Hoppa till huvudinnehåll

3 När ska rätten till assistansersättning prövas?

Detta kapitel beskriver

  • bestämmelserna om ansökan, anmälan, skyldighet att anmäla ändrade förhållanden och omprövning av rätten till assistansersättning
  • prövning av rätten till fler timmar.

En utredning om rätten till assistansersättning kan initieras genom att Försäkringskassan får en ansökan eller anmälan och ska pröva om den enskilde har rätt till assistansersättning eller rätt till fler timmar. En utredning kan också initieras om Försäkringskassan får information om att behovet av personlig assistans förändrats. Det kan till exempel vara när Försäkringskassan har kontakt med den enskilde i ett utbetalningsärende eller en ansökan om en annan förmån. När vi får information om att behovet förändrats är det lämpligt att vi informerar den enskilde om vad som händer när behovet har ändrats på ett sådant sätt att det finns anledning att ta ställning till om rätten till assistansersättning ska omprövas på grund av väsentligt ändrade förhållanden. Om informationen tyder på att det finns rätt till ersättning för fler timmar är det lämpligt att vi informerar den enskilde om möjligheten att ansöka om fler timmar.

3.1 Ansökan​

110 kap. 4 § andra stycket SFB En ansökan om förmån ska innehålla de uppgifter som behövs i ärendet och ska vara egenhändigt undertecknad. Uppgifter om faktiska förhållanden ska lämnas på heder och samvete.

En ansökan om assistansersättning ska vara egenhändigt undertecknad oavsett om den är elektronisk eller i pappersform. Om en ansökan görs i den e-tjänst som finns på Mina sidor på Försäkringskassans webbplats räknas signaturen som ett egenhändigt undertecknande.

Om en elektroniskt signerad ansökan däremot skrivs ut på papper kan inte underskriften godtas i detta format. Den utskrivna ansökan måste i sig vara egenhändigt undertecknad av den enskilde.

Ansökan om assistansersättning kan göras på blanketten Ansökan om assistansersättning (3062). Gäller ansökan ett högre timbelopp kan ansökan göras på blankett Ansökan assistansersättning – högre timbelopp (3051). Det finns dock inget krav på att använda Försäkringskassans blankett eller motsvarande e-blankett.

För att underlätta för både den enskilde och Försäkringskassan är det ändå lämpligt att blanketten används. Att ha ett formulär att fylla i ger stöd och kan hjälpa den enskilde att komma ihåg alla saker som hen behöver hjälp med. Det kan också göra handläggningen effektivare eftersom färre handlingar behöver kompletteras. Uppgifter om faktiska förhållanden behöver lämnas på heder och samvete vilket innebär att de behöver lämnas skriftligt.

En ansökan om assistansersättning som gäller ett barn ska göras av vårdnadshavare eller annan behörig. Om vårdnadshavare ansöker ska båda vårdnadshavarna skriva under ansökan, eftersom ett beslut om assistansersättning är ett beslut av ingripande betydelse för barnets framtid. I undantagsfall räcker det med en vårdnadshavares underskrift. Undantagsfallet är om barnets bästa kräver en insats, och den andra vårdnadshavaren är förhindrad (6 kap. 13 § andra stycket FB).

Det räcker med en vårdnadshavares underskrift på ansökan om högre timbelopp, eftersom det inte anses vara ett beslut av ingripande betydelse för barnets framtid.

I vissa fall kan socialnämnden, eller en person som socialnämnden har utsett, ansvara för ett barn som är omhändertaget enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Nämnden, eller den som nämnden har utsett, har under vårdtiden samma ansvar som vårdnadshavaren för att den unges rättigheter enligt 6 kap. 1 § föräldrabalken tillgodoses (11 § LVU). Det innebär att det är nämnden, eller den som nämnden har utsett, som kan ansöka om assistansersättning för barnets räkning.

Ett ombud kan inte ansöka om assistansersättning, däremot lämnar hen uppgifter om faktiska förhållanden på heder och samvete.

Assistansersättning har komplicerade regler och det kan vara svårt för den enskilde att överblicka vilken information Försäkringskassan behöver i en ansökan. Den sökande har därför alltid rätt att korrigera sin ansökan under ärendets gång (jämför prop. 2008/09:200 s. 551, Socialförsäkringsbalk). Det får avgöras från fall till fall när uppgifter kan kompletteras muntligt. Vid denna bedömning bör särskilt övervägas vilken karaktär uppgiften har, och vilka konsekvenser uppgiftslämnandet har. (Prop. 2008/09:200 s. 556). En muntlig förändring av anspråket ska dokumenteras i ärendet (se 27 § FL och vägledning 2004:7).

