Hoppa till huvudinnehåll

7 Underlag i handläggningen samt metoder att utreda och samordna

I detta kapitel kan du läsa om de underlag som Försäkringskassan kan använda inför beslut om ersättning och metoder att utreda och samordna.

Detta kapitel beskriver

  • olika former av medicinska underlag
  • i vilka situationer läkaren kan få ersättning för läkarutlåtanden
  • metoder att utreda och samordna med den försäkrade och övriga aktörer.

7.1 Allmänt om underlag för utredning samt metoder och underlag för samordning​

Många av de metoder som Försäkringskassan har tagit fram för ohälsoarbetet gäller för hela sjukförsäkringen. Andra är utformade för att användas i mer avgränsade situationer. Metoderna används såväl inför beslut om sjukersättning som under tid med ersättning. Metoderna används till exempel då beslutsunderlaget behöver kompletteras, vid förnyad utredning eller om den försäkrade kontaktar Försäkringskassan för att få stöd med återgång i arbete. Vilken metod som är lämplig bestäms av Försäkringskassan utifrån ärendets karaktär och vad som behöver utredas.

7.2 Olika medicinska underlag​

Inför beslut om sjukersättning krävs alltid medicinskt underlag – som regel ett läkarutlåtande. Men ett aktuellt medicinskt underlag kan även behövas efter att den försäkrade har beviljats ersättning, till exempel för att bedöma om den försäkrades arbetsförmåga har förändrats sedan ersättningen beviljades eller om det finns behov av och förutsättningar för rehabilitering. Om du behöver få en bild av på vilket sätt sjukdomstillståndet och förmågan till aktivitet har förändrats sedan ersättning beviljats är det i första hand lämpligt att ställa specifika frågor till den behandlande läkaren. I andra hand kan du begära ett läkarutlåtande.

Om uppgifterna i läkarutlåtandet inte bedöms vara tillräckliga ska Försäkringskassan i första hand begära komplettering från den behandlande läkaren. Om Försäkringskassan, trots försök, inte kunnat få relevanta uppgifter från hälso- och sjukvården kan det bli aktuellt att beställa en försäkringsmedicinsk utredning. Stöd för det finns i 110 kap. 14 § SFB, i lagen (2018:744) om försäkringsmedicinska utredningar samt i förordningen (2018:1633) om försäkringsmedicinska utredningar. I en försäkringsmedicinsk utredning ska den försäkrades funktions- och aktivitetsförmåga bedömas (1 § lagen om försäkringsmedicinska utredningar). Aktivitetsförmågeutredning (AFU) är en sådan form av utredning.

I de följande avsnitten kan du läsa mer om läkarutlåtanden, övriga medicinska underlag och aktivitetsförmågeutredning (AFU).

7.2.1 Läkarutlåtande för sjukersättning​

Ett läkarutlåtande ger en helhetsbild av den försäkrades hälsotillstånd och hur det påverkar hans eller hennes funktion och förmåga till aktivitet. Den försäkrade ska bifoga ett läkarutlåtande till ansökan om sjukersättning, om det inte finns särskilda skäl som talar emot det (3 § förordning [2002:986]). Ett sådant utlåtande kan ibland vara värdefullt för att bedöma arbetsförmågan under en pågående ersättningsperiod. Det kan också vara användbart för att klarlägga den försäkrades behov av rehabiliteringsinsatser.

Om det behövs ett underlag som beskriver hur det medicinska tillståndet har förändrats sedan ersättningen beviljades, ska handläggaren begära ett läkarutlåtande.

7.2.2 Övriga medicinska underlag​

Inom sjukersättning kan det finnas andra medicinska underlag, utöver läkarutlåtandet, som kan ge relevant medicinsk information om den försäkrades begränsningar på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning. Exempel på sådana är

  • psykologutlåtande
  • neuropsykiatrisk utredning
  • utredning genomförd av arbetsterapeut
  • läkarintyg
  • journalanteckningar från hälso- och sjukvården.

7.2.3 Aktivitetsförmågeutredning (AFU)​

Försäkringskassan har möjlighet att begära att den försäkrade genomgår en undersökning enligt lagen (2018:744) om försäkringsmedicinska utredningar (110 kap. 14 § SFB). Om Försäkringskassan bedömer att det behövs en sådan undersökning kan en aktivitetsförmågeutredning (AFU) beställas.

AFU är en form av försäkringsmedicinsk utredning som har använts i sjukpenningärenden sedan 2011 och har fokus på att ge en helhetsbild, inte bara av den försäkrades funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar, utan också av kvarvarande förmåga till aktivitet. Målet med AFU är en mer rättssäker och likformig utredning av aktivitetsförmåga och att öka den försäkrades delaktighet och förståelse för fattade beslut. Alla regioner ska leverera AFU. Utredarna ska vara oberoende, det vill säga inte vara behandlande läkare eller andra professioner som behandlar den försäkrade. Läkaren ska göra en bedömning baserat på personens självskattning och testresultat och redovisa i utredningen. Utredningen innebär en standardiserad undersökning av individen, med ett antal standardiserade test, vissa obligatoriska, vissa valbara utifrån den enskildes situation.

