Hoppa till huvudinnehåll

8 Ersättning vid sjukdom – arbetsskadesjukpenning

Den försäkrade har vid arbetsskada möjlighet att få extra ersättning i form av arbetsskadesjukpenning (40 kap. 4–8 §§ SFB).

I detta kapitel beskrivs vad som krävs för att bevilja

  • arbetsskadesjukpenning för karensdagar
  • arbetsskadesjukpenning till studerande
  • arbetsskadesjukpenning i förebyggande syfte.

Personer med arbetsskada har också möjlighet att få sjukvårdsersättning, dvs. sjukvård utomlands, tandvård samt för särskilda hjälpmedel (se kapitel 9).

8.1 Arbetsskadesjukpenning för karensdagar​

Arbetsskadesjukpenning för karensdagar är ett sätt att delvis ersätta den ekonomiska förlust som den försäkrade haft för karensdagar under sjukskrivningen för arbetsskadan.

Alla försäkrade som beviljas livränta eller sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen får ersättning för två karensdagar, men den försäkrade kan i vissa fall också ansöka om fler dagar med arbetsskadesjukpenning för karensdagar. Det är bara om den försäkrade har rätt till ersättning för inkomstbortfall enligt arbetsskadeförsäkringen som det finns rätt till ersättning för karensdagar (jämför prop. 2001/02:81 s. 62).

Arbetsskadesjukpenning för karensdagar gäller arbetsskador som har visat sig den 1 januari 2003 eller senare (prop. 2001/02:81 s. 63–64).

8.1.1 Bakgrund​

Den 1 januari 2003 infördes de särskilda reglerna om ersättning för karensdagar vid arbetsskada. Bakgrunden var att Internationella arbetsorganisationen, ILO, år 1964 antog en konvention (nr 121) om förmåner vid yrkesskada. Konventionen har gällt i Sverige sedan 1970. Bland annat kräver konventionen att arbetsskadade har rätt till kontantförmåner och att dessa förmåner inte får ha karensdagar. När Sverige 1993 införde en karensdag i sjukförsäkringen gjordes inget undantag för arbetsskadade. ILO riktade därför kritik mot Sverige.

Det ansågs emellertid inte ekonomiskt möjligt att avskaffa karensdagen. Ett system där alla som sjukskriver sig har möjlighet att få sin skada prövad som arbetsskada skulle i sin tur bli för administrativt omfattande I stället valdes ett system där försäkrade får ersättning för karensdagar i efterhand och där prövningen av ersättning för karensdagar görs samtidigt som annan ersättning för inkomstförlust beviljas från arbetsskadeförsäkringen. (Jämför prop. 2001/02:81 s. 61 f.). I de allra flesta fall är livränta (41 kap.) den ersättning som betalas ut för inkomstförlust inom arbetsskadeförsäkringen, men det kan också vara sjukpenning (40 kap. 3, 7 eller 8 §§ SFB). Sjukvårdsersättning (ersättning för sjukvård utomlands, tandvård eller särskilda hjälpmedel) vid arbetsskada ger däremot inte rätt till ersättning för karensdagar. Det ansågs vara svårt att fastställa att det fanns en koppling mellan karensdagar och arbetsskada i sådana fall. (Jämför prop. 2001/02:81 s. 63).

Om den försäkrade beviljas livränta eller sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen (40 kap. 3, 7 eller 8 §§ SFB) kan två olika typer av arbetsskadesjukpenning beviljas för de karensdagar som uppstått på grund av arbetsskadan. En arbetsskadesjukpenning för två karensdagar som beviljas alla som får annan ersättning för inkomstförlust och en arbetsskadesjukpenning som de försäkrade som haft fler än dessa två karensdagar kan ansöka om.

8.1.2 De två första karensdagarna​

Den vanligaste typen av arbetsskadesjukpenning för karensdagar är den arbetsskadesjukpenning som alla automatiskt får för två karensdagar, när de får annan ersättning för inkomstförlust. Den anges i 40 kap. 4 § första stycket SFB.

40 kap. 4 § första stycket SFB En försäkrad som beviljas ersättning för inkomstförlust till följd av arbetsskada har rätt till arbets-skadesjukpenning för inkomstförlust som avser två sjukdagar.

Denna automatiska arbetsskadesjukpenning för två karensdagar kan bara betalas ut en gång per arbetsskada (jämför bet. 2001/02:SfU10 s. 24, Vissa arbetsskadefrågor). Det innebär att ersättningen inte kan betalas ut när en tidsbegränsad livränta för samma skada förlängs eller när en försäkrad beviljas högre livränta på grund av en försämrad arbetsskada.

