10 SFB och andra stödformer
Detta kapitel behandlar de avgränsningar som behöver göras mot andra stödformer för personer med funktionshinder. Redogörelsen är inte uttömmande. Det kan finnas andra avgränsningar som kan vara aktuella i enskilda ärenden hos Försäkringskassan.
Detta kapitel behandlar
- bostad med särskild service enligt LSS och SoL
- begreppet omvårdnad
- SFB och LSS
- SFB och SoL
- SFB och speciella skolformer
- vissa andra boendeformer
- särskilt utbildningsstöd/assistans
- personligt biträde till arbetshandikappad
- hjälpmedel och bostadsanpassning.
10.1 Bostad med särskild service enligt LSS och SoL – en möjlighet att leva som andra
Personer med funktionshinder har under stora delar av 1900-talet varit hänvisade till att bo på institutioner såsom mentalsjukhus, anstalter, vårdhem och sjukhus. Under 1960-talet började institutionerna att avskaffas. I stället eftersträvades mindre och mer hemlika boendeformer. På 1970-talet genomfördes en rad åtgärder för att personer med funktionshinder skulle kunna bo i en egen bostad. LSS med dess olika specificerade insatser har än mer bidragit till att personer med funktionshinder kan bo och leva som andra. Det innebär att bo i en fullvärdig bostad som är personens privata och permanenta hem, och som inte har en institutionell prägel. (Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS. Stöd för rättstillämpning och handläggning, Socialstyrelsen, s. 3 och 25)
Samhället har enligt SoL en skyldighet att ordna lämplig bostad och service för personer med funktionshinder. Personer med omfattande funktionshinder har dessutom rätt till bostad enligt LSS. (Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS. Stöd för rättstillämpning och handläggning, Socialstyrelsen, s. 26)
Syftet med LSS är att verksamhet och insatser enligt lagen ska främja jämlikhet i levnadsvillkoren och full delaktighet i samhällslivet för de personer som lagen omfattar. Målet är att personer med funktionshinder ska få möjlighet att leva som andra (5 § LSS).
Av SoL framgår att socialnämnden ska verka för att personer som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra (5 kap. 7 §). Detta kan innebära att personen får bo på ett sätt som är anpassat efter behov av särskilt stöd. Insatsen ”bostad med särskild service” är enligt SoL en rättighet för den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt. Insatsen ska tillförsäkra personen en skälig levnadsnivå och förutsätter en individuell behovsbedömning där hänsyn tas till personens helhetssituation. SoL är en ramlag utan specificerade insatser och ger inte personen en ovillkorlig rätt till en viss typ av insats. Det är fullt möjligt att kommunen föreslår en alternativ insats så länge den tillgodoser behovet och medför en skälig levnadsnivå. (Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS. Stöd för rättstillämpning och handläggning, Socialstyrelsen, s. 26)
Boendeformernas benämningar och innehåll, både vad avser SoL och LSS, kan variera från kommun till kommun. Det kan vara svårt att klart avgränsa och skilja de olika boendeformerna från varandra. Under senare år har en rad mellanformer utvecklats utifrån strävan att tillgodose olika individuella behov och lokala förutsättningar. Det är därför lämpligt att Försäkringskassan hämtar in dokumentation och beslut från kommunen som visar vilken slags boendeinsats enligt LSS eller SoL som personen med funktionsnedsättning som söker assistansersättning har blivit beviljad. Se även avsnitt 6.3.
10.2 Begreppet omvårdnad – vad innebär det?
Vid utredning om rätten till assistansersättning och dess omfattning är det viktigt att utreda boende- och vistelseformerna eftersom det är avgörande för om personen kan få assistansersättning eller inte. Det har också betydelse för omfattningen av antalet assistanstimmar. Försäkringskassan måste ta ställning till om en annan insats enligt till exempel LSS och SoL påverkar rätten till assistansersättning. Huvudmannen för insatser enligt LSS och SoL är kommunen.
Begreppet omvårdnad finns i såväl LSS och SoL. Gemensamt är att det inte finns någon allmänt vedertagen definition av begreppet, men däremot kan dess syfte och innehåll beskrivas.
10.2.1 Omvårdnad enligt LSS
Alla verksamheter enligt LSS ska vara grundade på respekt för personens självbestämmande och integritet. Personen ska i största möjliga utsträckning ges inflytande över de insatser som ges. I verksamheten ska det finnas den personal som behövs för att ett gott stöd och en god service och omvårdnad ska kunna ges (6 § LSS).
Vidare gäller även att insatser enligt LSS ska anpassas till personens individuella behov och utformas på ett sätt så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv (7 § LSS).
I insatserna enligt 9 § 5–8 och 10 samt insatsen bostad med särskild service för vuxna ingår omvårdnad (9 e § LSS). Hit hör bland annat insatserna korttidsvistelse utanför det egna hemmet, boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet och bostad med särskild service för vuxna eller annan anpassad bostad för vuxna (9 § 6,8 och 9 LSS).
