2 Regelverkens förhållande till varandra

Vägledningen handlar om ett antal olika regelverk, både nationella och internationella. Det kan vara komplext att utreda ett ärende som berörs av flera regelverk och att förstå hur de olika regelverkens bestämmelser förhåller sig till varandra.

Kapitel 2 Regelverkens förhållande till varandra är tillsammans med avsnittet Begrepp avgörande att läsa för att förstå de regelverk som beskrivs i vägledningen. Det beror på att regelverken redovisas var för sig utifrån sina olika syften och principer. Någon redogörelse lämnas alltså inte av hur en bestämmelse kan påverkas av ett annat regelverk. Inte heller framgår det på vilket sätt flera regelverk kan gälla parallellt för en person. Det beror på att varje ärende är unikt, med sina unika förutsättningar och frågeställningar, och att det skulle vara svårt att identifiera alla situationer som en bestämmelse kan påverka. Detta kapitel beskriver därför metoden som ska användas för att hantera regelverkens förhållande till varandra.

Kapitlet består av två delar.

• Den första delen beskriver de internationella regelverkens förhållande till varandra och till nationell lagstiftning. Den beskriver också Försäkringskassans uppdrag med de gränsöverskridande frågorna och administrering av socialförsäkringsskyddet.
• Den andra delen ger stöd i vilken metod man ska använda när man handlägger sådana ärenden (metodstödsdelen).

2.1 Allmänt om de internationella regelverken

Med internationellt regelverk menas här exempelvis förordning 883/2004, bilaterala avtal om social trygghet och andra avtal med bestämmelser om social trygghet.

De internationella regelverken är inga självständiga, fristående regelverk, utan de ska samordna den nationella lagstiftningen i en viss situation. I Sverige är det därför alltid SFB eller någon annan nationell lagstiftning som är grunden. De internationella regelverken har inga materiella förmånsbestämmelser, utan syftet med dem är antingen att tala om vilket lands lagstiftning som ska gälla för en person i en specifik situation, eller att samordna de nationella förmånsbestämmelserna med det andra landets motsvarande bestämmelser. Vanligtvis är de internationella regelverken uppbyggda på följande sätt:

• vilka personer som omfattas (personkrets)
• vilka förmåner som ingår (sakområde)
• vilket lands lag som ska gälla (tillämplig lagstiftning)
• hur vissa typer av förmåner ska samordnas (förmånsbestämmelser).

I majoriteten av de ärenden som Försäkringskassan administrerar räcker det att tillämpa SFB. Om det handlar om ett ärende med en person i en gränsöverskridande situation kan det bli aktuellt att även tillämpa ett internationellt regelverk.

2.1.1 Regelverken ska tillämpas parallellt

En person kan omfattas av flera regelverk parallellt, exempelvis ett avtal, förordning 883/2004 och SFB. En person som är utsänd från exempelvis Indien omfattas under utsändningsperioden av den indiska lagstiftning i den del som avtalet omfattar. I övrigt kan personen vara försäkrad enligt SFB eftersom avtalet inte omfattar alla förmåner. Hen kan alltså ha rätt till svenskt barnbidrag, men inte svensk sjukersättning som ingår i avtalet med Indien. Läs mer om detta i kapitel 12–14.

Eftersom regelverken ska tillämpas parallellt ska Försäkringskassan vara uppmärksam på vilka förmåner som ingår i respektive regelverk. Det beror på att begränsningarna som kan behöva göras av den nationella lagstiftningen enbart ska göras för de förmåner som det internationella regelverket gäller. För övriga förmåner gäller de nationella villkoren som vanligt. Som exempel kan nämnas ettårskravet för bosättning i Sverige enligt 5 kap. 3 § SFB. Det kan inte upprätthållas för de förmåner som ingår i förordning 883/2004, men däremot för övriga bosättningsbaserade förmåner.

2.2 Det är skillnad på att ett internationellt regelverk är tillämpligt och att det ska tillämpas

Om ett internationellt regelverk ska tillämpas beror på vilken situation personen är i och vilken förmån eller intyg det handlar om. När personen har rört sig mellan länder som omfattas av regelverket och ingår i personkretsen är det internationella regelverket alltså tillämpligt. Men det är inte alltid som det behöver tillämpas i den aktuella situationen. Det beror på om det finns behov av samordning eller om bestämmelser i det internationella regelverket innebär begränsningar i tillämpningen av SFB.

Om en person som omfattas av förordning 883/2004 kommer till Sverige kan hen vara i en rent nationell situation, till exempel genom att bo och arbeta i Sverige och ha familjen med sig. I så fall ska en ansökan om exempelvis omvårdnadsbidrag hanteras endast utifrån SFB. Men om personen längre fram ansöker om sjukersättning blir det aktuellt att tillämpa förordning 883/2004, eftersom sådana förmåner ska samordnas med andra medlemsländer enligt förordningen. Det är därför viktigt att Försäkringskassan bedömer och registrerar att regelverket är tillämpligt för personen, eftersom det kan få betydelse vid ett senare tillfälle.

