9 Bedöma rätten till assistansersättning och beräkna tid

Detta kapitel beskriver de regler som gäller för att bedöma rätten till assistansersättning och hur du beräknar tid inom assistansersättningen. Kapitlet handlar i huvudsak om

• grundläggande behov
• andra personliga behov
• dubbel assistans
• beviljandeperiod
• beräkning av assistanstimmar.

51 kap. 2 § första stycket SFB En försäkrad som omfattas av 1 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade kan för sin dagliga livsföring få assistansersättning för kostnader för sådan personlig assistans som avses i 9 a § samma lag.

51 kap. 3 § SFB För rätt till assistansersättning krävs att den försäkrade behöver personlig assistans i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan för sådana grundläggande behov som avses i 9 a § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

9 a § LSS Med personlig assistans enligt 9 § 2 avses personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med ett eller flera grundläggande behov. Med grundläggande behov avses

1. andning,
2. personlig hygien,
3. måltider,
4. av- och påklädning,
5. kommunikation med andra,
6. stöd som den enskilde behöver på grund av en psykisk funktions- nedsättning för att förebygga att han eller hon fysiskt skadar sig själv, någon annan eller egendom, och
7. stöd som den enskilde behöver löpande under större delen av dygnet på grund av ett medicinskt tillstånd som innebär att det finns fara för den enskildes liv eller att det annars finns en överhängande och allvarlig risk för hans eller hennes fysiska hälsa.

Om den enskilde på grund av en psykisk funktionsnedsättning behöver kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser för att han eller hon själv ska klara att tillgodose ett grundläggande behov som avses i första stycket 2–5, ska sådana insatser beaktas som en del av hjälpen med det grundläggande behovet.

Hjälp med behov enligt första stycket 1, 6 och 7 ska anses som hjälp med grundläggande behov, oavsett hjälpens karaktär. Detta gäller även hjälp med måltider i form av sondmatning och hjälp i form av kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser.

Den som har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov har även rätt till insats enligt 9 § 2 för andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt. Om behovet avser hjälp med ett grundläggande behov som avses i första stycket 1 eller 7, omfattar rätten till insats alla åtgärder som är direkt nödvändiga för att hjälpen ska kunna ges. Om behovet avser hjälp med måltider i form av sondmatning, omfattar rätten till insats alla åtgärder som är direkt nödvändiga för förberedelse och efterarbete i samband med sådana måltider. Personlig assistans för andra personliga behov avser även

1. tid under den enskildes dygnsvila när en assistent behöver vara tillgänglig i väntan på att den enskilde behöver hjälp utan att det är fråga om tillsyn (väntetid),
2. tid under den enskildes dygnsvila när en assistent i stället behöver finnas till förfogande på annan plats i väntan på att den enskilde behöver hjälp (beredskap), och
3. tid när en assistent behöver vara närvarande i samband med en aktivitet utanför den enskildes hem på grund av att ett hjälpbehov kan förväntas uppstå.

Den som har behov av mer än en personlig assistent samtidigt, har rätt till två eller flera assistenter endast om möjligheterna att få bidrag enligt lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag eller hjälpmedel enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), har utretts.

Den som omfattas av LSS personkrets kan få assistansersättning för kostnader för personlig assistans. Det gäller under förutsättning att den försäkrade behöver personlig assistans i genomsnitt med mer än 20 timmar per vecka för grundläggande behov. Om den försäkrade behöver personlig assistans med 20 timmar eller mindre, så är det kommunens ansvar att fatta beslut om insatser för särskilt stöd och service till personen.

Av första stycket i 9 a § LSS framgår det att de grundläggande behoven enligt lagen är hjälp med

• andning
• personlig hygien
• måltider
• av- och påklädning
• kommunikation med andra
• stöd som den enskilde behöver på grund av en psykisk funktions-nedsättning för att förebygga att hen fysiskt skadar sig själv, någon annan eller egendom, och
• stöd som den enskilde behöver löpande under större delen av dygnet på grund av ett medicinskt tillstånd som innebär att det finns fara för den enskildes liv, eller att det annars finns en överhängande och allvarlig risk för hens fysiska hälsa.

HFD klargjorde i en dom 2020 att grundläggande behov var hjälp med andning, personlig hygien, måltider, att klä av och på sig samt att kommunicera med andra (HFD 2020 ref 7). Den 1 januari 2023 togs det grundläggande behovet annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade bort, och ytterligare två nya grundläggande behov tillkom. Äldre bestämmelser gäller personlig assistans för tid före den 1 januari 2023, och de nya bestämmelserna för tid efter den 1 januari 2023. Annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper kan alltså bara beviljas som ett grundläggande behov för tid före den 1 januari 2023. Och de två nya grundläggande behoven kan bara bedömas som grundläggande behov från den 1 januari 2023.

Den som har rätt till personlig assistans för sina grundläggande behov har även rätt till personlig assistans för andra personliga behov, om de andra personliga behoven inte tillgodoses på annat sätt (9 a § fjärde stycket LSS och 51 kap. 3 § SFB). I lagtexten är det inte utvecklat vilka situationer det kan handla om. Förarbetena till LSS och rättspraxis ger viss vägledning. Det finns situationer som ska anses vara personlig assistans för andra personliga behov trots att de övriga förutsättningarna för andra personliga behov inte är uppfyllda. Det här enligt ett tillägg av tre punkter till 9 a § andra stycket LSS som gäller från den 1 april 2018. Från den 1 januari 2023 finns tillägget i 9 a § fjärde stycket LSS.

Vissa åtgärder ska alltid vara assistansgrundande som andra personliga behov oavsett om åtgärderna är kvalificerade i den mening som avses i HFD 2017 ref. 27. Det här enligt tillägg till 9 a § andra stycket LSS som gäller från den 1 juli 2020. Från den 1 januari 2023 finns tillägget i 9 a § fjärde stycket LSS.

Läs mer

Läs mer i avsnitt 9.2.2.

Femte stycket i 9 a § LSS reglerar en av flera förutsättningar för att kunna beviljas rätten till två eller flera assistenter, så kallad dubbel assistans.

Försäkringskassan måste utreda och bedöma hur mycket personlig assistans den försäkrade behöver för att tillgodose sina grundläggande behov, enligt bestämmelserna i 9 a § LSS och 51 kap. 3 § SFB. Detta eftersom avgörande för rätten till assistans-ersättning är att behovet av personlig assistans för de grundläggande behoven överstiger i genomsnitt 20 i timmar i veckan. I bedömningen måste man ta hänsyn till de olika förutsättningar och bedömningsmoment som beskrivs i kapitel 6.

Ett behov som inte bedöms vara grundläggande kan bedömas vara ett annat personligt behov. För en del behov det är det dess karaktär som avgör om de är grundläggande. För andra behov finns det särskilda villkor för att de ska bedömas vara grundläggande.

Därför måste vi utreda och bedöma både vilka behov som finns och vilken hjälp som behövs, det vill säga vad assistenten behöver göra.

9.1 Behov av hjälp med grundläggande behov

9 a § 1–3 stycket LSS Med personlig assistans enligt 9 § 2 avses personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med ett eller flera grundläggande behov. Med grundläggande behov avses

1. andning 2 .personlig hygien,
2. måltider,
3. av- och påklädning,
4. kommunikation med andra,
5. stöd som den enskilde behöver löpande på grund av en psykisk funktionsnedsättning för att förebygga att han eller hon fysiskt skadar sig själv, någon annan eller egendom, och
6. stöd som den enskilde behöver löpande under större delen av dygnet på grund av ett medicinskt tillstånd som innebär att det finns fara för den enskildes liv eller att det annars finns en överhängande och allvarlig risk för hans eller hennes fysiska hälsa.

Om den enskilde på grund av en psykisk funktionsnedsättning behöver kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser för att han eller hon själv ska klara att tillgodose ett grundläggande behov som avses i första stycket 2–5, ska sådana insatser beaktas som en del av hjälpen med det grundläggande behovet.

Hjälp med behov enligt första stycket 1, 6 och 7 ska anses som hjälp med grundläggande behov, oavsett hjälpens karaktär. Detta gäller även hjälp med måltider i form av sondmatning och hjälp i form av kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser.

Stora och varaktiga funktionshinder

För att man ska ha rätt till personlig assistans enligt 9 a § LSS ska man på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöva hjälp med något av de grundläggande behoven. Att funktionshindren ska vara varaktiga, innebär att de inte ska vara av tillfällig eller mer övergående natur (prop. 1992/93:159, avsnitt 14.1, s. 169).

Bedömningen om den försäkrade har stora och varaktiga funktionshinder kan göras dels när vi bedömer personkretsen enligt 1 § 3 LSS, dels när vi bedömer om den försäkrade behöver hjälp med grundläggande behov enligt 9 a § LSS. Det är två separata bedömningar (jämför RÅ 2009 ref. 57). Varaktighetskriteriet i 1 § 3 och 9 a § LSS bör ha samma innebörd. Det finns inte någon fast tidsgräns för när ett funktionshinder eller en funktionsnedsättning är varaktig. Varken lagtext, förarbeten eller praxis ger närmare svar på hur bedömningen ska göras. Bedömningen av personkretsen enligt 1 § 3 LSS får därför göras genom en helhetsbedömning där diagnos inte är avgörande.

Att bedöma vad som ger rätt till personlig assistans

Det framgår tydligt i lagen vilka behov som är grundläggande, och därmed ger rätt till personlig assistans. Det framgår inte av lagen vilken hjälp med behoven som ger rätt till assistansersättning, men rättspraxis ger oss ett visst stöd.

Det är inte all hjälp med dessa behov som kan ge rätt till insatsen personlig assistans. Det första vi ska bedöma är vad som ingår i hjälp med de grundläggande behoven och hur de avgränsas. Sedan ska vi bedöma i vilken utsträckning behovet av hjälp med de grundläggande behoven ger rätt till insatsen personlig assistans. Därför ska vi utreda vilken hjälp personen behöver, och på vilket sätt personen behöver hjälp av en personlig assistent.

Vad ingår i hjälp med de grundläggande behoven och hur avgränsas de?

För att avgöra vad som ingår i hjälp med de grundläggande behoven, och hur de avgränsas, är det flera faktorer som behöver beaktas. Nedan beskrivs vad som gäller. I beskrivningen av respektive grundläggande behov i avsnitt 9.1.1–9.1.6 finns förtydliganden.

Sjukvårdande insatser

För att den enskilda ska ha rätt till personlig assistans för den hjälp som hen behöver får hjälpen inte vara en sjukvårdande insats enligt HSL (jämför 51 kap. 5 § SFB). Sjukvårdande insatser som utförs som egenvård är inte sjukvårdande insatser enligt HSL. Egenvård som gäller något av de grundläggande behoven kan ingå när vi bedömer behovet av hjälp (HFD 2018 ref. 21).

Med egenvård avses i detta sammanhang en hälso- och sjukvårdsåtgärd som behandlande hälso- och sjukvårdspersonal har bedömt att en patient kan utföra själv, eller med hjälp av någon annan (jfr lag (2022:1250) om egenvård). En legitimerad yrkesutövare ska i varje enskilt fall bedöma om den personliga assistenten har tillräckliga kunskaper för att kunna utföra hjälpåtgärderna på ett säkert sätt (prop. 2018/19:145 s. 20).

Läs mer

Läs mer om Sjukvårdande insatser och egenvård i avsnitt 6.5.

Psykisk funktionsnedsättning

Det finns inte någon enhetlig definition av uttrycket ”psykisk funktionsnedsättning”. Vid Försäkringskassans bedömning av grundläggande behov ska personer som har en nedsättning av någon av de psykiska funktionerna anses ha en psykisk funktions-nedsättning. Vad som avses med psykiska funktioner framgår av Socialstyrelsens version av WHO:s International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). Funktionshindret som orsakar hjälpbehovet ska vara stort och varaktigt, enligt 9 a § LSS. Det innebär att den psykiska funktionsnedsättningen ska vara stor och varaktig.

En sjukdom som vanligtvis endast medför fysiska funktionsnedsättningar kan även medföra en nedsättning av en psykisk funktion. Det är därför inte möjligt att enbart utifrån en viss diagnos, sjukdom eller tillstånd bedöma om det finns en psykisk funktionsnedsättning eller inte. Nedsättningen i de psykiska funktionerna ska framgå av läkarutlåtandet.

Kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser

Aktiverings- och motiveringsinsatser ingår normalt inte i de grundläggande behoven. Undantaget är om den enskilde på grund av en psykisk funktionsnedsättning behöver kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser för att hen själv ska klara att tillgodose något av följande grundläggande behov: personlig hygien, måltider, av- och påklädning och kommunikation med andra. Sådana insatser ses då som en del av hjälpen med det grundläggande behovet som de ska tillgodose, och är alltså inte ett eget grundläggande behov. (Prop. 2021/22:214 s. 70)

Hjälp i form av kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser ska anses vara hjälp med grundläggande behov oavsett hjälpens karaktär. Något krav på ingående kunskaper om den enskilde gäller inte för dessa insatser. Läs mer om ingående kunskaper i 9.1.6.