Det finns inte någon allmänt vedertagen definition av omvårdnad enligt LSS. Begreppet fanns även i omsorgslagen. Av förarbetena framkommer det att i begreppet ingår en skyldighet att stödja och hjälpa personen med dagliga behov som hen har svårigheter att klara själv. Det kan till exempel vara hjälp med att sköta hygien, att äta, klä sig, att gå och förflytta sig liksom hjälp med att klara till exempel personliga inköp. Omvårdnaden ska ges utifrån personens behov. I ansvaret för omvårdnaden ligger också att hjälpa personen så att hen får den hjälp som behövs från sjukvården, tandvården och de hjälpmedel som behövs. I begreppet ingår även att se till att misstankar om övergrepp och andra brott polisanmäls så att de blir utredda och föremål för åtgärd. (Prop. 1992/93:159 s. 181–182)
Omvårdnad kan ses som ett samlingsbegrepp för allt som en person behöver hjälp med i sin dagliga livsföring. Det innebär att omvårdnad innehåller både stöd och service som ska tillgodose personens individuella, psykiska, fysiska och sociala behov. Omvårdnaden kan bestå av såväl praktisk hjälp som av mer vägledande natur, allt beroende på personens behov och förutsättningar. Omvårdnaden syftar till att underlätta för personen att leva som andra. Oavsett innehåll ska omvårdnaden ges på ett sådant sätt att den stärker personens tilltro till sin egen förmåga. (Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS. Stöd för rättstillämpning och handläggning, Socialstyrelsen, s. 39)
Omvårdnad kan konkret innebära hjälp med att:
- äta, dricka och förflytta sig
- sköta personlig hygien och att klä sig
- sköta hemmet, tillreda måltider, göra ärenden och inköp
- kommunicera, upprätthålla sociala kontakter och bryta isolering
- göra tillvaron begriplig, förutsägbar och trygg samt hjälp med att planera framåt
- göra hälso- och sjukvård, inklusive habilitering, rehabilitering och hjälpmedel, och tandvård tillgänglig
- se till att misstankar om övergrepp och andra brott mot personen polisanmäls. (Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS. Stöd för rättstillämpning och handläggning, s. 39)
Behovet av omvårdnad varierar mellan olika personer. Det kan också variera över tid för en och samma person till exempel på grund av att personen blir äldre eller att behovet förändras. Omvårdnaden ska därför kontinuerligt anpassas efter de omständigheter som råder och hela tiden svara mot personens aktuella situation och behov. (Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS. Stöd för rättstillämpning och handläggning, Socialstyrelsen, s. 42)
Det ska finnas den personal som behövs för att ge ett gott stöd, en god service och omvårdnad i verksamheter enligt LSS (6 § LSS). Personalen ska ha den utbildning och erfarenhet som kan krävas för varje specifik uppgift (prop. 1992/93:159 s. 171).
I kombination med vissa vistelseformer kan det förekomma att personen är beviljad personlig assistans enligt LSS eller SFB. Kontinuiteten i det personliga stödet är inte alltid samma sak som att staten ska stå för kostnaden via assistansersättningen. Det kan i stället betyda att den personliga assistenten kan komma att få en annan uppdragsgivare under denna tid.
Omvårdnad enligt SoL
I SoL finns det särskilda bestämmelser för olika grupper. Personer med funktionshinder är en av dessa grupper. Insatser för personer med funktionshinder kallas i SoL omsorger om funktionshindrade. Med omsorger avses insatser i form av service och omvårdnad som omfattas av socialtjänstlagen.
Med service avses bland annat
- praktisk hjälp med hemmets skötsel, till exempel städning och tvätt
- hjälp med inköp
- hjälp med ärenden på post och bank
- tillredning av måltider eller distribution av färdiglagad mat.
Med omvårdnad avses vad som mer behövs för att tillgodose fysiska, psykiska och sociala behov, bland annat
- hjälp med att dricka, klä sig och förflytta sig
- hjälp med att sköta personlig hygien
- insatser för att bryta isolering
- insatser för att känna trygghet och säkerhet.
10.3 SFB och LSS
9 § LSS Insatserna för särskilt stöd och service är
- rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskild kunskap om problem och livsbetingelser för människor med stora och varaktiga funktionshinder,
- biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans, till den del behovet av stöd inte täcks av beviljade assistanstimmar enligt 51 kap. socialförsäkringsbalken,
- ledsagarservice,
- biträde av kontaktperson,
- avlösarservice i hemmet,
- korttidsvistelse utanför det egna hemmet,
- korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet i anslutning till skoldagen samt under lov,
- boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,
- bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna,
- daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig.
I LSS finns tio insatser angivna (9 § LSS). Personer som tillhör lagens personkrets har rätt till insatserna i form av särskilt stöd och särskild service enligt 9 § 1–9, om de behöver sådan hjälp i sin dagliga livsföring och om deras behov inte tillgodoses på annat sätt. Personer som tillhör lagens personkrets, första och andra gruppen, har även rätt till insatser enligt 9 § 10 (7 § LSS).
Personen ska genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna ska vara varaktiga och samordnade. De ska anpassas till personens individuella behov och utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv (7 § LSS).
En insats enligt LSS ska endast ges om personen har begärt det (8 § LSS). Det är alltså frivilligt för personen att delta i till exempel daglig verksamhet eller att använda sig av korttidstillsyn i samband med skoldagen eller under lovet. Detta gör att assistansersättning kan betalas ut under den tid personen inte deltar i sådana verksamheter om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.
För rätt till assistansersättning krävs att en person för sin dagliga livsföring har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov under i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan (51 kap. 3 § SFB).