2.2.1 När ska bestämmelserna om tillämplig lagstiftning tillämpas?

Bestämmelserna om tillämplig lagstiftning har som syfte att hantera situationer när en person skulle kunna omfattas av flera länders lagstiftning samtidigt eller riskera att inte omfattas av något lands lagstiftning. De tar alltså sikte på att förhindra konfliktsituationer. Bestämmelserna ska till exempel tillämpas för en person som bor i Sverige och arbetar i Danmark, en person som är utsänd från Indien till Sverige för att arbeta eller en person som arbetar i flera olika EU-länder samtidigt. Man behöver nämligen enligt det internationella regelverket avgöra vilket av ländernas lagstiftning som ska gälla för hen.

Bestämmelserna om tillämplig lagstiftning har framför allt betydelse för

• om personen är försäkrad i Sverige och för vad (2 kap. 5 § SFB)
• om vi ska utfärda ett intyg eller inte
• andra bestämmelser i regelverket, till exempel för kapitel 1–9 i avdelning III i förordning 883/2004.

Bedömningen av tillämplig lagstiftning är som utgångspunkt avgörande för att veta vilket land som ska ansvara för personens förmåner, men det kan finnas särskilda förmånsbestämmelser som innebär att ett annat land ska ha ansvar för vissa förmåner. En pensionär som bor i ett annat land än det som hen får sin pension från ska exempelvis omfattas av lagstiftningen i bosättningslandet. Det innebär att det kan finnas förmåner i bosättningslandet som personen har rätt att få tillgång till trots att det land som betalar pensionen även ansvarar för vårdförmåner. Läs om detta i avsnitt 9.4. Även i detta fall är det alltså viktigt att bedöma såväl personkrets som tillämplig lagstiftning.

När ska bestämmelserna om tillämplig lagstiftning inte tillämpas?

När en EU-medborgare flyttar till Sverige för att bo och arbeta, kan hen fortsätta att vara omfattad av det tidigare landets lagstiftning under en viss tid. Därefter är det inte längre en situation där flera länders lagstiftning kan aktualiseras och bestämmelserna om tillämplig lagstiftning ska därför inte tillämpas längre. Detsamma gäller för en person som kommer från ett unionsland och inte längre omfattas av det landets lagstiftning, utan är i en helt nationell SFB-situation.

Bestämmelserna om tillämplig lagstiftning i ett avtal behöver inte tillämpas för personer som exempelvis kommer till Sverige från ett avtalsland för att bo och arbeta här och som inte är i en situation där bestämmelserna om tillämplig lagstiftning i avtalet är aktuella. Det finns nämligen i dessa situationer ingen konfliktsituation mellan flera länders lagstiftning. I de situationer en person uppfyller SFB:s villkor för arbete i Sverige och dessa överensstämmer med det internationella regelverkets bestämmelse om tillämplig lagstiftning finns det inget behov av att tillämpa det regelverkets bestämmelse.

2.2.2 De internationella regelverken innebär begränsningar i nationell rätt på olika sätt

I de fall ett internationellt regelverk ska tillämpas, kan det medföra både utvidgad och inskränkt tillämpning av de svenska bestämmelserna. En nationell bestämmelse kan därför inte alltid upprätthållas. I och med att förordning 883/2004 går före de svenska bestämmelserna krävs det att Försäkringskassan är uppmärksam på att en bestämmelse i förordningen kan påverka tillämpligheten av SFB. Se vidare under beskrivningen av 2 kap. 5 § SFB.

På grund av unionsrätten kan exempelvis en person som arbetar i Sverige ha rätt till bosättningsbaserade förmåner från Sverige, även om hen inte bor här; det unionsrättsliga regelverket medför en utvidgad tillämpning av de svenska bestämmelserna (artikel 7 i förordning 883/2004). Ett exempel på inskränkt tillämpning är avtalet med Turkiet som säger att statligt anställda endast kan vara utsända i tolv månader med en förlängning på tolv månader. Detta trots att en sådan person enligt SFB kan vara utsänd på obestämd tid. Även SFB:s bestämmelser om exempelvis utlandsvistelse eller avräkning av utländska förmåner kan på samma sätt behöva utvidgas eller inskränkas i förhållande till ett internationellt regelverk.

Regelverken kan visserligen begränsa de svenska bestämmelserna, men nationella villkor om till exempel försäkringstid för rätt till en förmån kan ändå upprätthållas. Däremot finns ibland särskilda samordningsbestämmelser som då kan tillämpas, se till exempel avsnitt 9.2.6 Sammanläggning av perioder.

Det är viktigt att Försäkringskassan har överblick över de regelverk som kan vara tillämpliga för en person och kan avgöra i vilka situationer regelverken behöver tillämpas. Risken är annars att vi missar att samordna förmåner, betalar ut ersättning när egentligen ett annat lands lagstiftning ska gälla för personen eller nekar en person förmåner trots att hen är försäkrad för förmånen ifråga. Se vidare avsnitt 2.4 Administrering av socialförsäkringsskyddet.