Stödet är till sin utformning avsett för personer som trots att de har den fysiska förmågan inte kan tillgodose de grundläggande behoven måltider, av- och påklädning, personlig hygien och kommunikation. Hjälpen är då inte av ett praktiskt slag eftersom personen i fråga rent fysiskt har förutsättningarna att sköta det grundläggande behovet. (Prop. 2021/22:214 s. 31)

En person kan på grund av en psykisk funktionsnedsättning behöva hjälp för att klara alla de moment som behövs för att genomföra en praktisk uppgift. Det gäller även om hen har de fysiska förutsättningar som krävs för att utföra den. Det kan till exempel vara svårt för en person att förstå när eller varför ett visst moment behöver utföras, att komma igång, att utföra alla nödvändiga delmoment i rätt ordning, att utföra momenten på ett tillräckligt utförligt sätt eller att avsluta momenten i tid. Hen kan då behöva stöd i form av kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser. (Prop. 2021/22:214 s. 31)

En person kan behöva såväl kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser som praktiska insatser för att tillgodose olika delar av ett moment inom samma grundläggande behov. Till exempel kan en person med psykisk funktionsnedsättning även sakna fysiska förutsättningar att utföra vissa delar av ett moment som annars hade kunnat genomföras med stöd av kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser. Tid kan godtas både för kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser och praktisk hjälp inom samma moment.

Aktiverings- och motiveringsinsatserna kan vara kvalificerade om de förutsätter en omedelbar fysisk närhet till den enskilde i samband med integritetsnära situationer, och de innehåller moment som i det närmaste kan betraktas som praktiska. Det kan även vara situationer där den enskilde har stora begränsningar i kommunikationsförmågan, eller det av andra skäl krävs att insatserna ges av någon som har ingående kunskaper om hen. De andra skälen ska ha samband med den enskildes funktionsnedsättning. (Jfr prop. 2021/22:214 s. 70)

För att insatserna ska anses vara kvalificerade krävs det att hjälpen handlar om något mer än vägledning, påminnelser och instruktioner. Mindre kvalificerade insatser kan inte ses som hjälp med grundläggande behov, men kan däremot vara ett annat personligt behov. (Jfr prop. 2021/22:214 s. 69 f.)

Hjälp med förflyttning

I avgöranden från kammarrätterna framgår att huvudregeln är att hjälp med förflyttning inte anses ingå i de grundläggande behoven. Men i vissa situationer kan hjälp med förflyttning ingå i de grundläggande behoven. Det som avgör om tiden ska bedömas som grundläggande hjälpbehov är om hjälpen med förflyttning är en del av de grundläggande behoven och mycket privat och känslig för den personliga integriteten.

Behov av dubbel assistans

Vid prövning av rätten till assistansersättning ska dubbel assistans beaktas vid beräkningen av tiden för behov av personlig assistans för de grundläggande behoven (RÅ 2010 ref. 53).

Speciella krav för några av de grundläggande behoven

Hjälp med andning förutsätter att den som behöver hjälpen har en dokumenterad nedsättning av någon av andningsfunktionerna, och att det kan finnas en risk för den enskildes hälsa, ytterst den enskildes liv, om hjälpinsatserna inte ges (prop. 2018/19:145 s. 29)

För att vi ska bedöma att det gäller hjälp med kommunikation med andra ska följande tre förutsättningar vara uppfyllda. Den personliga assistenten ska behöva kunskap om kommunikationsformen och om funktionsnedsättningen. Hen ska även behöva särskild kunskap om personen som har funktionsnedsättningen.

Vi kan bedöma att följande är grundläggande behov om det beror på en psykisk funktionsnedsättning:

• Stöd för att förebygga att en person fysiskt skadar sig själv, någon annan eller egendom.
• Hjälp i form av kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser som en person behöver.
• Det tidigare grundläggande behovet annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade.

Hjälpen måste i vissa fall vara av integritetsnära karaktär

För att man ska kunna få personlig assistans ska hjälpen som gäller de grundläggande behoven personlig hygien, av- och påklädning, måltider och kommunikation vara av integritetsnära karaktär (HFD 2020 ref.7). Hjälp med andning, förebygga skada vid en psykisk funktionsnedsättning och löpande stöd vid ett medicinskt tillstånd ska anses som hjälp med grundläggande behov, oavsett hjälpens karaktär. Detta gäller även hjälp med måltider i form av sondmatning, och hjälp i form av kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser. (9 a § första stycket LSS, prop. 2019/20:92 Personlig assistans för samtliga hjälpmoment som avser andning och måltider i form av sondmatning och prop. 2021/22:244 Stärkt rätt till personlig assistans vid behov av egenvård).

Hjälpen anses vara av tillräckligt integritetsnära karaktär för hjälp med kommunikation som grundläggande behov, om den personliga assistenten har kunskap om kommunikationsformen och om funktionsnedsättningen. Hen ska även behöva kunskap om personen som har funktionsnedsättning. Det får anses följa av praxis.

Det är inte all hjälp med de grundläggande behoven, till exempel personlig hygien eller påklädning, som kan anses vara av tillräckligt kvalificerat slag och ge rätt till personlig assistans. I lagens förarbeten är det fråga om hjälp eller stöd av mycket privat karaktär och insatsen ska vara förbehållen situationer av krävande eller på annat sätt komplicerad natur, i regel av mycket personligt slag. Propositionsuttalandena tyder på att lagstiftaren främst menade sådana hjälpbehov som uppfattas som mycket privata och känsliga för den personliga integriteten. Den funktionshindrade måste anses ha ett särskilt intresse av att kunna bestämma vem som ska ge sådan hjälp och hur den ska ges. (Jämför RÅ 2009 ref. 57)

Om hjälpen, i sin helhet eller delvis, är av tillräckligt kvalificerat slag dvs. om den är av tillräckligt privat karaktär har alltså betydelse för i vilken utsträckning hjälp med ett grundläggande behov ger rätt till insatsen personlig assistans. Försäkringskassan ska göra en individuell bedömning i det enskilda fallet av om behovet av hjälp ger rätt till assistansersättning (HFD 2018 ref. 21). Om hjälpen kan köpas som en tjänst kan det vara en indikation på att hjälpen inte är mycket privat och integritetskänslig.

HFD har sammanfattat rättsläget så att grundläggande behov handlar om högst basala behov och att det ska vara fråga om hjälp eller stöd av mycket privat karaktär. Hjälpbehoven ska uppfattas som mycket känsliga för den personliga integriteten. (HFD 2020 ref. 7, HFD 2015 ref. 46, RÅ 2009 ref. 57 och HFD 2012 ref. 41)

Hur ofta, hur lång tid och när?

Försäkringskassan ska bedöma hur ofta en person behöver få hjälp med det grund-läggande behovet, och hur lång tid den hjälpen tar. Bedömningen ska alltid göras utifrån vad som är rimligt i förhållande till den försäkrades funktionsnedsättning. Om den försäkrade vill få hjälp med det grundläggande behovet oftare eller under längre tid än vad Försäkringskassan bedömer behövs, kan det överstigande behovet vara ett annat personligt behov.

Det spelar ingen roll för bedömningen när den försäkrade vill att ett grundläggande behov ska utföras. Hen kan till exempel välja att duscha på morgonen eller på eftermiddagen, till exempel efter träning, för att hålla sig ren. Försäkringskassan måste dock bedöma hur ofta en person behöver duscha för att hålla sig ren och hur lång tid det tar.

Karaktären på hjälpen avgör om det är ett grundläggande eller annat personligt hjälpbehov

En följd av att hjälpen med de i lagen angivna grundläggande behoven ska ha en viss karaktär blir att behov av hjälp med andning, personlig hygien, måltider, av- och påklädning och kommunikation kan bedömas antingen som grundläggande eller som andra personliga behov. Behovet kan också vara delvis ett grundläggande och delvis ett annat personligt behov. Det finns inte något krav på att tid ska beviljas för det specifika grundläggande behovet för att få det beviljat som andra personliga behov (Rättsfalls-översikt – personlig assistans Anser 2012:2).

9.1.1 Hjälp med andning

För att vi ska bedöma att hjälp med andning är ett grundläggande behov ska

• den enskilde ha en dokumenterad nedsättning av andningsfunktionerna
• det finnas risk för den enskildes hälsa, ytterst den enskildes liv om inte hjälpinsatserna ges.

Hjälpåtgärder som mer allmänt syftar till att förbättra andningsförmågan, eller underlätta andning är alltså inte ett grundläggande behov. (Prop. 2018/19:145 s. 29)

Eftersom det ska finnas en dokumenterad nedsättning av andningsfunktionerna förutsätter detta att en legitimerad yrkesutövare genom undersökning har fastställt detta. Som stöd för vad som avses med andningsfunktionerna kan utgångspunkt tas från WHO:s International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). Vilka andningsfunktionerna är framgår av den svenska versionen av ICF under andnings-funktioner kapitel 4 i komponenten kroppsfunktioner. Nedsättningen ska vara av sådan grad att den enskildes liv riskeras om hen inte får hjälp med sin andning.

Prövningen om den personliga assistenten har tillräckliga kunskaper för att kunna utföra hjälpåtgärder på ett säkert sätt vid andning görs vid egenvårdsbedömningen i varje enskilt fall (jämför prop. 2018/19:145 s. 20).

Vad ingår i hjälp med andning som grundläggande behov?

Hjälp med andning kan handla både om praktisk hjälp och övervakning. Enligt förarbetena kan det till exempel gälla avancerad andningsgymnastik (jfr hjälpbehovet i HFD 2015 ref. 46), respiratorvård, hantering av trakealkanyl vid trakeostomi, slemsugning i andningsvägarna och övervakning på grund av risk för kvävning eller lungblödningar (prop. 2018/19:145 s. 29).

Det framgår i Vårdprogram för barn med trakealkanyl, 2018 att det alltid behöver finnas någon i barnets absoluta närhet som kan byta kanyl om den av misstag rycks ut eller täpps till av slem (prop. 2018/19:145 s 11). Det kan i vissa fall även gälla för vuxna med funktionsnedsättning.

Andningsgymnastik är olika övningar och moment som görs för att få upp slem från luftvägarna. Det är en fysioterapeut som tar fram en individuell plan utifrån varje persons behov. I HFD 2015 ref. 46 var det fråga om att personen flera gånger om dagen behöver hjälp med andningsgymnastik för att lossa och hosta upp slem från lungorna (jämför HFD 2015 ref. 46).

I vilken utsträckning berättigar hjälp med andning till insatsen personlig assistans enligt 9 a § LSS?

Sedan en lagändring den 1 juli 2020 anses behov av hjälp med andning vara ett grundläggande behov oavsett hjälpens karaktär. De äldre bestämmelserna i LSS gäller för tid före den 1 juli 2020, se bilaga 2. Lagändringen innebär att det saknar betydelse i vilken utsträckning hjälpen är av privat eller integritetskänslig karaktär. Alla hjälpmoment är alltså assistansgrundande när det gäller andning som grundläggande behov. Att ett hjälpbehov är assistansgrundande innebär att det ger rätt till personlig assistans, såvida inte något annat följer av en annan bestämmelse eller rättsprincip. (Prop. 2019/20:92 s. 46)

Hjälp med andning innefattar all hjälp som utförs under tiden som det grundläggande behovet varar. Hjälp som utförs före eller efter det grundläggande behovet omfattas däremot inte. (Prop. 2019/20:92 s. 22)

Ett hjälpbehov kan samtidigt vara hjälp med andning eller måltider i form av sondmatning, och hjälp med något av de andra grundläggande behoven. Hjälpen med andning eller sondmatning ska beaktas i första hand när vi bedömer behovet av hjälp.

Läs mer

Läs mer i 9.1.7. (Jfr prop. 2021/22:244 s. 33 f.)

9.1.2 Hjälp med personlig hygien

HFD har slagit fast att med personlig hygien avses att hålla människokroppen ren från smuts och andra ohälsosamma ämnen (HFD 2019 ref. 56). Det är alltså endast hjälp som syftar till att hålla kroppen ren från smuts och andra ohälsosamma ämnen som kan godtas som det grundläggande behovet personlig hygien.

Det finns hjälpbehov som alltid betraktas som grundläggande behov eftersom syftet med hjälpen alltid är att hålla kroppen ren. De hjälpbehoven är att tvätta hår och kropp (inklusive tänderna), och att torka sig efter att man har tvättat sig. Även hjälp med att sköta toalettbehov ingår. Det finns också hjälpbehov som aldrig betraktas som grundläggande behov, även om de ligger nära hygienåtgärder, eftersom syftet med hjälpen aldrig kan vara att hålla kroppen ren. De är till exempel sminkning, hårklippning, hårinpackning, trimning av skägg och insmörjning i syfte att hålla huden mjuk.

