Hoppa till huvudinnehåll

14 Utbetalning, utförande av personlig assistans och möjliga betalningsmottagare

Assistansersättning betalas ut för att bekosta den personliga assistans som den enskilde får (jämför 51 kap. 4 § SFB). Det är därför viktigt att känna till hur personlig assistans kan utföras, hur ersättningen kan betalas ut, vilka som kan få pengarna och vad som krävs för utbetalning.

9 § första stycket förordningen om assistansersättning Assistansersättning som betalas månadsvis ska kunna lyftas av mottagaren den 20 i utbetalningsmånaden. Om utbetalningsdagen infaller på en lördag, söndag eller helgdag, ska ersättningen kunna lyftas närmast föregående vardag

Försäkringskassans vägledning (2005:1) Utbetalning av förmåner, bidrag och ersättningar behandlar bland annat frågor om

  • utmätning
  • vem som aviseras om utbetalningen.

14.1 Assistansersättning används för köp av personlig assistans eller för kostnader för personliga assistenter​

Assistansersättning betalas ut under förutsättning att den försäkrade använder den till att köpa assistans från en anordnare eller själv anställer och avlönar sina personliga assistenter (51 kap. 4 § SFB och prop. 2007/08:61 s. 17). Denna bestämmelse ska säkerställa att assistansersättningen används för det som den är avsedd till.

Assistansersättningen är en skattefri inkomst enligt 8 kap. 19 § inkomstskattelagen (1999:1229). Eftersom ersättningen används för köp eller kostnader för personliga assistenter ska avdrag för preliminärskatt och inbetalning av arbetsgivaravgifter göras. Det är inte möjligt att använda assistansersättningen, som inte är föremål för beskattning hos mottagaren, för andra utgifter för den försäkrade som inte har en koppling till köp av assistans eller kostnader för personliga assistenter.

Assistansersättningen får inte utmätas, vilket innebär att den försäkrades fordran hos Försäkringskassan inte kan utmätas. Den kan inte heller överlåtas förrän den förfallit till betalning (107 kap. 9 § SFB).

14.1.1 Den som köper assistans​

När den försäkrade anlitar en assistansanordnare sker ett köp. De medel (assistans-ersättning) som anordnaren får från den försäkrade blir inkomster i verksamheten. Assistansersättningen är en inkomst i anordnarens näringsverksamhet, vilket innebär att samma skatteregler gäller för assistansanordnare som för andra företag. Assistans-anordnaren kan därför inte betala tillbaka sparade medel till den försäkrade. Det är Skatteverket som bedömer vilka kostnader som är godtagbara i en assistansverksamhet och som det kan medges skatteavdrag för. (Jämför prop. 2007/08:61 s. 20)

14.1.2 Den som själv anställer sina assistenter​

Den som själv anställer sina assistenter kan bara använda ersättningen till att betala kostnader som har samband med anställningen och arbetet som personlig assistent (11 a § förordningen [1993:1091] och prop. 2007/08:61 s. 22). Hen kan inte själv ta ut medel ur assistansersättningen för eget arbete. Medel som är skattefria hos mottagaren kan inte användas som skattefri ersättning för utfört arbete. För att säker-ställa att assistansersättningen bara används för kostnader för personliga assistenter är den försäkrade skyldig att redovisa samtliga kostnader till Försäkringskassan, se nedan.

De kostnadsslag som anges i 5 a § i förordningen (1993:1091) avser kostnader för personliga assistenter och gäller därför bara den som själv anställer sina assistenter (jämför prop. 2007/08:61 s. 22). Därför gäller det allmänna rådet (RAR 2002:6) till 5 a § förordningen (1993:1091) bara den som själv anställer sina assistenter.

