Hoppa till huvudinnehåll

12 Assistansersättningens timbelopp

Detta kapitel behandlar assistansersättningens timbelopp

  • schablonbelopp
  • kostnader för personliga assistenter
  • högre timbelopp
  • skäligt belopp

12.1 Schablonbelopp​

Assistansersättningen betalas med ett särskilt angivet belopp per timme. Schablonbeloppet beräknas med ledning av de uppskattade kostnaderna för att få assistans (51 kap. 11 § första stycket SFB). Beloppet fastställs av regeringen och schablonbeloppet per timme framgår av 5 § förordningen (1993:1091).

Schablonbeloppet avrundas till närmaste tiotal öre efter uppräkning. Om det uppräknade beloppet slutar på 5 öre, avrundas det till närmaste högre tiotal öre (jämför 5 § förordningen [1993:1091]).

Inom ramen för schablonbeloppet får personen, eller den som hen köper assistans av, avgöra hur stor del av beloppet som ska användas till lön och andra omkostnader (prop. 2007/08:61 s. 19).

Schablonbeloppet ska täcka kostnader som en arbetsgivare eller assistansanordnare normalt har för sin personal. I schablonbeloppet ingår dessutom normala kostnader för ob-tillägg.

12.1.1 Kostnader för personliga assistenter​

Kostnader för personliga assistenter inkluderar löne- och lönebikostnader, assistans- och utbildningsomkostnader, arbetsmiljöinsatser, personalomkostnader och administrationskostnader. Arbetsmiljöinsatser omfattar inte hjälpmedel som personen behöver för att själv eller med hjälp av någon annan kunna tillgodose sina behov (5 a § förordningen [1993:1091]).

Det framgår av förarbetena att 5 a § förordningen (1993:1091) och de kostnadsslag som beskrivs där gäller de försäkrade som själva anställer sina personliga assistenter. Detta därför att möjligheterna att ställa krav på hur assistansanordnare använder intäkterna i verksamheten är begränsade. Det har att göra med att assistansersättningen är en socialförsäkringsförmån vilket innebär att Försäkringskassan har en direkt relation till den försäkrade men inte till assistansanordnaren i fråga om utbetalning – även om Försäkringskassan kan betala ut assistansersättningen till anordnaren på den försäkrades begäran. (Prop. 2007/08:61 s. 22)

Det allmänna rådet till 5 a § förordningen (1993:1091), som närmare beskriver kostnaderna (se nedan) avser därför de som själva anställer sina personliga assistenter. När det gäller assistansanordnare som den försäkrade köper assistans av är det Skatteverket som bedömer vilka kostnader som är godtagbara i en assistansverksamhet och som det kan medges skatteavdrag för.

I allmänna råd (2002:6 till 5 a § förordningen [1993:1091]) anges följande:

Med löne- och lönebikostnader bör avses samtliga lönekostnader och kostnadsersättningar till anställda, lagstadgade sociala avgifter, särskild löneskatt, premier för försäkringar, skattepliktiga förmåner och andra liknande ersättningar och kostnader.

Med assistansomkostnader bör avses kostnader som den försäkrade har för sina personliga assistenter i samband med gemensamma aktiviteter utanför bostaden. Som exempel kan nämnas resekostnader för assistenterna samt inträdesavgifter och liknande kostnader för assistenter vid aktiviteter tillsammans med den försäkrade.

Med utbildningsomkostnader bör avses kostnader för kurser, lärare och föreläsare samt lokaler för utbildning och fortbildning av assistenter och ersättningsberättigade. Vidare bör avses kostnader för handledning av assistenter utöver lönekostnader för assistenterna.

Med arbetsmiljöinsatser bör avses kostnader för att stärka arbetet för en god arbetsmiljö för de personliga assistenterna. Som exempel kan nämnas kostnader för hjälpmedel av enklare slag, kostnader för att lösa arbetsmiljöfrågor, insatser för att möjliggöra personalens hygien och för att ordna med jourrum till assistenten. Assistansersättningen bör inte täcka kostnader för andra hjälpmedel än kostnader för enklare arbetstekniska hjälpmedel som exempelvis handskar och förkläden.