Arbetsskadesjukpenning för karensdagar kan betalas för karensdagar i sjukperioder som gäller arbetsskador som har visat sig den 1 januari 2003 eller senare (prop. 2001/02:81 s. 63–64).

Genom att alla som får ersättning för inkomstförlust automatiskt får ersättning för två karensdagar minskas administrationen. Att ersättning ges för just två dagar beror på att det fanns statistik som visade att varje sjukdom gav upphov till 1,82 karensdagar. (Prop. 2001/02:81 s. 62)

8.1.3 Beräkning av arbetsskadesjukpenningen för de två första karensdagarna​

Beräkningen av ersättningen för de två första karensdagarna anges i 40 kap. 4 § andra stycket och 6 § SFB.

40 kap. 4 § andra stycket SFB För en sjukdag motsvarar sjukpenningen kvoten mellan

  • 80 procent av det livränteunderlag enligt 41 kap. som gäller vid tiden för beslutet och

40 kap. 6 § SFB Arbetsskadesjukpenningen avrundas för dag till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt

Det här innebär att ett livränteunderlag som ligger till grund för den beviljade ersättningen för inkomstförlust också är underlaget för den arbetsskadesjukpenning som betalas ut automatiskt för de två första karensdagarna.

Om livränteunderlaget är 300 000 kronor blir sjukpenningen för en karensdag 658 kronor (avrundat uppåt enligt 40 kap. 6 § SFB): 300 000 x 0,8=240 000 kronor 240 000/365=657,5 kronor

Om den försäkrade har beviljats sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen finns det ibland inget fastställt livränteunderlag. Då beräknar du ett livränteunderlag utifrån den inkomst som ligger till grund för beräkningen av sjukpenningen. Det här livränteunderlaget får sedan ligga till grund för beräkningen ovan. (RAR 2001:2 till 40 kap. 5 SFB)

Arbetsskadesjukpenningen för karensdagar räknas som pensionsgrundande inkomst av anställning (59 kap. 13 § SFB) och är skattepliktig (prop. 2001/02:81 s. 64).

8.1.4 Ansökan om fler än två karensdagar​

Den som har en arbetsskada och kan visa att han eller hon har haft fler än två karensdagar kan ansöka om ersättning för dessa. Det anges i 40 kap. 5 § första stycket SFB.

40 kap. 5 § första stycket SFB Om den försäkrade kan visa att han eller hon har haft fler än två sjukdagar med inkomstförlust under sjukdomsperioder till följd av arbetsskada har han eller hon rätt till arbetsskadesjukpenning för dessa ytterligare dagar.

Den försäkrade måste alltså kunna visa att han eller hon haft en ytterligare inkomstförlust för mer än de två karensdagarna och att de beror på arbetsskadan. Det kan den försäkrade göra genom att till exempel komma in med lönebesked där löneavdragen framgår (prop. 2001/02:81 s. 63).

Därutöver behöver den försäkrade påvisa ett samband mellan karensdagen och den redan godkända arbetsskadan. Ett sådant samband skulle kunna visas genom att den försäkrade uppvisar läkarintyg som bekräftar att den sjukskrivning som medförde karensdag berodde på arbetsskadan. (Prop. 2001/02:81 s. 63). Men även andra underlag så som journaler kan ge stöd för ett sådant samband om det utifrån dessa kan avgöras med tillräcklig säkerhet att det är arbetsskadan som föranlett sjukskrivningen som den försäkrade haft karensdagar för.

Om den försäkrade inte bifogar något underlag till sin ansökan om arbetsskadeersättning för karensdagar ingår det i Försäkringskassans utredningsskyldighet att efterfråga sådana uppgifter.

Du kan läsa mer i kapitel 14 om Försäkringskassans utredning i arbetsskadeärenden.

Frågor att ta ställning till under utredningen

Följande frågor är exempel på vad du behöver utreda för att få ett tillräckligt underlag för att kunna fatta beslut. De är också en hjälp till hur du ska tänka utifrån de ramar som har beskrivits i avsnittet. Tänk på att listan med frågor inte är uttömmande.