14.1.3 Uppföljning och kontroll av utbetald ersättning​

I förarbetena talar man om bestämmelsen i 51 kap. 4 § SFB som en förutsättning för assistansersättningens legitimitet. Men en bestämmelse som beskriver under vilka förutsättningar assistansersättning betalas ut kan inte leda till denna önskade effekt om den inte kompletteras med möjligheter till uppföljning och kontroll. I detta sammanhang innebär uppföljning och kontroll att de försäkrade lämnar uppgifter om att de använt utbetald assistansersättning på det sätt som anges i lag, förordning eller föreskrifter. För att följa upp att den som inte själv är arbetsgivare för sina assistenter använder den utbetalda ersättningen för att köpa assistans av en assistansanordnare behöver Försäkringskassan få tillgång till uppgifter om anordnaren och underlag i form av avtal med mera som visar att anordnaren anlitats och att assistansersättningen använts för köp av assistans. Grundläggande för kontrollen bör vara att Försäkringskassan begär att den försäkrade antingen kan visa någon form av kvittens från anordnaren som styrker köp av assistans eller redovisa att lön med mera har betalats till personliga assistenter. (Jämför prop. 2007/08:61 s. 23–24)

För att kunna upprätthålla denna kontroll finns krav på att kostnader och köp ska redovisas (7 och 11 a §§ förordningen [1993:1091]). Försäkringskassan har i sina föreskrifter (FKFS 2016:4) reglerat hur denna redovisning ska göras och att det ska finnas ett avtal mellan den försäkrade och den assistansanordnare som hen köper sin assistans av. Du kan läsa mer om redovisning i kapitel 15, 16 och 17.

14.1.4 Assistansersättning betalas ut i efterskott, men Försäkringskassan kan medge utbetalning i förskott​

Enligt huvudregeln betalas assistansersättning ut månadsvis med ett visst belopp för det antal beviljade assistanstimmar som en person har fått assistans (51 kap. 14 § SFB). Det innebär att ersättningen betalas ut först efter att Försäkringskassan har fått redovisning av den utförda assistansen.

Försäkringskassan kan medge att utbetalningen i stället grundas på ett beräknat antal assistanstimmar för månaden och betalas ut i förskott med ett preliminärt belopp (51 kap. 15 § SFB). I förarbetena framgår att möjligheten att betala ut ersättningen i förskott infördes för att den som själv anställer sina assistenter ska kunna avlöna dem och klara övriga omkostnader utan att ligga ute med pengar (prop. 1992/93:159 s. 71). Det innebär att Försäkringskassan kan medge utbetalning i förskott till den som anställer alla sina assistenter själv under förutsättning att det inte sker i aktiebolag, handelsbolag, kommanditbolag eller enskild firma. Läs mer om de redovisningsbestämmelser som är specifika för utbetalning i efterskott i kapitel 16 och i förskott i kapitel 17.

Metodstöd – förskottsbetalning

Den som själv anställer alla sina assistenter ska vara registrerad som arbetsgivare hos Skatteverket för att kunna få utbetalning i förskott.

Även den som själv anställer alla sina assistenter och köper viss administrativ hjälp kan bedömas uppfylla förutsättningarna för att få utbetalning i förskott.

Den som själv anställer sina assistenter kan i undantagsfall även köpa viss assistans av en anordnare och trots det få utbetalning i förskott. Det ska då handla om ett tillfälligt köp av assistans, till exempel på grund av att en assistent plötsligt avlidit eller måste avskedas med kort varsel. Köpet ska avse en kort tid och täcka ett särskilt behov av vikarie till dess en ny assistent har kunnat anställas.

Om den som anställer alla sina assistenter vill ha förskottsbetalning utreder du om vi kan bevilja förskott. För att få förskott ska den försäkrade

  • anställa alla sina assistenter själv
  • ha anmält till IVO att hen anställer själv
  • vara registrerad som arbetsgivare hos Skatteverket
  • inte bedriva den egna assistansen som näringsverksamhet.

Förskott kan bara beviljas från och med den första månaden i en beviljandeperiod.

Du beslutar att förskott ska upphöra när något av följande inträffar: Den försäkrade

  • köper viss assistans, och du bedömer att förutsättningarna för tillfälligt köp inte är uppfyllda
  • byter från att anställa sina assistenter till att köpa assistans
  • återtar anmälan hos IVO
  • inte längre är registrerad som arbetsgivare hos Skatteverket
  • bedriver den egna assistansverksamheten som näringsverksamhet.

Du beslutar att den försäkrade får efterskottsbetalning från och med månaden efter den månad som senast betalats ut preliminärt. Det kan innebära att förskott avslutas innan beviljandeperioden är slut.

