19 Återkrav med stöd av huvudregeln i 108 kap. 2 § SFB
Detta kapitel beskriver återkrav enligt 108 kap. 2 § och eftergiftsbedömning enligt 108 kap. 11 § SFB. Dessa bestämmelser är bl.a. tillämpliga vid återkrav när den försäkrade inte längre omfattas av 37 kap. SFB. När det gäller återbetalning i samband med beslut om slutlig sjukersättning gäller i stället andra regler, se avsnitt 18.4.4.
108 kap. 2 § SFB
Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten ska besluta om återbetalning av ersättning som den har beslutat enligt denna balk, om den försäkrade eller, i förekommande fall, den som annars har fått ersättningen har orsakat att denna har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp genom att
- lämna oriktiga uppgifter, eller
- underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet.
Detsamma gäller om ersättning i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den som fått ersättningen har insett eller skäligen borde ha insett detta.
108 kap. 11 § SFB
Om det finns särskilda skäl får den handläggande myndigheten helt eller delvis efterge krav på återbetalning enligt 2–10 §§.
En försäkrad som fått ersättning med för högt belopp och som skäligen borde ha insett detta är skyldig att återbetala det belopp som utbetalts för mycket (108 kap. 2 § andra stycket SFB). Det betyder att om Försäkringskassan av misstag betalat ut en för hög sjukersättning, preliminär sjukersättning eller slutlig sjukersättning och den försäkrade skäligen borde ha insett det är hen skyldig att återbetala detta belopp till Försäkringskassan. Detta gäller i fall där den preliminära eller slutliga sjukersättningen betalats ut med ett annat belopp än vad som angetts i beslutet om preliminär eller slutlig sjukersättning. Skulle beslutet i sig vara felaktigt kan det bara ändras om förutsättningarna enligt 113 kap. 3, 5 och 6 §§ SFB är uppfyllda.
En försäkrad som genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet förorsakat att ersättning enligt SFB har lämnats felaktigt, eller med för högt belopp, är skyldig att betala tillbaka det hen fått för mycket till Försäkringskassan för den period som rätt till sjukersättning inte har funnits (108 kap. 2 § SFB).
Om den försäkrade av någon anledning inte längre omfattas av 37 kap. SFB, kan rätten till ersättningen omprövas enligt 36 kap. 19 § SFB. Om bedömningen blir att den försäkrade inte haft rätt till ersättningen blir reglerna om återkrav i 108 kap. 2 § SFB tillämpliga. När det gäller frågan om eftergift används då 108 kap. 11 § SFB.
Siri har hel sjukersättning tills vidare sedan mars 2007. I augusti 2020 ringer hon till Försäkringskassan och berättar att hon sedan augusti 2018 arbetar cirka 10 timmar i veckan på en restaurang. Försäkringskassan informerar Siri om att hon, innan hon påbörjade arbetet, borde ha ansökt om steglös avräkning men att det finns en möjlighet att få en sådan ansökan prövad i efterhand om hon haft giltig anledning till den försenade ansökan.
Siri lämnar in sin ansökan dagen efter telefonsamtalet men Försäkringskassan avvisar den, efter bedömningen att Siri inte haft någon giltig anledning att ansöka för sent. Detta innebär att Siris sjukersättning nu kan omprövas enligt bestämmelserna i 36 kap. 19 § SFB.
Försäkringskassan anser att Siris arbetsförmåga har förbättrats och att hon inte längre har rätt till hel ersättning. Rätten till den tidigare beviljade nivån på ersättningen upphörde när hon började arbeta. Nästa steg blir att pröva om det finns förutsättningar för att återkräva den del av ersättningen som hon fått för mycket enligt 108 kap. 2 § SFB.
Läs mer om återkrav och eftergift i vägledning (2005:3).