2 Grunder för prövning och anmälan
Det här kapitlet beskriver
- vad en ansökan ska innehålla (den försäkrades yrkande)
- vilken betydelse ersättningsanspråket har
- när det kan bli aktuellt att avvisa en ansökan om arbetsskadeersättning
- hur långt tillbaka i tiden som ersättning kan beviljas.
Dessutom beskrivs
- vem som ska meddela att en arbetsskada har uppstått
- vem som ska anmäla en arbetsskada
- hur och när en arbetsskadeanmälan ska göras
- vad som kan hända om en arbetsgivare inte anmäler en arbetsskada.
2.1 Ansökan om ersättning
Ansökan om arbetsskadeersättning ska göras skriftligt hos Försäkringskassan. Det står i 110 kap. 4 § SFB.
110 kap. 4 § SFB Den som vill begära en förmån (sökanden) ska ansöka om den skriftligen. Detsamma gäller begäran om ökning av en förmån. En ansökan om en förmån ska innehålla de uppgifter som behövs i ärendet och ska vara egenhändigt undertecknad. Uppgifter om faktiska förhållanden ska lämnas på heder och samvete.
Vägledning 2004:7 Förvaltningsrätt i praktiken innehåller en utförlig beskrivning av vad som gäller vid ansökan om en förmån. Där kan man till exempel läsa om:
- heder och samvete
- uppgiftsskyldigheten
- rätten att ändra sin ansökan
- komplettering av ansökan
- avvisning ofullständig ansökan
- dokumentation
- ställföreträdare och ombud
- åtgärder om handläggningen försenas och dröjsmålstalan
- kommunicering
- motivering av beslut
- särskild beslutsordning.
Ansökan om arbetsskadeersättning ska alltså vara skriftlig men behöver inte göras på någon särskild blankett. Försäkringskassans blanketter är dock framtagna för att göra det enklare för den sökande att få med alla relevanta uppgifter. Om den sökande inte använder Försäkringskassans blankett behöver uppgifter om faktiska förhållanden ändå intygas på heder och samvete. Om ett sådant intygande inte har gjorts behöver den skriftliga handling som utgör ansökan kompletteras.
I vägledning 2004:7 Förvaltningsrätt i praktiken kan du läsa mer om intygande på heder och samvete.
Kravet på ansökan har funnits sedan 1 januari 2003. Ett argument för att föra in kravet på ansökan var att det minskar osäkerheten för när ett ärende påbörjas och på så sätt öka rättssäkerheten för den sökande. Tidigare hade Försäkringskassan en skyldighet att på eget initiativ (ex officio) starta ett ärende när man fick en impuls om att en person kunde ha rätt till ersättning för en arbetsskada. Tolkningar om när den skyldigheten uppstod skiljde sig åt inom Försäkringskassan, vilket gjorde att de försäkrade kunde uppleva en osäkerhet kring när ett ärende skulle påbörjas. Inom andra jämförbara förmåner inom socialförsäkringen hade man redan ett ansökningsförfarande och det bedömdes inte finnas några sakliga skäl varför arbetsskadeärenden skulle skilja sig från dessa.
Det finns uppenbara fördelar för handläggningen med ett skriftligt ansökningsförfarande eftersom det framgår vad som är yrkandet (det vill säga uppgifter om vilken ersättning, för vilka sjukdomar eller skador och för vilken tidsperiod den försäkrade vill ha ersättning). Den försäkrades avsikt med ansökan blir tydlig och dokumentationen underlättas. Sammanfattningsvis blir det tydligt för Försäkringskassan att rätten till ersättning ska prövas. (Prop. 2001/02:81 s. 52 f., Vissa arbetsskadefrågor m.m.).
Kravet på att ansöka skriftligt gäller även
- vid prövning av högre ersättning
- ersättning för en ny period när ersättning beviljas för en viss tid
- när en nära anhörig vill få del av en livränta som inte betalas ut till en försäkrad som är frihetsberövad. 106 kap. SFB reglerar om en ersättning kan betalas ut när den försäkrade vistas på anstalt eller får vård på en institution m.m.