Läs mer

Om redovisning av utförd assistans i kapitel 16 och 17. I avsnitt 16.3.2 kan du läsa om beviljandeperiod med både utbetalning i förskott och efterskott. I avsnitt 17.3 kan du läsa om slutavräkning.

14.2 Utförandet av personlig assistans​

Personlig assistans utförs av personliga assistenter. Det är den enskilde som avgör vem som ska utföra assistansen. Den som har rätt till assistansersättning kan själv anställa sina assistenter eller köpa personlig assistans av en assistansanordnare. En kombination av alternativen är också möjlig.

Den som är arbetsgivare för eller uppdragsgivare åt en personlig assistent har vissa skyldigheter att lämna uppgifter till Försäkringskassan enligt 51 kap. 24 § SFB.

Med arbetsgivare menas både den som själv anställer sina assistenter och den assistansanordnare som är arbetsgivare för personliga assistenter (prop. 2012/13:1, utgiftsområde 9, s. 239).

Med uppdragsgivare menas till exempel den som anlitar en assistent genom bemanningsföretag eller den som anlitar en assistent som bedriver enskild närings-verksamhet (jämför prop. 2012/13:1, utgiftsområde 9, s. 256 och 258).

Läs mer

om kraven på assistenten och arbetsgivaren eller uppdragsgivares uppgiftsskyldighet i kapitel 15.

14.2.1 Den försäkrade anställer själv sina assistenter​

Den som valt att själv anställa assistenter blir arbetsgivare för dem.

Den som själv anställer sina assistenter ska anmäla det till IVO innan assistenten börjar sitt arbete (23 § LSS).

Med arbetsgivarrollen följer en hel del skyldigheter (prop. 1992/93:159 s. 73). Som arbetsgivare är man till exempel skyldig att göra skatteavdrag och betala in arbets-givaravgifter (10 kap. skatteförfarandelagen [2011:1244] och 2 kap. socialavgiftslagen [2000:980]). Den som själv anställer sina assistenter ska därför också vara registrerad som arbetsgivare hos Skatteverket.

En försäkrad kan själv bedriva assistansverksamhet i egen näringsverksamhet (enskild firma) genom att hen anordnar assistans för andra brukare. En försäkrad som är egen näringsidkare kan dock inte köpa assistans av sin egen firma (fysisk person), eftersom den inte kan ses som fristående i förhållande till den försäkrade. Den försäkrade kan alltså inte bedriva näringsverksamhet med sig själv som kund. Assistansersättningen är enligt lag skattefri för den försäkrade och kan därför inte utgöra inkomst i hens enskilda näringsverksamhet.

Om den försäkrade inte fyllt 18 år

Skatteverket bedömer att en underårig inte med rättslig verkan kan betala ut ersättning för arbete till sin personliga assistent. Ersättningen får i stället anses utbetald av den underåriges förmyndare, vanligen någon av barnets föräldrar. Det innebär att någon av föräldrarna ska registreras i Skatteverkets arbetsgivarregister. I vissa undantagsfall kan det bli aktuellt att registrera den som är underårig som arbetsgivare, till exempel den som fyllt 16 år och som med överförmyndarens samtycke bedriver näringsverksamhet (rörelse) och anlitar arbetskraft i verksamheten (13 kap. 13 § föräldrabalken) eller en underårig med eget hushåll och som i hushållet betalar ut arbetsersättning som innebär skyldighet att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter. Detta innebär att föräldrar till ett omyndigt barn kan köpa assistans av en assistansanordnare eller själva anställa assistenter för barnets räkning. I de fall som de själva anställer assistenter för sitt barns räkning är det inte fråga om ett köp av personlig assistans, vilket betyder att assistansersättningen ska redovisas på samma sätt som om den försäkrade (barnet) själv hade anställt sina personliga assistenter.

Skatteverket behandlar i ett rättsligt ställningstagande (2006-11-03, dnr 131 590173-06/111) frågan om barn själva kan anställa sina personliga assistenter. Se https://www4.skatteverket.se/rattsligvagledning.

När den försäkrade fyller 18 år

När den försäkrade fyller 18 år och föräldrarna tidigare har anställt assistenter för hens räkning, måste hen bestämma hur assistansen fortsättningsvis ska anordnas.

