Hoppa till huvudinnehåll

3 Bedömning av vem som är försäkrad enligt statligt personskadeskydd

I det här kapitlet behandlas

  • Vem som är försäkrad enligt statligt personskadeskydd
  • Skyddstid

3.1 Vem är försäkrad enligt statligt personskadeskydd och vad är skyddstid?​

Frågan syftar till att bedöma om personen omfattas av statligt personskadeskydd och att fastställa skyddstiden från uppgifterna i ärendet.

3.1.1 Personkretsen​

I 7 kap. 2 § SFB beskrivs vilka personer som omfattas av personskadeskyddet. Det är bland annat de som

  • genomgår utbildning inom Försvarsmakten som rekryt
  • medverkar i räddningstjänsten och frivilligt räddningsarbete
  • är intagen på anstalt eller på annat sätt är frihetsberövade
  • tjänstgör enligt lagen om totalförsvarsplikt.

Officersaspiranter som genomgår 3-årig officersutbildning omfattas bara av det statliga personskadeskyddet när de deltar i verksamhet under så kallad försvarsmaktstid. Försvarsmaktstid räknas som frivillig utbildning inom Försvarsmakten och omfattas av det statliga personskadeskyddet.

3.1.2 Skyddstid​

Personskadeskyddet börjar, enligt 7 kap. 4 § SFB, gälla när den första resan påbörjas till sådan verksamhet eller intagning som avses i 7 kap. 2 § 1–3 och upphör när den sista resan från verksamheten eller intagningen avslutats.

Vid sådan verksamhet som avses i 7 kap. 2 § 4–6 börjar personskadeskyddet gälla när den dömde påbörjar resan till platsen för verksamheten och upphör när resan från platsen avslutats.

3.2 Totalförsvarsplikt​

Totalförsvarspliktiga ska vara skyldiga att fullgöra värnplikt eller civilplikt endast om regeringen med hänsyn till försvarsberedskapen beslutar det. Denna skyldighet ska omfatta varje svensk medborgare, såväl både män och kvinnor som fyller 16 år till slutet av det kalenderår när han eller hon fyller 70 år. Totalförsvarsplikten gäller också under motsvarande tid för var och en som utan att vara svensk medborgare är bosatt i Sverige (1 kap. 2 och 3 a §§ lagen [1994:1809] om totalförsvarsplikt).

Nedan räknas upp hur totalförsvaret är uppdelat.

3.2.1 Totalförsvarspliktiga och rekryter​

Den skyddade personkretsen i det statliga personskadeskyddet omfattar den som tjänstgör enligt lagen om totalförsvarsplikt eller rekryt som genomgår militär utbildning inom Försvarsmakten.

Skyddstiden börjar när resan för inryckning till verksamheten påbörjas och gäller till dess resan från utbildningen avslutas. Skyddet sträcker sig över hela utbildningstiden, såväl under själva utbildningen som under övningsuppehåll och annan fritid (prop. 1976/77:64 s. 125–126).

Anledningen till att skyddet för rekryt m.fl. även gäller under all fritid är framför allt att han eller hon normalt saknar förvärvsinkomst, och därför har begränsade möjligheter att skaffa sig eget försäkringsskydd (prop. 1976/77:64, s. 109).

3.2.2 Mönstring​

Personskadeskydd gäller också vid mönstring eller annan uttagning enligt lagen om totalförsvarsplikt eller lagen om civilt försvar. Skyddet vid mönstringen gäller i praktiken främst vid färdolycksfall (prop. 1976/77:64, s. 123–124).

3.2.3 Civilplikt​

Skyddet gäller även för civilpliktiga som har vapenfri tjänst. Det kan till exempel gälla brandtjänst inom civilförsvaret, reparationstjänst vid SJ, hälso- och sjukvårdstjänst eller expeditionstjänst vid statlig eller kommunal förvaltning. Civilpliktiga har skydd vid tjänstgöring, utbildning och övning inom det civila försvaret. För den som skadas under civilplikt gäller samma regler som för rekryter, dvs. att alla fritidsskador som inträffar under det att tjänstgöringen pågår omfattas av skyddet (prop. 1976/77:64, s. 110–111 och 123).

3.2.4 Utbildning för sjukvård i krig​

Viss medicinalpersonal som beordrats att delta i utbildning eller övning för tjänst omfattas också av statligt personskadeskydd (prop. 1976/77:64, s. 123).