Nedan beskrivs de olika insatserna och hur de påverkat rätten till assistansersättning.
10.3.1 Råd och stöd
Insatsen ger rätt till stöd från personer med särskild kunskap om hur det är att leva med funktionshinder. Det kan vara kuratorer, psykologer, sjukgymnaster, arbetsterapeuter m.fl. Rådgivning och annat personligt stöd är ett komplement till rehabilitering och habilitering som ges via HSL eller SoL. (prop. 1992/93:159 s. 173–174)
Regionen ansvarar i regel för insatsen (2 § första stycket LSS).
Assistansersättning kan beviljas vid de tillfällen personer har rådgivning och stöd om behovet av personlig assistans finns i samband med dessa tillfällen och behovet i övrigt är förenligt med bestämmelserna i SFB.
10.3.2 Biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för personlig assistans (9 § LSS p. 2)
Biträde av personlig assistent innebär att kommunen i samråd med den enskilde anordnar assistans i kommunens egen regi eller genom uppdrag till kooperativ, företag eller annan som de har avtal med. Kommunen är skyldig att göra det när den enskilde inte vill anordna sin personliga assistans själv (se prop. 1992/93:159 s. 175).
Kommunen kan också bevilja ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för assistans. Den enskilde får då pengar som hen använder för att köpa assistans eller själv anställa personliga assistenter (se prop. 1992/93:159 s. 175).
Läs mer om personlig assistans och assistansersättning i kapitel 1, 3 och 9 och om köp av personlig assistans eller kostnader för personliga assistenter i kapitel 14.
10.3.3 Ledsagarservice
Insatsen ledsagning ges som ett led för att underlätta för personen att ha kontakter med andra. Ledsagningen syftar till att bryta isolering som ofta kan bli följden av ett funktionshinder. Insatsen bör ha karaktären av en personlig service och anpassas efter de individuella behoven. (prop. 1992/93:159 s. 178)
Den som inte har behov av personlig assistans, alltså inte har behov av hjälp med de grundläggande behoven, utan har behov av hjälp för att till exempel delta i samhälls- och kulturlivet kan i stället ha rätt till ledsagarservice.
Assistansersättning är inte förenlig med ledsagning. Har personen behov av hjälp med de grundläggande behoven i genomsnitt mer är 20 timmar per vecka har hen även rätt assistansersättning för andra behov som inte tillgodoses på något annat sätt. I dessa behov ryms de behov som ledsagningen är tänkt att tillgodose. När en person får personlig assistans enligt LSS eller assistansersättning enligt SFB upphör i regel ett beslut om ledsagning.
10.3.4 Kontaktperson
En kontaktperson är en medmänniska som hjälper till att minska den sociala isoleringen. Kontaktpersonen kan underlätta för den enskilde så att hen kan komma ut och träffa människor. (prop. 1992/93:159 s. 178)
En kontaktperson ska inte tillgodose de behov som en personlig assistent hjälper till med. En kontaktperson ska inte hjälpa individen med den personliga omvårdnaden.
Assistansersättning kan beviljas under den tid personen träffar sin kontaktperson om ett behov av personlig assistans finns som i övrigt är förenligt med bestämmelserna i socialförsäkringsbalken.
10.3.5 Avlösarservice i hemmet
Avlösarservice i hemmet är till för att anhöriga, eller familjehemsförälder, ska få avkoppling och kunna uträtta sysslor utanför hemmet. Insatsen kan både vara regelbunden och till för oförutsedda situationer. Den ska kunna beviljas när som helst på dygnet. (prop. 1992/93:159 s. 76–77 och s. 178)
Omvårdnad ingår i insatsen (9 e § LSS).
Assistansersättning är inte förenlig med avlösarservice i hemmet. Assistansersättning kan inte beviljas för samma tid och behov som insatsen avlösarservice tillgodoser. När en person får personlig assistans enligt LSS eller assistansersättning enligt SFB upphör i regel ett beslut om avlösarservice i hemmet.
10.3.6 Korttidsvistelse utanför det egna hemmet
Genom att personen med funktionshinder får korttidsvistelse utanför det egna hemmet ska de anhöriga kunna få avlösning och utrymme för avkoppling. För personen med funktionshinder kan korttidsvistelsen både tillgodose behovet av miljöombyte och rekreation och ge möjlighet till personlig utveckling. Korttidsvistelsen kan förläggas till ett korttidshem eller i en annan familj – en stödfamilj. Sommarläger och annan lägerverksamhet kan också vara en form av korttidsvistelse. Även kortkurser vid folkhögskola eller liknande kan beviljas under insatsen korttidsvistelse. Insatsen kan även ses som ett led i att bryta ett beroendeförhållande mellan barn och föräldrar (prop. 1992/93:159 s. 77). Omvårdnad ingår i insatsen korttidsvistelse (9 e § LSS). Se även avsnitt 10.2.1.
I begreppet omvårdnad ingår en skyldighet att ge stöd och hjälp med personliga behov som personer inte kan klara själv. Det kan till exempel röra sig om hjälp med att sköta hygien, klä sig, gå och förflytta sig liksom att klara inköp eller liknande. Det är personens individuella, psykiska och fysiska behov som ska kunna tillgodoses via omvårdnaden. (Prop. 1992/93:159 s. 181–182).
