2 Ansökan, utbyte och förlängning

Detta kapitel handlar om olika alternativ för att pröva rätten till aktivitetsersättning. Kapitlet innehåller även en beskrivning av från och med vilken tidpunkt ersättning kan beviljas. Här beskrivs också när Försäkringskassan är kontaktinstitution och är skyldig att avisera annat EU/EES-land. Därefter följer en beskrivning av förutsättningarna för Försäkringskassan att initiera prövning av rätt till ersättning. Därefter beskrivs förutsättningarna för Försäkringskassan att förlänga aktivitetsersättning i olika situationer.

2.1 Allmänt om ansökan

Reglerna om vad som gäller vid en ansökan finns i 19 § förvaltningslagen (2017:900) (FL) och i 110 kap. 4 § SFB. Försäkringskassans vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken innehåller en utförlig beskrivning av vad som gäller vid ansökan om en förmån. Där kan man till exempel läsa om

• heder och samvete
• uppgiftsskyldigheten
• rätten att ändra sin ansökan
• komplettering av en ansökan
• avvisning av en ofullständig ansökan
• ny ansökan efter avvisning
• ny ansökan om samma sak (se även Försäkringskassans vägledning [2001:7] Omprövning och överklagande av Försäkringskassans beslut)
• när och hur en handling är inkommen
• undertecknande av en ansökan
• återkallande av ansökan.

Det går även att läsa om

• ombud
• möjlighet att avvisa ett ombud
• fullmakt
• medverkan av personen själv
• anhörigbehörighet
• ställföreträdare
• god man
• förvaltare
• metodstöd – registrera fullmakt och ställföreträdare
• dröjsmålstalan.

Utöver vad som står i vägledningen (2004:7) gäller följande för aktivitetsersättning:

Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 2002:36) om sjukersättning och aktivitetsersättning

1 § Ansökan om sjukersättning och aktivitetsersättning ska göras på blankett som fastställts av Försäkringskassan. Ansökan ska göras på skilda blanketter beroende på om ansökan avser nedsatt arbetsförmåga, förlängd skolgång eller särskild ersättning i samband med kostnader för aktiviteter.

Den som vill ha en förmån eller utöka en tidigare beviljad förmån ska lämna in en skriftlig ansökan om det. Det är ett grundläggande krav som i huvudsak gäller för alla förmåner enligt socialförsäkringsbalken (110 kap. 4 § första stycket SFB). Ansökan kan göras digitalt via Mina sidor, eller med en pappersblankett. En ansökan ska innehålla de uppgifter som behövs i ärendet, och vara underskriven av den sökande själv. Uppgifter om faktiska förhållanden ska lämnas på heder och samvete. (110 kap. 4 § andra stycket SFB).

Ansökan om aktivitetsersättning ska göras på den blankett som Försäkringskassan har fastställt. Det gäller både vid ansökan om ersättning på grund av förlängd skolgång och vid ansökan på grund av nedsatt arbetsförmåga. Blanketten är utformad så att Försäkringskassan ska få in de uppgifter som behövs i ärendet. När det gäller aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga ska den sökande förutom ansökningsblanketten även lämna in ett läkarutlåtande om hälsotillstånd. Läs vidare i avsnitt 2.4.

Det går inte att ansöka om aktivitetsersättning muntligen. Om den enskilde muntligen meddelar Försäkringskassan att hen vill ha aktivitetsersättning ska Försäkringskassan informera om att ansökan behöver ske skriftligen.

Om en skriftlig ansökan är ofullständig är Försäkringskassan skyldig att hjälpa den enskilde att komplettera den. Om den enskilde inte kompletterar sin ansökan trots att vi gjort vad vi kunnat för att hjälpa till med det, så kan vi i vissa fall fatta beslut om att avvisa ansökan. Det gör vi när bristen på uppgifter gör att det inte är meningsfullt att pröva ansökan, eller om ansökan har så stora formella brister att vi inte kan pröva den. Detta framgår av 110 kap. 10 § SFB. Vilka brister som kan leda till avvisning måste avgöras från fall till fall. För att en ansökan ska kunna prövas i sak måste det åtminstone framgå vilken typ av ersättning som den enskilde begär, och vilken period ansökan gäller. För ansökan om aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga behövs dessutom uppgift om vilken nivå av ersättningen som den enskilde begär och ett medicinskt underlag, se avsnitt 2.4. Vilket ytterligare underlag som behövs vid ansökan om ersättning vid förlängd skolgång beskrivs i avsnitt 2.2.

Att ansökan har gjorts på fel blankett utgör inte utan vidare åtgärder ett skäl till att avvisa den. En skriftlig ansökan som inte har gjorts på fastställd blankett ska prövas om vi bedömer att ansökan innehåller tillräckligt med uppgifter för att kunna pröva ansökan i sak. Den formella bristen anses då vara av ringa betydelse. Det är viktigt att komma ihåg att en ansökan aldrig får avvisas utan att den enskilde har informerats om att ansökan kan komma att avvisas om den inte kompletteras. Se metodstöd 2.1.5.

Läs mer

I Försäkringskassans vägledning 2004:7, Förvaltningsrätt i praktiken, kan du läsa mer om formen för ansökan, vad som gäller om ansökan är ofullständig och i vilka fall en ansökan som är ofullständig eller inte uppfyller formkraven ska avvisas.

Om ansökan inte har gjorts på den fastställda blanketten ska den dag som meddelandet kom in till Försäkringskassan om att den försäkrade vill ha aktivitetsersättning betraktas som ansökningsdag (jämför Försäkringsöverdomstolens dom i mål nr 644-1969).

Vi ska inte avslå en ansökan enbart på den grunden att den har kommit in ”för tidigt”. Vi kan ändå börja utreda rätten till ersättning. Däremot kan det vara svårt att fastställa varaktigheten om det är lång tid kvar tills ålderskravet är uppfyllt eller om det är långt kvar på den redan beviljade ersättningsperioden.

Om det kommer in ett läkarutlåtande med information om att den försäkrade vill ha aktivitetsersättning, utan att det finns någon ansökan från den försäkrade, ska den handlingen inte betraktas som en ansökan. Det beror på att ett läkarutlåtande är undertecknat av läkaren och inte av den enskilde. Däremot utgör ett sådant läkarutlåtande en impuls som sätter igång Försäkringskassans service- och utredningsansvar enligt 6 § FL och 110 kap. 13 § SFB. Det innebär att den försäkrade måste kontaktas för att vi ska få klarhet i vilka avsikter som finns. Läs vidare i metodstöd 2.5.3. Om den försäkrade då uppger att hen avsåg att ansöka om aktivitetsersättning, ska den dag läkarutlåtandet kom in till Försäkringskassan betraktas som ansökningsdag.

2.1.1 Metodstöd – olika ansökningsblanketter

Följande ansökningsblanketter finns när det gäller aktivitetsersättning:

• ansökan om aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga
• ansökan om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång
• ansökan på fastställd E-blankett eller SED från kontaktinstitution/utredande institution inom EU/EES och Schweiz
• ansökan från avtalsland.

Ansökan från EU/EES, Schweiz eller från avtalsland utfärdas av institutionen i det land där den försäkrade bor. Om den försäkrade bor i Sverige är det Försäkringskassan som ska utfärda ansökan.

2.1.2 Metodstöd – rätt ansökningsblankett

Ibland framgår det att en sökande har använt fel ansökningsblankett, till exempel att hen har använt blanketten för aktivitetsersättning vid förlängd skolgång trots att avsikten varit att ansöka om aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga. I en sådan situation är Försäkringskassan skyldig att hjälpa den sökande att ansöka om rätt förmån. Det som beskrivs nedan gäller även för den som har använt blanketten för aktivitetsersättning i stället för sjukersättning eller tvärtom.

Om någon har använt fel ansökningsblankett ska du kontakta personen och informera om förutsättningarna i det enskilda ärendet. Personen kan då ändra sin ansökan. Du gör i så fall en tjänsteanteckning i journalen om vilken förmån personen ansöker om, och vilken information du gett under samtalet. Personen behöver då inte göra någon ny ansökan utan ansökan kan prövas utifrån det nya yrkandet. Personen har också möjlighet att återkalla den felaktiga ansökan. Försäkringskassan ska då besluta om att avskriva ärendet från vidare handläggning.

Läs mer

Du kan läsa om avskrivning i Försäkringskassans vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken.

