8 Förordningar om samordning av de sociala trygghetssystemen

Följande förordningar är till för att underlätta den fria rörligheten för personer mellan medlemsländerna och att förhindra att de går miste om socialförsäkringsförmåner när de arbetar i ett annat land:

• Förordning 883/2004
• Förordning 987/2009.

Förordningarna trädde i kraft den 1 maj 2010.

Ett land som är medlem i EU överlåter sin normgivningskompetens till unionen inom vissa områden. Det innebär att unionen får lagstifta i stället för landet självt. Samordningen av de sociala trygghetssystemen är ett sådant område.

Förordningarna är direkt tillämpliga i medlemsländerna och ska alltså inte införlivas i ländernas rättssystem genom nationell lagstiftning. Avsikten med förordningarna är att samordna de olika ländernas socialförsäkringssystem, inte att harmonisera dem. Varje land bestämmer alltså över sitt eget socialförsäkringssystem, vilka förmåner som ska finnas, hur de ska finansieras, nivån på sociala avgifter och förmåner osv.

8.1 Förordning 1408/71 och 574/72

Innan förordningarna ovan antogs fanns:

• Förordning 1408/71
• Förordning 574/72.

Dessa förordningar har varit tillämpliga i Sverige sedan den 1 januari 1994. Förordning 1408/71 och dess tillämpningsförordning har ersattas av förordningarna 883/2004 och 987/2009 men kan dock fortsätta att gälla i vissa situationer. Du kan läsa mer om detta i avsnitt 11.1. Tänk på att Sverige innan förordning 1408/71 hade ingått avtal om social trygghet med flera numera EU-medlemsländer, vilket innebär att sådana avtal bland annat kan gälla för tid innan förordningarna. Du kan läsa mer om det i avsnitt 14.1.

8.1.1 Förordning 883/2004 ersätter 1408/71

Förordning 883/2004 ersatte 1408/71 från den 1 maj 2010. Orsaken var att 1408/71 vid flera tillfällen ändrades och uppdaterades utifrån utvecklingen på EU-nivå, EU-domstolens domar och förändringar i olika länders nationella lagstiftning, så att samordningsreglerna i förordningen blev komplexa och omständliga. För att målet om fri rörlighet för personer skulle kunna uppnås, så moderniserades och förenklades reglerna i förordning 1408/71 och ersattes med förordning 883/2004. (Skäl 3 i förordning 883/2004)

Du kan läsa mer om övergångsbestämmelserna i avsnitt 11.1.

Ett led i moderniseringen av reglerna har varit att precisera vilka åtgärder och förfaranden som behövs för tillämpningen och förenklingen för alla berörda parter. Det innebär att samordningsbestämmelserna tydligare anger vilka rättigheter och skyldigheter både de enskilda och ländernas institutioner har. Därför ersattes även tillämpningsförordning 574/72 med 987/2009. (Skäl 1 i förordning 987/2009)

8.2 Fyra principer för samordning

Samordningen av medlemsländernas olika socialförsäkringssystem har sin grund i fyra principer. När medlemsländerna och Försäkringskassan tillämpar förordningarna ska det göras i ljuset av de fyra principerna som står i avdelning I förordning 883/2004. Principerna är

• likabehandling (artikel 4 i förordning 883/2004)
• likvärdiga förmåner (artikel 5 i förordning 883/2004)
• sammanläggning (artikel 6 i förordning 883/2004)
• exportabilitet (artikel 7 i förordning 883/2004).

Du kan läsa mer om vad principerna innebär i avsnitt 9.2.4–7. I förordning 1408/71 återfinns vissa av principerna under de olika sakområdena.

8.3 I vilka länder gäller förordningarna?

För att veta i vilka situationer som förordningarna ska tillämpas är det viktigt att känna till i vilka länder som bestämmelserna gäller. Förordningarna gäller självklart i alla EU-länder och inom deras territorier men även i Schweiz och EES-länderna. Nedan följer en närmare beskrivning av vilka länder som för närvarande är medlemmar i EU och vad som gäller för deras territorier samt vad som gäller för Schweiz och EES-länderna.

8.3.1 EU-länderna och deras territorier

I dagsläget består EU av 27 medlemsländer. Dessa är Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike.

Förenade kungariket var medlem i EU till och med den 31 januari 2020. Läs om vad detta innebär i avsnitt 8.3.4.

