1 Inledning
Detta kapitel ger en övergripande beskrivning av det statliga personskadeskyddet enligt 7 och 43 kap. SFB.
1.1 För vem gäller försäkringen?
Försäkringen gäller för den som genomgår en militär utbildning inom Försvarsmakten som rekryt, tjänstgör inom totalförsvaret eller medverkar i räddningstjänst. Den gäller också för den som är häktad, intagen på kriminalvårdsanstalt eller andra liknande institutioner och för den som har samhälls- eller ungdomstjänst eller intensivövervakas med elektronisk kontroll. Försäkringen gäller normalt för sjukdom eller skada som inträffat i samband med tjänst i Sverige eller de nordiska länderna.
1.2 Skyddstid
Personskadeskyddet börjar gälla när den första resan påbörjas till sådan verksamhet eller intagning som avses i 7 kap. 2 § 1–3 SFB och upphör när den sista resan från verksamheten eller intagningen avslutats. Vid sådan verksamhet som avses i 7 kap. 2 § 4–6 SFB börjar personskadeskyddet gälla när den dömde påbörjar resan till platsen för verksamheten och upphör när resan från platsen avslutats.
1.3 Ersättning vid skada
Personskadeskyddet omfattar de flesta sjukdomar eller skador som inträffar under skyddstiden. Ersättning kan betalas ut efter skyddstidens slut. Ersättning kan ges för sjukvårdskostnader, sjukpenning, livränta eller begravningshjälp.
1.4 Ersättning för ideell skada
Med undantag för vissa fritidsskador kan den som omfattas av statligt personskadeskydd få ersättning för ideell skada. Det innebär att ersättning kan betalas ut för sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men och för särskilda olägenheter till följd av skada enligt lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m. (Li). Dessa skador regleras av Kammarkollegiet (4 § Li med hänvisning till förordningen [2002:242] om ersättning enligt lagen [1977:266] om statlig ersättning vid ideell skada m.m.).
1.5 Krigsskadeersättning till sjömän
Krigsskadeersättning vid personskada kan i vissa fall beviljas till sjömän som i samband med krigshändelse tjänstgör på fartyg utomlands.
1.6 Hänvisning till arbetsskadeförsäkringen
Reglerna om ersättning hänvisar till reglerna om arbetsskadeförsäkring i SFB. Statligt personskadeskydd och krigsskadeersättning till sjömän innehåller endast de särregler som är motiverade av den speciella verksamhet som den skyddade personkretsen ägnar sig åt. Genom hänvisning till arbetsskadeförsäkringen gäller i övrigt arbetsskadeförsäkringens regler. Detta innebär ett likvärdigt skydd vid skada oavsett om skadan inträffar i arbetet eller i verksamhet som utförs genom tjänsteplikt eller myndighetsbeslut.
1.7 Samordning med arbetsskadeförsäkringen
Om den skadade även omfattas av arbetsskadeförsäkringen betalas ersättning ut enligt det statliga personskadeskyddet endast i den mån ersättningen blir högre än genom arbetsskadeförsäkringen (43 kap. 7 § SFB).
1.8 Åldersgräns
I det statliga personskadeskyddet finns inga åldersgränser, utan man omfattas av lagen såväl före 16 års ålder som efter 66 år fyllda.
1.9 Administration och finansiering
Personskadeförsäkringen liksom arbetsskadeförsäkringen administreras av Försäkringskassan. Det statliga personskadeskyddet finansieras helt av statsmedel.
1.10 Mänskliga rättigheter, diskriminering och jämställd handläggning
De mänskliga rättigheterna är universella och gäller för alla. De slår fast att alla människor är lika i värde och har samma rättigheter. Därför ska vi som arbetar på Försäkringskassan se till att alla människor får sina rättigheter tillgodosedda i handläggning, bemötande och beslut. Vi ska så långt som möjligt tolka gällande lagar och andra bestämmelser i enlighet med de konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige följer.
Diskriminering
Skyddet mot diskriminering är en av hörnstenarna i arbetet med de mänskliga rättigheterna. Enligt den svenska diskrimineringslagstiftningen är diskriminering förbjuden i fråga om socialförsäkringen och anslutande bidragssystem. Offentligt anställda får inte heller diskriminera enskilda i kontakter med allmänheten. Läs mer i 2 kap. 14 och 17 §§ diskrimineringslagen (2008:567).
En enkel beskrivning av diskriminering är att någon missgynnas eller kränks. Missgynnandet eller kränkningen ska ha samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna kön, könsidentitet eller -uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.
