2 Anmälan, ansökan och prövning

I det här kapitlet behandlas anmälan om statligt personskadeskydd, ansökan om ersättning och när Försäkringskassan ska pröva om en skada omfattas av det statliga personskadeskyddet.

2.1 Skadeanmälan

Om en person skadar sig under verksamhet som omfattas av statligt personskadeskydd och skadan visar sig under skyddstiden, ska denne meddela sin chef eller någon annan ansvarig om detta (43 kap. 22 § SFB). Chef eller annan ansvarig är skyldig att omedelbart göra anmälan till Försäkringskassan (17 § förordningen [1977:284] om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd [FASP]).

Om skadan har visat sig efter skyddstidens slut ska anmälan lämnas till Försäkringskassan (43 kap 22 § SFB).

2.1.1 Kopia till Kammarkollegiet

För persongruppen som omfattas av statligt personskadeskydd finns det kompletterande skydd i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m. Kammarkollegiet är den myndighet som beslutar om och betalar ut ersättning enligt denna lag (förordningen [2002:242] om ersättning enligt lagen [1977:266] om statlig ersättning vid ideell skada m.m.).

Försäkringskassan ska sända en kopia av skadeanmälan till Kammarkollegiet (18 § FASP).

Eftersom skadeanmälningarna numera skannas, registreras och lagras elektroniskt får Försäkringskassorna en avisering via en åtgärdsimpuls om att en skadeanmälan har kommit in. Försäkringskassan kan se eller ta fram en kopia av anmälan via Dokumentlagret, som handläggaren har åtkomst till via intranätet FIA. En anmälan kan också göras elektroniskt via www.anmalarbetsskada.se. Försäkringskassan skickar en kopia av den elektroniska anmälan till Kammarkollegiet när det kommer en åtgärdsimpuls om att en sådan har kommit in.

2.2 Ansökan om ersättning

Reglerna om vad som gäller vid en ansökan finns i 19 § förvaltningslagen (2017:900) (FL) och i 110 kap. 4 § socialförsäkringsbalken.

Läs mer

Vägledning 2004:7 Förvaltningsrätt i praktiken innehåller en utförlig beskrivning av vad som gäller vid ansökan om en förmån. Där kan man till exempel läsa om heder och samvete, uppgiftsskyldigheten, rätten att ändra sin ansökan, komplettering av en ansökan, avvisning av en ofullständig ansökan och dröjsmålstalan.

Utöver vad som står i vägledning 2004:7 Förvaltningsrätt i praktiken gäller följande för statligt personskadeskydd.

Ansökan kan göras på blankett som har fastställts av Försäkringskassan eller genom annat skriftligt meddelande. När en försäkrad har rätt till sjukpenning enligt statligt personskadeskydd kan blanketten ”Begäran om sjukpenning” betraktas som en ansökan. Den dag som ansökan kom in till Försäkringskassan betraktas som ansökningsdag.

Ansökan om förmåner till efterlevande ska göras skriftligt till Pensionsmyndigheten. Oavsett om det finns en tidigare godkänd skada enligt statligt personskadeskydd eller om det är frågan om en ny anmälan måste det framgå av den skriftliga ansökan

• vilken ersättning som den försäkrade vill ha
• för vilka sjukdomar eller skador som ersättningen begärs
• för vilken tidsperiod den försäkrade begär ersättning.

Det ingår i Försäkringskassans serviceskyldighet att, när det behövs, hjälpa den försäkrade med utformningen av ansökan (prop. 2001/02:81, s. 53).

Om den försäkrade inte har ansökt om ersättning från personskadeförsäkringen, men det av handlingarna framgår att det finns skäl att rätten till ersättning prövas, bör Försäkringskassan kontakta den försäkrade och informera om möjligheten att göra en ansökan och att Försäkringskassan kan vara behjälplig med utformningen (prop. 2001/02:81, s. 54).

2.2.1 Ersättningsslag

Ersättning kan betalas ut i form av sjukpenning, arbetsskadesjukpenning för karens-dagar, livränta eller efterlevandelivränta och begravningshjälp. Även ersättning för nödvändiga kostnader för sjukvård utomlands, tandvård och särskilda hjälpmedel kan i vissa fall betalas ut. Vissa totalförsvarspliktiga kan också få ersättning för kostnader för läkarvård, sjukvårdande behandling, sjukhusvård och läkemedel och för vissa nödvändiga kostnader för resor vid vård (43 kap. 7–10 och 18 §§ SFB).

