Hoppa till huvudinnehåll

5 Tilläggsbidrag

Rubriker i detta kapitel:

  • Allmänt om tilläggsbidrag
  • Det medicinska underlagets betydelse vid bedömning av behovet av anpassning
  • Tilläggsbidrag vid behov av efteranpassning (tilläggsbidrag A)
  • Tilläggsbidrag för särskilt lämpad personbil (tilläggsbidrag B)
  • Tilläggsbidrag för särskilda originalmonterade anordningar (tilläggsbidrag C)
  • Val av bil

5.1 Allmänt om tilläggsbidrag​

Tilläggsbidrag är en kompletterande bidragsform och ges utöver grund- och anskaffningsbidrag, men bara vid köp av personbil klass I. Bidraget ska kunna lämnas i tre fall som inte utesluter varandra:

A: Vid behov av eftermonterad anpassning. B: för särskilt lämpad personbil. C: för särskilda originalmonterade anordningar.

I bestämmelserna om tilläggsbidrag används begreppen behov och bruka. Dessa har samma innebörd som i 52 kap. 19 § första stycket SFB. Praxisen som har utvecklats kring dessa begrepp ger därför ledning vid tillämpningen av bestämmelserna om tilläggsbidragen, se avsnitt 6.2. (Jämför prop. 2016/17:4 s. 85 f.)

Försäkringskassan behöver därför göra en helhetsbedömning eftersom en likadan bedömning som den som görs enligt 52 kap. 19 § första stycket SFB ska göras för tilläggsbidrag enligt 52 kap.18 a–c §§ SFB. Det vill säga: det ska bedömas vad den försäkrade behöver för att kunna bruka bilen. Det är helheten som ska bedömas. Det är alltså inte tillräckligt att bara bedöma om den försäkrade behöver en särskilt lämpad bil eller någon viss särskild originalmonterad anordning. Man behöver också bedöma vad den försäkrade i övrigt behöver för att kunna bruka bilen. För att den sökande ska beviljas tilläggsbidrag behöver bilen innehålla allt det som den sökande behöver för att kunna bruka en bil. Det kan handla om mått, egenskaper och särskilda originalmonterade anordningar, samt efteranpassning.

Att Försäkringskassan ska göra en helhetsbedömning kan innebära att ansökan om samtliga tilläggsbidrag och anpassningsbidrag kan komma att avslås om bilen inte kommer att efteranpassas på ett sådant sätt som behövs för att den sökande ska kunna bruka den, eller om den i övrigt inte har sådana egenskaper som den sökande behöver för att kunna bruka den.

Tilläggsbidraget har införts för att skapa incitament för den sökande att välja bil på ett sätt som bidrar till ett effektivt utnyttjande av statens medel för bilstöd. Vissa behov av anpassning ska i huvudsak tillgodoses genom att bidrag lämnas till inköp av en bil som i sitt ursprungliga skick helt eller delvis tillgodoser den sökandes behov. (Jämför prop. 2016/17:4 s. 51 f.)

Utredningen av tilläggsbidraget inkluderar kontakter mellan den sökande och Trafikverket eller någon annan med motsvarande kompetens. (Jämför prop. 2016/17:4 s. 51 f.) Även anpassningsbehovet ska vara utrett när Försäkringskassan beslutar om grund-, anskaffnings- och tilläggsbidraget. Den sökande ska i så stor utsträckning som möjligt välja en bil som redan i originalutförandet har lämpliga mått, egenskaper och anordningar som de är i behov av så att den inte behöver anpassas (jämför prop. 2019/20:107 s. 14 f. och 22). Men höjdbegränsningen i 52 kap. 8 § första stycket SFB innebär att den sökande som huvudregel inte ska välja ett fordon som är högre än 2 050 millimeter, även om viss anpassning hade kunnat undvikas då.

Det framgår av 4 § FBF att Försäkringskassan ska höra Trafikverket eller annan med motsvarande kompetens i samband med bedömningen av behovet av att anpassa ett fordon. Detta gäller dock inte om det är uppenbart obehövligt att göra det.

Begreppet ”behov av anpassning” i 4 § FBF inkluderar även behov som kan tillgodoses genom att en bil i sitt originalutförande har lämpliga mått, egenskaper eller anordningar. Försäkringskassan ska därför höra Trafikverket eller annan med motsvarande kompetens även om sådana behov.

Det krävs tydliga medicinska underlag och ett tydligt tekniskt yttrande för att bedöma den sökandes behov av anpassning. Trafikverket eller annan med motsvarande kompetens ska ge den sökande ett konkret stöd, tydliga råd, så att hen kan göra ett lämpligt bilval. Ett gott stöd till den sökande är av stor vikt för att säkerställa hens möjligheter att välja en bil som är lämplig med hänsyn till behovet av anpassning. Att antalet ändringar av en bils originalutförande minskar är gynnsamt ur drifts- och trafiksäkerhetssynpunkt. (Jämför prop. 2016/17 s. 52, 60 och 64). Detta är något som Trafikverket eller annan med motsvarande kompetens ska beakta vid rekommendation av lämplig bil.

5.1.1 Yttrande om anpassningsbehov​

Det krävs både kunskap om teknik och om hur människan fungerar tillsammans med tekniken för att avgöra vilket anpassningsbehov den sökande har för att kunna använda bilen med hänsyn till sin funktionsnedsättning, det vill säga vad olika personer med funktionsnedsättningar behöver för att kunna köra en bil, alternativt åka med i bilen.

Trafikverket utfärdar på Försäkringskassans begäran ett yttrande om den sökandes anpassningsbehov. Har Försäkringskassan avtal med någon annan med motsvarande kompetens kan de också utfärda sådana yttranden. Det är Försäkringskassan som avgör om det är Trafikverket eller någon annan med motsvarande kompetens som ska lämna yttrandet, se avsnitt 5.1.2.