En utvidgad utredning görs om den utredande AFU-läkaren anser att det behövs. Det kan bero på att det finns obesvarade frågor om den försäkrades aktivitetsbegränsningar. Den försäkrades funktionsnivå kan fortfarande vara oklar eller resultaten motstridiga. Då får individen utöver läkaren även träffa en eller flera andra yrkesroller såsom t.ex. arbetsterapeut, fysioterapeut eller psykolog.

På Försäkringskassans intranät Fia har du alltid tillgång till aktuell information om AFU. Du kan läsa mer om AFU i vägledningen (2015:1) Sjukpenning, rehabilitering och rehabiliteringsersättning.

Hur du går tillväga när du ska beställa en AFU beskrivs i Försäkringskassans produktionsprocess (2013:03) för sjukersättning.

Metodstöd – rutin före och efter beställning av AFU

Innan du beställer en AFU för sjukersättning ska du diskutera behovet av komplettering av de medicinska underlagen i en konsultation med FMR för att klargöra hur du bäst får svar på dina frågor. Syftet med konsultationen är att öka kvaliteten och enhetligheten i valet av vilka ärenden som är lämpliga för AFU. Efter konsultationen motiverar och dokumenterar du ditt ställningstagande i journalen i ÄHS.

När den försäkrade genomgått utredningen och du har fått utlåtandet ska du stämma av det med FMR. Det görs för att säkerställa att den medicinska kvaliteten i utlåtandet är tillräcklig och till stöd för att formulera eventuella kompletterande frågor till utredande läkare.

7.3 Sjukpenning i samband med utredning för försäkrade som har partiell sjukersättning​

När någon som har partiell sjukersättning behöver avstå från förvärvsarbete eller från att vara arbetssökande till följd av en sådan utredning som avses i 110 kap. 14 § SFB, kan Försäkringskassan betala ersättning enligt 27 kap. 6, 7 och 28 §§ SFB under utredningstiden.

Villkoret att behandlingen eller rehabiliteringen ska ha ordinerats av läkare kan även uppfyllas genom att den försäkringsmedicinska rådgivaren bedömer att sådan utredning behöver göras.

Villkoret att behandlingen eller rehabiliteringen ingår i en av Försäkringskassan godkänd plan uppfylls genom att Försäkringskassan dokumenterar planeringen av deltagandet i utredningen och på vilket sätt utredningens resultat ska följas upp (FKRS 2008:4).

Se vidare Försäkringskassans vägledning (2015:1) Sjukpenning, rehabilitering och rehabiliteringsersättning.

7.4 Ersättning för läkarutlåtanden​

7.4.1 Ersättning till läkaren​

Försäkringskassan kan i vissa fall betala ut ersättning till läkaren för läkarutlåtanden om hälsotillstånd. Det gäller även när den försäkrade begärt läkarutlåtande för att bifoga sin ansökan om sjukersättning. Det är alltså läkaren, inte den försäkrade som kan få ersättning för utlåtandet. Bestämmelser om detta finns i 110 kap. 30 § SFB, i förordningen (1975:1157) om ersättning för vissa läkarutlåtanden m.m. samt i Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1977:27) om ersättning för vissa läkarutlåtanden m.m.

Av 4 § förordningen (1975:1157) framgår att det endast är läkarutlåtanden som har utfärdats av annan än sjukvårdshuvudman som kan ersättas. Till denna grupp räknas läkare som arbetar på privata vårdenheter som har samverkansavtal med regionen enligt lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning (den så kallade nationella taxan) eller läkare som helt står utanför den offentligt finansierade hälso- och sjukvården.

Av förordningen framgår också att Försäkringskassan inte kan betala ersättning för läkarutlåtanden till sjukvårdshuvudman. Med sjukvårdshuvudman menas läkare som är anställd av regionen eller arbetar på en privat vårdenhet som har vårdavtal med regionen.

Ett läkarutlåtande ska innehålla en utförlig beskrivning av bland annat status, prognos, utförda undersökningar, socialmedicinska utredningar och av hur sjukdomen påverkar arbetsförmågan (1 § RFFS 1977:27). I de fall Försäkringskassan behöver begära komplettering av ett utlåtande betalas ersättningen först när kompletteringen har kommit in. Ett annat villkor är att avgift för utlåtandet inte tagits ut av den försäkrade (2 § RFFS 1977:27).

