11 Beslut hos Försäkringskassan

Det här kapitlet handlar om

• beslut om assistansersättning
• beslut med förbehåll
• vem som fattar beslut
• interimistiska beslut.

11.1 Beslut om assistansersättning

Läs mer

Vägledning 2004:7 beskriver utförligt vad som gäller för beslut. Där kan man till exempel läsa om

• dokumentation av beslut
• motivering av beslut
• interimistiska beslut
• när beslut får verkställas
• avskrivning.

Du kan läsa om omprövning och överklagan i Vägledning 2001:7. Du kan läsa om rättelse och ändring av beslut Vägledning 2018:1. Du kan läsa om hur beslutsbrev ska utformas i riktlinjerna (2005:14) Att skriva kommuniceringsbrev och beslutsbrev i Försäkringskassan.

Ett beslut om assistansersättning gäller omedelbart, om det inte står något annat i beslutet (112 kap. 5 § SFB). En ändring av assistansersättning vid väsentligt ändrade förhållanden ska gälla från och med den månad när anledningen till ändringen uppkom (51 kap. 13 § SFB).

Ett beslut om särskilda skäl för assistans under kortare sjukhusvistelse påverkar inte antalet beviljade assistanstimmar, men det kan påverka hur de beviljade timmarna får användas. Ett sådant beslut kan fattas självständigt eller tillsammans med rätten till ersättning.

11.1.1 Beslut om antal beviljade timmar

De bedömningar som ligger till grund för beslutet om antalet beviljade assistanstimmar bygger på beskrivningar av vad den försäkrade behöver hjälp med, och Försäkringskassans bedömning av hur de behoven ger rätt till assistanstimmar. Försäkringskassan bedömer normalt sett utifrån de omständigheter som gäller när beslutet fattas. Bedömningarna som ligger till grund för beslutet innebär inte att de beviljade assistanstimmarna måste användas precis på samma sätt som Försäkringskassan bedömt behoven.

När fler än ett beslut om antal beviljade assistanstimmar ska fattas vid samma tillfälle är det ofta lämpligt att samla besluten i samma beslutsbrev. Den vanligaste situationen är när en omprövning enligt 51 kap. 12 § SFB görs samtidigt som en prövning av fler assistanstimmar. Det finns normalt ingen anledning att hålla isär besluten om prövningarna påverkar varandra, eller om besluten gäller omständigheter som överlappar varandra.

Eftersom situationerna ska prövas utifrån olika bestämmelser så måste det framgå vilken bedömning som är kopplad till vilken bestämmelse. En omprövning påverkar till exempel inte andra assistanstimmar än de som berörs av det väsentligt ändrade förhållandet. Det gäller dock inte om det ändrade förhållandet innebär att det inte längre finns rätt till assistansersättning.

Det ska vara tydligt för den försäkrade vilka bedömningar som görs och varför samt vilka beslut som har fattats. Utgångspunkten är att hen ska kunna förstå och följa resonemanget i beslutsbrevet. Ett beslut om hur många assistanstimmar som den försäkrade har rätt till är ett resultat av flera olika bedömningar. Beslutet i sig innebär dock bara att ett visst antal assistanstimmar beviljas för en viss period.

11.1.2 Så får beviljade assistanstimmar användas

Ett beslut om personlig assistans ska innehålla information om den yttre ram inom vilken timmarna får användas. Det är sedan den försäkrade som avgör när och på vilket sätt stödet ska ges inom den ram som de beviljade timmarna ger. Det innebär att den försäkrade har stor frihet att använda sina assistanstimmar som hen själv väljer. De begränsningar som finns följer av lag eller annan författning. En begränsning är till exempel att assistanstimmarna måste användas till personlig assistans, och att det krävs särskilda skäl för att ersättning ska betalas ut i vissa fall. Att assistanstimmarna får användas på andra sätt än enligt bedömningen i beslutet är avgörande för att den personliga assistansen ska ge människor möjlighet att leva som andra. Att assistanstimmarna används på andra sätt är aldrig i sig anledning att ompröva beslutet. Om assistanstimmarna används på andra sätt på grund av väsentligt ändrade förhållanden kan dock förutsättningarna för omprövning vara uppfyllda.

En följd av att beslutet omfattar ett visst antal assistanstimmar för en viss period är att assistanstimmarna inte beviljas för en specifik aktivitet. Beslutet måste däremot innehålla tydlig information om förhållanden som kan påverka den försäkrades rätt till ersättning. Detta för att den försäkrade ska kunna uppfylla sin anmälningsskyldighet enligt 110 kap. 46 § SFB (se också avsnitt 3.4). En sådan information kan också ha betydelse vid en prövning av väsentligt ändrade förhållanden eller en ansökan om fler timmar. Däremot behöver beslutet inte innehålla alla detaljer om behoven eftersom informationen som beslutet bygger på finns i ärendet. För integritetskänsliga behov kan det finnas särskild anledning att överväga hur detaljerat behoven behöver beskrivas i beslutet.

