2 Aktörerna och deras roller inom assistansersättning

Detta kapitel beskriver övergripande de aktörer som är aktuella inom assistansersättning och skyldigheten att rapportera missförhållanden. Det beskriver också Försäkringskassans rapporterings-, underrättelse- och anmälningsskyldighet.

2.1 Försäkringskassan

Försäkringskassans roll är att bedöma rätten till assistansersättning för att därefter administrera och betala ut den. I rollen ingår inte att anordna personlig assistans eller att fungera som arbetsgivare för personliga assistenter. (Prop. 1992/93:159 s. 69)

2.1.1 Anmälan vid misstanke om att ett barn far illa

Alla har ett ansvar för att uppmärksamma om ett barn far illa. Vissa är skyldiga att anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa (14 kap. 1 § SoL). För andra är det en rekommendation som följer av 14 kap. 1 c § SoL. Försäkringskassan har ingen generell skyldighet att anmäla misstankar om att barn far illa som andra myndigheter vars verksamhet rör barn har. Försäkrings-kassan har i Försäkringskassans riktlinjer (2016:02) Anmälan till socialtjänsten eller polisen vid misstanke om att ett barn far illa beskrivit att du ska anmäla om du i din yrkesutövning får kännedom eller misstänker att ett barn far illa eller har utsatts för brott. Riktlinjerna beskriver hur du ska göra. Läs mer i Socialstyrelsens handbok Anmäla oro för barn – stöd för anmälningsskyldiga och andra anmälare.

Läs mer

Läs om Anmälan vid misstanke om att ett barn far illa i Försäkringskassans riktlinjer (2016:02) Anmälan till socialtjänsten eller polisen vid misstanke om att ett barn far illa.

2.1.2 Rapporteringsskyldighet enligt LSS

I 24 a–f §§ LSS finns lex Sarah-bestämmelserna som innebär att anställda med flera ska rapportera om de uppmärksammar eller får kännedom om ett missförhållande eller påtaglig risk för ett missförhållande, som rör den som får eller kan komma ifråga för insatser hos den som bedriver verksamheten. Den som har tagit emot rapporten ska utan dröjsmål utreda, avhjälpa och undanröja missförhållandet eller risken. Om missförhållandena eller risken för missförhållandena är allvarliga ska den som bedriver verksamheten snarast anmäla det till IVO.

Syftet med bestämmelserna om lex Sarah är att komma tillrätta med brister inom den egna verksamheten, att utveckla den och att förhindra att liknande missförhållanden uppkommer igen. (Prop. 2009/10:131)

Med missförhållanden som ska rapporteras avses såväl utförda handlingar som hand-lingar som någon av försummelse eller av annat skäl inte har utfört och som innebär eller har inneburit ett hot mot eller har medfört konsekvenser för enskildas liv, säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa. (2 kap. 3 § första stycket SOSFS 2011:5)

En påtaglig risk för missförhållande ska också rapporteras. Med det menas att det är fråga om en uppenbar och konkret risk för ett missförhållande. (2 kap. 3 § andra stycket SOSFS 2011:5)

Läs mer

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:5) om lex Sarah. Lex Sarah – Handbok för tillämpningen av bestämmelserna om lex Sarah, Socialstyrelsen.

Rapporteringsskyldigheten för handläggare på Försäkringskassan

Av förarbetena framgår att rapporteringsskyldigheten även gäller den som handlägger ärenden om personlig assistans, oavsett om det är hos kommunen eller vid Försäkringskassan. Rapporteringsskyldigheten enligt 24 b § LSS gäller missförhåll-anden eller påtagliga missförhållanden som handläggaren uppmärksammar eller får kännedom om. Rapporteringsskyldigheten gäller endast inom den egna verksamheten (prop. 2009/10:131 s. 32, 36 och 53).

Den som handlägger ärenden om assistansersättning på Försäkringskassan och uppmärksammar eller får kännedom om ett missförhållande eller påtaglig risk för ett missförhållande som rör den som får eller kan komma ifråga för assistansersättning är skyldig att rapportera detta om det sker inom Försäkringskassans verksamhet.

