12 Bidragsbrottslagen

Kapitlet beskriver brotten i bidragsbrottslagen. Det är Polisen och Åklagarmyndigheten som utreder misstänkta brott. Försäkringskassans kontrollutredare bör känna till vad som kännetecknar dessa brott.

Brott regleras huvudsakligen i brottsbalken. Men från och med den 1 augusti 2007 har bidragsbrottslagen (2007:612) ersatt brottsbalken när det gäller sådana utbetalningar av bidrag, ersättningar, pensioner med mera som beslutas av bland andra Försäkringskassan.

I det här kapitlet beskrivs brotten i bidragsbrottslagen. I kapitel 13 beskrivs de vanligaste brotten enligt brottsbalken.

12.1 Bidragsbrott

Bidragsbrottslagen gäller för utbetalningar av bidrag, ersättningar, pensioner och lån för personligt ändamål som beslutas av bland andra Försäkringskassan. Den gäller även för stöd, bidrag och ersättningar som beslutas av Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen eller en kommun och som avser en enskild person men betalas ut till någon annan (ekonomiskt stöd). Det innebär att bidragsbrottslagen även gäller för assistansersättning som betalas ut till en assistansanordnare och för tandvårdsstöd. Se prop. 2006/07:80 och 2018/19:132 Bidragsbrottslag.

Det finns fyra olika typer av bidragsbrott:

• bidragsbrott, 2 §
• ringa brott, 2 §
• grovt bidragsbrott, 3 §
• vårdslöst bidragsbrott, 4 §.

12.2 Beloppsgränser för bidragsbrott

Bidragsbrottslagen reglerar inte beloppsgränserna för de olika typerna av bidragsbrott. I Åklagarmyndighetens Rättslig vägledning 2021:8 finns dock en rekommendation om beloppsgränser. Om beloppet ligger i intervallet 2000 kronor till fem prisbasbelopp bör brottet kunna bedömas som bidragsbrott av normalgraden.

Det är sedan upp till domstolarna att avgöra vilket brott det handlar om utifrån storleken på den felaktiga utbetalningen och övriga omständigheter.

12.3 De objektiva rekvisiten för bidragsbrott

2 § bidragsbrottslagen

Den som lämnar oriktiga uppgifter eller inte anmäler ändrade förhållanden som han eller hon är skyldig att anmäla enligt lag eller förordning, och på så sätt orsakar fara för att en ekonomisk förmån eller ett ekonomiskt stöd felaktigt betalas ut, felaktigt tillgodoräknas, betalas ut med ett för högt belopp eller tillgodoräknas med ett för högt belopp, döms för bidragsbrott till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

En person kan ha gjort sig skyldig till bidragsbrott om hen av grov oaktsamhet lämnat oriktiga uppgifter eller inte anmält ändrade förhållanden och på så sätt orsakat fara för att en ekonomisk förmån betalas ut felaktigt eller med för högt belopp.

Det innebär att bidragsbrottet fullbordas redan när den oriktiga uppgiften lämnas till Försäkringskassan eller när man inte anmäler uppgifter man är skyldig att anmäla. Bestämmelsen är tillämplig oavsett om en enskild lämnat uppgifterna skriftligt, digitalt eller muntligt.

12.3.1 Att lämna en oriktig uppgift eller inte anmäla ändrade förhållanden

Vilka uppgifter som ska lämnas och vad som är en oriktig uppgift avgörs utifrån den lagstiftning som finns för varje förmån. Sättet man lämnar den felaktiga uppgiften på har ingen betydelse, det vill säga om uppgiften lämnas muntligt, skriftligt eller elektroniskt. Även en annan person, till exempel en arbetsgivare kan medvetet lämna en felaktig uppgift och omfattas då av lagregeln (åklagarmyndighetens rättsliga vägledning 2021:8 Bidragsbrott).

Att inte lämna fullständiga uppgifter är detsamma som att lämna oriktiga uppgifter.

En försäkrad kan straffas för att inte ha anmält ändrade förhållanden bara om hen enligt en lag eller förordning är skyldig att göra det. Andra personer, till exempel ett ombud, är inte skyldiga att anmäla ändrade förhållanden och kan inte straffas för detta. Ett ombud kan alltså inte anses ha begått ett bidragsbrott genom att inte anmäla ändrade förhållanden.