Med personalomkostnader bör avses kostnader för företagshälsovård, friskvård, kaffe, hudkräm, tvål och liknande till assistenterna samt personalarrangemang, personaldagar och liknande aktiviteter.

Med administrationskostnader bör avses kostnader för att administrera assistansen. Det kan till exempel handla om kostnader för köp av administrativ hjälp, inventarier, resor, revision, företagsförsäkringar samt kostnader till arbetsgivar- och branschorganisation eller liknande.

Med löne- och lönebikostnader till anställda avses endast kostnader för personliga assistenter.

Under löne- och lönebikostnader ska även följande redovisas

  • lönekostnader som uppkommer i samband med att assistenterna deltar i personalmöten och planeringsmöten
  • assistentens lönekostnader om denne deltar i utbildning som har koppling till tjänsten som personlig assistent
  • lönekostnader för vikarier som anställs när ordinarie assistenter deltar i utbildningar
  • lönekostnader som uppstår vid utbildningstillfällen eller introduktion när personliga assistenter går dubbelt, det vill säga när en personlig assistent går bredvid en annan för att lära sig arbetet och rutinerna hos den försäkrade
  • jourtillägg eller jourersättning.

Att jourrum räknas som en arbetsmiljöinsats innebär inte något krav på att den försäkrade ska avsätta ett särskilt rum att användas av assistenterna under jourtid. I vilken mån en arbetsgivare har ett sådant ansvar framgår till vissa delar av annan författning och genom överenskommelser med arbetsmarknadens parter.

Kostnader för jourrum kan till exempel vara en sängplats om rummet är avsett att användas under dygnsvilan och andra nödvändiga möbler etc. för jourrummet. Det kan också vara kostnader för enklare avskärmningar i ett rum.

Det som sägs om insatser för att möjliggöra personalens hygien täcks även av kostnadsslaget personalomkostnader, till exempel kostnader för tvål, handdukar och toalettpapper. Det innebär inte kostnader för att till exempel bygga till separata toaletter och sanitetsutrymmen för den personliga assistenten.

Kostnader uppstår av olika anledningar och betalas därför på olika sätt. Omkostnader för personliga assistenter kan ersättas av assistansersättningen. Privata kostnader har alla för hushållet, inträdesavgifter, resor med mera. Därför är den assistansberättigades privata resor med bil tillsammans med en assistent exempel på kostnader för resa som ska betalas av den som reser och inte av assistansersättningen. De merkostnader man kan ha på grund av en funktionsnedsättning kan ligga till grund för bidrag i form av till exempel vårdbidrag, handikappersättning eller merkostnadsersättning.

12.2 Högre timbelopp​

51 kap. 11 § andra stycket SFB Om det finns särskilda skäl kan ersättning till en försäkrad efter ansökan lämnas med ett högre belopp än det schablonbelopp med vilket assistansersättning ska lämnas till den försäkrade enligt vad som följer av första stycket. Ersättningen får dock inte överstiga schablonbeloppet med mer än 12 procent.

Läs i kapitel 3 om ansökan.

I förarbetena till bestämmelsen uttalades att om den ersättningsberättigade är i behov av en särskilt kvalificerad assistent, assistenter som behöver särskild utbildning eller dylikt, kan det undantagsvis förekomma att den fastställda ersättningsnivån är otillräcklig. Det införs därför en möjlighet för Försäkringskassan att efter ansökan medge att det fastställda beloppet får överskridas – dock med högst 12 procent. (Prop. 1996/97:150 s. 138)

I samband med att bestämmelsen infördes uttalade socialutskottet att den föreslagna möjligheten för ersättningsberättigade som har särskilda skäl att få en högre ersättning än schablonen var nödvändig. Det kan till exempel behövas personal med speciell kompetens, det kan också krävas någon form av arbetsledning för att samordna assistansen och ge assistenterna stöd i arbetet. Utskottet underströk samtidigt att bedömningen av den högre ersättningen ska göras individuellt från fall till fall med beaktande av de särskilda behov den försäkrade har och de kostnader detta medför. (Bet. 1996/97 SoU7y)