2.2.2 Prövning av rätt till ersättning

Försäkringskassan ska så snart det kan ske bestämma den ersättning som ska betalas ut.

Ersättning enligt statligt personskadeskydd betalas ut vid sjukdom, bestående nedsättning av arbetsförmågan och dödsfall (43 kap. 8 § och 87 kap. 3 § SFB).

2.2.3 Försäkringskassans utredningsskyldighet och beviskrav

Försäkringskassans utredningsskyldighet regleras i förvaltningslagen och i socialförsäkringsbalkens 110 kap. SFB.

Försäkringskassans utredningsskyldighet är omfattande, vilket innebär att det är vi som har det yttersta ansvaret för att underlaget i ärendet blir sådant att ett beslut som överensstämmer med de faktiska förhållandena kan fattas (ett materiellt riktigt beslut). Det gäller i alla ärenden. Om vi överväger att meddela ett beslut som är negativt för den försäkrade, till exempel när vi omprövar den försäkrades rätt till livränta enligt 41 kap. 22 § SFB och när vi återkräver redan utbetald ersättning enligt statligt personskadeskydd, är det särskilt viktigt att vi är aktiva och hämtar in de uppgifter som behövs (jämför prop. 2008/09:200 s. 555).

Syftet med utredningen är att klarlägga de faktiska förhållanden som är relevanta för ärendet så att Försäkringskassan kan fatta ett materiellt riktigt beslut. Vilka förhållanden som behöver utredas beror på vilka villkor som ska vara uppfyllda för att ersättning enligt det statliga personskadeskyddet ska kunna beviljas. Vi behöver ha tillgång till de uppgifter som behövs för att klarlägga dessa förhållanden. Det kan till exempel vara uppgifter från den försäkrade själv och medicinsk information från hälso- och sjukvården. Det kan också vara information som Försäkringskassan redan har om den försäkrade. Om vi behöver hämta in ytterligare uppgifter ska vi ta ställning till vem som är bäst lämpad att lämna uppgifterna.

Utöver att den försäkrade behöver ansöka skriftligen om förmånerna enligt statligt personskadeskydd finns det inget krav på att den försäkrade ska komma in med visst underlag. Om det krävs ett läkarutlåtande är det Försäkringskassan som ska hämta in detta, och det gör vi om det behövs för att vi ska kunna bedöma om den försäkrade har rätt till ersättning (jämför 13 och 19 §§ FASP). Den försäkrades ansvar är att medverka i utredningen och komma in med tillräckliga uppgifter som gäller sådana förhållanden som har betydelse för ersättningen. Sådana uppgifter kan till exempel vara uppgifter om när skadan uppkom eller kostnader när det gäller sjukvårdsersättning. Även i ett fall då någon ersättning inte begärs, som en serviceprövning, är den försäkrade skyldig att lämna de uppgifter som behövs för att Försäkringskassan ska kunna pröva den aktuella frågan.

Beviskrav

Beviskrav handlar om hur säkra uppgifterna i ett ärende sammantaget behöver vara för att en förmån ska kunna beviljas. I Försäkringskassans vägledning 2004:7 Förvaltningsrätt i praktiken beskrivs olika nivåer av beviskrav. Där anges också att det inom socialförsäkringen normalt gäller att ett beviskrav motsvarande sannolikt ska användas om inte ett särskilt beviskrav ska användas. När det gäller personskadeprövningen är det olika beviskrav beroende på om skadan har orsakats av ett olycksfall eller inte. Om det är ett olycksfall används för sambandsbedömningen beviskravet övervägande skäl. Vilket beviskrav som ska tillämpas när det är fråga om sjukdom beror på om sjukdomen visat sig under eller efter skyddstiden. Läs mer i avsnitt 8.2.2–8.2.3

Helhetsbedömning

När de omständigheter som har betydelse för att kunna bedöma om den försäkrade har rätt till ersättning har utretts ska du göra en helhetsbedömning. Det innebär att du väger samman och värderar samtliga relevanta uppgifter och underlag i ärendet för att bedöma om det är tillräckligt säkert att villkoren för att få ersättningen är uppfyllda. En helhetsbedömning bör ske i varje steg vid prövningen av om villkoren är uppfyllda. Hur uppgifterna och underlagen har värderats ska förklaras i beslutet.