I vägledning 2013:3 Sjukersättning och aktivitetsersättning – beräkning, steglös avräkning m.m. beskrivs utbetalning till nära anhörig.
Det finns dock ett undantag från kravet på skriftlig ansökan som gäller anställda inom Försvarsmakten, läs mer om detta i avsnitt 2.3.
Ansökan om livränta till efterlevande och ansökan om begravningshjälp ska göras skriftligen till Pensionsmyndigheten.
2.1.1 Vad ska den försäkrade ange?
För att du ska kunna ta ställning till en försäkrads rätt till arbetsskadeersättning behöver den försäkrade ange
- vilken arbetsskadeersättning som denne vill ha
- för vilka sjukdomar eller skador som arbetsskadeersättningen begärs
- för vilken tidsperiod arbetsskadeersättningen begärs.
I serviceskyldigheten ingår att informera den försäkrade om att han eller hon kan ha rätt ersättning från en annan tidpunkt, rätt till en annan ersättning eller för andra besvär. Yrkandet slås inte fast i ansökan utan det kan kompletteras eller ändras fram tills dess du eller den särskilt utsedde beslutsfattaren fattar beslut i ärendet.
Vägledning 2004:7 Förvaltningsrätt i praktiken beskriver utförligt serviceskyldigheten.
2.1.2 Prövning av frågan om arbetsskada och om ersättningsvillkoren måste prövas i en viss ordning
42 kap. 12 § SFB Frågan om den försäkrade har fått en arbetsskada ska prövas endast i den utsträckning det behövs för att bestämma arbetsskadeersättning enligt denna balk eller sjukpenning enligt 28 kap.
Det är alltså endast i de fall som anges i bestämmelsen som vi prövar om den försäkrade har fått en arbetsskada. Det finns dock ett undantag från detta och det gäller personer som omfattas av lagen (2010:449) om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser, läs mer om detta i avsnitt 2.3.
Begränsningen, att frågan om den försäkrade har fått en arbetsskada ska prövas endast i den utsträckning det behövs för att bestämma arbetsskadeersättning, infördes i arbetsskadeförsäkringen den 1 juli 1993. Dessförinnan skulle Försäkringskassan pröva varje skada som anmäldes som arbetsskada. Syftet med begränsningen var att de administrativa kostnaderna skulle minska (jämför prop. 1992/93:178 s. 49 f., om vissa socialförsäkringsfrågor).
Det framgår vidare av bestämmelsen att frågan om den försäkrade har fått en arbetsskada ska prövas om det behövs för att bestämma sjukpenning enligt 28 kap. Det är dock inte aktuellt med sådan sjukpenning från och med februari 2016. Det beror på att begränsningen av förmånstiden med sjukpenning på fortsättningsnivå avskaffades då. Dessförinnan fanns det en begränsning i antalet dagar med sjukpenning på fortsättningsnivå (550) som inte gällde försäkrade som fått sin arbetsförmåga nedsatt med minst en fjärdedel på grund av en godkänd arbetsskada. Frågan om arbetsskada behövde då prövas för att ta ställning till om den försäkrade kunde få ytterligare dagar med sjukpenning på fortsättningsnivå.
I vilken ordning förutsättningarna för rätt till livränta ska prövas har Högsta förvaltningsdomstolen tagit ställning till i en dom.
Frågan i målet var om prövningen av förutsättningarna för rätt till livränta måste ske i en viss ordning. Högsta förvaltningsdomstolen kom fram till att om den bedömningen görs att en försäkrads arbetsförmåga inte är nedsatt på det sätt som anges i 4 kap. 1 § LAF (numera 41 kap. 2 § SFB), kan ersättning inte utgå även om arbetsförmågans nedsättning har sin grund i en arbetsskada. I sådant fall finns inget behov av att pröva om en arbetsskada föreligger. (HFD 2013 ref. 2)
Enligt ovan rättsfall behöver Försäkringskassan inte först pröva om den försäkrade har ådragit sig en arbetsskada innan något annat villkor för rätt till ersättning prövas. Vid livränta till exempel om inkomstförlusten inte uppgår till minst en femtondel eller om varaktighetskravet inte är uppfyllt.