Av 1 § RFFS 1977:27 framgår vilket arvode läkaren har rätt till. Det angivna beloppet anges exklusive mervärdesskatt vilket innebär att Försäkringskassan utöver det beloppet kan ersätta läkaren för mervärdesskatt.

Metodstöd – begäran om ersättning för läkarutlåtande

Om en läkare vill ha ersättning för sitt läkarutlåtande ska han eller hon skicka in blankett Begäran om ersättning för läkarutlåtande (7807) och inte en faktura. Om det kommer in en faktura ska du bestrida den och skicka blanketten till läkaren. En läkare som har utfärdat Detaljerat läkarutlåtande (E 213) kan använda samma blankett för att begära arvode.

När en läkare begär ersättning för ett utfärdat läkarutlåtande ska du som försäkringsutredare kontrollera

  • om läkaren har angett om hen har samverkansavtal med regionen enligt nationella taxan, eller om läkaren jobbar som privatläkare och inte har vårdavtal med region eller kommun.
  • om läkarutlåtandet är komplett. Ersättning kan bara betalas ut för kompletta utlåtanden. Om du behöver begära komplettering av ett utlåtande betalas ersättningen först när kompletteringen har kommit in.
  • att det finns uppgifter om A-skatt eller F-skatt och ett personnummer eller organisationsnummer till betalningsmottagaren. Uppgifterna behövs för att betalningen ska bli rätt.
  • att läkaren angett ett referensnummer i svarsrutan på 7807. Referensnumret kan till exempel vara ett löp- eller fakturanummer, men inte ett personnummer. Om referensnummer saknas behöver du komplettera det genom att kontakta mottagningen som utfärdat läkarutlåtandet.

Metodstöd – upprätta betalningsunderlag

Om du bedömer att läkaren har rätt till den begärda ersättningen upprättar du ett manuellt utbetalningsunderlag. Om läkaren har kryssat i

  • F-skatt använder du blankett 8331. Konto för debet ska vara 73131 för läkarutlåtanden och detaljerade läkarutlåtanden.
    • Om läkaren har specificerat moms på sin begäran ska momsen även specificeras på utbetalningsunderlaget. Kontot för moms är alltid 1542.
  • A-skatt använder du blankett 8334 som underlag för utbetalningen. Kontrollera även att läkaren fyllt i procentsatsen för skatteavdrag. Skatteavdraget ska sen framgå på betalningsunderlaget (preliminär skattesats i %).
  • FA-skatt ska han eller hon välja vilken skattetyp som ska tillämpas för den här betalningen. Har läkaren inte skrivit något tillämpar du F-skatt (blankett 8331). Har han eller hon angett en procentsats tillämpar du A-skatt (blankett 8334).

I rutan Betalningsmottagarens referens (blankett 8331) eller i rutan för meddelandet till betalningsmottagaren (blankett 8334) skriver du referensnumret från blankett 7807. Om uppgift om referensnummer saknas kan du istället ange LUH följt av datum för utfärdande som referens. Det ska anges i följande format: LUH ååmmdd.

Utbetalningsunderlaget skickas omgående till Verksamhetsstöd ekonomi. Läkarens begäran och läkarutlåtandet ska inte bifogas till utbetalningsunderlaget.

Beslut om lägre ersättning eller avslag

När Försäkringskassan beslutar att betala ut en lägre ersättning än vad läkaren har begärt eller att inte betala ut någon ersättning alls, ska du skicka ett skriftligt beslut till läkaren. Beslutet ska innehålla en omprövningshänvisning.

När en begäran om omprövning kommer in

Försäkringskassan kan med stöd av 110 kap. 30 § SFB betala ersättning för vissa läkarutlåtanden. Om en läkare anmäler missnöje ska ärendet hanteras som ett vanligt omprövningsärende.

Metodstöd – beslutsmallar

Du använder beslutsmall FK15632 ”Ersättning för läkarutlåtande” om läkaren inte har rätt till ersättning därför att han eller hon arbetar inom regionen eller på en vårdenhet som har vårdavtal med regionen eller ingår i regionens vårdvalssystem. Använd mallen även när du beslutar om lägre ersättning än det läkaren begärt.

7.4.2 Ingen ersättning kan betalas ut till den försäkrade​

Försäkringskassan kan inte ersätta den försäkrade för kostnader för en sådan utredning som den försäkrade själv tagit initiativ till. Försäkringskassan kan inte heller lämna ersättning till den försäkrade för kostnader för läkarutlåtande som den försäkrade bifogar sin ansökan.

Rättsfall

HFD har i domen RÅ 2010 ref. 72 tagit ställning till om en försäkrad kan få ersättning för utredning som bifogats en ansökan om sjukersättning. I HFDs dom står:

Enligt 16 kap. 1 § fjärde stycket AFL ska ersättning lämnas för kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid ansökan om sjukersättning i enlighet med vad som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Några sådana föreskrifter finns inte.