Eftersom förordningarna har sin grund i EUF-fördraget gäller bestämmelserna i förordningarna i de länder och territorier där fördraget gäller. Det innebär att följande länders territorier omfattas av förordningarna:

Cypern Republiken Cypern, det vill säga den grekiskcypriotiska delen (SE 12003T/PRO/10, Protokoll nr 10 om Cypern)

Frankrike Guadeloupe, Franska Guyana, Martinique, Réunion, Saint-Barthélemy och Saint Martin

Portugal Azorerna och Madeira

Spanien Kanarieöarna

Finland Åland

(Artikel 355 EUF-fördraget)

Territorier där förordningarna inte ska tillämpas

I bilaga 2 till EUF-fördraget finns de länder och territorier uppräknade som har en särskild associeringsordning med EU. En förutsättning för att förordningarna ska tillämpas i förhållande till de territorier och länder som nämns i bilaga 2 är att det finns ett avtal som reglerar det. Till exempel ska inte förordningarna tillämpas i förhållande till Brittiska Jungfruöarna eller Nederländska Antillerna, eftersom det inte finns något avtal om det.

Förordningarna ska heller inte tillämpas mellan EU och Färöarna (artikel 355.5a i EUF-fördraget). Personer som är försäkrade på Färöarna och Grönland kan däremot omfattas av förordningarna i förhållande till andra nordiska länder genom tillämpning av den nordiska konventionen, läs mer om detta i avsnitt 16.1. Det finns i övrigt inte något avtal som reglerar att EU-förordningarna om social trygghet ska gälla mellan EU och Grönland.

Cypern är ett delat land sedan 1974. Rådets förordning (EG) nr 866/2004 av den 29 april 2004 om en ordning enligt artikel 2 i protokoll nr 10 till anslutningsakten (förordning 866/2004) reglerar bland annat hur varor och personer kan korsa gränsen som delar Cypern. Gränsen ses inte som en yttre gräns till EU och därför anser EU att hela Cypern är med i EU. De turkcypriotiska medborgarna är därför att anses som EU-medborgare enligt artikel 17 i EUF-fördraget. Men EU-rätten är inte tillämplig i den turk-cypriotiska delen av Cypern och därför är inte heller förordningarna 883/2004 och 987/2009 tillämpliga där (se 12003T/PRO/10, Protokoll nr 10 om Cypern).

8.3.2 Schweiz

Genom ett avtal mellan EU och Schweiz regleras att EU:s förordningar om social trygghet ska tillämpas i förhållande till Schweiz (EUT nr L 114 den 30 april 2002). Följande förordningar ska tillämpas mellan EU:s medlemsländer och Schweiz:

• förordningarna 1408/71 och 574/72 för tid före den 1 april 2012
• förordningarna 883/2004 och 987/2009 från och med den 1 april 2012 (bilaga 2 till avtalet uppdaterades den 31 mars 2012 genom beslut 1/2012)
• Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 465/2012 av den 22 maj 2012 om ändring av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och av förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpnings-bestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 som ändrar vissa bestämmelser i förordningarna 883/2004 och 987/2009 från och med den 1 januari 2015.

För perioden 1 april 2012 till och med 31 december 2014 ska man därför tillämpa förordning 883/2004 i dess lydelse före den 28 juni 2012 i förhållande till Schweiz. Här finns övergångsbestämmelser. (Beslut nr 1/2014 av den gemensamma kommitté som inrättats genom avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer, av den 28 november 2014 om ändring av bilaga II [samordning av socialförsäkrings-systemen] till avtalet [2014/947/EU]).

Genom tillämpning av utträdesavtalets artikel 33 ska avtalets avdelning III även tillämpas i försäkringssituationer mellan Schweiz, EU och Förenade kungariket från och med den 1 januari 2021. Läs mer i avsnitt 8.3.4 Förenade kungariket.

8.3.3 EES-länderna Norge, Island och Lichtenstein

EES-avtalet är ett avtal mellan vissa EFTA-länder och EU:s medlemsländer. Det reglerar att EFTA-länderna Norge, Island och Lichtenstein ska införliva samordnings-bestämmelserna om social trygghet inom EU. Avtalet innebär att de anslutna EFTA-länderna förbinder sig att uppfylla vissa förpliktelser, bland annat att införliva ett antal av EU:s rättsakter i sin nationella lagstiftning. Flera av dessa rättsakter gäller området social trygghet.

Till skillnad mot EU:s medlemsländer, där förordningarna är direkt tillämpliga, innebär EES-avtalet ett folkrättsligt åtagande från Norge, Island och Lichtenstein att införliva avtalets bestämmelser i sina länders rättssystem. Det ska göras på så sätt att tillämpningen av bestämmelserna stämmer överens med vad som gäller inom EU. (EUT nr L 1 den 3 januari 1994. Bilaga 6 till EES-avtalet reglerar området social trygghet.)