Om den försäkrade skulle uppfylla de övriga kraven för rätt till ersättningen, till exempel vid livränta att inkomstförlusten uppgår till minst en femtondel, att inkomstförlusten kan antas bestå under minst ett år och att inkomstförlusten för år räknat är minst en fjärdedel av prisbasbeloppet det år då livräntan ska börja utgå, ska vi pröva om skadan är en arbetsskada. I regel börjar vi att utreda om den försäkrade uppfyller övriga krav för den ersättning som hen ansöker om. Att vi i många fall börjar med att utreda och bedöma i den ordningen är för att skapa effektivitet i handläggningen. Vi ska handlägga ärendet så snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att tumma på rättssäkerheten. Om det framstår som mer effektivt att hantera frågan om ersättning i den omvända ordningen så gör vi det. Till exempel om det direkt kan konstateras att det olycksfall som den försäkrade ansett gett upphov till skada inte kan omfattas av arbetsskadeförsäkringen.
2.1.3 Avvisning
I vissa fall kan inte en ansökan prövas och då ska den avvisas. Bestämmelsen om när en ansökan ska avvisas står i 110 kap. 10 § SFB.
110 kap. 10 § SFB Om ansökan är så ofullständig att den inte kan läggas till grund för någon prövning i sak ska den handläggande myndigheten avvisa den. Om ansökan inte i övrigt uppfyller föreskrifterna i 4 § andra stycket eller det som annars är särskilt föreskrivet, ska myndigheten också avvisa ansökan om inte bristen är av ringa betydelse.
Vägledning 2004:7 Förvaltningsrätt i praktiken beskriver utförligt vad som gäller för avvisning. Där finns också ett metodstöd.
Utöver vad som står i vägledning 2004:7 Förvaltningsrätt i praktiken gäller följande för arbetsskador: En ansökan ska avvisas om den försäkrade vill få sina besvär godkända som arbetsskada utan att begära någon ersättning enligt SFB. Eftersom Försäkringskassan inte ska pröva om besvären är en arbetsskada om den försäkrade inte ansöker om någon ersättning blir ansökan i dessa fall så ofullständig att någon prövning i sak inte kan göras. Därför ska den försäkrades ansökan i dessa fall avvisas med stöd av 110 kap. 10 § och 42 kap. 12 § SFB (se föregående avsnitt 2.1.2).
Innan ansökan avvisas ska vi ha uppmanat och gett den försäkrade möjlighet att komplettera ansökan med uppgift om vilken ersättning som begärs. Vi ska också informera den försäkrade om vad som kan hända om han eller hon inte ansöker om någon ersättning. Det står i 110 kap. 11 § första stycket SFB.
110 kap. 11 § första stycket SFB Den handläggande myndigheten får inte avvisa ansökan enligt 10 § om sökanden inte först har förelagts att avhjälpa bristen vid påföljd att ansökan annars kommer att avvisas.
Det är viktigt att den försäkrade får möjlighet att komplettera sin ansökan. Om detta inte görs på det sätt som anges i bestämmelsen kan målet, om beslutet överklagas till domstol, återförvisas.
Om den försäkrade kompletterar sin ansökan med en begäran om arbetsskadeersättning enligt SFB ska ansökan inte avvisas. Då prövar vi om den försäkrade har rätt till den sökta ersättningen.
Vägledning 2004:7 Förvaltningsrätt i praktiken beskriver regelverket kring beslutsfattande och motivering och underrättelse av beslut. Där kan du även läsa om den särskilda beslutsordningen, om kommunicering och när en ansökan kan avskrivas från vidare handläggning. Riktlinjer (2005:14) Att skriva kommuniceringsbrev och beslutsbrev i Försäkringskassan beskriver hur ett kommuniceringsbrev ska vara utformat.
2.1.4 Avvisning om samma sak redan har prövats av Försäkringskassan eller prövas/prövats av domstol
Vägledning 2001:7 Omprövning och överklagande av Försäkringskassans beslut, med tillhörande metodstöd, beskriver vad som gäller för avvisning om den försäkrade gör en ny ansökan om samma sakfråga som Försäkringskassan redan har omprövat eller om frågan prövas eller prövats av domstol.
