2 Inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning (ISA) vid invaliditet enligt förordning 883/2004

I detta kapitel beskrivs hur ISA ska samordnas enligt förordning 883/2004 och hur ersättningens storlek ska beräknas för personer som omfattas av förordningen och som har arbetat både i Sverige och i annat medlemsland.

Samordningen (det vill säga avräkningen) enligt SFB med invaliditetsförmåner från andra länder och utländsk yrkesskadelivränta beskrivs särskilt i kapitel 4.

Läs mer

I vägledningen (2017:1) finns stöd för hur man ska resonera i flera bedömningssteg när en ansökan kommer in samt vad termerna ”försäkrad för” och ”omfattad av socialförsäkringsskyddet” betyder. Där beskrivs även bestämmelserna om fastställande av tillämplig lagstiftning i förordning 883/2004.

2.1 Allmänt om ISA

ISA fungerar som en inkomstbortfallsförsäkring. Det innebär att en persons rätt till denna ersättning är beroende av hans eller hennes försäkring vid tidpunkten för försäkringsfallet (33 kap. 5 § SFB) och beviljandetidpunkten. Det krävs också att personen tillgodoräknats minst ett år med pensionsgrundande inkomst (PGI) eller pensionsgrundande belopp (PGB) med anledning av tidigare förtidspension eller sjukersättning eller aktivitetsersättning inom framtiden (34 kap. 2 § SFB).

För en person som omfattas av förordning 883/2004 och som har fullgjort försäkrings- eller bosättningsperioder enligt SFB och lagstiftningen i ett annat medlemsland, ska Försäkringskassan samordna och beräkna ISA enligt förordningen (artikel 44 och 46 i förordning 883/2004).

ISA kan samordnas och beräknas enligt kapitel 4 eller kapitel 5 i förordningen.

• Bestämmelserna i kapitel 4 ska tillämpas när personen endast har omfattats av typ A-lagstiftning.
• Bestämmelserna i kapitel 5 ska tillämpas när personen har omfattats av endast typ B-lagstiftning eller både typ A- och typ B-lagstiftning.

(Artikel 44.2 och 46.1 i förordning 883/2004)

2.1.1 Försäkrad för ISA enligt förordning 883/2004

En person kan uppfylla kravet på att vara försäkrad i Sverige genom att vara det i ett annat land med stöd av artikel 51.3 i förordning 883/2004. Det gör personen genom att vara försäkrad för samma risk (det vill säga invaliditetsförmåner) i ett annat medlemsland när försäkringsfallet inträffade eller genom att en förmån motsvarande sjukersättning eller aktivitetsersättning ska betalas ut enligt ett annat medlemslands lagstiftning.

Tillämpning av bestämmelserna i artikel 51.3 i förordning 883/2004 innebär att bestämmelserna i SFB ska tillämpas men att försäkringsvillkoret kan uppfyllas genom försäkring i ett annat medlemsland. Försäkringskassan måste alltså bedöma om personen var försäkrad för samma risk enligt ett annat lands lagstiftning vid tidpunkten för försäkringsfallet och från och med den tidpunkt som ersättningen ska beviljas för att försäkringsvillkoret för ISA ska vara uppfyllt. Personen ska dessutom tidigare ha varit försäkrad för inkomstrelaterad ersättning enligt SFB.

Om övriga villkor är uppfyllda har personen alltså rätt till inkomstrelaterad ersättning enligt SFB.

Försäkringskassan ska alltid ta ställning till om personen är försäkrad vid ansökan om ersättning, även om personen tidigare har haft en period med ersättning. Detta eftersom förhållandena kan ha ändrats sedan föregående prövning. Enligt SFB är en person försäkrad för inkomstrelaterad ersättning så länge som den ersättningen betalas ut. Det betyder att personen också uppfyller kravet på att vara försäkrad om han eller hon beviljas en fortsatt inkomstrelaterad ersättning i anslutning till den tidigare ersättningsperioden (6 kap. 9 § SFB).

2.1.2 ISA enligt pro rata-temporis

En person ska uppfylla villkoren för att få ISA även när beräkningen ska göras enligt pro rata temporis-principen. Villkoret för att vara försäkrad i Sverige vid tidpunkten för försäkringsfallet och från och med den tidpunkt då ersättningen beviljas kan uppfyllas genom tillämpning av bestämmelserna i artikel 51.3 förordning 883/2004. För att få ytterligare information om bestämmelserna i artikel 51.3 i förordningen se avsnitt 3.1.2. Se också avsnitt 2.7 om pro rata beräkning.

2.1.3 Rätt till ISA genom att förskjuta ramtiden

Om en person har arbetat i Sverige för så länge sedan att ramtiden har passerats kan ramtiden förskjutas bakåt i tiden. Det gäller i de fall som försäkringsfallet inträffade i ett annat medlemsland. Detta innebär att om år med PGI saknas under ramtiden förskjuts ramtiden bakåt i tiden så att den utgår från det år då en person senast hade PGI i Sverige (bilaga XI till förordning 883/2004). På så sätt kan personen uppfylla kravet på minst ett år med PGI eller PGB med anledning av sjukersättning eller aktivitetsersättning. Den förskjutna ramtiden beskrivs utförligare i avsnitt 2.4.1.

2.2 Försäkringsperioder

För att beräkna en inkomstrelaterad ersättning behöver Försäkringskassan utreda vilka försäkringsperioder som personen har fullgjort både i Sverige och i andra medlemsländer. Uppgifterna behövs inte när Försäkringskassan bara beviljar inkomstrelaterad ersättning beräknad enligt kapitel 4 i förordning 883/2004.