Den som har god man

Enligt föräldrabalken 14 kap. 14 § får en god man endast med överförmyndarens samtycke låta den enskilde driva rörelse som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen. Av bokföringslagen (2 kap. 6 §) framgår att en fysisk person som bedriver näringsverksamhet är bokföringsskyldig för denna.

Den som själv anställer sina assistenter bedriver inte näringsverksamhet. Det finns därför inte reglerat i lag att det behövs ett samtycke från överförmyndaren för att en god man för huvudmannens räkning ska kunna anställa assistenter och i övrigt sköta det som har med anordnandet av assistans att göra.

Om den gode mannen hjälper den försäkrade att vara arbetsgivare åt sina assistenter behöver det oftast inte finnas ett samtycke från överförmyndaren. Det behövs dock när assistansen bedrivs i näringsverksamhet. När det finns indikationer på att assistansen bedrivs i näringsverksamhet ska vi därför kontakta den gode mannen för att ta reda på om det finns ett samtycke.

14.2.2 Kommunen eller någon annan som bedriver verksamhet med personlig assistans​

Den försäkrade kan välja att ingå avtal om och köpa personlig assistans av en kommun eller någon annan som har tillstånd enligt 23 § LSS att bedriva verksamhet med personlig assistans.

Kommunen har ett ansvar för att tillhandahålla assistans (2 § andra stycket LSS). En kommun som ska bedriva verksamhet med personlig assistans ska anmäla det till IVO innan verksamheten börjar (23 § LSS). Detta gäller även regioner.

Kommunen kan utföra assistansen i egen regi eller välja att lägga ut hela eller delar av verksamheten på entreprenad. Den som har valt kommunen som anordnare och har avtal med kommunen har formellt kommunen som anordnare även om kommunen lägger ut hela sin verksamhet med personlig assistans på entreprenad. Assistansen utförs då av någon annan på kommunens uppdrag.

Andra anordnare än kommunen kan till exempel vara bolag, stiftelser, föreningar, andra privata aktörer eller någon som valt att anordna sin egen assistans inom ramen för en juridisk person, exempelvis aktiebolag, handelsbolag eller kooperativ. Det är möjligt för den försäkrade att köpa assistans från till exempel ett aktiebolag som hen själv är ägare eller delägare i. Det beror på att bolaget är en självständig juridisk person som är fristående från den försäkrade själv. Gemensamt är att andra anordnare än kommunen måste ha beviljats tillstånd för att bedriva verksamhet med personlig assistans av IVO enligt 23 § LSS.

Den som är arbetsgivare är skyldig att göra skatteavdrag och betala in arbetsgivar-avgifter (10 kap. skatteförfarandelagen [2011:1244] och 2 kap. socialavgiftslagen [2000:980]). Den som avser att bedriva näringsverksamhet som anordnare av personlig assistans ska därför registrera sig som arbetsgivare hos Skatteverket.

Skatteverket kan efter ansökan från en anordnare besluta att godkänna denne för F-skatt. Ett godkännande innebär att företagaren ansvarar för att betala skatter och socialavgifter på ersättning för utfört arbete. Ett av villkoren för att bli godkänd för F-skatt är att man ska bedriva näringsverksamhet. Det är lämpligt att Försäkringskassan kontaktar Skatteverket vid frågor om F-skatt med mera. Mer information om F-skatt finns på www.skatteverket.se.

14.2.3 Avtal med en assistansanordnare​

Ett avtal mellan den försäkrade och en assistansanordnare behöver minst innehålla dessa uppgifter:

  • den försäkrades namn och personnummer
  • anordnarens eller kommunens namn och organisationsnummer eller personnummer
  • daterad underskrift av den försäkrade och anordnaren eller kommunen
  • specifikation över vad avtalet gäller
  • från och med vilken tidpunkt avtalet börjar gälla.

Avtal med en assistansanordnare om personlig assistans till ett barn bör undertecknas av båda föräldrarna, förutsatt att de har gemensam vårdnad.