Utöver vad som står i vägledning 2001:7 Omprövning och överklagande av Försäkringskassans beslut gäller följande för arbetsskador: Om en försäkrad som tidigare har fått en ansökan om arbetsskadeersättning prövad kommer in med en ny ansökan, behöver det avgöras om det rör sig om samma sak. Vad som är sakfrågan när ansökan gäller livränta har behandlats i flera rättsfall.
I RÅ 2002 ref. 61 ansåg Högsta förvaltningsdomstolen att Försäkringskassan gjort rätt som avvisat en ansökan om livränta i en sak som redan hade avgjorts genom förvaltningsrättens lagakraftvunna dom. Den senare ansökan gällde livränta för samma besvär och för samma tidsperiod som tidigare hade prövats av förvaltningsrätten. I RÅ 2004 ref. 69 fastslog Högsta förvaltningsdomstolen att en ansökan om livränta inte ska avvisas när den inte avsåg samma tidsperiod som hade prövats i domstols tidigare lagakraftvunna avgörande. I RÅ 2003 not. 57 meddelade Högsta förvaltningsdomstolen prövningstillstånd i kammarrätten eftersom samma sak inte hade prövats av domstol tidigare. Den försäkrade ansökte nu också om livränta och inte bara om arbetsskadesjukpenning som tidigare hade prövats av domstol.
För att det ska vara fråga om samma sak när ansökan gäller livränta ska det vara fråga om
- samma medicinska besvär
- samma ersättning
- samma tid
- samma exponering (olycksfall, färdolycksfall eller annan skadlig inverkan).
Alla fyra förutsättningarna måste vara uppfyllda för att det ska vara fråga om samma sak. Ett undantag från detta är om tidigare ansökan om arbetsskadelivränta har avslagits på grund av att de grundläggande förutsättningarna enligt 41 kap. 2 § SFB inte var uppfyllda. Då har arbetsskada inte prövats vilket innebär att förutsättningen samma exponering inte behöver vägas in i frågan om det är samma sak som prövats tidigare.
Om en ny ansökan om livränta avser en annan tidsperiod finns det inga hinder att pröva den försäkrades ansökan. Om en ny ansökan om livränta gäller både en period som redan har prövats och en ny period, och grunden för ansökan i övrigt är densamma, ska den nya tidsperioden prövas i sak. Att en försäkrad kommer in med ny bevisning, exempelvis ett nytt läkarintyg, innebär normalt inte att det är en ny fråga så länge ansökan gäller samma sakfråga som tidigare. Om det däremot kommer in nytt medicinskt underlag med en ny diagnos som visar på andra medicinska besvär, så kan det innebära att det är en ny sakfråga.
I vägledning 2001:7 Omprövning och överklagande av Försäkringskassans beslut beskrivs handläggningen av ny ansökan om samma sak.
Frågor att ta ställning till under utredningen
Följande frågor är exempel på vad du behöver utreda för att få ett tillräckligt underlag för att kunna fatta beslut. De är också en hjälp till hur du ska tänka utifrån de ramar som har beskrivits i avsnittet. Tänk på att listan med frågor inte är uttömmande.
- Har den försäkrade ett ersättningsanspråk?
- Om inte, har du uppmanat och gett hen möjlighet att komplettera sin ansökan med detta och informerat om vad som kan hända om någon ersättning inte söks?
- Har den försäkrade tidigare fått samma sak (ersättning, tid, skada och exponering) prövad?
2.1.5 Hur långt tillbaka i tiden kan ersättning beviljas?
Ansökan om ersättning ska göras inom sex år. Annars är ersättningen preskriberad. Det framgår av 42 kap. 6 § SFB:
42 kap. 6 § SFB Rätten till ersättning går förlorad om en ansökan om arbetsskadeersättning inte görs inom sex år
- för sjukpenning och livränta, från den dag ersättningen avser, och
- för annan ersättning, från den dag då den försäkrade betalade det belopp för vilket ersättning begärs.
