Hoppa till huvudinnehåll

4 Bedömning av prövningsanspråket

I det här kapitlet behandlas:

  • Vilka situationer som kan vara aktuella för prövning om statligt personskadeskydd.
  • Vilka ersättningsslag som kan förekomma i det statliga personskadeskyddet.
  • Vilken diagnos och skadetyp som ska gälla för prövningen.

4.1 Vad är prövningsanspråket?​

Syftet med frågan är att utifrån uppgifterna i ärendet bedöma vilken situation som gäller för prövningen och vilket ersättningsslag som ska prövas.

4.1.1 Situationer​

Prövningen kan avse ersättning vid

  • sjukdom
  • bestående nedsättning av arbetsförmågan
  • dödsfall.

Trots att ersättningsanspråk enligt statligt personskadeskydd saknas kan prövningen avse om en anmäld skada omfattas av statligt personskadeskydd när den försäkrade särskilt begär detta. Se också avsnitt 2.3 och 2.4.

4.2 Ersättningsslag​

Ersättning kan betalas ut i form av:

  • Livränta.
  • Sjukpenning.
  • Arbetsskadesjukpenning för karensdagar.
  • Sjukvårdsersättning, vilken kan bestå av ersättning för nödvändiga kostnader för sjukvård utomlands, tandvård och särskilda hjälpmedel [43 kap. 8 § SFB]. Ersättning för kostnader för läkarvård, sjukvårdande behandling, sjukhusvård och läkemedel kan ges till försäkrad som har skadats under militär utbildning (43 kap. 18 § SFB).
  • Ersättningar vid dödsfall.

4.3 Vilken sjukdom och skadetyp gäller för skadeprövningen?​

Syftet med frågan är att från uppgifterna i ärendet bedöma vilken skada prövningen gäller och om det är olycksfall eller annat än olycksfall som ska prövas i ärendet.

4.3.1 Sjukdom​

Läkarutlåtande, uppgifter från den försäkrade och eventuellt uppgifter från den försäkringsmedicinska rådgivaren ligger till grund för ställningstagande om vilken sjukdom som prövningen gäller.

4.3.2 Skadetyp​

Enligt 43 kap. 4–5 §§ SFB omfattar skyddet skada som uppkommit under skyddstiden. Skyddet kan delas upp i två skadetyper:

  • olycksfallsskador
  • sjukdomar

4.3.3 Sjukdomsbegrepp​

Sjukdomsriskerna under den militära utbildningen inom Försvarsmakten anses vara större än vid annan verksamhet. Smittoriskerna kan öka av rekryternas förläggningsförhållanden. Övningar under realistiska förhållanden kan medföra starka påfrestningar på den enskildes fysiska och psykiska kondition. Därför anses det vara befogat att ha ett vidare sjukdomsbegrepp för personkretsen i det statliga personskadeskyddet än i arbetsskadeförsäkringen (Betänkande av yrkesskadeförsäkringskommittén [SOU 1976:50] Statligt personskadeskydd, s. 83).

4.4 Personskada och skada på protes​

Genom en hänvisning i det statliga personskadeskyddet till arbetsskadeförsäkringen blir arbetsskadeförsäkringens bestämmelser om personskada och skada på protes tillämpliga även inom personskadeskyddet enligt 43 kap. 3 § SFB med hänvisning till 39 kap. 4 och 8 §§ SFB.

Uttrycket ”personskada” anses likvärdigt med ”kroppsskada” som beskrivs i 6 § lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (prop. 1975/76:197, s. 92).

Med skada enligt 39 kap 4 § SFB menas även skada på protes eller annan liknande anordning som används för avsett ändamål när skadan inträffade. Med detta menas skador på proteser av olika slag såsom emaljögon (ögonprotes), glasögon med starrglas, peruker, hålfotsinlägg och ortopediska stödbandage.