Assistansersättning kan beviljas för tid då personen är på korttidsvistelse utanför det egna hemmet för de omvårdnads- och assistansbehov som inte tillgodoses genom insatsen.
10.3.7 Korttidstillsyn för skolungdomar över 12 år utanför det egna hemmet i anslutning till skoldagen och under lov
Kommunen ska enligt skollagen bedriva fritidsverksamhet för skolpliktiga barn till och med tolv års ålder. Insatsen enligt LSS ger barn med funktionshinder som är över tolv år ålder rätt till korttidstillsyn utanför det egna hemmet före och efter skolans slut, under lovdagar, studiedagar och längre lov. Omvårdnad ingår i denna insats (9 e § LSS, prop. 1992/93:159 s. 178, se även avsnitt 10.2.1)
I begreppet omvårdnad ingår en skyldighet att ge stöd och hjälp med personliga behov som en person inte kan klara själv, till exempel hjälp med att sköta hygienen, att klä sig, att gå och förflytta sig liksom att klara inköp eller liknande. Det är personens individuella psykiska och fysiska behov som ska kunna tillgodoses via omvårdnaden (prop. 1992/93:159 s. 181–182).
Assistansersättning kan beviljas för tid då personen har korttidstillsyn utanför det egna hemmet för de omvårdnads- och assistansbehov som inte tillgodoses genom insatsen.
10.3.8 Boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet
Insatsen rymmer två olika boendeformer: familjehem och bostad med särskild service. Boendeformerna är frivilliga och ska vara en kompletterande varaktig uppväxtmiljö till barnets hem. Barn och ungdomar som inte kan bo hos sina föräldrar kan ha rätt att bo i en annan familj eller i en bostad med särskild service. Det kan dels vara fråga om ett komplement till föräldrahemmet för barn som bor hos sina föräldrar en del av tiden, dels en ersättning för att bo i föräldrahemmet. (prop. 1992/93:159 s. 79–80 och s. 179)
Omvårdnad ingår i denna insats. I bostad med särskild service för barn och ungdomar ingår dessutom fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter (9 e § LSS). Se även avsnitt 10.2.1
Familjehem
Familjehem avser flera olika funktioner inom samhällets stöd till barn och ungdomar. Insatsen boende i familjehem enligt LSS innebär att ett barn bor i en annan familj än den egna (9 § 8 LSS, prop. 1992/93:159 s. 179).
Familjehem definieras i 3 kap. 2 § socialtjänstförordningen (2001:937). Definitionen är densamma oavsett om den enskilde är placerad i ett familjehem med stöd LVU, SoL eller LSS. Placering på ett familjehem – med eller utan stöd av LVU – utgör inte en sådan institutionsvistelse som avses i 106 kap. 24 §. SFB.
Det går inte alltid att dra en skarp gräns mellan vad som är korttidsvistelse i form av boende i en stödfamilj och vad som är boende i ett familjehem. Korttidsvård kan bland annat ges genom att barn som har en funktionsnedsättning under en kortare eller längre tid bor i en annan familj, en stödfamilj. Ett barn kan också behöva bo hos en annan familj under veckorna men tillbringa helger och skollov hos föräldrarna. (Prop. 1992/93:159 s. 80 och 179)
Ett boende i familjehem innebär att barnet inte bor i sitt föräldrahem. Det är ett av samhällets stöd till unga människor. Kommunen betalar familjehemsersättning i form av arvode och ersättning för omkostnader till familjehemsföräldern. Sveriges Kommuner och Regioner lämnar årligen rekommendationer till kommunerna hur stor ersättningen bör vara beroende på hur mycket stöd den familjehemsplacerade personen behöver. Ersättningen betalas bland annat ut som ett beskattningsbart arvode som ingår i den sjukpenninggrundande inkomsten. Se vidare www.skr.se.
Omvårdnad ingår i insatsen familjehem. I begreppet omvårdnad ingår en skyldighet att ge stöd och hjälp med personliga behov som personer inte kan klara själv. Det kan till exempel vara behov av hjälp med att sköta hygienen, att klä sig, att gå och förflytta sig liksom att klara inköp eller liknande. Det är personens individuella, psykiska och fysiska behov som ska kunna tillgodoses via omvårdnaden (prop. 1992/93:159 s. 181–182).
I förarbetena framhåller man att rätten till övriga stöd- och serviceinsatser ska gälla för barn och ungdomar med funktionshinder som bor i familjehem på samma sätt som för barn och ungdomar med funktionshinder som bor i sina föräldrahem (prop. 1992/93:159 s. 80). Assistansersättning kan därför beviljas för de behov som inte tillgodoses genom familjehemsplaceringen.
HFD konstaterade i avgörandet HFD 2013 ref. 81 att familjehemmets ansvar motsvarar föräldraansvaret vid bedömning av om ett barn har rätt till assistansersättning. Det innebär att när ett barn är placerat i familjehem ska hänsyn tas till föräldraansvaret på samma sätt som om barnet bodde hos sina ordinarie vårdnadshavare.
Domen innebär att det förhållandet att förhöjt arvode utgår till familjehemsföräldrarna inte påverkar bedömningen av om barnet har rätt till assistansersättning. Det är alltså inte möjligt att i denna situation utifrån bestämmelsen i 7 § LSS hävda att barnets behov tillgodosetts genom förhöjning av arvodet.