Bristande rättssäkerhet vid handläggningen kan vara ett sådant missförhållande om det innebär eller har inneburit ett hot mot eller medfört konsekvenser för enskildas liv, säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa.

Handläggaren antecknar och redogör för missförhållandet eller risken för ett missför-hållande i en rapport. Det bör ske i form av en journal eller motsvarande. Handläggaren lämnar sedan över rapporten till närmaste verksamhetsansvarig, vanligtvis till enhetschefen. I rapporten ska det stå vad som har hänt, handläggarens namn och att ärendet gäller en anmälan enligt 24 b § LSS. Rapporten ska diarieföras, se riktlinjerna (2005:05). Ärendet handläggs i pappersform på den aktuella funktionen, till exempel ett lokalt kontor. Den som har tagit emot rapporten om missförhållandet eller risken för missförhållandet ska utreda och avhjälpa det inträffade. Vidtagna åtgärder ska dokumenteras. Om det inträffade inte kan lösas på det lokala kontoret ska det lyftas till områdesnivå. Kan det inte lösas där ska det lyftas till nationell nivå och ledningsgruppen för avdelningen för funktionsnedsättning.

Om en medarbetare på Försäkringskassan får kännedom eller har misstankar om missförhållanden inom en annan verksamhet för någon som får eller kan komma ifråga för insatser enligt LSS kan medarbetaren anmäla det direkt till IVO. Anmälan kan även ske till kommunen eftersom det ingår i kommunens skyldighet enligt 15 § 1 och 2 LSS att följa upp vilka personer som omfattas av LSS, vilket behov av stöd de behöver och verka för att de får sina behov tillgodosedda.

Eftersom det inte finns någon sekretessbrytande uppgiftsskyldighet i fall som rör missförhållanden för enskilda personer, kan Försäkringskassan bara anmäla till IVO eller en kommun efter en bedömning enligt generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL. Enligt den har Försäkringskassan möjlighet att lämna ut uppgifter till en annan myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. För att man ska kunna lämna uppgifter med stöd av generalklausulen i de här fallen ska det vara fråga om ett allvarligt missförhållande. Mer information om generalklausulens tillämpningsområde finns i vägledning 2001:3.

Anmälan till en kommun eller IVO om att det råder eller finns misstankar om ett miss-förhållanden bör vara skriftlig och vara skild från den övriga handläggningen av ett ärende. Anmälan ska också diarieföras hos Försäkringskassan. Om uppgiften kan ha betydelse för rätten till ersättning ska det framgå av anteckning i ärendet att anmälan är gjord. Se riktlinjerna (2005:05).

2.1.3 Underrättelse och anmälningsskyldighet

Om Försäkringskassan har anledning att anta att lämpligheten hos en assistansanordnare som bedriver yrkesmässig verksamhet med personlig assistans kan ifrågasättas, eller om anordnaren inte har tillstånd enligt 23 § LSS, ska vi anmäla det till IVO. Detta enligt 110 kap. 42 a § SFB. Läs mer i avsnitt 2.8.2.

Om Försäkringskassan kan anta att det finns oriktiga eller ofullständiga uppgifter om en person i folkbokföringen ska vi rapportera det till Skatteverket, om inte särskilda skäl talar mot det (32 c § folkbokföringslagen). Misstänkta fel kan utöver adress gälla till exempel ålder, familjeförhållanden och identitet. Läs mer i riktlinjerna (2009:9) Överlämnande av impulser till kontrollutredning och till andra myndigheter samt beslut i samband med kontrollutredning och i avsnitt 2.6.1

Försäkringskassan har skyldighet att underrätta andra myndigheter om felaktiga utbetalningar enligt lagen (2008:206) om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemet.

Läs mer

Riktlinje (2009:09) Överlämnande av impulser till kontrollutredning och till andra myndigheter samt beslut i samband med kontrollutredning.

Läs mer

Läs mer om underrättelseskyldigheten i vägledning (2004:01) Kontrollutredning. I vägledning 2001:3 Offentlighet, sekretess och behandling av personuppgifter beskrivs när socialförsäkringssekretessen är tillämplig samt sekretessbrytande bestämmelser.