Om någon som är under 30 år ansöker om sjukersättning eller aktivitetsersättning, och det finns tveksamheter om vilken av dessa förmåner ansökan gäller, ska du kontakta henne eller honom och informera om vad de olika förmånerna innebär. Säger personen att ansökan i stället ska gälla den andra förmånen noterar du det i journalen och handlägger ärendet som om ansökan från början avsåg denna förmån.

Vill personen däremot ha sin ansökan om till exempel aktivitetsersättning prövad ska den handläggas som en ansökan om aktivitetsersättning även om hen skulle ha rätt till sjukersättning. Detta innebär att den som är mellan 19 och 29 år kan bli beviljad aktivitetsersättning trots att hen skulle kunna ha rätt till sjukersättning. Rätt förmån ska ges till rätt person, men Försäkringskassan kan inte tvinga någon att ansöka om en viss ersättning.

2.1.3 Metodstöd – flera ansökningar samtidigt

Om någon som är under 30 år ansöker om både aktivitetsersättning och hel sjukersättning ska du kontakta henne eller honom och informera om skillnaden mellan de olika förmånerna. Det kan bli aktuellt att bifalla den ena ansökan och avslå den andra om den försäkrade inte vill återkalla en av ansökningarna.

Om det är kort tid kvar tills personen fyller 30 år kan ansökan om aktivitetsersättning och sjukersättning prövas samtidigt i de fall hen har ansökt om ersättningarna på separata blanketter. Bedömningen kan då bli att personen kan beviljas båda förmånerna vid samma tillfälle men inte för samma period.

När båda förmånerna beviljas vid samma tillfälle kan bara den ena registreras i ÄHS. Du registrerar därför aktivitetsersättningen och lägger en bevakning för registrering av sjukersättning månaden innan den försäkrade fyller 30 år.

2.1.4 Metodstöd – ansökan om en annan förmån än den som redan är beviljad

Det förekommer att den som är beviljad hel sjukersättning och är under 30 år ansöker om aktivitetsersättning, till exempel för att kunna få särskild ersättning för aktiviteter. För att du ska kunna bevilja aktivitetsersättning med möjlighet till aktiviteter måste den sökande först avsäga sig rätten till sjukersättning, se kapitel 19.

Det förekommer också att den som är beviljad aktivitetsersättning uppfyller villkoren för hel sjukersättning. Eftersom regeln i 36 kap. 25 § SFB om ”utbyte” inte kan tillämpas får du i stället kontakta den försäkrade för att informera om att hen kan ansöka om hel sjukersättning. Om en ansökan om sjukersättning kommer in och beviljas kan den betalas ut månaden efter det att aktivitetsersättningen slutat betalas ut.

2.1.5 Metodstöd – ansökan utan fastställd blankett

Ansökan om aktivitetsersättning ska göras på den fastställda blanketten. Om den enskilde ansöker på något annat sätt, till exempel i ett vanligt brev, ska du ta ställning till om handlingen innehåller tillräckliga uppgifter för att du ska kunna pröva ansökan ändå. I sådana fall ska du göra det trots att den sökande inte har använt fastställd blankett.

Om ansökan inte innehåller tillräckliga uppgifter ska du ringa den försäkrade. Om du inte får tag på den försäkrade på telefon kan du skicka ett brev. I samtalet eller brevet ska du informera om att hen ska ansöka via Mina Sidor, eller på fastställd blankett, inom två veckor. Om uppgifterna inte kommer in påminner du den försäkrade och ger hen ytterligare två veckor att komma in med uppgifterna. Du informerar även om att den försäkrades ansökan kan avvisas om Försäkringskassan inte får in fullständiga uppgifter inom den tiden.

Läs mer

I vägledningen (2004:7) kan du läsa mer om när en ansökan kan avvisas.

Om ansökan innehåller tillräckliga uppgifter ska ankomstdatumet på den första handlingen betraktas som ansökningsdatum.

När det gäller ansökan om ersättning vid nedsatt arbetsförmåga finns det även krav på att bifoga ett läkarutlåtande om hälsotillstånd till ansökan, se avsnitt 2.4 och metodstöd 2.5.

När du prövar en ansökan i sak har du samma utredningsansvar oavsett om ansökan har gjorts på den fastställda blanketten eller inte. Om det saknas en uppgift som du behöver för att kunna pröva ärendet är du skyldig att informera den enskilde om vilken uppgift som saknas och medverka till att den kommer in. Om du har bedömt att ansökan ska prövas i sak är det viktigt att du ser till att det finns ett tillräckligt beslutsunderlag innan ett beslut fattas.

Om det finns tveksamheter om varför den enskilde lämnat in en handling, ska du först utreda vad hen haft för syfte med den inskickade handlingen. Det ingår i Försäkringskassans service- och utredningsansvar. Se vägledningen (2004:7).

Hur du ska göra om det kommer in ett läkarutlåtande utan ansökan kan du läsa om i avsnitt 2.5.3.

Om den försäkrade kommer in med fullständiga uppgifter först efter det att du har skickat beslutet om avvisning, kan ankomstdatumet på handlingen i det avslutade ärendet inte betraktas som ett ansökningsdatum. Du behandlar i stället ansökan som ny med ett nytt ansökningsdatum.

2.2 Ansökan om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång

Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 2002:36) om sjukersättning och aktivitetsersättning

2 § En försäkrad som ansöker om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång ska på begäran av Försäkringskassan ge in medicinskt underlag som styrker funktionsnedsättningen. Om den försäkrade studerar på en utbildning som enligt lag eller förordning kräver att han eller hon har en funktionsnedsättning för att få tillgång till utbildningen är det tillräckligt att han eller hon på begäran av Försäkringskassan ger in ett intyg om detta för att styrka funktionsnedsättningen. Har den försäkrade trots ett beslut om att han eller hon får studera i en sådan utbildning ändå valt att studera på en annan utbildning är det tillräckligt att han eller hon ger in beslutet.

Den försäkrade ska dessutom på begäran av Försäkringskassan ge in de uppgifter som behövs för att bedöma om den förlängda skolgången beror på funktionsnedsättningen.

Även ansökan om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång ska göras på fastställd blankett. Det som står om ansökan vid nedsatt arbetsförmåga i avsnitt 2.1 gäller alltså även ansökan om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång. Vid ansökan om ersättning vid förlängd skolgång gäller dessutom följande. Om Försäkringskassan begär det ska den som ansöker om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång komma in med uppgifter som styrker funktionsnedsättningen. Hen ska också komma in med de uppgifter som behövs för att bedöma om det finns ett samband mellan funktionsnedsättningen och den förlängda skolgången. (jämför 2 § RFFS 2002:36) Vilka underlag som behövs för att fatta beslut om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång avgörs av omständigheterna i det enskilda fallet. Läs om det i kapitel 3.

Om Försäkringskassan begärt in underlag i enlighet med 2 § (RFFS 2002:36) och ett sådant underlag inte kommer in finns det inte skäl att avvisa ansökan enbart på den grunden. Det beror på att det i regelverket, till skillnad mot regelverket avseende aktivitetsersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga, inte finns något uttryckligt krav på att ett sådant läkarutlåtande ska bifogas ansökan (jämför avsnitt 2.4). När det gäller förlängd skolgång ska den försäkrade bara lämna in medicinskt underlag om Försäkringskassan begär det.

När Försäkringskassan fullgjort sitt utredningsansvar, och har ett tillräckligt beslutsunderlag, ska beslut fattas utifrån det underlag som finns i ärendet. Ansökan får bara avvisas om den är så ofullständig att den inte kan läggas till grund för någon prövning i sak (110 kap. 10 § första stycket SFB). Läs mer om när en ansökan ska anses ofullständig i vägledning (2004:7).

2.3 Ansökan om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång beviljas under pågående period med ersättning för nedsatt arbetsförmåga

Aktivitetsersättning är en enda förmån men den kan beviljas på två olika grunder, nedsatt arbetsförmåga eller vid förlängd skolgång. Ett beslut om aktivitetsersättning får inte avse längre tid än tre år.