Bostad med särskild service för barn eller ungdom
Bostad med särskild service är en insats som ska ses som ett komplement till föräldrahemmet. Orsaken kan vara både barnets eller den unges skolsituation och ett mycket omfattande omvårdnadsbehov. Bostaden kan också vara centrum för fördjupade och specialiserade habiliteringsinsatser. (Prop. 1992/93:159 s. 81)
Bostaden delas av ett litet antal barn. Den bör vara utformad som en vanlig bostad och ska fungera så hemlikt som möjligt. Ett sådant boende kan vara föranlett av att barnet eller ungdomen på grund av funktionshinder behöver undervisning eller medicinsk eller annan vård som inte finns tillgänglig i hemkommunen. Bostäderna ska kunna användas flexibelt och efter barnets och familjens behov. Det är fråga om bostäder med mångsidiga användningsmöjligheter där olika inslag av förstärkta resurser kan erbjudas. Det är ofta fråga om att tillgodose komplicerade omvårdnadsbehov och det är i första hand omvårdnadsbehovet som föranleder valet av denna boendeform (prop. 1992/93:159 s. 81–82 och 179). Omvårdnad ingår i denna insats (9 e § LSS). Se även avsnitt 10.2.1.
I begreppet omvårdnad ingår en skyldighet att ge stöd och hjälp med personliga behov som en person inte kan klara själv. Det kan till exempel vara behov av hjälp med att sköta hygien, att klä sig, att gå och förflytta sig liksom att klara inköp eller liknande. Det är personens individuella, psykiska och fysiska behov som ska kunna tillgodoses via omvårdnaden (prop. 1992/93:159 s. 181–182).
I bostäder med särskild service för barn och ungdom tillhandahålls omvårdnad och service i en sådan omfattning att hjälpbehovet normalt är tillgodosett. I vissa fall kan det dock finnas behov av kompletterande insatser i form av personlig assistans.
Socialstyrelsen har föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2012:6) om bostad med särskild service för barn eller ungdom enligt LSS.
Assistansersättning kan beviljas när barnet bor hemma under till exempel veckoslut och skolferier om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.
10.3.9 Bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna
Insatsen bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna reglerar inte i detalj hur boendet för vuxna ska vara organiserat men tre huvudformer kan urskiljas:
- gruppbostad
- servicebostad
- annan särskilt anpassad bostad.
Med anledning av LSS mål och grundläggande principer har lagstiftaren lämnat öppet för andra boendealternativ och för en utveckling av olika boendeformer. (Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS. Stöd för rättstillämpning och handläggning, Socialstyrelsen, s. 33)
Gruppbostad och servicebostad är att betrakta som bostäder med särskild service.
I båda bostadsformerna ingår omvårdnad (9 e § LSS). I bostad med särskild service, gruppbostad och servicebostad, ingår också fritidsverksamheter och kulturella aktiviteter (9 e § LSS). Se även avsnitt 10.2.1.
Gruppbostad
I en gruppbostad ska det finnas fast bemanning som i huvudsak ska täcka de boendes hela stödbehov vid alla tider på dygnet. En gruppbostad består vanligtvis av ett litet antal lägenheter, i regel tre till fem lägenheter, som är grupperade i villor, radhus eller flerfamiljshus kring gemensamma utrymmen.
Syftet med gruppbostäder är att vuxna personer med funktionshinder som inte klarar ett eget boende eller ett boende i servicebostad ändå ska ha möjlighet att lämna föräldrahemmet och skapa sig ett eget hem. Gruppbostäderna ersätter också bland annat vårdhemsboende. Gruppbostad är ett bostadsalternativ för personer som har ett så omfattande tillsyns- och omvårdnadsbehov att mer eller mindre kontinuerlig närvaro av personal är nödvändig. Bostadslägenheten i gruppbostaden ska vara den försäkrades permanenta bostad. Detta ställer särskilda krav på bostadsstandarden. Huvudregeln är att de generella byggbestämmelser som gäller för bostäder i allmänhet, också ska gälla för bostadslägenheter i en gruppbostad. (Prop. 1992/93:159 s. 86–87 och 180)
I en gruppbostad finns det fast anställd personal som bas. Därför bör personlig assistans normalt inte beviljas för den som bor i en gruppbostad. De boende ska ha inflytande och medbestämmande över vilken personal som ska hjälpa dem i bostaden. Med det kan finnas behov av personlig assistans vid fritidsaktiviteter och andra aktiviteter utanför bostaden. Kommunen har ansvar både för att tillhandahålla och finansiera personlig assistans för personer som bor i en gruppbostad, om den försäkrade önskar sådan och det finns ett behov av assistans. (Prop. 1992/93:159 s. 175 och 177)
Assistansersättning beviljas inte för tid då en person bor i en gruppbostad (106 kap. 24 § SFB). Se även avsnitt 6.3.
Servicebostad
En servicebostad består av ett antal lägenheter som har tillgång till gemensam service och fast anställd personal. (Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS. Stöd för rättstillämpning och handläggning, Socialstyrelsen, s. 36)
Servicebostad innebär att den funktionshindrade personen har en egen bostad från vilken hen dygnet runt kan tillkalla närbelägen servicepersonal. Lägenheterna är fullvärdiga bostäder och ofta anpassade efter den enskildes behov. I servicebostaden finns ofta tillgång till annan gemensam service, till exempel restaurang, matdistribution och hobbylokaler (prop. 1992/93:159 s. 86 och 180).
