7 Ersättning vid sjukdom – allmänna bestämmelser
Ersättningen som de flesta kopplar till arbetsskadeförsäkringen är livränta (se kapitel 10–13 och 15).
Förutom livränta kan den försäkrade vid arbetsskada också få rätt till olika förmåner som inte finns i arbetsskadeförsäkringen. Dels har personer med arbetsskada rätt till samma förmåner som de skulle ha haft rätt till vid annan sjukdom än arbetsskada. Dels har de rätt till vissa sådana förmåner trots att de inte är försäkrade för dem så länge de är försäkrade för arbetsskadeersättning.
I det här kapitlet beskrivs
- att arbetsskadade har rätt till samma förmåner i SFB som man har rätt till vid annan sjukdom
- att arbetsskadade har rätt till vissa bosättningsbaserade och arbetsbaserade förmåner trots att hen inte är försäkrad för dessa och kan då få dessa från arbetsskadeförsäkringen.
7.1 Arbetsskadades rätt till andra förmåner än de i arbetsskadeförsäkringen
En person som har skadat sig i arbetet har rätt till samma förmåner som han eller hon har rätt till vid annan sjukdom. Det anges i 40 kap. 2 § SFB.
40 kap. 2 § SFB En försäkrad har vid arbetsskada rätt till samma förmåner enligt denna balk som han eller hon har rätt till vid annan sjukdom.
Det innebär att en person som skadat sig i arbete har rätt till samma förmåner vid sjukdom som en försäkrad som inte skadat sig i arbetet om den arbetsskadade är försäkrad för sådan förmån.
Om en arbetsskadad person som omfattas av arbetsskadeförsäkringen inte är försäkrad för vissa bosättnings- och arbetsbaserade förmåner kan han eller hon i stället ha rätt till dessa från arbetsskadeförsäkringen. Det anges i 40 kap. 3 § SFB.
40 kap. 3 § SFB Om någon som avses i 2 § inte är försäkrad enligt 5 kap. 9 § 7 eller 6 kap. 6 § 3 eller 4, har han eller hon vid arbetsskada rätt till motsvarande förmåner från arbetsskadeförsäkringen. Motsvarande gäller den som på grund av att han eller hon inte är bosatt i Sverige inte har rätt till vårdförmåner eller ersättning för kostnader i samband med vård.
7.1.1 Bosättningsbaserade förmåner
I 5 kap. 9 § 7 SFB står det att den som är bosatt i Sverige är försäkrad för rehabilitering, bidrag till arbetshjälpmedel, särskilt bidrag och rehabiliteringspenning i särskilda fall.
Enligt bestämmelserna kan alltså den arbetsskadade få rehabilitering, bidrag till arbetshjälpmedel, särskilt bidrag och rehabiliteringspenning i särskilda fall från arbetsskadeförsäkringen. Enligt lagkommentaren till SFB bör man dock i praktiken kunna bortse från rehabiliteringspenning i särskilda fall, bl.a. eftersom det inte finns någon hänvisning även till 5 kap. 9 § 6 om så kallad sjukpenning i särskilda fall (Hessmark m.fl. kommentaren till 40 kap. 2 § SFB).
Personer med en arbetsskada som omfattas av den svenska arbetsskadeförsäkringen kan få rehabilitering, bidrag till arbetshjälpmedel och särskilt bidrag för arbetsskadan även om de inte är bosatta i Sverige. Det kan vara en person som till exempel är bosatt i Ukraina, men som skadar sig vid arbete här i Sverige. Givetvis måste övriga krav för rehabilitering, bidrag till arbetshjälpmedel eller särskilt bidrag som finns i 29–31 kap. SFB och i förordningen (1991:1046) om bidrag till arbetshjälpmedel vara uppfyllda. Exempelvis ska åtgärderna syfta till att den försäkrade får tillbaka sin arbetsförmåga och förutsättningar att försörja sig själv (29–31 kap. SFB). Du kan läsa mer om det i vägledning 2015:1 Sjukpenning, rehabilitering och rehabiliteringsersättning och vägledning 2009:1 Bidrag till arbetshjälpmedel.
Vidare anges i 40 kap. 3 § SFB att arbetsskadade som inte är bosatta i Sverige har också rätt till vårdförmåner eller ersättning för kostnader i samband med vård. Med vårdförmåner menas sjukvård, tandvård, hjälpmedel, läkemedel m.m. som ges fritt eller till reducerat pris inom ramen för det allmänna sjukvårdssystemet.
Tanken är att de arbetsskadade ska ha samma rätt till sådana förmåner som om de var bosatta i Sverige. Vården den försäkrade har fått i Sverige bekostas av arbetsskade-försäkringen. Därför kan du ersätta merkostnaderna som den försäkrade har haft för vården i Sverige för att han eller hon inte är bosatt här. Har den försäkrade haft kostnader för sjukvård utomlands kan de prövas enligt 40 kap. 11 § SFB, se avsnitt 9.2.