Däremot finns det bestämmelser i RFFS 1977:27 som enbart handlar om läkarnas rätt till ersättning. En enskild kan inte med hänvisning till föreskrifterna begära ersättning från Försäkringskassan. Om den försäkrade har betalat läkaren för utlåtandet kan därför Försäkringskassan inte ersätta den försäkrade för kostnaden.

Den försäkrade kan inte heller få ersättning för patientavgiften när han eller hon ansöker om sjukersättning. Det är enbart när Försäkringskassan tar initiativet till att begära ett läkarutlåtande eller en utredning som den enskildes patientavgift och vissa övriga kostnader kan ersättas enligt 2 § förordningen (1975:1157).

7.4.3 Att tänka på när den försäkrade bor eller vistas i annat land än Sverige men trots det omfattas av SFB​

Detta avsnitt handlar om personer som har beviljats sjukersättning i Sverige och som bor eller vistas i annat land.

Försäkringskassan kan skicka ett kontaktbrev eller e-post om den försäkrade vistas eller bor utomlands och Försäkringskassan inte får kontakt med henne eller honom per telefon. I brevet uppmanas den försäkrade att ta kontakt med Försäkringskassan per telefon. Försäkringskassan får i dessa fall göra utredningen per telefon.

Om e-post används måste Försäkringskassan uppmärksamma reglerna om sekretess så att inte integritetskänsliga uppgifter kan läsas av någon utomstående. Se Försäkringskassans vägledning (2001:3) Offentlighet, sekretess och behandling av personuppgifter

Om den försäkrade inte hör av sig med anledning av Försäkringskassans kontaktbrev, skickas ett brev med relevanta frågor och eventuellt en begäran om ett aktuellt läkarutlåtande.

Om den försäkrade vistas utomlands, utan att vara bosatt där, kan Försäkringskassan begära uppgifter från statliga och kommunala myndigheter, arbetsgivare och försäkringsinrättningar i Sverige om uppgifterna behövs för att ta ställning till den försäkrades rätt till sjukersättning (110 kap. 31 § SFB).

Om Försäkringskassan inte får kontakt med den försäkrade trots försök får det avgöras från fall till fall om Försäkringskassan ska begära att den försäkrade ska genomgå en utredning, om förfrågan ska göras till en myndighet i annat land eller om kontakt ska tas med någon annan till exempel svenska ambassaden i det aktuella landet (110 kap. 14 § SFB).

Om ett brev kommer i retur till Försäkringskassan finns det anledning att undersöka orsaken till detta. Se vidare i Försäkringskassans vägledning (2004:1) Kontrollutredning.

För utbetalning av en förmån utomlands får krävas bevis om att rätten till förmånen består (110 kap. 15 § SFB). Försäkrade som bor utanför Sverige och har sjukersättning ska därför skicka ett levnadsintyg (FK 5137) till Försäkringskassan varje år. I levnadsintyget finns bland annat uppgifter om telefonnummer och e-postadress. Försäkringskassan, svensk ambassad, svenskt konsulat, utländsk socialförsäkringsinstitution, notarius publicus eller svensk eller utländsk polismyndighet ska intyga i ett levnadsintyg att personen lever (Pensionsmyndighetens föreskrifter [PFS 2012:2] om levnadsintyg).

När en försäkrad som har sjukersättning vistas eller bor i ett annat EU/EES-land kan Försäkringskassan begära att motsvarande institution på vistelse- eller bosättningsorten utför eller bistår med administrativa kontroller eller läkarundersökningar (artikel 87 i förordning 987/2009 eller artikel 51 i förordning EEG 574/72). Försäkringskassan kan till exempel begära ett detaljerat läkarutlåtande (E 213) eller arbets- och inkomstutredning.

När Försäkringskassan begär ett läkarutlåtande från ett annat EU/EES-land gäller det landets regler där den försäkrade vistas eller bor. Sverige, som står för sjukersättningen, har dock möjlighet att påverka valet av läkare, till exempel viss specialistkompetens.

I de fall den försäkrade förvärvsarbetar i ett annat EU/EES-land kan Försäkringskassan begära en utredning om vilket slag av anställning eller verksamhet som den försäkrade bedriver samt uppgift om den försäkrades inkomst och motsvarande normalinkomst för sådant arbete i det aktuella landet.

7.5 Metoder att utreda och samordna med den försäkrade och övriga aktörer​

När Försäkringskassan ska utreda och samordna med den försäkrade och övriga aktörer kan det bli aktuellt med olika metoder och mötesformer, såväl digitala som fysiska. I varje enskilt fall måste du göra en bedömning av om det är mer lämpligt att genomföra mötet digitalt eller fysiskt.

