13 Uppföljning av arbetsförmågan

Detta kapitel beskriver Försäkringskassans handläggning vid uppföljning av arbetsförmågan när den försäkrade har fått stadigvarande sjukersättning.

Uppföljning av arbetsförmågan för de som har en stadigvarande ersättning har genom åren varit lagstadgad, men det har beskrivits på olika sätt. Syftet med uppföljningen är att ta reda på om den försäkrade fortfarande uppfyller villkoren för rätt till sjukersättning.

Bestämmelserna om uppföljning av sjukersättning har ändrats från och med 1 februari 2017. Försäkringskassan ska i större utsträckning kunna behovsanpassa uppföljningen. Därför har lagkravet ändrats till uppföljning i stället för utredning. Försäkringskassan har getts större utrymme att välja hur den ska utformas. Kravet på att Försäkringskassan ska besluta om tidpunkt för förnyad utredning har tagits bort. (prop. 2016/17:1 utg.omr. 10 s. 55).

13.1 Vad för slags uppföljning ska göras?

Försäkringskassan beviljar sjukersättning när arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt. Den som har stadigvarande sjukersättning kan få förändrad arbetsförmåga. Försäkringskassan ska därför följa upp sådant som kan bidra till att den försäkrade får, får tillbaka eller ökar sin arbetsförmåga.

Det är viktigt att uppföljningar görs och att de har tillräckligt hög kvalitet, så att förtroendet för försäkringen upprätthålls. I vissa ärenden är det tydligt att det inte behövs någon särskilt djuplodande uppföljning medan det i andra är osäkert om arbetsförmågan är nedsatt i samma grad som när beslutet om sjukersättning fattades. Uppföljningen kan anpassas efter hur behovet ser ut, vilket ger ett mer effektivt resursutnyttjande och det skapar inte onödig oro hos den enskilde.

Uppföljning innebär att arbetsförmågan kan följas upp på ett enklare sätt än vad som tidigare har krävts. Det betyder till exempel att man kan avstå från att kontakta den försäkrade när man bedömer att det är lämpligt. Det blir på det viset möjligt att effektivisera handläggningen genom att prioritera ärenden där det behövs en mer djuplodande uppföljning av arbetsförmågan. Uppföljningen ska göras för den som fått beslut om stadigvarande sjukersättning enligt reglerna som gäller från och med den 1 juli 2008.

13.1.1 Syfte med uppföljning av arbetsförmågan

Försäkringskassan ska göra en uppföljning av arbetsförmågan i ärenden där den försäkrade har beviljats sjukersättning. Om den försäkrade har fyllt 61 år, behöver någon uppföljning inte göras (33 kap. 17 § SFB). Syftet är i första hand att följa upp den försäkrades arbetsförmåga, men också att stödja den som har förutsättningar att få, få tillbaka eller öka sin arbetsförmåga. Vid en uppföljning ska Försäkringskassan kontrollera om arbetsförmågan fortfarande är nedsatt i samma omfattning som när ersättningen beviljades, eller om den har förbättrats och om det finns förutsättningar för rehabilitering.

13.2 Tidpunkt för uppföljning

För den som fått stadigvarande sjukersättning enligt reglerna som gäller från och med den 1 juli 2008 ska Försäkringskassan också fastställa tidpunkten för uppföljning av den försäkrades arbetsförmåga. Tidpunkten ska vara senast inom tre år räknat från beslutstillfället (33 kap. 17 § SFB).

Därefter ska Försäkringskassan fastställa nya tidpunkter för när arbetsförmågan ska utredas igen. Varje tidpunkt ska vara senast inom tre år efter det att den senaste utredningen avslutades. Om den försäkrade har fyllt 61 år måste inte Försäkringskassan besluta om uppföljning, men kan göra det om det behövs (33 kap. 17 § SFB).

Före 2023 behövde uppföljning inte göras från 60 års ålder. Lagändringen trädde i kraft den 1 december 2022, men tillämpas första gången för förmåner som avser tid från och med 1 januari 2023 (punkt 1 och 2 i övergångsbestämmelserna till lag [2022:878] om ändring i socialförsäkringsbalken). Den äldre lydelsen gäller fortfarande för dem som uppnått respektive åldersgräns före den 1 januari 2023 (punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lag [2022:878] om ändring i socialförsäkringsbalken). Det innebär att i de fall där Försäkringskassan redan har bedömt att det inte är aktuellt med uppföljning eftersom den försäkrade har fyllt 60 år, så behövs inte heller någon ny bedömning göras bara för att gränsen har höjts till 61 år från och med 2023.