Läs mer

Vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken innehåller en utförlig beskrivning av vad som i övrigt gäller vid en ansökan om en förmån. Där kan du till exempel läsa om

  • rättshandlingsförmåga
  • egenhändigt undertecknande
  • heder och samvete
  • uppgiftsskyldigheten
  • rätten att ändra sin ansökan
  • komplettering av ansökan
  • avvisning av ofullständig ansökan.

3.2 Anmälan från kommunen​

När Försäkringskassan får en anmälan från kommunen ska Försäkringskassan pröva om den enskilde har rätt till assistansersättning, eller rätt till fler timmar trots att hen själv inte har ansökt om det.

15 § 8 LSS Till kommunens uppgifter hör att anmäla till Försäkringskassan när någon som har ansökt om biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till sådan assistans enligt 9 § 2 kan antas ha rätt till assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken.

110 kap. 6 § första stycket SFB Ansökan behöver, trots det som föreskrivs i 4 §, inte göras om följande förmåner: […] 3. Assistansersättning när kommunen har anmält till Försäkringskassan att det kan antas att den enskilde har rätt till sådan ersättning.

Bestämmelsen om att kommunen ska anmäla till Försäkringskassan fanns tidigare i LASS, men flyttades till LSS utan att någon ändring i sak var avsedd. I förarbetena till bestämmelsen står bland annat följande:

Kostnader för personlig assistans som är tänkta att finansieras genom Försäkringskassan bör inte kunna övervältras på kommunen genom att den enskilde underlåter att ansöka om assistansersättning. Med denna lösning kan kommunen således genom anmälan till Försäkringskassan möjliggöra att assistansersättning utges när den enskilde är berättigad till det även i fall då någon ansökan inte gjorts. (Prop. 1992/93:159 s.196)

Kommunens anmälan bör vara skriftlig, men den kan vara muntlig. Försäkringskassan har tagit fram en blankett, Anmälan från kommunen – behov av personlig assistans (3078) som kommunen kan använda.

När en anmälan kommer in kan Försäkringskassan pröva rätten till assistansersättning utan att den enskilde ansöker. Den enskilde kan under utredningen ge en annan beskrivning av sitt hjälpbehov än den som finns i kommunens anmälan. Den enskildes beskrivning kan då ses som en sådan korrigering av en ansökan som beskrivs i sista stycket under 3.1. Ansökan. Den enskilde kan dock inte återkalla en anmälan som gjorts av kommunen. Det beror på att hen inte kan välja att få personlig assistans enligt LSS, i stället för assistansersättning, när förutsättningarna för att beviljas assistansersättning är uppfyllda. Om den enskilde hade kunnat välja skulle det finnas en risk för att kommunen har kostnader som staten ska bekosta.

Försäkringskassans prövning bör omfatta alla de behov som den enskilde ansökt om personlig assistans enligt LSS för, och de eventuella ytterligare behov som hen under utredningens gång begär personlig assistans för. Försäkringskassan bör även pröva de behov som kommunen påtalar. De kan påtalas till exempel i kommunens anmälan eller under samrådet enligt 51 kap. 21 § SFB. Behoven bör prövas även om den enskilde hellre skulle beviljas personlig assistans enligt LSS för de behoven, till exempel del av dygnet eller veckan. Det gäller även när den enskilde har lämnat in en ansökan om assistansersättning. Till den del Försäkringskassan inte beviljar assistansersättning kan den enskilde dock ha rätt till personlig assistans enligt LSS från kommunen, till exempel om ett behov bedöms som en tillfällig utökning.

Det måste finnas en ansökan om personlig assistans hos kommunen som gäller den enskilde, innan Försäkringskassan kan pröva om hen har rätt till assistansersättning. Detta eftersom insatser bara kan ges en enskild som har begärt det (jämför 8 § första stycket LSS). Om det finns ett beslut om biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans går det att utgå från att den enskilde har ansökt om personlig assistans. Det räcker inte att personen har sökt eller beviljats insatser enligt till exempel socialtjänstlagen. Försäkringskassans prövning kan av samma skäl inte omfatta behov som den enskilde inte begär personlig assistans eller assistansersättning för.

Om kommunen anmäler att det finns behov av assistansersättning för en person som inte muntligt eller skriftligt har ansökt om personlig assistans hos kommunen, ska Försäkringskassan kontakta kommunen för att utreda varför anmälan har lämnats in. Kommunen ska informeras om att Försäkringskassan inte kan pröva en anmälan från kommunen om den enskilde inte har ansökt om personlig assistans hos dem. Om kommunen vill återkalla sin anmälan för att det inte finns någon ansökan, så kan den göra det. I så fall ska ärendet avskrivas. Annars gäller att om kommunen inte kompletterar ärendet med uppgiften att den enskilde har ansökt om personlig assistans är anmälan ofullständig. Detta eftersom den grundläggande förutsättningen att den enskilde ansökt hos kommunen saknas. Ärendet ska i så fall avvisas.