Det finns dessutom hjälpbehov som kan betraktas som grundläggande behov eftersom syftet med hjälpen kan vara att hålla kroppen ren, men inte alltid är det. Exempelvis rakning. Vad gäller sådana hjälpbehov ska en bedömning ske i det enskilda ärendet. Den försäkrade ska få möjlighet att berätta på vilket sätt syftet med hjälpen är att hålla sig ren.

För att ge rätt till assistansersättning ska hjälpen dessutom vara av mycket privat eller integritetskänslig karaktär (HFD 2019 ref. 56).

9.1.3 Hjälp med måltider

Hjälp med måltider kan språkligt gälla allt från att bestämma vilken mat man ska äta, matlagning, duka fram och av mat, få mat på tallriken och hälla upp dryck, skära och dela maten och att inta måltiden.

Vad ingår i hjälp med måltider som grundläggande behov?

För att hjälp med måltiden ska bedömas vara ett grundläggande behov krävs att den försäkrade behöver hjälp att inta måltiden (jämför prop. 1992/93:159 s. 64 och 174). HFD har klargjort att avgörande för om hjälp med måltider ska bedömas vara grund-läggande behov bör vara om kroppen tillförs den näring som den behöver. På vilket sätt näringen intas bör inte vara utslagsgivande. Även andra sätt att tillgodose en persons näringsbehov än att föra mat till munnen kan alltså innefattas i begreppet måltid. Därför bör sondmatning likställas med måltid i den mening som avses i 9 a § första stycket LSS. (HFD 2018 ref. 21)

Hjälp med måltid omfattar hela den tid som det tar att inta en måltid. Övriga moment runt måltiden som hjälp med att laga mat, duka fram och av mat, att få mat på tallriken, att skära och dela mat anses inte vara hjälp med grundläggande behov (RÅ 2009 ref. 57).

När det gäller sondmatning har HFD konstaterat att själva näringstillförseln, från påkoppling av sondslang till urkoppling av denna, ingår i begreppet måltid. Däremot ingår inte förberedelse och efterarbetet, som till exempel att göra rent sondsprutan (HFD 2018 ref 21.)

Prövningen om den personliga assistenten har tillräckliga kunskaper för att kunna utföra hjälpåtgärder på ett säkert sätt vid sondmatning görs vid egenvårdsbedömningen i varje enskilt fall (jämför prop. 2018/19:145 s. 20).

Att inta en måltid kan också gälla situationer när den försäkrade inte är fysiskt förhindrad att föra maten till munnen, men inte förstår att hen ska göra det och därför måste matas Det kan exempelvis gälla personer med kognitiva funktionsnedsättningar och demenssjukdomar. I att inta en måltid ingår även att tugga och svälja maten och att hjälpa en person som har satt i halsen.

I vilken utsträckning berättigar hjälp med måltider till insatsen personlig assistans enligt 9 a § LSS?

För att bedöma om hjälpen med måltider är ett grundläggande behov, behöver man ta ställning till om hjälpen i sin helhet eller delvis är av tillräckligt privat karaktär. Se ovan under Hjälpen ska vara av integritetsnära karaktär. Det beror på att det ska handla om situationer som är av krävande eller på annat sätt komplicerad natur, i regel av mycket personligt slag.

Att bli matad genom munnen anses vara hjälp av mycket privat och integritetskänslig karaktär eftersom det innebär ett mycket nära samspel mellan den enskilde och assistenten. Om en person i samband med att hen blir matad får maten i halsen, är hjälpen med att få bort maten av mycket personligt slag.

För tid från med den 1 juli 2020 anses hjälp med måltider i form av sondmatning vara assistansgrundande oavsett hjälpens karaktär. De äldre bestämmelserna i LSS gäller för tid före den 1 juli 2020, se bilaga 2. Lagändringen innebär att det saknar betydelse i vilken utsträckning hjälpen är av privat eller integritetskänslig karaktär. Alla hjälpmoment är alltså assistansgrundande när det gäller måltider i form av sondmatning. Att ett hjälpbehov är assistansgrundande innebär att det ger rätt till personlig assistans, såvida inte något annat följer av en annan bestämmelse eller rättsprincip (prop. 2019/20:92 s. 46).

Hjälp med måltider i form av sondmatning innefattar all hjälp som utförs under tiden som det grundläggande behovet varar. Hjälp som utförs före eller efter det grundläggande behovet omfattas däremot inte. (Prop. 2019/20:92 s. 22).

Ett hjälpbehov kan samtidigt vara hjälp med andning eller måltider i form av sondmatning, och hjälp med något av de andra grundläggande behoven. Hjälpen med andning eller sondmatning ska beaktas i första hand när vi bedömer behovet av hjälp.

Läs mer

Läs mer i 9.1.7. (Jfr prop. 2021/22:244 s. 33 f.)

9.1.4 Hjälp med av- och påklädning

Klä av och på sig kan språkligt avse flera moment, till exempel att välja kläder och ta av och på klädesplagg.

Vad ingår i hjälp med att klä av och på sig som grundläggande behov?

Detta grundläggande behov är avgränsat till den konkreta situationen att få kläderna på och av sig. Det gäller oavsett när det sker på dygnet och oavsett sammanhanget.

I det grundläggande behovet av- och påklädning kan det förutom kläder ingå hjälp med att ta på och av vissa proteser och ortopediska skydd.

Hjälp med andra moment som är kopplat till kläder, till exempel klädvård och att plocka fram eller undan kläder ingår inte i det grundläggande behovet att klä på och av sig. Sådan hjälp kan räknas som andra personliga behov.

I vilken utsträckning berättigar hjälp med att klä av och på sig till insatsen personlig assistans enligt 9 a § LSS?

För att kunna ta ställning till om hjälpen med av- och påklädning kan ses som ett grundläggande behov behöver man ta ställning till om hjälpen i sin helhet eller delvis är av tillräckligt privat karaktär. Se ovan under Hjälpen ska vara av integritetsnära karaktär. Det beror på att det ska handla om situationer som är av krävande eller på annat sätt komplicerad natur, i regel av mycket personligt slag. Detta måste avgöras efter en individuell bedömning av förhållandena i det enskilda fallet. Hjälp med att ta av och på kläder som är närmast kroppen, som underkläder, tröja, kjol och byxor är i regel mycket privat och känslig för den personliga integriteten.

Hjälp med att ta på och av sig ytterkläder och skor är normalt inte mycket privat och känsligt för den personliga integriteten eftersom man har kläder under. När det gäller personer med allvarlig smärtproblematik eller svårartad benskörhet kan behov av hjälp med ytterkläder betraktas som grundläggande behov eftersom hjälpen till följd av smärtan kan kännas som en kontakt in på bara kroppen. Den bedömningen måste göras i det enskilda fallet.

9.1.5 Hjälp med kommunikation med andra

Ett grundläggande behov av assistans för att kunna kommunicera med andra innebär att personen med funktionsnedsättning behöver ha ytterligare en person, det vill säga den personliga assistenten, närvarande för att en kommunikation över huvud taget ska vara möjlig.

För att kommunikation ska bedömas som ett grundläggande hjälpbehov krävs att tre förutsättningar är uppfyllda. En annan person (den personliga assistenten) ska behöva

• kunskap om kommunikationsformen
• kunskap om funktionsnedsättningen
• särskild kunskap om personen med funktionsnedsättningen.

Vad ingår i hjälp med kommunikation som grundläggande behov?

Hjälpen ska alltså avse något annat än enbart tolkhjälp. Det ska krävas särskild kunskap om personen för att kommunicera med hen, exempelvis hur hen reagerar i olika situationer och på olika stimuli samt vad olika uttryck betyder. Särskild kunskap handlar om vad som krävs för att hjälpa personen att kommunicera med andra. Att en personlig relation kan underlätta och förbättra tolkningen påverkar inte bedömningen. (HFD 2018 ref. 44,)

Syftet med det grundläggande hjälpbehovet kommunikation med andra är att möjliggöra för personen att både upprätthålla och skapa sociala kontakter med andra människor. Det behöver alltså inte vara visat att personen i dag har många sociala relationer, men man behöver ändå bedöma sannolikheten utifrån personens önskan att upprätthålla sociala relationer. En bedömning behöver alltså göras av personens behov av hjälp med kommunikation.

Behovet av personlig assistans för kommunikation är liksom de övriga grundläggande behoven i lagtexten formulerat som ett eget fristående behov. I bedömningen av behov av personlig assistans för kommunikation är det viktigt att utreda i vilka situationer behovet av hjälp med kommunikation uppstår för att nå delaktighet i den avsedda situationen. Bedömningen måste därför ske utifrån personens individuella förutsätt-ningar – att lämna och ta emot ett budskap såväl som mottagarens möjlighet att förstå och svara upp på budskapet.

Läs mer

I avsnitt 9.5 som handlar om beräkning, framgår det hur tiden för kommunikation som ett grundläggande behov ska beräknas om behovet uppkommer samtidigt som ett annat personligt behov, till exempel en fritidsaktivitet.

Kommunikation har i rättspraxis endast beviljats som ett grundläggande behov (Rättsfallsöversikt – personlig assistans Anser 2012:2). Detta innebär dock inte att kommunikation inte kan beviljas som andra personliga behov, om förutsättningarna för det är uppfyllda, se avsnitt 9.2.

För att man ska kunna bedöma om behovet av hjälp med kommunikation är ett grundläggande behov behöver följande frågor vara besvarade:

• Vilken särskild kunskap behövs om personen som har svårt att kommunicera?
• Kan vem som helst förstå personen enbart genom att ha kunskap om funktions-nedsättningen och kommunikationsformen eller behövs en mer specifik kunskap om personen?
• Vilken specifik kunskap behövs om funktionsnedsättningen?
• Vilken specifik kunskap behövs om kommunikationssättet?
• I vilka situationer behöver personen hjälp med kommunikation?

9.1.6 Förebygga skada vid en psykisk funktionsnedsättning

Stödet gäller endast personer som har en psykisk funktionsnedsättning och ersätter det stöd som tidigare kallades för aktiv tillsyn av övervakande karaktär. Läs mer i avsnitt 9.1 om när Försäkringskassan anser att en person har en psykisk funktionsnedsättning.

Den som ger stödet behöver inte ha ingående kunskaper om den enskilde för att hjälpen ska ses som hjälp med ett grundläggande behov. Hjälpen anses vara hjälp med grundläggande behov oavsett om hjälpen anses vara av privat eller integritetskänslig karaktär (jfr RÅ 2009 ref. 57, HFD 2018 ref. 21 och HFD 2019 ref 56). Stödet ska alltså vara assistansgrundande i sin helhet. (Prop. 2021/22:214 s. 28 och 9 a § tredje stycket LSS)

Att den enskilde behöver stödet ska bero på hens psykiska funktionsnedsättning, och ska syfta till att begränsa allvarliga konsekvenser av den enskildes riskbeteende. Det ska finnas en risk för att den enskilde fysiskt skadar sig själv, någon annan eller egendom om hen inte får hjälp. Risken ska gälla allvarliga konsekvenser. Den skada som riskerar att uppkomma ska alltså inte vara obetydlig. (Prop. 2021/22:214 s. 24 f.)

Med ”fysiskt skadar sig själv” avses situationer där den enskilde agerar på ett sätt som gör att hen kommer till fysisk skada. Risken för att en person skadar sig själv kan handla om att hen är utagerande, impulsstyrd eller självskadande. Avsaknad av insikt om vad som är farligt, avsaknad av konsekvenstänkande och rymningsbenägenhet kan också ha betydelse vid bedömningen. Förutom självskadande handlingar kan stödet exempelvis behövas för att förebygga att den enskilde försöker springa rakt ut på en trafikerad väg. (Prop. 2021/22:214 s. 68 f.)

Det ska finnas en tydlig risk för skada i det enskilda fallet. Det ska behövas frekventa ingripanden för att minska risken för att farliga situationer uppstår, eller för att hantera sådana situationer. En risk för att ett barn rivs eller nyps är inte en tillräckligt allvarlig konsekvens för att motivera det förebyggande stödet. Stödet syftar inte till att förebygga beteenden som på ett mer indirekt sätt skulle kunna medföra en risk för skada i framtiden, till exempel genom kontakter på internet. (Prop. 2021/22:214 s. 69)

Syftet med stödet är att förebygga allvarliga skador på den enskilde, andra eller egendom. För att syftet ska uppfyllas ska den personliga assistenten ge den enskilde ett aktivt stöd. Behovet av förebyggande stöd kan vara begränsat till enskilda aktiviteter eller situationer. Det finns alltså inget krav på att den enskilde ska behöva stödet hela eller en stor del av sin vakna tid, men stödet ska ges löpande under den tid som det behövs. Det är med andra ord inte fråga om stöd i form av punktinsatser.