Försäkringskassan fastställer tidpunkten för när uppföljningen ska göras utifrån samma kriterier som gäller för rätten till sjukersättning, till exempel den försäkrades diagnos, graden av nedsättning av arbetsförmågan, arbetsförhållanden och ersättningsnivån (33 kap. 5, 6 och 9–11 §§ SFB). Om det är möjligt ska tidpunkten för uppföljningen anpassas till en uppföljning eller omprövning i ett annat ärendeslag, till exempel arbetsskadelivränta eller merkostnadsersättning.

När Försäkringskassan ska fastställa en tidpunkt för uppföljning första gången finns det som regel inte någon anledning att fastställa en tidigare tidpunkt än om tre år. Det beror på att Försäkringskassan nyligen har bedömt att arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt enligt 33 kap. 6 § SFB.

13.2.1 Metodstöd – tidpunkt för uppföljning

Av beslutet om rätten till sjukersättning ska det framgå att Försäkringskassan kommer att följa upp ärendet med några års mellanrum och att om det behövs kommer Försäkringskassan att kontakta den försäkrade.

Den yrkesroll som verkställer beslutet ska ta ställning till tidpunkten för uppföljning, dokumentera i ÄHS-journalen och registrera tidpunkten i bilden Verkställa beslut.

När en ny tidpunkt efter genomförd uppföljning ska fastställas, gäller att uppföljning ska göras minst vart tredje år så länge den försäkrade har rätt till sjukersättning. Den yrkesroll som gör uppföljningen fastställer också den nya tidpunkten. När en utredning är avslutad dokumenteras tidpunkten för nästa uppföljning på samma sätt.

Försäkringskassan måste fastställa en tidpunkt för nästa uppföljning oavsett omständigheterna i ärendet. Meddelande om att uppföljningen är klar skickas till den försäkrade om inte försäkringsutredaren bedömer att det är uppenbart obehövligt eller olämpligt att göra det.

13.3 När ska en uppföljning göras?

Lagkravet på att Försäkringskassan ska besluta om tidpunkt för förnyad utredning har tagits bort. Försäkringskassan ska i stället göra en uppföljning av den försäkrades arbetsförmåga. Den första uppföljningen ska göras senast inom tre år räknat från ett beslut om rätten till sjukersättning. Om det blir aktuellt med ytterligare uppföljning görs den senast inom tre år efter den första. Den kan göras tidigare om det till exempel finns impuls om tillfrisknande eller behov av rehabilitering eller avsikt att arbeta med bibehållen ersättning. För den som har fyllt 61 år när beslutet om sjukersättning fattas, får Försäkringskassan bedöma om en sådan uppföljning är nödvändig. Det innebär dock inte att den som är över 61 år helt utesluts från möjligheten att återfå eller öka sin arbetsförmåga med stöd av Försäkringskassan (prop. 2016/17:1 utg.omr. 10, s. 56).

Bestämmelserna om uppföljning gäller också när den försäkrade har vilande sjukersättning eller när en arbetslivsinriktad rehabilitering pågår. Det kan vara bra att anpassa tidpunkten för uppföljningen till vilande – eller rehabiliteringsperiodens sluttidpunkt eftersom det då kan bli aktuellt att ta ställning till den försäkrades fortsatta rätt till ersättning. Om tidpunkten för uppföljningen infaller när den försäkrade har vilande ersättning eller genomgår arbetslivsinriktad rehabilitering så räcker det att försäkringsutredaren följer upp att arbetet eller rehabiliteringen pågår som planerat.

Det finns situationer då det är olämpligt att kontakta den försäkrade vid en uppföljning, till exempel när det finns underlag som visar att han eller hon kommer att vistas på sjukhus under lång tid eller befinner sig i livets slutskede. I sådana fall kan man bedöma att uppföljningen är gjord på det sätt som är möjligt i den försäkrades situation och avsluta utredningen.

Bestämmelserna om uppföljning av arbetsförmågan gäller även de personer som får hel sjukersättning och är under 30 år.

