Hoppa till huvudinnehåll

6 Annan svensk lagstiftning om social trygghet

Det finns även annan svensk lagstiftning om social trygghet än SFB som påverkar Försäkringskassans handläggning av ärenden med gränsöverskridande inslag. Det beror bland annat på att förordningar och avtal som Sverige har med andra länder innehåller bestämmelser som hänvisar till nationella bestämmelser om sjukvård, tandvård, arbetslöshetsförmåner och studiehjälp. I Sverige regleras dessa förmåner i bland annat

  • hälso- och sjukvårdslagen (2017:130), HSL
  • tandvårdslagen (1985:125), TvL och lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd, STL
  • lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, ALF
  • studiestödslagen.

Detta kapitel beskriver översiktligtdelar av dessa lagstiftningar med syfte att belysa att det finns fler försäkringsvillkor än de i SFB som kan påverka Försäkringskassans bedömning i vissa ärenden. Beskrivningen i detta kapitel är inte uttömmande utan för en sådanbeskrivning hänvisas till de särskilda förmånsvägledningarna.

6.1 Hälso- och sjukvård samt tandvård​

6.1.1 Vårdförmåner enligt förordning 883/2004​

Som framgår avkapitel 2 i denna vägledning är förordning 883/2004 ett regelverk för att samordna länders nationella lagstiftningar. Det betyder att i grunden ligger alltid den nationella lagstiftningens villkor för att personer som omfattas av detlandets lagstiftning enligt förordningen ska få tillgång till olika förmåner. Som framgår av förordningens definition är en försäkrad person den som uppfyller försäkringsvillkoren enligt någon av de grenar som nämns där i det land vars lagstiftning som ärtillämpning på personen.

Eftersom vårdförmåner är ett begrepp som enligt svensk lagstiftningsförteckning inbegriper både hälso- och sjukvård, tandvård samt assistansersättning och bilstöd finns det olika försäkringsgrunder i vår nationella lagstiftning för vårdförmåner i förordningens mening. Förordningen har valt att samordna dessa typer av förmåner i ett och samma sakområde med syfte att personer som omfattas av förordningen också tillförsäkras dessa förmånerfrån ett och samma medlemsland. Det räcker därför att personen uppfyller försäkringsvillkoret i någon av våra svenska lagstiftningar, det vill säga exempelvis SFB eller HSL. Därför innehåller detta avsnitt bland annat en översiktlig beskrivning av de försäkringsvillkor som finns i bland annat HSL och TvL.

Försäkringskassan ansvarar inte för att erbjuda hälso- och sjukvård samt tandvård i Sverige

Regionerna ansvarar för att i Sverige erbjuda hälso- ochsjukvård samt tandvård enligt bland annat HSL och TvL. Försäkringskassan ansvarar därför inte för att erbjuda hälso- och sjukvård eller tandvård i Sverige och det finns heller inga bestämmelser i SFB om rätt till sjukvård eller tandvård, även om det finns bestämmelser om rätt till ersättning för sjukvård och tandvård, se exempelvis 40 kap. 3 § SFB.

Däremot har hälso- och sjukvård samt tandvård inkluderats i förordning 883/2004, vilket innebär att Försäkringskassan i vissa fall ändå kan behöva ta hänsyn till HSL och TvL. Sjukvård har även inkluderats i avtal om social trygghet, men där finns inget samband med HSL.

Försäkringskassan hanterar exempelvis vissa personers rättigheter till hälso- och sjukvård samt tandvård enligt förordning 883/2004 vid vistelse i ett annat land. Som exempel kan nämnas rätt till nödvändig vård vid tillfällig vistelse eller ettförhandstillstånd om vård i ett annat land enligt artiklarna 19 och 20 i förordning 883/2004. Här behöver med andra ord Försäkringskassan som på samma sätt som för förmåner enligt SFB tänka på att detäven finns en försäkringsgrund i HSL och TvL som kan innebära att personen ska kunna få ett intyg.

Försäkringsvillkor

Varje region ska erbjuda en god hälso- och sjukvård samt tandvård åt bland annat dem som ärbosatta inom regionen (8 kap. 1–2 §§ HSL och 5 § och 5 a § TvL). Det framgår av förarbetena till HSL och TvL att med bosatt menas att personen är folkbokförd. Det är vanligen folkbokföringen somavgör om en person ska erbjudas hälso- och sjukvård samt tandvård i Sverige. Även om man här inte anger vem som har rätt till hälso- och sjukvård samt tandvård utan vem som ska erbjudas sådan vård, är det ändå dessa villkor som benämnas försäkringsvillkor.