En försäkrad som beviljats aktivitetsersättning för nedsatt arbetsförmåga kan senare ansöka om och ha rätt till aktivitetsersättning vid förlängd skolgång för hela eller delar av den period som hen tidigare beviljats. Om Försäkringskassan fattar ett beslut om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång, ersätts det tidigare beslutet om aktivitetsersättning för nedsatt arbetsförmåga. I det nya beslutet ska det framgå att grunden för rätten till ersättning ändras för den tid skolgången beräknas pågå. Det nya beslutet ska också innehålla en förklaring om att det som beslutats tidigare om rätten till aktivitetsersättning för nedsatt arbetsförmåga fortfarande gäller för den tid som inte täcks av skolgången. Det ska i ärendehanteringssystemet framgå att det nya beslutet ersätter det tidigare. (Försäkringskassans rättsliga ställningstagande [FKRS 2016:05] Ansökan om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång under pågående period med ersättning för nedsatt arbetsförmåga.)

Det nya beslutet ska vara tydligt i fråga om vilken period som avser den redan beviljade aktivitetsersättningen för nedsatt arbetsförmåga och vilken period som avser aktivitetsersättning vid förlängd skolgång. (FKRS 2016:05)

Om det tidigare beslutet om aktivitetsersättning för nedsatt arbetsförmåga avsåg en period som löper efter den tid då studierna beräknas vara avslutade ska det nya beslutet innehålla information om att rätten till ersättning på den grunden finns kvar för överskjutande tid. En ansökan om förlängd skolgång ska inte medföra att den försäkrade mister redan beviljad ersättning. I en sådan situation behövs alltså ingen ny ansökan om ersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga efter studieperiodens slut, eftersom det nya beslutet ska täcka in hela perioden. (FKRS 2016:05)

Den försäkrade har rätt till den tidigare beviljade aktivitetsersättningen för nedsatt arbetsförmåga efter studiernas slut, men studierna kan ändå i vissa fall medföra att arbetsförmågan kommer att omprövas efter studieperiodens slut. En omfattande och långvarig studieinsats kan leda till att bedömningen blir att arbetsförmågan anses vara väsentligt förbättrad. Det är viktigt att den försäkrade informeras om detta när ansökan om förlängd skolgång beviljas. (FKRS 2016:05)

Om den försäkrade avslutar sina studier i förtid, har hen rätt att få tillbaka den aktivitetsersättning som hen tidigare beviljats för nedsatt arbetsförmåga. I den här situationen behöver vi dock fatta ett nytt beslut. Det beror på att beslutet om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång har ersatt det ursprungliga beslutet.

2.4 Läkarutlåtande om hälsotillstånd ska bifogas till ansökan om aktivitetsersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga

3 § förordningen (2002:986) om sjukersättning och aktivitetsersättning

Till ansökan om sjukersättning eller aktivitetsersättning eller om ökning av sådan förmån ska läkarutlåtande om den försäkrades hälsotillstånd ges in. Detta gäller dock inte om särskilda skäl talar emot det eller i fall som avses i 33 kap. 8 § socialförsäkringsbalken.

Den som vill ansöka om aktivitetsersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga ska, förutom att göra ansökan på fastställd blankett, även lämna in ett läkarutlåtande om hälsotillstånd. Det behövs dock inget läkarutlåtande om hälsotillstånd om särskilda skäl talar emot det. Ett sådant skäl kan vara att Försäkringskassan har tillgång till ett medicinskt underlag med uppgifter som kan ha betydelse för bedömningen av rätt till ersättning. En bedömning av om det finns särskilda skäl eller inte får göras utifrån det enskilda fallet.

Om den försäkrade inte har bifogat ett läkarutlåtande om hälsotillstånd till sin ansökan och Försäkringskassan inte heller har något annat medicinskt underlag behöver ansökan kompletteras. Även om det finns ett läkarutlåtande om hälsotillstånd eller annat medicinskt underlag kan ansökan behöva kompletteras med ytterligare uppgifter, om Försäkringskassan anser att underlagen inte ger tillräcklig information för att kunna bedöma den sökandes rätt till aktivitetsersättning. När Försäkringskassan väljer att pröva en ansökan i sak, det vill säga ta ställning till frågan om den försäkrade har rätt till sökt ersättning, är det viktigt att utredningsansvaret är fullgjort och att det finns ett tillräckligt beslutsunderlag. Läs mer om komplettering av medicinska underlag och Försäkringskassans utredningsansvar i vägledning 2004:7 och i avsnitt 5.1.

Försäkringskassan har tagit fram en blankett för läkarutlåtande som vi vill att läkarna använder. Men om en läkare på annat sätt lämnar motsvarande uppgifter om den försäkrades hälsotillstånd kan vi inte ställa krav på att läkaren fyller i den särskilda blanketten.

Om den försäkrade inte bifogar ett läkarutlåtande om hälsotillstånd till sin ansökan, och Försäkringskassan inte har något annat medicinskt underlag som kan ha betydelse för bedömningen, och den försäkrade inte kommer in med ett sådant läkarutlåtande efter att hen uppmanats att göra det, kan det bli aktuellt att avvisa ansökan. Läs mer om avvisning i vägledning 2004:7.

2.5 Metodstöd – läkarutlåtande till ansökan om aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga

2.5.1 Uppmaning att komma in med läkarutlåtande

Om den sökande inte har bifogat ett läkarutlåtande om hälsotillstånd till sin ansökan måste du ta ställning till om det finns särskilda skäl för att det inte behövs. Att Försäkringskassan redan har tillgång till ett medicinskt underlag för att kunna ta ställning till rätten till ersättning kan utgöra ett sådant särskilt skäl.

Om du bedömer att en ansökan ska prövas i sak trots att det inte har bifogats ett läkarutlåtande om hälsotillstånd har du gjort bedömningen att det finns särskilda skäl för att inte behöva bifoga ett LUH. Ditt ställningstagande i den frågan ska skrivas ned i journalen.

Även om du bedömer att det medicinska underlaget är tillräckligt för att inte avvisa ansökan kan det ändå behöva kompletteras för att utredningsansvaret ska anses vara uppfyllt. Om den försäkrade i en sådan situation inte kommer in med någon komplettering betyder det inte att ansökan ska avvisas. Då har du ju en gång bedömt att det underlag som finns är tillräckligt för att kunna pröva ansökan i sak. När du bestämt dig för det, och begär komplettering i enlighet med Försäkringskassans utredningsansvar, innebär ett uteblivet svar inte att ansökan ska avvisas utan att ansökan förmodligen ska avslås eftersom det inte är sannolikt att hen har rätt till den begärda ersättningen. Om det inte är sannolikt att den försäkrade har rätt till ersättning på den nivå eller för den period hen ansökt kan Försäkringskassan istället bevilja ersättningen på en lägre nivå eller för en annan period om det av utredningen i ärendet är sannolikt att hen har rätt till sådan ersättning.

Om sökanden inte har bifogat ett läkarutlåtande om hälsotillstånd och det inte heller finns något annat medicinskt underlag som bedömts som tillräckligt ska du kontakta den sökande och uppmana hen att skicka in ett läkarutlåtande om hälsotillstånd. Om du inte får kontakt med den försäkrade genom att ringa ska du skicka ett brev. I brevet ska det framgå att ansökan har kommit till Försäkringskassan, men att det saknas ett läkarutlåtande om hälsotillstånd som vi behöver för att kunna bedöma rätten till aktivitetsersättning. Du behöver inte lämna ut eller skicka med blanketten för läkarutlåtande om hälsotillstånd till den försäkrade. Du meddelar att den försäkrade senast ska lämna in läkarutlåtandet om två veckor och vilket datum det är.

2.5.2 Om inget läkarutlåtande lämnas in

Om du har uppmanat den försäkrade att komma in med ett läkarutlåtande, och den försäkrade varken lämnat in något läkarutlåtande eller hör av sig inom den utsatta tiden, ringer du till den försäkrade. När du ringt upp ska du fråga den försäkrade om hen har kontaktat en läkare, om ett läkarbesök är planerat och när läkarutlåtandet kan förväntas komma in till Försäkringskassan. Har den försäkrade inte tagit någon kontakt med läkare ber du henne eller honom att genast göra detta och därefter meddela Försäkringskassan datum för läkarbesök och vilken läkare hen ska besöka. I samband med påminnelsen ska du även informera den försäkrade om att Försäkringskassan kan komma att avvisa ansökan om något läkarutlåtande inte lämnas in. Du bestämmer ett nytt datum, cirka två veckor senare, för när den försäkrade senast ska lämna in läkarutlåtandet.