Uppföljning för de som har sjukersättning enligt regelverket före 1 juli 2008

De som har rätt till sjukersättning tills vidare enligt 7 kap. 1 och 3 §§ i den upphävda AFL i lydelsen före den 1 juli 2008 omfattas av reglerna i 37 kap. SFB. Det står dessa personer fritt att använda sin förbättrade arbetsförmåga, vilket innebär att Försäkringskassan inte gör några uppföljningar av deras arbetsförmåga enligt 33 kap. 17 § SFB (prop. 2007/08:124 s. 48). Det är bara om de inte längre omfattas av reglerna, som det blir aktuellt med uppföljning (se vidare vägledningen [2013:3]).

13.4 Hur ska en uppföljning göras?

Det finns ett lagkrav på att Försäkringskassan ska göra en uppföljning av den försäkrades arbetsförmåga. Lagkravet innebär att Försäkringskassan i större utsträckning än tidigare ska kunna behovsanpassa uppföljningen av arbetsförmågan hos den som har fått sjukersättning (prop. 2016/17:1 utg.omr. 10, s. 55).

Det är dock viktigt att uppföljningarna sker och att de görs med tillräckligt hög kvalitet. Detta är viktigt för att upprätthålla förtroendet för försäkringen.

Uppföljningen kan anpassas efter personens sjukdom eller funktionsnedsättning. Det finns utrymme för att göra utredningen i olika omfattning. Av förarbetena framgår det att Försäkringskassan får utökad frihet att följa upp arbetsförmågan på ett enklare sätt än vad som tidigare har krävts och till exempel avstå från en kontakt med den försäkrade i de situationer det bedöms vara lämpligt (prop. 2016/17:1 utg.omr. 10, s. 56).

Enligt 110 kap 13 § SFB ska ärendena utredas i den omfattning som deras beskaffenhet kräver. Det kan göras med ett differentierat arbetssätt. Du kan läsa mer om det i kommande avsnitt. Försäkringskassan behöver vanligtvis ta in olika uppgifter och underlag för att kunna ta ställning till om den försäkrades arbetsförmåga har förbättrats sedan ersättningen beviljades och om det behövs några rehabiliteringsåtgärder.

Här följer några exempel på vad som kan bli aktuellt

• ett personligt möte med den försäkrade
• ett utredningssamtal med den försäkrade
• ett avstämningsmöte
• att konsultera försäkringsmedicinsk rådgivare
• en kontakt med eller riktade frågor till behandlande läkare
• att köpa medicinsk utredning.

13.4.1 Metodstöd – information om bostadstillägg i samband med uppföljning av arbetsförmågan

Om du har kontakt med den försäkrade i samband med att du följer upp arbetsförmågan eller om du har indikationer på att den försäkrade inte har bostadstillägg ska du informera om möjligheten att ansöka bostadstillägg i samband med uppföljning av arbetsförmågan. De är inte ovanligt att de som har sjukersättning, en ersättning som oftast varar över lång tid, får förändrade boende- och familjeförhållanden efter hand. I samband med att du följer upp arbetsförmågan i sjukersättningsärenden med de personer som du har direktkontakt med och du har kontrollerat att personen inte har bostadstillägg ska du därför informera om möjligheten att ansöka om det. Du ska också informera om bostadstillägg om du ser att personen har flyttat eller har ändrade levnadsförhållanden. Läs mer under avsnitt 4.8 Metodstöd - Information till den försäkrade.

13.5 Ett differentierat arbetssätt

Syftet med att följa upp arbetsförmågan är i första hand att kontrollera om personens arbetsförmåga har ändrats, men också att stödja den som har förutsättningar att få tillbaka eller öka sin arbetsförmåga. Uppföljningen bidrar också till att motverka felaktiga utbetalningar.

Ett differentierat arbetssätt hjälper oss att hitta de ärenden som kräver noggrann utredning och inte lägga tid på ärenden som inte behöver utredas lika grundligt (prop. 2016/17:1 utg.omr. 10, s. 56).

Det finns tre olika ärendetyper:

• hög utredningsgrad
• medelhög utredningsgrad
• låg utredningsgrad.

Alla ärendetyper kräver dock att de impulser som finns tas tillvara. Du kan läsa mer om de olika ärendetyperna i kommande avsnitt.