Försäkringskassan kan också behöva uppgifter från en arbetsterapeut, ergonom, sjukgymnast, hjälpmedelsförskrivare eller psykolog, läs mer i avsnitt 5.2.

Det som sägs om Trafikverket i denna vägledning gäller också någon annan med motsvarande kompetens. Med begreppet utfärdaren menas både Trafikverket och annan med motsvarande kompetens.

Bedömningen av om en person behöver en viss typ av fordon eller anordning bör göras utifrån personens funktionsnedsättning. Hur ett fordon ska vara beskaffat för att täcka den enskildes behov beror på ett flertal faktorer såsom vilka anordningar som är originalmonterade eller kan eftermonteras eller om fordonet på grund av personens funktionsnedsättning behöver ändras. Omfattningen av dessa faktorer kan i sin tur vara beroende av vilken bilmodell det rör sig om. För vissa anordningar och ändringar krävs alltid en anpassning av bilen. (Prop. 2019/20:107 s. 17)

Vid bedömningen av vilka åtgärder som behövs för att en person ska kunna bruka fordonet bör hänsyn kunna tas till en ordinarie, genomsnittlig trafikmiljö. (Prop. 2019/20:107 s.18)

Trafikverket uttalar sig om vilka anpassningar en person behöver för att kunna använda bilen och om dessa kan tillgodoses genom att bilen i sitt originalutförande har lämpliga mått, egenskaper, anordningar eller om det krävs en efteranpassning. Som huvudregel ska Trafikverket utgå från en personbil klass I med en utvändig höjd som inte är högre än 2 050 millimeter. Men om det framkommer uppgifter om att ett högre fordon kan vara ett bättre alternativ utifrån personens funktionsnedsättning bör även sådana alternativ ingå i utredningen. Det gäller också om personen ansöker om bilstöd för en högre personbil. Försäkringskassan behöver i så fall ett underlag för att bedöma om det finns särskilda skäl, jämför 52 kap. 9 § SFB.

Trafikverket ska också ta hänsyn till att anpassningen ska vara trafiksäker och driftsäker. Ett dyrare alternativ bör kunna väljas om det bedöms vara en bättre lösning som i längden också är mer hållbar. (Jämför prop. 2019/20:107 s. 17)

Trafikverket ska ge den sökande stöd i att välja en lämplig bil. Sedan uttalar sig Trafikverket om bilen som den sökande väljer kan anses vara lämplig utifrån de anpassningar som behövs för att den sökande ska kunna använda den. Det innefattar att bedöma om någon åtgärd är mer omfattande eller avancerad än vad som är nödvändigt och därmed dyrare. Men i visst fall kan en dyrare lösning vara ett bättre alternativ, se stycket ovan. Vid bedömningen av om bilen är lämplig med hänsyn till den form av anpassning som behövs ska de väga in kostnaden för att anpassa bilen, läs mer i avsnitt 6.4.

När Försäkringskassan har begärt ett yttrande kontaktar Trafikverket den sökande och genomför en utredning. Har den sökande ansökt om både tilläggsbidrag och anpassningsbidrag får Försäkringskassan i de allra flesta fall först ett delyttrande. I detta anges

  • om anpassningsbehovet kan tillgodoses genom att en bil med en utvändig höjd som är högst 2 050 millimeter i sitt originalutförande har lämpliga mått, egenskaper eller anordningar
  • om bilen behöver efteranpassas för att behovet är så pass individuellt
  • vilken typ av anpassning som är nödvändig för att den sökande ska kunna använda bilen, till exempel manuell ramp och handreglage
  • några exempel på vilka biltyper som uppfyller deras rekommendationer om lämpligt bilval.

När Trafikverket har utfärdat delyttrandet och det är komplett skickar Försäkringskassan det till den sökande som väljer biltyp efter Trafikverkets rekommendationer. I vissa fall finns det möjlighet för den sökande att välja fler än en biltyp. Läs mer i avsnitt 5.6.1 om vad som behöver vara uppfyllt för att den sökande ska få möjlighet att göra detta.

Den sökande kan ta med sig delyttrandet till ett eller flera anpassningsföretag för att prova ut en anpassning. Om ansökan gäller ett barn ska utredningen utgå från barnets behov och att barnets bästa beaktas. Det innebär att barnet behöver delta vid utprovningen för att anpassningen ska kunna bli optimalt utformad, och att barnets behov tillgodoses på bästa sätt. Försäkringskassan kan som regel utgå från att det är barnets bästa att delta vid utprovningen. Det kan förekomma att Försäkringskassan ibland får information från till exempel vårdnadshavare eller hälso- och sjukvård om att barnet inte bör delta vid utprovningen. Då behöver en bedömning göras. Barnets förmåga att vara delaktig behöver då vägas mot de konsekvenser som skulle kunna följa av att barnet inte deltar vid utprovning av anpassningen.

Den sökande kan ta med sig delyttrandet till ett eller flera anpassningsföretag för att prova ut en anpassning. Efter utprovningen skriver anpassningsföretaget ett kostnadsförslag som den sökande skickar in till Försäkringskassan. Det är först när samtliga kostnadsförslag har kommit in till Försäkringskassan och de bedöms vara kompletta som Försäkringskassan skickar dem till Trafikverket.