Har den försäkrade hört av sig och meddelat när läkarutlåtandet förväntas komma till Försäkringskassan ska du bedöma hur länge det är rimligt att vänta på läkarutlåtandet, eller om ansökan ska avvisas. Du bedömer hur länge det är rimligt att vänta på läkarutlåtandet utifrån omständigheterna i det enskilda ärendet. I vägledning (2004:7) kan du läsa mer om vad som kan utgöra godtagbara skäl för att beviljas anstånd.

Om det inte kommer in något läkarutlåtande inom den tid du har bestämt med den försäkrade beslutar du om att avvisa ansökan. Ansökan får bara avvisas om sökanden fått möjlighet att lämna in läkarutlåtandet, och fått information om att ansökan kan komma att avvisas om det inte kommer in.

Läs mer

Du kan läsa mer om avvisning i vägledning (2004:7).

Det kan framgå att den försäkrade har speciella svårigheter att ta tillvara sin rätt till ersättning. I dessa fall ska du hjälpa till med detta om den försäkrade inte har till exempel god man (6§ FL).

2.5.3 Läkarutlåtande kommer in utan ansökan

Om det kommer in ett läkarutlåtande om hälsotillstånd utan ansökan behöver Försäkringskassan ta reda på vad avsikten med läkarutlåtandet är. Ring då till den försäkrade och fråga om detta. Om hen vill ansöka om aktivitetsersättning ska du informera om att hen behöver skriva under en ansökningsblankett och lämna in den. Berätta också att det måste göras för att Försäkringskassan ska kunna pröva rätten till aktivitetsersättning. Det gäller även om läkarutlåtandet innehåller information om att den försäkrade vill ha aktivitetsersättning. Anledningen till att enbart läkarutlåtandet inte kan anses vara en ansökan om ersättning är att det är läkaren som skrivit under det och inte den försäkrade själv.

Om den försäkrade vid kontakten uppger att hen avsåg att ansöka om aktivitetsersättning, ska den dag läkarutlåtandet kom in till Försäkringskassan betraktas som ansökningsdag.

I de fall den försäkrade har fått avslag på en ansökan om aktivitetsersättning kan ett läkarutlåtande vara en impuls om att den försäkrade vill begära omprövning enligt 113 kap. 7 § SFB eller att hen vill ansöka på nytt.

Om den försäkrade vill begära omprövning behöver du upplysa honom eller henne om att begära det skriftligt, och att begäran behöver komma in till Försäkringskassan inom två månader från och med den dag som hen tog del av beslutet. Blankett 7024 som finns på forsakringskassan.se kan användas för att begära omprövning, men det är inget krav.

Den försäkrade kan också lämna in ett läkarutlåtande för att ansöka om en annan förmån. I så fall ska du informera den försäkrade om vilken ansökan den försäkrade behöver lämna in.

Läs mer

Försäkringskassans vägledning (2001:7) Omprövning och överklagande av Försäkringskassans beslut beskriver hur man begär omprövning.

Om du inte får kontakt med den försäkrade skickar du ett brev till henne eller honom där du informerar om att ett läkarutlåtande har kommit in. Du informerar om möjligheten att ansöka om aktivitetsersättning och om möjligheten att begära omprövning enligt 113 kap. 7 § SFB (om den försäkrade fått ett negativt beslut) samt uppmanar den försäkrade att kontakta dig för mer information.

Om den försäkrade inte lämnar in ansökan eller hör av sig inom cirka två veckor beslutar du om att avskriva ärendet från vidare handläggning och avslutar ärendet i ÄHS. Det är i regel lämpligt att skicka ett meddelande till den försäkrade om att ärendet har avskrivits. I de fall det inte går att utesluta att det medicinska underlaget ska ses som en impuls om att den enskilde vill begära omprövning enligt 113 kap. 7 § SFB kan du däremot inte avsluta ärendet. I de fallen måste du på nytt försöka få kontakt med den försäkrade.

2.6 Skyldighet att avisera annat EU/EES-land vid prövning av aktivitetsersättning för personer bosatta i Sverige

Den som är bosatt i Sverige och har varit bosatt eller förvärvsarbetat både här och i något annat EU/EES-land eller Schweiz kan ansöka om aktivitetsersättning hos Försäkringskassan. Försäkringskassan blir då kontaktinstitution och ska underrätta det andra landet eller länderna enligt bestämmelserna i förordningarna 883/2004 och 987/2009. Det innebär att Försäkringskassan är skyldig att avisera ett annat medlemsland när det kommer in en ansökan om aktivitetsersättning till Försäkringskassan eller när Försäkringskassan ska pröva rätten till ersättning med stöd av 36 kap. 25 § SFB.

Läs mer

I Försäkringskassans vägledning (2010:2) Sjukersättning och aktivitetsersättning – förmåner vid invaliditet och EU-rätten och avtal om social trygghet och i vägledning (2017:1) Övergripande bestämmelser i SFB, unionsrätten och internationella avtal kan du läsa mer om vad som gäller vid gränsöverskridande situationer.

2.6.1 Metodstöd – avisera ett annat EU/EES-land vid prövning av aktivitetsersättning för bosatta i Sverige

Vid tillämpningen av EU-förordningarna ska du avisera de länder där den försäkrade har varit bosatt eller arbetat genom att skicka e-blanketter eller structured electronic documents (SED). Du ska skicka SED om alla mottagande institutioner har anslutit sig till det gemensamma digitala systemet för utbyte av socialförsäkringsuppgifter inom EU/EES och Schweiz.

Om någon av de mottagande institutionerna inte är ansluten, ska du skicka följande blanketter:

• E 204 Utredning av ansökan om invalidpension
• E 205 Intyg över försäkringshistoriken i Sverige (som blir provisorisk i avvaktan på beslut om försäkringsfall)
• E 207 Uppgifter om den försäkrades försäkringshistorik
• Detaljerat läkarutlåtande (till länder utanför Norden).

Om samtliga mottagande institutioner är anslutna, ska du skicka följande SED:

• P 2200 Ansökan om invalidpension (motsvarar E 204)
• P 3000 Landspecifika uppgifter
• P 4000 Rapport om försäkringshistorik (motsvarar E 207)
• P 5000 Försäkringsperioder (motsvarar E 205)
• H 121 Meddelande om medicinsk information och bifogar detaljerat läkarutlåtande (till länder utanför Norden).

Det finns tillfällen där Försäkringskassan inte ska avisera det andra landet.

Läs mer

Läs mer om det i vägledningen (2010:2). Där kan du också läsa om vad som gäller när någon vill återta en ansökan som har skickats eller ska skickas till ett annat medlemsland.

2.7 Metodstöd – detaljerat läkarutlåtande till ett annat EU/EES-land

Försäkringskassan ska skicka det detaljerade läkarutlåtandet till ett EU/EES-land utanför Norden. Du skickar en begäran om utlåtande till läkaren – se wimimall 15661.

Försäkringskassan ersätter endast läkarutlåtande som kommer från en privatpraktiserande läkare.

Enligt överenskommelse inom de nordiska länderna, förutom Island, ska Försäkringskassan skicka en kopia av det svenska läkarutlåtandet i stället för det detaljerade läkarutlåtandet.

Läs mer

I Försäkringskassans vägledning (2010:2) Sjukersättning och aktivitetsersättning – förmåner vid invaliditet enligt EU-rätten och avtal om social trygghet kan du läsa mer om hur man ska gå tillväga om detaljerat läkarutlåtande inte kommer in.

2.8 Yrkande och önskemål från den försäkrade

Utifrån den försäkrades yrkande prövar vi hur länge och på vilken nivå aktivitetsersättning kan beviljas. Du måste därför veta från och med när och till och med när den försäkrade ansöker om aktivitetsersättning. När det gäller aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga behöver du också veta vilken nivå den försäkrade ansöker om.

Om yrkandet inte klart framgår av ansökan, ska du ta reda på yrkandet genom att kontakta den försäkrade så att hen skriftligen kan åtgärda bristen. Om du inte lyckas få kontakt med den försäkrade för att ta reda på vad hen yrkar ska ansökan avvisas, se avsnitt 2.1.

2.9 Väsentlig försening och begäran om att ärendet ska avgöras efter sex månader

I Försäkringskassans vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken finns en generell beskrivning av vad som gäller om handläggningen bedöms bli försenad. Reglerna i 11 och 12 §§ förvaltningslagen (2017:900, FL) handlar visserligen om skilda saker, men de har en gemensam utgångspunkt: ärendena ska inte bli liggande utan åtgärd. Reglerna gäller enbart ärenden som den enskilde själv har initierat, såsom ansökningsärenden eller skriftlig begäran.