3.2.5 Arbetstagare i staten omfattas inte av statligt personskadeskydd​

Den som genomgår grundläggande officersutbildning inom Försvarsmakten, fast anställda officerare, reservofficerare och civilanställda inom försvaret samt befälsanställda i det civila försvaret omfattas inte av statligt personskadeskydd. De är i stället försäkrade enligt arbetsskadeförsäkringen som arbetstagare hos staten (prop. 1976/77:64, s. 123).

Försvarsmakten har i vissa fall behov av att kunna erbjuda en kompletterande militär utbildning efter den grundläggande militära utbildningen. Detta kan exempelvis gälla den som genomgår förstegsutbildning för att kunna läsa till officer. Rekryteringsbasen för grundläggande officersutbildning kommer bland annat att tas av dem som genomgått grundläggande militär utbildningen men också av anställda gruppchefer, soldater och sjömän med flera kategorier. Under den kompletterande utbildningen omfattas man inte av statligt personskadeskydd utan av arbetsskadeförsäkringen.

3.2.6 Frivilliga inom totalförsvaret​

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om i vilka fall bestämmelser i 43 kap. SFB ska tillämpas även på den som frivilligt deltar i verksamhet inom totalförsvaret (7 kap. 3 § SFB). Regeringens föreskrifter finns i 6 § FASP där det framgår att det statliga personskadeskyddet omfattar även frivilliga inom totalförsvaret. Nedan beskrivs vilka kategorier som ingår i det frivilliga försvaret.

3.2.7 Frivilliga försvarsorganisationer​

Det civila försvaret är ingen särskild organisation utan omfattar hela samhället och alla de funktioner som måste fungera även under krig. Det finns 18 frivilliga försvars-organisationer inom olika områden som ansvarar för olika uppgifter inom det civila och det militära försvaret. De är uppdelade på avtalsslutande och befälsutbildande organisationer. Dessa organisationer beskrivs på Försvarsmaktens webbplats www.forsvarsmakten.se.

Det utvidgade skyddet som finns i 7 kap. 3 § SFB innebär att medlemmar, inklusive ungdomsmedlemmar, som deltar i aktiviteter som sanktionerats av en frivillig organisation och som kan anses vara en verksamhet inom totalförsvaret, omfattas av det statliga personskadeskyddet. Exempel på detta är kursverksamhet för krigs-placerade eller utbildning av medborgare för uppgifter inom totalförsvaret. Det är syftet med kursen eller utbildningen som avgör om medlemmarna omfattas av det statliga personskadeskyddet.

Exempel

Om en frivillig organisation som exempelvis Svenska Brukshundsklubben anordnar en kurs för räddningshundar, omfattas medlemmar som deltar i denna aktivitet av statligt personskadeskydd. Men om samma frivilliga organisation ordnar en lydnadskurs för sällskapshundar, omfattas medlemmar som deltar i denna aktivitet inte av det statliga personskadeskyddet.

3.2.8 Hemvärnspersonal​

Hemvärnet ingår i Försvarsmakten och består av hemvärnsmän, personal med avtal för tjänstgöring inom armén samt anställda vid Försvarsmakten som är krigsplacerade i hemvärnet (1 § andra stycket och 4 § hemvärnsförordningen [1997:146]). Hit hör även hemvärnsungdom som deltar i verksamheter inom Försvarsmakten, vilka riktar sig till ungdomar mellan 15 och 20 år. Detta betyder att hemvärnsungdom som deltar i aktiviteter som sanktionerats av Hemvärnet och som kan anses vara en verksamhet inom totalförsvaret, omfattas av det statliga personskadeskyddet (7 kap. 3 § SFB som hänvisar till 6 § fjärde punkten FASP).

För en hemvärnssoldat som deltar i hemvärnsövningar under ett par dagar i taget betyder regeln i det statliga personskadeskyddet att han eller hon har skydd under dessa dagar och vid resor till och från övningarna (prop. 1976/77:64, s. 126).

3.2.9 Krigsfrivilliga​

Med krigsfrivilliga avses de som har träffat avtal att tjänstgöra vid försvarsmakten under beredskapsövning eller beredskaps- eller krigstillstånd (Försvarets författningssamling 1987:12). Det rör sig om ett litet antal personer.

