Hoppa till huvudinnehåll

9 Utreda egenlivränta

I det här kapitlet behandlas

  • grunderna för rätt till livränta
  • tidpunkt för beviljande av livränta
  • bedömning av förvärvsförmågan
  • vilande livränta

Om ersättningsanspråket är livränta ska utredningen visa om skadan eller sjukdomen har medfört bestående nedsättning av arbetsförmågan.

9.1 Grunder för rätten till livränta​

Det statliga personskadeskyddet hänvisar till arbetsskadeförsäkringen för bedömning av rätt till livränta (43 kap. 8 § SFB). Där framgår att den som har fått en bestående nedsättning av sin arbetsförmåga på grund av en skada enligt statligt personskadeskydd kan ha rätt till livränta. Den försäkrade har rätt till livränta för den inkomstförlust som uppkommer till följd av en skada enligt det statliga personskadeskyddet om förmågan att skaffa inkomst genom arbete är nedsatt med minst en femtondel och nedsättningen kan antas bli bestående under minst ett år. Det framgår av 43 kap. 8 § SFB jämfört med 41 kap. 2 § SFB.

Den årliga inkomstförlusten måste ha uppgått till minst en fjärdedel av prisbasbeloppet det år från vilket livränta ska börja betalas. Om inkomstförlusten gäller kortare tid än ett år räknas den upp till årsbelopp (FÖD 1988:29).

Det är lämpligt att ta del av vägledning 2003:4 Förmåner vid arbetsskada som mer ingående beskriver förutsättningarna för rätt till livränta.

9.1.1 Ekonomiskt invaliditetsbegrepp​

Livränta grundas på ett ekonomiskt invaliditetsbegrepp. Det innebär att bedömningen av rätt till livränta grundar sig på det eventuella inkomstbortfall som en skada enligt det statliga personskadeskyddet orsakar (43 kap. 8 § SFB).

9.1.2 Tidpunkt för beviljande av livränta​

En försäkrad har rätt till livränta när han eller hon till följd av en skada enligt statligt personskadeskydd har fått sin förmåga att skaffa inkomst genom arbete nedsatt med minst en femtondel och nedsättningen kan antas bli bestående under minst ett år. Ersättning i form av livränta betalas för den inkomstförlust som uppkommer på grund av skadan. Livränta betalas inte ut om inkomstförlusten för år räknat understiger en fjärdedel av det prisbasbelopp som har fastställts för det år då livräntan ska börja betalas ut. Det framgår av 43 kap. 8 § SFB jämfört med 41 kap. 2 § SFB.

Se även vägledning 2003:4 Förmåner vid arbetsskada.

9.1.3 Omplacering eller arbetsbyte​

Livränta som beviljas den som på grund av en skada enligt det statliga personskadeskyddet byter arbete och får en inkomstminskning betalas från den månad då arbetsbytet skett (2 § RFFS 1977:13).

9.1.4 Livränta under arbetslivsinriktad rehabilitering​

Livränta kan beviljas under tid då den försäkrade genomgår rehabiliteringsåtgärder som planerats av Försäkringskassan eller av Försvarsmakten. Livränta under rehabilitering betalas från den månad som den rehabiliteringsåtgärd som berättigar till livränta börjar och till och med den månad då rehabiliteringsåtgärden avslutas (2 § RFFS 1977:13).

9.2 Bedömning av förvärvsförmågan​

Den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete ska bedömas med beaktande av vad som rimligen kan begäras av henne eller honom. Hänsyn ska tas till skadan, den försäkrades utbildning och tidigare verksamhet samt ålder och bosättningsförhållanden (43 kap. 8 § SFB med hänvisning till 41 kap. 9 § SFB). Det är lämpligt att ta del av vägledning 2003:4 Förmåner vid arbetsskada som mer ingående beskriver bedömningen av förvärvsförmågan.

9.3 Vilande livränta​

Vilandeförklaring av livränta kan bli aktuell, om den som har sjuk- eller aktivitetsersättning och livränta, börjar arbeta eller studera (36 kap. SFB).

Om en försäkrad har en livränta som är samordnad med sjuk- eller aktivitetsersättning ska ett beslut om vilandeförklaring av ersättningen också omfatta livräntan (43 kap. 8 § SFB med hänvisning till 41 kap. 19 och 20 §§ SFB). Under den tid för vilken en sådan vilandeförklaring gäller ska Försäkringskassan besluta om livränta beräknad efter det livränteunderlag som legat till grund för bestämmande av livräntan före vilandeförklaringen och de inkomstförhållanden som råder under tiden med vilandeförklaringen.

När sjuk- eller aktivitetsersättning som är samordnad med livränta beslutas vara vilande ska livräntan räknas om och anpassas till att den försäkrade har inkomst av förvärvsarbete i stället för ersättningen. Inkomsten efter skadan fastställs till den inkomst som den försäkrade har under den tid som sjuk- eller aktivitetsersättningen är vilande.

Om vilandeförklaringen har beslutats med anledning av studier, ska Försäkringskassan fatta ett nytt beslut om livränta för vilandeperioden. Det nya beslutet ska vara grundat på de inkomster den försäkrade har under vilandeperioden (prop. 2005/06:159 kapitel 5, s. 22). Det är bara faktiska inkomster från förvärvsarbete och eventuellt studiebidrag som kan läggas till grund för inkomst efter skadan. Se även vägledning 2003:4 Förmåner vid arbetsskada angående vilande livränta.

9.4 Steglös avräkning​

Steglös avräkning är en beräkningsmodell som används för att räkna om en försäkrads sjukersättning och livränta på grund av inkomster från arbete. Beräkningsmodellen används bara för inkomster av arbete som utförs under tid som den försäkrade redan har beviljats sjukersättning för.

Bestämmelser om steglös avräkning finns i 37 kap. SFB och de gäller dem som har en partiell eller hel sjukersättning tills vidare enligt bestämmelserna före den 1 juli 2008. Om sjukersättningen är samordnad med en livränta omfattas även livräntan av bestämmelserna. Det står i 41 kap. 23 § SFB. Se även vägledning 2003:4 Förmåner vid arbetsskada angående steglös avräkning.

41 kap. 23 § SFB Ett beslut om sjukersättning enligt 37 kap. ska också omfatta sådan livränta som enligt 42 kap. 2 § är samordnad med sjukersättningen. Det som där föreskrivs om sjukersättning ska då även avse livränta.