  • Är visandedagen för den aktuella arbetsskadan den 1 januari 2003 eller senare?
  • Finns det underlag som ger stöd för att den försäkrade har förlorat inkomst för fler än två karensdagar?
    • Finns det exempelvis lönespecifikation där det framgår att avdrag gjorts på grund av sjukdom/karensdag?
  • Ger utredningen tillräckligt stöd för att det är arbetsskadan som medfört karensavdragen?
    • Finns det läkarintyg som bekräftar att den sjukskrivning som medförde karensdag berodde på arbetsskadan? Om det finns annat medicinskt underlag, finns det tillräckliga uppgifter i detta för att bedöma om det finns ett samband mellan karensdagen och den redan godkända arbetsskadan?
    • Finns det behov av att rådgöra med FMR för att tolka det medicinska underlaget? Är det t.ex. oklart om det är samma besvär som godkänts som arbetsskada?

8.1.5 Beräkning av arbetsskadesjukpenningen för fler än två karensdagar​

Beräkningen av ersättningen för de karensdagar den försäkrade har haft utöver de två första anges i 40 kap. 5 § andra stycket och 6 § SFB.

40 kap. 5 § andra stycket SFB För en sjukdag motsvarar sjukpenningen 80 procent av den faktiska inkomstförlusten, dock högst vad den försäkrade fått för en sjukdag enligt 4 §.

40 kap. 6 § SFB Arbetsskadesjukpenningen avrundas för dag till närmaste hela krontal, varvid 50 öre avrundas uppåt.

Arbetsskadesjukpenningen för dessa dagar motsvarar alltså 80 procent av den faktiska inkomstförlusten. Arbetsskadesjukpenningen för en sådan ytterligare karensdag får dock inte överstiga en dags arbetsskadesjukpenningen beräknad enligt 40 kap. 4 § SFB.

Arbetsskadesjukpenningen för karensdagar ska räknas som pensionsgrundande inkomst av anställning (59 kap. 13 § SFB). Arbetsskadesjukpenningen för karensdagar är skattepliktig (prop. 2001/02:81 s. 64).

Man måste haft fler än två sjukperioder på grund av skadan för att man ska kunna beviljas ersättning för mer än de två dagarna.

Om en försäkrad begär ersättning för fler än två sjukdagar (karensdagar) bör de två första sjukdagarna under sjukdomsperioder till följd av arbetsskadan, vara de som ersätts enligt 4 §. (RAR 2001:2 till 40 kap. 5 § SFB)

8.2 Sjukpenning till studerande​

En studerande som skadar sig när han eller hon genomgår en utbildning kan få en särskild högre sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen efter 180 dagar. Det står i 40 kap. 7 § första stycket SFB.

40 kap. 7 § första stycket SFB Till en försäkrad som genomgår utbildning som avses i 6 kap. 22 § eller som i annat fall genomgår yrkesutbildning när skadan inträffar kan arbetsskadesjukpenning lämnas. Detta gäller vid sjukdom som fortfarande 180 dagar efter det att skadan inträffade sätter ned den försäkrades förmåga att skaffa sig arbetsinkomst med minst en fjärdedel.

Vilka utbildningar som omfattas av arbetsskadeförsäkringen framgår av avsnitt 3.5.

Studerande kan under hela sjukfallet ha rätt till vanlig sjukpenning enligt 27 kap. SFB, se avsnitt 7.1 och avsnitt 7.2. Genom 40 kap. 7 § SFB har studerande som har en låg SGI, eller som helt saknar SGI, möjlighet att få en högre sjukpenning. Den möjligheten finns dock först 180 dagar efter det att skadan inträffat eller visat sig. För att den försäkrade då ska ha rätt till en sådan högre sjukpenning ska arbetsskadan sätta ned hans eller hennes arbetsförmåga på ett sådant sätt att han eller hon kan få vanlig sjukpenning enligt reglerna i 27 kap. SFB.

8.2.1 Beräkning av sjukpenningens storlek​

Du ska beräkna det inkomstunderlag som sjukpenningen grundas på, på samma sätt som ett livränteunderlag enligt 41 kap. 14–16 och 18 §§ (se livränteunderlag för unga försäkrade eller studerande i avsnitt 12.15 och 12.16). Beräkningen av sjukpenningen görs sedan på samma sätt som enligt sjukförsäkringen (28 kap. eller 31 kap. SFB). Det står i 40 kap. 7 § andra stycket SFB.

40 kap. 7 § andra stycket SFB Sjukpenningen lämnas på grundval av den försäkrades livränteunderlag som anges i 41 kap. 14–16 och 18 §§ samt beräknas enligt 28 eller 31 kap.