13.5.1 Metodstöd – hög utredningsgrad

Den här ärendetypen kräver alltid en omfattande utredning av den försäkrades arbetsförmåga. Det beror på att det finns indikationer på att den försäkrade kan ha fått ökad arbetsförmåga.

Att ett ärende tillhör denna ärendetyp betyder inte att rätten till sjukersättning alltid påverkas. Det kan till exempel gälla en stor inkomstökning som visar sig vara helt rimlig när du tagit reda på vad den beror på.

Börja med att kontrollera att den försäkrade fortfarande uppbär sjukersättning.

När du kontaktar den försäkrade kan du använda Wimimall 15566. Du kan antingen boka ett telefonsamtal eller ett personligt möte på Försäkringskassan beroende på vad du tycker är lämpligast. Om du ska boka ett personligt möte kan du kontakta det kontor den försäkrade tillhör för att få hjälp med att ha mötet. Om den försäkrade bor utomlands kan du ta kontakt per brev eller telefon.

Här följer några exempel på impulser och situationer som kan förekomma i den här ärendetypen:

Ändrad inkomst

Den försäkrade har fått en högre inkomst än vid beviljandet. Det kan till exempel vara en ovanligt högt fastställd förvärvsinkomst, en SGI som är avsevärt högre än vid beviljandet, eller att den försäkrade har tagit ut dagersättning i högre omfattning än vad som motsvarar resterande arbetsförmåga. Den höga inkomsten kan också visa på att den försäkrade arbetar mer än när sjukersättningen beviljades. Här kan det bli aktuellt att kontrollera intern information, till exempel fastställd förvärvsinkomst som du i första hand hämtar från 030-bilden i TP-systemet eller i ÄHS. Du kan också behöva hämta in kompletterande information från externa aktörer som exempelvis Skatteverket eller arbetsgivaren.

Eget företag

Den försäkrade har startat ett eget företag efter beviljandet, eller hade ett eget företag som fortfarande verkar vara aktivt. Här kan det bli aktuellt att kontrollera intern information, till exempel pågående eller avslutade ärenden, och hämta information från externa aktörer som exempelvis Skatteverket och Bolagsverket. Du kan använda Wimimall 10155 eller blankett FK 3180 för att skicka en förfrågan till Skatteverket.

Arbete som personlig assistent

Den försäkrade kan ha redovisat mycket tid som personlig assistent i assistansersättningsärenden. Om den arbetade tiden överstiger den återstående arbetsförmågan finns det anledning att utreda detta vidare.

Uppgifter i andra ärenden

Det kan finnas uppgifter i andra pågående eller avslutade ärenden i ÄHS som Försäkringskassan ännu inte har hunnit ta ställning till. Den försäkrade kan till exempel nyligen ha lämnat uppgifter om nya fritidssysslor, uppdrag eller bisysslor, eller visat intresse för rehabilitering.

Det kan också behövas ytterligare utredning om den försäkrade

• har ett annat hälsotillstånd än när ersättningen beviljades
• har kontakt med läkare
• får medicinsk behandling
• har en annan arbetstid och inkomst vid partiell ersättning
• studerar
• har bisysslor eller uppdrag
• arbetar i eller utanför hemmet, till exempel med hushålls- och underhållsarbete
• har en fritidssysselsättning
• har ändrade bosättnings- eller sociala förhållanden.

Om du under utredningen kommer fram till att det finns anledning att ompröva rätten till sjukersättning, startar du ett SA_PRN-ärende. Du kan också behöva kontakta kontrollenheten. Du kan läsa mer i avsnitt 13.6.2.

Avslutad utredning

När du avslutat utredningen

• journalför du att du utrett arbetsförmågan och rehabiliteringsbehovet samt din bedömning av arbetsförmågan och förutsättningarna för att inleda arbetslivsinriktad rehabilitering eller medicinsk rehabilitering
• fastställer du tidpunkten för nästa uppföljning
• skickar du ett meddelande till den försäkrade om att uppföljningen är avslutad. Du kan i brevet beskriva vad du utrett och vad du kommit fram till. Använd Wimimall 15977. Skriv också vem (namn och telefonnummer) den försäkrade kan kontakta vid eventuella frågor – hänvisa inte till Kundcenter.
• registrerar du avslutsanledning enligt relevant användarhandledning.