För att en period som har tjänats in i ett medlemsland ska räknas som en försäkringsperiod ska den definieras som eller erkännas som period i den lagstiftning enligt vilken den har fullgjorts. (artikel 1 t i förordning 883/2004)

2.2.1 Svenska försäkringsperioder

Svenska försäkringsperioder ska ges för år med

• PGI
• PGB med anledning av sjukersättning eller aktivitetsersättning
• PGB med anledning av förtidspension.

(Artikel 1 t i förordning 883/2004 jämfört med 34 kap. SFB)

Med PGI för intjänandeåren 1960–1998 ska avses den PGI som personen skulle ha haft om avgifterna hade betalats, se vidare i vägledningen (2013:3).

Vid beräkning av ISA enligt förordning 883/2004 ska svenska försäkringsperioder i form av månader användas, det vill säga omvandlas till månader så att 1 år = 12 månader.

Försäkringskassan ska underrätta berört medlemsland om personens svenska försäkringsperioder (artikel 47.5 i förordning 987/2009).

2.2.2 Försäkringsperioder i annat medlemsland

För att en period, som har tjänats in i ett annat medlemsland, ska anses som en försäkringsperiod ska perioden definieras som eller erkännas som en sådan i det medlemslandets lagstiftning. Sådana perioder ska intygas av den behöriga institutionen i det land där försäkringsperioden har fullgjorts. (Artikel 1 t i förordning 883/2004 och artikel 47.5 i förordning 987/2009)

2.2.3 Finska arbetsperioder

Finska försäkringsperioder för personer mellan 16 och 23 år fick till och med år 2004 enligt finsk lagstiftning endast användas för att öppna rätten till pension och inte för beräkning av arbetspensionens storlek. Av det följer att dessa arbetsperioder inte heller i Sverige kan användas på annat sätt, vilket betyder att de inte får användas för beräkning av ISA.

Finland har från och med 2005 infört ändrade regler som ger möjlighet till en längre intjänandetid i Finland. Från och med nämnda år intjänas pension för arbete från och med 18 års ålder (tidigare 23) till 68 års ålder. Det betyder att försäkringsperioder från och med 18 års ålder för tid från och med 2005 får användas för beräkning av ISA.

2.2.4 Försäkringsperioder för beräkning

Vid pro rata-beräkning av ISA används de försäkringsperioder som baseras på arbete och redovisas på andra länders SED P5000 som perioder som får användas för beräkning av invalidpension eller motsvarande.

Om ett land vid beräkning av invalidpension enligt nationell lagstiftning inte använder sig av perioder som baseras på arbete och på sin SED P5000 enbart redovisar försäkringsperioder baserade på bosättning, som försäkringsperioder som får användas för beräkning, får dessa perioder även användas för pro rata-beräkning av ISA. Omvänt används försäkringsperioder baserade på arbete även för beräkning av garantiersättning om det andra landet inte har bosättningsbaserade försäkringsperioder.

2.3 Beräkning av antagandeinkomst enligt SFB

ISA beräknas på en antagandeinkomst. Antagandeinkomsterna är enligt huvudregeln genomsnittet av de tre högsta omräknade bruttoårsinkomsterna under den ramtid som anges i 34 kap. SFB. Om den försäkrade endast kan tillgodoräkna sig en eller två bruttoårsinkomster under ramtiden ska en eller två bruttoårsinkomster vara 0 kronor (34 kap. 9 § SFB).

För den som är under 30 år och får hel sjukersättning beräknas inkomstrelaterad ersättning på samma sätt som aktivitetsersättning. Antagandeinkomsten för den som är under 30 år kan beräknas på två sätt: enligt huvudregeln eller alternativregeln. Personen har sedan rätt till den högsta antagandeinkomsten (34 kap. 10 § SFB).

Alternativregeln innebär att antagandeinkomsten beräknas på genomsnittet av de två högsta omräknade bruttoårsinkomsterna under en ramtid av tre år. Finns det bara en bruttoårsinkomst under denna ramtid tas det andra året upp med 0 kronor. Som komplement till alternativregeln kan den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI), som personen har vid tidpunkten för försäkringsfallet, användas som bruttoårsinkomst för året före försäkringsfallsåret. Denna SGI ska användas om det finns en omräknad bruttoårsinkomst för året före försäkringsfallsåret och SGI är högre än den omräknade bruttoårsinkomsten. SGI kan alltså användas först när Skatteverket har fastställt den pensionsgrundande inkomsten för året före försäkringsfallet (34 kap. 11 § SFB).

För ytterligare information om beräkning av antagandeinkomst enligt SFB hänvisas till kapitel 5 i vägledningen (2013:3).

2.4 Beräkning av antagandeinkomst enligt förordning 883/2004

En person som omfattas av förordning 883/2004 och som har omfattats av både SFB och lagstiftningen i andra medlemsländer, kan få sin antagandeinkomst beräknad på fler sätt än de som anges i den svenska lagstiftningen. Dessa innebär att han eller hon kan få sin antagandeinkomst beräknad

• på de senaste pensionsgrundande inkomsterna i Sverige (inom en förskjuten ramtid), i de fall som han eller hon inte har några svenska bruttoårsinkomster under den ramtid som anges i 34 kap. SFB
• på genomsnittsberäknade bruttoårsinkomster för år som personen varit försäkrad för arbete i de andra medlemsländerna.

(Bilaga XI till förordning 883/2004)

2.4.1 Rätt till förskjuten ramtid

Om en person har rätt att få sin inkomstrelaterade ersättning beräknad enligt förordning 883/2004 och om han eller hon har arbetat i Sverige för så länge sedan att ramtiden har passerats kan ramtiden förskjutas bakåt i tiden. Det gäller i de fall som försäkringsfallet inträffade i ett annat medlemsland, och om personen inte enbart omfattats av typ A-lagstiftning.