Trafikverket sammanställer ett tekniskt yttrande med en bedömning av

  • om bilen har lämpliga mått, egenskaper, anordningar eller om anpassnings-behovet är av sådan karaktär att det krävs en efteranpassning
  • om bilen uppfyller Trafikverkets rekommendationer för bilval
  • om bilen i övrigt har den utformning som krävs med hänsyn till den sökandes funktionsnedsättning
  • om de anpassningsåtgärder som anges i kostnadsförslagen är tillräckliga för att tillgodose den sökandes behov av anpassning på grund av sin funktionsnedsättning
  • om anpassningen är trafiksäker och driftsäker
  • om anpassningsåtgärderna är mer omfattande eller mer avancerade och också dyrare än vad de behöver vara
  • om kostnaderna för anpassningarna är rimliga.

Av yttrandet ska det även framgå om en funktionskontroll är uppenbart obehövlig, se kapitel 9.

Yttrandet från Trafikverket bör väga tungt i bedömningen av anpassningsbehov, men det är ändå Försäkringskassan som beslutar om tilläggsbidrag och anpassningsbidrag.

5.1.2 Metodstöd – begära yttrande​

Det här metodstödet beskriver hur du som utredare bör gå tillväga för att få ett yttrande om anpassningsbehovet och vad som händer när du har begärt ett tekniskt yttrande.

När ansökan gäller tilläggsbidrag och anpassningsbidrag ska du skicka en begäran om yttrande till Trafikverket eller någon annan med motsvarande kompetens efter att Försäkringskassan bedömt att den sökande uppfyller de grundläggande förutsättningarna för rätt till bilstöd.

Vem är mest lämpad att utfärda yttrandet?

Om Försäkringskassan har avtal med någon annan än Trafikverket som kan utfärda yttrande ska du ta ställning till vem som är mest lämpad att utfärda det. Du bedömer detta genom att väga in exempelvis

  • respektive utfärdares timkostnad för att skriva ett yttrande
  • den sökandes funktionsnedsättning och anpassningsbehov
  • den sökandes avstånd till utfärdaren och eventuella kostnader för resor
  • behov av kompetens att bedöma anpassningsbehov
  • utrustning och möjlighet att utföra tester.

Om du bedömer att yttrandet kommer att kosta ungefär lika mycket oavsett vem som skriver det så kan den sökandes önskemål beaktas. Om du kontaktar Trafikverket ska du skicka begäran om yttrande till den medarbetare på Trafikverket som ansvarar för området där den sökande bor. Om du begär yttrande av någon annan med motsvarande kompetens ska du skicka begäran dit.

Vilka uppgifter kan Försäkringskassan lämna till utfärdaren?

Ta ställning till vilka handlingar som behövs och som kan skickas med begäran om yttrande. Du ska inte skicka fler uppgifter än vad som är nödvändigt med hänsyn till den enskildes integritet.

Försäkringskassan kan lämna ut uppgifter till Trafikverket om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, utan att hindras av sekretess, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne inte lider men om uppgiften röjs. Personalen hos Trafikverket omfattas av författningsreglerad tystnadsplikt (21 kap. 1 § OSL) varför utlämnande i de flesta fall bör kunna ske utan att det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften lämnas till Trafikverket.

Att lämna ut handlingar till en upphandlad leverantör, om det finns en sådan, bör i de flesta fall också kunna ske utan att det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men.

Läs mer

I vägledning (2001:3) Offentlighet och sekretess finns en utförlig beskrivning av socialförsäkringssekretessen.

Du måste i varje enskilt fall bedöma om uppgifterna omfattas av sekretess men även då bör Försäkringskassan kunna lämna ut dem med stöd av 10 kap. 2 § OSL. Den bestämmelsen ska dock användas restriktivt. Det är alltså inte nödvändigt att ha den enskildes medgivande till att lämna ut uppgifterna. Om uppgifterna omfattas av sekretess kan den enskilde i de flesta fall helt eller delvis häva sekretessen som gäller till skydd för hen, jämför 12 kap. 2 § OSL.

Kostnader för yttrande

Kostnader från Trafikverket eller motsvarande för yttrande om behovet av anpassning av bilen kan ersättas genom anslaget för bilstöd.

5.2 Det medicinska underlagets betydelse vid bedömning av behovet av anpassning​

Läkarutlåtandet som bifogas ansökan ska innehålla information om funktionsnedsättningen och dess inverkan på förflyttningsmöjligheterna (5 § FBF). Utifrån informationen om funktionsnedsättningen bedömer Försäkringskassan om tilläggsbidrag och den anpassning personen begär ersättning för är rimlig utifrån personens funktionsnedsättning. Om det framgår av den övriga utredningen att bilen behöver ha lämpliga mått, egenskaper eller anordningar eller anpassas på ett visst sätt men behovet av detta inte framgår av det medicinska underlaget, kan Försäkringskassan behöva begära komplettering.

Det är inte behovet av själva utrustningen i sig som ska styrkas utan funktionsnedsättningen som leder till att bilen behöver ha lämpliga mått, egenskaper eller anordningar eller anpassas på ett visst sätt. I vissa fall kan det behövas ett läkarutlåtande för att visa att det finns ett medicinskt behov av anpassning. I andra fall kan det räcka med att du ställer kompletterande frågor eller begär kompletterande utredning från en medicinskt kunnig, till exempel en arbetsterapeut, om vilken funktionsnedsättning som innebär en begränsning av förmågan att använda en bil som inte är anpassad.

5.3 Tilläggsbidrag vid behov av efteranpassning (tilläggsbidrag A)​

52 kap. 18 a § SFB

Tilläggsbidrag för anskaffning av en personbil klass I lämnas med högst 50 000 kronor till en försäkrad som, för att kunna bruka bilen, har behov av en sådan ändring eller anordning för vilken anpassningsbidrag kan lämnas.

