13 Rehabiliteringsersättning
Detta kapitel handlar om rehabiliteringsersättning och för hur lång tid rehabiliteringsersättning kan betalas ut under olika former av rehabiliteringsåtgärder.
Rehabiliteringsersättning består av rehabiliteringspenning, rehabiliteringspenning i särskilda fall och särskilt bidrag. Reglerna finns i 31 kap. och 31 a kap. SFB och förordningen (1991:1321) om rehabiliteringsersättning samt Försäkringskassans föreskrifter (FKFS 2010:23) om rehabiliteringsersättning.
13.1 Förutsättningar för att få rehabiliteringsersättning
Rehabiliteringsersättning kan beviljas när en försäkrad, vars arbetsförmåga till följd av sjukdom eller funktionsnedsättning är nedsatt med minst en fjärdedel, deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering som avser att förkorta sjukdomstiden eller att helt eller delvis förebygga eller häva nedsättningen av arbetsförmågan (31 kap. 3 § SFB).
Rehabiliteringsersättning består av rehabiliteringspenning och särskilt bidrag (31 kap. 2 § SFB).
Den som får aktivitetsersättning har rätt att behålla aktivitetsersättningen medan rehabiliteringen pågår. En försäkrad som har partiell aktivitetsersättning kan få rehabiliteringspenning beräknad på den sjukpenninggrundande inkomsten. Eftersom den som får hel aktivitetsersättning inte samtidigt kan få sjukpenning blir rehabiliteringspenning inte aktuell. De som har aktivitetsersättning har möjlighet att under pågående rehabilitering ansöka om rehabiliteringsersättning i form av särskilt bidrag. De rehabiliteringsåtgärder som kan ge rätt till rehabiliteringsersättning ska vara arbetslivsinriktade (29 kap. 2 § SFB). Exempel på arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder är arbetsträning och utbildning. Den som vill begära rehabiliteringsersättning ska ansöka skriftligt (110 kap. 4 § SFB).
Försäkringskassan ska upprätta en rehabiliteringsplan om den försäkrade behöver en rehabiliteringsåtgärd för vilken rehabiliteringsersättning kan betalas ut (30 kap. 12 § SFB). I rehabiliteringsplanen ska det stå vilka rehabiliteringsåtgärder som planeras och vem som ansvarar för dem. Det ska också finnas en tidsplan för rehabiliteringen samt övriga uppgifter som behövs för att genomföra rehabiliteringen (30 kap. 13 § SFB).
Förutsatt att dessa uppgifter framgår av Min plan behövs inte någon separat rehabiliteringsplan. Min plan uppfyller då de krav som anges i 30 kap. 12 och 13 §§ SFB om rehabiliteringsplan.
13.2 Särskilt bidrag
En försäkrad som deltar i en arbetslivsinriktad rehabiliteringsåtgärd som ingår i en rehabiliteringsplan eller Min plan kan ha rätt till särskilt bidrag. Syftet är att täcka vissa kostnader som är nödvändiga för att rehabiliteringen ska kunna genomföras. Kostnader som kan täckas med särskilt bidrag är kursavgifter, kostnader för läromedel, resor och omkostnader för ledsagare. Reglerna för särskilt bidrag finns i förordningen (1991:1321) om rehabiliteringsersättning och i Försäkringskassans föreskrifter (FKFS 2010:23) om rehabiliteringsersättning.
Föreskrifterna gäller även rehabiliteringspenning i särskilda fall.
13.2.1 Kursavgifter
Enligt förordningen kan Försäkringskassan lämna särskilt bidrag för ordinarie kursavgifter inom det reguljära utbildningsväsendet, dock inte till den del avgiften avser kostnader för kost eller logi (4 § förordningen [1991:1321]).
Med det reguljära utbildningsväsendet avses utbildning inom grundskola, folkhögskola och högskola som bedrivs med statligt eller kommunalt stöd. Kursavgifter vid andra former av utbildning kan inte täckas av särskilt bidrag.
13.2.2 Läromedel
Grundregeln är att särskilt bidrag kan beviljas för hälften av skäliga kostnader för läromedel, som inte betalas av kursanordnaren, till den del kostnaderna överstiger 300 kronor sammanlagt för studietiden (4 § förordningen [1991:1321]).
Kostnader för tal- och punktskriftsböcker och merkostnader för läromedel åt personer med funktionsnedsättning kan dock ersättas med hela kostnaden om inte kursanordnaren och ansvarig sjukvårdshuvudman betalar dessa (4 § förordningen [1991:1321]).
Med läromedel avses material som är nödvändigt för att den planerade utbildningen ska kunna genomföras. Det är lämpligt att ersättning lämnas även för läromedel som inte är obligatoriska, men som krävs för att kursdeltagaren ska kunna följa utbildningen.
Vid beräkning av bidrag till läromedel ska Försäkringskassan undersöka vad kostnaden för att hyra läromedlet är. Bidrag kan inte beviljas med ett högre belopp än hyreskostnaden. (4 § FKFS 2010:23)
Kostnader för förbrukningsmaterial som pennor, anteckningsmaterial och liknande ersätts normalt inte. Undantag är specialpennor, penslar, ritblock m.m. som kan anses utgöra läromedel vid konstnärlig eller liknande utbildning.
