Hoppa till huvudinnehåll

14 Polisanmälan

Försäkringskassan ska polisanmäla alla misstänkta bidragsbrott. När det gäller brott enligt bidragsbrottslagen har vi en lagreglerad skyldighet att göra det.

Vi har tagit fram särskilda mallar som ska användas när vi skriver en polisanmälan. Mallarna innehåller de uppgifter som Försäkringskassan anser ska finnas med i en polisanmälan.

Kapitlet beskriver bedömning vid misstanke om brott, när vi ska göra en polisanmälan och vad som ska stå i den. Kapitlet innehåller även ett metodstöd med en checklista som ger stöd i bedömningen av vad som kan vara misstanke om brott.

14.1 Alla misstänkta bidragsbrott ska polisanmälas​

6 § bidragsbrottslagen Myndigheter som anges i 1 § samt kommuner och arbetslöshetskassor ska göra anmälan till Polismyndigheten om det kan misstänkas att brott enligt denna lag har begåtts.

När det gäller brott enligt bidragsbrottslagen har Försäkringskassan en lagreglerad skyldighet att göra en polisanmälan (6 § bidragsbrottslagen). Det finns inte några undantag från den skyldigheten, utan det ska göras även om den enskilde till exempel befinner sig på okänd adress eller utomlands. När det gäller brott enligt brottsbalken finns ingen lagreglerad skyldighet, men det är viktigt att alla misstänkta brott polisanmäls, så att allmänhetens tilltro till socialförsäkringen inte rubbas. Genom att anmäla alla misstänkta brott mot socialförsäkringen kan vi visa på omfattningen av dem.

Följande omständigheter är inte skäl till att avstå från att polisanmäla:

  • arbetsläget hos Polisen och Åklagarmyndigheten
  • om liknande polisanmälningar har blivit nedlagda
  • i vilken omfattning förundersökningar inleds
  • om polisanmälningar leder till åtal eller till fällande domar.

Polisen och Åklagarmyndigheten gör egna bedömningar av polisanmälan utifrån de krav på utredningen som gäller för dem. Se mer i avsnitt 9.9.1 om misstanketrappan.

14.2 Försäkringskassan ska inte utreda misstänkta brott​

Försäkringskassan ska polisanmäla ett misstänkt brott, men inte utreda det. Vi har inte något lagstöd för att utreda omständigheter som bara berör det misstänkta brottet, och det ingår inte heller i Försäkringskassans uppdrag.

”Även om en fullständig anmälan från myndigheten är ett viktigt redskap för att nå framgång i utredningen, är det på inget sätt myndighetens uppgift att utreda brott. Det ska Polismyndigheten och åklagare göra.” (SOU 2018:14 s 321)

Om Försäkringskassan inte haft kontakt med den enskilde under utredningen, så får vi utifrån de uppgifter som redan finns hos Försäkringskassan bedöma om det kan misstänkas att den enskilde har handlat medvetet eller grovt oaktsamt. Vi har inte befogenheter att kontakta den enskilde bara för att kunna bedöma det.

Förundersökning och förhör är omgärdade av en lång rad bestämmelser i syfte att garantera den misstänkta personens rättigheter. Den enskilde har inte samma skydd i kontakterna med Försäkringskassan innan vi har gjort en polisanmälan och en förundersökning har inletts.

”När myndigheten upptäcker en felaktig utbetalning utreder myndigheten som regel vad felaktigheten beror på, om den enskilde har rätt till ersättningen och om det finns skäl att kräva tillbaka någon del av det utbetalade beloppet. Det är den utredningen som sedan ska ligga till grund för ställningstagandet om brott kan misstänkas. Det innebär att när myndigheten utifrån det befintliga materialet bedömer att det finns anledning att anta att ett misstänkt brott enligt bidragsbrottslagen har begåtts ska myndigheten upprätta en polisanmälan.