2.2 Den försäkrade

Den försäkrade som beviljas assistansersättning avgör själv om hen vill

• köpa personlig assistans av en anordnare som bedriver verksamhet med personlig assistans
• själv anställa personliga assistenter.

2.3 Kommunerna

Kommunerna gjordes redan från början till huvudmän för merparten av insatserna enligt LSS. Även om kommunerna hade det huvudsakliga ansvaret för LSS så fick de också en avlastning för kostnader för personlig assistans. Assistansersättning var på så sätt en ekonomisk konstruktion som innebar att kommunerna fick kostnadsansvaret för personlig assistans för personer med ett mindre omfattande behov medan staten fick ansvar för personer med mer omfattande behov (prop. 1992/93:159 s. 68, 72, 93 och 107).

Den 1 november 1997 fick kommunerna kostnadsansvaret för de första 20 assistans-timmarna per vecka för alla personer med assistansersättning. (Prop. 1996/ 97:150 s.138, 1997 års ekonomiska vårproposition)

I rollen som huvudmän för LSS har kommunerna också ett basansvar för hela insatsen personlig assistans. Enligt 2 § och 9 § 2 LSS ska varje kommun svara för insatsen biträde av personlig assistans eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans, till den del behovet av stöd inte täcks av beviljade assistanstimmar enligt 51 kap. SFB. Det innebär att kommunerna har det yttersta ansvaret för att alla som omfattas av lagens personkrets och som behöver personlig assistans får det, oavsett om de sedan tidigare är beviljade assistansersättning enligt SFB eller inte (RÅ 2009 ref. 61). I detta basansvar ingår också ett uttryckt ansvar för att tillhandahålla assistans och att finansiera den om det uppstår ett tillfälligt utökat behov av personlig assistans, till exempel under en semesterresa eller när den ordinarie assistenten är sjuk. (Prop. 1992/93:159 s. 72 f. och s. 177)

I 15 § LSS beskrivs vad som hör till kommunens uppgifter. Bland annat ska kommunen anmäla till Försäkringskassan när någon som har ansökt om biträde av personlig assistans enligt 9 § 2 kan antas ha rätt till assistansersättning enligt 51 kap. social-försäkringsbalken.

Kommunerna har även en roll som anordnare av personlig assistans, både enligt LSS och SFB.

Läs mer

Läs mer om Kommunen och Försäkringskassan i kapitel 13.

2.4 Hälso- och sjukvården

För att bedöma rätten till assistansersättning behöver Försäkringskassan medicinsk information och har rätt att begära ett utlåtande från läkare eller annan sakkunnig (110 kap. 14 § SFB).

Assistansersättning kan inte beviljas för sjukvårdande insatser enligt HSL (51 kap. 5 § SFB). En sjukvårdande insats som utförs som egenvård sker inte med stöd av HSL. Om en hälso- och sjukvårdsåtgärd bedöms kunna utföras som egenvård kan assistans-ersättning i vissa fall beviljas för detta hjälpbehov. Den behandlande legitimerade yrkesutövaren inom hälso- och sjukvården ska inom sitt ansvarsområde bedöma om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård. Hen ska då tillämpa lag (2022:1250) om egenvård.

Hälso- och sjukvården och dess personal står under tillsyn av IVO enligt 7 kap. patient-säkerhetslagen (2010:659). I 8 kap. samma lag finns bestämmelser om sanktioner mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal i form av prövotid och återkallelse av legitimation. Misskötsel vid egenvårdsbedömningar kan leda till ingripanden av IVO eller Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd enligt 7 och 8 kap. patientsäkerhetslagen (Jämför prop.2018/19:145 s.16–17, Personlig assistans för hjälp med andning).

Läs mer

Läs om medicinsk information i avsnitt 7.3.2. Läs om sjukvård och egenvård i avsnitt 6.5.

2.5 Arbetsmiljöverket

Arbetsmiljöverket är ansvarig myndighet för arbetsmiljö- och arbetstidsfrågor. I deras uppdrag ingår att utöva tillsyn över arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen, att meddela föreskrifter med stöd av dessa lagstiftningar och att utarbeta och sprida information inom arbetsmiljöområdet.