Insatsen servicebostad är en mellanform mellan att bo i ett helt självständigt boende och i en lägenhet i en gruppbostad. Denna mellanform kan rymma flera olika typer av boende. För samtliga gäller att lägenheterna ska vara fullvärdiga och att dygnet runt-stöd, utifrån den enskildes behov, erbjuds i den egna lägenheten av en fast personalgrupp. (Bostad med särskild service för vuxna enligt LSS. Stöd för rättstillämpning och handläggning, Socialstyrelsen, s. 36)
Assistansersättning kan beviljas för den som bor i en servicebostad för de omvårdnads- och assistansbehov som inte tillgodoses i boendet.
Särskilt anpassad bostad
Annan särskilt anpassad bostad för vuxna kan vara en lägenhet utan fast bemanning där den fysiska miljön anpassats efter den boendes behov (prop. 1992/93:159 s. 87 och 179).
Med en särskilt anpassad bostad för vuxna avses en bostad med en viss fysisk grundanpassning till de behov som en person med funktionsnedsättning har. Däremot ingår ingen fast bemanning. Assistansersättning kan betalas ut under förutsättning att övriga krav är uppfyllda.
10.3.10 Daglig verksamhet
Den som tillhör grupp ett och grupp två i LSS personkrets har rätt till daglig verksamhet om personen har behov av insatsen och behovet inte tillgodoses på annat sätt (7 § LSS). Rätten gäller personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och som inte utbildar sig.
Huvudregeln säger att assistansersättning inte betalas ut för tid då personen vistas eller deltar i daglig verksamhet enligt LSS (106 kap. 24 § SFB). Undantaget säger dock att om det finns särskilda skäl kan assistansersättning betalas ut (106 kap. 25 § SFB). Se avsnitt 6.10.
10.4 SFB och SoL
10.4.1 Särskilda boendeformer för service och omvårdnad enligt SoL
Kommunen ska tillhandahålla olika boendeformer för personer med särskilda behov (5 kap. 5 § andra stycket och 7 § tredje stycket SoL).
Till de särskilda boendeformerna för service och omvårdnad hör ålderdomshem och andra servicehus. Dit hör även gruppboende för äldre samt sjukhem. Hit räknas dessutom bostäder med särskild service för personer som till följd av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i livsföringen.
Assistansersättning kan beviljas till den som bor i dessa boendeformer för de omvårdnads- och assistansbehov som inte omfattas av kommunens beslut om bistånd i form av särskilt boende och vård- och omsorgsinsatser.
10.4.2 Hemtjänst
Personlig assistans bör beviljas i sådan omfattning att den enskildes hela behov av personliga stödinsatser kan tillgodoses, även sådant stödbehov som sett för sig kanske inte skulle ge rätt till personlig assistans. Den personliga assistenten ökar då möjligheterna att samordna samhällets insatser för den svårt funktionshindrade. Assistenten ska exempelvis kunna utföra arbetsuppgifter som annars utförs av den sociala hemtjänsten enligt SoL. (Prop. 1992/93:159 s. 175–176)
Meningen är dock inte att assistenten för svårt funktionshindrade personer till alla delar ska ersätta hemtjänstens insatser. Städning, inköp och liknande uppgifter som inte görs tillsammans med den enskilde som ett led i det personliga stödet, ska inte tas med vid beräkningen av behovet av personlig assistans (prop. 1992/93:159 s. 175–176). Med liknande uppgifter kan avses till exempel matlagning, tvätt av kläder och övrig klädvård.
Den enskilde kan ibland vilja ha städning, inköp eller liknande uppgifter utförda under tider då hen själv arbetar eller deltar i annan verksamhet och inte är hemma. I sådana fall kan personen inte få dessa uppgifter utförda som personlig assistans. Detsamma gäller om personen i övrigt väljer att få insatserna utförda av en städfirma, kommunens hemtjänst eller liknande. (Bet. 1995/96:SoU15 s. 15)
10.4.3 Familjehem enligt SoL
Familjehem enligt SoL innebär ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot personer som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än det egna (6 kap.1 § SoL).
Ett boende i familjehem innebär att barnet inte bor i sitt föräldrahem. Det är ett av samhällets stöd till unga människor. Kommunen betalar familjehemsersättning i form av arvode och ersättning för omkostnader till familjehemsföräldern. Sveriges Kommuner och Regioner lämnar årligen rekommendationer till kommunerna på hur stor ersättningen bör vara i förhållande till det stöd den familjehemsplacerade personen behöver. Ersättningen betalas bland annat ut i form av ett beskattningsbart arvode. Se vidare www.skr.se.
Placering på ett familjehem – med eller utan stöd av LVU – utgör inte en sådan institutionsvistelse som avses i 106 kap. 24 § SFB. Assistansersättning kan därför beviljas för de omvårdnadsbehov som inte omfattas av familjehemsplaceringen. HFD konstaterade i HDF 2013 ref 81 att familjehemmets ansvar motsvarar föräldraansvaret vid bedömning av om ett barn har rätt till assistansersättning. Det innebär att när ett barn är placerat i familjehem ska hänsyn tas till föräldraansvaret på samma sätt som om barnet bodde hos sina ordinarie vårdnadshavare.