3.2.10 Frivillig försvarsutbildning​

Statligt personskadeskydd gäller alla som genomgår frivillig utbildning eller antagningsprövning vid Försvarsmakten. Hit räknas bland annat de som genomgår utbildning till regementsofficer, reservofficer eller annan liknande utbildning som inte fullgörs enligt lagen om totalförsvarsplikt.

Dessutom gäller statligt personskadeskydd vid prövning för antagning som regement-sofficers- eller reservofficersaspirant. Antagningsprövning förekommer också för plutonofficersaspiranter och teknikeraspiranter. Personskadeskyddet gäller också för dem som utan att vara anställda genomgår utbildning till yrkes- eller reservofficerare. Om utbildningen samtidigt utgör yrkesutbildning, faller den även in under arbets-skadeförsäkringen. Enligt 3 § FASP ska dock i sådant fall utbildningen omfattas enbart av det något förmånligare statliga personskadeskyddet.

3.2.11 Praktikanter​

Personskadeskyddet kan även omfatta viss praktikanttjänstgöring som förekommer på olika håll inom försvaret. Armén ordnar till exempel sommarläger. Marinen har praktikanter på segelfartygen Gladan och Falken och inom flygvapnet har man de s.k. flygpojkarna. Tjänstgöringen tar främst sikte på dem som avser att utbilda sig till officerare. (Prop. 1976/77:64, s. 123)

3.3 Räddningstjänst och frivilligt räddningsarbete​

Räddningstjänst är i princip en tjänstepliktig verksamhet. Frivilligt räddningsarbete omfattas inte av räddningstjänstlagen (1986:1102) men regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan låta statligt personskadeskydd bli tillämpligt efter särskilt beslut om räddaren skulle bli skadad.

3.3.1 Räddningstjänst​

När det behövs är var och en som är mellan 18 och 65 år skyldig att medverka i räddningstjänst (44 § räddningstjänstlagen). Med räddningstjänst menas de räddningsinsatser som staten eller kommunerna ska svara för vid olyckshändelser och överhängande fara för olyckshändelser för att hindra och begränsa skador på människor eller egendom eller i miljön. Det kan till exempel gälla vid brand, olycka vid atomanläggning eller flygolycka.

Till räddningstjänst hör också enligt räddningstjänstlagen räddningsinsatser som polisen gör i fjällområden och räddningsinsatser som görs vid flyg- och sjöräddningstjänst utan att det har inträffat någon olyckshändelse eller föreligger överhängande fara för olyckshändelse. Räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen räknas också hit.

Den som medverkar i räddningstjänst eller i övning med räddningskår, omfattas också av statligt personskadeskydd. Det är här i princip fråga om tjänstepliktig verksamhet enligt 7 kap. 2 § SFB.

När det gäller räddningstjänst och räddningsarbete gäller skyddet normalt endast under själva arbetet och vid resa dit och därifrån (prop. 1976/77:64, s. 126).

3.3.2 Särskilt beslut av regeringen i enskilda fall​

Personskadeskyddet kan också omfatta den som i frivilligt räddningsarbete varit verksam för att avvärja eller begränsa skada på människor eller egendom eller i miljön, utan att detta har skett enligt räddningstjänstlagen. Det kan gälla fjällräddning, sjöräddning eller andra behjärtansvärda insatser för att rädda människor. Om räddaren skadas eller förolyckas, kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer låta statligt personskadeskydd bli tillämplig efter särskilt beslut i det enskilda fallet (prop. 1976/77:64, s. 124–125).

En flygare, som var medlem i en flygklubb, skadade sig då han åtagit sig en angelägen flygtransport av en läkare. Flygaren fick ingen ekonomisk ersättning för denna flygning. Luftfartsverket beslutade att den aktuella flygningen föll under begreppet räddningsflyg. Regeringen beslutade att statligt personskadeskydd skulle tillämpas vid nämnda flygning (Regeringsbeslut 1982-01-14, dnr F 2806/81).

Om Försäkringskassan får kännedom om att någon har drabbats av en skada i samband med frivilligt räddningsarbete är det lämpligt att Försäkringskassan, i samråd med den skadade eller efterlevande, skriver till Socialdepartementet för prövning om räddaren ska omfattas av statligt personskadeskydd.