2.6 Skatteverket

Skatteverkets huvuduppgifter är att ta in skatter, sköta folkbokföringen och registrera bouppteckningar.

Den som själv vill anställa sina assistenter ska anmäla det till Skatteverket för att bli registrerad som arbetsgivare.

Det är Skatteverket som efter ansökan godkänner företag för F-skatt. Skatteverket bedömer också vilka kostnader som är godtagbara i en assistansverksamhet och som det kan medges skatteavdrag för.

När Försäkringskassan kontrollerar hur assistansersättningen används kan uppgifter behöva begäras in från Skatteverket om personliga assistenter och om dem som bedriver yrkesmässig verksamhet med personlig assistans (110 kap. 31 och 34 a §§ SFB).

2.6.1 Försäkringskassans underrättelseskyldighet till Skatteverket

Försäkringskassan ska underrätta Skatteverket om det kan antas att en uppgift i folkbokföringen om en person som är eller har varit folkbokförd är oriktig eller ofullständig enligt 32 c § folkbokföringslagen (1991:481). En sådan underrättelse behöver inte lämnas om särskilda skäl talar mot det. Underrättelseskyldigheten gäller alla uppgifter i folkbokföringen. Det innebär att utöver uppgift om adress, kan en underrättelse gälla till exempel namn, födelsetid, födelseort, medborgarskap och civilstånd (Prop. 2020/21:160 Säkrare samordningsnummer och bättre förutsättningar för korrekta uppgifter i folkbokföringen, s. 32 f. och s. 101). Underrättelseskyldigheten innebär att Försäkringskassan kan lämna ut sådana uppgifter till Skatteverket utan hinder av sekretess.

Särskilda skäl att inte lämna en underrättelse till Skatteverket kan exempelvis finnas om det är uppenbart att den adress en person har är tillfällig, eller av annat skäl inte ska registreras i folkbokföringen. Om en myndighet vet om att en annan myndighet redan har skickat in en underrättelse kan det också finnas särskilda skäl för att inte underrätta Skatteverket. Det kan även finnas situationer där den enskilde, vars uppgifter det gäller, befinner sig i en särskilt utsatt situation och konsekvenserna av en underrättelse till Skatteverket riskerar att bli väldigt allvarliga för den enskilde. (Jämför prop. 2020/21:160 s. 36 f. och s. 101 f.)

Läs mer

I vägledning 2001:3 Offentlighet, sekretess och behandling av personuppgifter beskrivs när socialförsäkringssekretessen gäller.

2.7 Socialstyrelsen

En av Socialstyrelsens uppgifter är att utfärda föreskrifter, allmänna råd och vägledning inom hälsa, vård och omsorg. Bestämmelserna i LSS som avser utförandet av insatsen personlig assistans gäller även personlig assistans enligt SFB (51 kap. 2 § SFB). Det innebär att föreskrifter och allmänna råd som Socialstyrelsen tar fram om bland annat dokumentationsskyldighet, kvalitetsarbete och anmälan av missförhållanden också gäller för personlig assistans som ersätts med assistansersättning. Som exempel kan nämnas:

• Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:5) om lex Sarah.
• Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete, som bland annat ska tillämpas i verksamhet som omfattas av LSS.
• Socialstyrelsens allmänna råd (2014:2) om kunskaper hos personal som ger stöd, service eller omsorg enligt SoL och LSS till personer med funktionsnedsättning.

2.8 Inspektionen för vård och omsorg

25 § LSS Inspektionen för vård och omsorg utövar tillsyn över all verksamhet som bedrivs enligt denna lag.

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) ansvarar för tillsyn över hälso- och sjukvård, hälso- och sjukvårdspersonal, socialtjänst och verksamhet enligt LSS. IVO ansvarar också för att pröva ansökningar om tillstånd, som bland annat gäller att bedriva verksamhet med personlig assistans.