Om du inte får kontakt med den försäkrade eller om brev kommer i retur behöver du undersöka orsaken till det. Se vidare i Försäkringskassans vägledning (2004:1) Kontrollutredning.

13.5.2 Metodstöd – medelhög utredningsgrad

I den här ärendetypen kan det finnas impulser och information som behöver följas upp, eller också kan den försäkrade behöva information. Det kan till exempel gälla något av följande:

• Den försäkrade har ett eget företag som inte är aktivt.
• Den försäkrade har beviljats omvårdnadsbidrag och har hel sjukersättning.
• Det är mindre än två år sedan den senaste uppföljningen. Att det är det kan bero på att man av någon anledning har bedömt att det är lämpligt att följa upp den försäkrade tidigare än om tre år.
• Uppföljningen ska göras för första gången. Då kontaktar du den försäkrade och informerar om syftet med uppföljning och vilka möjligheter som finns.

Börja med att kontrollera att den försäkrade fortfarande uppbär sjukersättning. Hämta information från Försäkringskassans interna system och utred eventuella oklarheter. Kontrollera uppgifter från ärendet när ersättningen beviljades och från andra ärenden som påbörjats därefter. Det kan exempelvis handla om SGI-utredningar eller ärenden om sjukpenning, föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning, arbetsskadelivränta, handikappersättning, merkostnadsersättning, och omvårdnadsbidrag. I de interna systemen kan det finnas information om inkomst och om den försäkrade är intagen för kriminalvård. Informationen ger dig en grund när du ska bedöma vilka förhållanden som var aktuella när ersättningen beviljades och om det finns indikationer på något som skulle kunna bidra till ökad arbetsförmåga. Utifrån informationen tar du ställning till hur du ska fortsätta uppföljningen.

Det kan finnas ärenden som du kan behöva utreda mer grundligt. I så fall klassificerar du om ärendet till hög utredningsgrad.

Om du under utredningen kommer fram till att det finns anledning att ompröva rätten till sjukersättning startar du ett SA_PRN-ärende. Du kan också behöva kontakta kontrollenheten. Du kan läsa mer i avsnitt 13.6.2.

Avslutad utredning

När du avslutat utredningen

• journalför du att du utrett arbetsförmågan och rehabiliteringsbehovet samt din bedömning av arbetsförmågan och förutsättningarna för att inleda arbetslivsinriktad rehabilitering eller medicinsk rehabilitering
• fastställer du tidpunkten för nästa uppföljning
• skickar du ett meddelande till den försäkrade om att uppföljningen är avslutad. Beskriv eventuellt vad du utrett och vad du kommit fram till. Använd Wimimall 15977. Skriv också vem (namn och telefonnummer) den försäkrade kan kontakta vid eventuella frågor – hänvisa inte till Kundcenter.
• registrerar du avslutsanledning enligt relevant användarhandledning.

Om du inte får kontakt med den försäkrade eller om brev kommer i retur, behöver du undersöka orsaken till det. Se vidare i vägledningen (2004:1) Kontrollutredning.

13.5.3 Metodstöd – låg utredningsgrad

I den här ärendetypen finns det inte något stort behov av att en försäkringsutredare gör en utredning. Det kan till exempel vara:

• Att det inte finns någon indikation på att den försäkrade har fått bättre arbetsförmåga eller behöver stöd med rehabilitering. Det gäller till exempel vissa sjukdomstillstånd, långvarig försäkringshistorik eller den som fyller 61 år under året.
• Att utredning eller rehabilitering redan pågår (till exempel pågående SE_ANS, SE_PRN, SE_UTM eller SJK_PRN i ÄHS).
• Att rätten till sjukersättning nyligen har prövats och den försäkrade har fått sjukersättning i högre omfattning.