7.5.1 Min plan​

När den försäkrade ska genomföra arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser under tid med sjukersättning ska Försäkringskassan tillsammans med den försäkrade göra en planering och upprätta Min plan. Syftet med planen är att den ska ge en överblick över alla de insatser som behövs för att den försäkrade ska kunna få, återfå eller öka sin arbetsförmåga. När insatserna är sådana att den försäkrade har rätt till rehabiliteringsersättning ska Min plan innehålla uppgift om den beräknade kostnaden för ersättning under rehabiliteringstiden (30 kap. 12 och 13 §§ SFB). I det här fallet blir Min plan en rehabiliteringsplan. Läs vidare i kapitel 10 Rehabilitering och Försäkringskassans samordningsansvar samt i vägledning (2013:2) Aktivitetsersättning.

Metodstöd – Min plan och försäkringsskydd

Min plan behövs också för att säkerställa att det finns ett försäkringsskydd. Försäkringsskyddet gäller när en försäkrad deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering eller arbetsförberedande insatser, förutsatt att det finns ett skriftligt underlag i form av dokumentation i Min plan om deltagandet.

När den försäkrade deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering finns det både ett personskadeskydd och sakskadeskydd. Det innebär att både den försäkrade och arbetsgivaren eller utbildningsanordnaren är skyddade om något skulle hända. Se avsnitt 10.7.5 Om den försäkrade skadar sig och 10.7.6 Skada hos arbetsgivare eller utbildningsanordnare. Arbetsförberedande insatser som anvisats av Arbetsförmedlingen ska betraktas som arbetslivsinriktad rehabilitering (Försäkringskassans rättsliga ställningstagande [FKRS 2012:04] Arbetsförberedande insatser hos Arbetsförmedlingen), och den försäkrade omfattas då av detta försäkringsskydd.

När den försäkrade deltar i arbetsförberedande insatser som inte anvisats av Arbetsförmedlingen finns det ett personskadeskydd genom Kammarkollegiet. Det innebär att den försäkrade är försäkrad om hen skulle skada sig i samband med insatsen eller aktiviteten. Däremot finns det i den här situationen inget försäkringsskydd för arbetsgivaren eller insatsanordnaren. Se avsnitt 10.7.6.

7.5.3 Avstämningsmöte​

Avstämningsmöte är den metod som används när Försäkringskassan tillsammans med den försäkrade och ytterligare någon eller några aktörer behöver utreda och bedöma den försäkrades medicinska tillstånd, arbetsförmåga och behov av och möjligheter till rehabilitering. Försäkringskassan kan när som helst under ett pågående ersättningsärende kalla till ett avstämningsmöte om det behövs för att utreda arbetsförmåga och rehabiliteringsmöjligheter (110 kap. 14 § SFB).

Avstämningsmöte som utredningsmetod regleras i 110 kap. 14 § SFB och Försäkringskassans föreskrifter (FKFS 2010:35) om avstämningsmöte. Avstämningsmöte kan bli aktuellt vid olika tidpunkter i ett sjukförsäkringsärende då Försäkringskassan bedömer att så är lämpligt (prop. 2004/05:21, s. 70–74). Detta innebär att Försäkringskassan kan kalla till ett avstämningsmöte när som helst i ett ärende där den försäkrade har sjukpenning, rehabiliteringspenning, sjukersättning eller aktivitetsersättning om det behövs för att utreda arbetsförmågan och rehabiliteringsmöjligheterna. Om Försäkringskassan begär att den försäkrade ska delta i ett avstämningsmöte och hon eller han utan giltig anledning vägrar detta kan Försäkringskassan besluta att inte betala ut sjukersättningen. Detta är dock bara möjligt om den försäkrade har informerats om denna påföljd (110 kap. 53 och 58 §§ SFB).

Läs mer om metoden avstämningsmöte i Försäkringskassans vägledning (2015:1) Sjukpenning, rehabilitering och rehabiliteringsersättning.

7.5.4 Gemensam kartläggning med Arbetsförmedlingen​

Gemensam kartläggning är en del av det förstärkta samarbetet med Arbetsförmedlingen. Syftet med samarbetet är att personer som är sjukskrivna, har aktivitetsersättning eller har sjukersättning ska kunna utveckla eller återfå sin arbetsförmåga. Detta går ut på att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen tillsammans ska utreda vilka insatser som kan förkorta tiden i sjukförsäkringen. Arbetsförmedlingen ansvarar för att insatserna genomförs och Försäkringskassan ansvarar för att klarlägga personens behov av rehabilitering och att se till att åtgärder vidtas. Ansvaret för planering och uppföljning är gemensamt.