Sjukpenningen från arbetsskadeförsäkringen är tänkt som en lägsta garanterad ersättning vid längre sjukfall. Du ska bara bevilja sådan sjukpenning om den är högre än den sjukpenning som den studerande annars kan få. Den sjukpenning du beviljar är mellanskillnaden mellan garantinivån och den sjukpenning som redan lämnas enligt 2 eller 3 §. Det står i 40 kap. 7 § tredje stycket SFB.

40 kap. 7 § tredje stycket SFB Sjukpenningen lämnas endast i den utsträckning som den överstiger den sjukpenning som den försäkrade är berättigad till enligt 2 eller 3 §.

8.2.2 Frågor att ta ställning till under utredningen​

Frågor att ta ställning till under utredningen

Följande frågor är exempel på vad du behöver utreda för att få ett tillräckligt underlag för att kunna fatta beslut. De är också en hjälp till hur du ska tänka utifrån de ramar som har beskrivits i avsnittet. Tänk på att listan med frågor inte är uttömmande.

  • Omfattas utbildningen av arbetsskadeförsäkringen (se avsnitt 3.5)
  • Om ja, innebär den försäkrades arbetsskada, eller de besvär som den försäkrade anser är en arbetsskada, en nedsättning av arbetsförmågan som ger henne eller honom rätt till sjukpenning 180 dagar efter det att arbetsskadan visade sig?
  • Om ja, hur mycket sjukpenning får den försäkrade eller skulle den försäkrade få om han eller hon begärt sjukpenning från sjukförsäkringen?
  • Vad skulle arbetsskadesjukpenningen bli om du beräknar den utifrån bestämmelserna om livränteunderlag för unga försäkrade och studerande?
    • Överstiger arbetsskadesjukpenningen den vanliga sjukpenningen som redan betalas ut?
    • Om ja, vad blir den möjliga arbetsskadesjukpenningen du kan betala ut (mellanskillnaden)?
  • Om det finns en möjlig arbetsskadesjukpenning för studerande att betala ut, kan du godkänna den försäkrades besvär som arbetsskada (se kapitel 4–6)?

8.3 Sjukpenning i förebyggande syfte​

En försäkrad som tvingas avstå från sitt arbete av medicinska skäl i förebyggande syfte kan få sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen om de medicinska skälen beror på en arbetsskada. För att få det måste Försäkringskassan godkänna frånvaron från arbetet. Det står i 40 kap. 8 § första stycket SFB.

40 kap. 8 § första stycket SFB Den försäkrade har rätt till arbetsskadesjukpenning under tid när han eller hon avhåller sig från arbete på uppmaning av Försäkringskassan eller med dess samtycke i syfte att förebygga att en arbetsskada uppstår, återuppstår eller förvärras.

Det innebär att arbetsskadeförsäkringen ger ett extra skydd för de som har en arbetsmiljö som innehåller skadliga faktorer, och där man tillfälligt kan behöva avstå från att arbeta redan när det finns en befogad risk att bli sjuk (prop. 1975/76:197 s. 106 f.).

En försäkrad som tillfälligt tvingas avstå från sitt ordinarie arbete kan få lägre inkomst om han eller hon erbjuds annat tillfälligt arbete hos arbetsgivaren. Om den försäkrades inkomstförlust är minst en fjärdedel av inkomsten kan han eller hon ha rätt till sjukpenning i förebyggande syfte. Inkomstförlusten måste uppgå till en fjärdedel som är miniminivån för att kunna få vanlig sjukpenning. Syftet med sjukpenning i förebyggande syfte är att ersätta inkomstbortfallet. Under tiden den försäkrade tvingas avstå från sitt ordinarie arbete ska åtgärder vidtas för att han eller hon ska kunna gå tillbaka till sitt ordinarie arbete och få tillbaka sin ordinarie inkomst.

Rättsfall
  • FÖD 1988:31 gällde en chaufför som beviljats arbetsskadesjukpenning för ryggbesvär (försämringstillstånd) och hade avstått från sitt arbete för att förhindra ett återfall i sin arbetsskada, trots att det inte längre fanns ett medicinskt orsakssamband. Åtgärden hade stöd av den sjukskrivande läkaren. Sjukpenning beviljades enligt 6 kap. 4 § lagen om arbetsskadeförsäkring (40 kap. 8 § SFB).
  • FÖD mål nr 1620/84 gäller en golvläggare med axelbesvär. I den här domen slog domstolen, i överensstämmelse med RFV:s syn, fast att förebyggande ersättning kan betalas ut till en försäkrad som avstår från att arbeta under kortare tid och i avvaktan på andra åtgärder. Ersättning kan inte betalas ut för obestämd tid och utan samband till andra åtgärder för att förhindra eller bota en arbetsskada. Det gäller oavsett om arbetet i sig är olämpligt eller inte.