Du behöver inte gå igenom alla de uppgifter som finns i Försäkringskassans interna system eftersom det redan gjorts maskinellt. Det räcker att du

• Kontrollerar att den försäkrade fortfarande uppbär sjukersättning
• kontrollerar om det finns nya impulser i pågående ärenden eller konversationer. Om det finns någon sådan impuls kan du behöva utreda ärendet mer noggrant och eventuellt klassificera om ärendet.
• fastställer du tidpunkt för nästa uppföljning
• dokumenterar din bedömning av arbetsförmågan och rehabiliteringsbehovet genom en journalanteckning: ”Efter genomgång av intern information bedömer jag att den försäkrades arbetsförmåga är oförändrad och att han/hon inte behöver någon rehabilitering. Nästa uppföljning utredning ska göras i (månad och år).” Registrera också tidpunkt för nästa uppföljning.
• skickar ett meddelande till den försäkrade om att du gjort utredningen, Wimimall 15977. Av brevet ska det framgå vem (namn och telefonnummer) den försäkrade kan vända sig till vid eventuella frågor – hänvisa inte till Kundcenter. Kontrollera vilken nivå av ersättningen den försäkrade är beviljad, för att veta hur du ska formulera brevet. Det gör du via 030-bilden eller under serviceåtgärder. Om det är direkt olämpligt att kontakta den försäkrade behöver du inte skicka något brev, till exempel om det i ett pågående sjukfall framgår att den försäkrade kommer att vistas på sjukhus under lång tid, befinner sig i livets slutskede eller att diskussion förs om ändrad grad av sjukersättning.
• avslutar ärendet i systemet genom att registrera avslutsanledning enligt relevant användarhandledning.

Om det finns ett pågående samordnings- eller utredningsärende informerar du aktuell handläggare om att du inte gjort någon noggrann uppföljning av sjukersättning. Då kan handläggaren ge en impuls tillbaka om förutsättningarna för rätten till sjukersättning skulle ändras.

13.6 När ska utredningen fortsätta?

Utredningen ska fortsätta om något som kan påverka hälsotillståndet eller arbetsförmågan har ändrats. Den bör då inriktas på att få in kompletterande medicinska uppgifter för att bedöma om det behövs samordning eller arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder.

Uppföljningen kan ta olika lång tid beroende på den försäkrades situation och om exempelvis en arbetslivsinriktad rehabilitering ska starta. Uppföljningen kan avslutas först när det går att bedöma om den försäkrade kan eller inte kan få, få tillbaka eller öka sin arbetsförmåga. Om arbetsförmågan har förbättrats kan det bli aktuellt med omprövning av rätten till sjukersättning. Om den försäkrade uttrycker att han eller hon vill börja arbeta eller studera kan det bli aktuellt med vilande sjukersättning. Se mer om vilande i kapitel 12.

Om det finns något som tyder på att arbetsförmågan har förändrats ska du utreda ärendet i den omfattning som krävs för att kunna bedöma om arbetsförmågan har förändrats eller inte.

13.6.1 Metodstöd – om du fortsätter att utreda

Om du bedömer att arbetsförmågan har förändrats startar du ett SE_PRN-ärende. Lägg in en anteckning om din bedömning och anledningen till att du startat ärendet.

13.6.2 Metodstöd – när ska impuls lämnas till kontrollutredning?

Om en person inte anmält ändrade förhållanden eller när du misstänker eller upptäcker att de uppgifter som en person lämnat inte stämmer ska du bedöma om det kan handla om ett medvetet försök att få ersättning på felaktiga grunder. Det gör du utifrån de uppgifter som finns i det aktuella ärendet.

När du bedömer att det kan vara ett medvetet försök att få ersättning på felaktiga grunder ska du lämna en impuls till en kontrollutredningsenhet. Du kan läsa mer i Försäkringskassans riktlinjer (2009:9) Överlämnande av impulser till kontrollutredning och till andra myndigheter samt beslut i samband med kontrollutredning samt i Arbetsrutin - När och varför ska vi lämna impuls till kontrollutredning? som du hittar på Fia.

13.7 Metodstöd – när uppföljningen är klar

När uppföljningen är klar sammanfattar du som försäkringsutredare resultatet i journalen. Det ska bland annat framgå om den försäkrade har en förbättrad arbetsförmåga eller om den är nedsatt lika mycket som tidigare.

Om utredningen klart visar att den försäkrades arbetsförmåga inte har förbättrats kan du direkt fastställa när nästa uppföljning ska göras och skicka ett meddelande till den försäkrade om att uppföljningen är avslutad. Det gör du också om den försäkrade har vilande sjukersättning vid tidpunkten för den planerade uppföljningen. Vid tveksamheter samråder du med beslutsfattaren eftersom alla beslut om att ersättningen ska minskas eller upphöra ska fattas av en beslutsfattare.