12.3.2 Konkret fara

Det ska finnas en fara för att en ekonomisk förmån felaktigt betalas ut eller betalas ut med ett för högt belopp. Det innebär att bidragsbrottet kan fullbordas redan när man lämnar den oriktiga uppgiften till Försäkringskassan eller när man inte anmäler sådana ändrade förhållanden som man enligt lag är skyldig att anmäla. Det finns inte något försöksbrott inom bidragsbrottet.

Det anses finnas en konkret fara för felaktig utbetalning bara om det är sannolikt att den oriktiga uppgiften inte upptäcks vid den rutinmässiga kontroll som Försäkringskassan gör inför utbetalningen. En kontroll är rutinmässig om den alltid görs i samma typ av ärende. De flesta kontroller vi gör när vi handlägger en ansökan är inte rutinmässiga, eftersom vi oftast kontrollerar olika uppgifter.

Försäkringskassan kan göra riskbaserade kontroller vid enstaka tillfällen eller återkommande över en längre period. Kontroller vid enstaka tillfällen är inte att se som rutinmässiga. Återkommande kontroller kan omfatta flera olika uttag av ärenden som kan variera i urval, antal och indikatorer. De är därför inte heller att se som rutinmässiga.

Det kan vara fråga om ett bidragsbrott även om felaktigheten upptäcks före utbetalning (2 § bidragsbrottslagen). Försäkringskassan kan därför polisanmäla även om ingen ersättning betalats ut.

Om vi redan har betalat ut en ersättning felaktigt behöver vi givetvis inte bedöma om det fanns en konkret fara. Att utbetalningen gjordes innebär att det fanns en konkret fara vid ansökningstillfället (Göta hovrätt målnr B 1364-19).

12.3.3 Ringa brott

Till ringa brott hör främst enstaka gärningar som rör små belopp. Bedömning av om det handlar om ett ringa brott ska göras med hänsyn till samtliga omständigheter vid brottet. Storleken på den felaktiga ersättningen påverkar bedömningen av om det är ett ringa brott.

Beloppsgränsen har en stor betydelse vid bedömningen av om det är ett ringa bidragsbrott (jfr. Rättslig vägledning 2021:8). Åklagarmyndigheten har rekommenderat att ett bidragsbrott ska anses som ringa om beloppet inte överstiger 2000 kronor.

12.3.4 Grovt bidragsbrott

3 § bidragsbrottslagen

Om brott som avses i 2 § är grovt, döms för grovt bidragsbrott till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas

1. om brottet rört betydande belopp,
2. om den som begått brottet använt falska handlingar, eller
3. om gärningen ingått i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning.

Bedömningen av om det handlar om ett grovt bidragsbrott ska göras med hänsyn till samtliga omständigheter vid brottet.

Även om man i normalfallet ser varje utbetalning som ett brott, se avsnitt 11.7, så kan man enligt rättspraxis i vissa fall bedöma att det sammantaget handlar om ett grovt bidragsbrott. Det finns två hovrättsdomar som beskriver detta: Hovrätten för Västra Sverige, B 2701-12, daterad 2013-01-10 och B 3379-12, B 4178-12, daterad 2013-03-20.

I båda domarna skriver hovrätten att brotten, av de skäl som åklagaren har angett, ska anses som grova. I det första fallet hade åklagaren angett att ”Gärningarna är att bedöma som grova eftersom de utövats systematiskt och avsett sammantaget betydande belopp”.

I det andra fallet hade åklagaren angett att ”Brotten är grova då de rört betydande belopp och ingått i en brottslighet som utövats systematiskt samt då osanna och falska handlingar använts.” I domarna går man i rubriceringsfrågan inte in på hur stor respektive utbetalning har varit.

Åklagarmyndigheten har i Rättslig vägledning 2021:8 rekommenderat att brottet ska anses som grovt om beloppet överstiger fem prisbasbelopp. Brottet kan också anses som grovt vid falsk/osann handling och beloppet överstiger ca ett halvt prisbasbelopp.

Om Försäkringskassan utifrån beloppet och övriga omständigheter anser att det finns misstanke om ett grovt bidragsbrott är det viktigt att tydligt beskriva och motivera det i polisanmälan. Polisen hanterar anmälningar om grovt bidragsbrott på ett annat sätt än vid brott av lägre grad.