I bestämmelsen regleras rätten till tilläggsbidrag vid behov av efteranpassning och det högsta beloppet för bidraget. Att det anges ett högsta belopp beror på att en avräkning kan ske om tilläggsbidraget tillsammans med grund- och anskaffningsbidrag överstiger fordonets anskaffningskostnad, läs mer i avsnitt 4.2.5.

Tilläggsbidrag A lämnas bara för en personbil klass I, eftersom det bara är personbil klass I som omfattas av bestämmelsen. Om den sökande har för avsikt att köpa ett annat motorfordon än en personbil klass I kan hen alltså inte få bidrag enligt den här bestämmelsen. Vad som avses med personbil klass I framgår av 52 kap. 8 § andra stycket SFB, läs mer i avsnitt 4.3.1.

Syftet med tilläggsbidraget är att ge bättre stöd för inköp av bil och minska behovet av eftermonterade anpassningar. Bidraget motiveras av att högre krav då ställs på bilens ålder och skick. Det motiveras också av att en person som till följd av sin eller sitt barns funktionsnedsättning har behov av att efteranpassa bilen i regel får extra kostnader vid inköpet av bilen. (Jämför prop. 2016/17:4 s. 51 och 85)

Efteranpassningar av fordon bör endast göras när den försäkrades behov inte kan tillgodoses genom köp av ett fordon som redan i sitt originalutförande har lämpliga mått, egenskaper eller anordningar.

Den grundläggande förutsättningen för rätt till tilläggsbidrag A är att den sökande behöver sådana ändringar eller anordningar som ger rätt till anpassningsbidrag. Försäkringskassan ska därför i sin bedömning ta ställning till om den försäkrade behöver anpassa sin bil i efterhand på ett sätt som kan ge rätt till anpassningsbidrag. (Jämför prop. 2016/17:4 s. 85)

En sökande som endast behöver särskilda originalmonterade anordningar som tilläggsbidrag C kan lämnas för kan inte få tilläggsbidrag A (jämför prop. 2016/17:4 s. 53 och 85).

Men även när den sökande endast behöver särskilda originalmonterade anordningar kan det bli aktuellt med tilläggsbidrag A. Det kan vara om den sökande inte hittar en personbil klass I som har alla de särskilda originalmonterade anordningarna som hen behöver och det finns särskilda skäl enligt 52 kap. 19 a § andra stycket SFB för att ändå lämna anpassningsbidrag. I så fall kan tilläggsbidrag A lämnas, eftersom den sökande behöver en efteranpassning för att kunna bruka bilen. Med efteranpassning avses nämligen inte endast ändringar eller anordningar som är specialkonstruerade för personer med funktionsnedsättning, utan det avgörande är om den sökande behöver en efteranpassning för att kunna använda bilen (jämför prop. 2016/17:4 s. 53).

5.3.1 Beslutsunderlag för tilläggsbidrag A​

Gör en helhetsbedömning

När Försäkringskassan bedömer om den sökande har rätt till tilläggsbidrag A ska en helhetsbedömning göras av vad hen behöver för att kunna bruka bilen, jämför avsnitt 5.1. Man ska således inte bara bedöma om den sökande behöver en sådan ändring eller anordning som anpassningsbidrag kan beviljas för, utan även vad hen i övrigt behöver för att kunna bruka bilen. Försäkringskassan kan inte bevilja tilläggsbidrag A om utredningen ger stöd för att den sökande inte kommer att kunna bruka bilen, även om hen behöver en sådan ändring eller anordning som anpassningsbidrag kan beviljas för. Det kan till exempel handla om att den sökande tänker köpa en bil som inte har alla nödvändiga egenskaper och inte heller tänker efteranpassa den på det sätt som behövs.

Den sökande kan inte få tilläggsbidrag A om bilen är olämplig med hänsyn till den form av anpassning som behövs. Detta gäller även i det fall den sökande kan bruka bilen ändå, t.ex. om den sökande bekostar efteranpassningen själv. Kravet ”har behov av en sådan ändring eller anordning för vilken anpassningsbidrag kan lämnas” är bara uppfyllt om anpassningsbidrag kan lämnas.

Skriftlig precisering av bilvalet

Underlaget som behövs för att ta ställning till om den sökande har rätt till tilläggsbidrag A är i princip detsamma som vid bedömningen av rätt till anpassningsbidrag, se kapitel 6. En skillnad är att den sökande ofta inte kan lämna uppgifter om bilens körsträcka, om bilens skick samt registreringsnummer eller chassinummer, eftersom hen inte får ha köpt bilen innan beslutet om inköpsbidragen fattas.

Den sökande behöver därför skriftligen precisera vilken bil hen avser att köpa och efteranpassa, det vill säga uppge bilmärke, bilmodell och årsmodell eller modellår. Genom att den sökande lämnar uppgifter om bilvalet kan Försäkringskassan avgöra om anpassningsbidrag kan lämnas för den bilen.

Vilka uppgifter som behövs om bilvalet får avgöras i det enskilda fallet. De ska dock vara tillräckliga för att man så korrekt som möjligt ska kunna bedöma om den sökande kan bruka bilen och om hen kan få anpassningsbidrag. I vissa fall kan uppgifter om bilmärke, bilmodell och årsmodell/modellår ge en tillräcklig information om bilens egenskaper och om bilen är lämplig att anpassa. Vissa bilmärken har inte modellår och då kan utförandet skilja sig åt beroende på när under året bilen är tillverkad. I så fall behövs fler uppgifter om egenskaperna för den bilmodell som den sökande tänker välja.