3.4 Frihetsberövade​

Statligt personskadeskydd omfattar även den som har berövats friheten genom en domstols eller myndighets beslut. Den som är intagen för vård i kriminalvårdsanstalt, i ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och i 22 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) omfattas av skyddet. Statligt personskadeskydd tillämpas också på den som är häktad eller anhållen eller i annat fall är intagen eller tagen i förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest. Statligt personskadeskydd tillämpas även på den som utför samhällstjänst, ungdomstjänst eller sådant oavlönat arbete som kan föreskrivas inom ramen för intensivövervakning med elektronisk kontroll. (7 kap. 2 § SFB)

Skyddet inträder när en resa för intagning i anstalten, vårdinstitutionen, häktet eller polisarresten börjar. Skyddet gäller till dess att hemresan från intagningen efter frigivning eller utskrivning avslutas. (Prop. 1976/77:64 s. 126). Vid samhällstjänst, ungdomstjänst eller oavlönat arbete vid intensivövervakning börjar skyddet gälla när den dömde påbörjar resan till platsen för verksamheten och upphör när resan från platsen avslutats.

I begreppet ”intagen i anstalt” förutsätts att den dömde faktiskt har kommit till anstalten. Intagningen varar till dess den intagne friges eller skrivs ut. Skyddet gäller också för personer som vistas utanför anstalten på grund av exempelvis en permission eller en utslussningsåtgärd som frigång. De anses fortfarande vara intagna (jfr. 1 kap. 2 § FäL).

För anhållna och andra som har berövats friheten mer kortvarigt, finns i praktiken endast skydd under vistelse i allmänt häkte eller polisarrest och vid resa dit eller därifrån (prop. 1976/77:64, s. 126).

3.4.1 Villkorligt frigiven​

En person som är villkorligt frigiven enligt 26 kap. 6 § brottsbalken är inte längre intagen (prop. 1976/77:64, s. 126) och omfattas inte av det statliga personskadeskyddet.

3.4.2 Kriminalvårdsanstalt​

Personskadeskyddet gäller här främst vid kriminalvård i anstalt efter dom om fängelse. Skyddet gäller såväl vid sluten som öppen anstalt.

3.4.3 Intensivövervakning med elektronisk kontroll​

Intensivövervakning med elektronisk kontroll kan utdömas i stället för korta fängelse-straff om högst tre månader. Denna form av övervakning gör det möjligt att upprätthålla en långtgående frihetsinskränkning utan att ta in den dömde i anstalt. Den dömde ska uppehålla sig i sin bostad under den tid då han eller hon inte fullgör en sysselsättningsplikt eller deltar i någon godkänd aktivitet. Personskadeskyddet inträder när den dömde påbörjar resan till den plats där han eller hon ska utföra oavlönat arbete enligt föreskrift av den lokala kriminalvårdsmyndigheten och skyddet upphör när resan från den platsen avslutas (prop. 1997/98:96, s. 107–108 och 219).

3.4.4 Särskilda ungdomshem​

Förvaltningsrätten kan besluta om vård utan samtycke för personer under 20 år (1 § LVU). Dessa unga kan i vissa fall tas in i hem för särskild tillsyn, vilket motsvarar de tidigare ungdomsvårdsskolorna (12 § LVU). Statligt personskadeskydd gäller för dem som är intagna i sådana hem (7 kap. 2 § SFB). Socialnämnden omprövar vårdbehovet med högst sex månaders mellanrum och bestämmer även var den unge ska vistas under vårdtiden (13 § LVU).

3.4.5 Hem för vård av missbrukare​

Förvaltningsrätten kan enligt 2 och 5 § LVM besluta om vård även om inte samtycke ges av den enskilde. Det gäller för personer som på grund av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel behöver vård för att komma ifrån sitt missbruk, och vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen (2001:453), (SoL) eller på något annat sätt. Det finns särskilda institutioner för sådan vård, så kallade LVM-hem (22 § LVM). Den vårdade får i vissa fall hindras att lämna vårdinstitutionen och tvingas till vissa begränsningar av rörelsefriheten.

Vården ska upphöra så snart syftet är uppnått och senast inom sex månader. Detta sker genom beslut om utskrivning. Det är den som föreslår vården vid hemmet som beslutar om intagning till och utskrivningen från de särskilda hemmen (25 § LVM). Statligt personskadeskydd gäller för den som är intagen i ett LVM-hem. Reglerna i det statliga personskadeskyddet gäller också när den som är intagen har fått tillfälle att lämna hemmet för att på försök vårdas i någon annan form eller vistas i eget hem. (7 kap. 2 § SFB)

3.4.6 Häktade och anhållna​

Den som är häktad eller anhållen enligt 24 kap. rättegångsbalken omfattas av statligt personskadeskydd (prop. 1976/77:64, s. 124).