Försäkringskassan ska bara utreda ärendet såsom dess beskaffenhet kräver. Om den försäkrade ändå inte har rätt till den ersättning som söks, till exempel i nedanstående fall, behövs det inte någon ytterligare utredning för att konstatera detta.
Det kan till exempel vara fråga om att
- en försäkrad lämnar in ett tio år gammalt kvitto och begär ersättning för kostnaden för ett särskilt hjälpmedel
- en försäkrad ansöker om livränta för en inkomstförlust som varade i tre år som hen hade under en tidsperiod som är längre tillbaka i tiden än sex år från den tidpunkt då ansökan gjordes.
I ovanstående fall har den försäkrades rätt till ersättning gått förlorad.
I vissa andra fall behöver vi utreda ärendet längre tillbaka i tiden, än sex år, för att ta ställning till om besvären är en arbetsskada, eller för att konstatera en inkomstförlust till följd av besvären.
Det kan till exempel vara fråga om
- en försäkrad som lämnar in ett, 1 år gammalt kvitto, för ett särskilt hjälpmedel där behovet av hjälpmedlet enligt den försäkrade beror på besvär efter ett olycksfall på arbetet för tio år sedan
- en försäkrad som ansöker om livränta för en inkomstförlust som hen har haft sedan nio år tillbaka. Även om viss del av ersättningen har preskriberats enligt 42 kap. 6 § SFB ska livräntan ändå bestämmas utifrån de inkomstförhållanden som gällde vid den tidpunkt då rätten till livränta uppkom (se avsnitt 12.6.1).
Kravet på skriftlig ansökan har gjort det lättare att beräkna vid vilken tidpunkt rätten till ersättningen har gått förlorad, den så kallade preskriptionstiden. Läs mer om ansökan om ersättning i avsnitt 2.1.
I vägledning 2005:1 Utbetalning av förmåner, bidrag och ersättningar kan du läsa om när en ersättning preskriberas för att den försäkrade inte tar emot den i tid.
2.2 Vad är skillnaden på att anmäla en arbetsskada och att ansöka om ersättning?
Det är viktigt att skilja på att ansöka om ersättning för en arbetsskada och att anmäla en arbetsskada. Det finns inget krav på att besvären har anmälts som arbetsskada för att Försäkringskassan ska kunna pröva den försäkrades rätt till ersättning. Däremot finns det i 42 kap. 10 § SFB en skyldighet för arbetsgivaren att anmäla arbetsskador till Försäkringskassan. Se avsnitt 2.2.2. Alla arbetsskador som anmäls till Försäkringskassan ligger till grund för Sveriges arbetsskadestatistik och används bl.a. som underlag för att identifiera vilka skador och sjukdomar som drabbar personer i olika bransch- och yrkesområden. Detta sker genom att Försäkringskassan rapporterar anmälda arbetsskador till Arbetsmiljöverket för att de ska ingå i informationssystemet om arbetsskador (ISA). ISA infördes år 1979 och är ett system för att registrera anmälda arbetsskador, dvs. arbetsolyckor, arbetssjukdomsfall och färdolyckor. Den främsta uppgiften för ISA är att ge underlag för en arbetsskadestatistik som ska göra det lättare att förebygga olyckor och arbetssjukdomar.
2.2.1 Vem ska meddela att en arbetsskada uppstått?
En anställd som råkar ut för arbetsskador ska meddela det till den arbetsgivare där skadan inträffade eller hos den arbetsgivare där den försäkrade senast blev utsatt för aktuell annan skadlig inverkan. Det står i 42 kap. 7 § SFB.
42 kap. 7 § SFB Om en arbetstagare drabbas av en arbetsskada ska den arbetsgivare som han eller hon var anställd hos när skadan inträffade underrättas omedelbart. Om en skada till följd av annat än olycksfall har visat sig först när den försäkrade har upphört att vara utsatt för den inverkan som har orsakat skadan, är det den arbetsgivare hos vilken den försäkrade senast var utsatt för sådan inverkan som ska underrättas.
Det går också bra att i stället exempelvis meddela en förman med behörighet att företräda arbetsgivaren. Om skadan inträffar under utbildning är det en rektor eller annan som förestår utbildningen som ska meddelas. Det framgår av 42 kap. 8 och 9 §§ SFB.