Detta innebär att om en person saknar år med PGI under ramtiden förskjuts ramtiden bakåt i tiden så att den utgår från det år då personen senast hade PGI i Sverige. Detta blir det sista året i den förskjutna ramtiden. Ramtiden ska då omfatta så många år som skulle ha gällt enligt 34 kap. SFB om försäkringsfallet hade inträffat i Sverige. Beräkningsunderlaget blir de bruttoårsinkomster som finns under den förskjutna ramtiden. Ramtidens längd bestäms med utgångspunkt från personens ålder vid försäkringsfallet. (34 kap. 3, 10 och 11 §§ SFB och bilaga XI till förordning 883/2004)

Exempel

Kerstin bor i Tyskland och ansöker om sjukersättning. Hon har tidigare bott och arbetat i Sverige. Försäkringskassan utredning visar att Kerstins arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt och fastställer försäkringsfallet till 2010. Då var Kerstin 55 år.

Kerstin var försäkrad i Tyskland vid tidpunkten för försäkringsfallet och från och med den tidpunkt som ersättningen beviljas. Hon har minst ett år med PGI. Ramtiden är fastställd till åren 2005–2009. Kerstin har emellertid inte tillgodoräknats något år med PGI inom denna ramtid. Det senaste året som hon hade en PGI är 1988. Ny ramtid beräknas därför med 1988 som sista år. Den förskjutna ramtiden i Kerstins fall blir 1984–1988. Detta innebär att Kerstin uppfyller villkoret om minst ett år med PGI, genom att hon har PGI inom den förskjutna ramtiden. Försäkringskassan kan därför bevilja henne inkomstrelaterad ersättning. Ersättningen ska då grundas på de PGI som finns inom den förskjutna ramtiden.

2.4.2 Genomsnittsberäknade bruttoårsinkomster

Vid beräkning av antagandeinkomst ska Försäkringskassan i förekommande fall beakta år som personen varit försäkrad på grund av arbete i ett annat medlemsland. Det innebär att när en person under ramtiden även har omfattats av ett annat medlemslands lagstiftning på grund av arbete ska vi beakta inkomsterna i den eller de medlemsstaterna. Då ska inkomsterna anses uppgå till genomsnittet av de svenska bruttoårsinkomsterna under ramtiden. Samma regler gäller även under den förskjutna ramtiden. (Bilaga XI till förordning 883/2004, 34 kap. 4, 6 och 7 §§ SFB)

Personen kan tillgodoräknas sådana genomsnittsberäknade bruttoårsinkomster under år då det inte finns en svensk bruttoårsinkomst, antingen på grund av att PGI eller PGB saknas eller har fastställts till noll kronor. Det gäller alltså även för år inom ramtiden där PGI eller PGB ännu inte hunnit fastställas av Skatteverket för året innan tidpunkten för försäkringsfallet.

Om en person exempelvis bara har ett år med bruttoårsinkomst i Sverige ska varje år som personen varit försäkrad på grund av arbete i ett annat medlemsland ges en bruttoårsinkomst med motsvarande belopp. Det finns inte någon regel för hur lång period under ett år som personen ska ha varit försäkrad för arbete i det andra landet för få tillgodoräknas en genomsnittsberäknad bruttoårsinkomst för det året.

Bruttoårsinkomst som överstiger 7,5 gånger prisbasbeloppet räknas inte med vid beräkningen av antagandeinkomsten. Den delen av genomsnittsberäknad bruttoårsinkomst som överstiger takbeloppet får därför inte heller tas med. (34 kap. 7 § SFB)

Exempel

Irina är medborgare i Ryssland och bosatt i Sverige och ansöker om sjukersättning. Hon har tidigare varit bosatt och arbetat i Polen. Försäkringskassan fastställer försäkringsfallet till år 2016. Irina var då 54 år. Hon var försäkrad i Sverige vid tidpunkten för försäkringsfallet och från och med den tidpunkt då ersättningen ska betalas ut. Irina har minst ett år med PGI inom den fastställda ramtiden. Försäkringskassan räknar därför ut vad hon ska få i inkomstrelaterad ersättning.

Irinas ramtid är fastställd till åren 2011–2015. Hon har två år med svenska bruttoårsinkomster inom den ramtiden. Irina har också under två år inom ramtiden omfattats av lagstiftningen i Polen på grund av sitt arbete där. Försäkringskassan beräknar genomsnittsinkomsten av de två svenska bruttoårsinkomsterna.

Tabellen nedan visar inkomster inom ramtiden, som är fem år.

År	År med svenska inkomster eller arbete i ett annat medlemsland	Belopp	Genomsnittsberäknade bruttoårsinkomster
2015	Svensk bruttoårsinkomst	225 000 kr	-
2014	Svensk bruttoårsinkomst	110 000 kr	-
2013	--	-	-
2012	Omfattad av annat medlemslands lagstiftning på grund av arbete	-	167 500 kr
2011	Omfattad av annat medlemslands lagstiftning på grund av arbete	-	167 500 kr

Den genomsnittliga bruttoårsinkomsten för år 2011 och 2012 blir 167 500 kr (225 000 kr + 110 000∕2 = 167 500 kr).

Exempel

Morgan är bosatt i Tyskland och ansöker om sjukersättning. Han har tidigare varit bosatt och arbetat i Sverige. Försäkringskassan bedömer att Morgans arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt och fastställer försäkringsfallet till 2016. Morgan var då 56 år. Morgan uppfyller kraven på försäkringstillhörighet, genom att han var försäkrad vid tidpunkten för försäkringsfallet och från och med den tid som ersättningen ska lämnas, och kravet om att ha minst ett år med PGI inom den fastställda ramtiden. Försäkringskassan räknar därför ut vad Morgan ska få i inkomstrelaterad ersättning.