Du kan läsa mer om olika situationer och detaljer om exempelvis rätt till hälso- och sjukvård i ett annat EU-land i vägledning 2021:1 Vård i gränsöverskridande situationer.

I Sverige finns även något som heter statligt tandvårdsstöd. Det är det övergripande begreppet för statens bidrag till den enskildes tandvård och består av de tre delarna, allmänt tandvårdsbidrag, särskilt tandvårdsbidrag och högkostnadsskydd, i form av tandvårdsersättning.

Dessa personer har rätt till statligt tandvårdsstöd:

  • Personer som är försäkrade för bosättningsbaserade förmåner enligt 4 och 5 kap. SFB när tandvårdsåtgärden påbörjas.
  • Personer som, utan att vara bosatta här, har rätt till förmåner som följer av förordning 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen när tandvårdsåtgärden påbörjas.

(1 kap. 5 § STL)

Detta behandlas även mer detaljerat i vägledning 2008:2 Statligt tandvårdsstöd.## 6.2 Lagen om arbetslöshetsförsäkring

I lagen om arbetslöshetsförsäkring (ALF) finns bestämmelser om personers rätt till arbetslöshetsersättning i Sverige. Lagen kan bli aktuell för Försäkringskassan i vissa ärenden, eftersom både förordningar och avtal med andra länder om social trygghet omfattar arbetslöshetsförsäkring. På samma sätt som för både sjukvård och tandvård kan det handla om ärenden där en person enligt reglerna om tillämplig lagstiftning ien förordning eller ett avtal ska omfattas av svensk lagstiftning.

I vissa ärenden enligt förordningen ska a-kassornas beslut om att betala ut ersättning till helt arbetslösa personer i Sverige ligga till grund för Försäkringskassans beslut om tillämplig lagstiftning. Detta kan du läsa mer om i avsnitt 9.3.1. I andra ärenden ansvarar Försäkringskassan som vanligt för bedömningen av tillämplig lagstiftning.

Däremot är det inte vår uppgift att bedöma om personen kan ha rätt till arbetslös-hetsersättning i Sverige enligt ALF. Det innebär i praktiken att Försäkringskassan inte i detalj behöver känna till reglerna om vem som har rätt till ersättning i Sverige enligt ALF. Men eftersom många ärenden ändå startar hos Försäkringskassan kan det vara bra att veta vilka bestämmelser som finns.

6.2.1 Vem har rätt till arbetslöshetsersättning i Sverige?​

Det är bara personer som i Sverige uppfyller ersättningsvillkoren enligt lagen som har rätt till ersättning, om inte något annat följer av förordning 883/2004. Vissa personer som har arbetat utomlands kan också ha rätt till ersättning här, men då måste det finnas en föreskrift där det framgår att arbetet utomlands ska jämställas med arbete i Sverige, se exempelvis 8 § IAF:s föreskrifter (IAFFS 2016:3), om arbetslöshetsförsäkring. Det är regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer som får meddela sådana föreskrifter. Om regeringen har träffat en överenskommelse med något annat land om andra villkor för rätt att få ersättning än som föreskrivs i denna lag, ska arbetslöshetskassan tillämpa dessa villkor. (3 § ALF)

6.3 Studiestödslagen​

Studiehjälp i fråga om studiebidrag och extra tillägg enligt studiestödslagen är en svensk familjeförmån enligt förordning 883/2004 (Sveriges lagstiftningsförteckning enligt artikel 9 i förordning 883/2004). Detta är förmåner som inte regleras i SFB och som Försäkringskassan inte heller beslutar om. Det är i stället Centrala Studiestödsnämnden (CSN) som fattar sådana beslut. Därför beskrivs inte här vilka som har rätt till studiehjälp i Sverige. Däremot är Försäkringskassan behörig myndighet att bedöma om förordning 883/2004 är tillämplig eller inte. I vissa fall är Försäkringskassan även utbetalande myndighet för dessa förmåner. Du kan läsa mer om vad det innebär i vägledning 2004:8 EU-familjeförmåner.