Alla relevanta uppgifter i ärendet ska värderas och sedan vägas in i helhetsbedömningen. Det vill säga de uppgifter och underlag som den försäkrade lämnat, och det som Försäkringskassan utrett eller hämtat in från andra, ska vägas samman och tas hänsyn till. Detta medför bland annat att även om uppgifterna i ett underlag inte ensamma skulle göra att det aktuella beviskravet är uppfyllt, så kan ändå beviskravet vara uppfyllt vid helhetsbedömningen av alla relevanta uppgifter.

Även om all relevant information ska ingå vid helhetsbedömningen, betyder det inte att alla uppgifter har samma tyngd. Olika slags uppgifter och underlag kan väga olika tungt i utredningen, det vill säga tala med olika styrka för att en viss omständighet finns och för att ett visst villkor är uppfyllt. Även uppgifter som den försäkrade lämnat ska ingå i den helhetsbedömning som ska göras. Den försäkrades uppgifter kan fylla ut och komplettera de uppgifter som finns i till exempel ett läkarutlåtande.

Läs mer

I vägledning 2004:7 Förvaltningsrätt i praktiken beskrivs utförligt vad som ingår i Försäkringskassans utredningsskyldighet, och hur man utreder ett ärende för att kunna fatta ett beslut på ett fullständigt underlag. Där framgår också vad det innebär att det finns ett bedömningsutrymme.

2.2.4 Ansökan om fortsatt livränta

Den som har en tidsbegränsad livränta och som önskar få fortsatt livränta då denna upphör måste också göra en ansökan. Detta gäller även om livränta tidigare har beviljats efter ansökan av den försäkrade. Det är lämpligt att den försäkrade informeras om detta när den tidsbegränsade livräntan beviljas. Läs även avsnitt 3.2 vägledning 2003:4 Förmåner vid arbetsskada.

2.3 Prövning om skadan omfattas av statligt personskadeskydd

Försäkringskassan ska pröva alla skador som anmäls enligt statligt personskadeskydd även om det inte finns något ersättningsanspråk, så kallade servicebeslut. Prövningen ska göras enligt 43 kap. SFB.

Det betyder att en anmälan om skada enligt statligt personskadeskydd alltså alltid ska ses som ett anspråk på prövning. Försäkringskassan är skyldig att, till skillnad från reglerna i arbetsskadeförsäkringen, pröva alla ärenden som kommer in enligt statligt personskadeskydd. Detta beror på att alla som omfattas av personskadeskyddet kan ha rätt till ersättning enligt lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m. (Li) (prop. 1992/93:178 s. 62). Det krävs dock att anmälan avser en skada och inte endast att en incident inträffat.

Justitieombudsmannen (JO) har erinrat om att Försäkringskassan alltid ska pröva en skada som anmäls enligt LSP (numera statligt personskadeskydd) även om det inte finns något ersättningsanspråk (JO:s ämbetsberättelse 2000/01 s. 372, dnr 1512-1999, och JO:s ämbetsberättelse 2007/08 s. 384 dnr 1441-2006).

2.3.1 Kammarkollegiets prövning

På arbetsmarknaden finns sedan länge Trygghetsförsäkringar (TFA) som ett komplement till den allmänna försäkringen och arbetsskadeförsäkringen. För statligt anställda finns avtalet om ersättning vid personskada (PSA) som ger liknande ersättningar som TFA. För persongruppen som omfattas av statligt personskadeskydd finns det kompletterande skydd i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m. Kammarkollegiet är den myndighet som beslutar och betalar ut ersättning enligt denna lag (förordningen [2002:242] om ersättning enligt lagen [1977:266] om statlig ersättning vid ideell skada m.m.).

2.4 Prövning enligt statligt personskadeskydd

När Försäkringskassan har aviserats om att det har kommit in en skadeanmälan enligt statligt personskadeskydd ska Försäkringskassan söka fram anmälan i det elektroniska arkivet och bedöma om anmälan avser ett olycksfall eller om det avser en sjukdom.

