16 Redovisning av utförd assistans – efterskottsbetalning

I detta kapitel kan du läsa om de bestämmelser som är specifika för när assistansersättningen betalas ut i efterskott.

Assistansersättning betalas ut månadsvis med ett visst belopp för det antal beviljade assistanstimmar som assistans har utförts (51 kap. 14 § SFB). Ersättningen per timme är antingen ett schablonbelopp, ett högre timbelopp om den försäkrade har beviljats det eller ett skäligt belopp om den försäkrade har rätt till det (51 kap. 11 § SFB). Läs mer i kapitel 12 om timbeloppet.

Den som själv anställer sina assistenter får ett belopp som motsvarar de faktiska kostnaderna. Den utförda assistansen för en viss månad ska redovisas till Försäkringskassan innan utbetalning kan göras. Bestämmelser om vilken redovisning som krävs och hur den ska göras finns i förordningen (1993:1091) och i föreskrifterna (FKFS 2016:4).

När utbetalning görs i efterskott är varje månadsutbetalning definitiv både avseende timmar och beloppets storlek. Den som har rätt till högre belopp än schablonbeloppet kan få en kompletterande utbetalning när slutlig avstämning görs vid beviljandeperiodens slut (7 a § förordningen [1993:1091] om assistansersättning).

Om en efterskottsbetalning har gjorts felaktigt eller med ett för högt belopp tillämpas bestämmelserna om återbetalning i 108 kap. 2 och 9 a § SFB. Det innebär att det för återbetalning krävs att den försäkrade eller den som annars har fått ersättningen har orsakat den felaktiga utbetalningen genom att lämna oriktiga uppgifter, underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller att den som fått ersättningen har insett eller skäligen borde ha insett felet (108 kap. 2 § SFB).

16.1 Redovisning av hur assistansersättningen har använts

Den som har köpt personlig assistans ska redovisa att ersättningen har använts för sådant köp medan den som själv har anställt sina assistenter ska redovisa att ersättningen har använts för kostnader för dem (11 a § förordningen [1993:1091]). Försäkringskassan har reglerat att denna redovisning ska göras på den räkning som den försäkrade varje månad lämnar till Försäkringskassan inför utbetalning av assistansersättning (6 § och 10 § första stycket p. 1 och 2 föreskrifterna [FKFS 2016:4]).

16.1.1 Redovisning vid köp

Redovisningen av att ersättningen har använts för köp av personlig assistans ska avse föregående utbetalning av assistansersättning (10 § första stycket p. 1 föreskrifterna [FKFS 2016:4]).

För att den försäkrade ska kunna redovisa användningen måste hen faktiskt också ha fått en utbetalning av assistansersättning. Därför gäller redovisningen hur stor del av föregående utbetalning som använts för köp av personlig assistans.

Att assistansersättningen har använts till köp av personlig assistans intygas i normala fall på räkningen. Men när den försäkrades rätt till assistansersättning har upphört finns det inte någon räkning. Då ska hen redovisa att den sista utbetalningen av assistansersättning har använts till köp av personlig assistans på blanketten Redovisning av utbetald assistansersättning (3095) (51 kap. 14 § SFB och 10 § fjärde stycket föreskrifterna [FKFS 2016:4]).

När den försäkrade har avlidit och det inte är utrett vilka som är dödsbodelägare kan den som vid tidpunkten för dödsfallet hade fullmakt att företräda den försäkrade i ärendet skriva under blanketten Redovisning av utbetald assistansersättning (3095).

16.1.2 Redovisning när den försäkrade anställer själv

Den som själv anställer sina assistenter ska redovisa alla kostnader för personliga assistenter på räkningen inför utbetalning (10 § första stycket punkt 2 föreskrifterna [FKFS 2016:4]). Utbetalningen för den redovisade månaden görs med ett timbelopp som har fastställts utifrån de faktiska kostnader som den försäkrade har redovisat (intygat) för månaden. Den som själv anställer sina assistenter har endast rätt till ersättning för de faktiska kostnaderna hen har haft för sina personliga assistenter (51 kap. 4 § SFB), vilket innebär att ersättningen kan understiga schablonbeloppet.

Eftersom den som själv anställer sina assistenter redovisar samtliga kostnader inför utbetalning för den lämnade assistansen krävs inget intygande vid en senare tidpunkt. Om det efter utbetalning av ersättningen skulle visa sig att de uppgifter om kostnader för personliga assistenter som den försäkrade lämnat på räkningen inte stämmer kan prövning av återbetalning göras utifrån 108 kap. 2 och 9 a §§ SFB.