När den försäkrade fyller 18 år och vårdnadshavarna tidigare har undertecknat ett avtal med en anordnare, ska Försäkringskassan kontakta den försäkrade. Om hen har en legal ställföreträdare ska den kontaktas. Försäkringskassan ska fråga om den försäkrade kommer att fortsätta ha avtal med samma anordnare. Svaret ska dokumenteras i ärendet. Om den försäkrade fortsatt kommer att ha avtal med samma anordnare behöver inget nytt avtal begäras in.

14.3 Möjliga betalningsmottagare​

Den försäkrade kan själv ta emot ersättningen eller begära att den betalas till någon annan. Den försäkrade ska skriftligen meddela Försäkringskassan uppgifter om konto. För att Försäkringskassan ska betala ut assistansersättning måste ett antal förutsätt-ningar vara uppfyllda. De varierar beroende på vem som är betalningsmottagare. Det finns en möjlighet för Försäkringskassan att betala ut assistansersättning till kommunen om den försäkrade har fått biträde av personlig assistent genom kommunen under en retroaktiv tid enligt 51 kap 17 § SFB. Den situationen beskrivs i avsnitt 13.2.

En annan anordnare än kommunen som saknar tillstånd att bedriva verksamhet med personlig assistans kan inte vara betalningsmottagare av assistansersättningen, se avsnitt 14.3.2.

14.3.1 Utbetalning till den försäkrade​

Huvudregeln är att assistansersättningen betalas ut till den försäkrade (51 kap. 2, 14– 15 §§ SFB). Assistansersättning betalas enbart under förutsättning att den används för köp av personlig assistans eller för kostnader för personliga assistenter (51 kap. 4 § SFB). För att assistansersättning ska kunna betalas ut till den försäkrade måste en av dessa förutsättningar vara uppfyllda:

  • Den försäkrade har skrivit avtal om att köpa personlig assistans med kommunen eller någon annan anordnare.
  • Den försäkrade har själv anställt personliga assistenter.

Försäkringskassan kan betala ut assistansersättning till den som själv har anställt personliga assistenter även om hen inte har anmält det till IVO (FKRS 2019:03).

Om en anordnare har varit betalningsmottagare men det senare visar sig att den inte längre är godkänd för F-skatt, ska assistansersättningen betalas ut till den försäkrade själv. Hen ska då själv betala arbetsgivaravgifter och göra skatteavdrag. Om detta inte görs, kan Skatteverket i efterhand kräva den försäkrade på skattebeloppet.

14.3.2 Utbetalning till en assistansanordnare​

Försäkringskassan får på begäran av den försäkrade besluta att assistansersättningen ska betalas ut till en kommun eller någon annan som har tillstånd enligt 23 § LSS att bedriva verksamhet med personlig assistans (51 kap. 19 § SFB).

Om det finns skäl för det kan Försäkringskassan välja att inte betala ut ersättningen till en assistansanordnare även om den försäkrade har begärt att vi ska göra det. Om Försäkringskassan har betalat ut ersättningen direkt till anordnaren på den försäkrades begäran, och det senare framkommer att det finns skäl för att inte betala ut ersättningen till anordnaren, får Försäkringskassan fatta ett nytt beslut om betalningsmottagare (HFD 2019 ref. 21)

Vi får inte betala ut ersättning till privata anordnare som saknar tillstånd från IVO att yrkesmässigt bedriva verksamhet med personlig assistans. Det här omfattar även anordnare som tidigare har haft ett tillstånd som återkallats. Vi får inte heller betala ut ersättning när en privat anordnare har tillstånd som inte omfattar den försäkrades grupp i personkretsen eller hens ålderskategori.

När vi ska betala ut enligt undantagen i 51 kap. 16 b § SFB ska vi betala ut till den försäkrade. Läs mer om när anordnaren inte har tillstånd i avsnitt 15.6.10.

Försäkringskassan bör inte åta sig att betala ut assistansersättning till mer än en betalningsmottagare (RAR 2002:6 till 51 kap. 19 § SFB). Försäkringskassans beslut om utbetalning till någon annan än den försäkrade ska skickas till kommunen (jämför 51 kap. 21 § SFB).