Exempel på när det kan bli aktuellt att betala ut ersättning i förebyggande syfte är när den försäkrade arbetar med bly eller andra tungmetaller som kan lagras i kroppen, som då kan riskera att få en överdos av radioaktiv strålning eller akut förgiftning av lösningsmedel.

8.3.1 Beräkning av sjukpenningens storlek​

Du ska beräkna sjukpenningens storlek på samma sätt som vid SFB:s övriga regler om sjukpenning. Storleken på sjukpenningen får motsvara högst hel sjukpenning enligt sjukförsäkringen. Det står i 40 kap. 8 § andra stycket SFB.

40 kap. 8 § andra stycket SFB Sjukpenningen lämnas med skäligt belopp och får motsvara högst hel sjukpenning enligt 2 eller 3 § samt 7 §.

Minskningsregeln mellan sjukpenning och samtidig lön enligt 28 kap. 19–21 §§ gäller sjukpenning i förebyggande syfte på samma sätt som för annan sjukpenning. Det innebär att den lön som betalas ut ska dras av och därmed minska sjukpenningen.

Syftet med minskningsregeln är att vissa arbetstagare inte ska kunna avtala om att få en högre kompensation vid sjukdom än andra.

Läs mer

Du kan läsa mer om minskningsregeln och se hur man beräknar avdrag, i vägledning 2015:1 Sjukpenning, rehabilitering och rehabiliteringsersättning.

8.3.2 Frågor att ta ställning till under utredningen​

Frågor att ta ställning till under utredningen

Följande frågor är exempel på vad du behöver utreda för att få ett tillräckligt underlag för att kunna fatta beslut. De är också en hjälp till hur du ska tänka utifrån de ramar som har beskrivits i avsnittet. Tänk på att listan med frågor inte är uttömmande.

  • Finns det skadliga arbetsmiljöfaktorer som kan ge upphov till en arbetsskada?
  • Behöver den försäkrade under en tid avhålla sig från sitt ordinarie arbete?
    • Kan arbetsgivaren ordna något annat arbete under tiden?
    • Betalar arbetsgivaren ut någon lön under den tid som den försäkrade avstår från att arbeta? Hur mycket?
    • Är minskningsregeln i 28 kap. 19–21 §§ SFB tillämplig?
    • Vad får den försäkrade för inkomstförlust när han eller hon tvingas avstå från att arbeta i ordinarie arbete?
  • Vilka åtgärder har vidtagits för att bota arbetsskadan eller förhindra att den försäkrade blir sjuk?
  • Vilken omfattning av sjukpenning och vilket sjukpenningbelopp skulle den försäkrade få om han eller hon var sjukskriven?

8.4 Återinsjuknande​

En försäkrad som har en livränta har rätt till sjukpenning om han eller hon återinsjuknar i arbetsskadan och får en inkomstförlust på restarbetsförmågan (40 kap. 10 § SFB). Oftast får han eller hon vanlig sjukpenning enligt sjukförsäkringen.

40 kap. 10 § SFB Om en arbetsskada som har gett den försäkrade rätt till livränta enligt 41 kap. på nytt medför sjukdom, har den försäkrade rätt till sjukpenning enligt 2 och 7 §§, om sjukdomen sätter ned hans eller hennes kvarstående förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete

En försäkrad som har livränta enligt en äldre bestämmelse i YFL och som återinsjuknar i yrkesskadan som medför en sjukdom som ger rätt till sjukpenning, får inte ha livränta samtidigt som sjukpenning under sjukdomstiden. Vid tillkomsten av arbetsskadeförsäkringen ville lagstiftaren att det ekonomiska skyddet för en arbetsskadad skulle vara bättre. Därför införde man en bestämmelse som ger den försäkrade rätt till sjukpenning på restarbetsförmågan som ett återinsjuknande av arbetsskadan orsakar. Den försäkrade får då sjukpenning samtidigt som han eller hon har en livränta för samma arbetsskada (prop. 1975/76:197 s. 95). Livräntan och sjukpenningen täcker därmed inte samma inkomstbortfall.