En förutsättning för rätt till högre belopp än schablonbeloppet är alltså att schablonersättningen är otillräcklig för den enskildes behov. Det innebär att kostnaderna för assistansen i det enskilda fallet ska vara högre än schablonbeloppet till följd av den enskildes behov. HFD har uttalat att utredningen ska visa hur samtliga kostnader har beräknats och vilket underlag som legat till grund för beräkningen. Det är den som ansöker om ett högre timbelopp som har bevisbördan för att ersättning enligt schablonen är otillräcklig. (HFD 2023 ref. 27)

12.2.1 Särskilda skäl för högre timbelopp​

Vid bedömningen av om det finns särskilda skäl för att bevilja högre belopp än schablonbeloppet är en given förutsättning att personen behöver personlig assistans, i den meningen att stödet är personligt utformat och ges av ett begränsat antal personer.

De särskilda skälen för att beviljas ett högre timbelopp kan till exempel vara att den försäkrade har högre kostnader för sin assistans för att hen behöver en assistent med en speciell kompetens och därmed högre lön eller att den försäkrades funktionsnedsättning innebär ett behov av omfattande dubbelgång vid introduktion. Om en tillräckligt stor del av assistansen ligger på obekväm arbetstid kan även det vara ett särskilt skäl om det medför att kostnaderna för assistansen blir högre än schablonbeloppet. För att det ska anses finnas särskilda skäl är det individens behov som ska medföra att assistenten till exempel behöver ha en speciell kompetens eller arbeta mer på obekväm arbetstid. (jämför prop. 2017/18:175 s. 8 f., prop. 1996/97:150 s. 138 och bet. 1996/97:SoU7y s. 7 f.)

Exempel på särskilda behov beskrivs nedan.

Speciell kompetens

Den som får personlig assistans kan behöva assistenter med speciell kompetens, vilket kan medföra en högre lönenivå än för assistenter i allmänhet. När schablonbeloppet infördes framkom det att man till exempel kan behöva en assistent som är särskilt kvalificerad eller har en särskild utbildning (prop. 1996/97:150 s. 138 och bet. 1996/97:SoU7y s. 7).

Särskilda kvalifikationer och särskild kompetens kan vara utbildningar eller fortbildningar inom till exempel kommunikation, kvalificerad omvårdnad eller tekniska hjälpmedel som assistenten i normalfallet går in i uppdraget med och som kan medföra en högre lönenivå än för assistenter i allmänhet. Den försäkrades behov är avgörande för vilken kompetens assistenten behöver, hänsyn tas inte till annan kompetens som assistenten kan ha.

Vid nyanställning kan den försäkrades funktionsnedsättning göra att det behövs en längre tids introduktion genom tjänstgöring parallellt med annan assistent. Detta i syfte att den nya assistenten ska få den kompetens som krävs för att kunna möta den försäkrades behov. Kostnader för upplärning som medför att schablonbeloppet är otillräckligt kan i så fall vara särskilda skäl under en begränsad tid.

Utbildning

Assistenter kan behöva regelbunden handledning på grund av den försäkrades funktionsnedsättning, vilket kan medföra högre kostnader.

Om den försäkrades behov medför att assistenterna måste få särskild utbildning, vidareutbildning, fortbildning och handledning kan det innebära att schablonbeloppet inte räcker till.

Arbetsledning

Arbetsledning kan till exempel bli aktuellt när den försäkrades funktionsnedsättning kräver att en arbetsledare är med när assistansen utförs.

Schablonen ska täcka kostnader för arbetsledning även när den försäkrade inte kan fungera som arbetsledare. Undantagsvis kan dock högre kostnader för arbetsledning utgöra särskilda skäl för ett högre timbelopp, om det på grund av den försäkrades funktionsnedsättning krävs en betydligt mer omfattande arbetsledning än vad som vanligtvis krävs.

Vid utredningen av om det finns särskilda skäl till att bevilja högre timbelopp för att assistansen ska kunna samordnas räcker det inte att konstatera att den försäkrade själv inte kan samordna assistansen (bet. 1996/97:SoU 7y s. 7). Som arbetsgivare har anordnaren ett visst ansvar för att leda de personliga assistenternas arbete. Anordnaren kan även ha noggranna arbetsbeskrivningar och kvalitetssäkringsdokument där vardagliga rutiner framgår.

