Sammanfattning
I denna vägledning beskrivs bestämmelserna om sjukersättning och aktivitetsersättning för personer som både bott eller arbetat i Sverige och i ett annat EU/EES-land eller Schweiz. Dessa förmåner regleras i socialförsäkringsbalken (SFB), förordning 883/2004 och förordning 987/2009. Socialförsäkringsbalken trädde i kraft den 1 januari 2011 och ersatte en rad tidigare lagar inom socialförsäkringsområdet, så som lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) och socialförsäkringslagen (SofL). Av lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken (SFBP) framgår att vissa bestämmelser i den numera upphävda lagen (1962:381) om allmän försäkring fortfarande kan tillämpas. Vägledningen beskriver också de avtal om social trygghet som Sverige ingått med andra länder som omfattar sjuk- och aktivitetsersättning.
I Försäkringskassans vägledning (2013:1) Sjukersättning beskrivs bland annat villkoren för rätt till sjukersättning enligt SFB. I Försäkringskassans vägledning (2013:2) Aktivitetsersättning beskrivs bland annat villkoren för rätt till aktivitetsersättning enligt SFB. Hur mycket ersättning som ska betalas ut samt reglerna för sjukersättning för försäkrade som omfattas av 37 kap. i socialförsäkringsbalken beskrivs i Försäkringskassans vägledning (2013:3) Sjukersättning och aktivitetsersättning – beräkning, steglös avräkning med mera
I Försäkringskassans vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal ges en beskrivning av de generella bestämmelserna och principerna som gäller när en person rör sig inom Europeiska unionen (EU), europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller Schweiz samt de bestämmelser som styr vilket lands lagstiftning som är tillämplig för dessa personer. Vägledningen beskriver också de avtal om social trygghet som Sverige har ingått med andra länder.
Försäkringskassans vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken behandlar de viktigaste bestämmelserna som styr Försäkringskassans verksamhet inom det förvaltningsrättsliga området.
Vägledningarna ska vara ett stöd i det dagliga arbetet hos Försäkringskassan så att bestämmelserna tillämpas på ett riktigt sätt.
Syftet med denna vägledning är att vara ett hjälpmedel för den som handlägger ärenden om sjukersättning och aktivitetsersättning för personer som både bott eller arbetat i Sverige och i ett annat EU-land eller ett avtalsland. Vägledningen förklarar SFB, avtal och förordningarna 883/2004 och 987/2009 som handläggaren har att tillämpa. Eftersom vägledningen är en beskrivning av gällande rätt hänvisas den som vill läsa bestämmelsen i sin helhet till respektive författning.
Vägledningen förklarar hur samordningen och beräkningen ska göras av
- förmåner vid invaliditet enligt kapitel 4 i förordning 883/2004
- förmåner vid invaliditet enligt kapitel 5 i förordning 883/2004.
Vägledningen beskriver också ansökningsförfarandet inom EU.
I de exempel där det förekommer beräkning är det, om inte annat nämns, prisbasbeloppet för år 2018 som används, det vill säga 45 500 kronor. Exemplen utgår från beräkningar från och med oktober 2015, det vill säga med procentsatsen 64,7 procent för beräkning av inkomstrelaterad ersättning. För omräkningar av inkomstrelaterad ersättning innan dess ska den tidigare procentsatsen på 64 procent användas.
Vägledningen är indelad i 13 kapitel, som vart och ett behandlar ett område. Varje kapitel är även indelat i avsnitt och inleds med en kort beskrivning av innehållet.
Kapitel 1–3 beskriver samordning och beräkning av inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning och garantiersättning enligt förordning 883/2004.
Kapitel 4 beskriver samordningsreglerna enligt SFB och förordning 883/2004 som gäller när en person har både sjukersättning eller aktivitetsersättning och invaliditetsförmåner från andra medlemsländer eller svensk eller utländsk yrkesskadelivränta.
Kapitel 5 handlar om ansökningsförfarandet när en person vill ha sjukersättning eller aktivitetsersättning och har omfattats av flera länders lagstiftning. Det handlar också om beslut om ersättning enligt bestämmelserna i förordning 883/2004 och förordning 987/2009.
Kapitel 6 behandlar hur rätten till utbetalning av sjukersättning eller aktivitetsersättning påverkas vid utlandsvistelse och andra utbetalningsfrågor vid utlandsvistelse.
I kapitel 7 ges en beskrivning av Försäkringskassans handläggning när en person har begärt omräkning av sjukersättning eller aktivitetsersättning med hänsyn till förordning 883/2004 eller ansökan om att beviljas förmån med hänsyn till övergångsbestämmelserna till förordningen.
Kapitel 8 beskriver hur en person kan överklaga ett beslut som har beräknats enligt förordning 883/2004.
Kapitel 9 beskriver vilken växelkurs som Försäkringskassan ska använda i olika situationer.
Kapitel 10 behandlar i vilka situationer Försäkringskassan kan få tillbaka ersättning genom att vända sig till socialförsäkringsinstitutionen i det andra medlemslandet. Det beskrivs också när socialförsäkringsinstitutionen i det andra medlemslandet kan begära motsvarande ersättning från Försäkringskassan.
I kapitel 11 ges en kortfattad beskrivning av de SED och E-blanketter som Försäkringskassan använder när personer som omfattats av två eller flera medlemsländers lagstiftningar ansöker om sjukersättning eller aktivitetsersättning.
I kapitel 12 beskrivs de olika regler som gäller efter att Förenade kungariket lämnat EU.
I kapitel 13 beskrivs slutligen de avtal om social trygghet som Sverige har ingått med länder inom EU/EES och andra länder.