16.2 Redovisning vid högre timbelopp och skäligt belopp

För att kunna göra en månadsutbetalning i efterskott behöver Försäkringskassan ha kännedom både om det antal timmar som personlig assistans har utförts den aktuella månaden och med vilket belopp assistansersättning ska betalas ut (51 kap. 14 § SFB).

Vid utbetalning med schablonbelopp, enligt 51 kap. 11 § första stycket SFB, vet Försäkringskassan med vilket belopp assistansersättningen ska betalas ut. Vid högre timbelopp eller skäligt belopp, enligt 51 kap. 11 § andra och tredje stycket SFB, krävs en redovisning av samtliga kostnader för att Försäkringskassan ska kunna besluta med vilket belopp assistansersättning ska betalas ut den aktuella månaden.

Den som har beviljats högre timbelopp, eller har eller kan ha rätt till utbetalning med skäligt belopp, ska därför inför utbetalning av assistansersättning lämna en redovisning av samtliga kostnader för utförd assistans till Försäkringskassan (7 § första stycket förordningen [1993:1091]).

Försäkringskassan har reglerat i sina föreskrifter att redovisningen ska göras på den räkning som den försäkrade varje månad lämnar till Försäkringskassan inför utbetalning. Detsamma gäller den som har ansökt om högre timbelopp för tid före Försäkringskassans beslut. Om den försäkrade har eller kan ha rätt till utbetalning med ett skäligt belopp ska hen visa underlaget för de uppgifter som redovisas. I övriga fall ska den försäkrade visa underlaget för de uppgifter som hen lämnat på begäran av Försäkringskassan. (10 § föreskrifterna [FKFS 2016:4])

En försäkrad som köper assistans och har beviljats högre timbelopp ska redovisa sina kostnader varje månad utifrån allmänna principer för bokföring och redovisning. Försäkringskassan bedömer utifrån den försäkrades redovisning och eventuell övrig utredning vilka kostnader som kan godtas och därmed ligga till grund för det timbelopp som ska betalas ut. Om vi upptäcker brister i redovisningen är det lämpligt att i första hand kontakta den försäkrade och fråga hur beräkningen har gjorts. Om det till exempel finns oklarheter i redovisningen av utbildningskostnader kan vi exempelvis fråga vilken utbildning kostnaden gäller. En del i helhetsbedömningen är att ta ställning till om de uppgifter som finns är tillräckliga, eller om vi behöver hämta in underlag. När vi behöver hämta in underlag ska vi ta ställning till vilka underlag vi behöver och varför. Alla kompletterande uppgifter ska om möjligt begäras in samtidigt.

När vi bedömer vilka kostnader som ska godtas behöver vi vara medvetna om att kostnader kan finnas andra månader än den de betalas. Det följer av allmänna principer för redovisning och bokföring.

Den som själv anställer sina assistenter, gör inte det i näringsverksamhet. Det finns därför inte samma krav på bokföring m.m, men den försäkrade ska kunna visa underlag för de uppgifter som lämnats.

För den som är beviljad högre timbelopp kan utbetalning göras varje månad med ett belopp som överstiger schablonbeloppet med högst 12 procent. Försäkringskassan ska varje månad bedöma samtliga kostnader som den försäkrade har redovisat på räkningen och vilka kostnader som kan godkännas. Det innebär att de godkända kostnaderna för månaden kan överstiga schablonbeloppet med mer än 12 procent. Månadsutbetalningen kan trots det endast ske med ett timbelopp som inte överstiger schablonbeloppet med mer än 12 procent. Om kostnaderna under någon annan månad i avstämningsperioden varit lägre än det högsta möjliga timbeloppet finns det utrymme för en kompletterande utbetalning.

Den försäkrade ska alltid få minst schablonbeloppet om de faktiska kostnaderna för assistans under den tid som omfattas av redovisningen överstiger schablonbeloppet. Detta gäller oavsett om den försäkrade köper assistans eller själv anställer sina assistenter, eftersom den försäkrade i båda fallen annars skulle försättas i en sämre situation än den som får ersättning enligt schablonbeloppet trots att förhållandena i övrigt är likartade.