I regel kan en försäkrad inte få högre timbelopp för arbetsledning när hen på grund av funktionsnedsättning inte kan fungera som arbetsledare, men har anlitat en verksamhet som yrkesmässigt tillhandahåller assistans, eftersom arbetsledning ingår i verksamhetens ansvar. Den som anställer sina assistenter själv kan inte få högre timbelopp för arbetsledning, eftersom hen själv är arbetsgivare och därmed arbetsledare för sina assistenter. Någon kostnad för arbetsledning kan därför inte uppstå.

HFD fann i en dom att ett 6-årigt barn som hade arbetsledaransvar för sina assistenter inte hade rätt till högre timbelopp för den arbetsledande uppgiften som utfördes av barnets mor. Arbetsledningen ansågs inte vara av den omfattningen att den gick utöver det ansvar som en förälder har enligt föräldrabalken för ett barn i den åldern. (RÅ 2004 ref. 16)

Obekväm arbetstid

Om en tillräckligt stor del av de beviljade assistanstimmarna ligger på obekväm arbetstid kan även det vara ett särskilt skäl för högre timbelopp om det medför att kostnaderna för assistansen blir högre än schablonbeloppet.

12.2.2 Utreda och bedöma​

Riksförsäkringsverkets allmänna råd används som ledning för vilka kostnader som kan anses vara en kostnad för personlig assistans (RAR 2002:6 till 5 a § förordningen [1993:1091]). Se även under avsnitt 12.1.1.

Om det finns särskilda skäl kan ersättning lämnas med ett högre belopp än schablonbeloppet. Med särskilda skäl menas att den försäkrade behöver assistansinsatser som leder till att assistansen kostar mer än schablonbeloppet. Omständigheterna ska bedömas i varje enskilt fall för att avgöra om hen har särskilda behov och om de medför ökade kostnader i sådan omfattning att det är motiverat med ett högre timbelopp. (HFD 2023 ref. 27)

I beslutet ska skälen till det högre timbeloppet anges. Om utbetalning sker i förskott ska även det preliminära högre timbeloppet, det vill säga den beräknade genomsnittliga timkostnaden, anges i beslutet. Vilken ersättning som den försäkrade har rätt till kan avgöras först efter redovisning av kostnader. Du kan läsa om kostnadsredovisning i kapitel 16 och 17.

Ett beslut om högre timbelopp kan gälla tillsvidare eller begränsas till att gälla den tid som Försäkringskassan anser att det finns särskilda skäl. Det kan till exempel tidsbegränsas när assistenterna får utbildning. När utbildningen är klar finns det inte längre särskilda skäl för högre timbelopp.

Ett beslut om högre timbelopp ska begränsas till att gälla en viss anordnare eller om den försäkrade själv anställer sina assistenter.

Metodstöd – utreda och bedöma särskilda skäl för högre timbelopp

Du behöver hämta in underlag så att du kan bedöma om den försäkrade på grund av sin funktionsnedsättning behöver särskilda assistansinsatser som leder till högre kostnader än schablonbeloppet. Du ska utreda samtliga beräknade kostnader och hämta in underlag som visar hur beräkningen har gjorts för att bedöma om schablonbeloppet är otillräckligt. Du ska även bedöma om den högre kostnaden kommer att finnas under en begränsad tid.

Steg 1. Utred behov av särskilda assistansinsatser och kostnader för assistansen

Utred den eller de anledningar och beräknade kostnader som den försäkrade anger som skäl för att få ett högre belopp än schablonbeloppet. Om du direkt kan bedöma att det inte finns behov av särskilda assistansinsatser begär du inte uppgifter om hur kostnader har beräknats. Om det finns behov av särskilda assistansinsatser utreder du samtliga beräknade kostnader. Begär in underlag för hur beräkningen har gjorts. När ansökan avser kostnader som den försäkrade ännu inte har haft är det inte möjligt att begära in fakturor eller kvitton som underlag för beräknade kostnader.

