16 Processramen och ändring av talan
29 § FPL Rättens avgörande får ej gå utöver vad som yrkas i målet. Om det föreligger särskilda skäl, får dock rätten även utan yrkande besluta till det bättre för enskild, när det kan ske utan men för motstående intresse.
30 § FPL Rättens avgörande av mål ska grundas på vad handlingarna innehåller och vad i övrigt förekommit i målet.
De grundläggande reglerna som styr processramen finns i 29–30 §§ FPL. Reglerna innebär i korthet att ramen för processen bestäms genom vad som yrkas i målet (29 § FPL). Domstolens avgörande får sedan som huvudregel grundas på allt material som finns tillgängligt i målet (30 § FPL). Som utgångspunkt får domstolen alltså beakta samtliga omständigheter som förekommer i målet. Av 29-30 §§ FPL framgår sammantaget att processramen bestäms av yrkandena och omständigheterna.
När ramen för domstolens prövning fastställs måste dock även instansordningsprincipen beaktas. Den innebär vissa begränsningar av huvudreglerna i 29-30 §§ FPL. Att instansordningsprincipen är central för att bestämma ramen för domstolens prövning framgår av förarbetena (se prop. 1971:30 s. 577 ff.). Det har även bekräftats i senare praxis från HFD (se exempelvis RÅ 1990 ref. 108 och RÅ 1999 ref. 63).
Det finns inga särskilda regler om ändring av talan i SFB. Det innebär att de allmänna principer som beskrivits ovan gäller i mål som avser överklagande av beslut enligt SFB.
16.1 Instansordningsprincipens betydelse för yrkandena
I förarbetena beskrivs vad instansordningsprincipen innebär när det gäller yrkandena. Där uttrycks det så att den besvärsprövande instansen är bunden inte bara av de yrkanden som har fastställts där, utan även av yrkandena i underliggande instanser (prop. 1971:30 s. 580). Det innebär att parterna inte får föra en talan som vidgar det som prövats av underinstansen – den ram som gällt för underinstansens prövning. Yrkandet får alltså inte avse något mer (kvantitativ förändring) eller något annat (kvalitativ förändring) än vad som begärts i underinstansen.
16.2 Instansordningsprincipens betydelse för omständigheterna
Av 30 § FPL följer att domstolen kan beakta samtliga omständigheter i målet. Instansordningsprincipen innebär dock en begränsning av parternas möjlighet att föra fram nya omständigheter under målets handläggning. Parterna får anföra nya omständigheter under målets handläggning så länge det inte leder till att saken blir en annan än den som prövats av underinstansen (se bl.a. HFD 2013 ref. 5 och RÅ 2003 ref. 15). Saken bestäms i sin tur av händelseförloppet (se mer i avsnitt 12.2.2 Samma sakfråga eller en ny fråga).
16.3 Betydelsen av vilken tidpunkt prövningen utgår från
En ytterligare fråga är om domstolen vid sin prövning kan beakta sådana omständigheter som inträffat efter att Försäkringskassan fattat det överklagade beslutet, eller efter en annan tidpunkt som prövningen är knuten till. Det finns inget enhetligt svar på den här frågan, utan den måste avgöras med utgångspunkt i vad målet gäller.
När det gäller stadigvarande förmåner och förmåner för längre perioder är en allmän utgångspunkt att domstolens prövning avser omständigheterna vid tidpunkten för det överklagade beslutet (jämför RÅ 2000 ref. 11 och RÅ 2010 ref. 17). Det finns också exempel från HFD där prövningen uttryckligen knutits till denna tidpunkt (se HFD 2011 ref. 63 II och HFD 2019 ref. 69 angående sjukersättning). Dock utan närmare motivering.
Det finns två avgöranden från HFD som gäller assistansersättning respektive personlig assistans enligt LSS. Domarna bekräftar utgångspunkten att domstolens prövning i första hand avser omständigheterna vid tidpunkten för det överklagade beslutet. I de två domarna utvecklas dock närmare i vilka fall avsteg kan göras från den här utgångspunkten i mål om assistansersättning.
I HFD 2000 ref. 11 uttalade domstolen att prövningen i första hand ska avse frågan om den försäkrade var berättigad till assistansersättning med hänsyn till de förhållanden som rådde vid tiden för anmälan. Något hinder mot att låta prövningen omfatta rätten till ersättning för tid därefter fanns inte. En förutsättning ansågs dock vara att underlaget i målet gav tillräckligt underlag för en bedömning av den period som prövningen omfattar. Det måste även beaktas att det med hänsyn till instansordningsprincipen är önskvärt att prövningen begränsas till i huvudsak samma principfrågor som varit föremål för bedömning i underinstanserna.
I RÅ 2010 ref. 17, som gällde personlig assistans enligt LSS, angav HFD att prövningen i första hand tar sikte på om den enskilde med hänsyn till de förhållanden som rådde vid tiden för det överklagade beslutet har rätt till personlig assistans. Det fanns emellertid inte något hinder mot att låta prövningen omfatta rätten till personlig assistans för tid därefter. HFD hänvisade i den delen till de uttalanden som gjorts i RÅ 2000 ref. 11.