2.2.3 Försäkringsvillkoren i SFB i förhållande till bestämmelser om tillämplig lagstiftning

I de situationer som ett internationellt regelverk ska tillämpas är det viktigt att särskilja bedömningen av vilket lands lagstiftning som ska gälla och bedömningen av om personen är försäkrad. Det beror på att de internationella regelverken inte omfattar alla förmåner i SFB och att det är möjligt att ställa nationella försäkringsvillkor. Som beskrivs mer ingående nedan är det inte alltid som detta får någon praktisk betydelse för Försäkringskassan, eftersom många bestämmelser om tillämplig lagstiftning överensstämmer med SFB:s försäkringsvillkor. Många länder har däremot andra försäkringsvillkor, och det är viktigt att förstå och särskilja dem för att förstå systematiken och uppbyggnaden i regelverken.

Avtal om social trygghet

Avtal om social trygghet som Sverige har ingått med andra länder omfattar inte alla förmåner i SFB. Samtidigt har samtliga avtal om social trygghet huvudregler som innebär att en person ska omfattas av det lands lagstiftning som hen arbetar eller bor i. De aktuella bestämmelserna i avtalet hänvisar då till att det som avses med arbete eller bosättning i ett land, är det som framgår av landets nationella lagstiftning. Det innebär att bedömningen av om en person kan anses arbeta eller bo i Sverige enligt SFB stämmer överens med avtalets bestämmelser om tillämplig lagstiftning. I dessa fall blir bedömningen enligt två regelverk mer teoretisk än praktisk. I sådana situationer kan nämligen bedömningen av arbetet eller bosättningen enligt SFB inte bli någon annan än att personen anses bo eller arbeta i Sverige.

Förordning 883/2004

Samtliga arbetsbaserade förmåner enligt SFB omfattas av förordning 883/2004. När bestämmelserna om tillämplig lagstiftning överensstämmer med det som gäller för att vara försäkrad enligt SFB blir bedömningen enligt två regelverk mer teoretisk än praktisk. Det kan till exempel gälla en person som kommer från Tyskland för att arbeta i Sverige och Försäkringskassan har tillämpat artikel 11.3 a i förordning 883/2004. I en sådan situation kan bedömningen av arbetet enligt SFB inte bli någon annan än att personen anses arbeta i Sverige.

När personen slutar arbeta i Sverige och inte är bosatt här blir det dock avgörande att särskilja bedömningarna av tillämplig lagstiftning och försäkrad för arbete, eftersom begreppet arbeta som anställd enligt EU-rätten har en annan innebörd än att vara försäkrad för arbetsbaserade förmåner enligt SFB (se beskrivningen av artikel 1.a i förordning 883/2004 i avsnitt 9.2.1).

På samma sätt saknar bedömningen av om personen är försäkrad för arbete enligt SFB praktisk betydelse för personer för vilka svensk lagstiftning ska tillämpas enligt förordning 883/2004. Det beror på att förordningen redan har pekat ut Sverige och alla arbetsbaserade förmåner omfattas av förordning 883/2004.

Särskilt gällande bosättning

Alla bosättningsbaserade förmåner enligt SFB omfattas däremot inte av förordning 883/2004. Därför kan skillnaden i bedömningen mellan tillämplig lagstiftning och försäkrad för bosättningsbaserade förmåner i Sverige vara viktig. Det beror på de olika bosättningsbegreppen i förordning 883/2004 och SFB. Den bedömning som ska göras vid tillämpningen av 5 kap. 3 § SFB liknar tillämpningen av artiklarna 1.j och 11.3 e i förordning 883/2004 (se även artikel 11 i förordning 987/2009). Men det finns skillnader. Förordning 883/2004 saknar till exempel tidsgräns. Det kan bland annat få till följd att en person anses bosatt i Sverige enligt förordning 883/2004, men inte enligt SFB. I en sådan situation ska unionsrätten beaktas, eftersom det finns en särskild unionsrättslig definition av bosättning. Det gäller dock bara för de bosättningsbaserade förmåner som omfattas av förordningen. I övrigt kan ettårskravet upprätthållas.

2.3 Försäkringskassans uppdrag

Svensk socialförsäkring är obligatorisk och innebär att en person som uppfyller villkoren i SFB är försäkrad för och har rätt till arbetsbaserade eller bosättningsbaserade förmåner. Försäkringen har betydelse för om en person ska få en förmån enligt SFB och vissa delar av den svenska försäkringen bygger på historisk försäkringstid.

2.3.1 Särskilt gällande gränsöverskridande frågor

Försäkringskassan har ett brett uppdrag inom det gränsöverskridande området. Uppdraget inbegriper bedömningar i enskilda ärenden, till exempel tillämplig lagstiftning för en person, utfärdande av intyg och kontakter med andra myndigheter såväl inom Sverige som i andra länder.