Det förebyggande stödet kan till exempel handla om hjälp för att skapa begriplighet och förutsägbarhet i tillvaron, eller för att minska oro eller upplevelser av vanmakt hos den enskilde. Stödet kan också handla om att ingripa på ett personligt utformat sätt för att minska risken för skada när en farlig situation väl har uppstått, till exempel genom ett anpassat bemötande för att ”varva ner” den enskilde. (2021/22:214 s. 26-28 och 68 f.)

Den personliga assistenten behöver vara nära den enskilde för att löpande kunna bedöma vilket stöd som behövs, och för att kunna ingripa om en farlig situation skulle uppstå. Eftersom stödet syftar till att förebygga direkta risker för fysisk skada krävs det att assistenten hela tiden ska ha uppsikt över den enskilde och befinna sig i hens omedelbara närhet. (Prop. 2021/22:214 s. 69)

Metodstöd – bedöma stöd som den enskilde behöver på grund av en psykisk funktionsnedsättning för att förebygga att hen fysiskt skadar sig själv, någon annan eller egendom

Du behöver väga samman flera faktorer för att konstatera om en person behöver hjälp med det grundläggande behovet förebygga skada vid en psykisk funktionsnedsättning. Se metodstöd bedömning av personlig assistans för grundläggande behov avsnitt 9.1.8.

Förutom att väga samman de faktorer som står i avsnitt 9.1.8 behöver du svara på nedanstående frågor för att göra din bedömning. Börja med att bedöma om det finns en psykisk funktionsnedsättning och om den är stor och varaktig. Läs mer i avsnitt 9.1 om när Försäkringskassan anser att en person har en psykisk funktionsnedsättning och i avsnitt 6.6, 8.4 och 9.1 om stora och varaktiga funktionshinder. Det här eftersom det är en förutsättning för att bevilja stöd som den enskilde behöver på grund av en psykisk funktionsnedsättning för att förebygga att hen fysiskt skadar sig själv, någon annan eller egendom. Bedömningen ska göras utifrån de medicinska underlagen i ärendet. För att personen ska kunna beviljas assistansersättning för detta grundläggande behov behöver svaret på följande frågorna vara ja.

• Har personen en stor och varaktig psykisk funktionsnedsättning?
• Är behovet av hjälp en följd av den psykiska funktionsnedsättningen?

Vid behov kan du ta hjälp av en försäkringsmedicinsk rådgivare när du gör din bedömning.

Att ta ställning till i bedömningen

Nedan följer ett antal frågor som du kan behöva få svar på för att bedöma utifrån punkterna ovan. Frågorna är inte uttömmande och det kan alltså uppkomma fler frågor.

• Varför behöver personen stödet?
• Vad blir konsekvensen för personen om hen inte har en personlig assistent som ger stödet i samband med riskbeteende?
• I vilka situationer eller sammanhang behöver personen stödet?
  • Kan det vara skillnad i okänd miljö eller van hemmiljö?
  • Hur ser till exempel behovet ut när personen vistas i andra verksamheter, som till exempel skola, daglig verksamhet och korttidsvistelse?
• Med vilken frekvens behöver assistenten ingripa?
• Är det möjligt att förutse behov av stöd och ingripande? Hur går det till? Vad gör den som hjälper personen då?
• Vad blir följden om assistenten inte hela tiden har uppsikt över personen och är i hens omedelbara närhet?
• Är det tillräckligt att assistenten bara finns hos personen utan att ingripa?
• På vilket sätt behöver assistenten ingripa?

Det tidigare grundläggande behovet annan hjälp som förutsätter ingående kunskap

Annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade är inte längre ett grundläggande behov sedan den 1 januari 2023. Men det kan finnas situationer då vi behöver göra bedömningar för tid före den 1 januari 2023. I de fallen kan vi behöva bedöma om förutsättningarna för det grundläggande behovet annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper är uppfyllda.

För att annan hjälp ska anses vara ett grundläggande behov så ska den kräva ingående kunskaper om den funktionsnedsatte. HFD har klargjort att det grundläggande behovet annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper delas upp i två olika behov: kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser samt aktiv tillsyn av övervakande karaktär. (HFD 2020 ref. 7)

Kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser syftar till att förmå psykiskt funktionsnedsatta personer att själva tillgodose något av de grundläggande behoven. Från den 1 januari 2023 kan insatserna ge rätt till assistansersättning som en del av det grundläggande behov som de avser att tillgodose även om de inte kräver ingående kunskaper om den enskilde. Läs mer under 9.1.

Tillsyn av övervakande karaktär syftar till att begränsa allvarliga konsekvenser av ett utagerande beteende och kan vara ett grundläggande behov. Det förutsätter att assistenten behöver ingående kunskaper på grund av att personen med funktionsnedsättning har kommunikationssvårigheter (HFD 2020 ref. 7).

Aktiv tillsyn av övervakande karaktär har stora likheter med behovet förebygga skada vid en psykisk funktionsnedsättning. Den största skillnaden är att det för hjälpbehovet aktiv tillsyn av övervakande karaktär krävs att assistenten har ingående kunskaper om den enskilde.

Aktiv tillsyn av övervakande karaktär kan vara ett grundläggande behov om den förutsätter ingående kunskaper på grund av att personen har svårt att kommunicera. Avgörande är om hen till följd av en psykisk funktionsnedsättning behöver hjälp med kommunikation som förutsätter att den personliga assistenten ska behöva kunskap om personen, funktionsnedsättningen och sättet att kommunicera. I denna bedömning ska vi inte heller beakta om behovet av kommunikation tillgodoses genom normalt föräldraansvar.

När vi bedömer om det krävs annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper har det betydelse vad konsekvenserna blir av utebliven hjälp, hur frekventa ingripandena är och vilken karaktär hjälpen har. Det som har betydelse bedöms på samma sätt som för kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser och förebygga skada vid en psykisk funktionsnedsättning. Se avsnitt 9.1 och 9.1.6.

Ingående kunskaper

Varken lagtext eller förarbeten ger en tydlig definition av vad som avses med ingående kunskaper.

Redan av definitionen av assistans enligt 9 a § LSS framgår att med personlig assistans avses ett personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer. Ingående kunskaper handlar således om något mer än

• personalkontinuitet
• kännedom om funktionshindret (jämför RÅ 2003 ref. 33).

När vi bedömer ingående kunskap kan vi bland annat ta hänsyn till om det krävs personal med personspecifik kännedom. Det kan inte anses krävas ingående kunskaper om just den personen om det räcker med adekvat utbildning om funktionsnedsättningen, och om det räcker med att man får kunskap om personen och funktionsnedsättningen utifrån medicinsk dokumentation och adekvata säkerhetsåtgärder.

Assistenten ska behöva längre tid tillsammans med personen än vad som normalt krävs för att skaffa sig de ingående kunskaper som behövs för att kunna hjälpa hen med de grundläggande behoven. Det är inte tillräckligt att ingående kunskaper vore till fördel – de måste vara nödvändiga.

Tillsyn kan också anses ingå i andra personliga behov vid beräkningen av assistansersättning (RÅ 2010 ref. 17). Om det alltså inte krävs ingående kunskaper om personen, kan den aktiva tillsynen av övervakande karaktär i stället bedömas som ett annat personligt behov.

9.1.7 Löpande stöd vid ett medicinskt tillstånd

För att stöd som den enskilde behöver löpande under större delen av dygnet på grund av ett medicinskt tillstånd som innebär att det finns fara för den enskildes liv eller att det annars finns en överhängande och allvarlig risk för hens fysiska hälsa ska ses som ett grundläggande behov, ska behovet finnas löpande under större delen av dygnet. Med löpande under större delen av dygnet avses en period utan avbrott om mer än 12 timmar. Tidskravet gäller behovet av stöd i sig, oavsett hur behovet tillgodoses. Det har alltså ingen betydelse om behoven tillgodoses i annan verksamhet en del av denna tid, till exempel om den enskilde går i skolan eller vistas i daglig verksamhet. (Prop. 2021/22:244 s. 65)

Det finns inte något krav på ingående kunskaper om den enskilde för att stödet ska ses som ett grundläggande behov. Hjälpen i form av löpande stöd vid ett medicinskt tillstånd ska anses som hjälp med grundläggande behov oavsett hjälpens karaktär. Det innebär att när vi bedömer detta grundläggande behov saknar det betydelse i vilken utsträckning hjälpen anses vara av privat eller integritetskänslig karaktär (jfr RÅ 2009 ref. 57, HFD 2018 ref. 21 och HFD 2019 ref 56). Stödet ska alltså vara assistansgrundande i sin helhet.

Det medicinska tillståndet ska

• bero på stora och varaktiga funktionsnedsättningar
• antingen medföra fara för den enskildes liv, eller en överhängande och allvarlig risk för hens fysiska hälsa.

Uttrycket medicinskt tillstånd gäller somatiska tillstånd. Hjälp som kan bedömas ingå i stödet är sådan hjälp som kan avhjälpa en direkt och konkret risk för den enskildes liv eller hälsa. Det bör finnas en påtaglig risk för att utebliven hjälp direkt kan leda till ett livshotande tillstånd, till akuta skador eller till att det medicinska tillståndet omedelbart förvärras. Det kan till exempel röra sig om en risk för skador i samband med epilepsianfall, eller att det kan uppstå en situation där den enskilde behöver akut vård. För att hjälpen ska bedömas vara grundläggande behov behöver det finnas en påtaglig risk för att det kan uppstå situationer som behöver hanteras omedelbart. Risk för en gradvis försämring av hälsotillståndet, eller en mer långsiktig risk för den enskildes liv kan däremot inte beaktas som löpande stöd vid ett medicinskt tillstånd. Med hänsyn till att risken för den enskildes hälsa ska vara allvarlig bör inte risker för obetydliga skador ligga till grund för stödet. Ett exempel på ett medicinskt tillstånd som skulle kunna ge rätt till stödet är grav epilepsi Men det går inte att göra någon uttömmande uppräkning av vilka typer av medicinska tillstånd som skulle kunna omfattas av stödet. (Jfr prop. 2021/22:244 s. 65f)

Behovet av löpande stöd vid ett medicinskt tillstånd kan gälla praktiska åtgärder såsom uppsikt som behövs för att kunna ingripa om situationen kräver det. Assistans kan beviljas för åtgärder som syftar till att medicinskt förebygga eller behandla sjukdomar eller skador, det vill säga hälso- och sjukvårdsåtgärder. För att hälso- och sjukvårdsåtgärder som gäller ett medicinskt tillstånd ska kunna vara assistansgrundande ska de vara egenvård enligt lagen om egenvård. Läs mer om hälso- och sjukvårdsåtgärder i avsnitt 6.5.

Den personliga assistenten behöver vara nära den enskilde för att löpande kunna bedöma vilken hjälp som behövs, och för att kunna ingripa omedelbart om en kritisk situation skulle uppstå. Det krävs att assistenten hela tiden har uppsikt över den enskilde och befinner sig i hens omedelbara närhet. Det här eftersom löpande stöd vid ett medicinskt tillstånd gäller när det medicinska tillståndet medför fara för den enskildes liv, eller en överhängande och allvarlig risk för den enskildes hälsa. Kraven på omedelbar närhet innebär att den personliga assistenten i princip bör befinna sig i samma rum som den enskilde. Det bör alltså inte anses vara tillräckligt att den personliga assistenten befinner sig på höravstånd i ett annat rum i bostaden. (Prop. 2021/22:244 s. 66)

Ett hjälpbehov kan samtidigt vara löpande stöd vid ett medicinskt tillstånd, och hjälp med något av de andra grundläggande behoven. Om det andra grundläggande behovet är andning eller måltider i form av sondmatning ska det beaktas i första hand. I övriga fall ska löpande stöd vid ett medicinskt tillstånd beaktas i första hand. Även om ett hjälpbehov i första hand beaktas som andning eller måltid i form av sondmatning kan den tiden även behöva beaktas när vi bedömer om stödet behövs löpande under mer än 12 timmar. (Jfr prop. 2021/22:244 s. 33 f.)

9.1.8 Metodstöd – bedömning av personlig assistans för grundläggande behov

För att den hjälp som den enskilde behöver ska ses som ett grundläggande behov är det flera förutsättningar som ska vara uppfyllda. I det här metodstödet beskrivs steg i bedömningen av om den hjälp som den försäkrade behöver är ett grundläggande behov. Det är lämpligt att bedöma stegen i den ordning som de presenteras nedan. Om du kan konstatera att en eller flera förutsättningar inte är uppfyllda, ska du inte gå vidare och bedöma övriga steg, eftersom samtliga behöver vara uppfyllda.

Steg 1. Är personens behov av hjälp med något av de grundläggande behoven en följd av en stor och varaktig funktionsnedsättning?

Ta stöd av den medicinska utredningen i ärendet och gör en försäkringsmedicinsk analys och ta ställning till om hjälpen som den enskilde behöver beror på en stor och varaktig funktionsnedsättning, läs mer i avsnitt 7.3.2 och 9.1.

