8 Försäkringskassans utredning i bilstödsärenden
I det här kapitlet beskrivs Försäkringskassans utredningsskyldighet i bilstödsärenden.
8.1 Utredningsskyldighet med mera
Försäkringskassans utredningsskyldighet regleras i både FL och SFB.
Läs mer i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken om vad som gäller generellt i frågor om utredningsskyldighet, bevisbörda och beviskrav i Försäkringskassans förmånsärenden.
Det här avsnittet ger fördjupad information om vad som gäller vid handläggningen av bilstödsärenden.
9 § FL Ett ärende ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts. Handläggningen ska vara skriftlig. Myndigheten får dock besluta att handläggningen helt eller delvis ska vara muntlig, om det inte är olämpligt.
23 § FL En myndighet ska se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver. En enskild part som inleder ett ärende ska medverka genom att så långt som möjligt ge in den utredning som parten vill åberopa till stöd för sin framställning. Om det behövs ska myndigheten genom frågor och påpekanden verka för att parten förtydligar eller kompletterar framställningen.
110 kap. 13 § SFB Den handläggande myndigheten ska se till att ärendena blir utredda i den omfattning som deras beskaffenhet kräver. Den enskilde är skyldig att lämna de uppgifter som är av betydelse för bedömningen av frågan om ersättning eller i övrigt för tillämpningen av denna balk. För sådant uppgiftslämnande gäller även 4 § andra stycket, om inte särskilda skäl talar mot det.
8.1.1 Försäkringskassans utredningsskyldighet i bilstödsärenden
Försäkringskassans utredningsskyldighet är omfattande. Den innebär att det är vi som har det yttersta ansvaret för att underlaget i ärendet blir sådant att ett beslut som överensstämmer med de faktiska förhållandena kan fattas (ett materiellt riktigt beslut). Den gäller i alla ärenden. Om vi överväger att meddela ett beslut som är negativt för den enskilde, till exempel när vi återkräver bilstöd enligt 52 kap. 23-25 §§ SFB, är det särskilt viktigt att vi är aktiva och hämtar in de uppgifter som behövs (jämför prop. 2008/09:200 s. 555). Detta gäller också när vi ändrar ett gynnande beslut enligt 37 § andra stycket 1 FL.
Innan Försäkringskassan börjar utreda ett ärende om bilstöd är det viktigt att avgöra vilken information som behövs för att kunna fatta ett materiellt riktigt beslut. Det innebär att vi granskar och värderar de uppgifter som finns och tar ställning till vad som behöver kompletteras. Vilken utredning som behövs beror på vad ärendet gäller. Vad som behöver utredas påverkas även av vad som framgår exempelvis av den enskildes ansökan, eller av ett läkarutlåtande. Något som i ett ärende är av betydelse för bedömningen och därför behöver utredas kan i ett annat ärende vara helt irrelevant. Det handlar om att Försäkringskassan ska utreda ärendet i den omfattning som dess beskaffenhet kräver (110 kap. 13 § SFB). Det är extra viktigt när det är fråga om komplicerade regler, eller om den enskilde har svårigheter att ta tillvara sin rätt (6 § FL).
Försäkringskassan behöver däremot inte fortsätta att utreda om det framgår tillräckliga uppgifter av ansökan, och de underlag som den försäkrade har lämnat in. Men om det finns någon anledning att tro att det finns mer att ta reda på som skulle förändra bedömningen krävs det ytterligare utredningsåtgärder. Det kan till exempel vara om det finns indikationer på att det finns en mer eller mindre komplex bild än den som hitintills framkommit. Sådana indikationer kan finnas i de uppgifter som Försäkringskassan har tillgång till. Försäkringskassan har även tillgång till många fler uppgifter till exempel om andra pågående ersättningar eller insatser hos hälso- och sjukvården. Informationen i andra ärenden gällande den försäkrade kan ha betydelse för ärendet. De indikationer som uppgifterna eventuellt ger måste därför följas upp, och kan i vissa fall kräva ytterligare utredningsåtgärder.
Ärendet ska utredas tills det är tydligt hur det faktiskt förhåller sig med de omständigheter som har betydelse för rätten till bilstöd. Utredningen är tillräcklig när vi har de uppgifter som behövs och vi har följt upp de indikationer som finns som kan ha betydelse för ärendet. Det är först då som Försäkringskassan kan fatta ett materiellt riktigt beslut.
Så påverkar bevisbördan utredningen
Det är en allmän förvaltningsrättslig princip att den person som ansöker om en förmån ska visa att hen uppfyller förutsättningarna för att beviljas förmånen – hen har alltså bevisbördan. Det innebär normalt att hen också ansvarar för den utredning som ska bevisa en viss omständighet. Samtidigt har Försäkringskassan en omfattande utredningsskyldighet.