Några särskilda utredningsåtgärder, som kontakter med förmånstagaren, ska alltså inte vidtas med anledning av det misstänkta brottet. Det är som tidigare nämnts en uppgift för de brottsutredande myndigheterna.” (SOU 2018:14, s 321 och 322)

14.3 Ta ställning till polisanmälan​

Försäkringskassan tar ställning till om polisanmälan ska göras utifrån omständigheterna och uppgifterna i det enskilda ärendet. Försäkringskassan bedömer självständigt om det handlar om ett misstänkt brott. Bedömningen består av följande två delar:

  • Är de objektiva rekvisiten är uppfyllda? Läs mer i kapitel 12 och 13.
  • Har den enskilde agerat medvetet eller grovt oaktsamt? Läs mer i avsnitt 14.4 och 14.5.

14.3.1 Bedöma om det finns misstanke om bidragsbrott​

Enligt förarbetena till bidragsbrottslagen ska de myndigheter som omfattas av lagen göra en preliminär bedömning även av subjektiva omständigheter. Detta för att sålla bort fall där det är uppenbart att brott inte har begåtts (prop. 2006/07:80, s. 90). Det innebär i praktiken att Försäkringskassan ska bedöma om den enskilde agerat medvetet eller i förekommande fall grovt oaktsamt.

Bedömningen görs utifrån de omständigheter och uppgifter som finns i ärendet. Försäkringskassan behöver inte kunna bevisa eller på något annat sätt styrka att den enskilde agerat medvetet eller grovt vårdslöst, men måste kunna motivera varför vi bedömer att det är ett misstänkt brott.

14.3.2 Metodstöd – checklista för att bedöma misstanke om bidragsbrott​

Här följer några frågor som kan vara till hjälp när du ska bedöma om det handlar om misstänkt brott:

  • Vilken information har den enskilde fått från Försäkringskassan om den aktuella ersättningen och om anmälningsskyldigheten?
    • På vilket sätt har den enskilde i så fall fått informationen: skriftligt, muntligt eller via en tolk?
  • Har den enskilde fått flera felaktiga utbetalningar i samma förmån eller i olika förmåner? Finns det en systematik och ökar den över tid? Om den enskilde bara lämnat felaktiga uppgifter vid ett tillfälle, och gjort rätt i övrigt, kan det tala för att det skett av misstag.
  • Har den enskilde fått den aktuella förmånen på korrekta grunder vid tidigare tillfälle och sedan börjat göra fel?
  • Har den enskilde tidigare visat att hen har förstått reglerna?
  • Har den enskilde lämnat felaktiga uppgifter i andra ärenden? Eller har den enskilde lämnat olika uppgifter i olika ärenden för att kunna beviljas ersättning?
  • Har den enskilde förklarat varför hen har lämnat en felaktig uppgift eller inte anmält förändringar? Har den enskilde lämnat några andra uppgifter eller kommentarer när hen varit i kontakt med Försäkringskassan som visar att hen har förstått? Sådana uppgifter kan finnas i journalanteckningar i förmånsärendet, i återkravsärendet eller i svar på kommuniceringen.
  • Har den enskilde gjort flera ansökningar under ungefär samma tid? Om den enskilde lämnade riktiga uppgifter i de övriga ansökningarna kan det tyda på att hen förstår reglerna för förmånen, och att hen i det aktuella ärendet agerat medvetet.
  • Har handläggningen i ärendet varit korrekt? Finns det brister som kan ha orsakat att den enskilde inte till fullo förstått reglerna?
  • Kan det utifrån den enskildes medicinska tillstånd, omständigheter eller förutsättningar bedömas som sannolikt att hen inte har förstått reglerna för förmånen och hur hen ska fylla i ansökan?
  • Har den enskilde lämnat korrekta uppgifter när hen haft andra myndighetskontakter?
  • Finns det omständigheter som gör att vi kan bedöma att det är självklart att den enskilde bör ha insett att hen gjort fel? Har hen till exempel aktivt ansökt om tillfällig föräldrapenning (TFP) när barnet varit på förskolan?
  • Visar utredningen att den enskilde även har lämnat felaktiga uppgifter till andra myndigheter?