Steg 2. Är de särskilda förutsättningarna uppfyllda för att hjälpen ska ses som ett grundläggande behov?

Du ska bara ta ställning till den här frågan när en person behöver hjälp med andning, kommunikation med andra, förebygga skada vid en psykisk funktionsnedsättning, löpande stöd vid ett medicinskt tillstånd och kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser.

Förutsättningarna nedan måste vara uppfyllda för respektive hjälpbehov för att hjälpen ska bedömas vara hjälp med grundläggande behov.

Om hjälpen gäller kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser

För att kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser ska anses vara hjälp med grundläggande behov ska följande förutsättningar vara uppfyllda.

• Den enskilde ska ha en psykisk funktionsnedsättning. Läs mer i avsnitt 9.1 om när Försäkringskassan anser att en person har en psykisk funktionsnedsättning
• Hjälpen ska handla om mer än vägledning, påminnelser och instruktioner.
• Konsekvenserna av att hjälpen uteblir ska vara att ett eller flera av de grundläggande behoven personlig hygien, måltider, av- och påklädning eller kommunikation inte blir tillgodosedda.

Om hjälpen gäller andning

För att hjälp med andning ska bedömas som ett grundläggande hjälpbehov krävs att två förutsättningar är uppfyllda. Personen ska ha

• en dokumenterad nedsättning av någon av andningsfunktionerna
• det kan finns en risk för den enskildes hälsa, ytterst den enskildes liv, om hjälpinsatserna inte ges.

Ta stöd av den medicinska informationen och gör en försäkringsmedicinsk analys.

Om hjälpen gäller kommunikation

För att hjälp med kommunikation ska bedömas som ett grundläggande hjälpbehov krävs att tre förutsättningar är uppfyllda. En annan person (den personliga assistenten) ska behöva

• kunskap om kommunikationsformen
• kunskap om funktionsnedsättningen
• särskild kunskap om personen med funktionsnedsättningen.

Om hjälpen gäller förebygga skada vid en psykisk funktionsnedsättning

För hjälp med förebygga skada vid en psykisk funktionsnedsättning ska den som behöver hjälpen ha en psykisk funktionsnedsättning. Läs mer i avsnitt 9.1 om när Försäkringskassan anser att en person har en psykisk funktionsnedsättning.

Ta stöd av den medicinska informationen och gör en försäkringsmedicinsk analys.

Om hjälpen gäller löpande stöd vid ett medicinskt tillstånd

För att löpande stöd vid ett medicinskt tillstånd ska bedömas som hjälp med grundläggande behov krävs följande.

• Behovet finns löpande under större delen av dygnet, det vill säga utan avbrott i mer än 12 timmar.
• Det medicinska tillståndet medför fara för den enskildes liv eller en överhängande och allvarlig risk för hens fysiska hälsa.

När vi bedömer om behovet av hjälp finns löpande, utan avbrott i mer än 12 timmar ska du bortse från om det tillgodoses på något annat sätt under någon del av den tiden. Det är dock bara den del av tiden som inte tillgodoses på annat sätt som ska beaktas när vi bedömer rätten till assistansersättning.

Ta stöd av den medicinska informationen och gör en försäkringsmedicinsk analys.

Steg 3. Ingår den hjälp personen behöver som hjälp med grundläggande behov och hur avgränsas respektive grundläggande behov?

Ta stöd från den samlade utredningen i ärendet och ta ställning till om hjälpen som personen behöver ingår i respektive grundläggande behov och den avgränsning som finns för det grundläggande behovet.

Om behovet gäller andning, vilken praktisk hjälp behövs på grund av andningen? Är personen i behov av övervakning på grund av medicinska skäl för att det finns en risk för kvävning eller lungblödningar? Ta stöd av den medicinska informationen.

Om behovet gäller förebygga skada vid en psykisk funktionsnedsättning, ska du i det här steget gå till Metodstöd – förebygga skada vid en psykisk funktionsnedsättning avsnitt 9.1.6.

Steg 4. I vilken utsträckning är hjälpen av tillräckligt privat och integritetsnära karaktär för att berättiga till insatsen personlig assistans?

När du besvarar den här frågan ska du ta ställning till om personen behöver hjälp med personlig hygien, måltider, av- och påklädning eller kommunikation. Andning, måltider i form av sondmatning, förebygga skada vid en psykisk funktionsnedsättning och löpande stöd vid ett medicinskt tillstånd kan dock ge rätt till ersättning oavsett hjälpens karaktär (9 a § LSS). Läs mer i kap. 9.1, 9.1.1 och 9.1.3, 9.1.6 och 9.1.7.

Ta stöd av den samlade utredningen i ärendet och bedöm om den hjälp personen behöver är av integritetsnära karaktär. Hjälpen kan vara helt, delvis eller inte alls av integritetsnära karaktär. För att kunna bedöma detta behöver du veta på vilket sätt den personliga assistenten behöver hjälpa personen.

Steg 5. Tillgodoses personens hjälpbehov till någon del på annat sätt?

Om personen vistas i en verksamhet där det vanligtvis inte finns rätt till assistans-ersättning kan inte den tid det tar att hjälpa personen med grundläggande behov under vistelsen ingå i bedömningen av assistanstimmar för grundläggande behov. Det gäller inte om det finns särskilda skäl för att lämna assistansersättning under den tid som personen vistas i verksamheten. Läs mer i avsnitt 6.10.

Om personen behöver hjälp med andning eller måltider i form av sondmatning när hen deltar i barnomsorg eller skola, kan tid för den hjälpen ingå vid bedömning av assistansersättning för grundläggande behov. Hjälp med andning eller måltider i form av sondmatning ska räknas med i bedömningen av antalet assistanstimmar.

9.2 Andra personliga behov

9 a § fjärde stycket LSS Den som har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov har även rätt till insats enligt 9 § 2 för andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt. Om behovet avser hjälp med ett grundläggande behov som avses i första stycket 1 eller 7 (andning eller löpande stöd vid ett medicinskt tillstånd), omfattar rätten till insats alla åtgärder som är direkt nödvändiga för att hjälpen ska kunna ges. Om behovet avser hjälp med måltider i form av sondmatning, omfattar rätten till insats alla åtgärder som är direkt nödvändiga för förberedelse och efterarbete i samband med sådana måltider. Personlig assistans för andra personliga behov avser även

1. tid under den enskildes dygnsvila när en assistent behöver vara tillgänglig i väntan på att den enskilde behöver hjälp utan att det är fråga om tillsyn (väntetid),
2. tid under den enskildes dygnsvila när en assistent i stället behöver finnas till förfogande på annan plats i väntan på att den enskilde behöver hjälp (beredskap), och
3. tid när en assistent behöver vara närvarande i samband med en aktivitet utanför den enskildes hem på grund av att ett hjälpbehov kan förväntas uppstå.

I vilka situationer ska assistans ges?

Den som har rätt till assistansersättning för sina grundläggande behov har även rätt till assistansersättning för andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt (9 a § fjärde stycket LSS och 51 kap. 3 § SFB). Det är alltså först när Försäkrings-kassan konstaterat att den försäkrade behöver personlig assistans för sina grund-läggande behov i den omfattningen att det finns rätt till assistansersättning som det är aktuellt att bedöma om det finns rätt till personlig assistans för andra personliga behov.

I lagtexten anges inget om vilka typer av behov eller hjälpinsatser som är andra personliga behov. Av förarbetena till LSS anges att personlig assistans ska vara förbehållen krävande eller i olika avseenden komplicerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär. Det angavs att avgörande för rätt till denna form av stöd bör vara att den enskilde behöver personlig hjälp för att klara sin hygien, för att klä av och på sig, för att inta måltider eller för att kommunicera med andra. Assistans ska därutöver också kunna ges i andra situationer där den funktionshindrade behöver kvalificerad hjälp och som ingår i det dagliga livet, till exempel om personen behöver hjälp för att komma ut i samhället, för att studera, för att delta i daglig verksamhet eller för att få eller behålla ett arbete. Ett barns behov av omvårdnad är principiellt inte en uppgift för förälderns personliga assistent. Assistans kan dock ges för att hjälpa en förälder med funktionsnedsättning med den praktiska omvårdnad som finns under barnets första tid när barnet är känslomässigt och praktiskt totalt beroende av någon vuxen, oftast en förälder. Det kan gälla till exempel vid amning och blöjbyten. (Prop. 1992/93:159 s. 64 och 66)

Barnets behov kan självfallet motivera andra eller ytterligare stödinsatser. Ansvaret för detta ligger hos kommunen. (Prop. 1992/93:159 s. 66 och 176)

När dessa förarbeten skrevs var behoven inte uppdelade i grundläggande och andra personliga behov. Genom ett senare förarbetsuttalande kan man förstå att även andra personliga behov enligt 9 a § fjärde stycket LSS handlar om kvalificerad hjälp (jämför bet.1995/95 SoU:15 s. 12).

HFD har uttalat att inte alla personliga behov ger rätt till personlig assistans enligt bestämmelsen i 9 a § fjärde stycket LSS. Det särskilda stöd som den funktionshindrade behöver ska också i någon mening vara kvalificerat för att grunda en rätt till personlig assistans enligt bestämmelsen. Detta krav får anses innefatta att den personliga assistentens insats ska ha en direkt och konkret koppling till ett individuellt behov av hjälp i det dagliga livet. (HFD 2017 ref. 27)

Efter domen har lagstiftaren gjort ett tillägg av tre punkter till 9 a § fjärde stycket LSS och reglerat vissa situationer som ska anses vara assistans för andra personliga behov trots att assistentens insats inte kan betecknas som kvalificerad på det sätt som annars krävs för sådana behov (jämför HFD 2017 ref. 27, prop. 2017/18:78 och 2021/22:244).

Lagstiftaren har även gjort tillägg i 9 a § fjärde stycket LSS. Där står det vilka åtgärder i samband med de grundläggande behoven andning, sondmatning och löpande stöd vid ett medicinskt tillstånd som alltid ska vara assistansgrundande som andra personliga behov. Detta innebär att Försäkringskassan inte ska pröva om åtgärderna är kvalificerade i den mening som avses i avgörandet HFD 2017 ref. 27. När det gäller andra personliga behov som inte är direkt nödvändiga åtgärder enligt den bestämmelsen måste hjälpen vara tillräckligt kvalificerad. (Jämför prop. 2019/2020:92 och 2021/22:244)

Tillgodoses behoven på annat sätt?

För att en viss insats ska kunna nekas på grund av att behovet tillgodoses på annat sätt, ska behovet också faktiskt tillgodoses på något annat sätt (prop. 1992/93:159 s. 172). Det räcker inte att behoven kan tillgodoses på annat sätt.

Behov som tillgodoses på annat sätt, till exempel genom annan samhällsinsats eller genom makars gemensamma ansvar för varandra, kan inte ingå i bedömningen av andra personliga behov (7 § LSS). En vän eller en kollega som följer med den assistansberättigade på en aktivitet bör inte anses vara någon ”annan” som ska tillgodose den assistansberättigades behov (prop. 2017/18:78 s. 29 f.).

Sjukvårdande insatser enligt HSL kan inte ingå i bedömningen av andra personliga behov och inte heller hjälpbehov som ska tillgodoses enligt föräldrabalken (51 kap. 5 och 6 §§ SFB).

9.2.1 Kvalificerade hjälpinsatser

Redan av definitionen av personlig assistans i 9 a § första stycket LSS framgår det att ett hjälpbehov ska vara en följd av funktionsnedsättningen. Det ska alltså vara ett sådant hjälpbehov som inte vem som helst har, utan som uppkommer just på grund av personens funktionsnedsättning. Om även personer utan funktionsnedsättningar vanligtvis tar hjälp av någon annan för att tillgodose behovet eller om behovet av hjälp uppkommer av någon annan anledning än funktionsnedsättningen, talar det för att behovet inte är ett sådant behov som kan ge rätt till personlig assistans. Även personer utan funktionsnedsättning kan till exempel ta hjälp av andra för att klippa håret.

När ska hjälpen anses vara kvalificerad?

Av HFD 2017 ref. 27 kan utläsas att för att avgöra om hjälpen är kvalificerad ska avgörande vikt inte bara läggas vid att assistenten hjälper den enskilde utan också hur assistenten hjälper hen. Det finns alltså ett tydligt fokus på att hjälpen ska avse personen med funktionsnedsättning, vilket även uttrycket andra personliga behov indikerar. Detta ligger i linje med och utvecklar resonemanget i förarbetena om att uppgifter som inte utförs tillsammans med personen, som ett led i det personliga stödet till hen, inte ger rätt till personlig assistans. Det krävs att den enskilde genom sin närvaro påverkar insatsens utförande (jämför prop. 1992/93:159 s. 175 f. och 3 § förordningen [1993:1091]). Att hjälpen i någon mening ska vara kvalificerad innebär dock inte att den måste vara svår att utföra.