Om den försäkrade under skyddstiden har varit utsatt för ett olycksfall ska en skada som han eller hon har fått anses vara orsakad av olycksfallet, om övervägande skäl talar för det (43 kap. 4 § SFB). Om det gäller en sjukdom ska Försäkringskassan ta ställning till om skadan har uppkommit under skyddstiden. Enligt 43 kap. 5 § SFB ska en sjukdom som visar sig under skyddstiden anses ha uppkommit under denna tid, såvida det inte finns skälig anledning att anta att sjukdomen har orsakats av annat än verksamheten eller intagningen i fråga och att denna inte väsentligt har bidragit till sjukdomen.

Visar sig sjukdomen efter skyddstidens slut, ska den anses ha uppkommit under skyddstiden, om verksamheten eller intagningen skäligen kan antas ha väsentligt bidragit till sjukdomen (43 kap. 6 § SFB). Detta ger svar på om skadan eller sjukdomen omfattas av statligt personskadeskydd eller inte och räcker för Kammarkollegiets vidare prövning.

Försäkringskassans prövning avser tidpunkten för när skadan eller sjukdomen har uppkommit och om denna skada eller sjukdom kan anses ha uppkommit under skyddstiden. Prövningen gäller alltså endast om en skada eller en sjukdom omfattas av 43 kap. SFB. Det innebär att Försäkringskassan inte tar ställning till svårighetsgraden av skadan eller sjukdomen och inte heller till varaktigheten av densamma.

Kammarkollegiet behöver beslutsunderlag från Försäkringskassan för att kunna pröva rätten till ersättning enligt Li. Kammarkollegiet begär därför ut dessa handlingar. Innan handlingarna lämnas ut måste en sekretessprövning göras.

Läs mer

I vägledning 2001:3 Offentlighet, sekretess och behandling av personuppgifter beskrivs utförligt vad som gäller vid en sekretessprövning.

Exempel

Beslutstexten kan exempelvis formuleras enligt följande:

Försäkringskassan har den 12 oktober 2017 bedömt att Karl Svenssons sjukdom har uppkommit under skyddstiden och att den därmed omfattas som skada enligt statligt personskadeskydd. Visandedagen är den 24 augusti 2016. Försäkringskassan har inte tagit ställning till svårighetsgraden eller varaktigheten av sjukdomen.

Exempel

En 22-årig rekryt har gjort en anmälan om skada – hörselnedsättning under militär utbildning inom Försvarsmakten. Tillsammans med anmälan har han bifogat ett audiogram, där det framgår att han sedan barndomen har en något nedsatt hörsel. Av uppgifterna i utredningen framgår att han ansett sig varit utsatt för buller i form av motorbuller och skottlossning under skjutövningar. Han har använt hörselskydd men han anser att dessa inte fungerat tillfredställande.

Han uppger att han fått en försämrad hörsel och tinnitus som uppkommit under den militära utbildningen. Av utredningen framgår att han har remitterats till öronkliniken på grund av tinnitus. Något anspråk på livränta har inte gjorts.

Eftersom rekryten har anmält att han har fått skador, såväl försämrad hörsel som tinnitus, är Försäkringskassan skyldig att pröva om skadorna har uppkommit under skyddstiden enligt reglerna i det statliga personskadeskyddet. Därefter tar Kammarkollegiet ställning till eventuell invaliditet och om det finns rätt till ersättning.

2.5 Finns uppgifter om skada enligt statligt personskadeskydd?

• Frågan syftar till att få tillräckliga uppgifter om hur och när skadan har uppkommit.

2.5.1 Skadebegrepp

I 43 kap. 4 och 5 §§ SFB används begreppen olycksfall eller skada som inte beror på ett olycksfall.

Begreppet skada innefattar både olycksfallsskada och sjukdom (prop. 1976/77:64 s. 127).

2.5.2 Utredning av olycksfall

För att kunna fastställa om ett olycksfall har inträffat måste utredningen innehålla en beskrivning av olycksfallsmomentet och uppgift om var och när olycksfallet har inträffat.

En skada som har inträffat inom tjänstgöringsområdet omfattas av det statliga personskadeskyddet även om den försäkrade inte tjänstgör vid skadetillfället. Skador som inträffar under permission eller annan fritid omfattas också av det statliga personskadeskyddet (7 kap. 4 § SFB).

2.5.3 Utredning av färdolycksfall

Det statliga personskadeskyddet omfattar skador till följd av olycksfall på väg till eller från verksamhet eller intagning (7 kap. 4 § SFB). Om anmälan avser en sådan skada ska utredningen visa tidpunkten för olycksfallet, var det inträffade och hur det gick till. Du kan läsa mer om utredning av färdolycksfall i vägledning 2003:4 Förmåner vid arbetsskada.