Försäkringskassans uppdrag som behörig institution gäller både unionsrätten och de avtal om social trygghet som Sverige har ingått. Vår bedömning av om det är svensk lagstiftning som ska gälla har betydelse för personens möjlighet att få tillgång till förmåner enligt SFB. Men den kan även ha betydelse för personens möjligheter att exempelvis få tillgång till svensk hälso- och sjukvård eller hälso- och sjukvård i ett annat medlemsland på Sveriges bekostnad. Dessutom kan den påverka de rättigheter och skyldigheter som andra myndigheter ansvarar för. Exempelvis har den betydelse för Skatteverkets beslut om sociala avgifter.

Bedömningen om personen är försäkrad i Sverige ska hålla hög kvalitet. Den ska också vara likformig på så sätt att Försäkringskassan gör samma bedömning om försäkring för en person vid ett och samma tillfälle.

Att bedöma om en person är försäkrad i Sverige i gränsöverskridande situationer kan vara en komplex fråga. Vidare påverkar regelverken varandra i sådana ärenden på ett sätt som gör att det inte är möjligt att bara bedöma personens situation i förhållande till en viss förmån som hen ansökt om.

Behoven av att tillämpa internationella regelverk kan också variera beroende på situation, det kanske inte är relevant i det nu aktuella förmånsärendet, men vid ett senare tillfälle vid en ansökan om en annan förmån måste det uppmärksammas att till exempel förordning 883/2004 är tillämplig för personen. Risken är annars att personen går miste om rättigheter som hen har från ett annat land. Hur Försäkringskassan rent praktiskt arbetar med detta framgår i avsnitt 2.4 Administrering av socialförsäkringsskyddet.

Till skillnad från rent nationella ärenden kan andra länders tillämpning av ett internationellt regelverk även påverka Försäkringskassans tillämpning. Försäkrings-kassan kan till exempel behöva svara andra länder om försäkringsperioder i Sverige som behövs i det andra landet för att personen ska kunna få förmåner därifrån.

2.3.2 Beslut om personen är försäkrad i Sverige

För rätt till en förmån enligt SFB krävs att

• man är försäkrad i Sverige (4 kap. 3 § första stycket SFB)
• man uppfyller övriga relevanta villkor i socialförsäkringsskyddet (4 kap. 3 § andra stycket SFB)
• förmånsvillkoren är uppfyllda (4 kap. 4 § SFB).

Detta innebär att Försäkringskassan ska utreda om en person är försäkrad i Sverige i samtliga fall när hen ansöker om en förmån eller när det kommer en impuls om att hen kan ha rätt till en förmån, till exempel uppgifter om att det finns barn som kan ge rätt till barnbidrag. Detsamma gäller vid bedömningen av förmåner som grundas på försäkringstid i Sverige. Det är regleringen att förmånen kräver viss försäkringstid som ger stöd för att bedöma sådan försäkringstid. Bedömningen av om en person är försäkrad enligt SFB kan också, beroende på situation, innefatta en bakomliggande bedömning av bestämmelser i ett internationellt regelverk, till exempel tillämplig lagstiftning (2 kap. 5 § SFB).

Det finns däremot inga bestämmelser i SFB som säger att vi enbart ska bedöma om en person är försäkrad i Sverige. Bedömningen ska alltid ha koppling till ett förmåns-anspråk eller ett utfärdande av ett intyg. (jfr 113 kap. 2 § SFB, HFD 2012 ref. 10 och JK:s beslut den 20 januari 2020, dnr. 561-19-4.3.2). Det innebär att Försäkringskassan inte ska utreda eller fatta beslut om detta i andra situationer, till exempel för att någon vill få besked om var hen är försäkrad.

Beslut om utfärdande av intyg

Enligt förordning 883/2004, förordning 987/2009 och avtal om social trygghet som Sverige har med andra länder, har man oftast rätt att veta vilket lands lagstiftning man omfattas av. Det finns därför i dessa internationella regelverk en särskild reglering om att man har rätt att få ett beslut om det. Beslutet utfärdas i form av ett intyg som visar att personen ska omfattas av lagstiftningen i ett visst land och att sociala avgifter för hen ska betalas i det landet. Om en person omfattas av svensk lagstiftning ska Försäkringskassan utfärda ett sådant intyg på begäran av personen själv eller arbetsgivaren. När det är aktuellt ska det anges till och med vilken dag och på vilka villkor intyget gäller. Se vidare under respektive regelverks kapitel.

Förordningarna och avtalen har även liknande regleringar gällande vissa intyg om hälso- och sjukvård samt intygad försäkringstid i ett annat land.

2.4 Administrering av socialförsäkringsskyddet

Svensk socialförsäkring är obligatorisk. Det betyder att personer inte kan välja att omfattas av försäkringen eller inte. De personer som uppfyller villkoren ska därför få del av försäkringen. Socialförsäkring kan en person behöva ha tillgång till under olika perioder i livet. Att en person rör sig mellan länder kan påverka möjligheten att få del av socialförsäkringen. Det finns därför ett behov av att ha en sammanställning av vilka personer som är försäkrade i Sverige för att kunna administrera socialförsäkringen på ett rättssäkert sätt.