Försäkringskassan ska dock inte avvisa ett ärende utan att först ha kontaktat kommunen och utrett om det finns en ansökan.

Läs mer om avvisning och avskrivning och hur man går till väga i vägledning 2004:7.

3.3 Förmånstiden​

51 kap. 7 § SFB Assistansersättning får inte lämnas för längre tid tillbaka än en månad före den månad när ansökan gjorts eller det kommit in en anmälan från kommunen att det kan antas att den enskilde har rätt till assistansersättning. Assistansersätt- ning som avser assistans som utförs innan beslut har fattats i ett ärende lämnas endast om den enskilde månadsvis under handläggningstiden redovisar till Försäkringskassan att assistansen utförs i enlighet med kraven och förutsättningarna i denna balk.

11 a § förordning (1993:1091) om assistansersättning En försäkrad som har köpt personlig assistans ska redovisa till Försäkrings- kassan att assistansersättningen har använts för sådant köp. En försäkrad som själv har anställt sina personliga assistenter ska redovisa till Försäkringskassan att assistansersättningen har använts för kostnader för sådana assistenter.

Bestämmelserna innebär att assistans kan ha utförts redan innan Försäkringskassan beviljar assistansersättning. Den enskilde ska redovisa vad assistansersättningen använts till på samma sätt som vid den löpande redovisningen efter att ersättningen har beviljats (prop. 2012/13:1, utgiftsområde 9, s.232). Försäkringskassans föreskrifter (FKFS 2016:4) om assistansersättning beskriver vad som krävs för utbetalning av assistansersättning för personlig assistans som utförts före beslut. Läs mer i avsnitt 15.4.

51 kap. 8 § SFB Assistansersättning kan lämnas för tid efter det att den försäkrade har fyllt 66 år endast om

  1. ersättning har beviljats innan han eller hon har fyllt 66 år, eller
  2. ansökan kommer in till Försäkringskassan senast dagen före 66-årsdagen och därefter blir beviljad.

51 kap. 10 § SFB Antalet assistanstimmar får inte utökas efter det att den försäkrade har fyllt 66 år.

Motsvarande reglering som i 51 kap. 8 och 10 §§ SFB finns i 9 b § LSS. Övergångsbestämmelser för de som fyllt 65 år före 1 januari 2023 beskrivs i kapitel 6.2.

51 kap. 12 § SFB Rätten till assistansersättning ska omprövas i den utsträckning som denna rätt har minskat i omfattning på grund av väsentligt ändrade förhållanden som är hänförliga till den försäkrade.

Så länge det inte uppkommer väsentligt ändrade förhållanden som är hänförliga till den försäkrade och som innebär en minskning av rätten till assistansersättning ska beslutet om rätten till assistansersättning inte omprövas. Ändrad rättstillämpning utgör inte grund för omprövning. Detta för att undvika att förändringar i rättspraxis får ingripande effekter för enskilda som redan har beviljats assistansersättning (jämför prop. 2017/18:78 s. 19 f.).

3.4 Skyldighet att anmäla ändrade förhållanden​

110 kap. 46 § SFB Den som ansöker om, har rätt till eller annars får en förmån enligt denna balk ska anmäla sådana ändrade förhållanden som påverkar rätten till eller storleken av förmånen. Det som anges i första stycket kan avse

  1. bosättning i Sverige eller utlandsvistelse,
  2. bostadsförhållanden,
  3. civilstånd, vårdnad och sammanboende med vuxen eller barn,
  4. hälsotillstånd,
  5. förvärvsarbete i Sverige eller utomlands,
  6. arbetsförmåga,
  7. inkomstförhållanden,
  8. förmögenhetsförhållanden, och
  9. utländsk socialförsäkringsförmån. Anmälan som gäller assistansersättning ska även göras av den till vilken assistansersättning har betalats ut enligt 51 kap. 19 §, om denne har kännedom om de ändrade förhållandena. Anmälan behöver inte göras om den handläggande myndigheten har kännedom om ändringen och därför saknar behov av en anmälan. […]

110 kap. 47 § första stycket SFB Anmälan enligt 46 § ska göras så snart som möjligt och senast fjorton dagar efter det att den anmälningsskyldige fick kännedom om förändringen.

Den som ansöker om eller har rätt till assistansersättning ska alltså anmäla till Försäkringskassan sådant som påverkar rätten till eller storleken på assistansersättningen. Utöver det som står i 110 kap. 46 § SFB ska den enskilde anmäla exempelvis om

  • hen vårdas på en institution, vistas i eller deltar i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet eller om hen bor i en gruppbostad (se 106 kap. 24 § SFB)
  • ett hjälpbehov övergår till en sjukvårdande insats enligt HSL (se 51 kap. 5 § SFB).

Om den enskilde har en legal ställföreträdare enligt föräldrabalken är det ställföreträdaren som är skyldig att anmäla ändrade förhållanden. Detta följer av 12 kap. 2 och 3 §§ FB.