Det kan dessutom innebära att den försäkrade har rätt till ersättning för resekostnader i samband med konvalescentvård. Sjukreseersättning för de som är försäkrade för bosättningsbaserade förmåner administreras och betalas ut av sjukvårdshuvudmännen. Varje sjukvårdshuvudman har slutit egna avtal om sjukresor och färdtjänst med taxi (lagen [1991:419] om resekostnadsersättning vid sjukresor). Är någon som inte är bosatt i Sverige försäkrad för arbetsskadeersättning kan arbetsskadeförsäkringen i stället ersätta dessa resekostnader.
7.1.2 Arbetsbaserade förmåner
I 6 kap. 6 § 3–4 SFB står det att den som arbetar i Sverige är försäkrad för sjukpenning och rehabiliteringsersättning samt, liksom vid bosättning (se avsnitt 7.1.1), rehabilitering och bidrag till arbetshjälpmedel.
Ersättningar från arbetsskadeförsäkringen är också en del av de arbetsbaserade förmånerna. Men i vissa fall är reglerna för när man är försäkrad för och kan ha rätt till förmåner vid arbetsskada generösare än för övriga förmåner. Därför kan man i vissa fall vara försäkrad inom ramen för arbetsskadeförsäkringen, men inte för andra arbetsbaserade förmåner. Då finns möjligheten att i stället få de förmåner som anges i 6 kap. 6 § 3 och 4 SFB från arbetsskadeförsäkringen. Se kapitel 3 för mer information om dessa situationer. Det är bara när den arbetsskadade inte är försäkrad för dessa förmåner som de kan utges från arbetsskadeförsäkringen. Alltså inte om personen förvisso är försäkrad för dessa men inte uppfyller förutsättningarna för att få dem. När det ska prövas om den arbetsskadade har rätt till dessa förmåner måste givetvis samtliga förutsättningar för att få förmånerna vara uppfyllda. För sjukpenning anges förutsättningarna i 24–28 kap. SFB. För rehabilitering, bidrag till arbetshjälpmedel eller särskilt bidrag anges förutsättningarna i 29–31 kap. SFB.
Du kan läsa mer om rehabilitering i vägledning 2015:1 Sjukpenning, rehabilitering och rehabiliteringsersättning och om arbetshjälpmedel i vägledning 2009:1 Bidrag till arbetshjälpmedel.
Dessutom ska vissa begränsningar inte gälla som finns när en sjukpenninggrundande inkomst (SGI) ska fastställas om någon beviljas sjukpenning eller rehabiliterings-ersättning med stöd av 40 kap. 3 § SFB. Det anges i 40 kap. 9 § SFB.
7.2 Beräkning av sjukpenning och rehabiliteringsersättning
När sjukpenning eller rehabiliteringsersättning beviljas enligt 40 kap. 3 § SFB ska de beräknas utan vissa begränsningar som vanligtvis gäller SGI. Det står i 40 kap. 9 § SFB.
40 kap. 9 § SFB Om någon som avses i 2 § inte är försäkrad för sjukpenning enligt 6 kap. 6 § 3, ska arbetsskade-sjukpenning lämnas med det belopp som sjukpenningen skulle ha uppgått till om den sjukpenninggrundande inkomsten hade beräknats med bortseende från bestämmelserna i 25 kap. 3 § andra stycket 2 och 3.
Bestämmelsen i 6 kap. 6 § 3 SFB avser endast sjukpenning. Rehabiliteringsersättning anges i 6 kap. 6 § 4 SFB och räknas därför inte upp i paragrafen ovan. Liksom sjukpenning beräknas den dock utifrån SGI (28 kap. 7 § och 31 kap. 10 § SFB). Därför beräknas även rehabiliteringsersättning som beviljas utifrån 40 kap. 3 § SFB utan begränsningarna i 25 kap. 3 § andra stycket 2 och 3 SFB (jfr prop. 2008/09:200 s. 462–463, Hessmark m.fl., kommentaren till 40 kap. 9 § SFB).
Det är bara om den arbetsskadade inte är försäkrad för sjukpenning som man kan bortse från vissa av bestämmelserna i 25 kap. enligt ovan. Det krävs enligt 25 kap. 3 § andra stycket 2 SFB att den försäkrades årliga inkomst kommer från arbete som kan antas vara under minst sex månader i följd eller arbete som är årligen återkommande för att en SGI ska kunna fastställas. Enligt 25 kap. 3 § andra stycket 3 måste inkomsten per år kunna antas uppgå till minst 24 procent av prisbasbeloppet. Om du ska bevilja sjukpenning eller rehabiliteringsersättning enligt 40 kap. 3 § SFB för en arbetsskadad person som inte är försäkrad för sjukpenning gäller alltså inte dessa begränsningar.
Däremot gäller övriga bestämmelser om SGI. Det innebär bland annat att SGI är den årliga inkomst i pengar som den försäkrade kan antas komma att få (25 kap. 2 § SFB).
Du kan läsa mer om SGI se vägledning 2004:5 Sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid.
Det är bara när den arbetsskadade inte är försäkrad för sjukpenning som beräkningen enligt 40 kap. 9 § SFB ska göras. Alltså inte i ett fall då personen förvisso är försäkrad för sjukpenning men inte uppfyller samtliga förutsättningar för att en SGI ska kunna fastställas.