14.4 Polisanmäla andra än den enskilde​

Om vi utreder om den enskilde är misstänkt för brott och kommer fram till att andra personer också är misstänkta, så ska vi upprätta en polisanmälan för varje misstänkt person. Det kan till exempel vara en arbetsgivare som medvetet lämnat felaktiga uppgifter om en anställds inkomst. Det krävs alltså inte att den som lämnat en oriktig uppgift är den som gör en ekonomisk vinst eller vinning för att vi ska kunna upprätta en anmälan.

Försäkringskassan kan även polisanmäla ett ombud som lämnat oriktiga uppgifter. Ombudet har dock ingen skyldighet att anmäla ändrade förhållanden till Försäkringskassan och därför ska vi inte polisanmäla ett ombud om det var orsaken till den felaktiga utbetalningen. Se även avsnitt 12.3.1.

På samma sätt som vid andra polisanmälningar måste man bedöma om det finns en välgrundad anledning att misstänka att arbetsgivaren, ombudet eller andra personer har begått en brottslig handling.

Om Försäkringskassan polisanmäler flera personer och det finns ett samband mellan dem ska det finnas korsvisa hänvisningar mellan anmälningarna.

14.4.1 Polisanmäla när det är oklart vem som begått brottet​

Försäkringskassan är skyldig att polisanmäla ett misstänkt bidragsbrott, men vi behöver inte ange vem som är misstänkt för brottet. I de flesta fall har vi uppgifter om vem det är, men det kan vara oklart när det gäller juridiska personer. Om vi till exempel misstänker att någon av företrädarna hos en assistansanordnare gjort sig skyldig till brott, kan vi skriva det i polisanmälan. Sedan får polisen utreda vem som är misstänkt.

14.5 Ingen skyldighet att informera om polisanmälan​

Försäkringskassan är inte skyldig att underrätta den enskilde om att vi har gjort en polisanmälan. Åtgärden är nämligen inte ett sådant beslut som avses i 28 § FL.

Att den enskilde känner till att en polisanmälan har gjorts kan försvåra polisens och åklagarens utredning. Den enskilde kan då till exempel få tillfälle att påverka personer som kommer att höras. Huvudregeln är därför att Försäkringskassan inte på eget initiativ ska underrätta den enskilde om att hen har blivit polisanmäld (se avsnitt 7.2 om förundersökningssekretess).

14.6 Fastställa brottstiden​

I polisanmälan bör vi ange under vilken tidsperiod som brottet har begåtts, det vill säga brottstiden. Den fastställs på olika sätt beroende på vilket brott det kan vara fråga om och hur det har begåtts.

14.6.1 Brottstidens början​

Om den enskilde har lämnat felaktiga uppgifter i en ansökan börjar brottstiden för bidragsbrott samma dag som ansökan kommer in till Försäkringskassan. Brottstiden för bedrägeri börjar den dag som utbetalningen gjordes eller den dag den första utbetalningen gjordes, om det gäller en löpande ersättning.

Om den enskilde inte har anmält ändrade förhållanden börjar brottstiden för bidragsbrott samma dag som den enskilde blev skyldig att anmäla de ändrade förhållandena. Brottstiden för bedrägeri börjar den dag som utbetalningen gjordes, eller den dag då den första utbetalningen gjordes, om det gäller en löpande ersättning.

14.6.2 Brottstidens slut​

I en polisanmälan anger vi den sista dagen i utbetalningsperioden som slutet på brottstiden.

14.6.3 Brottstid för brott som upptäcks innan ersättning betalats ut​

Om ett misstänkt bidragsbrott upptäcks innan Försäkringskassan har hunnit betala ut ersättning ska brottstiden vara det datum som ansökan kom in.

När det gäller försök till brott enligt brottsbalken börjar brottstiden när försöket till brott görs. När det handlar om försök till bedrägeri börjar brottstiden samma dag som ansökan kommer in till Försäkringskassan.

Vi ska inte skriva till och med-datum i polisanmälan om det misstänkta brottet har upptäckts innan ersättningen hunnit betalas ut.

14.6.4 Framtida utbetalning​

Om Försäkringskassan har stoppat en utbetalning är det lämpligt att skriva för vilken period som ersättningen skulle ha betalats ut om den inte hade stoppats.