15 Redovisning av utförd assistans

Begreppen köp av assistans respektive kostnader för personliga assistenter förutsätter att köpet eller kostnaden redovisas enligt föreskrifterna (FKFS 2016:4, jämför 11 a § förordningen [1993:1091] och prop. 2007/08:61 s. 23).

Den som inte redovisat köpet av assistans eller kostnader för personliga assistenter på ett korrekt sätt kan inte anses ha köpt eller haft kostnader enligt 51 kap. 4 § SFB, vilket är det grundläggande kravet för att ersättningen ska betalas ut.

I detta kapitel beskrivs de bestämmelser om redovisning som gäller oavsett om ersättningen betalas i efterskott eller förskott. I kapitel 16 beskrivs det som gäller enbart vid efterskott och i kapitel 17 det som gäller enbart förskott. De bestämmelserna ska tillämpas i kombination med dem som beskrivs i detta kapitel.

15.1 Tidsredovisning och räkning

I förarbetena till 51 kap. 4 § SFB beskrivs att det är viktigt att Försäkringskassan ska kunna följa upp att assistansersättningen har använts på ett korrekt sätt. Det ligger på den ersättningsberättigade att intyga att assistansersättningen har använts till köp eller kostnader för personliga assistenter. I anslutning till detta anges också att Försäkrings-kassan med stöd av dåvarande 20 kap. 8 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, vilken motsvarar 110 kap. 13 § andra stycket SFB, kan begära att den ersättnings-berättigade ska intyga faktiska förhållanden på heder och samvete. (Prop. 2007/08:61 s. 23–24)

Försäkringskassan reglerar i sina föreskrifter att redovisning av utförd assistans ska ske på särskilt fastställda blanketter för tidsredovisning och räkning eller via e-tjänst som Försäkringskassan har godkänt eller tillhandahåller (5 och 6 §§ föreskrifterna [FKFS 2016:4]).

15.2 Tidsredovisning

Den som är arbetsgivare för eller uppdragsgivare åt en personlig assistent ska lämna uppgifter som visar den arbetstid som assistenten har arbetat hos den försäkrade månadsvis i efterhand (51 kap. 24 § 2 SFB).

Det är den anordnare som den försäkrade har avtal med som ska lämna uppgifter om assistenternas arbetstid. Det innebär att om den försäkrade har avtal med en anordnare som i sin tur anlitar ett bemanningsföretag som är arbetsgivare för assistenterna är det anordnaren i egenskap av uppdragsgivare som ska lämna uppgifter om arbetstid. Om den försäkrade själv anställer sina assistenter ska hen i egenskap av arbetsgivare lämna uppgifter som visar den arbetstid som assistenterna har arbetat.

Av Försäkringskassans föreskrifter (FKFS 2016:4) framgår att uppgifterna om arbetad tid ska lämnas på blanketten Tidsredovisning assistansersättning (FK 3059) eller via en e-tjänst som Försäkringskassan har godkänt. Uppgifterna ska lämnas för varje assistent som har anlitats under månaden. Arbetsgivaren eller uppdragsgivaren ska underteckna tidsredovisningen. Assistenten ska intyga uppgifterna. (5 § föreskrifterna [FKFS 2016:4])

Assistenten intygar de uppgifter som hen lämnar genom sin namnteckning eller på elektronisk väg.

Arbetsgivaren eller uppdragsgivaren visar genom sin underskrift dels att det är den som har lämnat uppgifter, dels att det som assistenten har intygat på tidsredovisningen är korrekt utifrån det som den kan förväntas känna till om assistenternas arbetade tid utifrån sitt ansvar som arbetsgivare eller uppdragsgivare.

15.2.1 Uppgifter på tidsredovisningen

Den tid som assistenten har utfört assistans ska redovisas till Försäkringskassan eftersom det bara är för den tiden som assistansersättning kan betalas (jämför 51 kap. 14 § och 24 § 2 SFB).

Det innebär att den tid som assistenterna använder för gemensamma träffar, arbets-möten och utbildningar inte ska redovisas eftersom den inte har använts för att utföra assistans. Täckning för den typen av kostnader ingår i timbeloppet, se avsnitt 12.1.

Förutom assistentens arbetade tid ska tidsredovisningen också innehålla uppgift om assistentens arbetstid regleras av kollektivavtal, assistentens beräkningsperiod, arbetsgivarens namn, organisationsnummer och kontaktperson.