Följande förordningar ska tillämpas mellan EU:s medlemsländer och Norge, Island och Lichtenstein:

• förordning 465/2012 som ändrar vissa bestämmelser i förordningarna 883/2004 och 987/2009 från och med den 2 februari 2013
• förordningarna 883/2004 och 987/2009 från och med den 1 juni 2012
• förordningarna 1408/71 och 574/72 för tid före den 1 juni 2012.

Genom tillämpning av utträdesavtalets artikel 33 ska avtalets avdelning III även tillämpas i försäkringssituationer mellan EES-länderna, EU och Förenade kungariket från och med den 1 januari 2021. Läs mer i avsnitt 8.3.4 Förenade kungariket.

8.3.4 Förenade kungariket

Förenade kungariket anmälde den 29 mars 2017 sin avsikt att träda ur unionen i enlighet med artikel 50 i EUF-fördraget. Därmed inleddes den tvåårsfrist för förhandlingar om utträdet som föreskrivs i artikeln. Den 1 februari 2020 lämnade Förenade kungariket EU och utträdesavtalet trädde i kraft. Läs mer om utträdesavtalet i avsnitt 8.4.

Utträdesavtalet är tillämpligt för Gibraltar, som även innan utträdet omfattades av förordningarna 883/2004 och 987/2009 enligt EUF-fördraget. Ärenden som berör Förenade kungarikets territorier Jersey, Guernsey, Alderney, Sark, Jethou, Herm och Isle of Man träffas inte av utträdesavtalet, och konventionen med Förenade kungariket från 1987 ska fortfarande tillämpas för dem. Se avsnitt 14.1.4.

Situationer kopplade till Förenade kungarikets utträde ur EU regleras även genom Avtal om handel och samarbete mellan Europiska unionen och Europiska atomenergigemenskapen, å ena sidan och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan (handels- och samarbetsavtalet). Läs mer om det i kapitel 15.

8.4 Avtal om Förenade kungarikets utträde ur EU

Utträdesavtalet fastställer villkoren för Förenade kungarikets utträde ur unionen och Euratom så att utträdet sker under ordnade former. Utträdesavtalet utgår från ett ömsesidigt skydd för EU-medborgare och medborgare i Förenade kungariket och deras familjemedlemmar. Avtalet har till syfte att säkerställa att medborgarnas rättigheter enligt avtalet kan göras gällande och bygger på principen om icke-diskriminering. Det erkänner också att rättigheter som härrör från intjänade socialförsäkringsperioder bör skyddas.

En övergångsperiod började löpa när avtalet trädde i kraft vid utträdet den 1 februari 2020 och gällde till och med den 31 december 2020 (artiklarna 126 och 127 i utträdesavtalet). Under övergångsperioden var unionsrätten fortsatt tillämplig i förhållande till Förenade kungariket utan behov av särskild reglering. Från och med den 1 januari 2021 tillämpas utträdesavtalets bestämmelser på de personer som omfattas av personkretsen i utträdesavtalet. Utträdesavtalet innebär bland annat att Försäkringskassan från den 1 januari 2021 ska fortsätta att tillämpa EU-förordningar om samordning av sociala trygghetssystem i förhållande till Förenade kungariket för de personer som omfattas av utträdesavtalets bestämmelser.

De delar av utträdesavtalet som påverkar Försäkringskassans handläggning finns främst i artikel 10 som rör allmänna bestämmelser när det gäller medborgares rättigheter och i artiklarna 30–35 som rör samordning av de sociala trygghetssystemen. Även handels- och samarbetsavtalet mellan EU och Förenade kungariket gäller från den 1 januari 2021. Vid all handläggning som har koppling till Förenande kungarikets utträde ur EU kan antingen utträdesavtalet eller handels- och samarbetsavtalet komma att vara tillämpliga.

I vare sig utträdesavtalet eller handels- och samarbetsavtalet finns det några särskilda övergångsregler som reglerar hanteringen av ärenden som inkommit före den 1 januari 2021. När det gäller förmånsärenden som berörs av Förenade kungarikets utträde ur unionen och ansökan kommit in före den 1 januari 2021, men där ansökan prövas först efter årsskiftet, ska Försäkringskassan därför tillämpa det regelverk som gäller vid beslutstillfället (läs mer i vägledning 2001:7 Omprövning och överklagande av Försäkringskassans beslut). Det innebär att dessa ärenden ska prövas enligt metodstödet i avsnitt 8.4.2. Jämför med avsnitt 15.1 När ska avtalet tillämpas?