Speciell kompetens

  • Vilken speciell kompetens har assistenterna?
  • Varför behöver den försäkrade assistenter med den speciella kompetensen?
  • Behöver du konsultera en försäkringsmedicinsk rådgivare för att bedöma om den försäkrade behöver assistenter med den speciella kompetensen på grund av sin sjukdom eller funktionsnedsättning?
  • Hur många av assistenterna behöver ha den kompetensen?
  • Hur mycket arbetar assistenten med speciell kompetens?
  • Hur är löneläget för de assistenter med speciell kompetens som arbetar hos personen? Är lönen högre än lönen för personliga assistenter i allmänhet?
  • Hur har lönekostnaden beräknats?

Utbildning

  • Vilken särskild utbildning behöver assistenterna och hur är det relaterat till den försäkrades behov på grund av funktionsnedsättning?
  • Vilken utbildning söker personen ersättning för och vad är anledningen till det?
  • Hur länge pågår utbildningen? Hur ofta förekommer den?
  • Finns det uppgift om beräknad kostnad för utbildningen?

Upplärning

  • Varför behövs en längre introduktion vid anställning av nya assistenter och på vilket sätt är det relaterat till den försäkrades behov på grund av funktionsnedsättning?
  • Hur går upplärningen till?
  • Hur lång tid krävs för upplärning?
  • Hur ofta anställs nya assistenter?
  • Hur har kostnaden för upplärning beräknats?

Arbetsledning

  • Varför behöver den försäkrade hjälp med arbetsledning och hur är det relaterat till hens funktionsnedsättning?
  • Om den försäkrade köper assistans, finns det uppgifter om ansvarsfördelning, till exempel i avtalet om assistans? Vilka skäl anförs som anledning till att arbetsledningen inte ingår i verksamhetens ansvar?
  • Vad består arbetsledningen av och hur omfattande är insatserna?
  • Hur har kostnaden för arbetsledning beräknats?

Obekväm arbetstid

  • Hur stor del av de beviljade assistanstimmarna är förlagd till obekväm arbetstid?
    • Finns det kollektivavtal? Vilken tid är obekväm arbetstid enligt kollektivavtalet?
    • Gör en bedömning över en tidsperiod som är lämplig i det enskilda ärendet. Utgå från vad som framgår av hur timmarna är förlagda i utredningen inför beslut om rätten till assistansersättning.
    • Räkna ihop aktiv tid (enkel och dubbel assistans), väntetid (timmarna delas med fyra) och beredskapstid (timmarna delas med sju) som är förlagd till obekväm arbetstid.
    • Kontrollera hur många beslutade timmar som är förlagda till obekväm arbetstid jämfört med det totala antalet beviljade assistanstimmar.
  • Hur har kostnad för obekväm arbetstid beräknats?

Steg 2. Bedöm om det finns behov av särskilda assistansinsatser.

Bedöm om den försäkrade har behov på grund av sin funktionsnedsättning av den eller de särskilda assistansinsatser som hen anger som skäl för att få ett högre belopp än schablonbeloppet. Till exempel om den försäkrades behov medför att det krävs assistenter som har en speciell kompetens? Innebär den försäkrades behov att assistenterna måste få särskild utbildning eller omfattande upplärning vid introduktion?

Om du bedömer att det inte finns behov av särskilda assistansinsatser och därmed inte särskilda skäl för ett högre belopp avslås ansökan – i så fall gör du inga beräkningar av kostnader. Om det finns behov av särskilda assistansinsatser går du vidare till steg 3.

Steg 3. Bedöm om de särskilda assistansinsatserna medför att schablonbeloppet är otillräckligt och i så fall om beslutet ska gälla tillsvidare eller tidsbegränsas.

Bedöm om de kostnadsberäkningar som du har fått in avser kostnader för den assistans som utförs. Om de beräknade kostnaderna till någon del avser sådant som inte kan ses som kostnader för assistans, så kan du inte beakta dem när du bedömer timbeloppet. För att bedöma om det finns särskilda skäl behöver du ta ställning till om underlaget visar att det är de särskilda assistansinsatserna som medför att schablonbeloppet inte räcker. I den bedömningen beaktar du samtliga kostnader. Om du bedömer att det finns särskilda skäl så tar du också ställning till för hur lång tid de kommer att finnas.