I förordningen [1993:1091] beskrivs två situationer som ska jämställas med att assistans har lämnats enligt 51 kap. 14 § SFB.

Den ena situationen handlar om tid efter det att den försäkrade har avlidit eller tagits in på institution eller liknande, i den mån assistenten inte kan få annat godtagbart arbete och därför får lön från den försäkrade. Det gäller dock högst under tid motsvarande uppsägningstid som följer av lag. (6 § förordningen [1993:1091])

Att assistenten får lön från den försäkrade innebär att bestämmelsen endast avser den som själv anställer sina assistenter. Det är därmed lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete som reglerar uppsägningstiden.

I den lagen finns en grundläggande regel om minst en månads uppsägningstid för både arbetsgivare och arbetstagare. När arbetsgivaren säger upp den anställde är uppsägningstiden två månader om arbetstagaren har varit anställd sammanlagt minst fem år och tre månader om den sammanlagda anställningstiden är minst tio år. (12 § lagen [1970:943] om arbetstid m.m. i husligt arbete)

För att utbetalning ska kunna göras för den aktuella tiden behöver Försäkringskassan uppgift om assistentens uppsägningstid och att assistenten inte erbjudits ett annat arbete som kan anses vara godtagbart under uppsägningstiden. Den tid som ska redovisas på tidsredovisningarna och sammanställs på räkningen är den tid som assistenten skulle ha arbetat, däremot inte den tid då assistenten har fått ett godtagbart arbete under uppsägningstiden.

Den andra situationen gäller den tid som assistenten får sjuklön av den försäkrade (6 § förordningen [1993:1091]). Även detta avser alltså endast den som själv anställer sina assistenter. När assistenten är anställd av en privat anordnare är det kommunen som ansvarar för sjuklönen. Se avsnitt 13.4.

15.3 Räkning

Efter utgången av varje månad ska en sammanställning av de uppgifter om utförd assistans som framgår av tidsredovisningarna redovisas till Försäkringskassan. Redovisningen ska göras på blankett Räkning assistansersättning (3057), som den försäkrade ska underteckna (6 § föreskrifterna [FKFS 2016:4]).

En räkning ska vara undertecknad på heder och samvete oavsett om den är elektronisk eller i pappersform (jämför 110 kap. 4 § andra stycket SFB). Den tekniska lösningen för räkning som finns på Mina sidor på Försäkringskassans webbplats uppfyller de här kraven. Om en räkning skickas in i den e-tjänsten är den elektroniskt signerad.

Om en elektroniskt signerad räkning skrivs ut på papper kan underskriften inte godtas i detta format. Den utskrivna räkningen måste i sig vara egenhändigt undertecknad av den försäkrade.

Assistansersättning betalas inte vid vistelse på institution enligt 106 kap. 24 § SFB. Om det finns särskilda skäl kan assistansersättning betalas vid kortare sjukhusvistelse enligt 106 kap. 25 § SFB. Därför ska den försäkrade redovisa på räkningen om hen har vårdats på sjukhus under den aktuella månaden.

Om assistansen har utförts av någon som är bosatt utanför EES betalas assistans-ersättning enligt 51 kap. 14 § SFB endast ut om det finns särskilda skäl enligt 51 kap. 16 § andra stycket. Detta ska därför anges på räkningen.

Den försäkrade ska underteckna räkningen på heder och samvete (110 kap. 13 § andra stycket SFB). Om den försäkrade inte har fyllt 18 år ska vårdnadshavaren underteckna räkningen. Det räcker med en vårdnadshavares underskrift eftersom det inte anses vara ett beslut av ingripande betydelse för barnets framtid. Om den försäkrade har en ställföreträdare (god man eller förvaltare) är det normalt ställföreträdaren som företräder hen i kontakterna med Försäkringskassan. Det innebär att ställföreträdaren kan underteckna räkningen om det kan anses ingå i uppdraget (att bevaka huvudmannens rätt). Även ställföreträdaren skriver under på heder och samvete.

Läs mer

Läs mer om rättshandlingsförmåga, samtycke, ombud, ställföreträdare samt heder och samvete i Vägledning 2004:7

15.3.1 Om egenhändig underskrift saknas

Om en försäkrad på grund av sin sjukdom eller sin funktionsnedsättning inte kan bedöma i hur många timmar assistansen utförts kan det vara omöjligt för hen att skriva under en räkning på heder och samvete. En ställföreträdare som är närstående och bor tillsammans med den försäkrade bör däremot kunna underteckna räkningen.