En kvalificerad hjälpinsats som har utvecklats i rättspraxis är så kallad tillsyn som andra personliga behov (jämför HFD 2017 ref. 27). Av HFD:s dom i RÅ 2010 ref. 17 framgår att stöd i form av sådan tillsyn kan ingå i bedömningen av andra personliga behov. I kammarrättsdomar som meddelats efter RÅ 2010 ref. 17 har det varit fråga om sådant stöd när den försäkrades funktionsnedsättning inneburit att någon behöver ha tillsyn över den försäkrade därför att skadliga situationer kan uppstå för den försäkrade själv eller andra. Av domarna följer också att funktionsnedsättningen behöver vara sådan att den personliga assistenten behöver kunna se den försäkrade, eller i vart fall befinna sig på hörbart avstånd.

9.2.2 Andra personliga behov som inte kräver en kvalificerad hjälpinsats

I 9 a § fjärde stycket LSS anges vissa åtgärder och situationer som andra personliga behov oavsett om assistentens insats är kvalificerad eller inte på det sättet som annars krävs för sådana behov (jämför HFD 2017 ref. 27).

Direkt nödvändiga hjälpåtgärder i samband med andning och måltider i form av sondmatning från och med den 1 juli 2020

I förarbetena står det att följande hjälpåtgärder alltid ska anses vara kvalificerade i den mening som avses i avgörandet HFD 2017 ref. 27 och därför ska vara assistansgrundande:

• åtgärder som är direkt nödvändiga för att hjälp med andning ska kunna ges
• åtgärder som är direkt nödvändiga för förberedelse och efterarbete i samband med måltider i form av sondmatning

De här åtgärderna ger alltså rätt till personlig assistans för andra personliga behov oavsett om den personliga assistenten utför dem tillsammans med den enskilde eller inte (prop. 2019/20: 92 s. 27).

Det ska finnas ett omedelbart samband mellan hjälpåtgärden och de grundläggande behoven andning och måltider i form av sondmatning. Exempel på hjälpåtgärder där det finns ett sådant samband är iordningsställande och skötsel av hjälpmedel eller apparatur som ska användas under själva hjälpinsatsen. (Prop. 2019/20: 92 s. 46–47)

Det kan finnas ett omedelbart samband mellan hjälpåtgärderna och hjälpen med andning eller sondmatning även om åtgärderna inte sker i direkt anslutning till hjälpen med det grundläggande behovet. Det kan till exempel vara att assistenten ställer i ordning kvällen innan.

Däremot betraktas inte inköp av medicintekniska produkter och kontakter med hälso- och sjukvården som direkt nödvändiga för andning eller måltider i form av sondmatning. Det beror på att kopplingen till de grundläggande behoven inte är omedelbar. (Prop. 2019/20: 92 s. 47)

Direkt nödvändiga hjälpåtgärder i samband med löpande stöd vid ett medicinskt tillstånd från och med den 1 januari 2023

Åtgärder som är direkt nödvändiga för hjälp som har samband med det nya grundläggande behovet ger rätt till personlig assistans för andra personliga behov på samma sätt som åtgärder som är relaterade till andning.

Särskilda regler för andning eller måltider i form av sondmatning som grundläggande behov eller sådana åtgärder som är direkt nödvändiga

Deltagande i barnomsorg och skola är en aktivitet utanför hemmet enligt 9 a § fjärde stycket 3 LSS (se under rubrik Tid under dygnsvila och tid i samband med aktiviteter utanför hemmet). Behovet av att en assistent är närvarande på grund av att ett hjälpbehov kan förväntas uppstå ska ses som en sådan åtgärd som är direkt nödvändig enligt 106 kap. 25 a § 2 och 4 SFB.

Det innebär att assistansersättning ska beviljas för den tid som en assistent behöver vara närvarande. Det beror på att personal i barnomsorg eller skola inte ska tillgodose egenvård i form av andning eller måltider i form av sondmatning som grundläggande behov eller sådana åtgärder som är direkt nödvändiga.

Tid under dygnsvila och tid i samband med aktiviteter utanför hemmet

Vid väntetid och beredskap består assistentens insats av närvaro eller tillgänglighet för att kunna gripa in om ett hjälpbehov skulle uppstå. Det kan också behövas vid aktiviteter utanför den enskildes hem (jämför prop. 2017/18:78 s. 28 f.). Situationerna anges i tre punkter och är

• tid under dygnsvila (väntetid)
• tid under dygnsvila (beredskap)
• aktiviteter utanför den enskildes hem.

Tid under dygnsvila (väntetid)

Om den försäkrade under sin dygnsvila behöver en assistent tillgänglig i väntan på att personen behöver hjälp, utan att det är fråga om tillsyn, kan personlig assistans lämnas för denna tid (väntetid). Kravet på tillgänglighet innebär att assistenten ska befinna sig på den plats där den enskilde utövar sin dygnsvila, vilket i normalfallet är den enskildes hem. Det innebär dock inte att assistenten måste befinna sig i samma rum som den enskilde. Väntetid avser tillgänglighet. Detta ska skiljas från assistans i form av så kallad tillsyn (prop. 2017/18:78 s. 29). Se avsnitt 9.5.4 för beräkning av assistanstimmar för väntetid.

Tid under dygnsvila (beredskap)

Med beredskap avses att assistenten under den enskildes dygnsvila finns till förfogande på en annan plats än den enskilde i väntan på att den enskilde behöver hjälp. Assistenten kan till exempel befinna sig i sitt eget hem (prop. 2017/18:78 s. 29). Se avsnitt 9.5.4 för beräkning av assistanstimmar för beredskap.

Aktiviteter utanför den enskildes hem

Vid aktiviteter utanför den enskildes hem kan personlig assistans beviljas för hela aktiviteten, inte bara för preciserade hjälpbehov (grundläggande eller andra personliga behov) i samband med aktiviteten. Assistenten ska behöva vara närvarande under hela aktiviteten på grund av att ett hjälpbehov kan förväntas uppstå. Det är alltså situationer där det inte skulle vara möjligt för den enskilde att utöva aktiviteten om inte assistans beviljades för hela aktiviteten. Med närvarande innebär i detta sammanhang inte nödvändigtvis att assistenten befinner sig i den enskildes omedelbara närhet. Vid till exempel ett sammanträde kan den personliga assistenten ibland av sekretesskäl inte vara i samma rum som den enskilde. Det får då anses vara tillräckligt att assistenten befinner sig strax utanför rummet så att den enskilde snabbt kan kalla på hjälp vid behov. (Prop. 2017/18:78 s. 29)

Bestämmelsen reglerar rätten till personlig assistans vid aktiviteter ”utanför den enskildes hem”. Den ska inte ses som en inskränkning av rätten till personlig assistans i samband med regelbundna aktiviteter i samhället såsom arbete, arbetsträning eller studier (jämför prop. 1992/93:159 s. 64 och 2017/2018:78 s. 14).

Begreppet hem innebär en plats där den enskilde regelmässigt tillbringar sin dygnsvila. Detta bör bedömas med ledning av bestämmelsen i 7 § andra stycket folkbokförings-lagen (1991:481). Enligt denna bestämmelse ska en person anses regelmässigt tillbringa sin dygnsvila på en fastighet där hen under sin normala livsföring tillbringar dygnsvilan minst en gång i veckan eller i samma omfattning men med en annan förläggning i tiden. En enskild kan alltså i vissa fall bedömas ha fler än ett hem, t.ex. vid växelvis boende. (Prop. 2017/18:78 s. 14)

Bestämmelsen tar sikte på behov av assistans i samband med en aktivitet, vilket även inbegriper resor till och från aktiviteten. Om ett hjälpbehov kan förväntas uppstå under resan, ska alltså personlig assistans beviljas även för övrig restid. (Prop. 2017/18:78 s. 30). Det innebär att även tiden mellan preciserade hjälpbehov under en resa till och från en aktivitet bör berättiga till personlig assistans (prop. 2017/18:78 s. 15 f).

En grundförutsättning för väntetid, beredskap och aktiviteter utanför hemmet är alltså att det först har konstaterats att den försäkrade har behov av assistans för grundläggande behov eller för ett annat personligt behov som förutsätter en kvalificerad hjälpinsats. Det är först därefter som det kan bli aktuellt att tillämpa någon av de tre punkterna som beskrivs i 9 a § LSS fjärde stycket. Vid bedömningen om det finns rätt till assistans-ersättning för dessa situationer gäller precis som för andra personliga behov att rätten till finns om behovet inte tillgodoses på annat sätt samt att förutsättningarna för rätten till assistansersättning i övrigt är uppfyllda, se avsnitt 6.1.

9.2.3 Metodstöd – bedömning av personlig assistans för andra personliga behov

Bedömning av kvalificerade hjälpinsatser

Steg 1. Är hjälpbehovet en följd av den försäkrades funktionsnedsättning?

Gör en försäkringsmedicinsk analys för att bedöma om det finns en logisk koppling mellan diagnos, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning. Om bedömningen gäller tillsyn som andra personliga behov ska det på grund av den försäkrades funktionsnedsättning finnas risk för att skadliga situationer uppstår för personen själv eller andra.

Steg 2. Ges hjälpen på ett sätt som har en direkt och konkret koppling till den försäkrades individuella behov?

I detta ligger att bedöma hur assistenten hjälper personen. Du behöver också bedöma om hjälpen påverkas på något sätt av att den försäkrade är närvarande och om så är fallet på vilket sätt. Om assistenten gör samma sak oavsett om personen är närvarande eller inte så är hjälpen inte så kvalificerad att den kan ge rätt till assistansersättning.

Om bedömningen gäller tillsyn som andra personliga behov behöver du i detta steg bedöma om assistenten behöver kunna uppmärksamma skadliga situationer och kunna ingripa och vidta åtgärder.

Om du har bedömt att den försäkrade behöver en hjälpinsats med andra personliga behov enligt 9 a § LSS fjärde stycket, som förutsätter att hjälpen betecknas som kvalificerad, ska du gå vidare och ta ställning till övriga förutsättningar som påverkar om och i vilken omfattning som assistansersättning kan beviljas för andra personliga behov. Se avsnitt 6.11.

Bedömning av direkt nödvändiga hjälpåtgärder i samband med andning, löpande stöd vid ett medicinskt tillstånd och måltider i form av sondmatning

För att bedöma om det finns rätt till personlig assistans för åtgärder i samband med andning, löpande stöd vid ett medicinskt tillstånd eller måltider i form av sondmatning som grundläggande behov behöver du ta ställning till följande:

• Finns det behov av hjälp med åtgärder som är direkt nödvändiga för att hjälpen ska kunna ges om behovet gäller hjälp med andning eller löpande stöd vid ett medicinskt tillstånd?
• Finns det behov av hjälp med åtgärder som är direkt nödvändiga för förberedelse och efterarbete för att hjälp ska kunna ges i samband med måltid i form av sondmatning?
• Finns ett omedelbart samband mellan åtgärden och det grundläggande behovet?

Om det finns behov av hjälp med åtgärder som inte är direkt nödvändiga men som kan vara assistansgrundande behöver du bedöma om hjälpen är kvalificerad på det sätt som krävs enligt avgörandet HFD 2017 ref. 27. (Prop. 2019/20: 92 s. 47) Se avsnitt 9.2.1.

Om du har bedömt att den försäkrade behöver hjälp med andra personliga behov, ska du gå vidare och ta ställning till övriga förutsättningar som påverkar om och i vilken omfattning som assistansersättning kan beviljas för andra personliga behov. Se avsnitt 6.11.

Bedömning av andra personliga behov som inte kräver en kvalificerad hjälpinsats

För att kunna bedöma om det finns rätt till personlig assistans för väntetid eller beredskap under dygnsvilan behöver du ta ställning till följande:

Steg 1. Finns det behov av assistans för hjälp med grundläggande behov eller andra personliga behov under dygnsvilan?

Steg 2. Behöver i så fall assistenten finnas tillgänglig på den plats där den försäkrade tillbringar sin dygnsvila (utan att det handlar om assistans i form av s.k. tillsyn) eller någon annanstans i väntan på att ett sådant hjälpbehov ska uppstå?

För att kunna bedöma om det finns rätt till personlig assistans i samband med en aktivitet utanför den enskildes hem på grund av att ett hjälpbehov kan förväntas uppstå behöver du ta ställning till följande:

Steg 1. Finns det behov av personlig assistans för hjälp med grundläggande behov eller andra personliga behov under aktiviteten?

Steg 2. Behöver i så fall assistenten vara närvarande under hela aktiviteten i väntan på att ett sådant hjälpbehov ska uppstå?

I de fall aktiviteten är deltagande i barnomsorg eller skola kan du läsa mer i avsnitt 6.10.

9.3 Dubbel assistans

9 a § femte stycket LSS Den som har behov av mer än en personlig assistent samtidigt, har rätt till två eller flera assistenter endast om möjligheterna att få bidrag enligt lagen (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag eller hjälpmedel enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), har utretts.