Anmälningsskyldigheten gäller också den som assistansersättningen har betalats ut till enligt 51 kap.19 § SFB, om betalningsmottagaren känner till de ändrade förhållandena. Betalningsmottagaren kan vara en kommun eller någon annan som har tillstånd enligt 23 § LSS att bedriva verksamhet med personlig assistans.

I förarbetena står det att skyldigheten enligt 110 kap. 46 § SFB inte innebär att förhållanden måste efterforskas, utan omfattar förhållanden som den som tagit emot utbetalningen har kännedom om (prop. 2012/13:1 utgiftsområde 9, s. 259).

15 § LSS Till kommunens uppgift hör att […] 9. underrätta Försäkringskassan när någon som får assistansersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken beviljas boende med särskild service, daglig verksamhet, barnomsorg eller någon annan insats som kan påverka behovet av personlig assistans. […]

Bestämmelsen ska säkerställa att Försäkringskassan får kännedom om att kommunen har beviljat sådana insatser, så att Försäkringskassan kan förhindra att assistansersättning betalas ut på felaktig grund (jämför prop. 2012/2013:1 utgiftsområde 9, s. 234).

15 § LSS Till kommunens uppgifter hör att […] 10. anmäla till Försäkringskassan om det finns anledning att anta att assistans- ersättning enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken används för annat än köp av personlig assistans eller kostnader för personliga assistenter, och […]

Avsikten är inte att anmälningar ska göras slentrianmässigt från kommunens sida. Anmälningsplikten inträder när det rent faktiskt finns anledning att anta att assistansersättningen används för annat än vad den är avsett för. Det kan till exempel hända när kommunen genom sin övriga verksamhet får veta att någon som beviljats assistansersättning klarar betydligt mer av sin dagliga livsföring än vad som borde vara fallet för den som har beviljats assistansersättning. Avsikten är inte att kommunen ska utreda förhållandena, utan den närmare undersökningen får i stället Försäkringskassan göra efter en anmälan från kommunen. (Prop. 2012/2013:1 utgiftsområde 9, s. 235)

Försäkringskassan är skyldig att ompröva rätten till assistansersättning i den utsträckning som denna rätt har minskat i omfattning på grund av väsentligt ändrade förhållanden som är hänförliga till den försäkrade, läs mer under avsnitt 3.6. Om ett ändrat förhållande hos den försäkrade leder till att hen har ett ökat hjälpbehov förutsätter det en ansökan av den försäkrade eller en anmälan från en kommun (110 kap. 4 § och 6 § första stycket 3 SFB).

Om inte den försäkrade uppfyller sin anmälningsskyldighet enligt 110 kap. 46 § SFB kan det få konsekvenser för rätten till ersättning eftersom Försäkringskassan kan dra in eller sätta ned ersättningen enligt 110 kap. 52 § SFB läs mer i vägledning (2004:1) Kontrollutredning. Om den försäkrade har förorsakat den felaktiga utbetalningen genom att ha brustit i sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet kan hen bli återbetalningsskyldig (108 kap. 2 och 11 §§ SFB). Läs mer om återbetalning i avsnitt 18.1.

3.5 Prövning av rätten till fler timmar​

När det kommer in en ansökan från den försäkrade eller en anmälan från kommunen ska Försäkringskassan pröva rätten till fler timmar.

När rätten till fler timmar prövas ska Försäkringskassan ta ställning till om den försäkrade har rätt till de extra assistanstimmarna som ansökan gäller. Det är bara det totala antalet beviljade timmar som Försäkringskassan är bunden av vid prövning av ansökan om utökad assistansersättning. Enligt lagen måste den försäkrade uppfylla villkoren för rätt till assistansersättning för att kunna få ersättningen. Det innebär att en försäkrad inte kan beviljas fler timmar om rätt till assistansersättning inte längre finns, eller om det totala antalet assistanstimmar inte ska utökas vid tillämpning av gällande författningar, rättspraxis och annan normering. Med annan normering avses till exempel rättsliga ställningstaganden. Totala antalet beviljade assistanstimmar är ett gynnande beslut som gäller tillsvidare. En ansökan om fler timmar kan inte resultera i att den enskilde får färre timmar. Antalet beviljade assistanstimmar kan endast omprövas om det finns ett väsentligt ändrat förhållande som är hänförligt till den försäkrade och som innebär en minskning, se avsnitt 3.6.

En prövning av rätten till fler timmar är inte en omprövning av rätten till den assistansersättning som den försäkrade har sedan tidigare. Om en ansökan eller anmälan om fler timmar avslås har den försäkrade rätt till assistansersättning enligt tidigare beslut och de bedömningar som ligger till grund för det. Om en ansökan eller anmälan om fler timmar beviljas fattas ett nytt beslut med det totala antalet assistanstimmar som ersätter det tidigare beslutet.

