15 Handläggningen i förvaltningsdomstolarna
15.1 Inledning
113 kap. 10 § SFB Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
33 § FPL Förvaltningsrättens beslut överklagas till kammarrätten. Kammarrättens beslut överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen.
Ett beslut får överklagas av den som det angår, om det gått honom eller henne emot.
Kammarrättens beslut att meddela prövningstillstånd får inte överklagas.
Om ett överklagande eller en begäran om omprövning har avvisats på grund av att överklagandet eller begäran har kommit in för sent och rätten efter överklagande har prövat avvisningsbeslutet eller vägrat prövningstillstånd i fråga om ett sådant överklagande, får rättens beslut inte överklagas.
En förutsättning för att ett överklagande ska prövas av en kammarrätt eller av Högsta förvaltningsdomstolen är att prövningstillstånd meddelas.
Kammarrätten ska meddela prövningstillstånd i följande situationer:
- När det finns anledning att betvivla riktigheten av det beslut som förvaltningsrätten har kommit till (ändringsdispens).
- När det inte går att bedöma riktigheten av det beslut som förvaltningsrätten har kommit till utan att prövningstillstånd meddelas (granskningsdispens).
- När det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att sakfrågan, det vill säga överklagandet, prövas av högre rätt (prejudikatdispens).
- När det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (extraordinär dispens).
Kammarrätten får begränsa prövningstillståndet så att det endast avser en viss del av ett beslut. Det gäller när utgången i den delen inte kan påverka andra delar av det överklagade beslutet.
Högsta förvaltningsdomstolen meddelar prövningstillstånd i följande situationer:
- När det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av domstolen (prejudikatdispens).
- När det finns synnerliga skäl att pröva ett ärende, till exempel om det finns grund för resning. Ett annat exempel är att målets utgång i kammarrätten uppenbarligen beror på ett grovt förbiseende eller ett grovt misstag (extraordinär dispens).
Domstolen får begränsa prövningstillståndet till att gälla en viss fråga i målet vars prövning är av vikt för ledning av rättstillämpningen (prejudikatfråga) eller en viss del av målet. I avvaktan på att prövning sker i enlighet med ett begränsat prövningstillstånd får frågan om att meddela prövningstillstånd i målets övriga delar förklaras helt eller delvis vilande. I den utsträckning som prövningstillstånd inte meddelas och frågan om prövningstillstånd inte heller förklaras vilande, ska det överklagade beslutet stå fast.
Processen är vanligen skriftlig men domstolen kan förordna om muntlig förhandling eller syn på stället (9 och 23 §§ FPL).
15.2 Vem är part i målet?
Försäkringskassans beslut kan överklagas hos förvaltningsrätt av såväl den enskilde som av AO.
När Försäkringskassan överlämnar den enskildes överklagande till förvaltningsrätten blir Försäkringskassan part hos förvaltningsrätten. Men det gäller inte om AO överklagar samma beslut, för då är AO part i stället (7 a § FPL och 113 kap. 13 § SFB).
Försäkringskassan får ställning som motpart i processen när en kommun överklagar Försäkringskassans beslut. Försäkringskassan har rätt att överklaga domen om domstolen ändrar beslutet (HFD 2022 ref. 37).
Förvaltningsrättens dom kan överklagas av såväl den enskilde som Försäkringskassan. Det gäller också kammarrättens dom.
Om den enskilde överklagar en dom och Försäkringskassan varit motpart i målet är Försäkringskassan även motpart i högre instans. Om AO varit part i förvaltningsrätten så är AO part även i högre instans om den enskilde överklagar vidare.
15.3 Rollen som part
Om Försäkringskassan är motpart förelägger domstolen oss att svara på överklagandet, om det inte anses onödigt (10 § FPL). Svaret ska innehålla vår inställning till överklagandet, en motivering och aktuell bevisning (11 § FPL). Vi ska aktivt ta ställning till eventuella nya omständigheter som den enskilde åberopar i målet.
Vi riktar svaret till domstolen, men det hindrar inte att vi bemöter det som den enskilde har fört fram i sitt överklagande. Språket ska vara vårdat, enkelt och begripligt.
AO får ge en tjänsteman vid Försäkringskassan i uppdrag att företräda AO vid domstolen.
15.3.1 Metodstöd – ombud
När Försäkringskassan handlägger ett överklagat beslut och den enskilde företrätts av ett ombud i Försäkringskassan är det förvaltningsrättens sak att bedöma om den enskilde företräds av ombudet även i domstolen. Därför ska det inte anges något om ombud i Försäkringskassans överklagandeärende.