Läs mer

Du kan läsa om de principer som genomsyrar personlig assistans i avsnitt 1.3 och om vägledande principer och förhållningssätt i handläggningen av assistansersättning i kap.5.

11.2 Beslut med förbehåll

Assistansersättning lämnas inte för tid när personen

• vårdas på en institution som tillhör staten, en kommun eller en region,
• vårdas på en institution som drivs med bidrag från staten, en kommun eller en region
• bor i en gruppbostad (106 kap. 24 § 1–3 SFB).

För att en person ska kunna planera att flytta från en institution eller gruppbostad behöver hen veta om hjälpbehovet kan tillgodoses genom assistansersättning.

Försäkringskassan har därför ett allmänt råd till 106 kap. 24 § SFB. Inför planerad flyttning från en institution bör Försäkringskassan fatta beslut med förbehåll att beslutet gäller under förutsättning att den försäkrade faktiskt flyttar från institutionen i fråga. På motsvarande sätt bör beslut kunna fattas vid flyttning från en gruppbostad (RAR 2002:6 till 106 kap. 24 § SFB)

11.3 Vem fattar beslut om assistansersättning?

Beslut om assistansersättning omfattas av den särskilda beslutsordningen. Läs mer i Ansvars- och delegationsordning för avdelningen för funktionsnedsättning och varaktigt nedsatt arbetsförmåga (FV). Nedan beskrivs vilka beslut som fattas av särskilt utsedd beslutsfattare och vilka beslut som fattas av handläggare.

11.3.1 Beslut av särskilt utsedd beslutsfattare

När det gäller assistansersättning avgörs följande frågor av en särskilt utsedd beslutsfattare:

• I beslut om rätten till assistansersättning ingår att sökanden tillhör den svenska socialförsäkringen och uppfyller övriga relevanta villkor i socialförsäkringsskyddet (3–7 kap. SFB).
• Rätten till assistansersättning med ett visst antal assistanstimmar per vecka, månad eller längre tid men längst sex månader då sökanden har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring (51 kap. 9 § SFB). I beslutet anges vilken grupp i personkretsen som sökanden bedöms tillhöra.
• Avslag på ansökan och anmälan om rätten till assistansersättning. I beslutet anges om Försäkringskassan tagit ställning till om sökanden bedöms tillhöra eller inte tillhöra personkretsen (51 kap. 2 § SFB).
• Från vilken tidpunkt assistansersättning beviljas (51 kap. 9 § SFB)
• Beslut om särskilda skäl för högre timbelopp om frågan prövas i samband med rätten till assistansersättning (51 kap. 11 § andra stycket SFB)
• Interimistiska beslut om rätt till assistansersättning (112 kap. 2 § SFB)
• Beslut om att inte bevilja assistansersättning vid vård på institution och gruppboende (106 kap. 24 § SFB)
• Beslut om särskilda skäl vid vistelse i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet (106 kap. 25 § SFB)
• Beslut vid omprövning (51 kap. 12 § SFB).
• Beslut om att rätt till assistansersättning minskar eller upphör.

11.3.2 Beslut om assistansersättning av handläggare

Om frågorna inte prövats i samband med rätten till assistansersättning, så avgörs bland annat följande frågor av handläggaren:

• Beslut om avslag när vi avslår på grund av att den enskilde inte omfattas eller har omfattats av socialförsäkringen enligt bestämmelserna i 3–7 kap. SFB eller motsvarande äldre bestämmelser.
• Beslut om utbetalning (51 kap. 7, 11 och 14–17 §§ SFB; 6 § förordningen [1993:1091]).
• Beslut om att fastställa från och med tidpunkt och beviljandeperiod när beslutet om assistansersättning bara innehåller assistanstimmar per vecka (51 kap. 7 och 9 §§ SFB).
• Beslut om högre timbelopp. (51 kap. 11 § andra stycket SFB)
• Beslut om skäligt belopp (51 kap. 11 § tredje stycket SFB)
• Beslut om särskilda skäl vid kortare sjukhusvård. (106 kap. 25 § SFB)
• Beslut om att assistansersättning upphör när en person avlidit (51 kap. 9 § SFB)
• Beslut om att förutsättningarna för omprövning av assistansersättning inte är uppfyllda (51 kap. 12 § SFB).
• Beslut om utbetalning ska ske i förskott (51 kap. 15 § SFB).
• Beslut om betalningsmottagare (51 kap. 18-19 §§ SFB).
• Beslut om särskilda skäl för utbetalning när anordnaren inte har tillstånd att bedriva assistans (51:16 b § SFB).
• Preskription (107 kap. 12 § SFB)
• Utredningsåtgärder (110 kap. 14 § SFB).

11.4 Interimistiska beslut

Försäkringskassan kan i vissa situationer fatta interimistiska (tillfälliga) beslut om rätten till, eller utbetalning av, assistansersättning i väntan på att ett slutligt beslut kan fattas. De interimistiska besluten gäller endast till dess att något annat beslutas och måste därför alltid följas av ett slutligt beslut.