Försäkringskassans föreskrifter (FKFS 2020:4) om verkställighet av socialförsäkrings-balken när det gäller socialförsäkringsskyddet föreskriver vilka uppgifter som ska registreras. Föreskrifterna har motiverats med att Försäkringskassan förutom vid bedömningen av om en person är försäkrad i Sverige i samband med en ansökan om förmån, även behöver ha vissa registrerade uppgifter att utgå ifrån. Personer kan också anmäla enligt 110 kap. 43–45 §§ SFB att de har bosatt sig eller börjat arbeta i Sverige eller flyttat härifrån och dessa anmälningar ska tas om hand.

Det som ska registreras är bland annat uppgifter som innebär att en person har bedömts som försäkrad eller inte försäkrad i Sverige. Dessa registreringar görs av en särskild avdelning på Försäkringskassan. Vilka uppgifter som ska registreras och när det ska göras beskrivs i avsnitt 2.5 Metodstöd.

För Försäkringskassan innebär registreringsskyldigheten att vi ska ha en form av sammanställning med registrerade uppgifter som har anknytning till personers socialförsäkringsskydd. Dessa uppgifter ska vara en utgångspunkt vid beslut om en förmån. Följande uppgifter ska därför registreras:

• det eller de internationella regelverk som är tillämpliga
• bedömningen att bestämmelserna av tillämplig lagstiftning har tillämpats
• intyg om tillämplig lagstiftning som Försäkringskassan har utfärdat
• försäkringsbedömningen. (4 § FKFS 2020:4)

Den initiala bedömningen och registreringen av dessa uppgifter behövs för att minska risken för att förbise regelverk som är tillämpliga för personen och för att ha en effektiv och rättssäker hantering av hens rättigheter över tid. Detta är avgörande för att vi ska kunna hantera en persons socialförsäkring korrekt och effektivt, nu och i framtiden.

Försäkringskassan ska även föra in uppgifter som kan innebära att en person inte längre har rätt till förmåner eller intyg från Sverige, det vill säga att hen har avlidit, har avregistrerats enligt 21 § folkbokföringslagen (1991:481), FOL, eller har utvisats (5 § FKFS 2020:4).

2.4.1 Registrerade uppgifter är en del av beslutsunderlaget

Varje gång en person ansöker om en förmån ska Försäkringskassan pröva om personen uppfyller aktuella försäkringsvillkor i Sverige. Vid prövningen ska vi beakta alla uppgifter vi har, inklusive uppgifter som personen själv åberopar. Registrerade uppgifter om personens socialförsäkringsskydd är då bara en del av beslutsunderlaget och de kan inte omedelbart läggas till grund för bedömningen om det finns andra uppgifter i ärendet som talar i annan riktning. De registrerade uppgifterna ska alltså ligga till grund för vår bedömning, tillsammans med eventuella andra uppgifter som personen sedan ges möjlighet att komplettera med eller bemöta. (Jfr HFD 2012 ref. 10)

FKFS 2020:4 reglerar på så sätt uppgifter som Försäkringskassan behöver för att kunna administrera SFB och socialförsäkringen i gränsöverskridande situationer. Själva registreringen av olika uppgifter är bara en administrativ åtgärd som i sig inte har någon rättsverkan för personen. Därför är den inte att anse som ett överklagbart beslut (HFD 2012 ref. 10 och HFD 2020 not. 14).

2.5 Metodstöd

Det här metodstödet beskriver hur du handlägger ärenden som har gränsöverskridande inslag.

Metodstödet ska säkerställa att du använder rätt regelverk i bedömningen och att personen därigenom får ett korrekt beslut om en förmån eller ett intyg. Du handlägger ärendet i tre moment:

• Utredning, se avsnitt 2.5.1.
• Bedömning (som ska dokumenteras och registreras), se avsnitt 2.5.2.
• Ställningstagande eller beslut, se avsnitt 2.5.3.

När du handlägger ärendet kan du ta stöd av följande steg:

• Vad vet vi om personen?
• Vilket eller vilka regelverk kan vara aktuella att tillämpa?
• Bedömning av tillämplig lagstiftning – ska svensk lagstiftning gälla?
• Är personen försäkrad i Sverige?
• Uppfyller personen de övriga villkoren i socialförsäkringsskyddet?
• Uppfyller personen förmånsbestämmelserna?

Alla steg blir inte aktuella i alla ärenden, men för att inte missa något är det viktigt att du går igenom alla steg. Det gäller även om det i vissa fall innebär att du bara konstaterar att ett steg inte är aktuellt. Om du till exempel handlägger ett ärende där du fått information om att personen har kommit till Sverige från Thailand, så konstaterar du bara att Sverige inte har något avtal med Thailand och att det därför inte finns något annat regelverk att tillämpa än SFB. Någon bedömning av tillämplig lagstiftning blir då aldrig aktuellt, utan du hamnar direkt i steget Är personen försäkrad i Sverige?

I vissa fall kan svaret i ett steg innebära att du inte ska gå vidare. Det gäller till exempel när du bedömt att en person inte är försäkrad i Sverige. Då ska du inte bedöma de andra villkoren i socialförsäkringsskyddet.