Behov av anpassning ska vara utrett innan beslut om inköpsbidrag fattas

Att anpassningsbehovet ska vara utrett och klarlagt innebär att det framgår vad den sökande behöver för att kunna bruka bilen och stå klart för den sökande vilka bidrag hen ska ansöka om. Exempelvis kan tilläggsbidrag A beviljas när det behövs en eftermontering av en sådan särskild originalmonterad anordning, som tilläggsbidrag C i regel beviljas för, men bara om anpassningsbidrag kan lämnas för sådana anordningar enligt 52 kap. 19 a § SFB, se avsnitt 6.7.3. Även dessa bedömningar ska vara gjorda innan beslutet om tilläggsbidrag fattas.

5.4 Tilläggsbidrag för särskilt lämpad personbil (tilläggsbidrag B)​

52 kap. 18 b § SFB

Tilläggsbidrag för anskaffning av en personbil klass I lämnas, utöver vad som anges i 18 a §, med högst 60 000 kronor till en försäkrad som, för att kunna bruka bilen, har behov av en personbil som är

  1. särskilt lämpad för personer som behöver färdas i bilen sittande i en rullstol eller göra överflyttning från en rullstol till ett bilsäte inne i bilen, eller
  2. särskilt lämpad för att i annat fall än som avses i 1 medföra en motordriven rullstol eller ett annat jämförbart hjälpmedel för förflyttning.

I bestämmelsen anges de behov en bil ska tillgodose för att vara särskilt lämpad. Bidraget lämnas för inköp av en personbil klass I som är särskilt lämpad och då med högst det belopp som anges i bestämmelsen. Att det anges ett högsta belopp beror på att en avräkning kan göras om tilläggsbidraget tillsammans med grund- och anskaffningsbidraget överstiger fordonets anskaffningskostnad, läs mer i avsnitt 4.2.5.

Tilläggsbidrag B lämnas bara till en personbil klass I. Det beror på att det bara är personbil klass I som omfattas av bestämmelsen. Om den sökande har för avsikt att köpa ett annat motorfordon än en personbil klass I kan hen alltså inte få bidrag enligt den här bestämmelsen. Vad som avses med personbil klass I framgår av 52 kap. 8 § andra stycket SFB, läs mer om detta i avsnitt 4.3.1.

Enligt bestämmelsen kan tilläggsbidrag B lämnas om den försäkrade behöver en personbil som är särskilt lämpad för att medföra en motordriven rullstol eller ett annat jämförbart hjälpmedel för förflyttning. Med annat jämförbart hjälpmedel menas bland annat en så kallad scooter. Manuella rullstolar omfattas däremot inte (prop. 2016/17:4 s. 86).

Tilläggsbidrag B motiveras av att det skulle ges större möjligheter för den sökande att köpa en bil som är lämplig utifrån hens behov. Vissa behöver till följd av sin funktionsnedsättning särskilt rymliga bilar. Det gäller om de själva eller deras barn behöver färdas i bilen sittande i en rullstol, flytta över från en rullstol till ett bilsäte inne i bilen eller ta med en motordriven rullstol eller annat jämförbart hjälpmedel för förflyttning. Tilläggsbidrag B är avsett att kompensera den sökande för de extra kostnader som uppstår till följd av att hen behöver köpa en bil med lämpliga mått och egenskaper. (Jämför prop. 2016/17:4 s. 51 och 53)

Se även avsnitt 6.11 om tilläggsbidrag B inte kompenserar fullt ut.

För att tilläggsbidrag B ska lämnas måste bilen tillgodose sådana behov som framgår av bestämmelsen. Det innebär att bestämmelsen inte omfattar alla som behöver en rullstol för att förflytta sig. De måste också antingen färdas i bilen sittande i rullstolen eller göra en överflyttning från rullstolen till ett bilsäte inne i bilen för att förutsättningarna ska vara uppfyllda. Förutsättningarna kan också vara uppfyllda om de i annat fall behöver medföra en motordriven rullstol i bilen eller annat jämförbart hjälpmedel för förflyttning. Det innebär att den som endast behöver förflytta sig med en manuell rullstol och kan använda bilen utan att behöva sitta i rullstolen under färden eller flytta från rullstolen till ett bilsäte inne i bilen inte har rätt till bidraget. Inte heller den som behöver ta med andra typer av skrymmande hjälpmedel än en motordriven rullstol eller annat jämförbart hjälpmedel för förflyttning kan ha rätt till bidraget.

Bedömningen av om den sökande behöver en särskilt lämpad personbil ska göras utifrån förhållandena vid beslutstillfället (prop. 2016/17:4 s. 54).

Vilka egenskaper i form av innermått med mera som en bil ska ha för att uppfylla kraven på att vara särskilt lämpad framgår av förordning (2010:1745).

4 b § förordning (2010:1745) om bilstöd till personer med funktionshinder

En personbil klass I som uppfyller villkoren under punkten 1 i bilagan till denna förordning ska anses som särskilt lämpad enligt 52 kap. 18 b § social-försäkringsbalken. Förordning (2017:2)

Bilaga

  1. Villkor för särskilt lämpad personbil klass I

I fall enligt 52 kap. 18 b § 1 socialförsäkringsbalken gäller följande.

a) Höjden i den av fordonets dörröppningar där rullstolen ska föras in och ut ur fordonet ska uppgå till minst 1 200 millimeter. b) Fordonets invändiga höjd i den sektion där den som har ett funktionshinder ska sitta ska uppgå till minst 1 250 millimeter. c) Fordonets inre golv ska vara plant, eller i det närmaste plant, i den del som är aktuell.