2.5.4 Metodstöd – utredning av olycksfall och färdolycksfall

Metodstödet innehåller exempel på frågor man behöver ha svar på för att kunna ta ställning till olycksfall. Frågorna är inte formulerade så att de kan ställas direkt till de försäkrade utan syftet är att frågorna ska ge stöd för vilka uppgifter som utredningarna behöver innehålla för att utgöra ett tillräckligt underlag för olycksfallsbedömningen.

En del av frågorna behöver du själv ta ställning till och för att få svar på andra frågor så behöver du komplettera med uppgifter från den försäkrade, eller andra. Du ska i första hand göra en muntlig utredning. Tänk på att bara ställa de frågor du behöver. Listorna med frågor är inte uttömmande och du kan behöva ställa ytterligare följdfrågor, än de som anges i metodstödet.

När du gör en olycksfallsutredning med den försäkrade, eller annan, är det viktigt att du inte ställer frågor exakt som de är formulerade i metodstödet. Det finns begrepp som kan vara svåra att förstå och du behöver därför formulera dig på ett sätt så att frågan är lätt att förstå.

Du ska först ta ställning till om det är ett olycksfall. Är din bedömning att det inte är fråga om ett olycksfall ska du inte ställa ytterligare frågor om detta. I vissa fall kan det däremot bli aktuellt att utreda om den försäkrade varit utsatt för annan skadlig inverkan i arbetet.

Om du konstaterar att det inträffat ett olycksfall behöver du få svar på om det är ett olycksfall i vissa statliga eller kommunala verksamheter eller om det är fråga om ett färdolycksfall. Du behöver då värdera de uppgifter du har. Det är bara om du bedömer att det handlar om ett olycksfall i verksamheten eller ett färdolycksfall som du behöver uppgifter om olycksfallets skadlighet.

En skada som har inträffat inom tjänstgöringsområdet omfattas av det statliga personskadeskyddet även om den försäkrade inte tjänstgör vid skadetillfället. Skador som inträffar under permission eller annan fritid omfattas också av det statliga personskadeskyddet (7 kap. 4 § SFB).

Är det ett olycksfall?

• Vad har hänt?

När du tar reda på vad som har hänt behöver du få tillräckliga uppgifter så att du kan bedöma följande:

• Var händelseförloppet plötsligt eller relativt kortvarigt, oförutsett och i viss mån ovanligt?
• Var det frågan om en yttre påverkan på kroppen och var det en ofrivillig skada?
• Handlar det om ett händelseförlopp som inte är oförutsett men som skulle kunna betraktas som ett olycksfall, t.ex. inflammation i arbetsvalk eller mekanisk inverkan under högst några få dagar?
• Handlar det om en skada som typiskt sett uppstår genom ett olycksfall? Var händelsen i så fall plötslig, ovanlig och oförutsedd?

Är det ett olycksfall under skyddstid?

• Vid vilken tidpunkt och på vilken plats skedde olyckan?
• Vad gjorde den försäkrade när olycksfallet inträffade?
• Inträffade olycksfallet under skyddstiden?

Innan du bedömer att olycksfallet omfattas behöver du också ta ställning till om den försäkrades eget agerande medför att olycksfallet inte omfattas. Inträffade olycksfallet under berusning eller olämpligt beteende, handlade det t.ex. om fysiskt våld där den försäkrade varit medvållande?

Är det ett färdolycksfall?

• Vid vilken tidpunkt och på vilken plats skedde olyckan?
• Varifrån startade färden och vart var den försäkrade på väg? Verkar färdvägen rimlig? Kontrollera på karta.
• Pågick färden när olyckan inträffade?
  • Hade resan påbörjats men den försäkrade hade inte kommit fram till platsen för verksamheten eller intagningen?
  • Hade resan från platsen för verksamheten eller intagningen påbörjats?
• Vad var det egentliga syftet med färden när olycksfallet inträffade? Var den försäkrade på väg till eller från verksamheten eller intagningen?
• Påbörjades färden tidsmässigt i nära anslutning till att verksamheten eller intagningen skulle påbörjas eller avslutas?
  • Om inte, ta reda på varför och om det hade samband med verksamheten eller intagningen. Ta också reda på den tidsmässiga längden.
• Var det fråga om en direkt färdväg utan avvikelse eller avbrott? Om inte ska avvikelse och avbrott utredas på samma sätt som framgår ovan.