Informera när handläggningen riskerar att väsentligt försenas

Bestämmelsen i 11 § FL handlar om myndighetens skyldighet att informera den enskilde när handläggningen riskerar att försenas väsentligt. Du ska informera om förseningen och om orsaken till den. Informera även om planeringen framåt och om din uppskattning av återstående handläggningstid. Syftet är att ge den enskilde mer insyn i ärendet så att hen förstår varför beslutet dröjer.

Begäran om att ärendet ska avgöras efter sex månader

12 § FL handlar om att den enskilde har rätt att kräva att ärendet avgörs om det har pågått i mer än sex månader. Om den enskilde lämnar in en begäran om avgörande ska myndigheten inom fyra veckor antingen avgöra ärendet, eller besluta om att avslå begäran. Syftet med regeln är att stärka individens möjlighet att få ett snabbare beslut i sitt ärende om handläggningen har försenats. En begäran om ett avgörande enligt 12 § FL kan bara göras vid ett tillfälle under ärendets handläggning. Med ärendets handläggning avses fram till dess att myndigheten fattat slutligt beslut i ärendet. Därför är det viktigt att informera den enskilde om det så att hen kan avgöra när hen vill använda den möjligheten.

Läs mer

Försäkringskassans vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken beskriver vad som gäller om handläggningen bedöms bli försenad.

Hanteringen av väsentlig försening inom förmånerna hos Avdelningen för funktionsnedsättning och varaktigt nedsatt arbetsförmåga beskrivs i Rutin för hantering av ärenden som riskerar att väsentligt försenas och för hantering av dröjsmålstalan enligt 11–12 §§ förvaltningslagen (2017:900). Metodstödet nedan är ett komplement till rutinen och utgår från det som är specifikt för aktivitetsersättningsärenden.

Metodstöd – väsentlig försening

I den inledande kontakten med den försäkrade har du eller en kollega informerat den försäkrade om inom vilken ungefärlig tid hen kan förvänta sig ett beslut. Utgå ifrån den aktuella handläggningstiden på Försäkringskassans webbsida när du informerar den försäkrade. Dokumentera i ärendets journal vilken information som du har lämnat till den försäkrade om handläggningstiden.

Ett ärende räknas som väsentligt försenat om handläggningstiden avviker väsentligt från vad som kan anses normalt och godtagbart utifrån det enskilda ärendets förutsättningar. Vid bedömningen av vad som är en godtagbar handlägngingstid för ärendet är utgångspunkten vad som är normal handläggningstid för ett aktivitetsersättningsärende (se information om handläggninstider på Försäkringskassans hemsida). Utöver det kan omständigheter i det enskilda ärendet beaktas, till exempel vilka handlingar som kommit in från den försäkrade och om det saknas uppgifter. Vid bedömningen av om avvikelsen är väsentlig behöver du ta hänsyn till vad den försäkrade kan förvänta sig utifrån den information som finns på Försäkringskassans hemsida och som hen fått angående ärendets handläggningstid. Den förväntade handläggningstiden utgör alltså en hållpunkt för att bedöma när handläggningen riskerar att bli väsentligt försenad.

Sök i ärendets journal för att ta reda på vilken information som den försäkrade tidigare har fått om handläggningstiden.

När handläggningen blir väsentligt försenad – informera den försäkrade

När du kan konstatera att handläggningen riskerar att bli väsentligt försenad ska du kontakta den försäkrade. Det kan bli aktuellt både tidigt i ärendet och när det händer något längre fram som gör att utredningen tar längre tid. Informera om förseningen och orsaken till den, samt om den fortsatta handläggningen och när den försäkrade kan förvänta sig ett beslut. Informera på det sätt som är mest lämpligt, muntligen eller skriftligen. Om du informerar skriftligt kan du göra det i samband med annan kommunikation och då använda t-text 17166 eller wimimall 10022. Dokumentera vilken information du lämnat.

Metodstöd – hantering av en begäran om att ärendet ska avgöras efter sex månader

Den försäkrade har rätt att kräva att ärendet avgörs om det har pågått i mer än sex månader. En begäran om ett avgörande enligt 12 § FL kan bara göras vid ett tillfälle under ärendets handläggning. Med ärendets handläggning avses fram till dess att myndigheten fattat slutligt beslut i ärendet. Därför är det viktigt att informera den enskilde om det så att hen kan avgöra när hen vill använda den möjligheten. Om en begäran om att ärendet ska avgöras lämnas in går specialisten igenom ärendet och ser om det är möjligt att fatta beslut om rätten till ersättning inom fyra veckor. Om beslut om rätten till ersättning kan fattas inom fyra veckor ska ärendet prioriteras. Är det inte möjligt att fatta beslut inom fyra veckor ska specialisten besluta om avslag på begäran om att ärendet ska avgöras.

Så här går det till

1. En skriftlig begäran kommer in från den försäkrade, dennes ställföreträdare eller ett ombud.
2. Du som är försäkringsutredare antecknar i journalen att begäran har kommit in och kontrollerar att det rör sig om en fråga som den försäkrade har initierat och att det har gått minst sex månader från att ärendet initierades. Om det inte har gått sex månader ska du fatta beslut om att avvisa begäran. En sådan avvisning ska följas av tydlig information om när en ny framställan kan göras (se JO:s beslut, dnr 4900-2022 samt vägledning 2004:9). Den försäkrade kan lämna en ny begäran om ärendet inte har avgjorts när sex månader har passerat.
3. Om det har gått sex månader från att ärendet initierades lämnar försäkringsutredare skyndsamt impuls till specialist.
4. Specialisten kontrollerar underlagen i ärendet, diskuterar det vid behov med försäkringsutredaren och bedömer om beslut om rätten till ersättning kan fattas inom fyra veckor från att begäran kom in.
5. Specialisten dokumenterar sitt ställningstagande i ärendets journal och lämnar impuls till försäkringsutredaren genom att fylla i kryssrutan Ny journalanteckning.
6. Om beslut a. kan fattas inom fyra veckor förbereder försäkringsutredaren ärendet för beslut. Det är då inte nödvändigt att i beslutet om rätten till ersättning bemöta begäran om att ärendet ska avgöras. Det beror på att den försäkrade vill ha ett beslut om den ersättning hen sökt och i sammanhanget är beslutet om rätten till ersättning tillräckligt. b. Om beslut inte kan fattas inom fyra veckor gör försäkringsutredaren en plan för fortsatt handläggning och förbereder utkast till avslagsbeslut på begäran om avgörandet. Du kan använda wimimall 10023. Det gäller även om beslut inte kan fattas inom den utsatta tiden till följd av exempelvis pågående kommunicering. Försäkringsutredaren lämnar utkastet till specialisten som beslutar om att avslå begäran om avgörandet och skickar beslutsbrevet. Försäkringsutredaren fortsätter att handlägga ärendet.

Metodstöd – överklagan om att ärendet ska avgöras

Om den försäkrade inte är nöjd med Försäkringskassans beslut om att avslå begäran om att ärendet ska avgöras kan hen överklaga det till förvaltningsrätten. Då är det handläggande kontor som först gör en rättidsprövning, prövar om beslutet kan ändras och, om det blir aktuellt, ser till att rätt förvaltningsrätt får överklagandet och nödvändiga handlingar i akten där rätten till ersättning handläggs. Hanteringen ska ske skyndsamt. Handläggningen av rätten till ersättning fortsätter under tiden som vanligt. Det är specialisten som tar hand om dessa överklaganden.

Läs mer

I vägledningen (2001:07) kan du läsa mer om överklaganden, bland annat hur du ska gå tillväga när du ska meddela domstolen om att beslut i ärendet har fattats innan dom meddelats.

2.10 Bevilja ersättning utöver yrkandet och ändring av yrkandet

Den som ansöker om partiell ersättning kan inte beviljas en högre nivå än den som den försäkrade yrkar på. Om den försäkrade ansökt om och yrkat aktivitetsersättning från och med en viss månad, kan Försäkringskassan inte heller bevilja ersättning för tid före denna månad.

Men om det framgår av underlaget att den försäkrade kan ha rätt till retroaktiv ersättning, eller en högre nivå av ersättningen än vad hen yrkat på, ska du informera den försäkrade om detta. Du ska också ge den försäkrade möjlighet att ändra sitt yrkande under den tid som ärendet handläggs. Detta följer av reglerna om myndigheternas serviceskyldighet i 6 § FL.