Försäkringskassan ansvarar för att ärendet blir så utrett att det kan avgöras på ett korrekt sätt. Det gör vi genom att tala om hur den enskilde kan komplettera eller förtydliga sitt underlag, och genom att ställa frågor till den enskilde eller till andra som kan ha relevanta uppgifter att lämna.
Den försäkrade å sin sida har ansvar för att komma in med vissa underlag när sådana behövs. Den försäkrade ska foga ett läkarutlåtande till sin ansökan om bilstöd och lämna in kostnadsförslag om ansökan också gäller anpassningsbidrag (5 och 4 a §§ FBF). Därutöver har den försäkrade ansvar för att lämna de uppgifter som är av betydelse för bedömningen av rätten till bilstöd, och medverka i utredningen så långt som möjligt. Men om den försäkrade inte kommer in med de uppgifter som behövs, eller inte ser till att Försäkringskassan får tillgång till dem på annat sätt, så kan det innebära att ansökan avslås. Försäkringskassan ska innan dess ha försökt att hämta in relevanta underlag eller uppmanat den försäkrade att ge in sådana.
I de flesta ärenden kommer Försäkringskassan genom utredningen i ärendet kunna klarlägga relevanta faktiska förhållanden med tillräcklig säkerhet för att kunna avgöra om den försäkrade har rätt till bilstöd.
8.1.2 Hur säkra uppgifterna behöver vara, värdera uppgifterna och gör en helhetsbedömning
Beviskrav
Beviskrav handlar om hur säkra uppgifterna i ett ärende sammantaget behöver vara för att en förmån ska kunna beviljas. I Försäkringskassans vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken beskrivs olika nivåer av beviskrav. Där anges också att det inom socialförsäkringen normalt gäller att ett beviskrav motsvarande sannolikt ska användas om inte ett särskilt beviskrav ska användas.
Beviskravet sannolikt ska användas när det gäller bilstöd. Om utredningen gäller bilstöd som redan har betalats ut och det blir fråga om återkrav, ska beviskravet hög grad av sannolikhet användas istället (FKRS 2022:05). Du kan läsa mer om detta i vägledning (2005:3) Återkrav.
Värdera uppgifterna i utredningen och gör en helhetsbedömning
Det är bara om den försäkrades ansökan är komplett och den uppfyller vad som är särskilt föreskrivet som Försäkringskassan gör en bedömning mot beviskravet. Värdera uppgifterna i utredningen och gör en helhetsbedömning.
När de faktiska omständigheter som har betydelse för att kunna bedöma om den försäkrade har rätt till bilstöd har utretts ska du göra en helhetsbedömning. Det innebär att väga samman och värdera samtliga relevanta uppgifter och underlag i ärendet i syfte att bedöma om det är tillräckligt säkert att villkoren för att få bilstöd är uppfyllda. En helhetsbedömning bör ske i varje steg vid prövningen av om villkoren är uppfyllda.
I helhetsbedömningen väger vi samman och värderar samtliga relevanta uppgifter och underlag i ärendet, och bedömer om det är tillräckligt säkert att villkoren för att få ersättningen är uppfyllda. Det vill säga de uppgifter och underlag som den försäkrade lämnat, och det som Försäkringskassan utrett eller hämtat in från andra, ska vägas samman och tas hänsyn till. Detta medför bland annat att även om uppgifterna i ett underlag inte ensamma skulle göra att det aktuella beviskravet är uppfyllt, så kan ändå beviskravet vara uppfyllt vid helhetsbedömningen av alla relevanta uppgifter. Hur uppgifterna och underlagen har värderats ska redovisas i beslutet.
Även om all relevant information ska ingå vid helhetsbedömningen, betyder det inte att alla uppgifter har samma tyngd. Olika slags uppgifter och underlag kan väga olika tungt i utredningen, det vill säga tala med olika styrka för att en viss omständighet finns och för att ett visst villkor är uppfyllt. Vilken tyngd uppgifterna får beror bland annat på vem det är som lämnar dem, vad de rör och vilken kännedom eller expertis som hen har i frågan.
För omständigheter som saknar betydelse ska det däremot inte göras någon bevisvärdering. I den helhetsbedömning som ska göras ska det ingå även uppgifter som den sökande har lämnat. Dessa uppgifter kan komplettera och fylla ut de uppgifter som finns i till exempel ett läkarutlåtande. Till exempel att den försäkrade beskriver en konsekvens av funktionshindret, som förvisso inte uttryckligen framgår av läkarutlåtandet, den kan godtas som en följd av funktionshindret om den bedöms vara rimlig mot bakgrund av beskrivningen som ges i läkarutlåtandet.
Vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken beskriver utförligt vad som ingår i Försäkringskassans utredningsskyldighet, och hur man utreder ett ärende för att kunna fatta ett beslut på ett fullständigt underlag. Där framgår också vad det innebär att det finns ett bedömningsutrymme.