Morgans ramtid är fastställd till åren 2011–2015. Han har endast 1 år med svenska bruttoårsinkomster inom den ramtiden. Morgan har också under tre år inom ramtiden omfattats av lagstiftningen i Tyskland på grund av sitt arbete där. Försäkringskassan kan därför räkna ut de genomsnittsberäknade bruttoårsinkomsterna för de tre åren.

Tabellen nedan visar inkomster inom ramtiden, som är fem år.

År	År med svenska inkomster eller arbete i ett annat medlemsland	Belopp	Genomsnittsberäknade bruttoårsinkomster
2015	Omfattad av annat medlemslands lagstiftning på grund av arbete	-	289 500 kr
2014	Omfattad av annat medlemslands lagstiftning på grund av arbete	-	289 500 kr
2013	Omfattad av annat medlemslands lagstiftning på grund av arbete	-	289 500 kr
2012	Svensk bruttoårsinkomst	289 500 kr	-
2011	Omfattad av SFB p.g.a. arbete PGI = 0	-	-

Eftersom Morgan endast har en bruttoårsinkomst i Sverige blir den genomsnittliga bruttoårsinkomsten för år 2015, 2014 och för år 2013 samma som den svenska bruttoårsinkomsten, alltså 289 500 kr.

2.4.3 Omräknade bruttoårsinkomster

Efter att Försäkringskassan beräknat de svenska bruttoårsinkomsterna och eventuella genomsnittsberäknade bruttoårsinkomster ska Försäkringskassan räkna om bruttoårsinkomsterna med hänsyn till förändringarna i prisbasbeloppet till och med det år då ersättningen ska börja betalas ut. Det ska göras för varje år det finns svensk bruttoårsinkomst eller genomsnittsberäknad bruttoårsinkomst.

Omräkningen görs genom att multiplicera bruttoårsinkomsten med kvoten av prisbasbeloppet för det år den inkomstrelaterade ersättningen ska börja betalas ut och prisbasbeloppet för det år bruttoårsinkomsten hänför sig till. (34 kap. 8 § SFB)

Vid beräkning av alternativ antagandeinkomst för aktivitetsersättning får även den SGI som personen har vid tidpunkten för försäkringsfallet användas som bruttoårsinkomst för året före försäkringsfallsåret. SGI:n kan också användas om det är en omräknad genomsnittsberäknad bruttoårsinkomst för året före försäkringsfallsåret. (34 kap. 10 och 11 §§ SFB) För mer om alternativregeln se avsnitt 2.6 och vägledningen (2013:3).

Exempel

Dieter är bosatt i Tyskland och ansöker om sjukersättning. Han har tidigare varit bosatt och arbetat i Sverige. Dieter har arbetat sammanlagt 120 månader i Tyskland. Tyskland har beviljat Dieter en invalidpension på 47 000 kronor. Försäkringskassan bedömer att Dieter har rätt till sjukersättning och fastställer försäkringsfallet till år 2017. Dieter var då 62 år. Sjukersättning kan beviljas från och med september 2017.

Försäkringskassans utredning visar att Dieter var försäkrad i Tyskland vid tidpunkten för försäkringsfallet och från och med den tidpunkt när ersättningen kan beviljas.

Försäkringskassan bestämmer ramtiden i Dieters fall till fem år (2012–2016). Dieter har emellertid inte något år med PGI inom denna ramtid. Dieter arbetade i Sverige under åren 1972–1995 och 1997–2000, och har alltså 28 år med PGI. Det senaste året som han hade en PGI är år 2000. Ny ramtid beräknas därför med 2000 som sista år. Den förskjutna ramtiden blir under åren 1996–2000.

När ramtiden har förskjutits uppfyller Dieter villkoret om minst ett år med PGI och Försäkringskassan kan bevilja honom en inkomstrelaterad sjukersättning. Försäkringskassans beräkning av ersättningen ska då grundas på de PGI som finns inom den förskjutna ramtiden.

Dieter har också under ett år inom den förskjutna ramtiden omfattats av lagstiftningen i Tyskland på grund av sitt arbete där. Försäkringskassan gör därför en genomsnittsberäkning av de fyra svenska bruttoårsinkomsterna.

Den genomsnittsberäknade bruttoårsinkomsten för år 1996 blir så här: (153 000 + 139 500 + 103 000 + 96 000) ∕ 4 = 122 875 kronor.

Tabellen nedan visar inkomster inom den förskjutna ramtiden som är fem år.

År	År med svensk bruttoårsinkomst eller arbete i annat medlemsland	Belopp	Genomsnittsberäknad bruttoårsinkomst	Omräknad bruttoårsinkomst
2000	Svensk bruttoårsinkomst	153 000 kr	-	44 800/36 600 × 153 000 = 187 279 kr
1999	Svensk bruttoårsinkomst	139 500 kr	-	44 800/36 400 × 139 500 = 171 692 kr
1998	Svensk bruttoårsinkomst	103 000 kr	-	44 800/36 400 × 103 000 = 126 769 kr
1997	Svensk bruttoårsinkomst	96 000 kr	-	44 800/36 300 × 96 000 = 118 479 kr
1996	Omfattad av annat medlemslands lagstiftning p.g.a. arbete	-	122 875 kr	44 800/36 200 × 122 875 = 152 066 kr

Antagandeinkomsten blir genomsnittet av de tre högsta omräknade bruttoårsinkomsterna:(187 279 + 171 692 + 152 066)∕3 = 170 346 kr.

För att få veta hur stor Dieters inkomstrelaterade ersättning sedan blev, se vidare i exemplet i avsnitt 2.7.4.