För att Försäkringskassan ska kunna ta ställning till behovet av de läromedel som den försäkrade vill ha bidrag till är det lämpligt att begära att få tillgång till en upprättad förteckning över kurslitteratur eller ett intyg om att det aktuella läromedlet behövs för utbildningen.
13.2.3 Resor
Reglerna för ersättning för resor i samband med rehabilitering finns i 4–7 §§ förordningen (1991:1321). I Försäkringskassans föreskrifter (2010:23) om rehabiliteringsersättning finns föreskrifter om hur resekostnader ska ersättas.
Den som dagligen reser mellan bostaden och platsen för rehabiliteringen kan få särskilt bidrag för skäliga kostnader för resorna till den del kostnaderna överstiger 300 kronor per månad. Den som genomgår rehabilitering på sin ordinarie arbetsplats får ersättning om det är skäligt med hänsyn till de resekostnader den försäkrade skulle ha haft om hen varit i arbete. (5 § förordningen [1991:1321] om rehabiliteringsersättning).
Om utbildningen omfattar del av en månad eller pågår kortare tid än en månad blir karensbeloppet för reseersättning 15 kronor per dag. Resor ett par dagar per vecka får anses vara del av månad och ersättning för resor ska också då betalas ut med avdrag på 15 kronor per dag även om rehabiliteringen pågår längre tid än en månad (3 § FKFS 2010:23).
Dagliga resor mellan bostaden och platsen för rehabiliteringen kan ersättas om avståndet uppgår till minst två kilometer. Vid dagliga resor anses bilresa motiverad om tidsvinsten per dag uppgår till minst två timmar. Detta gäller för kursdeltagare som har sin bostad inom rimligt pendlingsavstånd från rehabiliteringsorten (4 § FKFS 2010:23).
Vid studieresor inom landet som är obligatoriska för utbildningen ersätts resekostnader. Då Försäkringskassan ska ta ställning till vad som är skäliga kostnader för studieresor kan det vara lämpligt att rådgöra med utbildningsanordnaren om vilken kostnad som resorna inom den aktuella utbildningen brukar uppgå till och ha detta som utgångspunkt för vad som kan godkännas.
13.2.4 Ledsagare
Om en försäkrad med en funktionsnedsättning, som genomgår rehabilitering, behöver en ledsagare för att kunna genomföra rehabiliteringen lämnas ersättning för resa, uppehälle och förlorad arbetsförtjänst för ledsagaren. Ersättning får även lämnas till ledsagaren under tid som hen behöver delta i träningen av den försäkrade. Sådan ersättning kan lämnas för högst tio dagar. Ledsagaren kan få ersättning för resor mellan den ordinarie bostaden och rehabiliteringsorten vid rehabiliteringens början och slut samt vid uppehåll i rehabiliteringen på samma sätt som den som genomgår rehabiliteringen. Kostnader för ledsagarens månadsresor kan också ersättas när hen följer med den försäkrade. Traktamente kan lämnas till ledsagaren med högst 100 kronor för en hel dag. Vid flerdagsförrättning får traktamentet uppgå till högst 200 kronor per dag. Förlorad arbetsförtjänst för ledsagare ersätts med den faktiska förlusten (10 och 11 §§ i förordningen [1991:1321]).
13.2.5 Utbetalning av särskilt bidrag
Särskilt bidrag betalas ut i efterskott men om det finns särskilda skäl får det betalas ut i förskott (12 § förordningen [1991:1321]). Ett sådant skäl kan exempelvis vara att den försäkrades kostnader är så stora att den försäkrade inte har ekonomisk möjlighet att lägga ut pengarna. Förskottet får betalas ut för högst två veckor (6 § FKFS 2010:23).
Avbryts rehabiliteringen under den tid som förskottet täcker, så ska den försäkrade betala tillbaka bidraget om det inte finns särskilda skäl att efterge det (12 § förordningen [1991:1321]).
13.2.6 Beslut om särskilt bidrag
Ett beslut om rehabiliteringsersättning i form av särskilt bidrag kan fattas för personer med aktivitetsersättning.
Då Försäkringskassan fattar beslut om särskilt bidrag ska det framgå av beslutet vilken period det avser och vilken åtgärd det gäller. Det är lämpligt att Försäkringskassan meddelar den försäkrade beslutet om rehabiliteringsersättning skriftligen. Av beslutet om rehabiliteringsersättningen ska det framgå vilka förutsättningar som gäller för att vara berättigad till ersättning och vilka krav som ställs på den försäkrade att meddela Försäkringskassan vid ledighet, sjukdom m.m.
Det är inte nödvändigt att ha en formell närvarorapportering som grund för utbetalning, men Försäkringskassan måste fortlöpande göra en uppföljning av de rehabiliteringsåtgärder som beslutats och förvissa sig om att den försäkrade deltar i rehabiliteringen.