17 Domstolens avgörande
Rättens avgörande av saken betecknas dom (10 § förordningen om mål i allmänna förvaltningsdomstolar). Domstolen kan avsluta handläggningen av ett mål på annat sätt än att avgöra saken. Ett annat avgörande av ett mål än i sak kallas beslut i stället för dom. Sådana beslut kan till exempel handla om att avskriva ett mål, att avvisa ett överklagande eller att överlämna ett mål till en annan domstol (HFD 2020 not. 23). Det har dock ingen rättslig betydelse om avgörandet betecknats dom eller beslut, utan det viktiga är vad domstolen faktiskt har beslutat.
När domstolen avgör ett mål i sak efter överklagande, kan den besluta att avslå överklagandet, vilket innebär att det överklagade beslutet inte ändras. Domstolen kan också upphäva (och eventuellt också återförvisa) det överklagade beslutet, justera det eller ersätta det med ett helt nytt beslut. Det överklagade beslutet kan också undanröjas. Begreppet undanröjande brukar användas när en underinstans gjort ett processuellt fel. De begrepp som domstolarna använder i domslutet kan dock variera. I sammanhanget bör lyftas fram att HFD ansett att så länge innebörden av domstolens dom är klar och entydig måste domslutet inte innehålla särskilda termer (RÅ 2004 ref. 63).
Om laga kraft se kapitel 12 Ny ansökan om samma sak (vid laga kraft, negativ rättskraft, res judicata, litis pendens) och om verkställighet och inhibition se kapitel 13 Verkställighet och inhibition.
17.1 Skrivfel med mera
Innehåller förvaltningsrättens eller kammarrättens avgörande någon uppenbar oriktighet till följd av domstolens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende får det rättas av domstolen (32 § FPL). Detta får ske utan någon begränsning i tid.
Upptäcker Försäkringskassan något sådant fel i en dom är det lämpligt att Försäkringskassan underrättar domstolen om detta.
17.2 Återförvisning
En domstol kan besluta att visa målet ifrån sig. Ett sådant beslut innebär att målet återförvisas till en underinstans för ny handläggning. Det finns ingen särskild bestämmelse i FPL som reglerar i vilka situationer en återförvisning kan bli aktuell. Av 34 § andra stycket FPL framgår dock att beslut om att återförvisa ett mål till lägre instans kan överklagas, om beslutet innefattar avgörande av en fråga som inverkar på målets utgång. Återförvisning kan ske av olika skäl, se avsnitt 17.2.1–17.2.4.
Återförvisning måste skiljas från överlämnade av handlingarna till beslutsmyndigheten för viss åtgärd. När domstolen har avgjort målet genom en dom, men domen kräver ytterligare åtgärder från beslutsmyndighetens sida, överlämnas handlingarna till myndigheten för ytterligare åtgärder med anledning av domen. Myndigheten ska då vid verkställigheten inte på nytt pröva den fråga som domstolen avgjort, utan enbart vidta de åtgärder som följer av avgörandet. Som framgår ovan innebär ett beslut att återförvisa målet till myndigheten däremot att myndigheten ska handlägga ärendet på nytt.
Sammantaget kan skillnaden mellan återförvisning och överlämning beskrivas på följande sätt. Vid en återförvisning ska myndigheten handlägga ärendet på nytt, medan ett överlämnade för viss åtgärd inte ger utrymme för någon ny prövning av den fråga som domstolen avgjort (se HFD 2015 ref. 39).
Ibland framgår det inte helt klart om en domstol återförvisat ett beslut eller överlämnat handlingarna för verkställighet. Som framgår i avsnitt 17 är det den faktiska innebörden av domen som är avgörande. Vad domstolen har beslutat får betydelse för hur domen ska verkställas.
Om domstolen har återförvisat målet, så ska Försäkringskassan pröva saken på nytt. Om domstolen istället har avgjort saken och överlämnat åt Försäkringskassan att vidta vissa verkställighetsåtgärder, så ska vi inte pröva saken på nytt utan enbart göra det som följer av domen.
Domstolen kan till exempel förklara att den försäkrade har rätt till livränta och överlämna handlingarna till Försäkringskassan för beräkning av ersättningen. Försäkringskassan är då bunden av beslutet att bevilja livränta och ska enbart beräkna ersättningens storlek (jfr även JO 2010/11 s. 469).
Om domstolen i ett mål om livränta istället förklarar att inkomstförmågan varit nedsatt på det sätt som krävs för rätt till livränta och överlämnar handlingarna till Försäkringskassan för vidare handläggning (jfr HFD 2013 ref. 2), så har domstolen inte slutligt avgjort frågan om den försäkrade har rätt till livränta, även om ordet överlämnar används i domslutet. Det är då närmast fråga om en återförvisning, eftersom Försäkringskassan efter domstolens avgörande måste handlägga ärendet på nytt och pröva om övriga förutsättningar för rätt till livränta är uppfyllda. Domstolen har med andra ord inte avgjort frågan om rätt till livränta, utan enbart tagit ställning till en sakfråga (jfr HFD 2015 ref. 39, JO 2006/07 s. 422 och JO 2007/08 s. 498).