I fall enligt 52 kap. 18 b § 2 socialförsäkringsbalken gäller följande.

d) Höjden i den av fordonets dörröppningar som ska användas för i- och urlastning av en motordriven rullstol eller annat jämförbart hjälpmedel för förflyttningar ska överstiga 1 100 millimeter. e) Det utrymme i fordonet där den motordrivna rullstolen eller annat jämförbart hjälpmedel ska transporteras ska vara tillräckligt stort för att inrymma rullstolen eller hjälpmedlet.

Som framgår av bestämmelsens ordalydelse ska bilen anses vara särskilt lämpad om den uppfyller villkoren under punkten 1 i bilagan. Det framgår inte av villkoren att bilen ska ha dessa mått och egenskaper i sitt originalutförande. Skulle den sökande begära tilläggsbidrag B för en personbil klass 1 som genom en tidigare ändring, dvs. ändringen ska vara gjord när den sökande köper bilen, har de mått och egenskaper som anges i punkten 1 i bilagan till förordning (2010:1745) kan den anses vara särskilt lämpad i här aktuellt avseende. Bilen ska alltså ha de mått och egenskaper som krävs när den sökande köper bilen eller avtalar om att köpa den. Detta innebär att den sökande inte kan få tilläggsbidrag B om hen har för avsikt att köpa en bil och anlita en utförare av anpassning för att ändra bilen så att den får de mått och egenskaper som krävs.

5.4.1 Beslutsunderlag för tilläggsbidrag B​

Gör en helhetsbedömning

När Försäkringskassan bedömer om den sökande har rätt till tilläggsbidrag B ska en helhetsbedömning göras av vad hen behöver för att kunna bruka bilen, jämför avsnitt 5.1. Försäkringskassan ska alltså inte bara bedöma om den sökande behöver en bil som är särskilt lämpad, utan också vad hen i övrigt behöver för att kunna bruka bilen. Det innebär till exempel att den sökande inte har rätt till tilläggsbidrag A, B, C eller anpassningsbidrag om bilen inte kommer att efteranpassas på det sätt som behövs eller om bilen inte har de egenskaper som behövs för att hen ska kunna bruka den. Det behöver därför finnas ett tillräckligt underlag så att Försäkringskassan kan bedöma detta.

Men den sökande kan dock få tilläggsbidrag B om hen själv bekostar att bilen efteranpassas på ett sådant sätt eller i övrigt har sådana egenskaper som den sökande behöver för att kunna bruka den. Om den sökande planerar att göra det ska ansökan om tilläggsbidrag B inte avslås. Beslutet får i stället förses med särskilda krav, se avsnitt 11.5.1.

Behovet av särskilt lämpad bil

När det gäller behovet av en särskilt lämpad bil bör det framgå av det medicinska underlaget, yttrandet från Trafikverket, eller någon annan med motsvarande kompetens, och den övriga utredningen att den sökande har ett sådant behov. Det behöver också finnas ett tillräckligt underlag om vad den sökande i övrigt behöver för att kunna bruka bilen.

Den sökande behöver precisera bilvalet

För att det ska vara möjligt att bedöma om bilen kan anses vara särskilt lämpad behöver den sökande skriftligt precisera vilken bil hen tänker köpa. Vilka uppgifter som behövs för att avgöra om bilen är särskilt lämpad får bedömas i det enskilda fallet. I många fall kan det vara tillräckligt att få uppgifter om bilmärke, bilmodell och årsmodell/modellår om dessa uppgifter ger tillräcklig information om mått osv. Om bilmärket inte har modellår kan fler uppgifter behövas om egenskaperna och måtten för den bilmodell som den sökande tänker välja.

Bil som genom en tidigare ändring uppfyller kraven för tilläggsbidrag B

Om den sökande väljer en bil som genom en tidigare ändring har fått sådana mått och egenskaper som krävs för att den ska uppfylla villkoren för tilläggsbidrag B ska det i preciseringen av bilvalet framgå vilka mått och egenskaper bilen har efter ändringen. För att den sökande ska ha rätt till tilläggsbidrag B för en sådan bil ska ändringen vara gjord när den sökande köper bilen. Om det är aktuellt att bevilja tilläggsbidrag B för en sådan bil ska kraven i beslutet anpassas. Det ska framgå av kraven att bilen ska ha sådana mått och egenskaper, dvs. vara särskilt lämpad, när den köps. Läs mer om krav (återkallelseförbehåll) i avsnitt 11.5.

5.5 Tilläggsbidrag för särskilda originalmonterade anordningar (tilläggsbidrag C)​

52 kap. 18 c § SFB

Tilläggsbidrag för anskaffning av en personbil klass I lämnas med särskilt belopp för kostnader som följer av att bilen har särskilda originalmonterade anordningar. Bidrag enligt första stycket lämnas endast om anordningen behövs för att den försäkrade ska kunna bruka bilen.

I bestämmelsen regleras rätten till tilläggsbidrag för kostnader för särskilda originalmonterade anordningar på en bil.

Tilläggsbidrag C lämnas bara för personbil klass I. Det beror på att det bara är personbil klass I som omfattas av bestämmelsen. Om den sökande har för avsikt att köpa ett annat motorfordon än en personbil klass I kan hen alltså inte få bidrag enligt den här bestämmelsen. Vad som avses med personbil klass I framgår av 52 kap. 8 § andra stycket, läs mer om detta i avsnitt 4.3.1.

Med särskilda originalmonterade anordningar, det vill säga anordningar som inte utgör standardutrustning eller normalt förekommande tilläggsutrustning, avses sådana anordningar som fordonet på särskild beställning utrustats med i den aktuella biltillverkarens fabrik (prop. 2016/17:4 s. 86). Beloppen som gäller för tilläggsbidrag C framgår under punkten 2 i bilagan till förordningen (2010:1745).