26 § LSS Tillsyn enligt denna lag innebär granskning av att verksamheten uppfyller krav och mål enligt lagar och andra föreskrifter samt beslut som har meddelats med stöd av sådana föreskrifter. Tillsynen innebär även granskning av att den som har meddelats tillstånd enligt 23 § fortlöpande uppfyller kraven i 23 § andra och tredje styckena samt 23 a och 23 b §§. Föreläggande enligt 26 c och 26 f §§, återkallelse av tillstånd och förbud enligt 26 g § första och andra styckena och 26 h § får användas endast när verksamheten inte uppfyller de krav som framgår av lagar och andra föreskrifter.

26 g § tredje stycket LSS Ett tillstånd att bedriva verksamhet får även återkallas om tillståndshavaren inte tillhandahåller assistans enligt 24 §.

I tillsynsuppdraget ingår att granska assistansanordnares verksamhet och att de fortlöpande uppfyller kraven för att få bedriva verksamhet med personlig assistans.

När IVO granskar en verksamhet kan det leda till förelägganden, återkallelse av tillstånd eller förbud om

• verksamheten inte uppfyller kraven för att få bedriva personlig assistans
• verksamheten inte tillhandahåller all assistans enligt 24 § LSS och inte har särskilda skäl för att inte tillhandahålla all assistans
• det förekommer missförhållanden som har betydelse för enskildas möjligheter att kunna få insatser som de har rätt till, eller andra missförhållanden som innebär fara för enskildas liv, hälsa eller personliga säkerhet i övrigt.

Läs mer

Läs mer i avsnitt 2.8.1 och avsnitt 2.8.2.

51 kap. 16 a § SFB När assistansersättning har beviljats och assistansen utförs av någon som är närstående till eller lever i hushållsgemenskap med den försäkrade och som inte är anställd av kommunen ska Inspektionen för vård och omsorg få tillträde till bostaden för att inspektera assistansen enligt 26 d § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Vid sådan inspektion gäller inte 26 e § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Med närstående enligt första stycket avses make, sambo, barn, förälder och syskon samt deras makar, sambor och barn.

IVO ska också ge råd och vägledning, kontrollera att brister och missförhållanden avhjälps, förmedla kunskap och erfarenhet som IVO får genom tillsynen, och informera och ge råd till allmänheten (26 a § LSS).

Läs mer

Läs om IVO:s verksamhet på ivo.se.

2.8.1 Tillstånds- och anmälningsplikt för att utföra personlig assistans

23 § LSS En enskild person får inte utan tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg yrkesmässigt bedriva verksamhet som avses i 9 § 2–10. Tillstånd att bedriva verksamhet som avses i första stycket får meddelas endast den som genom erfarenhet eller på annat sätt har förvärvat insikt i de föreskrifter som gäller för verksamheten. I fråga om en juridisk person ska prövningen sammantaget avse

1. den verkställande direktören och andra som genom en ledande ställning eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten,
2. styrelseledamöter och styrelsesuppleanter,
3. bolagsmännen i kommanditbolag eller andra handelsbolag, och
4. personer som genom ett direkt eller indirekt ägande har ett väsentligt inflytande över verksamheten. Vidare krävs att den enskilda personen i övrigt bedöms lämplig. I fråga om en juridisk person krävs att samtliga som anges i andra stycket 1-4 bedöms lämpliga. Vid lämplighetsbedömningen ska viljan och förmågan att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna, laglydnad i övrigt och andra omständigheter av betydelse beaktas. Kommuner och regioner som ska bedriva verksamhet som avses i första stycket ska anmäla denna verksamhet till Inspektionen för vård och omsorg innan verksamheten påbörjas. Den som har beviljats ekonomiskt stöd för personlig assistans enligt 9 § 2 eller assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken, och som har anställt någon för sådan personlig assistans, ska göra en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg innan assistenten påbörjar sitt arbete.

Den som ska bedriva yrkesmässig verksamhet med personlig assistans ska ha tillstånd från IVO. Tillståndsplikten gäller både fysiska och juridiska personer, men inte den som får assistansersättning och anställer egna assistenter, eftersom hen inte bedriver yrkesmässig verksamhet. (Prop. 2009/10:176 s. 76, Personlig assistans och andra insatser – åtgärder för ökad kvalitet och trygghet). Kommuner och regioner som ska bedriva verksamhet med personlig assistans ska anmäla det till IVO innan de börjar.