Behovet av dubbel assistans kan uppstå både för grundläggande behov och för andra personliga behov. Det är individens behov av dubbel assistans som är avgörande för om dubbla timmar kan beviljas. Försäkringskassan måste göra en individuell bedömning i varje enskilt fall. Det kan ibland behövas hjälp av flera assistenter samtidigt. När en person vistas i miljöer där det är nödvändigt med mänsklig lyfthjälp, kan två personer behövas för att ge assistans. Detta kan inträffa under resor, när man bor utanför hemmet, vid deltagande i fritids- och träningsaktiviteter etc. Ytterligare exempel på situationer som kan kräva dubbel assistans är rörelseträning för personer med stora rörelsehinder.

Behov som kan härledas till assistenten eller anordnaren ingår inte i bedömningen av rätten till assistansersättning: det är endast den försäkrades behov som är styrande. Assistenternas arbetsmiljö är därför inte skäl att bevilja dubbel assistans. Försäkrings-kassan ska inte heller ta hänsyn till assistenternas schema eller deras behov av att kunna lägga ett schema.

En försäkrad som har behov av mer än en personlig assistent samtidigt, har rätt till två eller flera assistenter endast om möjligheterna att få bidrag enligt lagen om bostadsanpassningsbidrag eller hjälpmedel enligt HSL, har utretts (9 a § femte stycket LSS).

Behovet av hjälp av en extra assistent bör vid till exempel skötsel av hygien och vid av- och påklädning i vissa fall kunna underlättas genom att en lyft installeras i bostaden. Det bör kunna krävas av den enskilde att denne undersökt och övervägt alternativa lösningar för behoven av dubbel assistans. Även om hen finner att behovet kan tillgodoses exempelvis genom bostadsanpassning, bör det även fortsättningsvis stå fritt för hen att välja att ansöka om dubbel assistans i stället. Det bör alltså räcka med att de alternativa lösningarna har utretts. (Prop. 2009/10:176 s. 57)

Att möjligheterna ska ha utretts innebär att beslut om bostadsanpassning och en bedömning av en arbetsterapeut eller motsvarande utredning ska bifogas en ansökan om dubbel assistans. Så snart en utredning har presenterats av den enskilde ska hen ha rätt till dubbel assistans om övriga villkor är uppfyllda, även om det finns möjlighet att tillgodose behovet på annat sätt, till exempel genom beviljade hjälpmedel så länge hjälpmedlen inte rent faktiskt är installerade. Den som redan tagit reda på sina möjligheter i dessa avseenden behöver inte på nytt undersöka förutsättningarna, utan kan bifoga de beslut eller den utredning som redan finns. Om bostadsanpassnings-bidrag över huvud taget inte är aktuellt får möjligheterna anses utredda redan med ett sådant konstaterande (Prop. 2009/10:176 s. 75)

Om den försäkrade fått tillgång till hjälpmedel eller bostadsanpassning och får sina behov tillgodosedda på så sätt, har hen inte rätt till dubbel assistans. (51 kap. 2 § SFB och 7 § LSS)

Läs mer

Läs mer om bostadsanpassning och hjälpmedel under avsnitt 10.9.

Försäkringskassan är skyldig att informera och vägleda den försäkrade om vilken utredning som krävs och möjligheter hen har att få sina hjälpbehov tillgodosedda genom hjälpmedel, bostadsanpassning eller rätt till två eller fler assistenter. Det är viktigt att det sker redan när utredningen börjar.

Utredningen ska svara på följande frågor:

• Har möjligheten att anpassa personens bostad utretts (gäller ordinarie bostad och eventuellt fritidsboende)?
• Har möjligheten att anpassa personens arbetsplats utretts?
• Vilken bostadsanpassning har eller kommer personen att få?
• Har möjligheten till hjälpmedel utretts?
• Vilka hjälpmedel har eller kommer personen att få?

För att utreda behovet av dubbel assistans är det viktigt att ta ställning till

• i vilka situationer personen behöver dubbel assistans
• varför personen behöver dubbel assistans
• när personen behöver dubbel assistans
• i vilken omfattning personen behöver dubbel assistans.

Behovet av dubbel assistans kan infalla både vid vissa avgränsade moment och under längre perioder. En given förutsättning i utredningen av dubbel assistans är att det redan finns en assistent. Beräkningen av den dubbla assistansen avser därför i normalfallet endast de moment där den dubbla assistansen behövs. Momenten däremellan ingår som regel inte i beräkningen av den dubbla assistansen. Det är således huvudsakligen endast tiden för den andra assistentens faktiska insatser som beaktas.

Assistans beviljas normalt endast för aktiva insatser. Det gäller även för dubbel assistans. I avgöranden från kammarrätterna har dock dubbel assistans beviljats för tid mellan aktiva moment om det är förenat med allvarliga hälsorisker att endast bevilja dubbel assistans för den tid det tar att utföra de aktiva insatserna. Om det behövs ett löpande, det vill säga kontinuerligt, stöd betraktas hela tiden som en aktiv insats.

Exempel

Judith behöver på grund av sin funktionsnedsättning dubbel assistans när hon ska duscha och utföra den dagliga träning som hon behöver för att bibehålla funktionsförmågan. Judith duschar en gång om dagen. Utredningen visar att det tar cirka 30 minuter per gång. Hon tränar varje dag och det tar cirka en timme per gång. Av den totala tiden, 1 timme och 30 minuter, framkommer det att det dubbla behovet vid duschning är begränsat till 15 minuter och vid träning till 20 minuter. Försäkringskassan beviljar dubbel assistans med totalt 35 minuter per dag.

HFD har i en dom om dubbel assistans gjort samma bedömning som kammarrätten. Kammarrätten fann med åberopande av bl.a. förarbetsuttalanden att det vid fastställande av assistansersättning kan tas hänsyn till dubbel bemanning. Därför saknas enligt kammarrätten skäl för att inte tillämpa motsvarande synsätt även vid uträknande av om de grundläggande behoven uppgår till 20 timmar (RÅ 2010 ref 53).

I och med HFD:s dom är det klarlagt att vid beräkningen av tid för de grundläggande behoven ska hänsyn tas till behov av dubbel bemanning.

När man beräknar de grundläggande behoven ska hänsyn tas till om dubbel assistans behövs (jämför RÅ 2010 ref 53). Naturligtvis gäller samma sak vid beräkning av andra personliga behov.

9.4 Beviljandeperiod

Assistansersättning ska beviljas för ett visst antal timmar per vecka, månad eller längre tid, dock längst sex månader, när personen behöver personlig assistans för sin dagliga livsföring (beviljade assistanstimmar) (51 kap. 9 § SFB).

När Försäkringskassan beviljar assistanstimmar för en beviljandeperiod enligt 51 kap. 9 § socialförsäkringsbalken, ska perioden räknas från och med ingången av den första månaden som assistansersättning betalas ut för (1 § föreskrifterna [FKFS 2016:4]).

När Försäkringskassan har bedömt att det finns rätt till assistansersättning ska också beviljandeperioden fastställas. Beviljandeperioden är alltid kopplad till en bedömning av behovet av personlig assistans. En beviljandeperiod fastställs därför enbart i samband med ett beslut om rätten till assistansersättning.

I samband med att en beviljandeperiod ska fastställas kan Försäkringskassan också ta hänsyn till om personen framför önskemål om en särskild förläggning i almanackan av perioderna. Om en person har önskemål om att perioderna löpande ska vara till exempel halvårsvis kan en kortare period beviljas för att därefter komma i fas med de löpande beviljandeperioderna.

När en person är beviljad assistansersättning är det inte möjligt att ändra perioderna under tid med ersättning. Det kan bara göras i samband med ett beslut om rätten till assistansersättning.

Det kan hända att en beviljandeperiod enligt 51 kap. 9 § SFB inte kan fastställas i samband med beslutet om rätten till assistansersättning, till exempel på grund av att en person är inlagd på sjukhus och rätten till assistansersättning finns från och med det att personen blir utskriven. I en sådan situation kan beviljandeperioden fastställas vid ett senare tillfälle, när Försäkringskassan har fått samtliga underlag som krävs för att assistansersättning ska kunna betalas ut, eftersom det finns en koppling till den tidigare behovsbedömning som låg till grund för beslutet om rätten till assistansersättning.

9.5 Beräkning av tid

I SFB finns två bestämmelser som påverkar beräkningen av tid inom assistans-ersättning. Det är 51 kap. 3 § SFB som beskriver en beräkning av ett genomsnitt per vecka, uttryckt i timmar. och 51 kap. 9 § SFB som reglerar att det totala behovet av assistanstimmar ska beviljas för ett visst antal timmar per vecka, månad eller längre tid, dock längst sex månader.

För att ha rätt till assistansersättning framgår det av 51 kap. § 3 SFB att den försäkrade ska behöva personlig assistans för sina grundläggande behov med i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Därför ska omfattningen av de grundläggande behoven beräknas först. Det är bara om den försäkrades behov av hjälp med de grundläggande behoven överstiger i genomsnitt 20 timmar per vecka som hen har rätt till assistansersättning. Om den försäkrade inte har rätt till assistansersättning beräknas inte behovet av assistans för andra personliga behov.

Det är det genomsnittliga antalet timmar som räknas. Om beräkningen av de grund-läggande behoven gäller en längre period, så ska beslutet om assistansersättning grundas på det genomsnittliga hjälpbehovet per vecka under perioden. Det innebär att en person kan ha rätt till assistansersättning för alla veckor, även om de grundläggande behoven under vissa veckor understiger 20 timmar. Det som är avgörande är alltså att behovet i genomsnitt överstiger 20 timmar i veckan.

Det normala är att en person med funktionsnedsättning som deltar i verksamhet som omfattas av 106 kap. 24 § SFB ska anses få sina grundläggande behov tillgodosedda inom den verksamheten. Därför ska vi bortse från tid som en person med en funktionsnedsättning deltar i sådan verksamhet när vi bedömer de grundläggande behoven enligt 51 kap. 2 och 3 §§ SFB. Undantaget är om det finns särskilda skäl. Då kan tiden för deltagande i bland annat daglig verksamhet ingå i timberäkningen (RÅ 2000 ref. 11). Du kan läsa mer i avsnitt 6.10.

Tid för de grundläggande behoven andning och måltider i form av sondmatning ska räknas med i genomsnittsberäkningen när en person deltar i barnomsorg eller skola. Någon bedömning av särskilda skäl ska inte göras (106 kap. 25 a § SFB). Detta gäller från och med 1 juli 2020.

Om de grundläggande behoven överstiger i genomsnitt 20 timmar i veckan ska också tiden för andra personliga behov beräknas. Tidsbedömningen ligger till grund för beslutet om hur många timmar med assistansersättning den försäkrade har rätt till.

Den tid de personliga assistenterna använder för gemensamma träffar för genomgång och information bör inte räknas med när Försäkringskassan beviljar assistanstimmar (RAR 2002:6 till 51 kap. 3 § SFB). Assistansersättningens timbelopp bör i stället täcka kostnader för personalsamråd.

9.5.1 Metodstöd – Faktorer att ta hänsyn till vid beräkningen

Innan beräkningen börjar ska du ha utrett och bedömt

• om behovet är att betrakta som behov av personlig assistans
• om det är ett grundläggande hjälpbehov
• om det är ett annat personligt hjälpbehov
• tidsåtgången för hjälpbehovet
• om hela eller delar av hjälpbehovet tillgodoses på annat sätt enligt 7 § LSS (läs mer i avsnitt 6.9)

När det är aktuellt ska du utreda och bedöma om särskilda skäl finns enligt 106 kap. 25 § SFB, eller om assistansersättning kan beviljas för tid i barnomsorg eller skola utan att särskilda skäl behöver finnas, enligt 106 kap. 25 a § SFB (läs mer i avsnitt 6.10).

Det finns några ytterligare faktorer som du behöver ta hänsyn till när du beräknar grundläggande, andra personliga och totala behov. Alla faktorer är inte aktuella i alla ärenden, men du behöver känna till alla för att beräkningen ska bli rätt.

Timmar per vecka eller genomsnitt per vecka

Som tidigare nämnts är det avgörande för rätten till assistansersättning att behovet av personlig assistans för de grundläggande behoven överstiger i genomsnitt 20 i timmar i veckan (51 kap. 3 § SFB). Det genomsnittliga behovet per vecka bygger på en beräkning och motsvarar inte per automatik den försäkrades faktiska behov per vecka.

Tidsmåttet

Det är viktigt att man konsekvent håller sig till samma mått vid tidsberäkningen. För att ha en enhetlig hantering av beräkningen av tid och för att den beviljade tiden ska motsvara den verkliga tiden ska du använda måttet timmar och minuter.

Ett år är 365 dagar

I de fall som assistansbehovet ska räknas på årsbasis ska du utgå från antalet dagar under perioden. Ett år är lika med 365 dagar, utom det år då det är skottår, då året har 366 dagar.

