14 Anmälningsskyldighet

I detta kapitel beskrivs reglerna om anmälningsskyldighet för försäkrade som har sjukersättning. Reglerna finns i 110 kap. 46, 47, 50 och 51 §§ SFB. För försäkrade som omfattas av reglerna enligt 37 kap. SFB gäller dock inte 110 kap. 50 och 51 §§ SFB och inte heller bestämmelsen om indragning och nedsättning enligt 110 kap. 52 § SFB vid försummad anmälningsskyldighet (37 kap. 2 § SFB).

De grundläggande reglerna om anmälningsskyldigheten finns här:

110 kap. 46 § första, andra och fjärde stycket SFB Den som ansöker om, har rätt till eller annars får en förmån enligt denna balk ska anmäla sådana ändrade förhållanden som påverkar rätten till eller storleken av förmånen.

Det som anges i första stycket kan avse

1. bosättning i Sverige eller utlandsvistelse,
2. bostadsförhållanden,
3. civilstånd, vårdnad och sammanboende med vuxen eller barn,
4. hälsotillstånd,
5. förvärvsarbete i Sverige eller utomlands,
6. arbetsförmåga,
7. inkomstförhållanden,
8. förmögenhetsförhållanden, och
9. utländsk socialförsäkringsförmån.

Anmälan behöver inte göras om den handläggande myndigheten har kännedom om ändringen och därför saknar behov av anmälan.

Den som har sjukersättning är skyldig att till Försäkringskassan anmäla ändrade förhållanden som påverkar rätten till eller storleken på förmånen. Det kan vara till exempel utlandsvistelse och ändrat hälsotillstånd.

Anmälningsskyldigheten är till för att Försäkringskassan ska få uppgifter om ändrade förhållanden som kan påverka den försäkrades rätt till sjukersättning. Den försäkrade är skyldig att göra en anmälan både när hon eller han förvärvsarbetar och när arbetsförmågan förbättras utan att hon eller han förvärvsarbetar.

En anmälan om förbättrad arbetsförmåga kan ge en impuls till Försäkringskassan att det finns behov av att utreda både den försäkrades nedsättning av arbetsförmågan och behovet av samordnad rehabilitering enligt 29–31 kap. SFB.

Exempel

Gunnar, som har hel sjukersättning sedan juni 2015, ringer till Försäkringskassan i augusti 2021. En ny behandlingsmetod har medfört att hans hälsotillstånd har förbättrats så att han skulle kunna klara av ett anpassat arbete. Han har också samrått med sin läkare. Gunnar frågar om Försäkringskassan kan medverka till att han får anpassade arbetsuppgifter, eftersom han vill börja arbeta igen.

Försäkringsutredaren informerar Gunnar om att Försäkringskassan har ett ansvar att utreda om han har en arbetsförmåga som kan tas till vara i något arbete eller om han behöver rehabiliteringsinsatser för att återfå arbetsförmåga. Gunnar får också information om att Försäkringskassan har ett ansvar att samordna rehabilitering. Visar det sig att Gunnar behöver rehabiliteringsinsatser tar Försäkringskassan fram en plan för återgång i arbete tillsammans med honom. Om det behövs tar Försäkringskassan kontakt med Arbetsförmedlingen.

Försäkringsutredaren informerar också Gunnar om att de uppgifter som han har lämnat tas emot som en muntlig anmälan om att arbetsförmågan har förbättrats. Försäkringsutredaren dokumenterar uppgifterna som Gunnar har lämnat. Försäkringsutredaren läser upp det hon har skrivit för Gunnar, som bekräftar att uppgifterna är riktiga. Anmälan är en impuls för Försäkringskassan att utreda Gunnars arbetsförmåga och om behov finns av samordnad rehabilitering.

Vid bedömningen av arbetsförmågan ska värdet av arbete med skötsel av hemmet i skälig omfattning likställas med inkomst av arbete (33 kap. 11 § andra stycket SFB). Olika arbetsinsatser i och utanför hemmet, exempelvis arbete med skötsel av hemmet, vård av barn och anhöriga omfattas av anmälningsskyldigheten. Om en försäkrad utökar eller förändrar sina arbetsinsatser kan det vara en indikation på att han eller hon har fått en bättre arbetsförmåga som kan tas tillvara. Se vidare avsnitt 3.8.2 Arbete med skötsel av hemmet, vård av barn och anhöriga.

Anmälningsskyldigheten gäller också vid studier. Om en försäkrad studerar utan att ha sin ersättning vilande vid studier så kan det vara en indikation på att han eller hon har fått en bättre arbetsförmåga som kan tas tillvara.

14.1 Hur och när ska anmälan göras?

110 kap. 47 § SFB Anmälan enligt 46 § ska göras så snart som möjligt och senast fjorton dagar efter det att den anmälningsskyldige fick kännedom om förändringen.