Den som köper assistans och är beviljad högre timbelopp har alltid rätt till utbetalning med schablonbeloppet, även om de faktiska kostnaderna understiger schablonbeloppet. Anledningen till detta är att den försäkrade annars skulle hamna i en sämre situation än den som köper assistans men får utbetalning med schablonbeloppet. En förutsättning är att hela den utbetalade ersättningen används för köp av personlig assistans (se ovan i kapitel 15 angående redovisning av att den utbetalade ersättningen har använts för köp av assistans) (51 kap. 4 § SFB).

Den som själv anställer sina assistenter och är beviljad högre timbelopp kan bara få ett belopp som motsvarar de faktiska kostnaderna. Det innebär att beloppet även kan understiga schablonbeloppet.

Ett skäligt belopp motsvarar i de flesta fall de faktiska kostnaderna för assistansen under den månad som den försäkrade begär ersättning för. Det innebär att det skäliga beloppet både kan vara lägre och högre än schablonbeloppet.

16.2.1 Slutlig avstämning

7 a § förordning (1993:1091) om assistansersättning När assistansersättning har beviljats med ett högre belopp än schablonbeloppet enligt 51 kap. 11 § andra stycket socialförsäkringsbalken och ersättningen betalas ut månadsvis i efterskott ska Försäkringskassan göra en slutlig avstämning som avser den tidsperiod för vilken ersättning har beviljats enligt 51 kap. 9 § samma balk (beviljandeperioden). Om assistansersättning med ett högre belopp än schablonbeloppet endast har beviljats för en del eller delar av beviljandeperioden, ska den slutliga avstämningen i stället avse varje sammanhängande tidsperiod för vilken högre ersättning har beviljats inom beviljandeperioden. Om de kostnader för personlig assistans som Försäkringskassan godkänner för avstämningsperioden överstiger den assistansersättning som har beslutats månadsvis för samma period, ska Försäkringskassan betala ut det över- skjutande beloppet. Av 51 kap. 11 § andra stycket socialförsäkringsbalken följer dock att utbetalningen inte får innebära att timbeloppet för avstämnings- perioden överstiger schablonbeloppet med mer än 12 procent. Den slutliga avstämningen ska göras skyndsamt efter det att Försäkrings- kassan i slutliga beslut har bedömt den försäkrades rätt till utbetalning av assistansersättning för samtliga månader i beviljandeperioden.

I 7 a § förordningen regleras ett avstämningsförfarande som kan resultera i en kompletterande utbetalning. Vid avstämningen ska en jämförelse göras mellan utbetald assistansersättning och de godkända kostnaderna för att avgöra om ytterligare assistansersättning ska betalas ut för avstämningsperioden. Avstämningsperioden är vanligtvis densamma som beviljandeperioden men en beviljandeperiod kan innehålla fler än en avstämningsperiod. Om den försäkrade inte har beviljats högre timbelopp för alla månader i beviljandeperioden kan det även finnas månader i en sådan period som inte ingår i en avstämningsperiod.

Syftet med de ändrade bestämmelserna är att en försäkrad som beviljats ersättning med ett högre belopp än schablonbeloppet ska kunna fördela kostnaderna för personlig assistans över en avstämningsperiod (prop. 2017/18:175 s. 8).

Vid avstämningen ska Försäkringskassan jämföra de kostnader som Försäkringskassan godkänner för avstämningsperioden med den ersättning som beslutats om för samtliga månader under perioden. Om de godkända kostnaderna är högre än den ersättning som beslutats ska Försäkringskassan göra en kompletterande utbetalning med mellanskillnaden. Den sammanlagda ersättningen för avstämningsperioden får dock inte överstiga det belopp som framgår av 51 kap. 11 § andra stycket SFB multiplicerat med det antal timmar för vilka assistansersättning betalas ut.

16.3 Begränsning av antalet timmar

Assistansersättning ska beviljas för ett visst antal timmar per vecka, månad eller längre tid, dock längst sex månader, när den försäkrade behöver personlig assistans för sin dagliga livsföring (51 kap. 9 § SFB). Försäkringskassan benämner denna tid för en beviljandeperiod (se avsnitt 9.4). Assistansersättning kan aldrig betalas ut för fler timmar än vad som ingår i beviljandeperioden. Om den försäkrade har använt alla beviljade timmar innan beviljandeperioden är slut ska Försäkringskassan fatta beslut om att inte betala ut överskjutande timmar. Om det finns timmar kvar i beviljandeperioden efter det att utbetalning har gjorts för hela perioden kan de timmarna inte användas i en kommande period.