För mer information om det förstärkta samarbetet och gemensam kartläggning kan du läsa i Försäkringskassans vägledning (2015:1) Sjukpenning, rehabilitering och rehabiliteringsersättning.

7.5.5 Omställningsmöte​

En del i samarbetet mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är att skapa rutiner för att personer som lämnar Försäkringskassan har möjlighet att ta del av erbjudanden från Arbetsförmedlingen (prop. 2009/10:45 s. 23).

För att säkerställa en bra övergång mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ska den som får avslag på ansökan om sjukersättning eller blir beviljad en lägre nivå av ersättning än hen ansökt om bli erbjuden ett omställningsmöte med Arbetsförmedlingen. Det kan även bli aktuellt när en omprövning av sjukersättning vid ändrade förhållanden resulterar i att sjukersättningen minskar eller upphör. Mötet gäller för försäkrade som är arbetslösa, eller är anställda men inte bedöms kunna gå tillbaka till sin arbetsgivare. Omställningsmötet genomförs efter att beslutet är fattat.

Syftet med ett omställningsmöte är att den försäkrade ska få den information som behövs för att övergången till Arbetsförmedlingen ska bli så bra som möjligt för den försäkrade utan att han eller hon förlorar viktig information från andra aktörer. Under mötet ska man börja planera för det stöd som den försäkrade kan behöva för att kunna ta tillvara sin arbetsförmåga. Efter mötet ska den försäkrade veta vad Arbetsförmedlingen kan erbjuda och villkoren för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Det viktiga är att den försäkrade alltid blir erbjuden en överlämning och får tillgång till den information som han eller hon behöver.

Omställningsmöte ska inte erbjudas till den som har ett pågående sjukpenningärende och får avslag på ansökan om sjukersättning, eftersom den försäkrade redan har ett pågående sjukförsäkringsärende hos Försäkringskassan.

Den viktiga är att den försäkrade har blivit erbjuden en kontakt med Arbetsförmedlingen. På så sätt kan man skapa en bra övergång mellan myndigheterna för den försäkrade utan att man förlorar viktig information.

Metodstöd för omställningsmöte

I det här metodstödet kan du läsa om vad du ska göra före, under och efter omställningsmötet.

Erbjud ett omställningsmöte

Du erbjuder omställningsmöte när du har bedömt att den försäkrade inte har rätt till sjukersättning eller när det blir aktuellt med en minskning av sjukersättningen. Du ska även erbjuda omställningsmöte när den försäkrade bedöms ha rätt till en lägre nivå av ersättning än hen ansökt om. I samband med att du bedömer att det är aktuellt med omställningsmöte, ska du som handläggare prata med den försäkrade och förklara hur du har bedömt rätten till ersättning. Vid samtalet ska du erbjuda ett möte med Arbetsförmedlingen, och hänvisa till den information som finns på vår och Arbetsförmedlingens webbplatser. Berätta om vad mötet kan innehålla och vad som kan bli nästa steg. Du behöver förbereda dig och den försäkrade inför mötet för att det ska anpassas efter den försäkrades behov. Ofta har du redan tillgång till den information som du behöver om den försäkrades behov av stöd i övergången till Arbetsförmedlingen. Om någon uppgift saknas behöver du hämta in den uppgiften.

Individer har olika förutsättningar att kunna ta tillvara sina intressen och kan även ha svårt att göra val utifrån en stor mängd information. Därför behöver du säkerställa att den försäkrade förstått att du erbjudit hen ett omställningsmöte, och vad ett sådant möte innebär. När det behövs ställer du individanpassade frågor och följdfrågor. Informationen kan behöva ges flera gånger.

Att ta reda på inför mötet

Nedan finns exempel på vad du kan behöva veta om den försäkrade för att tillsammans med Arbetsförmedlingen ge hen ett bra stöd. Många av uppgifterna finns på blanketten för utredning med den försäkrade. Vissa uppgifter kan behövas för att ta ställning till om någon mer aktör behöver delta på mötet. I vissa situationer behöver inte en annan aktör delta på mötet, utan vi kan i stället ge den försäkrade information eller kontaktuppgifter till den. Alla uppgifter är inte aktuella för alla individer, och du behöver bedöma vilka som behövs i det enskilda ärendet. Andra uppgifter kan vara bra att informera Arbetsförmedlingen om. På mötet är det bra om den försäkrade själv berättar om sin situation för Arbetsförmedlingen.

Behov av stöd i vardagen

  • Har den försäkrade ombud, ställföreträdare eller god man?
  • Uttrycker den försäkrade att hen har ett stödbehov i vardagen som exempelvis boendestöd, eller att någon närstående deltar på möten?
  • Har den försäkrade behov av tolk eller språkstöd?

Anställningsförhållanden

  • Har den försäkrade en anställning, och har anställningen någon särskild anpassning?
  • Hur ser kontakten med arbetsgivaren ut?