Avrundning (decimaler)

När tid för assistansersättning beräknas och det inte är möjligt att räkna med exakta tal, används högst två decimaler. Det blir aktuellt när du ska räkna ut det genomsnittliga antalet timmar per dag som ska multipliceras med antalet dagar i perioden eftersom du då behöver använda timmar och hundradels timmar.

• Om siffran efter avrundningssiffran är 0, 1, 2, 3 eller 4 avrundar man nedåt
• Om siffran efter avrundningssiffran är 5, 6, 7, 8 eller 9 avrundar man uppåt

9.5.2 Metodstöd – Beräkning av grundläggande behov

När du ska bedöma rätten till assistansersättning behöver du först beräkna tiden för de grundläggande behoven för att se om behovet av hjälp med dessa överstiger i genomsnitt 20 timmar i veckan (51 kap. 3 § SFB). Om ärendet gäller ett barn ska du i beräkningen ta hänsyn till om det ska göras ett föräldraavdrag från de grundläggande behoven de dagar när barnet behöver assistans. Läs mer i avsnitt 6.8.

Med hänsyn till de grundläggande behovens karaktär är det troligt att den försäkrade behöver hjälp med dem varje dag. När vi beräknar det genomsnittliga grundläggande behovet tar vi dock hänsyn till att den försäkrades behov av personlig assistans kan variera. Att de varierar kan bero på att de tillgodoses på olika sätt.

Beräkning av grundläggande behov och ett annat personligt behov som uppkommer samtidigt

Ett behov av hjälp med ett grundläggande behov uppkommer ibland samtidigt som ett annat behov. Det gäller särskilt när behovet av hjälp med kommunikation är ett grundläggande behov.

När den försäkrade får hjälp med ett annat grundläggande behov, så ska du inte beräkna någon tid för kommunikationen. Om den försäkrade däremot får hjälp med kommunikation samtidigt som ett annat personligt behov, så ska tiden för kommunikation beräknas som ett grundläggande behov. Att den gör det innebär att tiden för kommunikation inte räknas in i tiden för andra personliga behov.

Beräkning av grundläggande behov med små variationer

Om behovet av personlig assistans till stor del är likadant varje dag eller vecka ska beräkningen göras utifrån hur många gånger behovet uppstår per dag, vecka, månad eller per år. Ta med tidsåtgången för detta i beräkningen så att den kan ingå i genomsnittet per vecka.

Om ärendet gäller ett barn kan tidsåtgången inte beräknas utifrån genomsnittet per vecka. Det beror på att föräldraavdraget bara ska göras från de dagar när barnet behöver assistans och det innebär att beräkningen alltid ska göras med stora variationer.

Beräkning av grundläggande behov med stora variationer

När behovet av assistans varierar mellan olika dagar är det lämpligt att du beräknar om de grundläggande behoven överstiger i genomsnitt 20 timmar i veckan utifrån olika typer av dagar. Att det varierar kan till exempel bero på att den försäkrade får sitt behov tillgodosett i skola, daglig verksamhet eller på korttidsvistelse. En vecka kan innehålla olika kombinationer av till exempel skoldagar, lovdagar eller dagar på korttidsvistelse utanför det egna hemmet där behoven av personlig assistans ser olika ut.

Om ärendet gäller ett barn ska beräkningen alltid göras med stora variationer. Det beror på att föräldraavdraget bara ska göras från de dagar när barnet behöver assistans.

När du använder detta sätt att beräkna måste du veta

• vilka olika slags dagar som den försäkrade har
• antalet olika typer av dagar
• behovet av assistans under respektive typ av dag
• om det finns särskilda skäl för assistans i verksamhet enligt 106 kap. 24–25 §§
• antalet olika dagar under de beviljandeperioder som är aktuella.

Du använder sedan dessa uppgifter för att beräkna behovet av assistans. Det innebär att du beräknar den tid då den försäkrade faktiskt behöver assistans. Om behovet till-godoses på något annat sätt än genom personlig assistans har du redan tagit hänsyn till det när du bedömde behovet av personlig assistans och tidsåtgången för detta.

Det är framför allt när du ska konstatera om den försäkrades grundläggande behov överstiger i genomsnitt 20 timmar i veckan som du behöver komma fram till vad den genomsnittliga tidsåtgången är per vecka. När du i ett senare skede ska beräkna det totala behovet av assistans under perioden, behöver du också ha uppgifter om hur det behovet under olika typer av dagar ser ut (se 9.5.4).

9.5.3 Metodstöd – Beräkning av andra personliga behov

Till skillnad från beräkningen av tid för de grundläggande behoven är det egentligen inte nödvändigt att beräkna tiden för andra personliga behov som ett veckogenomsnitt. Det beror på att det inte finns någon gräns för ett veckogenomsnitt att förhålla sig till på det sätt som finns för de grundläggande behoven.

Behovet av hjälp med andra personliga behov beräknas dock på samma sätt som beräkningen gjordes för de grundläggande behoven. Det innebär att om det grundläggande behovet beräknats utifrån olika typer av dagar, ska också tiden för andra personliga behov beräknas utifrån olika typer av dagar.

Beräkning av tid för kommunikation och annat behov som uppkommer samtidigt

Ett behov av hjälp med att kommunicera uppkommer ofta samtidigt som ett annat hjälpbehov. När tiden för andra personliga behov ska beräknas måste du tänka på att tid för kommunikation redan kan ha beräknats som ett grundläggande behov. Det är endast den tid som återstår för att tillgodose hela hjälpbehovet som tas med vid beräkningen av andra personliga behov.

Tid för kommunikation som andra personliga behov ska inte beräknas om det samtidigt behövs hjälp med andra personliga behov, till exempel vid utövandet av en fritids-aktivitet. I de situationer som kommunikation som andra personliga behov sker parallellt med ett annat personligt behov beräknas tiden inom ramen för aktiviteten.

9.5.4 Metodstöd – Beräkning av det totala behovet

I bedömningen av det totala antalet timmar utgår du från den försäkrades behov. Behov som uppstår på grund av andra skäl som till exempel kan hänföras till de personliga assistenterna, schemaläggning eller liknande beaktas inte. Det är den försäkrades behov av personlig assistans i den dagliga livsföringen som avgör hur många timmar som kan beviljas (51 kap. 2 och 3 §§ SFB och 3 § förordningen [1993:1091]). Du ska inte väga in om de beviljade timmarna medför eventuella problem vid schemaläggningen för assistenterna, eller om antalet beviljade timmar i sig gör det svårt för en anordnare att ordna assistansen.

Statistik

Förutom lagstiftningens krav på hur assistanstimmarna ska beräknas, så är det viktigt att beräkningen på ett tydligt sätt kan visas i Försäkringskassans presentationer av statistik. En anledning till det är att Försäkringskassan ansvarar för att utveckla, producera och tillgängliggöra officiell statistik och annan statistik som gäller utfallet i försäkringen. Försäkringskassan måste också kunna svara på frågor om statistiken och framställa underlag för analyser av försäkringen och dess effekter för individ och samhälle, till exempel delaktighet i arbetsliv och föreningsliv.

När det gäller assistansersättning ska Försäkringskassan kunna svara på frågor om vad timmarna i assistansersättningen består av och även analysera effekten av assistansersättningen för individ och samhälle.

Information som ska framgå i den totala beräkningen

Vid beräkningen av det totala assistansbehovet ska det framgå hur mycket tid som gäller

• grundläggande respektive andra personliga behov
• dubbel assistans
• väntetid, omvandlat till assistanstimmar
• beredskap, omvandlat till assistanstimmar
• aktiva insatser under dygnsvilan
• föräldraavdrag.

Grundläggande respektive andra personliga behov

I beräkningen av det totala assistansbehovet ska det framgå hur mycket tid som beräknas för grundläggande respektive andra personliga behov.

Beräkningen av tiden är viktig, eftersom det i varje ärende ska vara tydligt hur Försäk-ringskassan har kommit fram till det antal timmar som den försäkrade behöver hjälp. Tidsberäkningen ska också göras på ett sätt som visar vilket beräknat assistansbehov som finns inom olika livsområden. Om den försäkrade inte behöver assistans för några av de livsområden som nämns nedan, så ska de inte heller ingå i beräkningen av assistanstimmar. Däremot ska du i din bedömning ha tagit ställning till om den försäkrade behöver personlig assistans för vart och ett av de grundläggande behoven, se avsnitt 9.1. I tidsberäkningen tar du naturligtvis bara med de moment som du kommit fram till att den försäkrade behöver hjälp med.

När du har beräknat tid för grundläggande respektive andra personliga behov ska behoven redovisas utifrån följande områden.

• andning
• personlig hygien
• att klä på och av sig
• måltider
• sondmatning
• kommunikation
• ingående kunskap (gäller för tid före den 1 januari 2023)
• förebygga skada (gäller från och med den 1 januari 2023)
• stöd vid medicinskt tillstånd (gäller från och med den 1 januari 2023)
• handla
• hemliv
• sköta sin hälsa
• träna
• förflyttning
• arbete, sysselsättning
• samhällsgemenskap, socialt liv
• att fungera som förälder
• hjälp inom annat område.

Dubbel assistans

Det ska framgå hur mycket tid som avser dubbel assistans samt i vilka situationer den försäkrade behöver dubbel assistans (enligt livsområdena ovan).

Väntetid

När det totala behovet av assistansersättning beräknas ska väntetid omvandlas till assistanstimmar. En timmes väntetid ersätts med ett belopp som motsvarar en fjärdedel av den ersättning som betalas ut för en assistanstimme (2 § punkt 1 föreskrifterna [FKFS 2016:4]). Det innebär att för den som behöver ha en assistent tillgänglig i sitt hem i väntan på att behöva hjälp under en dygnsvila på åtta timmar, så beräknas väntetiden till 56 timmar per vecka. Det motsvarar 14 assistanstimmar per vecka.

Beredskap

När det totala behovet av assistansersättning beräknas ska beredskapen omvandlas till assistanstimmar. En timmes tid för beredskap ersätts med ett belopp som motsvarar en sjundedel av den ersättning som betalas ut för en assistanstimme (2 § punkt 2 föreskrifterna [FKFS 2016:4]).

Beviljandeperiodens längd och fördelning av timmar

När du har bedömt att det finns rätt till assistansersättning ska du fastställa beviljandeperioderna. Assistansersättning ska beviljas för ett visst antal timmar per vecka, månad eller längre tid, dock längst sex månader, när den försäkrade har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring (beviljade assistanstimmar) (51 kap. 9 § SFB).

Periodens längd och förläggning beror på från och med när den försäkrade har rätt till assistansersättning, och om assistansen har börjat utföras, eller när den ska börja utföras. Vid fastställandet av periodens längd kan faktorer som om den försäkrade går i skolan, arbetar eller har daglig verksamhet ha betydelse.

Om beräkningen har gjorts med olika typer av dagar kan förläggningen av dem under ett år påverka antalet timmar som ryms i de olika beviljandeperioderna. Varje period kan då anpassas till de förutsättningar som ges, vad gäller de olika typer av dagar som den försäkrade har. För ett barn som går i skolan kan det ibland bli aktuellt att bevilja timmar per kvartal eller annan period eller att förlägga perioderna så att de beviljade timmarna fördelas mellan terminer och lov.

För att säkerställa att rätt antal timmar betalas ut ska assistansersättning beviljas för det exakta antalet dagar under perioden. Det innebär att om en period till exempel infaller mars–augusti och en annan period infaller september–februari, så ska assistansersättning beviljas för 184 dagar för perioden mars–augusti och 181 dagar för perioden september–februari (om det inte är skottår).

9.6 Ersättning för retroaktiv tid

Assistansersättning får inte beviljas för längre tid tillbaka än en månad före den månad då ansökan eller anmälan gjorts. Detsamma gäller ansökan om ett högre timbelopp, det vill säga ett högre timbelopp kan tidigast beviljas en månad före ansökningsmånaden (51 kap. 7 § SFB).

Ett grundläggande villkor för att assistansersättning ska betalas ut är att den sökande har beviljats rätt till assistansersättning med ett visst antal assistanstimmar. Ett annat villkor för utbetalning är att ersättningen används för köp av personlig assistans eller för kostnader för personliga assistenter (51 kap. 4 §). För att det ska röra sig om ett köp av personlig assistans eller en kostnad för personliga assistenter i lagens mening krävs att den utförda assistansen redovisas enligt Försäkringskassans föreskrifter (FKFS 2016:4) (jämför 11 a § förordning (1993:1091) om assistansersättning).

Man kan få assistansersättning för assistans som utförs innan beslutet har fattats om man månadsvis redovisar att assistansen har utförts enligt de krav och förutsättningar som framgår i SFB (51 kap. 7 § SFB). Kravet på månadsvis redovisning gäller inte för tid efter Försäkringskassans omprövningsbeslut om det överklagas.

Läs mer

Läs om redovisning av utförd assistans i kapitel 15.