8.4.1 Samordning av sociala trygghetssystem

Artiklarna 30–35 i utträdesavtalet beskriver särskilt samordning av sociala trygghetssystem efter Förenade kungarikets utträde och övergångsperiodens utgång:

• Artikel 30 beskriver villkoren för personkretsen.
• Artikel 31 beskriver regler om samordning av de sociala trygghetssystemen.
• Artikel 32 beskriver särskilda situationer när villkoren i artikel 30 inte är uppfyllda men där rättigheter enligt samordningsreglerna om social trygghet ska skyddas i vissa fall. Läs mer under rubriken Samordningssituationer – tidigare och i framtiden längre fram i avsnittet.
• Artikel 33 beskriver vad som ska gälla för medborgare i Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz.
• Artikel 34 beskriver den fortsatta administrationen med Förenade kungariket.
• Artikel 35 beskriver återbetalning, återkrav, indrivning och avräkning.

Personkretsen enligt artikel 30.1

Artikel 30.1 i utträdesavtalet beskriver vilka personer som ingår i personkretsen för att samordning av de sociala trygghetssystemen i förordningarna 883/2004 och 987/2009 ska fortsätta vara tillämpliga även efter att övergångsperioden upphört.

EU-medborgare och brittiska medborgare

Artikel 30.1 utträdesavtalet

Denna avdelning (avdelning III) ska tillämpas på följande personer: a) Unionsmedborgare som omfattas av Förenade kungarikets lagstiftning vid övergångsperiodens utgång, samt deras familjemedlemmar och efterlevande b) Medborgare i Förenade kungariket som omfattas av en medlemsstats lagstiftning vid övergångsperiodens utgång, samt deras familjemedlemmar och efterlevande c) Unionsmedborgare som är bosatta i Förenade kungariket och omfattas av en medlemsstats lagstiftning vid övergångsperiodens utgång, samt deras familjemedlemmar och efterlevande. d) Medborgare i Förenade kungariket som är bosatta i en medlemsstat och omfattas av Förenade kungarikets lagstiftning vid övergångsperiodens utgång, samt deras familjemedlemmar och efterlevande e) Personer som inte omfattas av leden a–d men som är i) unionsmedborgare som utövar verksamhet som anställda eller egenföretagare i Förenade kungariket vid övergångsperiodens utgång och som omfattas av en medlemsstats lagstiftning i enlighet med avdelning II i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004, samt deras familjemedlemmar och efterlevande, eller ii) medborgare i Förenade kungariket som utövar verksamhet som anställda eller egenföretagare i en eller flera medlemsstater vid övergångsperiodens utgång och som omfattas av Förenade kungarikets lagstiftning i enlighet med avdelning II i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004, samt deras familjemedlemmar och efterlevande.

Artikel 30.1 a–e tar sikte på följande personer:

• EU-medborgare
• brittiska medborgare
• deras familjemedlemmar och efterlevande.

Den fångar upp personer som befinner sig i någon form av gränsöverskridande situation som innefattar Förenade kungariket och ett medlemsland. Personen ska ha omfattats av antingen ett medlemslands eller Förenade kungarikets lagstiftning vid utgången av övergångsperioden den 31 december 2020. Situationen ska bedömas enligt lagvalsreglerna i avdelning II i förordning 883/2004. Läs mer i avsnitt 9.3.

Personkretsen i artikel 30.1 omfattar inte personer som befinner sig i en nationell situation vid övergångsperiodens utgång.

Statslösa, flyktingar och tredjelandsmedborgare

Artikel 30.1 utträdesavtalet

f) Statslösa och flyktingar, som uppehåller sig i en medlemsstat eller i Förenade kungariket och som befinner sig i någon av de situationer som beskrivs i leden a–e samt deras familjemedlemmar och efterlevande. g) Tredjelandsmedborgare, samt deras familjemedlemmar och efterlevande, som befinner sig i någon av de situationer som beskrivs i leden a–e, förutsatt att de uppfyller villkoren i rådets förordning (EG) nr 859/2003.

Artikel 30.1 f–g tar sikte på följande personer:

• statslösa och flyktingar som bor i ett medlemsland eller i Förenade kungariket
• tredjelandsmedborgare
• deras familjemedlemmar och efterlevande.

Det handlar till exempel om personer som är tredjelandsmedborgare eller flyktingar, som befinner sig i någon av de situationer som nämns i artikel 30.1 a–e och uppehåller sig lagligen i antingen Förenade kungariket eller i Sverige. Du kan läsa om hur den bedömningen görs i kapitel 5.

Familjemedlemmar och efterlevande

Artikel 30.1 omfattar även familjemedlemmar och efterlevande till huvudpersonen, oavsett medborgarskap, i någon av de situationer som nämns i artikeln. Artikel 1 i förordning 883/2004 definierar vem som är familjemedlem eller efterlevande och avser de rättigheter som familjemedlemmar och efterlevande kan härleda en rätt till enligt samordningsreglerna för social trygghet (artikel 30.5 utträdesavtalet).