16.3.1 Beviljandeperiod med enbart utbetalning i efterskott

Om utbetalningen ska göras i efterskott och har gjort det redan för tidigare månader i beviljandeperioden, ska Försäkringskassan inför utbetalningen jämföra det totala antalet beviljade timmar för beviljandeperioden med det antal timmar som assistansersättning har betalats ut för tidigare. Om den försäkrade begär ersättning för fler timmar än de som finns kvar för resten av beviljandeperioden, kan hen inte få ersättning för det överstigande antalet timmar. (11 § första stycket föreskrifterna [FKFS 2016:4])

Så länge det finns timmar kvar i beviljandeperioden kan utbetalning göras, om övriga förutsättningar är uppfyllda. Det finns inget i förväg bestämt tak för hur många timmar per månad som ersättningen kan betalas. Det kan variera utifrån den försäkrades behov av personlig assistans och i vilken omfattning som assistans har utförts. Däremot kan utbetalning inte göras när samtliga timmar i beviljandeperioden har använts. Det gäller även om samtliga beviljade assistanstimmar skulle ha använts före utgången av beviljandeperioden.

För att Försäkringskassan inför utbetalningen för en viss månad ska kunna ta ställning till hur många timmar som finns kvar i beviljandeperioden måste tidsredovisning och räkning för föregående månader i perioden har kommit in (11 § tredje stycket föreskrifterna [FKFS 2016:4]).

Redovisningarna måste alltså hanteras i kronologisk ordning. Om det saknas redovisning för en tidigare månad i beviljandeperioden behöver Försäkringskassan därför skyndsamt utreda om den försäkrade har anspråk på ersättning för den månaden. Om den försäkrade inte gör anspråk på ersättning kan Försäkringskassan hantera redovisning för senare månader eftersom den räkning som saknas kan jämställas med en räkning där den försäkrade redovisar att assistans har utförts noll timmar.

16.3.2 Beviljandeperiod med både utbetalning i förskott och efterskott

Om en beviljandeperiod inleds med en eller flera utbetalningar i förskott och utbetalningen därefter ska göras i efterskott, gäller följande inför utbetalningen i efterskott. När Försäkringskassan bedömer hur många timmar som finns kvar av antalet beviljade timmar för hela beviljandeperioden, ska de timmar beaktas som bedöms ge rätt till assistansersättning vid en slutavräkning enligt 51 kap. 15 § socialförsäkringsbalken. (11 § andra stycket föreskrifterna [FKFS 2016:4])

Även när utbetalning i efterskott ska göras i en beviljandeperiod som inletts med utbetalning i förskott behöver Försäkringskassan bedöma hur många timmar som kvarstår i perioden och kan ligga till grund för utbetalning. Det ska alltid göras en slutavräkning då assistansersättningen har betalats ut i förskott. Slutavräkningen görs när beviljandeperioden är slut (51 kap. 15 § SFB). Slutavräkningen ska omfatta samtliga månader för vilka utbetalning skett i förskott under beviljandeperioden (16 § föreskrifterna [FKFS 2016:4]). Försäkringskassan ska inför varje månadsutbetalning i efterskott bedöma hur många timmar som kvarstår i perioden med hänsyn till det antal assistanstimmar som den försäkrade bedöms ha rätt till ersättning för när slutavräkningen har gjorts. Bedömningen ska alltså utgå från de timmar som den försäkrade har redovisat och som ersättning bedöms kunna betalas ut för under de månader som ersättning betalats ut i förskott (jämför 51 kap. 15 § SFB och 15 § föreskrifterna [FKFS 2016:4]). Vad som tidigare ersatts genom preliminär utbetalning saknar således betydelse.

Om den försäkrade har använt fler timmar under förskottsdelen än preliminär ersättning har betalats ut för, kommer utbetalning för dessa timmar att göras först i samband med slutavräkning. Om den försäkrade i stället har använt färre timmar än vad som preliminärt har betalats ut under månaderna med förskottsbetalning uppstår det en skuld som kommer att regleras i samband med slutavräkningen.

Även när utbetalning ska göras i efterskott under en beviljandeperiod som har inletts med förskottsbetalning måste tidsredovisning och räkning för föregående månader i perioden har kommit in för att Försäkringskassan ska kunna ta ställning till hur många timmar som finns kvar i beviljandeperioden (11 § tredje stycket föreskrifterna [FKFS 2016:4]). Det gäller även för de månader då utbetalning har gjorts i förskott.