2.5.1 Utredning

Förutsättningarna i det enskilda ärendet avgör hur omfattande din utredning behöver vara. Det är utredningsskyldigheten som styr. Läs mer i Vägledning 2004:7, Förvaltningsrätt i praktiken.

Impuls till utredning

SFB har inga bestämmelser om att det ska fattas särskilda beslut om en persons försäkring. Försäkringsvillkoren och andra villkor ska därför bara utredas när rätten till en förmån eller ett intyg prövas. Läs mer om hur inkomna uppgifter om bosättning och arbete ska hanteras i övriga situationer under rubriken Anmälningar ska tas om hand i avsnitt 2.5.4.

Du ska därför bara utreda och bedöma en persons försäkring när hen gör något av följande:

• ansöker om en förmån
• ansöker om ett intyg
• lämnar uppgifter till Försäkringskassan om bosättning eller arbete och omständigheterna innebär en impuls om rätt till en förmån eller intyg utan ansökan, till exempel barnbidrag
• lämnar uppgifter till Försäkringskassan om bosättning eller arbete och omständigheterna innebär en impuls om att se över hens utbetalning av en förmån eller utfärdat intyg.

Tidpunkt och omfattning av utredningen

Eftersom försäkringsvillkoren och andra villkor bara ska utredas när personens rätt till en förmån eller ett intyg prövas, så är personens ansökan eller impuls om förmån eller intyg utgångspunkt för utredningen. Du utreder därför bara den tidpunkt och den period som har betydelse för den förmån eller det intyg som är aktuellt. Vilken tidpunkt och period som har betydelse framgår av bestämmelserna för förmånen eller intyget.

Du utreder alltid en persons hela försäkringssituation för den tidpunkt och period som har betydelse för förmånen eller intyget i fråga, det vill säga både bosättning och arbete. Det beror på att uppgifter om personens bosättning och arbete kan påverka vilka regelverk och bestämmelser som ska tillämpas. Uppgifter om personens bosättning kan även påverka hur vi ser på arbetet och arbetet kan påverka hur vi ser på bosättningen.

Uppgifter som behövs i utredningen – vad vet vi om personen?

När du har kommit fram till att du ska utreda en impuls för en viss tidpunkt och en viss period, ska du utreda vilken situation personen befinner sig i. Det behövs för att det ska vara möjligt att ta ställning till vilket eller vilka regelverk som ska tillämpas. Det finns ingen fullständig lista på faktorer som kan ha betydelse, men följande faktorer kan vara av intresse:

• Vad har personen för medborgarskap?
• Vilket land har personen rört sig till eller från, det vill säga hur ser rörelsen ut?
• Vad är avsikten med vistelsen? Handlar det om att arbeta, studera eller bo eller är det en semesterresa? Om det är en semesterresa är det normalt sett inte aktuellt för Försäkringskassan att göra någon bedömning, även om återkommande semesterresor kan vara en indikation på att personen har flyttat hit eller härifrån.
• Känner vi till om personen även har bott eller arbetat i ett annat land som Sverige har ett avtal med, exempelvis ett EU-land?
• Om personen arbetar, vad gör hen?
• Har personen börjat arbeta i annat land, eller har för avsikt att göra det?
• Studerar personen?
• Är personen pensionär eller får invaliditetsförmåner från ett medlemsland?
• Har personen familj? Är familjen med, eller bor den i ett annat land?

Dokumentera de uppgifter som har betydelse för kommande bedömning och ställningstagande eller beslut.

2.5.2 Bedömning

Vad du ska bedöma beror på det enskilda ärendet och vad som är nödvändigt för att säkerställa att rätt beslut fattas.

En bedömning är inte detsamma som ett beslut eller ett ställningstagande. Ofta behövs flera bedömningar för att komma fram till ett beslut eller ett ställningstagande. Ta därför hjälp av följande steg för att gå igenom de bedömningar du kan behöva göra för att komma fram till rätt beslut eller ställningstagande. Dokumentera din bedömning av varje steg.

Vilket eller vilka regelverk är tillämpliga?

Bedöm om personen

• är i en situation som inbegriper minst två länder där det finns ett gemensamt internationellt regelverk
• omfattas av personkretsen i det internationella regelverket.

Du bedömer sedan vilket eller vilka regelverk som ska tillämpas i det enskilda ärendet. Valet av tillämpliga regelverk ska säkerställa att personen inte går miste om sina rättigheter inom socialförsäkringsområdet. Tillämpliga regelverk är därför alltid de där den aktuella förmånen ingår som ett sakområde. Andra tillämpliga regelverk kan även vara de som gäller förmåner inom andra sakområden. Det finns dock inget behov av att nämna sådana tillämpliga regelverk som endast avser ett ytterst specifikt försäkringsfall, som till exempel sjuktransporter.

Om ett internationellt regelverk är tillämpligt för personen ska du registrera det (4 § punkt 3 i FKFS 2020:4). Registrering av bedömningen görs av en särskild avdelning på Försäkringskassan.

Ska svensk lagstiftning gälla?