HFD 2024 ref. 35 handlar om vilka grundläggande förutsättningar domstolen har att utvidga prövningsramen i ett mål om omvårdnadsbidrag, som är en stadigvarande förmån. HFD förtydligar att de tidigare avgörandena om assistansersättning (RÅ 2000 ref. 11 och RÅ 2010 ref. 17) står fast.
HFD har i avgörandet HFD 2024 ref. 35 prövat om, och i så fall under vilka förutsättningar, det i domstol är möjligt att utvidga prövningsramen i ett mål om omvårdnadsbidrag och samtidigt återförvisa målet till en lägre instans för prövning.
HFD uttalar i målet att en domstolsprövning i första hand ska avse förhållandena vid Försäkringskassans prövning. Det finns inget rättsligt hinder mot att låta prövningen även omfatta tiden därefter, men en grundläggande förutsättning är att den beslutande domstolen gör den utvidgade prövningen. HFD konstaterade att så inte har skett i det aktuella målet. Kammarrätten gjorde alltså fel när den beslutade att Försäkringskassan skulle göra den utvidgade prövningen.
När det gäller dagersättning är det däremot inte möjligt att tillämpa samma synsätt som vid stadigvarande förmåner och förmåner för längre perioder. Det beror på att en dagersättning vanligtvis avser en bestämd tidsperiod, som kan ha avslutats vid tidpunkten för grundbeslutet (jämför Försäkringskassans rättsliga ställningstagande RS 2023:05 Omprövning enligt 113 kap. 7 § SFB – vad är prövningsramen och vad händer med grundbeslutet när omprövningsbeslutet är fattat?). Vilken utgångspunkten blir måste emellertid bedömas utifrån vilken fråga målet gäller.
Det kan också finnas särskilda rättsregler som medför att prövningen ska knytas till viss tidpunkt. Ett exempel är reglerna om ersättning för vård i ett annat land inom EES, som i två mål medförde att prövningen skulle göras utifrån förhållandena vid den tidpunkt då den enskilde fick vården (se HFD 2017 ref. 63 och HFD 2019 ref. 23). Ett annat exempel är regeln att omprövning av SGI på grund av ändrade förhållanden ska gälla från och med den dag då anledning till ändringen uppkommit (se vidare Vägledning 2004:5 Sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid, under rubriken När har inkomst av annat förvärvsarbete förändrats?).
Därutöver har det för vissa typer av mål utbildats särskild praxis som medför att prövningen ska knytas till en viss tidpunkt. Exempel på det är RÅ 1997 ref. 55 och RÅ 2010 ref. 31 som gäller bilstöd. HFD har där uttalat att prövningen ska göras med utgångspunkt i förhållandena vid tidpunkten för ansökan.
Sammanfattningsvis avgörs frågan om senare inträffade omständigheter kan beaktas vid domstolens prövning med utgångspunkt i vad det överklagade beslutet gäller. Vid den bedömningen har det betydelse vilken typ av förmån det är fråga om och om det finns särskilda regler eller praxis som medför att prövningen ska knytas till en viss tidpunkt.
16.4 Ny bevisning i domstol
Det finns inte några hinder mot att åberopa ny bevisning i förvaltningsrätt och kammarrätt (se HFD 2016 ref. 10). I 37 § FPL finns däremot en särskild begränsningsregel som gäller när ny bevisning och nya omständigheter åberopas i HFD.
16.4.1 Metodstöd – komplettering med ny bevisning
Vi eftersträvar materiellt korrekta avgöranden. Du har därför möjlighet att komplettera utredningen i målet, såväl till fördel som till nackdel för den enskilde. Du kan till exempel komplettera utredningen när:
- Den enskilde åberopar nya omständigheter.
- Det har kommit fram nya omständigheter i andra ärenden hos Försäkringskassan.
- Den enskilde har kommit in med ny bevisning. Om hen till exempel åberopar ett nytt läkarutlåtande i domstolen kan du i vissa fall hämta in yttrande av FMR.
När du kompletterar målet ska du beakta sekretessreglerna.
Du kan läsa mer om sekretessreglerna i vägledning 2001:3 Offentlighet, sekretess och behandling av personuppgifter.
16.5 Försäkringskassans ändrade inställning
Försäkringskassan har möjlighet att under pågående mål i förvaltningsrätt eller kammarrätt medge ett yrkande helt eller delvis, till exempel när det under pågående process i domstol har kommit ny praxis.
Försäkringskassan kan också begära återförvisning eller överlämning. Läs mer om skillnaden mellan återförvisning och överlämning i avsnitt 17.2 Återförvisning.
Försäkringskassan kan till exempel begära återförvisning när det i domstolen har kommit in ny utredning som gör att det inte går att
- stå fast vid den grund som Försäkringskassans beslut fattades på, och
- avgöra vilken utgång det ska bli i målet utan att Försäkringskassan som första instans prövar ytterligare villkor.