110 kap. 50 § SFB Den som får sjukersättning ska alltid göra anmälan enligt bestämmelserna i 47 § om arbetsförmågan förbättras.

Det finns inga formkrav på hur en anmälan ska göras. Anmälan kan därför göras muntligt eller skriftligt.

Om den försäkrade lämnar in en ansökan om vilande ersättning eller en ansökan om att arbeta enligt reglerna för steglös avräkning, kan den också godtas som en anmälan enligt 110 kap. 46 § SFB. Anledningen är att det inte är reglerat i vilken form anmälan ska göras. En ansökan kan exempelvis godtas som en anmälan när den försäkrade har ansökt om vilande ersättning eller att arbeta enligt reglerna för steglös avräkning utan att uppfylla villkoren för att ansökan ska kunna beviljas enligt de reglerna.

Om det är planerat att den försäkrade ska delta i insatser, som finns dokumenterade i en plan för återgång i arbete, behövs inte någon anmälan, eftersom Försäkringskassan redan känner till det. Ett exempel är när Försäkringskassan har lagt upp en plan för återgång i arbete tillsammans med den försäkrade. Insatsen kan vara arbetsträning och att den försäkrade ska börja arbeta efter träningsperioden. I så fall behöver den försäkrade inte anmäla innan han eller hon ska börja arbeta.

14.2 Metodstöd – hur ska anmälan göras

Det är lämpligt att handläggaren informerar om att anmälan kan göras antingen muntligt eller skriftligt, om den försäkrade frågar Försäkringskassan hur anmälan ska göras. Den försäkrade avgör själv på vilket sätt anmälan ska göras.

Om den försäkrade anmäler muntligt, per telefon eller vid ett besök, ska Försäkringskassan dokumentera uppgifterna som den försäkrade lämnar. Handläggaren ska tala om för den försäkrade vilka uppgifter som dokumenterats och dokumentera vilken information som lämnats till den försäkrade.

Anmälan kan också göras på anmälningsblankett eller genom annat skriftligt meddelande till Försäkringskassan. Anmälningsblanketten kan också användas vid anmälan om till exempel studier, ideellt arbete, bisysslor och uppdrag.

14.3 Anmälan om förvärvsarbete

110 kap. 51 § första stycket SFB Anmälan enligt 46 § av den som får sjukersättning eller aktivitetsersättning ska göras om han eller hon avser att

1. börja förvärvsarbeta, innan arbetet påbörjas,
2. börja förvärvsarbeta i större omfattning än tidigare, innan arbetet utökas, och
3. fortsätta att förvärvsarbeta efter tid som avses i 36 kap. 13 § innan arbetet fortsätter.

I punkt 3 i lagrummet hänvisas till 36 kap. 13 § SFB. I den bestämmelsen står det att Försäkringskassan får besluta att sjukersättningen ska förklaras vilande.

För att Försäkringskassan ska kunna ta ställning till om arbetsförhållandena har ändrats i förhållande till hur situationen såg ut vid tidpunkten för beslutet om ersättning, så är det viktigt att Försäkringskassan så tidigt som möjligt får veta att den försäkrade planerar att börja förvärvsarbeta, utöka omfattningen eller fortsätta att förvärvsarbeta efter tid då ersättningen varit vilande. Anmälan ska därför göras till Försäkringskassan innan förvärvsarbetet börjar, omfattningen utökas eller fortsätter efter tid då ersättningen varit vilande (prop. 2007/08:124 s. 98).

110 kap. 52 § SFB Ersättning enligt denna balk får dras in eller sättas ned om den försäkrade eller den som annars får ersättningen

1. medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat oriktig eller vilseledande uppgift,
2. inte har lämnat uppgift enligt 13 §, eller
3. inte har anmält ändrade förhållanden enligt 46, 47, 50 och 51 §§. Indragningen eller nedsättningen får avse viss tid eller gälla tills vidare. Det som anges i första stycket gäller endast om det är fråga om ett förhållande som är av betydelse för rätten till eller storleken av ersättningen.

Lagrummet hänvisar till 13 § i 110 kap. Den regeln säger att den försäkrade är skyldig att lämna de uppgifter som är väsentliga för att Försäkringskassan ska kunna bedöma rätten till ersättningen. Det framgår också att uppgifterna ska lämnas på heder och samvete.

Om den försäkrade inte anmäler och inte har något giltigt skäl till det, så får sjukersättningen dras in ”för viss tid eller tills vidare” om det är frågan om ett ”fel” som är av betydelse för rätten till eller storleken på ersättningen. Denna möjlighet ska emellertid användas med försiktighet. Om indragning/nedsättning sker ska omprövning av rätten till ersättning göras med stöd av 36 kap. 19 § SFB. Vid omprövningen bedöms om rätten till ersättningen upphörde helt eller delvis när arbetet startade. Den försäkrade ska kommuniceras innan indragning görs.