Om den försäkrade vill ändra sitt yrkande och ha en högre nivå av ersättningen eller ersättning utöver perioden som står i ansökan, måste ändringen göras skriftligt på fastställd blankett eller digitalt via Mina sidor. Om den försäkrade vill justera ansökan på så sätt att det går utanför ramen för den tidigare angivna ansökningsperioden, ska det ses som ett yrkande om ökning av förmånen. Det gäller även om perioden i sig inte blir längre. Om den försäkrade meddelat en sådan ändring muntligt ska hen också intyga det ändrade yrkandet skriftligen. Om den försäkrade använder något annat dokument än den fastställda blanketten, se avsnitt 2.1.5.

Om den försäkrade önskar en lägre nivå av ersättningen eller en kortare tid än vad som står i ansökan är det tillräckligt att den försäkrade meddelar detta muntligt.

Det som står i det här avsnittet gäller även vid ansökningar om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång. Det är dock viktigt att komma ihåg att aktivitetsersättning vid förlängd skolgång bara kan beviljas som hel förmån (33 kap. 13 § SFB).

Du kan läsa mer om serviceskyldighet och allmänna krav på handläggningen av ärenden i vägledningen (2004:7). När Försäkringskassan byter ut sjukpenning mot aktivitetsersättning kan den försäkrade beviljas en högre nivå av ersättningen utan att ha ansökt om det (se 36 kap. 25 § SFB).

2.11 Ansökan om en ny period med aktivitetsersättning

Den som vill ha aktivitetsersättning ska ansöka om det hos Försäkringskassan (110 kap. 4 § SFB). Även den som vill ha en ny period med aktivitetsersättning när ersättningen upphör ska ansöka om det. Det gäller oavsett om aktivitetsersättningen tidigare har beviljats efter ansökan av den försäkrade eller på Försäkringskassans initiativ.

2.12 Tidpunkt för beviljande av aktivitetsersättning

Aktivitetsersättning kan tidigast ges från och med den månad då rätt till förmånen inträtt. Dock får inte aktivitetsersättning betalas ut för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden (33 kap. 14 § SFB).

I ett avgörande ansåg FÖD att en försäkrad kunde ange i ansökan att han önskade ersättning för kortare tid än tre månader tillbaka (FÖD 1982:11). Det innebär att prövningen gäller rätten till aktivitetsersättning från och med den månad som den försäkrade har angett i ansökan.

2.13 Tidpunkt för beviljande vid ansökan om högre grad av aktivitetsersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga

Som huvudregel gäller att ändring av ersättning ska gälla från och med månaden efter den då anledningen till ändringen uppkom (36 kap. 28 § SFB). Men när det krävs att den försäkrade ansöker själv om en högre nivå än den tidigare beviljade ersättningen, det vill säga när det inte är frågan om ett utbyte, kan den högre nivån beviljas från och med den månad då rätten till den uppkom. Ersättningen kan dock inte beviljas för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden (36 kap. 28 och 33 kap. 14 § SFB).

Exempel

Gustav som har halv aktivitetsersättning arbetar 20 timmar per vecka. Den 1 juni blir han helt sjukskriven och ansöker om hel aktivitetsersättning från och med juni. Han kan få hel aktivitetsersättning från och med juni om hans arbetsförmåga bedöms vara helt nedsatt för minst ett år framåt. Däremot kan han inte få hel ersättning retroaktivt eftersom han arbetat halvtid fram till den 1 juni (36 kap. 28 § och 33 kap. 14 § SFB).

Aktivitetsersättning är en månadsersättning. Om Gustav i stället blev sjukskriven till exempel den 16 juni kan han inte få hel ersättning för juni eftersom han arbetat halvtid fram till den 16 juni.

2.14 Försäkringskassan initierar prövning av aktivitetsersättning

2.14.1 Utbyte till aktivitetsersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga

36 kap. 25 § SFB

Om en försäkrad får sjukpenning eller rehabiliteringspenning enligt denna balk får Försäkringskassan bevilja honom eller henne sjukersättning eller aktivitetsersättning även om han eller hon inte ansökt om det.

Detsamma ska gälla då en försäkrad får sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt 40–44 kap. eller motsvarande ersättning som lämnas enligt annan författning eller på grund av särskilt beslut av regeringen.

Försäkringskassan kan bevilja en person aktivitetsersättning utan att hen har ansökt om det. Man kan säga att ersättningen byts ut mot aktivitetsersättning. Det gäller om personen har någon av följande ersättningar.

• sjukpenning
• rehabiliteringspenning
• sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt 40-44 kap. SFB.

Det som sägs nedan om sjukpenning gäller alla de här ersättningarna.

Det är viktigt att den försäkrade både får rätt förmån och rätt belopp från socialförsäkringen. Annars riskerar tilltron till försäkringen att minska och den försäkrades rättssäkerhet kan sättas i fara om personer med samma sjukdoms- och arbetsförmågeprognos kan ha olika ersättningsslag (prop. 2002/03:89 s. 46). Försäkringskassan har möjlighet att bevilja den som har sjukpenning aktivitetsersättning utan att hen ansöker om det. Det innebär att den försäkrade inte kan välja att få sjukpenning i stället för aktivitetsersättning. Ett utbyte av sjukpenning mot aktivitetsersättning bör göras, men inte vid en given tidpunkt, utan först när den försäkrade uppfyller förutsättningarna för ersättningen (33 kap. 5 och 6 §§ SFB och prop. 2007/08:136, s. 88–89).

Bedömningen görs på samma sätt när den försäkrade ansöker om aktivitetsersättning själv, och när Försäkringskassan initierar ett utbyte av sjukpenning mot aktivitetsersättning. Kriterierna för rätten till ersättning är samma. Försäkringskassan har dock ett mera omfattande utredningsansvar när vi själva initierar ett ärende, och det är vi som har att bevisa att den försäkrade uppfyller förutsättningarna för rätt till aktivitetsersättning. Läs mer om utredningsansvar och bevisbörda i kap. 5.

Läs mer

Läs mer om kriterierna för rätten till aktivitetsersättning i kapitel 4.

Det är rätten till sjukpenning man byter ut mot rätten till aktivitetsersättning, inte själva utbetalningen av förmånen. Det är alltså möjligt att göra ett utbyte även om inte sjukpenningen betalas ut.

2.14.2 Tidpunkt för beviljande av aktivitetsersättning vid utbyte

När Försäkringskassan på eget initiativ beviljar aktivitetsersättning utan ansökan betalas ersättningen ut från och med månaden efter den då beslutet om förmånen meddelats (33 kap. 14 § SFB).

Brytdatum för utbetalning i Försäkringskassans ärendehandläggningssystem ligger vanligtvis i ett månadsskifte. Om Försäkringskassans beslutsdatum ligger de sista dagarna i en månad kan det därför vara svårt att hinna med förberedelsen för utbetalning av ersättning innan månadsskiftet. Det är därför lämpligt, i de fall det är möjligt, att planera in beslutstillfället så att beslut inte fattas de tre sista arbetsdagarna i månaden.

Exempel

Efter föredragning beslutar den särskilt utsedda beslutsfattaren den 23 september att bevilja Dejan aktivitetsersättning. Beslutet om rätten till och om aktivitetsersättningens storlek skickas till Dejan den 26 september. Sjukpenningen byts ut mot aktivitetsersättning från och med den 1 oktober.

Du kan läsa mer om utbetalning av aktivitetsersättning i vägledningen (2013:3).

Försäkringskassan får byta ut sjukpenning mot aktivitetsersättning under den period som den försäkrade får sjukpenning. Om det finns underlag som ger stöd för att den försäkrade har rätt till aktivitetsersättning är det viktigt att Försäkringskassan inte väntar med att byta ut sjukpenningen mot aktivitetsersättning.

2.15 Förlängning av aktivitetsersättning

36 kap. 26 § SFB

Om en försäkrad får aktivitetsersättning, får tiden för förmånen förlängas även om han eller hon inte ansökt om det.

Försäkringskassan kan på eget initiativ förlänga pågående aktivitetsersättning. Förlängning av aktivitetsersättning kan exempelvis göras när

• den försäkrade saknar sjukdomsinsikt och det är uppenbart att hen har rätt till ersättning (ersättning kan förlängas för kortare eller längre tid än ett år). Se avsnitt 2.15.1.
• åtgärder pågår eller är planerade i syfte att förbättra eller återställa arbetsförmågan (ersättning kan förlängas för kortare tid än ett år). Se avsnitt 2.15.2.