Ärendet ska utredas i den omfattning som dess beskaffenhet kräver (110 kap. 13 § SFB). Det finns inte någon särskild bestämmelse i 51 kap. SFB om prövning av rätten till fler assistanstimmar. HFD uttalar i ett avgörande att när fler timmar beviljas prövas samtliga förutsättningar för rätt till assistansersättning utifrån gällande författningar, rättspraxis och annan normering (HFD 2024 ref. 9). Det innebär att de ytterligare timmar som den försäkrade ansöker om ska utredas som vid en nyansökan. När det gäller de timmar som den försäkrade redan har behöver utredningen inte alltid vara lika omfattande.

När Försäkringskassan prövar rätten till fler timmar finns det redan ett antal assistanstimmar beviljade för en period, som följer av tidigare bedömningar. Vi kan behöva göra helt nya bedömningar om författningar, rättspraxis och annan normering har ändrats. Detsamma gäller när omständigheterna har förändrats så att behovet av personlig assistans har förändrats. Det följer av att vi ska fatta korrekta beslut.

Vi är inte bundna av tidigare bedömningar och utrymmet för att göra andra bedömningar är därför förhållandevis stort. Men de grundläggande principer och mål som LSS grundas på innebär att vi vanligtvis bör godta tidigare bedömningar. Läs mer i avsnitt 1.3 om kontinuitet och helhetssyn.

Det antal timmar som den försäkrade har rätt till framgår av beviljandebeslut, eller beslut om ändring av antalet assistanstimmar. En del beslut om assistansersättning innebär inte en prövning av den försäkrades hela behov av assistans. Därför kan det finnas flera beslut som innehåller de bedömningar som ligger till grund för antalet assistanstimmar som beviljats. Försäkringskassan ska därför utgå från det senaste beslutet där hela behovet av assistans prövades förutsättningslöst, och beslut som har fattats därefter som också ligger till grund för antalet beviljade assistanstimmar. Det kan också finnas uppgifter om förändringar i till exempel ärenden om fler timmar och omprövning som kan ha betydelse för bedömningen av rätten till fler timmar.

Läs mer

Läs mer om Försäkringskassans utredningsansvar i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken. Särskilda utredningsåtgärder som kan vara aktuella inom assistansersättningen kan du läsa om i kapitel 7 i den här vägledningen. Hur beslut utformas och hur du ska tolka bedömningarna i det tidigare beslutet kan du läsa om i avsnitt 11.1 i denna vägledning.

Metodstöd – pröva rätten till fler timmar

Utgå från de assistanstimmar som beviljats och de bedömningar som ligger till grund för dem. Du behöver också hämta uppgifter om eventuella förändringar från till exempel den försäkrade och ärenden där förutsättningarna för omprövning inte varit uppfyllda. Ta ställning till vad som behöver utredas utifrån beviljade assistanstimmar och de bedömningar som ligger till grund för dessa, uppgifter om eventuella förändringar samt ansökan om fler timmar. För att inte utreda mer än vad som behövs ska du så långt som möjligt använda befintliga uppgifter, och de bedömningar som gjorts tidigare. Använd nedanstående frågor och förklaringar till dem som stöd för vad du behöver utreda.

  • Är det några behov för vilka assistanstimmar är beviljade sedan tidigare som enligt nu gällande författningar, rättspraxis och annan normering skulle bedömas annorlunda? För att ta reda på det går du igenom tidigare beviljade timmar och de bedömningar som ligger till grund för dessa i förhållande till nu gällande tillämpning. Om något behov i dag bedöms annorlunda tar du ställning till om det medför att du behöver utreda något ytterligare.
  • Är det några förhållanden för den försäkrade som har ändrats och som påverkar beviljade timmar? Med förhållanden avses till exempel hälsotillstånd, boende, civilstånd och annat samhällsstöd.
  • Har den försäkrades sammanlagda hjälpbehov ändrats så att hen inte längre behöver lika många assistanstimmar? Om den försäkrade uppger att behovet och tidsåtgången är samma och det inte finns något som talar för motsatsen så behöver du inte göra någon ny bedömning. Om något tyder på att den försäkrades sammanlagda hjälpbehov har ändrats ska du dock utreda om behoven finns kvar, och om de finns kvar i samma omfattning.
  • Finns det rätt till assistans för det som ansökan eller anmälan gäller? Utred på samma sätt som vid en nyansökan.