Familjemedlemmar och efterlevande behöver inte själva vara i en gränsöverskridande situation, utan det räcker att huvudpersonen är det.

Efterlevande till någon av de personer som avses i artikel 30.1 omfattas när den avlidne uppfyllde villkoren vid övergångsperiodens utgång och döden inträffade efter övergångsperiodens utgång. Annars har den efterlevande endast rätt till de förmåner som anges i artikel 32 i utträdesavtalet. Läs mer om artikel 32 i utträdesavtalet under rubriken Samordningssituationer, tidigare och i framtiden.

Hur länge kan en person omfattas av personkretsen i artikel 30.1?

Artikel 30.2 utträdesavtalet

De personer som avses i punkt 1 ska omfattas så länge som de utan avbrott befinner sig i någon av de situationer som beskrivs i den punkten och som involverar både en medlemsstat och Förenade kungariket samtidigt.

Artikel 30.2 reglerar varaktigheten för personkretsen enligt artikel 30.1. Bestämmelsen säkerställer fortsatt tillämpning av förordning 883/2004 och 987/2009 efter övergångsperiodens utgång, så länge som personen träffas av någon av situationerna i artikel 30.1. Det gäller även om personen byter situation, så länge bytet sker utan avbrott. Begreppet utan avbrott bör tolkas på ett sådant flexibelt sätt att kortare perioder mellan två situationer kan accepteras.

Restklausul för den som inte ingår i personkretsen enligt artikel 30.1

Artikel 30.3 utträdesavtalet

Denna avdelning (avdelning III) ska även gälla för personer som inte omfattas eller inte längre omfattas av punkt 1 a–e i denna artikel men som omfattas av artikel 10 i detta avtal, samt deras familjemedlemmar och efterlevande.

Artikel 30.3 innehåller en restklausul som innebär att de personer som omfattas av artikel 10 i avdelning I, trots att de inte omfattas eller inte längre omfattas av tillämpningsområdet för artikel 30.1 a–e, även bör omfattas fullt ut av reglerna om samordning av sociala trygghetssystem i avdelning III i andra delen av utträdesavtalet.

Personkrets enligt artikel 10

Artikel 10 definierar vilka personer som omfattas av personkretsen i utträdesavtalet. Den säkerställer därmed att Försäkringskassan kan fortsätta att tillämpa förordning 883/2004 och 987/2009. Artikeln är också central för brittiska medborgares rätt att resa in, vistas eller arbeta i Sverige. Rättigheten att vistas i ett medlemsland beskrivs i artikel 13, men förutsätter att man omfattas av personkretsen i artikel 10. Läs mer om uppehållsstatus för brittiska medborgare i avsnitt 5.5.

Artikel 10.1 a–d utträdesavtalet

a) Unionsmedborgare som utövade sin rätt att uppehålla sig i Förenade kungariket i enlighet med unionsrätten före övergångsperiodens utgång och fortsätter att uppehålla sig där därefter. b) Medborgare i Förenade kungariket som utövade sin rätt att uppehålla sig i en medlemsstat i enlighet med unionsrätten före övergångsperiodens utgång och fortsätter att uppehålla sig där därefter. c) Unionsmedborgare som utövade sin rätt som gränsarbetare i Förenade kungariket i enlighet med unionsrätten före övergångsperiodens utgång och fortsätter att göra det därefter. d) Medborgare i Förenade kungariket som utövade sin rätt som gränsarbetare i en eller flera medlemsstater i enlighet med unionsrätten före övergångsperiodens utgång och fortsätter att göra det därefter.

Personkretsen enligt artikel 10.1 a–d tar sikte på

• EU-medborgare med uppehållsrätt som var i Förenade kungariket före övergångsperiodens utgång och fortsätter att vara där
• brittiska medborgare med uppehållsrätt som var i ett medlemsland före övergångsperiodens utgång och fortsätter att vara där.

Begreppet utövade sin rätt som gränsarbetare syftar till de personer som arbetar i ett land men inte bor eller vistas där. De har alltså använt sin rätt till fri rörlighet.

Familjemedlemmar

Det som gäller för de personkategorier som nämns i artikel 10.1 a–d gäller även för deras familjemedlemmar. Även framtida barn till dessa personer, det vill säga barn som fötts eller adopterats efter övergångsperiodens utgång, omfattas av personkretsen. Definitionen av familjemedlemmar framgår av artikel 9 a utträdesavtalet och hänvisar till rörlighetsdirektivets definition.

Med värdstat avses antingen Förenade kungariket eller det aktuella medlemslandet, beroende på den aktuella situationen för huvudpersonen (artikel 9 c utträdesavtalet). Artikel 10 punkt 1 utgår från kärnfamiljen. Punkterna 2–4 beskriver villkoren för det vidgade familjebegreppet och andra relationskonstellationer.