Innan du bedömer att det är ett färdolycksfall behöver du också ta ställning till om den försäkrades eget agerande medför att olycksfallet inte omfattas. Inträffade olycksfallet under berusning eller olämpligt beteende, handlade det t.ex. om fysiskt våld där den försäkrade varit medvållande?

Värdering av uppgifterna

• Stämmer den angivna tidpunkten med den försäkrades skyddstid?
• Finns det några uppgifter i Försäkringskassans interna system som talar för att olycksfallet inte skedde under skyddstid?
• Finns det något i akutjournal, andra medicinska underlag, polisanmälan eller motparts skadeanmälan till försäkringsbolag som talar för att de uppgifter som den försäkrade lämnat (tidpunkt, händelseförlopp, plats etc.) inte är fullständiga eller korrekta?

Om du genom ovanstående kontroller upptäcker att uppgifterna om olycksfallet är motstridiga, behöver du utreda de faktiska förhållandena närmare. En anmälan som gjorts i nära anslutning till olyckan, i vilken den försäkrade lämnat samma uppgifter som vid utredningstillfället, kan ha ett visst värde. Ibland kan du dock behöva kontakta någon annan, t.ex. den som ansvarar för att anmäla personskadan eller annan med kännedom om händelsen, för att få mer uppgifter. Det gäller även om det finns en undertecknad anmälan. Att den som ansvarar för att anmäla personskadan undertecknat den är inte detsamma som att denne intygar vad som hänt.

Olycksfallets skadlighet

Har du tillräcklig underlag för att du, med eventuellt stöd av FMR eller FOR, ska kunna bedöma olycksfallets skadlighet? Till exempel följande:

• Vilken specifik del av kroppen som skadades, t.ex. vänster underkäke.
• Skadans omfattning, t.ex. sår, fraktur, svullnad.
• Hur skadan uppstod, t.ex. vid fordonsolycka eller påkörning, av fall, slag eller sammanbitning, fallande föremål, lyft eller annan häftig rörelse i den mån det kan betraktas som ett olycksfall.
• Om det var ett föremål involverat, beskrivning av föremålet med uppgifter om storlek, material, vikt, m.m.
• Vilken riktning det var på föremålet som orsakade skadan, t.ex. att skiftnyckeln slog upp underifrån och träffade vänster sida av käken, att gaffeltrucken träffade höger höft, höger lår och underben.
• Hur kraftigt våld det handlade om, t.ex. vilken fallhöjd och underlag, vilket föremål och kraft, typ av fordon och hastighet, användes hjälm, bälte, utlöstes airbag och var i fordonet den försäkrade satt.
• Om den försäkrade var avsvimmad.
• Hur den försäkrade tog sig från platsen och vart.
• När den försäkrade började känna av besvären första gången och vilken typ av besvär.
• När den försäkrade först sökte läkare eller tandläkare och vilka skador eller besvär som då dokumenterades.

Exempel på underlag där uppgifterna kan finnas

• Den försäkrades olycksfallsbeskrivning.
• Anmälan till Försäkringskassan, AFA, Kammarkollegiet eller försäkringsbolag.
• Polisrapport.
• Akutjournal eller annan medicinsk journal.
• Dokumentation från Kriminalvården.

2.5.5 Utredning av skada som inte beror på ett olycksfall

När det gäller skada som inte beror på ett olycksfall, dvs. sjukdom, ställs stora krav på utredningen. Det måste finnas en utredning som visar att skadan har uppkommit under skyddstiden. Det måste även finnas en utredning avseende skadans orsak.

Läs mer

I Metodstödet för bas- och exponeringsutredning i vägledning 2003:4 Förmåner vid arbetsskada. I metodstödet kan du läsa om vilka kända riskfaktorer som kan orsaka eller försämra olika sjukdomar och besvär. Metodstödet innehåller också exempel på frågor som du kan ställa till den försäkrade i en bas- och exponeringsutredning.

Om en skada, som inte beror på ett olycksfall, visar sig under skyddstiden ska skadan anses ha uppkommit under denna tid. Detta gäller dock inte om det finns skälig anledning att anta att skadan har orsakats av annat än verksamheten eller intagningen i fråga och att verksamheten eller intagningen inte väsentligt har bidragit till skadan (43 kap. 5 § SFB). Visar sig en skada efter skyddstiden ska den anses ha uppkommit under denna tid om det skäligen kan antas att verksamheten eller intagningen väsentligt har bidragit till skadan (43 kap. 6 § SFB).