Om det har skett förändringar för den försäkrade eller i författningar, rättspraxis och annan normering påverkar det hur mycket du behöver utreda. När föräldraansvar har bedömts individuellt och vi nu ska göra föräldraavdrag behöver vi utreda alla behov där föräldraansvar har eller ska beaktas. Om det inte är något som har ändrats är det tillräckligt att du utreder de extra timmar som ansökan eller anmälan gäller. När din utredning är klar bedömer du enligt stegbedömningen i kapitel 6. I bedömningen av förutsättningarna för rätt till assistansersättning använder du tidigare bedömningar av behov och tidsåtgång om inget har förändrats. Om något har ändrats kan det finnas anledning att göra en annan bedömning.

3.6 Omprövning av rätten till assistansersättning​

51 kap. 12 § SFB Rätten till assistansersättning ska omprövas i den utsträckning som denna rätt har minskat i omfattning på grund av väsentligt ändrade förhållanden som är hänförliga till den försäkrade.

Försäkringskassan ska endast ompröva rätten till assistansersättning i den utsträckning som denna rätt har minskat i omfattning på grund av väsentligt ändrade förhållanden som är hänförliga till den försäkrade (51 kap. 12 § SFB). Detta är för att undvika att förändringar i rättspraxis får ingripande effekter för enskilda som redan har beviljats assistansersättning. Detta syfte uppnås inte om begreppet väsentligt ändrade förhållanden skulle anses omfatta prejudikat (prop. 2017/18:78 s. 20).

Bestämmelsen i 51 kap. 12 § SFB reglerar omprövning av rätten till assistansersättning. Försäkringskassan har en skyldighet att ompröva rätten till assistansersättning vid väsentligt ändrade förhållanden. Skyldigheten är dock begränsad till att gälla förhållanden som är hänförliga till den försäkrade och som innebär att den försäkrades rätt till assistansersättning minskar i omfattning. Det ska vara faktiska förhållanden som har ändrats. Det innebär att ändrad praxis i fråga om rätten till assistansersättning inte kan ligga till grund för omprövning enligt bestämmelsen. Omprövningsskyldigheten gäller också om rätten till assistansersättning har upphört. (Prop. 2017/18:78 s. 21 och 27)

Att de ändrade förhållandena ska vara hänförliga till den försäkrade ska förstås i vid bemärkelse. Ändringar i den försäkrades livssituation får således betraktas som hänförliga till den försäkrade. Det kan exempelvis vara fråga om att den försäkrades hjälpbehov tillgodoses genom ett annat samhällsstöd eller att den försäkrade har flyttat till ett annat boende (prop. 2017/18:78 s. 27). I 110 kap. 46 § SFB finns exempel på andra förhållanden som typiskt sett är hänförliga till den försäkrade. Av den bestämmelsen framgår också att med ändrade förhållanden avses förhållanden som påverkar rätten till eller storleken på assistansersättningen.

Av såväl 51 kap. 12 § som 110 kap. 46 § SFB framgår alltså att de enda förhållanden som kan prövas är sådana som innebär att assistansersättningen ska minskas eller helt dras in. Vad som karakteriserar väsentligt ändrade förhållanden framgår inte direkt av lagtext eller förarbeten. I kravet på att ändringen av den enskildes förhållanden ska vara väsentlig ligger att det måste vara frågan om en betydande förändring. Att den enskilde enligt 110 kap. 46 § SFB är skyldig att anmäla förändring av vissa förhållanden innebär exempelvis inte att varje förändring är så betydande att det är ett väsentligt ändrat förhållande.

Det går inte att generellt säga vad som är väsentligt ändrade förhållanden utan en bedömning får i stället göras i det enskilda fallet. En genomgripande förändring, till exempel en flytt till bostad med särskild service eller att beviljas ett omfattande annat samhällsstöd som helt eller delvis tillgodoser de behov som assistansersättningen avser kan ofta vara väsentligt ändrade förhållanden som är hänförliga till den enskilde. Förändringen skulle också kunna tänkas gälla en situation när ett hjälpbehov har bedömts som egenvård men sedan blir en sjukvårdande insats enligt HSL. Det saknas vidare stöd i förarbetena att lägga samman flera ändrade förhållanden för att göra gällande ett väsentligt ändrat förhållande. Omprövningen ska utgå från de assistanstimmar som beviljats och de bedömningar av förutsättningarna som ligger till grund för dessa.

När vi tar ställning till om något utgör väsentligt ändrade förhållanden ska vi göra en helhetsbedömning av hur betydande förändringen är. En del i den bedömningen är hur mycket tid av den försäkrades livssituation som de ändrade förhållandena påverkar. Hur mycket tid som påverkas kan alltså vägas in som en del av helhetsbedömningen när vi prövar om det finns väsentligt ändrade förhållanden. Hur mycket tid i den försäkrades livssituation som påverkas är inte detsamma som att behovet av assistans minskar eller ökar. Den bedömningen ska göras först efter att det konstaterats att det finns väsentligt ändrade förhållanden.