Person med dubbla medborgarskap

En person som är både brittisk medborgare och EU-medborgare kan också omfattas av artikel 30.3 förutsatt att personen efter förvärvandet av medborgarskapet nyttjat sin fria rörlighet före övergångsperiodens utgång.

En person med dubbla EU-medborgarskap, alternativt ett EU-medborgarskap och ett tredjelandsmedborgarskap, och som inte direkt träffas av artikel 30.1 omfattas av artikel 30.3 förutsatt att personen har nyttjat sin fria rörlighet före övergångsperiodens utgång.

Uppehållsrättens betydelse

Artikel 30.4 utträdesavtalet

De personer som avses i punkt 3 ska omfattas så länge de fortsätter att ha rätt att uppehålla sig i värdstaten enligt artikel 13 i detta avtal, eller rätt att arbeta i sin arbetsstat enligt artikel 24 eller 25 i detta avtal.

På motsvarande sätt som artikel 30.2 reglerar varaktigheten för personkretsen enligt artikel 30.1, reglerar den aktuella bestämmelsen varaktigheten för villkoret enligt artikel 30.3. Så länge personen behåller sin rätt att uppehålla sig i antingen ett EU-land eller Förenade kungariket eller är gränsarbetare ska förordning 883/2004 och 987/2009 vara tillämpliga.

Läs mer om detta i avsnitt 8.4.2 Metodstöd.

Regler om samordning av de sociala trygghetssystemen

Artikel 31.1–3 utträdesavtalet

1. De regler och mål som anges i artikel 48 i EUF-fördraget och i Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 ska tillämpas på personer som omfattas av denna avdelning. Unionen och Förenade kungariket ska vederbörligen beakta de beslut och rekommendationer från den administrativa kommissionen för samordning av de sociala trygghetssystemen, knuten till Europeiska kommissionen och inrättad genom förordning (EG) nr 883/2004 (nedan kallad administrativa kommissionen), som förtecknas i del I i bilaga I till detta avtal.
2. Med avvikelse från artikel 9 i detta avtal ska definitionerna i artikel 1 i förordning (EG) nr 883/2004 gälla vid tillämpningen av denna avdelning.
3. Vad gäller tredjelandsmedborgare som uppfyller villkoren i förordning (EG) nr 859/2003, samt deras familjemedlemmar eller efterlevande inom tillämpningsområdet för denna avdelning, ska hänvisningarna till förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009 i denna avdelning förstås som hänvisningar till rådets förordning (EEG) nr 1408/71 respektive rådets förordning (EEG) nr 574/72. Hänvisningar till särskilda bestämmelser i förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009 ska förstås som hänvisningar till motsvarande bestämmelser i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72.

Artikel 31 innehåller vissa regler för hur de sociala trygghetssystemen ska samordnas. Reglerna redogör bland annat för när villkoren för personkrets i artikel 30 är uppfyllda. Då ska förordning 883/2004 och 987/2009 tillämpas på dessa personer på samma sätt som före utträdet.

Vidare redogör artikel 31.2 att de definitioner som finns i förordning 883/2004 ska användas i förhållande till samordningsprotokollet, med avvikelse för artikel 9 i utträdesavtalet. Beskrivning av definitioner kopplat till 883/2004 finns att läsa i avsnitt 9.2.1.

Artikel 31.3 reglerar att vid bedömning av tredjelandsmedborgare som uppfyller villkoren i förordning 859/2003 ska hänvisningar till förordningarna 883/2004 och 987/2009 likställas med hänvisningarna i förordningarna 1408/71 och 574/72.

Samordningssituationer – tidigare och i framtiden

Artikel 32.1

Följande regler ska tillämpas i följande situationer och i den omfattning som anges i denna artikel, i den mån de rör personer som inte omfattas, eller inte längre omfattas, av artikel 30: a) Följande personer ska omfattas av denna avdelning när det gäller åberopande av och sammanläggning av perioder av försäkring, anställning, verksamhet som egenföretagare eller bosättning, inbegripet rättigheter och skyldigheter som grundar sig på sådana perioder i enlighet med förordning (EG) nr 883/2004: i) Unionsmedborgare, liksom statslösa och flyktingar som är bosatta i en medlemsstat och tredjelandsmedborgare som uppfyller villkoren i förordning (EG) nr 859/2003, vilka har omfattats av Förenade kungarikets lagstiftning före övergångsperiodens utgång, samt deras familjemedlemmar och efterlevande. ii) Medborgare i Förenade kungariket, liksom statslösa och flyktingar som är bosatta i Förenade kungariket och tredjelandsmedborgare som uppfyller villkoren i förordning (EG) nr 859/2003, vilka har omfattats av lagstiftningen i en medlemsstat före övergångsperiodens utgång, samt deras familjemedlemmar och efterlevande. Vid sammanläggning av perioder ska perioder som fullgjorts både före och efter övergångsperiodens utgång beaktas i enlighet med förordning (EG) nr 883/2004.