Pågående insatser, aktuella kontaktpersoner och försörjning

  • Har den försäkrade en pågående insats eller kontakt hos någon annan aktör? Vilken typ av insats och hos vem? (Arbetsförmedlingen, hälso- och sjukvården, kommunen)
  • Har den försäkrade aktuella kontaktpersoner hos någon annan aktör? Vilka är kontaktpersonerna och vad har de för roller och uppgifter?
  • Hur försörjer sig den försäkrade?

Medicinska förutsättningar

  • Har den försäkrade begränsningar utifrån sjukdom eller funktionsnedsättning utöver vad som beskrivs i medicinska underlag?

Mötet kan genomföras digitalt eller fysiskt, beroende på individens behov. Innehållet i mötet är samma oavsett om det genomförs digitalt eller fysiskt. Du behöver stämma av om den försäkrade behöver ett fysiskt möte, i så fall sker mötet i Arbetsförmedlingens lokaler eller på Statens servicecenter. Detta för att det ska vara tekniskt möjligt för Arbetsförmedlingen att hjälpa den försäkrade att vid mötet skriva in sig på Arbetsförmedlingen.

Boka möte och informera den försäkrade inför mötet

Inför ett möte med Arbetsförmedlingen ska du boka möte enligt lokalt fastställda rutiner. Inför mötet ska den försäkrade hänvisas till att ta del av informationen på myndigheternas webbplatser som en förberedelse. Även den som uppger att den inte vill ha ett möte hänvisas till webbplatserna, men kan alltid ändra sig och få ett möte. Om en försäkrad tackat nej till möte, men senare hör av sig och vill ha möte, ska det genomföras så snart som möjligt. Fråga den försäkrade om hen har skrivit in sig på Arbetsförmedlingen och haft ett första planeringssamtal med arbetsförmedlare. Om hen haft ett planeringssamtal tillför inte omställningsmötet något ytterligare för den försäkrade.

I samtal inför mötet ska Försäkringskassan informera om följande.

  • Mötet kommer att vara framåtblickande och Försäkringskassans bedömning kommer inte att diskuteras.
  • Samtycke krävs för att kunna delge sekretessbelagda uppgifter vid mötet. Informera om vilka uppgifter det skulle kunna vara och att samtycket kan lämnas muntligt eller skriftligt. Berätta också att det ska framgå vad och vilken tidsperiod samtycket omfattar samt när det lämnas.
  • Den försäkrade kommer att erbjudas stöd att skriva in sig som arbetssökande vid mötet.
  • Försäkringskassan kommer att lämna mötet när inskrivningen påbörjas eftersom inskrivningen innehåller uppgifter som Försäkringskassan inte ska ta del av.
  • Om den försäkrade väljer att aktivt söka arbete eller inte påverkar den sjukpenninggrundande inkomsten i framtiden.
  • Vilken dag som är den sista dagen med sjukersättning (om det är aktuellt).
  • Om den försäkrade behöver det ska hen kontakta sin arbetslöshetskassa.
  • Det finns mer information på Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens webbplatser.

All information är inte aktuell för alla individer, utan du måste själv bedöma vilken information som behöver lämnas i det enskilda ärendet. När du informerat ska du dokumentera det i journalen tillsammans med uppgifterna om samtycke.

På omställningsmötet

Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen har ett gemensamt ansvar för att den försäkrade under mötet får den information och de uppgifter hen behöver för att kunna välja om hen vill bli arbetssökande. Flera aktörer än Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan kan behöva delta i mötet.

Nedanstående punkter visar hur mötet kan genomföras. Tänk på att det är viktigt att involvera den försäkrade under mötet – det är den försäkrades behov och förutsättningar som är det väsentliga. Mötets innehåll och frågor anpassas utifrån den försäkrade.

Försäkringskassan

Försäkringskassan ska informera om följande.

  • Inleder och berättar om varför vi har ett möte tillsammans.
  • Informerar om det finns ett samtycke, eller om det inte gör det.
  • Ber den försäkrade berätta om sin situation och vad hen vill veta.
  • Informerar om vilken dag som är den sista dagen med ersättning (om det är aktuellt).

Arbetsförmedlingen

Arbetsförmedlingen ska ge information om den service och de tjänster som myndigheten kan erbjuda, och vad den försäkrade själv kan göra för att underlätta omställningen till arbetslivet. Arbetsförmedlingen ska informera om:

  • Arbetsmarknaden och olika sätt att söka arbete.
  • Arbetsförmedlingens service och tjänster, webbplats och digitala aktiviteter
  • Arbetsförmedlingens matchningsarbete och stöd som kan erbjudas i arbetssökandet
    • den arbetsmarknadspolitiska bedömningen som utgår från den försäkrades förutsättningar och hur arbetsmarknaden ser ut
  • Arbetsförmedlingens möjligheter att stötta den försäkrade vid byte av yrkesinriktning, och att förutsättningar för arbete vid behov kan behöva klargöras
  • allmänna villkor för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen och möjligheten till ersättning vid tjänstledighet på grund av hälsoskäl.
  • vad det innebär att vara aktivt arbetssökande.