12.3 Skäligt belopp​

Om Försäkringskassan bedömer att det finns särskilda skäl att godta att assistansen har utförts av någon som är bosatt utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska de redovisade timmarna ersättas med ett skäligt belopp per timme (51 kap. 16 § SFB) (se närmare avsnitt 15.6.9). Det beror på att de förutsättningar som gäller för schablonbeloppet inte alltid är relevanta när andra förhållanden råder. (prop. 2012/13:1 utgiftsområde 9, s. 222).

Ett skäligt belopp per timme motsvarar normalt de faktiska kostnader som den assistansberättigade har haft för assistansen. Om de faktiska kostnaderna som redovisas förefaller omotiverat höga vid en jämförelse med schablonbeloppet och med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, kan ersättningen bestämmas till ett lägre belopp. Ett högre belopp än de faktiska kostnaderna kan dock aldrig anses som skäligt. (Prop. 2012/13:1 utgiftsområde 9, s. 257)

I betänkandet Åtgärder mot fusk och felaktigheter med assistansersättning granskades kända fall av fusk och överutnyttjande. Därvid konstaterades att det förekommer problem med att brukare vistas längre tider utomlands och då anlitar assistenter på plats i länder utanför EU eller EES-området. Försäkringskassan har i sådana fall inga möjligheter att kontrollera om de angivna personerna fått någon ersättning för lämnad assistans eller ens om de över huvud taget existerar. Utredningen anser att situationer av nu nämnt slag alltför lätt kan utnyttjas för fusk och därför bör förebyggas. Assistansersättningens belopp är dessutom bestämt med hänsyn till det svenska löneläget och svenska skatte- och avgiftsregler. Om sådana belopp betalas ut till länder med lägre eller inga krav i sådana hänseenden är det betydande belopp av statens medel som på detta sätt kommer att användas till annat än personlig assistans. (SOU 2012:6, avsnitt 12.6)

Det finns ingen begränsning till att timbeloppet kan vara högst schablonbeloppet eller högst 12 procent över schablonbeloppet. Det skäliga beloppet kan med andra ord vara både högre eller lägre än schablonbeloppet, även om det vanligaste borde vara att det är lägre än schablonbeloppet eftersom löne- och kostnadsläget i flera länder utanför EES är lägre än i Sverige.

Den försäkrade ska redovisa uppgifter om samtliga kostnader för utförd assistans under perioden på samma sätt som den som själv anställer personliga assistenter eller som köper assistans och är beviljad ett högre timbelopp (på blankett Räkning – Assistansersättning). Den försäkrade ska i dessa fall alltid visa det underlag som ligger till grund för de kostnader som har uppstått om assistansen har utförts av någon som är bosatt utanför EES-området (14 § andra stycket föreskrifterna [FKFS 2016:4]). Det kan till exempel vara underlag som visar att lön har betalats ut och med vilket belopp, samt kvitton på assistansomkostnader. Försäkringskassan bör sedan kontrollera om dessa kostnader verkar skäliga utifrån det allmänna kostnadsläget i det aktuella landet.

Försäkringskassan kan behöva kontakta Skatteverket och Migrationsverket för att få ledning i denna fråga.

Exempel

Bengt är beviljad assistansersättning med 3 000 timmar under en beviljandeperiod på sex månader. Han köper sin assistans av en anordnare och ersättningen betalas ut i efterskott. Han har vistats på Kuba en månad och använt 400 assistanstimmar där. Eftersom en av Bengts medföljande assistenter blev sjuk fick han assistans i 200 timmar av en person bosatt på Kuba. Till månadsräkningen bifogar han en redovisning av sina kostnader för de 200 timmar som han begär ersättning för med ett skäligt belopp, ett sjukintyg för den medföljande assistenten och underlag för kostnader för den lokala assistentens lön. Bengt hade inte några andra kostnader för den lokala assistenten.

Försäkringskassan kommer efter utredning fram till att det finns särskilda skäl för att godta de 200 timmarna för utförd assistans och att kostnaderna för dessa timmar ska ersättas med ett skäligt belopp. Timbeloppet beräknas till 100 kronor för de 200 timmarna då Bengt anlitat en lokal assistent. För de övriga 200 timmarna som han använt under månaden har han rätt till schablonbeloppet.