En annan del i helhetsbedömningen är hur påtaglig förändringen är. När en person till exempel går från skola till daglig verksamhet är det hela den tid som den enskilde vistas där som påverkas, och alltså inte bara den eventuella skillnaden mellan tiderna i skola respektive daglig verksamhet. Att det ingår omvårdnad i daglig verksamhet är en omständighet som har betydelse för hur stor förändringen är. Men det kan även finnas fler omständigheter som har betydelse i det enskilda fallet.

När det konstaterats att det finns väsentligt ändrade förhållanden som både är hänförliga till den försäkrade, och som gör att hjälpbehovet minskar, ska Försäkringskassan ompröva rätten till assistansersättning i enlighet med 51 kap. 12 § SFB. Hur stor minskningen är påverkar inte om en omprövning ska göras. (HFD 2021 ref. 1)

Av bestämmelsen framgår att omprövningen är partiell. Det betyder att det inte ska göras en fullständig prövning av rätten till assistansersättning. I stället ska omprövningen endast handla om i vilken utsträckning de ändrade förhållandena innebär att rätten till assistansersättning har minskat i omfattning. Timmar med assistansersättning som inte berörs av de ändrade förhållandena ska alltså inte omprövas. Timmar med assistansersättning som berörs av de ändrade förhållandena ska inte heller omprövas på någon annan grund än dessa ändrade förhållanden. (Prop. 2017/18:78 s. 27)

Förutsättningarna för omprövning är uppfyllda när det finns väsentligt ändrade förhållanden som innebär en minskning av antalet timmar. När det har konstaterats ska även bedömas om det väsentligt ändrade förhållandet innebär ett ökat behov. Det behovet ska bedömas enligt gällande författningar, rättspraxis och annan normering. Om det finns ett ökat behov till följd av det väsentligt ändrade förhållandet som ger rätt till assistansersättning påverkar det minskningens storlek. Om det ökade behovet gör att den försäkrade har rätt till samma antal timmar som tidigare är minskningens storlek noll timmar.

Om det väsentligt ändrade förhållandet till exempel är att den försäkrade har börjat i sådan verksamhet som omfattas av kravet på särskilda skäl enligt 106 kap. 24–25 a §§ SFB, ska Försäkringskassan pröva om det finns särskilda skäl, ifall den försäkrade anser sig behöva assistans i verksamheten. Det är bara ökat behov som är en följd av det väsentligt ändrade förhållandet som kan bedömas i en omprövning. Ett ökat behov som inte är en följd av det väsentligt ändrade förhållandet kan bara prövas om det finns en ansökan eller anmälan om fler timmar.

När förutsättningar för omprövning är uppfyllda kan omprövningen resultera i att rätten till assistansersättning upphör, minskad rätt eller oförändrat antal timmar. Efter en omprövning enligt 51 kap. 12 § SFB ska förutsättningarna för assistansersättning fortfarande vara uppfyllda för att rätten till assistansersättning ska finnas.

En omprövning enligt bestämmelsen kan inte leda till att den försäkrade beviljas fler timmar med assistansersättning. Ett sådant beslut förutsätter en ansökan av den försäkrade eller en anmälan av kommunen (se 110 kap. 4 § och 6 § första stycket 3 SFB).

Försäkringskassans skyldighet att göra en omprövning vid väsentligt ändrade förhållanden och prövningsramen påverkas inte av på vilket sätt Försäkringskassan har fått vetskap om de ändrade förhållandena (prop. 2017/18:78 s. 21). Det spelar alltså inte någon roll om Försäkringskassan får kännedom om förhållandet genom en anmälan enligt 110 kap. 46 § SFB, en anmälan från kommunen enligt 15 § 9 LSS eller på annat sätt.

Tidigare gällde andra bestämmelser för omprövning, se bilaga 1.

Särskilt när omprövningen gäller rätten till assistansersättning för ett barn

De väsentligt ändrade förhållandena kan innebära att behovet av assistans inte bara minskar utan även ökar. Om behovet ökar kan det normala föräldraansvaret behöva beaktas. Om behovet inte ökar finns det inte något behov där det normala föräldraansvaret kan beaktas.

Det går inte att beakta individuellt bedömt föräldraansvar och göra föräldraavdrag för hjälpen med grundläggande behov, i samma beslut. Detsamma gäller om hjälpbehovet avser andra personliga behov. Detta för att inte riskera att vi beaktar föräldraansvaret två gånger. Det avgörande är om det individuellt bedömda föräldraansvaret påverkar antalet assistanstimmar i någon del. Ett individuellt bedömt föräldraansvar ska anses påverka antalet assistanstimmar om det i någon del som inte omprövas har medfört att något hjälpbehov endast godtagits delvis eller inte alls (FKRS 2022:12).

Om vi till exempel har gjort en individuell bedömning av föräldraansvaret för hjälpen med ett annat personligt behov som inte omprövas helt kan vi alltså inte göra något föräldraavdrag alls för hjälpen med andra personliga behov. Detsamma gäller om vi har gjort en individuell bedömning av föräldraansvaret för ett annat personligt behov än det som är aktuellt vid omprövningen.

