11 Bedöm rätten till sjukvårdsersättning
I det här kapitlet behandlas
- Regler för rätt till sjukvårdsersättning enligt statligt personskadeskydd.
- Om ersättningsanspråket är sjukvårdsersättning är syftet att bedöma om anspråket är ersättningsbart.
Det kan vara bra att ta del av vägledning 2003:4 Förmåner vid arbetsskada som mer utförligt beskriver sjukvårdsersättningen.
11.1 Sjukvårdsersättning i vissa fall
Enligt statligt personskadeskydd gäller att sjukvårdsersättning endast kan lämnas i de fall staten inte täcker motsvarande förmån på annat sätt (43 kap. 9 § SFB). Detta syftar närmast på totalförsvarspliktiga och rekryter som har fri hälso- och sjukvård under skyddstiden och ibland även under viss tid efter avslutad militär utbildning. Fri sjukvård har även de som är intagna i anstalt (prop. 1976/77:64, s. 128).
11.2 1 juli 2002
Från och med den 1 juli 2002 har den som skadats under militär utbildning inom Försvarsmakten rätt till ersättning för nödvändiga kostnader för läkarvård, sjukvårdande behandling, sjukhusvård och läkemedel under högst tre års tid efter skyddstidens slut. I kostnader för vård räknas även nödvändiga kostnader för resor. Detta regleras i 43 kap 18 § SFB.
Ersättning för sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men enligt lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m. (Li) kan vara aktuell. Den ersättningen betalas ut av Kammarkollegiet.
En rekryt gör sin utbildning 10 juli – 10 oktober 2015. Han skadar ett knä under en övning den 5 augusti, men kan ändå fortsätta sin utbildning. Året därpå genomgår han en knäoperation på grund av skadan. Han begär ersättning för kostnader för sjukgymnastik under tiden september 2016–november 2017. Försäkringskassan kan betala ut ersättning tre år efter skyddstidens slut, dvs. om det hade varit aktuellt i det här exemplet t.o.m. den 10 oktober 2018.
En rekryt flyttar en tvåhjulig kanonlavett tillsammans med tre kollegor. Under lyftet skadar han sin rygg och avbryter utbildningen och skyddstiden upphör den 25 augusti 2014. Han är sjukskriven och får sjukgymnastik på grund av ryggskador under 2014 och 2017. Han inkommer med ersättningsanspråk för sjukgymnastik under september–december 2017. Någon ersättning enligt statligt personskadeskydd kan inte betalas ut i det här fallet eftersom det har gått mer än tre år efter skyddstidens slut. Ersättning betalas inte ut efter den 25 augusti 2017.
I de två ovanstående exemplen kan ersättning enligt Li vara aktuell. Se vidare avsnitt 1.4 och 2.4.
11.3 Tandvård
En skada som medför behov av tandvård ersätts under förutsättning att den försäkrade får vården inom den offentliga vården eller av en vårdgivare som är ansluten till sjukförsäkringen enligt det statliga tandvårdsstödet. För att den försäkrade ska ha rätt till tandvårdsstöd ska vårdgivaren även vara ansluten till Försäkringskassans elektroniska system för tandvårdsstöd.
Se vidare vägledning 2003:4 Förmåner vid arbetsskada.
11.4 Särskilda hjälpmedel
Den som har kostnader för särskilda hjälpmedel för att lindra följderna av en skada enligt statligt personskadeskydd har rätt att få sina kostnader ersatta av personskadeskyddet om kostnaderna är nödvändiga (43 kap. 8 § SFB som hänvisar till 40 kap. 11 § SFB).
För att ersättning ska kunna betalas ut ska tre kriterier vara uppfyllda. Det är att
- det är ett särskilt hjälpmedel
- behovet av hjälpmedlet är förorsakat av skadan
- kostnaden för hjälpmedlet är nödvändig.
Försäkringskassan bör endast ersätta kostnaden för sådana särskilda hjälpmedel som är avsedda att ersätta förlorade kroppsfunktioner och som ska användas i den dagliga livsföringen (RAR 2001:2). För att få rätt till ersättning krävs också att kostnaden för hjälpmedlet ska vara nödvändig för den försäkrade. Kostnader som ersätts av arbetsgivare eller regioner ersätts inte enligt statligt personskadeskydd. Detsamma gäller när kostnaden har täckts av ett försäkringsbolag. Det är då bara om den försäkrade haft en nödvändig kostnad som inte ersatts av någon annan som den kan ersättas av det statliga personskadeskyddet. Du ska därför utreda med den försäkrade om han eller hon har fått ersättning från annat håll. Se vidare i vägledning 2003:4 Förmåner vid arbetsskada.
11.5 Ersättning för resekostnader
I nödvändiga kostnader för sjukvård utomlands, tandvård och särskilda hjälpmedel ingår, enligt arbetsskadeförsäkringen som det statliga personskadeskyddet hänvisar till, även nödvändiga utgifter för resor.
Om den skadade inte är försäkrad enligt 6 kap. 6 § SFB har han eller hon rätt till ersättning från arbetsskadeförsäkringen för resekostnader i samband med konvalescentvård i enlighet med vad som skulle ha betalats ut om 40 kap. 11 § SFB hade varit tillämplig. Motsvarande gäller inom personskadeskyddet.
Ersättning för resekostnader administreras och betalas ut av sjukvårdshuvudmännen. Varje sjukvårdshuvudman har slutit egna avtal om sjukresor och färdtjänst med taxi.
Ersättning för nödvändiga utgifter vid resor enligt arbetsskadeförsäkringen administreras och betalas av Försäkringskassan. Vid resa med egen bil är det lämpligt att ersättningen beräknas enligt bestämmelserna i 7 § förordningen (1991:1321) om rehabiliteringsersättning. I förordningen anges att bilresor ersätts med 2 kronor och 50 öre per kilometer. Att arbetsskadeersättningen betalas ut med samma belopp beror på att det rör sig om resor med likartade syften. Som nödvändig utgift för en resa kan även avgifter som parkeringsavgifter ingå. Motsvarande gäller inom personskadeskyddet.