För att få tillstånd att bedriva verksamhet med personlig assistans krävs

• att verksamheten uppfyller de krav och mål som framgår av lagar och andra föreskrifter
• att företrädarna som ska bedriva verksamheten sammantaget har insikt i de föreskrifter som gäller för verksamheten
• att samtliga företrädare är lämpliga
• att den enskilde personen som bedriver verksamheten har ekonomiska förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för verksamheten.

I kraven ingår det att den som är ansvarig för verksamheten känner till de villkor som framgår i LSS och SFB med tillhörande föreskrifter från Socialstyrelsen och Försäkringskassan. Hen behöver även känna till de arbetsrättsliga och arbetsmiljörättsliga regler som gäller för verksamheten (jämför prop. 2017/18:158 s. 114, Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom välfärden).

IVO ska bedöma om de som ska bedriva assistans är lämpliga och då bland annat väga in om de har skött redovisning, betalat skatter och arbetsgivaravgifter med mera, och om de har varit föremål för konkurs eller haft näringsförbud. Något som också kan påverka deras lämplighet är om de tidigare har bedrivit en verksamhet vars tillstånd har återkallats, om verksamhet har bedrivits olagligen eller om IVO i sin tillsyn funnit allvarliga brister i verksamheten. (Prop. 2017/18:158 s. 114-115).

23 a § LSS En sådan enskild person som avses i 23 § ska ha ekonomiska förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för verksamheten.

Kravet i bestämmelsen gäller under hela den tid som verksamheten bedrivs. I kravet på ekonomiska förutsättningar ligger att verksamheten ska bedrivas på ett sätt som innebär att den bär sina kostnader och att det finns ekonomiskt utrymme för nödvändiga investeringar. (Prop. 2017/18:158 s. 115).

23 b § LSS Den som har beviljats tillstånd enligt 23 § ska anmäla förändringar i den krets av personer som avses i andra stycket samma paragraf till Inspektionen för vård och omsorg senast en månad efter förändringen.

Skyldigheten att anmäla förändringar syftar till att underlätta för myndigheternas tillsyn (prop. 2017/18:158 s. 115).

IVO har ett register över de som har tillstånd att bedriva verksamhet och de som har anmält verksamhet enligt 23 § LSS. För de som får ett tillstånd att bedriva verksamhet har IVO även uppgift om vad tillståndet omfattar, exempelvis om verksamheten får bedrivas för barn eller vuxna och för vilken grupp i personkretsen.

24 § LSS Den som har meddelats tillstånd enligt 23 § och som har anlitats för att utföra personlig assistans åt en enskild, är skyldig att tillhandahålla all den assistans för vilken den enskilde har beviljats ekonomiskt stöd enligt 9 § 2 eller assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken. Detta gäller dock inte om tillståndshavaren har särskilda skäl för att inte tillhandahålla all assistans.

Särskilda skäl är i första hand oförutsedda händelser, till exempel akuta sjukfall som små assistansanordnare inte kan ha beredskap för (prop. 2012/13:1, utgiftsområde 9, s. 257, Budgetpropositionen för 2013).

En assistansanordnare är fri att själv välja med vem den ska sluta avtal, men när avtalet är slutet ska anordnaren tillhandahålla assistans även på obekväm arbetstid. (Jämför prop. 2012/13:1, utgiftsområde 9, s. 218).

Den enskilde är fri att välja olika assistansanordnare för olika tider eller behov, eftersom en av de grundläggande intentionerna med personlig assistans är att den enskilde har valfrihet och bestämmanderätt över sin assistans (prop. 2012/13:1, utgiftsområde 9, s. 219).

Om den personliga assistansen gäller stöd- och serviceinsatser åt barn med funktions-nedsättning, ska den som utför insatsen tillämpa bestämmelserna i lagen (2010:479) om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionshinder (51 kap. 2 § andrastycket SFB). Registerkontrollskyldigheten omfattar inte en förälder som utför insatser åt sina egna barn. Det gäller oavsett om föräldern är barnets vårdnadshavare eller inte (prop. 2009/10:176 s. 72).