2.5 Samordning av ISA enligt kapitel 4 i förordning 883/2004

En försäkrad som bara har omfattats av typ A-lagstiftning kan bara få ISA om han eller hon var försäkrad i Sverige vid tidpunkten för försäkringsfallet. Beräkningen görs då enligt den svenska lagstiftningen. Om personen i stället var försäkrad i ett annat medlemsland vid tidpunkten för försäkringsfallet ska det landet pröva om han eller hon kan beviljas en invaliditetsförmån enligt landets typ A-lagstiftning. (Artikel 44.2 i förordning 883/2004)

Om personen var försäkrad i ett annat medlemsland vid försäkringsfallet fattar Försäkringskassan antingen ett beslut om att avvisa ansökan om sjukersättning eller aktivitetsersättning eller ett beslut om att bifalla ansökan när det gäller ersättning i form av garantiersättning.

2.6 Samordning av ISA enligt kapitel 5 i förordning 883/2004

Försäkringskassan ska beräkna den inkomstrelaterade ersättningen enligt kapitel 5 i förordning 883/2004, i de fall personen har varit omfattad av antingen endast typ B eller både typ A- och typ B-lagstiftning (artikel 46.1 i förordning 883/2004). Kapitel 5 i förordningen skiljer mellan fall där förmånen beräknas genom att andra medlemsländers perioder beaktas, och fall där förmånen beräknas utan att andra medlemsländers perioder beaktas (artikel 52 i förordning 883/2004).

Det Försäkringskassan behöver göra är att skilja mellan fall där personen

1. är försäkrad för arbetsbaserade förmåner i Sverige vid tidpunkten för försäkringsfallet, försäkrad för arbetsbaserade förmåner i Sverige eller försäkrad för samma risk, det vill säga invaliditetsförmåner, i annat medlemsland från och med den tidpunkt som ersättningen kan beviljas, och har minst ett år med PGI
2. är försäkrad för samma risk, det vill säga invaliditetsförmåner, i ett annat medlemsland vid tidpunkten för försäkringsfallet, försäkrad för arbetsbaserade förmåner Sverige eller i annat medlemsland från och med den tidpunkt som ersättningen kan beviljas, och har minst ett år med PGI.

I det första fallet ska den ersättning som beräknas enligt SFB (det vill säga det oberoende beloppet) jämföras med den ersättning som är beräknad enligt pro rata temporis-principen. (Artikel 52.1 a och b i förordning 883/2004)

De båda beloppen ska jämföras och det högsta betalas ut. Innan jämförelsen samordnas ISA enligt SFB med utländska invaliditetsförmåner enligt 34 kap. 14 § SFB (det vill säga dessa räknas av). (artikel 52.3 i förordning 883/2004) Se vidare avsnitt 4.3.

I det andra fallet kan personen få rätt till en inkomstrelaterad ersättning med tillämpning av samordningsbestämmelserna i förordning 883/2004. Detta innebär att Försäkringskassan i dessa fall bara beräknar inkomstrelaterad ersättning enligt pro rata temporis-principen. En pro rata-beräknad inkomstrelaterad ersättning får aldrig minskas av en invaliditetsförmån som beviljats i ett annat medlemsland. Se vidare avsnitt 4.3 (artiklarna 52–55 i förordning 883/2004)

2.7 Beräkning av oberoende och pro rata–beräknad inkomstrelaterad ersättning

Beräkningen av ISA enligt kapitel 5 i förordning 883/2004 kan delas upp i tre steg:

1. Uträkning av oberoende belopp, enligt SFB, med eventuell samordning (avräkning enligt 34 kap. 14 § SFB) med invaliditetsförmåner från andra länder.
2. Uträkning av pro rata-belopp, vilket görs i två steg. Först beräknas ett teoretiskt belopp och sedan ett faktiskt belopp.
3. Jämförelse mellan oberoende belopp och pro rata–beräknat belopp, varav det högsta beloppet ska betalas ut.

(Artikel 52.1 i förordning 883/2004)

2.7.1 Oberoende belopp – steg 1

Om Försäkringskassan har bedömt att den försäkrade uppfyller villkoren för att beviljas en inkomstrelaterad ersättning helt enligt SFB börjar Försäkringskassan med att beräkna ett oberoende belopp (artikel 52.1 a i förordning 883/2004). Detta belopp är lika med ISA efter eventuell samordning med utländska invaliditetsförmåner från ett annat medlemsland eller från ett land utanför EU/EES enligt 34 kap. 14 § SFB.

Det här steget ska alltså bara göras om personen uppfyller kraven för att få ISA enligt SFB, det vill säga utan att tillämpa förordningen. Om det däremot är förordningens samordningsregler som gör att personen har rätt till ISA, gör Försäkringskassan enbart en pro rata-beräkning. Steg 1 i beräkningen blir därför inte aktuellt när personen omfattas av ett annat medlemslands lagstiftning vid försäkringsfallet, eftersom personen då inte uppfyller villkoren för att beviljas ISA helt enligt SFB utan först när vi tillämpar samordningsreglerna i förordning 883/2004. (Artikel 52.1 a i förordning 883/2004)

2.7.2 Pro rata beräknat belopp – steg 2

Pro rata temporis-principen tillämpas vid beräkning av pension och invaliditetsförmåner enligt kapitel 5 i förordning 883/2004 i de fall en förmånstagare till följd av arbete eller bosättning i flera medlemsländer har tjänat in rätt till pension eller invaliditetsförmåner i mer än ett medlemsland. Pro rata temporis-principen innebär i huvudsak att en person har rätt till proportionellt beräknad förmån från vart och ett av de medlemsländer som hon eller han har tjänat in rätt till förmån i. Först beräknas ett teoretiskt belopp och därefter beräknas det faktiska förmånsbeloppet. (Artikel 52.1 b i förordning 883/2004)

I praktiken innebär principen att varje medlemsland gör en beräkning med utgångspunkt från det förmånsbelopp som den försäkrade skulle få från landet, om de försäkrings- och/eller bosättningsperioder som hon eller han tillgodoräknats i samtliga berörda medlemsländer hade fullgjorts i det aktuella landet.