Det här steget blir aktuellt när ett internationellt regelverk som är tillämpligt har bestämmelser om tillämplig lagstiftning som ska tillämpas i den aktuella situationen. Det gäller när

• det finns en konfliktsituation mellan olika regelverk och tillämpningen av bestämmelserna behövs för ditt ställningstagande.
• personen har ansökt om att få ett intyg om tillämplig lagstiftning (läs om den särskilda regleringen i förordning 987/2009 och aktuellt avtal om social trygghet).

Här bedömer du vilket lands lagstiftning som ska gälla. Läs om hur du gör den bedömningen i beskrivningen av artiklarna 11–16 i förordning 883/2004 och aktuella artiklar i avtalen om social trygghet.

Läs mer i avsnitt 2.5.3 om vad din bedömning av tillämplig lagstiftning ska mynna ut i för ställningstagande eller för beslut om utfärdande av intyg.

Om du har tillämpat bestämmelserna om tillämplig lagstiftning i ditt ärende ska du registrera din bedömning (4 § punkt 4 FKFS 2020:4). Registrering av bedömningen görs av en särskild avdelning på Försäkringskassan.

Är personen försäkrad i Sverige?

Här bedömer du om personen är försäkrad i Sverige. Det ska du alltid göra, enligt SFB eller någon annan aktuell svensk lagstiftning. Läs om hur du gör bedömningen av försäkringsvillkoren i beskrivningen av aktuell bestämmelse i 5 kap. och 6 kap. SFB.

Din bedömning av om personen är försäkrad är en helhetsbedömning av personens försäkringssituation för den aktuella tidpunkten och perioden. Det beror på att personens arbete och bosättning kan påverka vilka regelverk och vilka bestämmelser som ska tillämpas och vilket regelverk som ska gälla för vilken förmån.

Läs i avsnitt 2.5.3 vad din bedömning ska mynna ut i för ställningstagande.

Bedömningen ska även registreras i Försäkringskassans system (4 § punkt 1 och 2 FKFS 2020:4). Registrering av bedömningen görs av en särskild avdelning på Försäkringskassan.

Särskilt om intyg om tillämplig lagstiftning

Även när du beslutar att utfärda ett intyg om tillämplig lagstiftning ska du bedöma om personen är försäkrad i Sverige enligt SFB. Det beror på att

• flera bestämmelser om tillämplig lagstiftning hänvisar tillbaka till vad som gäller enligt den nationella lagstiftningen
• syftet med att ett lands lagstiftning ska gälla för personen är att personen ska omfattas av det landets förmåner som ingår i regelverket
• Försäkringskassan behöver registrerade uppgifter för att kunna administrera personens socialförsäkringsskydd rättssäkert och effektivt.

Din bedömning om försäkring enligt SFB leder i dessa fall inte till något beslut. Den ska dock dokumenteras och registreras. Registrering av bedömningen görs av en särskild avdelning på Försäkringskassan.

Uppfyller personen de andra villkoren i socialförsäkringsskyddet?

Bedöm om personen uppfyller de andra villkor som gäller för respektive förmån. Det är bara aktuellt för de förmåner som regleras i SFB och i de fall personen befinner sig i en sådan situation. Det är även viktigt att tänka på att dessa andra villkor för socialförsäkringsskyddet kan se olika ut, beroende på förmån.

För den som kommer till Sverige och behöver tillstånd för att vistas här, krävs exempelvis att personen ska ha uppehållstillstånd för att kunna få en förmån.

För den som lämnar Sverige finns också sådana andra särskilda villkor, som inte ska sammanblandas med att vara försäkrad. En person kan, om inget annat särskilt gäller i övrigt, exempelvis lämna Sverige under ett år och vara fortsatt försäkrad i Sverige, men hen kan endast få barnbidrag under sex månader, eftersom hen endast är skyddad under den perioden. Genom att personen är försäkrad under hela perioden kan hen dock tillgodoräkna sig en försäkringsperiod, vilket betyder att hen ska anses vara fortsatt försäkrad så länge som dessa villkor är uppfyllda.

Läs om dessa villkor i beskrivningen av 5 kap. 11–18 a §§ och 6 kap. 13–18 §§ SFB.

Uppfyller personen förmånsvillkoren?

De internationella regelverken har inte bara betydelse i bedömningen av personkrets och tillämplig lagstiftning, utan även i bedömningen av förmånsvillkoren. Beroende på förmån kan det handla om olika former av samordning. Det kan exempelvis handla om härledningsrätter eller att förmånen ska beräknas på ett särskilt sätt.

Detta steg kan i vissa fall bli aktuellt trots att personen inte omfattas av svensk lagstiftning enligt förordning 883/2004, ett avtal om social trygghet eller är försäkrad i Sverige enligt SFB. Till exempel innehåller förordningen förmånsbestämmelser som kan innebära att Sverige ska bevilja förmåner trots att personen omfattas av ett annat lands lagstiftning. Det gäller framför allt den som har sjuk- eller aktivitetssättning från Sverige. Eftersom dessa förmåner ses som invaliditetsförmåner i förordningens mening, kan de särskilda bestämmelserna om samordning för den som får pension från ett land behöva tillämpas (avdelning III, kapitel 1, avsnitt II i förordning 883/2004).