Se vidare i kapitel 15 avsnitt Metodstöd – omprövning av sjukersättning vid ändrade förhållanden.

14.4 Arbete inom åttondelen omfattas av anmälningsskyldigheten

En försäkrad som har hel sjukersättning ska ha möjlighet att använda en liten kvarstående restarbetsförmåga exempelvis i politiskt eller ideellt arbete. Men ett sådant arbete får inte gå utanför åttondelen, om den försäkrade ska få behålla hela ersättningen (33 kap. 9 § SFB, prop. 2007/08:124, s. 98). Det bör också observeras att arbete inom åttondelen kan vara en indikation på att den försäkrade faktiskt har fått en förbättrad arbetsförmåga som kan tas tillvara. Anmälan ska göras innan arbetet börjar eller utökas. Det är Försäkringskassan som ska ta ställning till om arbetet ryms inom åttondelen (prop. 2007/08:124, s. 98). Du kan läsa mer om åttondelen i avsnitt 3.12.1 Hel sjukersättning.

14.4.1 När är den försäkrade inte anmälningsskyldig?

Den som har partiell sjukersättning är skyldig att göra anmälan enligt 110 kap. 46 och 51 §§ SFB om arbetet utökas på den del som han eller hon har ersättning för. Det innebär att den försäkrade inte är skyldig att göra någon anmälan för den del som han eller hon inte har sjukersättning. Vid bedömningen utgår Försäkringskassan ifrån ett heltidsarbete.

14.5 Metodstöd – handläggning av anmälan

I anmälan ska den försäkrade meddela när han eller hon planerar att börja förvärvsarbeta, börja arbeta i större omfattning eller fortsätta arbeta efter tid då ersättningen varit vilande. Försäkringskassans utredning ska ge svar på i vilken omfattning den försäkrade arbetar, förläggningen av arbetstiden, inkomstförhållanden med mera.

I en anmälan om förbättrad arbetsförmåga utan arbete lämnar den försäkrade uppgifter om att arbetsförmågan har blivit bättre. Den försäkrade behöver inte bifoga ett medicinskt underlag till anmälan om förbättrad arbetsförmåga.

Den försäkrade ska sedan få en bekräftelse på sin anmälan och information om den fortsatta handläggningen. Bekräftelsen görs genom att försäkringsutredaren tar muntlig kontakt med den försäkrade för ytterligare utredning och information. I undantagsfall kan försäkringsutredaren skicka en skriftlig bekräftelse med information.

När utredningen är klar sammanfattar försäkringsutredaren resultatet och skriver sin bedömning i journalen.

Om anmälan inte leder till något beslut om rehabiliteringsinsatser, eller till att ersättningen minskas eller upphör så ska den försäkrade få information om att Försäkringskassan har tagit ställning till att hans eller hennes anmälan om förändrad arbetsförmåga inte påverkar tidigare beslut om sjukersättning.

14.6 Metodstöd – information om anmälningsskyldigheten

För att Försäkringskassan ska kunna ta ställning till om arbetsförhållandena har ändrats i förhållande till hur situationen såg ut vid tidpunkten för beslutet om ersättning, är det viktigt att Försäkringskassan så tidigt som möjligt får veta att den försäkrade planerar att börja förvärvsarbeta, utöka omfattningen eller fortsätta arbeta efter tid då ersättningen varit vilande (prop. 2007/08:124, s. 98).

Det är alltså viktigt att den försäkrade får information om att han eller hon är skyldig att göra en anmälan till Försäkringskassan till exempel innan ett förvärvsarbete börjar eller när arbetsförmågan förbättras. I samband med att försäkringsutredaren har personlig kontakt med den försäkrade inför en prövning av rätten till sjukersättning, ska försäkringsutredaren informera om anmälningsskyldigheten. Vidare ska ett beslut om beviljande av sjukersättning eller vilande ersättning innehålla information om anmälningsskyldigheten.

Om Försäkringskassan får en impuls, till exempel genom frågor per telefon, om att en försäkrad funderar på eller planerar att börja arbeta ska handläggaren informera den försäkrade om anmälningsskyldigheten i den situationen. Om den försäkrade uppfyller förutsättningarna för vilande ersättning eller att arbeta enligt 37 kap. SFB ska handläggaren också informera om den möjligheten. Impulsen kan också ge anledning att undersöka om den försäkrade behöver någon arbetslivsinriktad rehabilitering.

Det är viktigt att handläggaren informerar om att den försäkrade ska ansöka om vilande ersättning innan arbetet börjar. Handläggaren erbjuder sig att skicka ansökningsblanketter till den försäkrade och upplyser om att blanketterna finns att hämta på www.forsakringskassan.se