Om vi inte har beaktat något individuellt bedömt föräldraansvar för de grundläggande behoven, men däremot för de andra personliga behoven, så kan föräldraavdrag göras vid en omprövning som avser grundläggande behov. Föräldraavdrag kan endast göras från grundläggande respektive andra personliga behov om grundläggande eller andra personliga behov omprövas, och det finns ett ökat behov att beakta inom omprövningen. (FKRS 2022:12)

Om vi i det eller de beslut som ligger till grund för antalet beviljade assistanstimmar inte har bedömt föräldraansvaret individuellt för de grundläggande respektive de andra personliga behoven ska vi göra föräldraavdrag vid omprövningen, om det finns ett ökat behov att beakta. (Jmf FKRS 2022:12)

Föräldraavdraget vid en omprövning kan aldrig bli större än ökningen till följd av de väsentligt ändrade förhållandena. Det beror på att omprövningen endast är partiell.

Läs mer

Läs mer om föräldraavdrag vid omprövning i FKRS (2022:12) Föräldraavdrag vid omprövning av rätt till assistansersättning när föräldraansvar tidigare har beaktats genom en individuell bedömning. Läs mer om föräldraansvar och föräldraavdrag i avsnitt 6.8.

Metodstöd – utreda och bedöma vid omprövning

Du utgår från beviljade assistanstimmar och de bedömningar som ligger till grund för dessa. Ta ställning till vad som behöver utredas utifrån impulsen om ändrat förhållande och beviljad assistansersättning. Timmar som inte berörs av det ändrade förhållandet ska inte utredas och bedömas. Du behöver ha uppgifter så att du kan bedöma om det finns ett väsentligt ändrat förhållande som leder till en minskning. Om det är så behöver du även ha uppgifter, så att du kan bedöma om det finns något som påverkar minskningens storlek. Därför behöver du utreda om det väsentligt ändrade förhållandet också innebär ett ökat behov.

Bedöm om förutsättningarna för omprövning är uppfyllda i två steg. För att rätten till assistansersättning ska omprövas ska förutsättningarna i båda stegen vara uppfyllda. Om du har konstaterat att förutsättningarna för omprövning är uppfyllda, ska du gå vidare till det tredje steget som är att bedöma hur stor minskningen är.

  1. Bedöm väsentligt ändrade förhållanden

    • Vilket förhållande har ändrats för den försäkrade?
    • Är ändringen av förhållandena betydande? Här ska du göra en helhetsbedömning. Det kan du göra genom att väga samman svaren på följande frågor:
      • Vilken typ av förändring har skett? Här kan du till exempel väga in om det har hänt något nytt, eller om ett förhållande har förändrats. Att det har hänt något nytt kan till exempel vara att personen har börjat i barnomsorg, och att ett förhållande har förändrats kan vara att personen beviljats utökning av korttidsvistelse.
      • Hur har den försäkrades livssituation förändrats?
      • Hur mycket tid påverkas av det ändrade förhållandet? Med tid avses all tid som påverkas, inte bara de behov som den försäkrade är beviljad assistansersättning för. Om en person till exempel har gått från skola till daglig verksamhet är det inte bara den eventuella skillnaden mellan tiderna i de olika verksamheterna som påverkas av övergången. Det är i stället hela den tid som den försäkrade vistas i verksamheterna som påverkas.

  2. Bedöm om de väsentligt ändrade förhållandena påverkar rätten till assistansersättning negativt När du har konstaterat att förhållandena har ändrats väsentligt bedömer du om de förhållandena påverkar rätten till assistansersättning negativt. För att göra det behöver du veta om de väsentligt ändrade förhållandena innebär att rätten till assistansersättning ska minskas i någon omfattning. Även om minskningen av assistanstimmar är liten ska du ompröva ärendet.

  3. Bedöm minskningens storlek Om du har konstaterat att det finns väsentligt ändrade förhållanden, och att de innebär en minskning av antalet timmar, drar du av de timmarna från de timmar som är beviljade. När det finns ett ökat behov av assistans som beror på det väsentligt ändrade förhållandet lägger du till timmar. Om omprövningen gäller rätten till ersättning för ett barn behöver du ta ställning till om du ska göra ett föräldraavdrag.

För att den försäkrade ska fortsätta att ha rätt till assistansersättning måste de grundläggande behoven uppgå till i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan. Om omprövningen gäller en vuxen person kan du inte lägga till fler timmar än upp till det totala antalet timmar som beviljats tidigare. Om omprövningen gäller ett barn kan du lägga till fler timmar, så länge antalet timmar efter föräldraavdrag inte blir fler än det totala antalet timmar som beviljats tidigare.