För att bidrag ska lämnas ska anordningen anses vara en särskild originalmonterad anordning och den sökande ska behöva den för att kunna bruka bilen. Om en person ansöker om tilläggsbidrag C för att köpa en begagnad bil där anordningen finns i bilen vid köpet men anordningen har eftermonterats är en sådan anordning inte en särskild originalmonterad anordning. Anledningen till detta är att bilen inte har försetts med anordningen efter särskild beställning i den aktuella biltillverkarens fabrik och därför inte kan berättiga till tilläggsbidrag C.

Trafikverket tar årligen tar fram underlag för beloppen, jämför 4 d § FBF. Det är regeringen som beslutar om ändringarna i förordningen.

Om den sökande vill få bidrag för en anordning som på särskild beställning har originalmonterats i den aktuella biltillverkarens fabrik men som inte räknas upp under punkten 2 i bilagan till förordningen kan den sökande ändra ansökan till att gälla anpassningsbidrag för denna, jämför avsnitt 6.3.

Läs mer

Vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken beskriver vad som gäller om den sökande vill komplettera sin ansökan.

Reparation av särskilda originalmonterade anordningar

När den sökande köper en bil med originalmonterade anordningar är det bilfabrikantens och försäljarens garantier som gäller om anordningen går sönder (prop. 2016/17:4 s. 55).

Det är inte möjligt att få bidrag för kostnader för reparationer av sådana särskilda originalmonterade anordningar som den sökande har fått tilläggsbidrag C för, se avsnitt 6.8. Bidrag till kostnader för reparationer lämnas nämligen endast för en ändring av ett fordon eller för en särskild anordning på ett fordon, jämför 52 kap. 8 § SFB.

5.5.1 Beslutsunderlag för tilläggsbidrag C​

Gör en helhetsbedömning

När Försäkringskassan bedömer om den sökande har rätt till tilläggsbidrag C ska en helhetsbedömning göras av vad hen behöver för att kunna bruka bilen, jämför avsnitt 5.1. Försäkringskassan ska således inte bara bedöma om den sökande behöver en bil med särskilda originalmonterade anordningar. Försäkringskassan ska också bedöma vad hen i övrigt behöver för att kunna bruka den. Det behöver därför finnas ett tillräckligt underlag så att Försäkringskassan kan bedöma detta.

Men den sökande kan dock få tilläggsbidrag C om hen själv bekostar att bilen efteranpassas på ett sådant sätt eller i övrigt har sådana egenskaper som den sökande behöver för att kunna bruka den. Om den sökande planerar att göra det ska ansökan om tilläggsbidrag inte avslås. Beslutet får i stället förses med särskilda krav, se avsnitt 11.5.1.

I vissa fall behöver bilvalet preciseras

Gäller ansökan även tilläggsbidrag A eller B ska det finnas en skriftlig precisering av vilken bil den sökande planerar att köpa, jämför avsnitt 5.3.1 och 5.4.1. Generellt behövs en skriftig precisering däremot inte när ansökan bara gäller tilläggsbidrag C. Undantag är om bilen behöver ha en viss egenskap, för att den sökande ska kunna använda den, till exempel ett bagageutrymme som rymmer en rullstol eller en viss instegshöjd för att den sökande ska kunna ta sig i och ur bilen. I så fall ska denna egenskap anges som krav i beslutet om tilläggsbidrag, se avsnitt 11.5.1 under rubriken Återkallelseförbehåll i beslut om tilläggsbidrag C. Om bilen inte kommer att ha det kan Försäkringskassan inte bevilja tilläggsbidrag C.

Den sökande kan också behöva precisera vilken bil hen tänker välja om den sökande har för avsikt att köpa en personbil klass I med en utvändig höjd som är högre än 2 050 millimeter. Det behövs för att Försäkringskassan ska kunna bedöma om det finns särskilda skäl för att lämna bidrag för en sådan bil.

Det finns inte några särskilda krav på att bilen ska vara lämplig med hänsyn till anpassningen eller vad gäller ålder, mil och skick när den sökande endast ansöker om tilläggsbidrag C, utöver grundbidrag och eventuellt anskaffningsbidrag. Det måste dock framgå av utredningen att utbudet av bilar som har den kombinationen av särskilda originalmonterade anordningar som den sökande behöver inte är mer begränsat än för personbilar i allmänhet. Om detta är fallet och den sökande inte kan finna en sådan bil kan det finnas särskilda skäl för att ändå lämna anpassningsbidrag för eftermontering av en sådan anordning, jämför 52 kap. 19 a § andra stycket SFB, se avsnitt 6.7. I så fall behövs en skriftlig precisering av vilken bil den sökande tänker välja, jämför avsnitt 5.3. Den sökande ska informeras om att hen kan ansöka om tilläggsbidrag A och vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att beviljas tilläggsbidraget och anpassningsbidrag. Det kan dock vara så att samtliga förutsättningar för rätt till anpassningsbidrag ändå inte är uppfyllda. Exempelvis om bilen anses vara olämplig med hänsyn till den form av anpassning som behövs. Men bilen som den sökande köper måste ändå ha en sådan anordning, för att den sökande ska kunna bruka den. I ett sådant fall ska denna egenskap anges som ett krav i beslutet, se vidare om krav (återkallelseförbehåll) i avsnitt 11.5.1.

Behovet av särskilda originalmonterade anordningar ska framgå

När det gäller behovet av en bil som har särskilda originalmonterade anordningar ska det framgå av yttrandet från Trafikverket, eller någon annan med motsvarande kompetens, om viss del eller hela anpassningsbehovet kan tillgodoses genom att bilen i sitt originalutförande har sådana särskilda originalmonterade anordningar. Utifrån uppgifterna om funktionsnedsättningen i det medicinska underlaget tillsammans med yttrandet från Trafikverket, eller någon annan med motsvarande kompetens, och eventuell övrig utredning ska slutsatsen dras att den särskilda anordning som personen yrkar ersättning för är nödvändig utifrån personens funktionsnedsättning. Det behöver också finnas ett tillräckligt underlag om vad den sökande i övrigt behöver för att kunna bruka bilen.