Domen innebär att det förhållandet att förhöjt arvode utgår till familjehemsföräldrarna inte påverkar bedömningen av om barnet har rätt till assistansersättning. Det är alltså inte möjligt att i denna situation utifrån bestämmelsen i 7 § LSS hävda att barnets behov tillgodosetts genom förhöjning av arvodet.
10.5 SFB och speciella skolformer
10.5.1 Boenden vid statliga specialskolor
Den statliga specialskolan ger undervisning på grundskolenivå, och har en tioårig läroplan. Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) driver ett antal specialskolor för barn och ungdomar med funktionsnedsättning. Läs mer om Specialpedagogiska skolmyndighetens verksamhet på spsm.se.
De flesta specialskolor erbjuder boenden till eleverna under skolveckorna. Enligt skollagen (2010:800) ansvarar då staten för att eleverna utan extra kostnader får tillfredsställande förhållanden (12 kap. 25 § andra stycket SkolL). Vid dessa boenden finns fast anställd personal som ansvarar för elevernas omvårdnad. När en elev bor i sitt föräldrahem, eller i en egen bostad, kan det finnas rätt till assistansersättning. Det gäller även när eleven bor hemma under veckoslut och skolferier samt uppfyller övriga förutsättningar för att få assistansersättning.
Vid elevboenden på ovan nämnda skolor tillhandahålls stöd och omvårdnad i sådan omfattning att elevernas personliga hjälpbehov normalt är tillgodosett. I vissa fall kan det dock finnas behov av kompletterande insatser i form av personlig assistans för den tiden eleven bor på elevboendet.
10.5.2 Boende vid riksgymnasier
Riksgymnasieverksamheten i landet omfattar gymnasial utbildning för döva och hörselskadade samt svårt rörelsehindrade ungdomar (15 kap. 9 § SkolL).
Riksgymnasier för döva och gravt hörselskadade ungdomar
Hörselskadade ungdomar har rätt till gymnasieutbildning som är anpassad efter deras funktionshinder. Örebro kommun bedriver verksamhet vid två riksgymnasier. Vid Riksgymnasiet för döva (RGD) bedrivs utbildning för döva ungdomar från hela landet. Denna utbildning vänder sig även till dem som på grund av språkstörning behöver insatser av samma slag som döva ungdomar. Undervisningen bedrivs på teckenspråk. För elever som behöver och önskar det ska Örebro kommun anvisa kost och logi. Kommunen ska svara för att eleverna har tillgång till den hjälp i övrigt som föranleds av funktionshindret (10 kap.11 § gymnasieförordningen). Hemkommunen svarar för kostnaderna för utbildningen (10 kap.10 § gymnasieförordningen).
För elever i RGD och RGH förekommer följande boendeformer: veckohemsfamilj och elevkollektiv. I båda boendena finns personal att tillgå. Under lov och praktik har inte eleverna tillgång till sina boenden.
Om en försäkrad ansöker om assistansersättning eller redan är beviljad ersättning behöver Försäkringskassan göra en särskild utredning angående vilken omvårdnad och service som tillgodoses genom boendeformen. I vissa fall kan det dock finnas behov av kompletterande insatser i form av personlig assistans för den tid eleven bor boendeformen.
När en elev bor i sitt föräldrahem eller i en egen bostad kan assistansersättning betalas ut. Detsamma gäller när eleven bor hemma under veckoslut och skolferier om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda för rätt till assistansersättning.
Riksgymnasieplatser med Rh-anpassad utbildning
Svårt rörelsehindrade ungdomar har rätt till Rh-anpassad gymnasieutbildning (11 kap. gymnasieförordningen). Riksgymnasieplatser med Rh-anpassad utbildning finns f.n. inom den reguljära gymnasieskolan i fyra kommuner i landet: Stockholm, Göteborg, Kristianstad och Umeå.
Eleverna har rätt till omvårdnadsinsatser i anslutning till utbildningen. Omvårdnadsinsatserna innefattar rehabilitering, boende i elevhem för elever som har sådant behov samt omvårdnad i elevhemsboendet.
De omvårdnadsinsatser i anslutning till utbildningen som svårt rörelsehindrade ungdomar har rätt till betalas av staten genom Statens institut för särskilt utbildningsstöd, Sisus.
De elever som bor i elevhem betalar månadsvis en avgift för kost och logi, s.k. elevavgift.
Vid boende i elevhem tillhandahålls omvårdnad och service i sådan omfattning att hjälpbehovet normalt är tillgodosett. I vissa fall kan det dock finnas behov av kompletterande insatser i form av personlig assistans för tid eleven bor i elevhemmet.
När en elev bor i sitt föräldrahem eller i en egen bostad kan assistansersättning betalas ut för denna tid. Detsamma gäller när eleven bor hemma under veckoslut och skolferier om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda för rätt till assistansersättning. Se avsnitt 10.3.
10.6 Vissa andra boendeformer
Gruppboende ska inte förväxlas med kollektiva boendeformer där exempelvis flera personer som har personlig assistans på eget initiativ bor tillsammans men där var och en för sig har personlig assistans.
Assistansersättning kan betalas ut till elever som studerar vid folkhögskolor både under vistelsen där och under de perioder som eleverna bor hemma, om förutsättningarna för rätt till assistansersättning är uppfyllda. Assistansersättning kan betalas ut till dem som bor i studenthem eller liknande boendeformer där omvårdnad inte ingår.