Självmord som inträffar under skyddstiden utreds som en sjukdom. Utredningen ska visa om verksamheten eller intagningen väsentligen har bidragit till det sinnestillstånd som utlöst självmordet eller om det finns skälig anledning att anta att sinnestillståndet har orsakats av annat. Det behöver därför göras en omfattande utredning som bl.a. ska visa hur den närmaste tiden före dödsfallet såg ut. Denna utredning behövs för att avgöra om det finns ett tillräckligt orsakssamband med verksamheten eller intagningen. Frågor som kan ställas är följande:

• Hade det inträffat något speciellt?
• Fanns det tecken på att den försäkrade mådde dåligt?
• Hur agerade den försäkrade med övriga personer i omgivningen?
• Hur agerade den försäkrade mot personal?
• Vad är känt om hälsotillståndet?
• Hade den försäkrade tidigare haft psykiatriska besvär med självmordstankar?
• Vilka åtgärder hade genomförts från verksamhetens sida innan självmordet?

2.5.6 Utredning av skade- eller visandedag

• Olycksfall. En skada anses ha inträffat dagen för olycksfallet även om den skadade inte sjukskrivs i direkt anslutning till detta (prop. 1954:60, s. 225). Om det råder oklarhet om skadedag är det lämpligt att utreda med personal på den institution, det förband eller motsvarande där den skadade vistades när olycksfallet inträffade.
• Skada som inte beror på ett olycksfall (sjukdom). Skada som har orsakats av annat än olycksfall anses ha inträffat den dag då skadan visade sig (prop. 1976/77:64, s 127). Den dag sjukdomen visade sig kan vara dagen för första läkarbesök på grund av sjukdomen eller när sjukdomen eller symtom på sjukdomen första gången nämns i journaler eller när sjukdomen första gången påvisas på till exempel röntgen. Den visandedag som anges i anmälan om arbetsskada kan användas som utgångspunkt för utredning i arbetsskadeärendet om det inte av handlingarna klart framgår att skadan har visat sig vid en annan tidpunkt.

2.6 Vilken är tiden för grundläggande militär utbildning, verksamheten eller intagningen?

• Syftet med frågan är att få uppgift om tiden för personskadeskyddets omfattning.

2.6.1 När gäller personskadeskyddet?

Personskadeskyddet gäller under den s.k. skyddstiden. Skyddstiden inträder enligt 7 kap. 4 § SFB när den första resan till verksamheten eller intagningen börjar och gäller till dess den sista resan från verksamheten eller intagningen avslutas. Detta innebär att skyddet t.ex. inte gäller när en person, som ska frihetsberövas, jagas av polis.

Med verksamhet menas i 7 kap. 2 § 1 och 2 SFB angiven tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt, mönstring, uttagning, militär utbildning, räddningstjänst, övning, skyddsarbete och vissa motsvarande frivilliga insatser (prop. 1976/77:64, s. 125).

Vid samhällstjänst, ungdomstjänst eller oavlönat arbete vid intensivövervakning enligt 7 kap. 2 § 4–6 SFB börjar skyddet gälla när den dömde påbörjar resan till platsen för verksamheten och upphör när resan från platsen avslutats (7 kap. 4 § andra stycket SFB).

Uppgifter för fastställande av skyddstid ska fyllas i av den försäkrade, hans chef eller annan på Anmälan – personskada, blankett FKF 9210.

Exempel

En rekryt anmäler att han skadat sig under den militära utbildningen inom Försvarsmakten vid Skaraborgsbrigaden i Skövde. Han började utbildningen den 7 augusti 2017 och åkte dit samma dag. Utbildningen avslutades den 7 november 2017 och han åkte hem samma dag. Skyddstiden är från och med den tidpunkt den 7 augusti 2017 då han påbörjade resan och till och med den tidpunkt den 7 november 2017 då han avslutade resan.

Exempel

En kvinna anmälde att hon skadats i samband med att hon suttit häktad. Hon fördes till häktet av polis den 4 april och släpptes den 12 april. Hon var fortsatt misstänkt för brott en tid därefter. Skyddstiden är 4–12 april.