42 kap. 8 § SFB Om en arbetsgivare enligt 7 § ska underrättas om en skada får underrättelsen i stället lämnas till en person som på arbetsgivarens vägnar förestår arbetet.
42 kap. 9 § SFB När det gäller en försäkrad som genomgår utbildning som avses i 6 kap. 22 § likställs med en arbetsgivare en rektor eller någon annan som förestår utbildningen.
2.2.2 Vem ska anmäla arbetsskadan och till vem?
Arbetsgivaren är skyldig att anmäla arbetsskadan till Försäkringskassan. Se 42 kap. 10 § SFB.
42 kap. 10 § SFB En arbetsgivare eller arbetsföreståndare som har fått kännedom om en inträffad arbetsskada är skyldig att omedelbart anmäla skadan till Försäkringskassan. Om den försäkrade inte är arbetstagare ska han eller hon själv anmäla arbetsskadan till Försäkringskassan. Om den försäkrade har avlidit till följd av skadan, ska anmälan göras av den som har rätt att företräda dödsboet.
2.2.3 Hur och när ska en anmälan om arbetsskada göras?
Hur och när en anmälan om arbetsskada ska göras finns reglerat i förordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd (FASP).
8 § FASP Anmälan hos Försäkringskassan om arbetsskada ska göras om skadan har medfört eller kan antas medföra rätt till sjukvårdsersättning, sjukpenning eller rehabiliteringsersättning från socialförsäkringen eller sjuklön enligt lagen (1991:1047) om sjuklön eller ersättning från arbetsskadeförsäkringen. Anmälan ska även göras om skadan har föranlett eller kan antas föranleda sveda och värk eller lyte eller annat stadigvarande men. Förordning (2010:1655).
9 § FASP Anmälan om arbetsskada ska göras på blankett enligt formulär som Försäkringskassan fastställer efter samråd med Arbetsmiljöverket eller, beträffande arbete på fartyg, med Transportstyrelsen. Förordning (2008:1209).
10 § FASP Arbetsgivare eller arbetsföreståndare skall samråda med skyddsombudet om arbetsskadeanmälan och ge ombudet en kopia av denna.
11 § FASP Om arbetsskada har inträffat utomlands, får skadeanmälan göras hos svensk beskickning eller svenskt konsulat. Beskickningen eller konsulatet skall omedelbart ombesörja undersökning som kan behövas och därefter sända handlingarna i ärendet till Försäkringskassan. Förordning (2004:885).
12 § FASP Försäkringskassan ska sända en kopia av arbetsskadeanmälan till Arbetsmiljöverket eller, beträffande arbete på fartyg, till Transportstyrelsen. Förordning (2008:1209)
EU- och EES-medborgare som inte är bosatta i Sverige men som omfattas av den svenska arbetsskadeförsäkringen därför att de arbetar här, ska skicka anmälan om arbetsskada till Försäkringskassan på samma sätt som om de varit bosatta i Sverige.
Anmälningar som rör personer som saknar personnummer eller som inte är inskrivna i Försäkringskassan går inte att skanna in hos Försäkringskassan. Sådana anmälningar ska därför skickas till närmaste arbetsskadeenhet baserat på arbetsgivarens eller verksamhetens adress.
Om en person drabbas av en arbetsskada utanför Sverige kan anmälan göras på en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat (11 § FASP).
2.2.4 Om arbetsgivaren inte anmäler en arbetsskada?
Om en arbetsgivare inte anmäler en arbetsskada trots att Försäkringskassan eller den skadade påmint om det, kan Försäkringskassan kontakta arbetsgivaren och påminna denne igen om skyldigheten att anmäla skador till Försäkringskassan.
Försäkringskassan bör samtidigt tala om att den som inte fullgör sin anmälningsskyldighet kan dömas till böter (115 kap. 3 § SFB).