Om din utredning visar att den försäkrades arbetsförmåga har förbättrats ska rätten till sjukersättningen omprövas enligt 36 kap. 19 § SFB. Då ska ärendet kvalitetssäkras och beslutet fattas på samma sätt som i alla ärenden där det är aktuellt att ersättningen ska minskas eller upphöra. Du kan läsa mer om det i kapitel 8 Beslut hos Försäkringskassan. Det innebär till exempel att du som försäkringsutredare förbereder ärendet för beslut och lämnar det för kvalitetssäkring till beslutsfattaren. Om utredningen visar att den försäkrade har fått bättre arbetsförmåga och sjukersättningen ska minska eller upphöra, så ska beslutsfattaren fatta ett nytt beslut om sjukersättning. (prop. 2004/05:21, s. 77)

Vid beslut om minskning av sjukersättningen ska nästa tidpunkt för uppföljning av arbetsförmågan också fastställas.

13.8 Metodstöd – när ska utredningen avslutas?

Utredningen är klar och avslutas när Försäkringskassan har tagit ställning till om den försäkrades arbetsförmåga har ändrats eller om han eller hon behöver rehabilitering.

Här följer några exempel på situationer där utredningen kan avslutas:

• Försäkringsutredaren bedömer att arbetsförmågan är fortsatt nedsatt i samma grad som tidigare och att det saknas förutsättningar för den försäkrade att få, återfå eller öka sin arbetsförmåga.
• Beslutsfattaren beslutar om lägre grad av sjukersättning.
• Beslutsfattaren beslutar om högre grad av sjukersättning i de fall en uppföljning ger stöd för en högre grad och den försäkrade har gjort en ny ansökan om sjukersättning.
• Beslutsfattaren beslutar om att sjukersättningen ska upphöra.
• Försäkringsutredaren beslutar om vilande sjukersättning. Det gäller även om den försäkrade har både sjukersättning och livränta.

Om arbetslivsinriktad rehabilitering behövs eller redan pågår ska utredningen avslutas, först när rehabiliteringen är avslutad och Försäkringskassan har tagit ställning till den fortsatta rätten till sjukersättning. Försäkringskassan fastställer inte någon ny tidpunkt för uppföljning under den tid som rehabiliteringen pågår.

Exempel

Jeremy ringer till Försäkringskassan i oktober 2015 och frågar hur mycket han får arbeta när han har halv sjukersättning. Han har haft sjukersättning i två år, sedan september 2013. Han berättar att han vid enstaka tillfällen har arbetat mer än halvtid när arbetsgivaren har haft stor efterfrågan på produkter. Jeremy anser inte att hans arbetsförmåga har förbättrats så att han skulle kunna utöka arbetstiden mer än tillfälligt.

Försäkringsutredaren tar initiativ till att tidigarelägga uppföljningen och kallar Jeremy till ett utredningssamtal. Utredningen visar att det finns anledning att begära ett läkarutlåtande från behandlande läkare och att kalla till ett avstämningsmöte med arbetsgivaren för att kunna avgöra om Jeremys arbetsförmåga har ökat.

Försäkringsutredaren dokumenterar vad som gjorts i samband med uppföljningen av Jeremys arbetsförmåga, förbereder ärendet inför beslut och lämnar förslag till beslut om rätt till sjukersättning, ersättningsnivå och ersättningens storlek till beslutsfattaren.

Beslutsfattaren instämmer i bedömningen att Jeremys arbetsförmåga har förbättrats. Försäkringsutredaren kommunicerar det medicinska underlaget. Beslutsfattaren beslutar att Jeremys sjukersättning ska minska till en fjärdedel. Ett beslut om en fjärdedels sjukersättning skickas till Jeremy, där han också får veta att uppföljning sker med jämna mellanrum. En ny tidpunkt för uppföljning av arbetsförmågan fastställs till november 2018. Utredningen avslutas.

När utredningen är klar och du bedömer att det inte behövs någon ytterligare utredning, skickar du ett brev till den försäkrade om att uppföljningen är klar (Wimimall 15977). Informera om resultatet av utredningen och att tidigare beslut om sjukersättning gäller tills vidare.