Skyddet gäller inte den som är häktad eller anhållen i sin frånvaro. För personer som är intagna i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest eller vid transporter i samband med detta utgör det statliga personskadeskyddet ett sorts olycksfallsskydd. En förutsättning är dock att kriminalvården eller polisen ansvarar för transporterna eller formerna för frihetsberövandet (prop. 1976/77:64 s. 89).

Om en person blir gripen utomlands omfattas han eller hon av det statliga personskade-skyddet först när han eller hon blir omhändertagen i Sverige. Personskadeskyddet gäller bland annat personer som omhändertagits av staten och personkretsen omfattar den som är intagen eller tagen i förvar på anstalt, i häkte eller arrest (7 kap. 2 § SFB).

3.4.7 Andra intagna​

Även i andra fall än som har nämnts tidigare förekommer intagning eller förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest. Det kan gälla frihetsberövande under några timmar eller upp till ett par månader och för en mängd olika ändamål. Statligt person-skadeskydd gäller i alla sådana fall (7 kap. 2 § SFB).

3.4.8 Rymning​

Även om den intagne rymmer från anstalten omfattas han eller hon av det statliga personskadeskyddet. Huvudregeln är att personer som är häktade eller intagna på anstalt omfattas av skyddet. Det finns dock en begränsning i rätten till ersättning. Detta gäller särskilt då den skadade genom verksamhet för sitt eget nöje eller i sitt eget särskilda intresse framkallat olycksfall. Se även avsnitt 15.6 – Att sätta ned eller inte längre betala ut ersättning för intagna och omhändertagna.

3.4.9 Samhälls- och ungdomstjänst​

Den som fullgör samhällstjänst eller ungdomstjänst omfattas av personskadeskyddet (7 kap. 2 § SFB).

Samhällstjänst är utformad som en speciell form av föreskrift vid villkorlig dom eller skyddstillsyn och är avsedd att vara ett alternativ till fängelse. En föreskrift om samhällstjänst innebär att den dömde åläggs att utföra oavlönat arbete under viss tid, lägst 40 och högst 240 timmar (27 kap. 2 a § och 28 kap. 2 a § brottsbalken).

Ungdomstjänst avser unga lagöverträdare och kan utdömas även om alternativet inte är ett fängelsestraff. Det är i första hand vård enligt SoL eller LVU som blir aktuell. Den som döms till ungdomstjänst ska utföra oavlönat arbete och delta i annan särskilt anordnad verksamhet i lägst 20 och högst 150 timmar (32 kap. 2 § brottsbalken).

Skyddet träder in när den dömde påbörjar resan till platsen för verksamheten och upphör när resan från platsen avslutas. Med platsen för verksamheten avses den plats där arbetet ska utföras enligt den lokala kriminalvårdsmyndighetens eller socialnämndens beslut (7 kap. 4 § SFB).

3.5 Skydd i Norden utom Färöarna, Grönland och Island​

Enligt 7 kap. 5 § SFB gäller personskadeskyddet om någon som under tid som avses i 7 kap. 4 § SFB vistas i Sverige, Danmark utom Färöarna och Grönland, Finland och Norge.

Skyddet gäller i princip under fritid för vistelse i något av våra närmaste nordiska grannländer. Lagstiftaren har ansett att det inte går att inskränka skyddet till att gälla bara i Sverige. Det pågår ju av olika anledningar en omfattande trafik över de nordiska gränserna. För dem som är bosatta eller förlagda vid gränserna ingår ofta vistelse i grannlandet som ett naturligt inslag i fritiden (prop. 1976/77:64, s. 126).

3.6 Skydd i annat land​

Enligt 7 kap. 5 § SFB gäller personskadeskyddet om någon under tid som avses i 7 kap. 4 § SFB vistas i något annat land än Sverige, Danmark, utom Färöarna och Grönland, Finland och Norge om staten har ordnat eller bekostat resan. Skyddet gäller även när Försvarsmakten ordnar resor utom Norden för rekryter. Likaså har rekryter som är bosatta utom Norden samma skydd under vistelse i hemlandet som i Sverige om staten har bekostat hemresan (prop. 1976/77:64, s. 126).