Det faktiska förmånsbeloppet utgör så stor del av det teoretiska beloppet som motsvarar förhållandet mellan å ena sidan personens försäkrings- och/eller bosättningstid i det aktuella landet före försäkringsfallet, och å andra sidan den sammanlagda försäkrings- och/eller bosättningstiden före försäkringsfallet i samtliga medlemsländer. Det innebär exempelvis att om en person har tillgodoräknats en försäkringstid om 10 år i ett medlemsland och 30 år i ett annat medlemsland, får hon eller han från det första landet 10/40 av den förmån hon skulle ha fått efter 40 års arbete där. Från det andra landet får personen 30/40 av den förmån som skulle ha betalats ut från det landet om hon hade arbetat där under 40 år.

Försäkringskassan ska alltid pro rata-beräkna den inkomstrelaterade ersättningen om personen varit omfattad av typ B-lagstiftning. För att pro rata-beräkna beloppet tar Försäkringskassan fram ett teoretiskt belopp och ett faktiskt belopp. (Artiklarna 46 och 52.1 b i förordning 883/2004)

Teoretiskt belopp – steg 2 a

Vid pro rata-beräkning av inkomstrelaterad ersättning behöver Försäkringskassan först ta fram ett teoretiskt belopp. Det teoretiska beloppet ska utgöra det belopp som personen skulle kunna göra anspråk på om alla försäkringsperioder i EU/EES hade fullgjorts i Sverige. Eftersom den inkomstrelaterade ersättningen anses vara oberoende av försäkringsperioder ska det teoretiska beloppet vara lika med det svenska beloppet innan samordning görs med invaliditetsförmåner från andra medlemsländer. (Artikel 52.1 b i förordning 883/2004)

Som tidigare beskrivits får en pro rata-beräknad inkomstrelaterad ersättning inte minskas med invaliditetsförmåner från andra medlemsländer. Däremot får det teoretiska beloppet minskas med invaliditetsförmåner från länder utanför EU/EES.

Faktiskt belopp – steg 2 b

Med utgångspunkt från det teoretiska beloppet beräknar Försäkringskassan därefter det faktiska beloppet. Försäkringskassan ska då beakta samtliga försäkringsperioder som är fullgjorda eller anses vara fullgjorda i medlemsländerna inklusive Sverige under tid före försäkringsfallsåret. (Artikel 54.1 jämfört med artikel 52.1 b förordning 883/2004).

Om perioder som intygas från ett annat medlemsland är perioder i ett system för frivillig försäkring och dessa sammanfaller med de svenska försäkringsperioderna ska Försäkringskassan inte ta hänsyn till de frivilliga perioderna. Om perioder som intygas från ett annat medlemsland är perioder i ett system för obligatorisk försäkring och dessa sammanfaller med de svenska perioderna måste Försäkringskassan utreda var den sökande ska vara försäkrad den aktuella tiden. (Artikel 52.1 b förordning 883/2004 och artikel 12 förordning 987/2009)

2.7.3 Jämförelse mellan pro rata-beräknat belopp och oberoende belopp – steg 3

I alla de fall som en person har rätt att få både ett oberoende belopp och ett pro rata-beräknat belopp uträknat ska Försäkringskassan göra en jämförelse mellan de båda beloppen. Personen har alltid rätt till det högsta av dessa båda belopp. Jämförelsen görs efter det att Försäkringskassan samordnat (det vill säga avräknat) det oberoende beloppet med eventuella invaliditetsförmåner från andra medlemsländer enligt 34 kap. 14 § SFB (artikel 52.3 i förordning 883/2004).

2.7.4 Beräkningen av de 3 stegen

Nedan förklaras hur de tre stegen i uträkningen går till. Efter varje steg finns exempel som belyser beräkningen. Tänk på att om personen uppfyller villkoren för rätt till inkomstrelaterad ersättning med stöd av förordningen ska steg 1 och steg 3 inte göras.

Oberoende belopp – steg 1

I steg 1 beräknar du ut det oberoende beloppet enligt den svenska lagstiftningen. För att beräkna det oberoende beloppet multiplicerar du antagandeinkomsten med 0,647 och den andel sjukersättning eller aktivitetsersättning som personen har rätt till. Detta belopp efter eventuell samordning med invaliditetsförmåner från medlemsländer eller länder utanför EU/EES blir det oberoende beloppet.

Formeln ser ut så här: (0,647 × antagandeinkomst) × andel – (invaliditetsförmåner från ett annat medlemsland + invaliditetsförmåner från ett land utanför EU/EES) = oberoende belopp

Exempel

Nancy är bosatt i Sverige sedan några år tillbaka och ansöker om sjukersättning. Hon har tidigare varit bosatt i Tyskland och Peru. Nancy har beviljats en invalidpension på 23 000 kronor från Peru. Försäkringskassan bedömer att Nancys arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt och fastställer tidpunkten för försäkringsfallet till 2011. Nancy har minst ett år med PGI. Försäkringskassan räknar därför ut vad Nancy ska få i ersättning.

Försäkringskassan beräknar hennes inkomstrelaterade ersättning enligt SFB. Antagandeinkomsten är beräknad till 77 280 kronor.

Beräkning enligt SFB, oberoende belopp 0,647 × 77 280 = 50 000 kronor. 50 000 − 23 000 = 27 000 kronor är Nancys inkomstrelaterade ersättning enligt SFB.