2.8.2 Försäkringskassans anmälningsskyldighet till Inspektionen för vård och omsorg

För att IVO ska kunna genomföra sitt tillsynsuppdrag behöver de få information om omständigheter som kan innebära att det finns brister i en verksamhet med personlig assistans. Därför är Försäkringskassan och kommunen skyldiga att anmäla sådant till IVO. En anmälan innebär att IVO kan inleda en utredning eller inspektion av den aktuella anordnaren. (Jämför prop. 2012/13:1, utgiftsområde 9 s. 235). IVO behöver också få information om situationer där en aktör bedriver verksamhet med personlig assistans utan tillstånd (prop. 2020/21:205 Utbetalning av ersättning för personlig assistans endast vid tillstånd s. 28). När Försäkringskassan har anmält en aktör till IVO kan de använda uppgifter i anmälan för att bedöma en ansökan om nya tillstånd. Uppgifterna kan också leda till tillsyn.

110 kap. 42 a § SFB Försäkringskassan ska anmäla till Inspektionen för vård och omsorg om det finns anledning att anta att en enskild bedriver yrkesmässig verksamhet med personlig assistans utan tillstånd enligt 23 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade eller att en tillståndshavares lämplighet för att bedriva sådan verksamhet kan ifrågasättas.

Försäkringskassans anmälningsskyldighet gäller både tillståndspliktig verksamhet och när en aktör kan antas bedriva verksamhet med personlig assistans utan tillstånd. Att ha anledning att anta innebär att beviskravet är antagligt, vilket är ett lägre ställt krav än sannolikt. Läs mer om beviskrav i vägledning (2004:07) Fövaltningsrätt i praktiken.

Anmälningsskyldigheten innebär att Försäkringskassan ska lämna information till IVO. Det finns inget stöd för vilken information som ska lämnas i samband med anmälan. Det finns inte heller något formkrav på anmälan. I varje enskilt fall måste vi därför avgöra hur vi ska formulera anmälan och om vi ska bifoga några handlingar. Generellt gäller sekretess hos Försäkringskassan för uppgifter om en enskild persons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Det innebär att vi måste göra en sekretessprövning innan vi kan lämna ut uppgifter till IVO. Vi måste först ta ställning till om uppgiften är sekretessreglerad och sekretessbelagd enligt någon bestämmelse i OSL. Om uppgiften är sekretessbelagd måste vi bedöma om det finns någon bestämmelse eller omständighet som gör att vi ändå kan lämna ut den.

110 kap. 42 a § SFB är ingen sekretessbrytande bestämmelse. Det innebär att när Försäkringskassan anmäler till IVO måste vi göra en sekretessprövning för den information som följer med anmälan. När IVO får en anmälan kan de begära in kompletterande underlag som de bedömer är relevanta. Även då måste vi göra en sekretessprövning innan vi kan lämna ut uppgifterna. Läs mer om sekretessprövning i vägledning (2001:3) Offentlighet, sekretess och behandling av personuppgifter.

Försäkringskassan ska även kontakta IVO om vi misstänker att hälso- och sjukvårdspersonal har varit oskicklig när de utövat sitt yrke, och att det kan få betydelse för patientsäkerheten.

Läs mer

Läs om informationsutbyte i ärenden som rör legitimerad hälso- och sjukvårds-personal mellan Försäkringskassan och IVO i Försäkringskassans riktlinjer (2009:09) Överlämnande av impulser till kontrollutredning och till andra myndigheter samt beslut i samband med kontrollutredning. I vägledning 2001:3 Offentlighet, sekretess och behandling av personuppgifter beskrivs när socialförsäkringssekretessen gäller.

Anmäla en enskild utan tillstånd

Försäkringskassan ska anmäla till IVO om vi har anledning att anta att någon bedriver yrkesmässig verksamhet med personlig assistans utan att ha tillstånd för det. Det kan till exempel vara oklart om de tjänster en aktör utför är att betrakta som personlig assistans – och därmed som tillståndspliktig verksamhet – eller som en annan typ av verksamhet som inte är tillståndspliktig. För att IVO ska kunna genomföra sitt uppdrag behöver de uppmärksammas på situationer när någon bedriver personlig assistans utan tillstånd (prop. 2020/21:205 Utbetalning av ersättning för personlig assistans endast vid tillstånd s. 27–28).