Läs mer

I vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken beskrivs vad som gäller vid interimistiska beslut, vilka villkor som ska vara uppfyllda, vem som kan ta initiativ till sådana beslut och förutsättningarna för att fatta ett interimistiskt beslut.

112 kap. 2 § SFB För tid till dess att ett ärende har avgjorts får Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten besluta i fråga om ersättning från samma myndighet, om

1. det inte utan betydande dröjsmål kan avgöras om rätt till ersättning föreligger,
2. det är sannolikt att sådan rätt föreligger, och
3. det är av väsentlig betydelse för den som begär ersättningen. Ett beslut enligt första stycket får meddelas även när det står klart att rätt till ersättning föreligger men ersättningens belopp inte kan bestämmas utan betydande dröjsmål.

Alla tre rekvisit behöver vara uppfyllda för att Försäkringskassan ska få fatta ett interimistiskt beslut till den försäkrades fördel med stöd av 112 kap. 2 § första stycket SFB.

Av förarbetena framgår att ett dröjsmål på endast ett par veckor till exempel aldrig bör anses medföra skyldighet för Försäkringskassan att meddela ett interimistiskt beslut. Av betydelse för om dröjsmålet ska anses vara betydande eller inte är också vilken förmån det gäller (prop. 1982/83:3 s. 70 f.). Det går alltså inte att exakt fastställa i tid vad som menas med betydande dröjsmål. Vid bedömningen kan bland annat förmånens komplexitet ha betydelse. Assistansersättning får anses vara en komplex förmån. Det innebär att den normalt tar längre tid att handlägga än många andra förmåner. Den omständigheten att handläggningstiden är längre för ärenden om assistansersättning än för många andra förmåner innebär alltså inte i sig betydande dröjsmål.

Om den enskilde begär ett interimistiskt beslut och Försäkringskassan bedömer att ett slutligt beslut kommer att fattas inom kort behöver ett interimistiskt beslut inte fattas med anledning av begäran. Det räcker att meddela den enskilde att ett slutligt beslut fattas inom kort (jämför JO:s beslut, dnr 585-2011, där ett kommuniceringsbrev skulle skickas ut dagen efter begäran).

För att kunna avgöra om det är sannolikt att den enskilde har rätt till ersättning måste det finnas ett underlag som ger stöd för detta. Det ska gå att konstatera att det är sannolikt att den enskilde har rätt till assistansersättning utifrån Försäkringskassans utredning och den tillämpning som vi har. Därför kan vi endast i undantagsfall fatta ett interimistiskt beslut om rätten till assistansersättning innan vi har haft ett utredningssamtal. När vi bedömer om en sjukvårdande insats kan utföras som egenvård gäller beviskravet klart framgår även för interimistiska beslut, se avsnitt 6.5.

Vid bedömning av vad som är av väsentlig betydelse bör hänsyn tas till den enskildes situation och förmånens ekonomiska betydelse för hens försörjning (prop. 1982/83:3 s. 71). Det framgår av det allmänna rådet till 112 kap. 2 § SFB att assistansersättningen bör anses vara av väsentlig betydelse för den försäkrade, om det inte finns särskilda omständigheter som talar mot detta. Även om kommunen har beslutat om att lämna ersättning för personlig assistans enligt 9 § LSS i väntan på Försäkringskassans beslut, bör assistansersättningen anses vara av väsentlig betydelse. (Riksförsäkringsverkets allmänna råd [RAR 2002:6] om assistansersättning)

Om den enskilde begär ett interimistiskt beslut bör Försäkringskassan snarast pröva frågan. Om myndigheten anser att kriterierna för ett interimistiskt beslut inte är uppfyllda ska begäran avslås. (Prop. 1982/83:3 s. 71)

Det är inte enbart upp till den enskilde att ta initiativ till ett interimistiskt beslut. Även Försäkringskassan kan göra det i situationer där vi bedömer att förutsättningarna är uppfyllda. Ett beslut om rätten till assistansersättning till den enskildes fördel kan dock få konsekvenser för rätten till andra insatser. Vi bör därför fråga den enskilde om hen vill ha ett interimistiskt beslut när vi ser att det finns förutsättningar för det, innan vi fattar ett sådant beslut.

Ett interimistiskt beslut kan också fattas när det står klart att den enskilde har rätt till ersättning, men det inte går att bestämma ersättningens belopp utan betydande dröjsmål (112 kap. 2 § andra stycket SFB). Det kan till exempel handla om att rätten till högre timbelopp utreds och utredningen förväntas dra ut på tiden.

När det gäller assistansersättning får interimistiska beslut inte fattas till nackdel för den enskilde. Det innebär att assistansersättning inte får hållas inne eller lämnas med lägre belopp med stöd av 112 kap. 3 § SFB (112 kap. 4 § SFB).