Teoretiskt belopp – steg 2 a

Den pro rata-beräknade ersättningen tas fram i två steg. Först multiplicerar du antagandeinkomsten med 0,647 och den andel sjukersättning eller aktivitetsersättning som personen har rätt till. Detta belopp efter eventuell samordning med invaliditetsförmåner från länder utanför EU/EES blir det teoretiska beloppet.

Formeln ser ut så här: (0,647 × antagandeinkomst) × andel − invaliditetsförmåner från länder utanför EU/EES = teoretiskt belopp

Faktiskt belopp – steg 2 b

Efter att ett teoretiskt belopp tagits fram ska du beräkna ett faktiskt belopp. För att beräkna det faktiska beloppet multiplicerar du det teoretiska beloppet med ett bråktal. I bråktalets täljare lägger du personens fullgjorda svenska försäkringsperioder i form av månader före försäkringsfallsåret. I nämnaren summeras följande perioder:

• Svenska försäkringsperioder i form av månader före försäkringsfallsåret,
• Försäkringsperioder i annat medlemsland i form av månader före försäkringsfallsåret och endast sådana perioder som kompletterar de svenska försäkringsperioderna.

(Artikel 52.1 b ii förordning 883/2004 och artikel 12 förordning 987/2009)

I nämnaren redovisar du de sammanlagda perioderna efter att de har avrundats nedåt till närmaste antal hela månader. Avrundning ska göras till hela månader, eftersom en del länder redovisar sina försäkringsperioder i dagar. Detta bråktal multipliceras sedan med det teoretiska beloppet. (34 kap. 4 och 6 §§ SFB och artikel 52.1 b i förordning 883/2004)

Formeln ser ut så här: svenska försäkringsperioder / (svenska försäkringsperioder + försäkringsperioder i andra medlemsländer) × teoretiskt belopp = faktiskt belopp

Exempel

Kalle är bosatt i Sverige och har beviljats hel sjukersättning. Han har tidigare arbetat i Finland. Försäkringskassan ska räkna ut vad Kalle kan få i pro rata-beräknad inkomstrelaterad ersättning.

Kalles försäkringsperioder i Sverige före försäkringsfallsåret är 240 månader (20 år) och i Finland 150 månader. De svenska och finska perioderna sammanfaller inte med varandra. Vid pro rata-beräkningen av den inkomstrelaterade sjukersättningen lägger Försäkringskassan därför 240 månader i täljaren och 390 månader i nämnaren. Antagandeinkomsten är tidigare beräknad till 300 000 kronor.

Pro rata-beräkning Teoretiskt belopp: 0,647 × 300 000 = 194 100 kronor Faktiskt belopp: 240/390 × 194 100 = 119 446 kronor Kalle kan få 119 446 kronor i pro rata-beräknad inkomstrelaterad ersättning.

Exempel

Pawel är bosatt i Sverige och har beviljats hel sjukersättning. Han har tidigare arbetat i Polen. Försäkringskassan ska nu beräkna vad Pawel kan få i pro rata-beräknad inkomstrelaterad ersättning.

Pawels försäkringsperioder i Sverige före försäkringsfallsåret är 324 månader (27 år) och i Polen 108 månader. Under år 2003 arbetade han emellertid både i Polen och i Sverige. Till och med april arbetade han i Polen och resten av året arbetade han i Sverige.

Eftersom Sverige beviljar försäkringstid för hela året har Pawel tillgodoräknats 4 månader med försäkringstid i Polen samtidigt som han har försäkringstid för hela året i Sverige. Vid beräkning av det faktiska beloppet lägger Försäkringskassan för det året in 12 månaders svensk försäkringstid i täljaren och 12 månader svensk försäkringstid i nämnaren. De polska 4 månaderna får inte tas med vid beräkningen av det faktiska beloppet, eftersom de utländska försäkringsperioderna endast får användas som komplement till de svenska försäkringsperioderna.

Antagandeinkomsten är tidigare beräknad till 225 000 kronor.

Pro rata-beräkning Teoretiskt belopp: 0,647 × 225 000 = 145 575 kronor Faktiskt belopp: (324/428) × 145 575 = 110 202 kronor Pawel kan få 110 202 kr i pro rata-beräknad inkomstrelaterad ersättning.

Exempel

Petra är bosatt i Tyskland och har beviljats halv sjukersättning. Hon har tidigare bott och arbetat i Sverige. Försäkringskassan ska nu beräkna Petras inkomstrelaterade sjukersättning.

Eftersom Petra var försäkrad i Tyskland vid tidpunkten för försäkringsfallet räknar Försäkringskassan bara ut vad Petra ska få i pro rata-beräknad inkomstrelaterad ersättning. Petras tillgodoräknade försäkringsperioder i Sverige är 84 månader (7 år). Hennes fullgjorda försäkringsperioder i Tyskland är 180 månader. De svenska och tyska perioderna sammanfaller inte. De sammanlagda försäkringsperioderna är 264 månader. Försäkringskassan har beräknat att Petras antagandeinkomst är 170 118 kronor.

Pro rata-beräkning Teoretiskt belopp: 0,647 × 170 118 = 110 066 kronor 110 066 × 0,5 = 55 033 kronor Faktiskt belopp: 84/264 × 55 033 = 17 511 kronor Petra får 17 511 kronor i pro rata-beräknad inkomstrelaterad ersättning.

Exempel

I detta exempel beskrivs fortsättningen på beräkningen av Dieters inkomstrelaterade ersättning som påbörjades i exemplet om Dieter i avsnitt 2.4.3. I exemplet räknade Försäkringskassan ut Dieters antagandeinkomst till 170 346 kr.

Eftersom Dieter i exemplet var försäkrad i ett annat land vid försäkringsfallet gör Försäkringskassan bara en pro rata-beräkning av hans inkomstrelaterade ersättning.