Att förlänga en ersättning är inte detsamma som att bevilja en ny period med ersättning. För att ersättningen ska kunna förlängas krävs att den försäkrade får ersättning, det vill säga att ersättning betalas ut (36 kap. 26 § SFB). Den som inte längre får ersättning kan alltså inte heller få förlängning. Ett beslut om förlängning måste fattas innan ersättningsperioden har löpt ut.

Vid en förlängning behövs ingen ansökan. Försäkringskassan kan alltså förlänga en pågående period på eget initiativ när det finns anledning. En förlängning kan i vissa fall avse kortare tid än ett år (se Försäkringskassans rättsliga ställningstagande [FKRS 2017:01] Förlängning av aktivitetsersättning för kortare period än ett år).

Arbetsförmågan måste inte vara nedsatt i samma omfattning som när ersättningen beviljades senast. Det räcker att arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom (se HFD 2011 ref. 27).

Vid ansökan om en ny period med ersättning ska den försäkrade lämna in en ansökan. Försäkringskassan prövar om den försäkrade har rätt till ersättning under en ny period. Prövningen görs förutsättningslöst, vilket innebär att Försäkringskassan inte är bunden till det tidigare beslutet om ersättning. Se avsnitt 4.12 Prövning av en ny period med aktivitetsersättning.

2.15.1 Förlängning när den försäkrade saknar sjukdomsinsikt

Avsikten med bestämmelsen i 36 kap. 26 § SFB är att förhindra att det uppstår ett uppehåll i utbetalningen när den försäkrade, till exempel på grund av att hen saknar sjukdomsinsikt, låter bli att ansöka om en ny period med ersättning (prop. 2000/01:96 Sjukersättning och aktivitetsersättning i stället för förtidspension s. 189).

Förlängning av aktivitetsersättning kan göras för maximalt tre år i taget (33 kap. 19 § SFB).

Exempel

Janina var 23 år när Försäkringskassan bytte ut hennes sjukpenning mot hel aktivitetsersättning. Hon har inte kommit in med ansökan om en ny period vid ersättningsperiodens slut trots att Försäkringskassan har haft kontakt med henne under ersättningsperioden. Av handlingarna i akten framgår det att hon saknar sjukdomsinsikt. Försäkringskassan kontaktar henne igen. Janina talar om för Försäkringskassan att hon inte tänker ansöka om en ny period med aktivitetsersättning, eftersom hon anser att hon inte är sjuk. Försäkringskassan tar kontakt med Janinas läkare och begär ett läkarutlåtande om hälsotillståndet. Läkarutlåtandet bekräftar att Janinas arbetsförmåga är och kommer att vara fortsatt helt nedsatt under minst tre år. Försäkringskassan förlänger hennes hela aktivitetsersättning i tre år, trots att hon inte har lämnat in en ansökan. Förlängningen görs med stöd av 36 kap. 26 § SFB.

2.15.2 Förlängning för kortare period än ett år på grund av pågående eller planerade åtgärder

När det står klart att den försäkrades arbetsförmåga kommer att vara fortsatt nedsatt under en begränsad tid kan Försäkringskassan i vissa situationer förlänga en period med aktivitetsersättning för kortare tid än ett år. Det betraktas då som en förlängning av den pågående perioden. Det innebär att den försäkrade ska uppfylla alla förutsättningar för rätten till aktivitetsersättning enligt 33 kap. 5 § SFB, utom varaktighetskravet att nedsättningen kan antas bestå under minst ett år. Förlängningen görs utifrån de uppgifter som låg till grund för det ursprungliga beslutet.

Genom en aktiv handläggning från Försäkringskassans sida bör strävan vara att verka för att de åtgärder som är planerade genomförs inom den ersättningsperiod som beviljats. Det är viktigt att Försäkringskassan under ersättningsperioden har kontakt med den försäkrade för att förbereda återgång i arbete eller att åtgärder initieras för att den försäkrade ska få eller öka sin arbetsförmåga.

Om det visar sig att åtgärder inte hunnit slutföras inom ersättningsperioden är det lämpligt att Försäkringskassan tar initiativ till att förlänga ersättningsperioden i god tid innan ersättningen upphör. Avsikten är att det inte ska bli uppehåll i utbetalningen för den försäkrade. Det blir då heller inte aktuellt att den försäkrade lämnar in en ansökan om en ny period. Förlängning av aktivitetsersättning görs med stöd av 36 kap. 26 § SFB.

I följande två situationer kan Försäkringskassan förlänga perioden med aktivitetsersättning:

• Den försäkrade deltar i eller det är planerat att hen ska delta i arbetslivsinriktad rehabilitering.
• Medicinsk behandling, medicinsk rehabilitering, konvalescens eller läkning pågår eller är planerad.

(FKRS 2017:01).

1. Arbetslivsinriktad rehabilitering

   Försäkringskassan kan förlänga en ersättningsperiod när den försäkrade deltar i eller det är planerat att hen ska delta i arbetslivsinriktad rehabilitering (FKRS 2017:01).

   För att det ska anses som arbetslivsinriktad rehabilitering ska den försäkrade uppfylla förutsättningarna för arbetslivsinriktad rehabilitering enligt 29–31 kap. SFB. Det innebär att åtgärden ska ingå i en rehabiliteringsplan enligt 30 kap. 12–14 §§ SFB.

   Exempel

   Pedro har hel aktivitetsersättning i 23 månader. I samråd med Försäkringskassan börjar han en planerad arbetslivsinriktad rehabilitering som blivit senarelagd på grund av återfall av hans sjukdom. I den reviderade planen för återgång i arbete framgår det att målet för rehabiliteringen är att han ska kunna börja arbeta på heltid. Rehabiliteringen beräknas ta fem månader och den börjar när det är tre månader kvar av ersättningsperioden. Försäkringskassan beslutar att förlänga den ursprungliga perioden med hel aktivitetsersättning i två månader, det vill säga under den tid som återstår av den rehabilitering som det är planerat att Pedro ska delta i.

   Om den försäkrade har deltagit i rehabilitering som medfört att arbetsförmågan förbättrats under den pågående ersättningsperioden kan frågan uppstå om perioden kan förlängas eller inte i de fall rehabiliteringen bedöms få effekt först om en viss tid. Försäkringskassan ska alltid göra en helhetsbedömning av rätten till aktivitetsersättning.

   Först när rehabiliteringen är slutförd är det möjligt att ta ställning till i vilken grad arbetsförmågan är nedsatt.

   När det finns förutsättningar för att ompröva en pågående ersättning på grund av att den försäkrade inte längre har rätt till någon nivå av ersättning kan det inte bli aktuellt att förlänga den pågående ersättningsperioden. Det beror på att den försäkrade i dessa fall inte uppfyller grundförutsättningarna för en förlängning av aktivitetsersättning, det vill säga att arbetsförmågan inte längre är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom.

   Läs mer

   Se kapitel 19 Omprövning av aktivitetsersättning vid ändrade förhållanden.

   Exempel

   Max har hel aktivitetsersättning till och med augusti 2021. Han har under ersättningsperioden deltagit i olika aktiviteter och erbjuds i april 2021 arbetsträning i en handelsträdgård. Planen för återgång i arbete är att han ska arbetsträna från och med maj till och med september 2021 med successiv upptrappning av träningstiden. Under maj planeras arbetsträning med två timmar per dag, under juni och juli med tre timmar per dag samt under augusti och september med fyra timmar per dag. Målet för arbetsträningen är ett heltidsarbete i handelsträdgården. Försäkringskassan beslutar att förlänga perioden med hel aktivitetsersättning till och med september 2021, det vill säga så länge som arbetsträningen är planerad att pågå. Även om Max återfått viss arbetsförmåga under träningstiden blir det inte aktuellt med minskning under den pågående arbetslivsinriktade rehabiliteringen.

2. Medicinsk behandling med mera

   Försäkringskassan kan förlänga en ersättningsperiod när medicinsk behandling, medicinsk rehabilitering, konvalescens eller läkning pågår eller är planerad (FKRS 2017:01).

   Åtgärden ska pågå eller vara planerad och målet för åtgärden ska vara att den försäkrade ska få, återfå eller öka sin arbetsförmåga. Av journalen ska det framgå vid vilken tidpunkt åtgärden kommer att påbörjas och avslutas samt att den kommer att vara avslutad inom ett år. Behovet av medicinsk behandling, medicinsk rehabilitering, konvalescens och läkning behöver framgå i ett läkarutlåtande.