5.6 Val av bil​

Det är den sökande som väljer bil, inte Försäkringskassan. Om den sökande ansöker om tilläggsbidrag och anpassningsbidrag kan valet av bil dock påverka rätten till dessa bidrag, eftersom bilen inte får anses vara olämplig.

Trafikverkets uppdrag innefattar att ge den sökande tydliga råd när hen ska välja bil, se vidare avsnitt 5.1. Försäkringskassan kan upplysa den sökande om ett visst bilval är lämpligt eller inte och även föreslå att den sökande tar kontakt med exempelvis Konsumentverket eller ett besiktningsorgan.

5.6.1 Bilvalet bör endast omfatta några få biltyper​

I vissa fall ska den sökande precisera sitt bilval innan Försäkringskassan fattar beslut om inköpsbidrag, se avsnitt 5.3.1, 5.4.1 och 5.5.1. Den sökande ska precisera bilvalet för att Försäkringskassan ska kunna bedöma om den sökande har rätt till de tilläggsbidrag hen har ansökt om. Det finns emellertid inte någon bestämmelse som reglerar hur många biltyper bilvalet bör omfatta. Med biltyp menas bilmärke, bilmodell, årsmodell/modellår och eventuella andra egenskaper som bilen behöver ha för att anses lämplig.

Tilläggsbidrag kan endast lämnas för anskaffning av en personbil klass I, jfr 52 kap. 18 a-c §§ SFB. Eftersom det står i bestämmelserna att tilläggsbidrag lämnas för ”en personbil klass I” finns det utrymme för den sökande att precisera sitt bilval med fler än en biltyp, så länge som tilläggsbidrag endast lämnas för en personbil klass I. Den sökande bör också ges möjlighet att använda bilstödet inom sex månader, vilket anges i bestämmelsen i 107 kap. 15 § SFB.

Men även om det finns utrymme för den sökande att precisera sitt bilval med fler än en biltyp, utifrån dessa bestämmelser, finns det andra bestämmelser i SFB och FL som begränsar hur omfattande utredning Försäkringskassan ska göra.

Försäkringskassan ska se till att ärendet utreds i den omfattning som krävs utifrån ärendets beskaffenhet och ska handlägga ärendet så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts (jämför 9 och 23 §§ FL och 110 kap. 13 § SFB). Den sökandes bilval bör därför, när det är aktuellt, endast omfatta några få biltyper för att få en mer hanterbar utredning. Om den sökande väljer flera biltyper kan det innebära att utredningen blir mer omfattande vilket förlänger tiden fram till beslut på ett omotiverat sätt.

Försäkringskassan lämnar ersättning för den lösning som, med bibehållen kvalitet, på det mest kostnadseffektiva sättet tillgodoser den sökandes behov av anpassning (jämför prop. 2016/17:4 s. 44). Med det avses den anpassning som är tillräcklig för att tillgodose den enskildes behov utifrån hans eller hennes funktionsnedsättning samtidigt som anpassningen är trafiksäker och driftsäker (prop. 2019/20:107 s. 17). Försäkringskassan ska alltså beakta kostnadsaspekter vid beslut om anpassningsbidrag. Den omständigheten att den sökande ges möjlighet att välja fler än en biltyp får inte innebära att efteranpassningarna riskerar att bli dyrare eller försämra Försäkringskassans möjligheter att göra korrekta bedömningar av kostnaderna för efteranpassningarna.

Sammanfattningsvis finns det alltså möjlighet för den sökande att precisera sitt bilval med flera biltyper om

  • utredningen inte riskerar att bli mer omfattande och därmed förlänger tiden fram till beslut på ett omotiverat sätt, och
  • kostnaderna för efteranpassningarna inte riskerar att bli dyrare för att den sökande preciserar sitt bilval med fler än en biltyp.

Om kostnaderna för efteranpassningarna varierar på ett inte obetydligt sätt på grund av bilvalet finns det alltså inte möjlighet för den sökande att välja fler än en biltyp.

5.6.2 Grund- eller anskaffningsbidrag – bilen bör ha en livslängd på minst nio år​

Om den sökande endast ansökt om grund- eller anskaffningsbidrag finns det inte krav på att den sökande ska välja en lämplig bil. Det får ändå indirekt anses finnas ett krav på att bilen ska vara lämplig eftersom bestämmelserna om bilstöd förutsätter att bilen kommer att hålla under hela bilstödsperioden, det vill säga i nio år. I förarbetena har betonats att bidrag ska användas för att köpa bilar som antas ha en livslängd på minst nio år (jämför prop. 1987/88:99, s. 20). Dessutom får i regel inte nytt grund-, anskaffnings- eller tilläggsbidrag beviljas förrän det har gått minst nio år efter det senaste beslutet att bevilja något av dessa bidrag. Sammantaget innebär det att bilen bör förväntas ha en livslängd på minst nio år även om den sökande inte yrkar på vare sig anpassningsbidrag eller tilläggsbidrag.

Om den sökande är tveksam om bilens återstående livslängd kan hen låta konditionstesta bilen. Konditionstest kan genomföras vid exempelvis ett besiktningsorgan. Besiktningsorgan kan också göra en så kallad bildiagnos. Kostnader för dessa tester kan inte bekostas inom ramen för bilstöd.