Sammanfatta och avsluta mötet

Sammanfatta tillsammans med Arbetsförmedlingen informationen och ställ frågor som är anpassade till individen. Ställ även följdfrågor för att säkerställa att den försäkrade har förstått. Öppna upp för frågor om den försäkrade undrar något eller vill tillföra något ytterligare.

Säkerställ så långt det är möjligt att den försäkrade har uppfattat det val som hen står inför. Valet står mellan att skriva in sig som aktivt arbetssökande eller att inte skriva in sig som aktivt arbetssökande. Läs under rubriken Efter omställningsmötet om vad du ska göra om den försäkrade väljer att skriva in sig som aktivt arbetssökande.

Om den försäkrade väljer att inte skriva in sig som aktivt arbetssökande ska vi informera om att valet att inte bli arbetssökande kan påverka den sjukpenninggrundande inkomsten, a-kassan och andra ersättningar. Arbetsförmedlingen ska informera om hur hen kan skriva in sig digitalt vid ett senare tillfälle och hänvisa till Arbetsförmedlingens hemsida.

Efter omställningsmötet

Om den försäkrade tackar ja till att bli arbetssökande kan Försäkringskassan lämna mötet.

Efter det ska Arbetsförmedlingen ge den försäkrade stöd att skriva in sig som arbetssökande. De ska också ha ett samtal med den försäkrade för att komplettera med den information som behövs för att genomföra en planering som syftar till att den försäkrade vet nästa steg.

Dokumentation och registrering

Om den försäkrade har tackat ja till ett omställningsmöte skapas ett SA-OVR-ärende med klassificering Omställningsmöte AE. Ärendet skapas efter att Försäkringskassan har skickat ett beslut. När SA-OVR-ärendet skapats ska den dokumentation som gäller omställningsmötet göras i det ärendet. När omställningsmötet genomförts ska det registreras i ÄHS under Serviceåtgärder för SA i Webbilden Registrera och visa möten.

Om det inte är aktuellt att erbjuda möte, eller om det inte är möjligt att få svar från den försäkrade, registrerar du att hen tackat nej till möte.

7.6 Om dokumentation och sammanställning av underlag inför beslut​

Du ska som försäkringsutredare inte skriva någon bedömning om rätten till sjukersättning i journalen eftersom en journalanteckning med innebörden att någon befinns ha rätt till en förmån är att betrakta som ett beslut. Försäkringskassan kan normalt inte ändra positiva beslut till den försäkrades nackdel (se vidare JO:s beslut, dnr 4367-2005).

Läs mer

Försäkringskassans vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken förklarar bland annat varför uppgifter ska dokumenteras och vad som ska dokumenteras. Där finns också metodstöd för dokumentation.

7.6.1 Metodstöd – när du skriver utkast till beslutsbrev​

När du skriver utkast till beslutsbrevet följer du Försäkringskassans riktlinjer (2005:14) Kommuniceringsbrev och beslutsbrev i Försäkringskassan. Skrivhandledningen i Handledning i att förmedla beslut om sjukersättning och aktivitetsersättning kompletterar riktlinjerna. Den ger stöd när du ska formulera din bedömning i ett kommuniceringsbrev och din motivering i ett beslutsbrev när du avslår ansökan om sjukersättning.

Du skriver din bedömning i utkastet till beslutsbrevet. I förekommande fall skriver du även din bedömning i utkast till kommuniceringsbrev. Beslutsmeningen som den är formulerad till den försäkrade är ditt förslag till beslut.

Det är viktigt att utkastet till beslutsbrev är formulerat på ett sådant sätt att den försäkrade förstår skälen för beslutet, inklusive vilket eller vilka underlag som legat till grund för beslutet. Skriv kortfattat och tydligt.

Beslut som går den försäkrade helt eller delvis emot måste du alltid motivera. Men även om den försäkrade får det som han eller hon begärt eller maximalt kan få enligt de villkor som gäller, är det lämpligt att motivera det i beslutet. Se vidare i riktlinjerna (2005:14) Kommuniceringsbrev och beslutsbrev i Försäkringskassan.

Du kan också skriva en notis i ÄHS. Det kan till exempel vara begäran om kompletteringar och frågor mellan olika yrkesroller, resonemang kring domar som du vill ta upp med beslutsfattare etc. Notiser sparas inte när ärendet avslutas.