Det finns också reglerat i annan lagstiftning om skyldigheten för en arbetsgivare att anmäla en arbetsskada. I arbetsmiljöförordningen (1977:1166) står det så här:
Arbetsmiljöförordningen (1977:1166) 2 § första och andra stycket En arbetsgivare ska utan dröjsmål underrätta Arbetsmiljöverket om dödsfall eller svårare personskada som har inträffat i samband med arbetets utförande. En arbetsgivare ska också utan dröjsmål underrätta Arbetsmiljöverket om skador i samband med arbetet som drabbat flera arbetstagare samtidigt och om tillbud som inneburit allvarlig fara för liv och hälsa.
En befälhavare har också skyldighet att vid fartygsarbete rapportera vissa händelser enligt 6 kap. 14 § sjölagen (1994:1009).
Även om Försäkringskassan inte lyckas få arbetsgivaren att skicka in anmälan går det ändå att pröva om en försäkrad har rätt till ersättning enligt arbetsskadeförsäkringen. Anmälan är alltså inte ett villkor för att kunna pröva rätten till ersättning.
Försäkringskassan kan också på andra sätt än genom anmälan få kännedom om eventuella arbetsskador. En ansökan om ersättning enligt arbetsskadeförsäkringen är en vanlig impuls. En försäkringsutredare inom sjukförsäkringen eller med förmåner vid funktionsnedsättning kan i kontakterna med försäkrade också få en sådan impuls vid pågående ersättningsärenden. Det kan exempelvis vara vid en rehabiliteringsutredning, en ansökan om sjukersättning eller aktivitetsersättning eller om handikappersättning. I sådana fall bör Försäkringskassan se till att arbetsgivaren gör en anmälan om arbetsskada.
2.3 Anställda inom Försvarsmakten som skadats vid tjänstgöring i internationella militära insatser
Försäkringskassan ska på begäran av en försäkrad pröva om han eller hon som anställd inom Försvarsmakten under tjänstgöring i en internationell militär insats drabbats av en arbetsskada.
Prövningen ska göras även om det inte behövs för att bestämma arbetsskadeersättning (jfr. 15 § lagen [2010:449] om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser).
Av bestämmelsen i 15 § lagen (2010:449) ställs det inget krav på att begäran ska ha en viss form. Det räcker alltså att den försäkrade på något sätt meddelar att han eller hon vill ha ett servicebeslut. Om en begäran är muntlig är det viktigt att dokumentera de uppgifter som lämnas. Den försäkrade är skyldig att lämna uppgifter som är av betydelse för bedömningen av frågan om skada. Uppgifter om faktiska förhållanden ska lämnas på heder och samvete, om inte särskilda skäl talar mot det, jämför 110 kap. 13 § SFB. Om den försäkrade inte bara begär att skadan ska prövas utan dessutom vill ansöka om arbetsskadeersättning gäller kravet på skriftlig ansökan enligt 110 kap. 4 § SFB.
I vägledning 2004:7 Förvaltningsrätt i praktiken kan du läsa mer om intygande på heder och samvete.
Den generella rätten till prövning av arbetsskada, utan att också ansöka om ersättning, så kallade servicebeslut, har sin grund i att det är viktigt att få en skada prövad som arbetsskada för att en skadad person ska kunna få ersättning från PSA-nämnden och för att det skulle underlätta Försvarsmaktens verksamhet med stödåtgärder (prop. 2009/10:160 s. 154). Försvarsmakten har ett omfattande ansvar för stödåtgärder för den som skadas vid tjänstgöring i insatsområdet (8–12 §§ lagen [2010:449] om Försvarsmaktens personal vid internationella militära insatser).
När den försäkrade inte också ansöker om ersättning gäller Försäkringskassans prövning om den försäkrade kan anses ha fått skadan eller sjukdomen under tjänstgöringen i den internationella militära insatsen. Försäkringskassan tar inte ställning till svårighetsgraden av skadan eller sjukdomen eller varaktigheten av densamma.
I vägledning 2004:6 Statligt personskadeskydd kan du läsa om under vilken tid den försäkrade omfattas av arbetsskadeskyddet, vilka bevisregler som gäller och vilka bestämmelser som ska tillämpas vid fastställandet av livränteunderlag. Där finns också ett metodstöd som gäller de servicebeslut som Försäkringskassan fattar för anställda i Försvarsmakten vid tjänstgöring i en internationell militär insats.