De flesta människor har omedvetna och ibland stereotypa föreställningar om andra, till exempel utifrån kön, ålder eller etnisk härkomst. Det kan handla om saker som vem vi tror tar mest ansvar för hushållsarbete eller vem vi tror har digital kompetens. Om vi låter dessa stereotypa föreställningar påverka oss i handläggning eller beslut finns det en risk för att det leder till diskriminering.
Det är viktigt att du som handlägger personskadeärenden tänker på att utredningen inte får påverkas av stereotypa föreställningar om kön, könsidentitet eller uttryck och inte heller av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.
På Fia/Styrning/Statliga värdegrunden finns information om vad du som arbetar på Försäkringskassan behöver känna till om mänskliga rättigheter och diskriminering. Där finns också länkar till stödmaterial och utbildningar.
Jämställd handläggning av personskadeärenden
Inom arbetsskador har det under lång tid varit ett intresse riktat på de skillnader som finns i beviljandefrekvens mellan kvinnors och mäns ärenden. Det har gjorts flera jämställdhetsanalyser, men de har inte kunnat förklara alla skillnader som gör att fler män än kvinnor beviljas livränta. Inspektionen för socialförsäkringen har i sin rapport 2019:10 En jämställdhetsanalys av handläggningen av arbetsskadeförsäkringen kommit fram till att de inte funnit några skillnader i hur Försäkringskassan handlägger kvinnors och mäns ärenden vid ansökan om livränta. Den samlade slutsatsen är att de inte funnit några systematiska och osakliga skillnader i handläggningen.
I Försäkringskassan används begreppen sakliga och osakliga könsskillnader. En rättssäker handläggning innebär att du bedömer ärendena lika där de sakliga förutsättningarna är lika. I Försäkringskassans verksamhet ska inga osakliga könsskillnader förekomma i handläggning, beslut eller bemötande. Det handlar om att vara medveten om att du kan bära på föreställningar om olika yrken, arbetsuppgifter och skador utifrån kön och att detta kan påverka din handläggning. En sådan medvetenhet är nödvändig för att du ska kunna säkerställa att stereotypa föreställningar inte påverkar hur du utreder ärenden, vilken information du hämtar in, vilka frågor du ställer eller vilken bedömning du gör.
Som handläggare har du ett utredningsansvar och det finns en mängd olika situationer där du ska tänka på att inte styras av stereotypa föreställningar när du gör din utredning eller bedömning. Det kan till exempel handla om när du ska utreda eller bedöma förhållanden under verksamhet eller intagning, skadlig exponering eller vilken kvarvarande inkomstförmåga den försäkrade har.
När du gör en utredning ska du inte styras av en föreställning om en verksamhet eller intagning. Det är det viktigt att du säkerställer att du får samma information från kvinnor och män när det gäller de aktuella förhållandena under verksamhet eller intagning.
1.11 Barns rättigheter
Sedan 1 januari 2020 gäller Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) som svensk lag (lagen [2018:1197] om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter). En av grundprinciperna i barnkonventionen är att barnets bästa ska beaktas vid alla åtgärder som berör barn. Försäkringskassan ska även analysera konsekvenserna vid beslut och andra åtgärder som rör barn, och då ta särskild hänsyn till barnets bästa enligt barnkonventionen. Det framgår av förordningen (2009:1174) med instruktion för Försäkringskassan.
Om du får veta eller misstänker att barn far illa ska du göra en anmälan till socialnämnden. Om du misstänker att ett barn har varit utsatt för ett brott ska du anmäla det till både socialnämnden och polisen. Hur du ska göra framgår av Försäkringskassans riktlinjer (2016:02) Anmälan till socialnämnden vid kännedom om eller misstanke att ett barn far illa och polisanmälan vid misstanke om brott. Ett barn kan fara illa i många olika situationer, till exempel genom att bevittna våld i hemmet, bli fysiskt eller psykiskt försummad eller bli utsatt för andra kränkningar i hemmet.
På Försäkringskassan bör barn som huvudregel inte tolka åt sina föräldrar eller andra vid samtal med myndigheten. Att låta ett barn tolka känslig och komplicerad information lägger ett alltför stort ansvar på barnet, och kan inte anses vara förenligt med barnets bästa. Försäkringskassan ansvarar för att ordna en tolk när det behövs så att ett barn inte behöver eller känner sig tvungen att tolka. Det gäller även när barnet uppger att hen vill tolka.
Det är också olämpligt att låta ett barn föra en annan persons talan. Det är inte förenligt med barnets bästa utom i undantagsfall. Överväg därför i dessa fall om ombudet är olämpligt utifrån ett barnrättsperspektiv.
I vägledning 2004:7 Förvaltningsrätt i praktiken kan du läsa mer om användning av tolk och möjligheten att avvisa ett ombud.