15.3.2 Metodstöd – hantering av handlingar som kommit in i ett överklagat ärende under pågående process i domstol
Handlingar som kommer in till Försäkringskassan och som gäller ett överklagat ärende ska diarieföras och tillföras ärendet enligt de rutiner som gäller. Har handlingarna kommit från någon annan än domstolen, till exempel från den enskilde, så ska de i regel skickas till den enhet som tagit emot och hanterat överklagandet. Enheten handlägger sedan handlingarna enligt Överklagandeprocessen för socialförsäkringsärenden (2022:04).
Läs mer i Användarhandledning – Överklagande i ÄHS om hur handlingar som hör till ett överklagat ärende ska handläggas.
Ibland behöver vi kontakta den enskilde för att fråga om en inkommen handling gäller ett överklagat ärende. Den som tar emot handlingen gör denna utredning och journalför den.
Om en handling som kommer in till Försäkringskassan är adresserad till domstolen, så ska vi skicka den vidare till domstolen och skriva att det rör sig om felsänd post som Försäkringskassan inte har tagit ställning till. Vi ska då också tala om för den enskilde vart vi har skickat handlingen (vägledning 2004:7 Förvaltningsrätt i praktiken).
Om en handling som kommer in från domstolen kan ha betydelse för pågående eller framtida anspråk, så ska processföraren skicka handlingen till den enhet som handlägger eller som kan komma att handlägga anspråket. Om uppgifter som kan ha betydelse för andra förmånsprocesser inte skickas vidare till rätt enhet riskerar Försäkringskassan att inte ha ett fullständigt beslutsunderlag. Detta kan leda till felaktiga beslut, onödiga frågor, beslut om återbetalning eller överklaganden.
15.4 Metodstöd – svarstid och begäran om anstånd i domstol
Om domstolen begär att Försäkringskassan ska yttra sig inom viss tid måste vi hålla oss inom den tidsgränsen. Om det inte går måste processföraren genast begära anstånd hos domstolen (se JO dnr 1709-2013). Det gäller även om det rör sig om någon enstaka dag över tidsgränsen. Anstånd ska alltid begäras när man inte kan hålla tiden.
15.5 Kommunicerade handlingar från domstol på annat språk
Det är domstolen som avgör om en handling som är skriven på annat språk än svenska ska översättas (jfr 50 § FPL). Försäkringskassan ska inte översätta handlingar som kommer från domstolen. Det kan hända att domstolen i en underrättelse eller ett föreläggande begär Försäkringskassans inställning till handlingar som inte är på svenska. Om det behövs en översättning, ska vi rikta frågan om översättning till domstolen.
15.6 Muntlig förhandling
9 § FPL Förfarandet är skriftligt.
I handläggningen får det ingå muntlig förhandling om en viss fråga när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av målet.
Förvaltningsrätten ska hålla muntlig förhandling om en enskild part begär det och det inte är uppenbart obehövligt.
Kammarrätten ska hålla muntlig förhandling om en enskild part begär det och det inte är obehövligt och inte heller särskilda skäl talar mot det.
Olika förutsättningar gäller för att bedöma om muntlig förhandling ska hållas i förvaltningsrätt respektive kammarrätt. När den enskilde begär muntlig förhandling i förvaltningsrätten ska domstolen hålla en sådan om det inte är uppenbart obehövligt. I kammarrätten gäller i stället att muntlig förhandling ska hållas efter begäran från den enskilde om det inte är obehövligt och inte heller särskilda skäl talar emot det (se bl.a. RÅ 2002 ref. 23).
I förarbetena utvecklas i vilka situationer det kan vara uppenbart obehövligt att hålla muntlig förhandling.
Det kan vara uppenbart obehövligt att hålla muntlig förhandling i mål som endast rör frågor av teknisk art eller rättsfrågor, om dessa frågor lämpligare kan belysas genom skriftväxling. Det bör dock beaktas att den enskilde genom en muntlig förhandling kan få en bättre förståelse för det kommande avgörandet. En annan situation när det kan vara uppenbart obehövligt att hålla muntlig förhandling är om en sådan begärs i rent obstruktionssyfte eller för att förhala målets handläggning. (Prop. 2017/18:279 s. 55)
Om Försäkringskassan bedömer att en muntlig förhandling skulle kunna belysa förhållandena i målet på ett bättre sätt än den skriftliga utredningen gör, bör Försäkringskassan yrka att muntlig förhandling ska hållas.
Vid en muntlig förhandling kan såväl den enskilde som Försäkringskassan anlita biträde.
Den som företräder Försäkringskassan vid den muntliga förhandlingen kan alltså ta med sig exempelvis en handläggare som biträde vid förhandlingen.
Både den enskilde och Försäkringskassan kan yrka att vittnesförhör ska hållas vid förhandlingen. En sakkunnig som åberopats av part är i detta sammanhang att anse som ett vittne. När en part yrkar att vittnesförhör ska hållas ska också anges vilket förhållande som ska styrkas med förhöret (4 § FPL).