Dieters tillgodoräknade försäkringsperioder i Sverige är 336 månader (28 år). I Tyskland är antalet intjänade försäkringsperioder 120 månader. De svenska perioderna och de tyska perioderna sammanfaller inte med varandra.

Pro rata-beräkning Teoretiskt belopp: 0,647 × 170 346 = 110 214 kronor Faktiskt belopp: 336/456 × 110 214 = 81 210 kr. Dieter får 81 210 kronor i inkomstrelaterad sjukersättning.

Jämförelse mellan oberoende belopp och pro rata-beräknat belopp – steg 3

När du har tagit fram det oberoende beloppet och det faktiska beloppet jämför du de bägge beloppen. Personen har sedan rätt till det högsta beloppet. I följande exempel samordnas den inkomstrelaterade ersättningen med en invaliditetsförmån från ett annat medlemsland. När Försäkringskassan ska göra en sådan samordning finns beskrivet i kapitel 4.

Exempel

Marjatta är bosatt i Sverige och har beviljats halv sjukersättning. Hon har tidigare arbetat i Finland. Finland har beviljat Marjatta invalidpension med 20 000 kronor. Försäkringskassan ska nu beräkna Marjattas sjukersättning enligt förordningen.

Marjatta var försäkrad i Sverige vid tidpunkten för försäkringsfallet. Hennes försäkringsperioder i Sverige är 408 månader (34 år) och i Finland är 48 månader. Vid pro rata-beräkningen av den inkomstrelaterade sjukersättningen lägger Försäkringskassan 408 månader i täljaren och 456 månader i nämnaren. Försäkringskassan bedömer att Marjattas finska pension får samordnas med den inkomstrelaterade ersättning som ska beräknas enligt SFB. Marjattas antagandeinkomst är beräknad till 194 000 kronor.

Beräkning av oberoende belopp 0,647 × 194 000 = 125 518 kr 125 518 × 0,5 = 62 759 kr 62 759 − 20 000 = 42 759 kr

Pro rata-beräkning Teoretiskt belopp: 0,647 × 194 000 = 125 518 kr 125 518 × 0,5 = 62 759 kr Faktiskt belopp: 408/456 × 62 759 = 56 153 kr

Jämförelse Det pro rata beräknade beloppet är högre än det oberoende beloppet efter samordning. Marjatta får därför 56 153 kr i inkomstrelaterad ersättning.

Exempel

Siv är bosatt i Sverige och har beviljats hel sjukersättning. Siv har tidigare arbetat i Tyskland. Tyskland har beviljat Siv invalidpension med 60 000 kronor. Försäkringskassan ska nu beräkna Sivs inkomstrelaterade sjukersättning enligt förordning 883/2004.

Siv var försäkrad i Sverige vid tidpunkten för försäkringsfallet. Antalet försäkringsperioder som Siv har tillgodoräknats i Sverige är 216 månader (18 år) och antalet försäkringsperioder i Tyskland är 84 månader. Försäkringskassan har beräknat Sivs antagandeinkomst till 220 000 kronor.

Beräkning av oberoende belopp 0,647 × 220 000 = 142 340 kr. 142 340 − 60 000 = 82 340 kr

Pro rata-beräkning Teoretiskt belopp: 0,647 × 220 000 = 142 340 kr Faktiskt belopp: 216/300 × 142 340 = 102 485 kr

Jämförelse Det pro rata beräknade beloppet är högre än det oberoende beloppet efter samordning. Siv får därför 102 485 kr i inkomstrelaterad sjukersättning.

2.8 Försäkringsperioder kortare än ett år

En socialförsäkringsinstitution i ett medlemsland behöver inte bevilja en förmån som är beroende av försäkringsperioder, om inte personen har minst ett år med sådana perioder i det landet. Men om den nationella lagstiftningen ger rätt till förmånen för perioder som är kortare än ett år ska förmånen beviljas (artikel 57.1 i förordning 883/2004).

Vid beräkningen av det faktiska beloppet ska Försäkringskassan inte ta med sådana försäkringsperioder som intjänats i ett annat medlemsland om perioderna har en kortare längd än ett år och det andra landet därför inte beviljar en förmån för dem (artikel 52.2 jämfört med artikel 52.1 b i förordning 883/2004).

Exempel

Liv är bosatt i Sverige och har beviljats hel sjukersättning. Hon har tidigare arbetat i Spanien och i Tyskland. Försäkringskassan ska nu beräkna Livs inkomstrelaterade sjukersättning enligt förordningen.

Livs tillgodoräknade försäkringsperioder i Sverige är 240 månader (20 år) och hon har 126 månader i Tyskland, men i Spanien är hennes fullgjorda försäkringsperioder endast sex månader. Berörd socialförsäkringsinstitution i Spanien har meddelat Försäkringskassan att Liv inte kan beviljas en spansk förmån på grund av hon inte har minst 12 månader i Spanien. Det betyder att de spanska perioderna får användas vid beräkningen av det teoretiska beloppet, men inte vid beräkningen av det faktiska beloppet.

Eftersom den inkomstrelaterade ersättningens teoretiska belopp är oberoende av försäkringsperioder använder Försäkringskassan inte alls de spanska perioderna. De sammanlagda försäkringsperioderna, som ska användas vid beräkningen av det faktiska beloppet, är därför 366 månader. Försäkringskassan har tidigare beräknat att Livs antagandeinkomst är 267 000 kr.

Pro rata-beräkning Teoretiskt belopp: 0,647 × 267 000 = 172 749 kr Faktiskt belopp: 240/366 × 172 749 = 113 278 kr Liv får 113 378 kr i inkomstrelaterad ersättning.