Innan vi verkställer en dom måste vi alltid ta ställning till vilken faktisk innebörd den har, det vill säga om målet har återförvisats för ny handläggning eller överlämnats för viss verkställighet.
17.2.1 Utredningsskäl
När en domstol bedömer en viss fråga kan det leda till att domstolen anser att något förhållande behöver utredas ytterligare. Målet kan då återförvisas för kompletterande utredning av ärendet (se exempelvis RÅ 2004 ref. 15).
Återförvisning av målet för kompletterande utredning skiljer sig från återförvisning av målet på grund av att underinstansen inte fullgjort sin utredningsskyldighet och därmed inte haft ett tillräckligt underlag för sitt avgörande (se exempelvis HFD 2014 ref. 50 och RÅ 2010 ref. 120). Grunden för återförvisningen är då ett förfarandefel (se avsnitt 17.2.4).
17.2.2 Instansordningsprincipen
HFD har slagit fast att ett beslut att återförvisa ett mål kan motiveras av intresset att upprätthålla instansordningen. En domstol kan bedöma att en viss fråga borde ha blivit prövad i en tidigare instans och att målet bör återförvisas för att en part inte ska gå miste om prövningen i underinstansen (se RÅ 2000 ref. 50). Målet kan med andra ord återförvisas med hänsyn till instansordningsprincipen.
En annan situation när återförvisning kan bli aktuell är när nya omständigheter förs fram i överinstansen. När en part anför nya omständigheter, som inte ändrar saken och i övrigt inryms i processramen, kan en domstol bedöma att instansordningsskäl innebär att målet bör återförvisas till underinstansen för en prövning av de nya omständigheterna där (se HFD 2013 ref. 5).
17.2.3 Prövning av ytterligare förutsättningar
En annan situation när återförvisning kan bli aktuell är när talan avser något som kräver en prövning av flera olika förutsättningar, men samtliga förutsättningar inte prövats av beslutsmyndigheten till följd av att någon av dem inte är uppfylld. Om domstolen gör en annan bedömning än underinstansen av den förutsättning som prövats, kan domstolen återförvisa målet för prövning av om övriga förutsättningar är uppfyllda (se exempelvis HFD 2011 ref. 26, jämför HFD 2013 ref. 2).
I sammanhanget bör tilläggas att en domstol är oförhindrad att tillämpa en annan (alternativ) rättslig grund för avslag än underinstansen, under förutsättning att utredningen är tillräcklig när det gäller den alternativa grunden (se FÖD 1983:28). Om det blir aktuellt att tillämpa en alternativ grund kan domstolen dock bedöma att målet behöver återförvisas till följd av något av de skäl som anges i avsnitt 17.2.1–17.2.2.
I avsnitt 13.2 Verkställighet av mål efter återförvisning beskrivs vilka utgångspunkter som gäller vid myndighetens nya handläggning av frågan efter återförvisning.
17.2.4 Förfarandefel
Ett mål kan också återförvisas när det förekommit processuella brister i underinstansen, så kallade förfarandefel. Rent allmänt bör gälla att en förutsättning för återförvisning är att felet har inverkat på ärendets utgång (RÅ 1997 ref.10) och inte kan avhjälpas i överinstansen (RÅ 2003 ref. 78). I praxis har det dock gjorts olika bedömningar beroende på vilket fel det är fråga om. Exempelvis har den omständigheten att det förelegat jäv ansetts innebära att underinstansens beslut ska undanröjas (se HFD 2020 ref. 16). Samma bedömning har gjorts när det gäller bristande domförhet (se HFD 2019 ref. 70 och HFD 2022 not. 6).
17.2.5 Överklagande av återförvisningsbeslut
Om förvaltningsrätten återförvisar målet till Försäkringskassan får förvaltningsrättens avgörande överklagas endast om det innebär att en fråga som inverkar på målets utgång avgjorts (34 § FPL). Om domstolen har gjort ett principiellt ställningstagande i återförvisningsbeslutet som kommer att ligga till grund för prövningen med anledning av återförvisningen, jämställs det med att domstolen har avgjort en fråga som inverkar på målets utgång (jämför RÅ 2004 ref. 15, HFD 2012 not 75 och HFD 2013 ref. 2). Beslutet kan då överklagas.
17.3 Hantering av pappersakter i samband med domstolens handläggning och avgörande
Processföringsakter som helt eller delvis handlagts i pappersakt sparas på aktuell processjuridisk enhet tills ärendet är avgjort av domstol och avgörandet har vunnit laga kraft. Därefter skickas de till Försäkringskassans centralarkiv.