En begäran om utbetalning till kommunen eller annan ska göras på blanketten Begäran om betalningsmottagare och anordnare av assistansersättning (3079). Till begäran ska den försäkrade bifoga ett skriftligt avtal om personlig assistans mellan hen och assistansanordnaren. (3 § första stycket föreskrifterna [FKFS 2016:4])

En begäran om utbetalning ska vara egenhändigt undertecknad oavsett om den är elektronisk eller i pappersform (jämför 110 kap. 4 § andra stycket SFB). Den tekniska lösningen som finns på Mina sidor på Försäkringskassans webbplats uppfyller de här kraven. Om begäran om utbetalning skickas in i den e-tjänsten är den elektroniskt signerad.

Om en elektroniskt signerad begäran om utbetalning skrivs ut på papper kan under-skriften inte godtas i detta format. Den utskrivna blanketten måste i sig vara egenhändigt undertecknad av den försäkrade.

Om den försäkrade är ett barn ska begäran vara underskriven av båda vårdnads-havarna.

När den försäkrade fyller 18 år och vårdnadshavarna tidigare har undertecknat begäran om utbetalning till en anordnare ska Försäkringskassan kontakta den försäkrade. Om hen har en legal ställföreträdare ska den kontaktas. Försäkringskassan ska fråga om den försäkrade vill att utbetalningen även i fortsättningen ska gå direkt till anordnaren. Svaret ska dokumenteras i ärendet. Om svaret är ja behövs inte någon ny skriftlig begäran om utbetalning.

För att ersättningen ska kunna betalas ut till en annan anordnare än en kommun ska anordnaren vara godkänd för F-skatt. Om anordnaren är arbetsgivare ska den vara registrerad som arbetsgivare hos Skatteverket. (3 § tredje stycket föreskrifterna [FKFS 2016:4])

Förutsättningarna i 3 § föreskrifterna (FKFS 2016:4) måste vara uppfyllda vid varje utbetalningstillfälle. Det är inte tillräckligt att förutsättningarna är uppfyllda vid den tidpunkt då Försäkringskassan får en begäran om utbetalning till någon annan.

14.3.3 Byte av betalningsmottagare​

En begäran om att assistansersättningen ska betalas ut till en ny betalningsmottagare ska ha kommit in till Försäkringskassan senast den sista vardagen i månaden innan assistansen utförs. Om begäran kommer in senare ska ersättningen betalas ut till den försäkrade. (3 § andra stycket föreskrifterna [FKFS 2016:4])

Vid efterskottsbetalning är det redan före utbetalningen känt vem som har utfört assistansen. Om någon begär att ersättningen ska betalas till en ny anordnare kan Försäkringskassan göra det bara om det framgår av tidsredovisningen för den månaden att assistansen har utförts av den anordnaren eller någon som den har anlitat. Om den tidigare anordnaren står kvar som betalningsmottagare och en ny anordnare har utfört assistans under delar av månaden ska Försäkringskassan betala ersättningen till den försäkrade, som själv får betala den som anordnat assistansen.

14.3.4 Beslut om utbetalning till någon annan på Försäkringskassans initiativ​

Försäkringskassan har möjlighet att i vissa fall besluta att betala ut assistans-ersättningen till någon annan än den försäkrade (51 kap. 18 § SFB).

Om den försäkrade till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet, långvarigt missbruk av beroendeframkallande medel eller någon annan liknande orsak är ur stånd att själv ta hand om assistansersättningen, får Försäkringskassan besluta att ersättningen ska betalas ut till någon annan person eller till en kommun.

Försäkringskassan kan tillämpa denna bestämmelse oavsett om den försäkrade får ersättningen för att köpa assistans av en anordnare eller för att avlöna sina assistenter.

Om Försäkringskassan beslutar att assistansersättningen ska betalas till någon annan ska kommunen få ett beslut om det (51 kap. 21 § SFB). Det ska bara innehålla uppgift om från och med när och till vem ersättningen kommer att betalas ut samt att Försäkringskassan har fattat beslutet med stöd av 51 kap. 18 § SFB.

Den som Försäkringskassan har beslutat att ersättningen ska betalas ut till blir endast betalningsmottagare. Den som är arbetsgivare för assistenterna ska fortsätta att fullgöra sin roll som arbetsgivare. Om den försäkrade till exempel själv har varit arbetsgivare till sina assistenter så ska hen fortsätta att fullgöra de skyldigheter som finns i rollen som arbetsgivare.