Artikel 32.1 a reglerar särskilda situationer där rättigheter för personer som inte omfattas eller inte längre omfattas av personkretsen i artikel 30 i utträdesavtalet ska skyddas. Den säkerställer att EU-medborgare med tidigare perioder i Förenade kungariket, och tvärtom, kommer att kunna göra anspråk på förmåner och vid behov åberopa sammanläggning av perioder. Bestämmelsen avser alla former av förmåner som baseras på perioder av försäkring, anställning, verksamhet som egenföretagare eller bosättning, till exempel förmåner vid invaliditet, olycksfall eller sjukdom. Det är tillräckligt att en person har sådana tidigare perioder från Förenade kungariket för att personen ska anses omfattas av artikel 32.1 a. Det krävs alltså inte att Försäkringskassan faktiskt tar hänsyn till dessa perioder, för bedömning av rätten till en förmån, för att artikeln ska vara tillämplig. Läs mer i vägledning 2010:02 Sjuk- och aktivitetsersättning.

Om den aktuella förmånen omfattas av artikel 32.1a ska också relevanta artiklarna i avdelning I – Allmänna bestämmelser i förordning 883/2004 tillämpas. Konkret innebär det bland annat att reglerna om export av förmåner i artikel 7 blir tillämpliga. Läs mer om sammanläggning av intjänade perioder i respektive förmåns vägledning.

Förutom sammanläggning av intjänade perioder reglerar artikel 32 ytterligare rättigheter för personer som inte omfattas av personkretsen i artikel 30. Det gäller särskilda situationer där rättigheter som gäller vårdförmåner och familjeförmåner ska skyddas (artikel 32.1 b-e och artikel 32.2).

Medborgare i Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz

Av artikel 33.1 utträdesavtalet framgår att för medborgare i Island, Lichtenstein, Norge och Schweiz ska bestämmelserna om samordning av sociala trygghetssystem bara gälla under förutsättning att det aktuella landet, Förenade kungariket och EU ingår ett separat avtal om att utträdesavtalet ska tillämpas. Artikel 33.2 beskriver från vilken dag ett sådant eventuellt avtal ska gälla.

Dessa så kallade trianguleringsavtal har slutits av de berörda parterna och dagen för att dessa avtal ska tillämpas är fastställd till den 1 januari 2021. Det innebär att bestämmelserna i utträdesavtalets avdelning III om samordning av sociala trygghetssystem också ska tillämpas i förhållande till medborgare i Island, Lichtenstein, Norge och Schweiz.

Administrativt samarbete

I artikel 34 utträdesavtalet framgår att Förenade kungariket kommer att fortsätta delta i systemet för elektroniskt utbyte av socialförsäkringsuppgifter (EESSI) för att handlägga ärenden som omfattas av utträdesavtalet.

Särskilt om intyg

Det avtalade fortsatta administrativa samarbetet i bestämmelsen syftar till att minska den administrativa bördan vid genomförandet av utträdesavtalet. Därför kommer intyg som t.ex. A1 eller S1 och som har utfärdats före övergångsperiodens utgång inte automatiskt att bli ogiltiga. Dessa handlingar verifierar en persons situation och är inte bärare av rätt till förmåner för den berörda personen. Själva rättigheterna skapas genom utträdesavtalet med hänvisning till förordning 883/2004 och 987/2009. Så länge personen omfattas av utträdesavtalets bestämmelser och uppfyller kraven i förordningarna förblir handlingarna giltiga.

8.4.2 Metodstöd

Ärenden som berörs

Det här metodstödet ska du använda för att utreda ärenden som berör Förenade kungariket eller brittiska medborgare och du ska läsa det parallellt med avsnitt 2.5 Metodstöd.

För ärenden som inte berörs av utträdesavtalet kan det även vara aktuellt att beakta handels- och samarbetsavtalet mellan EU och Förenade kungariket. Du kan läsa mer om det i kapitel 15. Vid prövningen av dessa ärenden behöver du alltså först ta ställning till om utträdesavtalet är tillämpligt och, om utträdesavtalet inte är tillämpligt, ta ställning till om handels- eller samarbetsavtalet ska tillämpas på ärendet.

Utredning

Gör din utredning med stöd av avsnitt 2.5.1.