Det kan bli aktuellt att anmäla till exempel om

• vi kan anta att de tjänster som en aktör utför är att betrakta som yrkesmässig verksamhet med personlig assistans
• det är oklart om den aktör som uppges bedriva personlig assistans är den som gör det
• en försäkrad fortsätter att köpa tjänster av en anordnare som har fått sitt tillstånd återkallat av IVO, alternativt att tillståndet har upphört på anordnarens egen begäran
• en försäkrad börjar köpa assistans av en aktör som inte har tillstånd från IVO.

En situation där det är oklart om en aktör utför personlig assistans utan tillstånd kan till exempel vara om aktören uppger att den säljer tjänster till någon som själv anställer sina assistenter. Det saknas en definition i LSS av vad som utgör tillståndspliktig yrkesmässig assistansverksamhet och det går därför inte att säga exakt vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att vi ska göra en anmälan. Vi måste därför bedöma det i varje enskilt fall utifrån förhållandena för den aktuella aktören. Om en aktör erbjuder omfatttande tjänster till den som anställer själv kan det betraktas som yrkesmässig verksamhet med personlig assistans. För sådan verksamhet krävs tillstånd.

För att kunna anta att en aktör bedriver yrkesmässig verksamhet med personlig assistans ska vi göra en helhetsbedömning. Ett enstaka moment behöver inte innebära att assistansverksamhet bedrivs, men om tjänsten omfattar flera av följande exempel kan vi ha anledning att anta att det är yrkesmässig verksamhet med personlig assistans:

• hantering av tidsredovisning, räkning och information om assistenten
• rekrytering av assistenter och vikarier vid sjukdom
• schemaläggning, bemanning och arbetsledning
• löneadministration
• rådgivning, insatser och åtgärder rörande arbetsmiljö
• juridisk, ekonomisk rådgivning eller HR-rådgivning
• förvaltning av den försäkrades assistansersättning.

Anmäla en tillståndshavares bristande lämplighet

Försäkringskassan ska anmäla till IVO om vi har anledning att anta att den som har tillstånd att bedriva verksamhet med personlig assistans inte är lämplig att göra det. IVO ska i sin tillsyn även granska att den assistansanordnare som har tillstånd enligt 23 § LSS fortlöpande uppfyller kraven i 23 § andra och tredje styckena samt 23 a och 23 b §§ LSS (26 § första stycket LSS).

Efter en helhetsbedömning kan det bli aktuell att göra en anmälan till IVO till exempel om en anordnare med tillstånd enligt 23 § LSS

• bedriver verksamhet för barn utan att ha tillstånd för det
• bedriver verksamhet för vuxna utan att ha tillstånd för det
• bedriver verksamhet för en viss grupp i personkretsen utan att ha tillstånd för det
• inte har kunskap om LSS mål och inriktning
• inte beaktar barnets bästa
• inte lämnar uppgifter till Försäkringskassan, varken på eget initiativ enligt 51 kap. 24 § 1–2 och 110 kap. 46 § SFB eller på begäran enligt 51 kap. 24 § 3 och 110 kap. 31 § SFB
• inte följer de arbetsrättsliga och arbetsmiljörättsliga regler som reglerar verksamheten
• inte är godkänd för F-skatt
• anställer en assistent för ett barn utan att ha kontrollerat registerutdrag enligt lagen (1998:620) om belastningsregister
• anställer en assistent som saknar arbets- och uppehållstillstånd
• har en person anställd som är under 18 år och utför assistans
• har en person anställd som utför assistans, men saknar förmåga att göra det på grund av ålder, sjukdom eller liknande
• missköter sin redovisning
• missköter betalning av skatter och arbetsgivaravgifter för sina assistenter
• inte tillhandahåller all assistans utan att ha särskilda skäl för att inte göra det
• har en verksamhet som leder till missförhållanden för den försäkrade.