10.7 Särskilt utbildningsstöd
Folkhögskolor, högskolor och universitet kan söka bidrag för särskilt utbildningsstöd till kursdeltagare/studenter hos Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM). Särskilt utbildningsstöd regleras i förordningen (2011:1163) om statsbidrag för särskilt utbildningsstöd. Bidrag lämnas i mån av medel och ska täcka kostnader för särskilda utbildningsinsatser, det vill säga kostnader för utbildningen och för åtgärder i samband med utbildningen.
Enligt förordningen kan folkhögskolor, universitet eller högskolor som utbildningsanordnare söka bidrag för insatser som inte tillgodoses på annat sätt, till exempel av kommunen, Försäkringskassan eller genom andra stödåtgärder av utbildningsanordnaren.
Stödet är kostnadsfritt för deltagaren/studenten och organiseras som regel lokalt av utbildningsanordnaren. Det är utbildningsanordnarens förutsättningar som styr stödets utformning.
Folkhögskolor kan söka bidrag för stödpersoner till kursdeltagare som har behov av stöd i sin dagliga livsföring. Folkhögskolan gör en bedömning av kursdeltagarens behov av stöd och utreder om en annan part bör tillgodose hela eller delar av stödbehovet. Deltagare i folkhögskolekurser kan få stöd oberoende av typ av funktionshinder. Folkhögskolan söker bidraget hos SPSM i januari men det är möjligt för skolan att korrigera ansökan under året.
Universitet och högskolor kan söka bidrag för särskilt utbildningsstöd till studerande med svåra rörelsehinder, psykiska eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Särskilt utbildningsstöd för studerande på högskolor och universitet är bland annat mentorstöd. Mentorstöd innebär att studenten kan få hjälp med att strukturera och planera sina studier. Särskilt utbildningsstöd omfattar inte personlig assistans. Bidraget kan sökas en gång per år i november. Det är också möjligt för universitet och högskolor att söka bidrag från nationella medel för stöd till studenter med funktionshinder som Stockholms universitet ansvarar för.
En kombination av personlig assistans (genom LSS, SFB) och särskilt utbildningsstöd är möjlig. Om en deltagare har personlig assistans ska folkhögskolor räkna bort dessa timmar vid ansökan om stödperson till SPSM. Särskilt utbildningsstöd och personlig assistans får inte omfatta samma insats. För att Försäkringskassan inte ska bevilja assistansersättning ska behovet faktiskt tillgodoses genom särskilt utbildningsstöd.
10.8 Personligt biträde till personer med arbetshandikapp
Bestämmelserna om personligt biträde åt en person med arbetshandikapp finns i förordningen (2000:630) om särskilda insatser för personer med arbetshandikapp.
En arbetsgivare kan få ett statligt bidrag till arbetsbiträde för en person med funktionsnedsättning som utan hjälp har svårt att få eller behålla ett arbete. Bidraget ska kompensera arbetsgivaren för de merkostnader som uppstår för att biträda personen på arbetsplatsen. Arbetsförmedlingen beslutar om bidrag till arbetsbiträde.
När den försäkrade har personlig assistans för att kunna utföra arbetsuppgifter som lönearbete, motsvarar assistansfunktionen dels insatser som ett arbetsbiträde gör, dels ytterligare personliga stödinsatser som den försäkrade har behov av i denna situation (prop. 1992/93:159 s. 176).
Om en person har rätt till assistansersättning kan därför det totala behovet av assistanstimmar i arbetssituationen medräknas. Då kommer assistansersättningen att ersätta bidraget till arbetsbiträde.
10.9 Hjälpmedel och bostadsanpassningsbidrag
Personer med funktionsnedsättning kan få hjälpmedel och bostadsanpassningsbidrag i syfte att kompensera för en nedsatt kroppsfunktion. Hjälpmedel kan bidra till att personer med funktionsnedsättning bibehåller eller ökar aktivitet, delaktighet och självständighet. Bostadsanpassningsbidrag kan ge personer med funktionsnedsättning möjlighet till ett självständigt liv i eget boende. De klassificeras som omgivningsfaktorer i WHO:s klassifikation ICF.
Bestämmelserna om hjälpmedel finns i HSL. Ansvaret för att erbjuda hjälpmedel till personer med funktionsnedsättning är delat mellan regionerna och kommunerna. Hur ansvaret är fördelat när det gäller de olika hjälpmedelsområdena är inte reglerat i lag. Regionerna ansvarar i huvudsak för syn-, hörsel- och ortopedtekniska hjälpmedel. För övriga hjälpmedelsområden delas ansvaret mellan regionerna och kommunerna. Möjligheten att få ett visst hjälpmedel kan variera beroende på var i landet man är bosatt.
Bestämmelserna om bostadsanpassningsbidrag finns i lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag. Kommunen beslutar om rätten till bostadsanpassningsbidrag.
Mer information om bostadsanpassning kan ges av varje kommun. Information om hjälpmedel kan lättast hämtas in lokalt från kommunen eller regionen.
Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen kan bevilja hjälpmedel som gör att en person med funktionsnedsättning kan arbeta.
Om omgivningsfaktorer i ICF i Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF), svenska versionen 2022, Socialstyrelsen.