Om du konstaterar att personen är eller har varit i en situation som berörs av Förenade kungarikets utträde ur EU och att det regelverk som personen omfattats av, och eventuella rättigheter enligt det, kan ha upphört med anledning av utträdet, ska du läsa vidare i detta avsnitt.

Bedömning

Vilket eller vilka regelverk är tillämpliga?

Du gör din bedömning med stöd av avsnitt 2.5.2.

Om du i momentet Utredning konstaterar att situationen berör Förenade kungariket ska du bedöma om personen

• är eller har varit i en situation som inbegriper minst två länder varav Förenade kungariket är ett där det finns ett gemensamt internationellt regelverk
• omfattas av personkretsen i ett eller flera internationella regelverk som berör Förenade kungariket.

En person som är i en sådan situation ska ingå i personkretsen enligt artikel 30 eller träffas av reglerna i artikel 32 i utträdesavtalet för att du ska kunna bedöma att EU-förordningarna är tillämpliga vad gäller samordning av sociala trygghetssystem.

Notera att i vissa situationer då personen inte uppfyller de ovannämnda villkoren för utträdesavtalet kan EU-förordningar om samordning av social trygghetssystemen ändå vara tillämpliga genom något annat regelverk, till exempel Nordiska konventionen, förordning 1231/2010 eller 859/2003.

För ärenden som har en gränsöverskridande situation med Förenade kungariket från den 1 januari 2021 kan i stället handels- och samarbetsavtalet bli tillämpligt. Läs mer i kapitel 15.

Bedömning av personkrets

Du bedömer om personen omfattas av utträdesavtalets avdelning om samordning av de sociala trygghetssystemen genom att pröva personens situation mot personkretsen i artikel 30.1. Om personen inte uppfyller något av villkoren i artikel 30.1, så prövar du i stället villkoren enligt artikel 30.3, som hänvisar till personkretsen enligt artikel 10.1 i utträdesavtalet.

När du bedömer om en brittisk medborgare ingår i personkretsen enligt artikel 10.1 ska utgångspunkten vara att om personen befunnit sig i Sverige före 1 januari 2021 ska denne antas ha fortsatt rätt att uppehålla sig i Sverige, så länge det inte finns något som uppenbart talar mot det. Har den brittiska medborgaren inte beviljats uppehållsstatus efter den 1 januari 2022 ska dock personen betraktas som en tredjelandsmedborgare och därmed upphör personen att uppfylla villkoret i artikel 10. Läs mer om personkretsen för utträdesavtalet i artikel 30 i avsnitt 8.4.1. Samordning av sociala trygghetssystem samt om uppehållsstatus i avsnitt 5.5 Särskilt om Förenade kungariket.

Genom artikel 32 kan tillämpning av EU-förordningarna ske även om personen inte uppfyller villkoren i artikel 30 i utträdesavtalet. Tillämpningen av EU-förordningarna i dessa situationer begränsas dock till de särskilda situationer som beskrivs i artikeln. Läs mer i tidigare avsnitt Samordningssituationer – tidigare och i framtiden.

Om personen inte uppfyller något av villkoren i artiklarna 30 eller 32 är EU-förordningarna inte längre tillämpliga genom utträdesavtalet. Finns det inget annat internationellt regelverk, så fortsätter du utredningen i steget Är personen försäkrad i Sverige? i avsnitt 2.5.2.

Ska svensk lagstiftning gälla?

Det här steget blir aktuellt om förordning 883/2004 eller 1408/71 är tillämpliga regelverk i situationer som berörs av Förenade kungarikets utträde ur EU. Läs mer om steget i avsnitt 2.5.2 Bedömning.

Är personen försäkrad i Sverige?

I detta steg bedömer du om personen är försäkrad i Sverige. Läs mer om steget i avsnitt 2.5.2 Bedömning.

Uppfyller personen de andra relevanta villkoren i socialförsäkringsskyddet?

Läs i avsnitt 2.5.3. om att bedöma om personen uppfyller de andra villkor som gäller för respektive förmån.

Brittiska medborgares rätt att resa in, vistas och arbeta i Sverige har från och med 1 januari 2021 utgångspunkt i utträdesavtalet personkrets i artikel 10. Krav på uppehålls- och arbetstillstånd ska därför inte alltid beaktas vid bedömning enligt 5 kap. och 6 kap. SFB. Läs mer om detta i avsnitt 5.5 Särskilt för Förenade kungariket.

Uppfyller personen förmånsvillkoren?

Läs i avsnitt 2.5.3 om detta steg i bedömningen.

Om förordning 883/2004 och 987/2009 är fortsatt tillämpliga genom att personen uppfyller villkoren i artiklarna 30 eller 32 i utträdesavtalet ska du beakta de förmånsspecifika rättigheterna och skyldigheterna som framgår av förordningen.