   Exempel

   Kajsa har hel aktivitetsersättning till och med september 2021. Försäkringskassan kontaktar henne i juli 2021 för ny uppföljning efter genomförd operation av en höftledsskada. Den planerade medicinska behandlingen och läkningen pågår men beräknas inte vara avslutad inom den beviljade ersättningsperioden. Hon räknar med att kunna återgå i arbete efter avslutad medicinsk behandling och läkning. Försäkringskassan kontaktar behandlande läkare som i ett läkarutlåtande skriver att den fortsatta medicinska behandlingen och läkningen beräknas vara klar under december 2021 och att Kajsa därefter bör kunna återgå i arbete. Försäkringskassan bedömer att Kajsas arbetsförmåga kommer att vara fortsatt helt nedsatt till och med december 2021 och att hon beräknas kunna återgå till arbete efter avslutad medicinsk behandling och läkning. Bedömningen görs utifrån aktuellt medicinskt underlag och planeringen för den fortsatta medicinska behandlingen och läkningen. Försäkringskassan tar initiativ till att förlänga Kajsas ersättningsperiod när planen för återgång i arbete är klar för den fortsatta behandlingen. I augusti 2021 beslutar Försäkringskassan att hennes hela aktivitetsersättning ska förlängas till och med december 2021. På så sätt får hon ersättning under den tid som återstår av den planerade medicinska behandlingen och läkningen.

Vid ansökan om aktivitetsersättning

Om den försäkrade har ansökt om aktivitetsersättning och utredningen visar att hen vid en förutsättningslös prövning inte uppfyller förutsättningarna enligt 33 kap. 7 § SFB om arbetsförmågans nedsättning under minst ett år kan ersättning inte beviljas. Försäkringskassan får då i stället utreda om det finns anledning att förlänga tidigare beviljad period med stöd av 36 kap. 26 § SFB i de fall det pågår eller är planerat åtgärder i syfte att förbättra eller återställa arbetsförmågan.

Exempel

Nikolaj har halv aktivitetsersättning till och med september 2021. I juli 2021 lämnar han in en ansökan om aktivitetsersättning och bifogar ett läkarutlåtande. Försäkringskassan bedömer att Nikolajs arbetsförmåga inte kommer att vara nedsatt under ytterligare minst ett år på grund av sjukdom. Samtidigt bedömer Försäkringskassan att det finns skäl att förlänga hans halva aktivitetsersättning, eftersom hans arbetsförmåga bedöms vara nedsatt i samma omfattning som tidigare under ytterligare sex månader med fortsatt planerad medicinsk behandling och rehabilitering. Bedömningen görs utifrån det medicinska underlaget, yttrande av försäkringsmedicinsk rådgivare, övrig utredning och planering i journal. Försäkringskassan beslutar att förlänga perioden med halv aktivitetsersättning till och med mars 2022, det vill säga under den tid som återstår av Nikolajs planerade medicinska behandling. I motiveringen till beslutet framgår att Nikolaj inte kan beviljas aktivitetsersättning för ett helt år eftersom Försäkringskassan bedömer att hans nedsatta arbetsförmåga inte kan antas bestå under så lång tid. Utredningen visar dock att det är planerat att den medicinska behandlingen och rehabiliteringen kommer att pågå under ytterligare sex månader. Försäkringskassan anser därför att det finns anledning att förlänga perioden med halv aktivitetsersättning under den tid som åtgärderna kommer att pågå.

Beslut om förlängning

Innan Försäkringskassan beslutar att förlänga en aktivitetsersättning för en kortare period än ett år ska beslutsunderlaget vara tillräckligt för att visa att

• arbetsförmågan är
  • fortsatt nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan
  • nedsatt under en klart avgränsad tid
• åtgärderna
  • förhindrar förvärvsarbete
  • pågår eller är planerade
  • syftar till att öka eller återställa arbetsförmågan
  • finns dokumenterade i journal vid medicinsk rehabilitering eller Min plan om förlängning görs utifrån planerade arbetslivsinriktade insatser.

En ersättningsperiod kan bara förlängas när arbetsförmågan bedöms vara nedsatt med minst en fjärdedel och viss åtgärd gör att den försäkrade är förhindrad att arbeta.

Förlängning kan till exempel göras när det visar sig att senaste beslutet om ersättning skulle ha omfattat längre tid, om de förhållanden som gäller när frågan om eventuell förlängning tas upp, hade varit aktuella från början.

Exempel

Måns har halv aktivitetsersättning till och med november 2021 på grund av en njursjukdom. I juli 2021 får han en ny njure. Hel sjukpenning betalas ut och medicinskt underlag för hel arbetsoförmåga har lämnats in. Vid utredning med Måns i september framkommer att han räknar med att kunna arbeta heltid efter läkning och behandling. Försäkringskassan begär ett läkarutlåtande om hälsotillstånd för bedömning av graden och varaktigheten på hans nedsättning av arbetsförmågan. Försäkringskassan bedömer att Måns arbetsförmåga kommer att vara helt nedsatt till och med april 2022 och att han efter planerad läkning och medicinsk behandling ska kunna arbeta heltid. Bedömningen görs utifrån det nya medicinska underlaget och den planerade läkningen och behandlingen. Försäkringskassan beslutar att förlänga perioden med halv aktivitetsersättning till och med april 2022, det vill säga under den tid som återstår av Måns planerade medicinska behandling och läkning. Samtidigt kan sjukpenning betalas ut på den del han inte har aktivitetsersättning.

Frågan om förlängning av en ersättningsperiod kan uppkomma mer än en gång i ett ärende.

Innebörden av det rättsliga ställningstagandet (FKRS 2017:01) är att perioden också kan förlängas flera gånger.

Ersättningsperiod längre än tre år?

Aktivitetsersättning beviljas för längst tre år men Försäkringskassan kan besluta om förlängning av en aktivitetsersättning utöver den perioden (33 kap. 19 § SFB och prop. 2000/01:96 s.180).

Exempel

Naomi är beviljad hel aktivitetsersättning i tre år. En planering (Min plan) tas fram vid avstämningsmöte med Naomi och arbetsgivaren. Målet är återgång i tidigare arbete hos arbetsgivaren efter medicinsk behandling och arbetslivsinriktad rehabilitering. Rehabiliteringen beräknas ta åtta månader och den påbörjas när det återstår fem månader av ersättningsperioden. Försäkringskassan beslutar att förlänga Naomis hela aktivitetsersättning under de tre månader som återstår av rehabiliteringen.

Förlängning av ersättningen på annan nivå än tidigare

Det är möjligt att förlänga en ersättningsperiod, enligt 36 kap. 26 § SFB, det rättsliga ställningstagandet (FKRS 2017:01) och HFD 2011 ref. 27 (mål nr 4417-10), på en annan nivå än den försäkrade har haft tidigare. Perioden kan förlängas med en lägre eller en högre ersättningsnivå. Det gäller även om behovet av en förlängning beror på en diagnos som kommit till under ersättningsperioden. Rätten till aktivitetsersättning avgörs alltså enbart av om det finns en sjukdom eller någon annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan som sätter ner arbetsförmågan med minst en fjärdedel.

Exempel

Ove har inte förvärvsarbetat. För 15 månader sedan beviljades han halv aktivitetsersättning. Ove är arbetssökande på den del som han inte har aktivitetsersättning. Under de senaste månaderna har Ove arbetstränat i samverkan mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen med gott resultat. Prognosen är att han kommer att vara helt arbetsför i samband med att ersättningsperioden löper ut i augusti 2021. I slutet av augusti så cyklar Ove omkull och skadar sig. Försäkringskassan bedömer att Ove kommer att vara helt oförmögen att arbeta under sammantaget fem månader efter olyckan, men att han efter det kommer att kunna vara helt arbetsför. Han bedöms under de här fem månaderna inte behöva någon arbetslivsinriktad rehabilitering utan bara medicinsk rehabilitering. Ove uppfyller förutsättningarna för förlängning av perioden med aktivitetsersättning. Han behöver nämligen medicinsk rehabilitering för kortare tid än ett år och bedöms kunna klara ett heltidsarbete efter det. Försäkringskassan beslutar därför att förlänga Oves aktivitetsersättning på hel nivå till och med januari 2022.