12.3.5 Vårdslöst bidragsbrott

4 § bidragsbrottslagen

Den som av grov oaktsamhet begår en sådan gärning som avses i 2 §, döms för vårdslöst bidragsbrott till böter eller fängelse i högst ett år.

Om gärningen med hänsyn till beloppet, risken för slutlig ekonomisk skada och övriga omständigheter är mindre allvarlig, döms inte till ansvar.

Grov oaktsamhet

I första hand bör endast medveten oaktsamhet medföra straffansvar för grov oaktsamhet. Det bör alltså normalt krävas att den enskilde misstänkt att den lämnade uppgiften varit felaktig eller att hen var skyldig att anmäla förändringar.

I underlåtenhetsfallen bör utrymmet för att bedöma en omedveten oaktsamhet som grov vara begränsat (prop. 2006/07:80 sid 50).

För att dömas för vårdslöst bidragsbrott ska en enskild ha varit grovt oaktsam. För att man ska anses ha varit grovt oaktsam ska man i första hand ha varit medvetet oaktsam. Det krävs normalt att den enskilde anat att den lämnade uppgiften varit felaktig eller att hen var skyldig att anmäla en förändring.

En enskild kan anses ha varit grovt oaktsam om hen misstänkt att den lämnade uppgiften varit felaktig eller att hen varit skyldig att anmäla ändrade förhållanden. Om en enskild inte misstänkt att hen varit skyldig att anmäla ändrade förhållanden ska hen normalt inte anses ha varit grovt oaktsam. (prop. 2006/07:80 s. 50)

Åklagarmyndigheten beskriver i Rättslig vägledning 2021:8 vad som kan vara grov oaktsamhet:

De gärningar som i första hand kan anses vara grovt oaktsamma är sådana fall där förmånstagaren lämnat mer påtagligt felaktiga uppgifter som är grundläggande för rätten till en förmån eller för förmånens storlek. Det kan gälla avsevärt felaktiga inkomstuppgifter eller uppenbart felaktiga uppgifter om boende, familje- och arbetsförhållanden som medför eller kan medföra felaktiga utbetalningar.

När en enskild har låtit bli att anmäla ändrade förhållanden är utrymmet begränsat för att kunna anse det som grov oaktsamhet. En viktig omständighet är om Försäkringskassan har informerat på ett tydligt sätt om skyldigheten att anmäla ändrade förhållanden. I Rättslig vägledning 2021:8 sägs följande:

De gärningar som i underlåtenhetsfall i första hand kan anses vara grovt oaktsamma är sådana fall där förhållandena ändrats på ett sätt som medför att förutsättningarna för förmånen helt eller delvis brister med hänsyn till förmånens syfte. Ett praktiskt exempel är att en person som uppbär sjukersättning helt eller delvis återgår i arbete utan att anmäla detta och därefter fortsätter att uppbära sjukersättningen.

Mindre allvarliga gärningar

Bidragsbrottslagen skärptes 1 januari 2020 i syfte att förstärka det straffrättsliga skyddet för välfärdssystemen. Så här står det i förarbetena (prop. 2018/19:132 sid. 62):

Paragrafens andra stycke kompletteras med en bestämmelse om att risken för slutlig ekonomisk skada ska beaktas vid bedömningen av om ett vårdslöst bidragsbrott är mindre allvarligt. Om risken för slutlig ekonomisk skada är liten eller försumbar talar det för att gärningen kan bedömas som mindre allvarlig, förutsatt att inte andra omständigheter, såsom beloppet, talar emot.

Om det inom ramen för administrationen av en ekonomisk förmån eller ett ekonomiskt stöd finns ett närmast heltäckande kontrollsystem som i efterhand fångar upp felaktiga utbetalningar kan risken för slutlig ekonomisk skada anses vara liten eller försumbar. Att ett kontrollsystem är närmast heltäckande innebär att de uppgifter som legat till grund för en utbetalning kontrolleras i efterhand och att denna kontroll inte innehåller något inslag av slump eller tillfälligheter. Om en eller flera parametrar för urval varierar från kontroll till kontroll, eller om kontrollerna endast utförs under begränsad tid, kan risken för slutlig ekonomisk skada inte bedömas som liten. Det saknar betydelse huruvida efterkontrollen är maskinell eller manuell.