Även det motsatta gäller, det vill säga personer som får invaliditetsförmåner från ett annat land ska i vissa fall ha rätt till vissa förmåner från det landet och inte från Sverige, trots att de bor här. Läs om detta i avsnitt 9.4.

2.5.3 Ställningstagande och beslut

Att utreda och bedöma en persons försäkring i samband med en förmån ingår alltid som en del i beslutet om förmånen. Även om ärendet har handlagts av en särskild avdelning ska du som förmånshandläggare ta ställning till om personen är försäkrad för den aktuella förmånen, i förekommande fall med de begränsningar av SFB som följer av andra regelverk (2 kap. 5 § SFB).

Beslut i ärenden om förmåner enligt SFB kan ändras, omprövas och överklagas enligt bestämmelserna i 113 kap. 3–21 §§ SFB. Det gäller även förmåner enligt SFB där ett internationellt regelverk har tillämpats. Läs mer om detta i beskrivningen av 2 kap. 5 § SFB.

Utredning och bedömning om att utfärda ett intyg om tillämplig lagstiftning är ett eget beslut. Du ska i dessa situationer besluta om utfärdande av intyg. För beslut om utfärdande av intyg enligt förordning 883/2004 gäller också SFB:s regler om ändring, omprövning och överklagande (113 kap. 2 § andra stycket SFB). Läs mer om detta i avsnitt 3.7.2 och avsnitt 10.1.5.

För beslut om utfärdande av intyg om tillämplig lagstiftning enligt ett avtal om social trygghet gäller förvaltningslagens bestämmelser.

Du ska registrera Försäkringskassans utfärdade intyg om tillämplig lagstiftning (4 § punkt 5 FKFS 2020:4). Registrering av bedömningen görs av en särskild avdelning på Försäkringskassan.

2.5.4 Bedömningen kan ändras

Försäkringskassans organisatoriska uppdelning och administrering av socialförsäkringsskyddet innebär att varje gång du ska bedöma en persons försäkring i samband med förmån eller intyg ska du utgå ifrån tidigare registrerade uppgifter om en persons försäkring.

Vid varje ny prövning ska du beakta alla uppgifter som Försäkringskassan har. De registrerade uppgifterna om personens försäkring är då bara en del av beslutsunderlaget och kan inte omedelbart läggas till grund för bedömningen av om det finns andra uppgifter i ärendet som talar i en annan riktning. På samma sätt kan personer som har pågående förmåner hos Försäkringskassan flytta, resa utomlands eller på andra sätt förändra sin situation som kan påverka socialförsäkringsskyddet.

Du behöver därför reagera på alla impulser som kan påverka en tidigare bedömning. Det finns ingen fullständig lista på faktorer som kan ha betydelse, men det kan exempelvis handla om

• arbete i ett annat land
• förskola eller studier i ett annat land
• flytt
• nya familjemedlemmar
• boende under längre perioder i ett annat land
• längre vistelser utomlands
• pension från ett annat land.

Sådan information kan vara en indikation på att Försäkringskassan på nytt behöver utreda och ta ställning till om personen är försäkrad i Sverige och har rätt till förmåner härifrån.

Som stöd för att identifiera de impulser som kan påverka en tidigare bedömning finns tjänsten Bedöm försäkrad i Sverige. Tjänsten kan bedöma om personen är försäkrad för förmåner enligt 5 kap. respektive 6 kap. SFB. Det ska vara avstämt inom din avdelning att tjänsten ska användas, eftersom en del av informationsförsörjningen i tjänsten utgörs av standardiserade frågor kring bosättning och arbete. Följande frågor ska personen själv svara på:

• Bor personen utanför Sverige?
• Vistas personen utanför Sverige under längre perioder?
• Arbetar personen i Sverige?
• Arbetar personen i något annat land?
• Får personen ersättning från utlandet?
• Har personen en offentlig utländsk arbetsgivare eller är personen anställd av en internationell organisation?
• Arbetar personen på ett fartyg?
• Är personen utsänd till Sverige för arbete?

Beroende på om prövningen avser en förmån enligt 5 eller 6 kap. SFB och om förmånen ingår som ett sakområde för ett internationellt regelverk kan vissa frågor vara irrelevanta.

Anmälningar ska tas om hand

Du ska inte utreda eller besluta om en persons försäkring enbart för att hen gör en anmälan om arbete eller bosättning, eller kontaktar Försäkringskassan för att veta om hen är försäkrad. Sådana anmälningar ska bara registreras, vilket sker genom att ett FTH-ärende skapas automatiskt när sådana uppgifter inkommer.

Om du får in sådana uppgifter, eller om någon kontaktar dig för att få veta om hen är försäkrad i Sverige, ska du informera om att vi utreder personens försäkring först när hen är aktuell för en förmån eller ett intyg från Försäkringskassan.