Den årliga avstämningen av bostadsbidrag kan anses vara ett sådant heltäckande kontrollsystem när det är fråga om vårdslöst bidragsbrott. Men om det är tydligt att den enskilde medvetet lämnat felaktiga uppgifter eller inte uppfyllt anmälningsskyldigheten kan det bli fråga om ett uppsåtligt bidragsbrott.

Enligt åklagarmyndighetens rättsliga vägledning 2021:8 bör vårdslöst bidragsbrott i normalfallet anses mindre allvarligt och inte leda till straffrättsligt ansvar om beloppet understiger 6000 kronor.

12.4 De subjektiva rekvisiten vid bidragsbrott

Den enskilde ska ha haft uppsåt till, det vill säga haft för avsikt att

• lämna den oriktiga uppgiften eller att underlåta att anmäla ändrade förhållanden
• få ersättning felaktigt eller med för högt belopp.

12.5 Bortfallande av påföljd - preskription

Den som begår ett bidragsbrott kan bli straffrättsligt ansvarig för brottet. Både påföljden för brottet och preskriptionstiden påverkas av vilken grad av bidragsbrott det är fråga om – ju grövre brott desto längre strafftid och preskriptionstid. Den enskilde behöver häktats för brottet alternativt fått del av åtalet inom en viss tid. Det vill säga att åklagaren måste ha ansökt om stämning (väckt åtal) och domstolen måste ha hunnit delge den enskilde stämningsansökan (åtalet). Annars preskriberas brottet, vilket innebär att den misstänkte inte längre kan dömas för det.

Detta innebär att ett eventuellt bidragsbrott kan vara preskriberat redan när vi startar en kontrollutredning eller bli det under utredningstiden. Det behöver vi tänka på innan vi gör en polisanmälan.

Reglerna om bortfallande av påföljd finns i 35 kap. BrB. I 7 § bidragsbrottslagen finns dock ett undantag för ringa bidragsbrott och vårdslöst bidragsbrott som innebär att preskriptionstiden är fem år från brottet. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 2020 och det finns inga övergångsbestämmelser. Huvudregeln är att ändrade regler om preskription inte ska gälla för brott som begåtts innan de nya reglerna trätt i kraft (prop. 2018/19:132) (jfr. 12 § lagen om införande av brottsbalken). Ringa och vårdslösa bidragsbrott begångna före den 1 januari 2020 preskriberas därför enligt vanliga regler efter två år. Läs mer i åklagarmyndighetens rättsliga vägledning 2021:08.

Brott	Strafftid	Preskriptionstid
Bidragsbrott	Fängelse i högst två år	5 år
Ringa brott	Böter eller fängelse i högst 6 månader	5 år
Grovt bidragsbrott	Fängelse i lägst 6 månader och högst 6 år	10 år
Vårdslöst bidragsbrott	Böter eller fängelse i högst ett år	5 år

12.6 Frivillig rättelse

5 § bidragsbrottslagen

Den som före utbetalning eller tillgodoräknande av en ekonomisk förmån eller ett ekonomiskt stöd frivilligt vidtar en åtgärd som leder till att ett korrekt beslut om förmånen eller stödet kan fattas, döms inte till ansvar enligt 2–4 §§.

Frivillig rättelse innebär att en enskild som lämnat en oriktig eller ofullständig uppgift inte ska dömas för bidragsbrott om hen frivilligt lämnar riktiga uppgifter till Försäkringskassan innan ersättningen betalas ut. Detsamma gäller om en enskild som inte anmält ändrade förhållanden frivilligt anmäler de förhållandena till Försäkringskassan innan ersättningen har betalats ut. Detta innebär att när det är fråga om en rättelse av en uppgift som legat till grund för periodiska utbetalningar av en förmån, kan rättelsen endast medföra straffrihet såvitt avser ännu ej gjorda utbetalningar. (jfr. Rättslig vägledning 2021:8).

Den lämnade uppgiften måste leda till att Försäkringskassan har möjlighet att fatta ett korrekt beslut om rätten till ersättning.

För att det ska vara en frivillig rättelse ska den enskilde ha lämnat den riktiga uppgiften utan yttre tvång. Det går att göra en frivillig rättelse om den enskilde inte har anledning att tro att hen är eller inom kort kommer att bli upptäckt. Om den enskilde fått veta att Försäkringskassan startat en utredning om felaktig utbetalning bör detta normalt utesluta frivillig rättelse (jfr. prop. 2006/07:80 s. 98).