Huvudregeln är därför att vi ska kräva underskrift på heder och samvete av någon behörig person för att inte vara tvungna att dra in eller sätta ned ersättningen.

Om en ställföreträdare vägrar att underteckna räkningen eller har strukit över texten ”heder och samvete”, ska Försäkringskassan utreda vad det beror på. Då kan det komma fram att den försäkrade eller ställföreträdaren inte kan intyga att uppgifterna på räkningen stämmer. Om ställföreträdaren till exempel varit förhindrad att kontrollera utförd assistans, kan det leda till att det inte finns någon som kan uttala sig om hur många timmar den försäkrade fått assistans och att det därför inte finns någon som kan intyga uppgifterna på heder och samvete. Denna situation kan alltså vara ett sådant särskilt skäl för att inte kräva att ställföreträdaren intygar uppgifterna på heder och samvete (110 kap. 13 § andra stycket SFB). Om ställföreträdaren däremot menar att hen misstänker att timmarna inte är utförda, måste en utredning kring detta startas i stället för handläggning enligt nedanstående metodstöd.

Om en försäkrad, vårdnadshavare, god man eller förvaltare inte vill eller kan skriva under en räkning, av annat skäl än att misstanke om felaktigheter föreligger, ska du därför utreda frågan enligt följande.

1. Utred om den försäkrade själv vet hur många timmar assistans som utförts, och om hen kan skriva under räkningen själv eller med någons hjälp. Om hen kan det, ska du uppmana hen att göra det. En person med god man har rättshandlingsförmåga vilket innebär att hen kan skriva under räkningen själv. Det krävs inte att underskriften ska vara läslig. a. Om den försäkrade helt saknar förmåga att skriva under kan hen samtycka till att någon annan skriver under i den försäkrades namn. Underskrift med samtycke innebär att det är den som är avsedd att under-teckna räkningen som på heder och samvete, och under straffansvar, intygar att de lämnade uppgifterna är riktiga. Det betyder att det är den personens namn som ska stå på räkningen. Det ska framgå att det är någon annan än den som är avsedd att underteckna räkningen som skriver under, vilket görs genom att den som skriver under i anslutning till underskriften skriver till exempel ”Anna Andersson genom Per Persson”. b. För att ett undertecknande med samtycke ska vara giltigt ska den vars namn som skrivs på något sätt ha tagit del av de uppgifter som finns på räkningen och intygat att de stämmer. Om det finns anledning att anta att personen inte tagit del av uppgifterna på räkningen, ska handläggaren utreda det. Handläggaren kan då kontakta den som brukar skriva under för att utreda varför hen inte gjort det denna gång. Eller så kan den som har undertecknat eller den vars namn har skrivits på räkningen kontaktas för att, kontrollera att hen tagit del av uppgifterna. Om det kommer fram att den som ska lämna samtycke inte tagit del av uppgifterna eller godkänt samtycket, kan räkningen inte godtas.
2. Om du inte får en underskrift enligt punkt ett, får du gå vidare till den gode mannen för att få hen att skriva under. En god man, som förordnats att bevaka den försäkrades rätt, lämnar uppgifter om faktiska förhållanden på heder och samvete och kan därmed skriva under en räkning om utförd assistans. För att kunna fullgöra sitt godmansuppdrag bör en god man ha god kännedom om vilken assistans som utförts. Även i detta fall kan samtycke enligt 1.a och b användas.
3. Om varken den försäkrade eller den gode mannen kan eller vill skriva under räkningen, bör du utreda om någon av dem kan utse någon annan som kan det. Eftersom ett ombud i ett ärende om assistansersättning har en lagstadgad skyldighet att lämna uppgifter om faktiska förhållanden på heder och samvete, bör de även kunna ge en person som har kännedom om utförd assistans fullmakt att skriva under räkningen. Det är viktigt att den som skriver under har kännedom om hur assistansen har utförts. Bara för att en person har en fullmakt innebär det inte att hen har sådan kännedom om hur assistansen har utförts att vi kan godta hens underskrift. Till exempel har en administratör hos en assistansanordnare sällan kännedom om hur assistansen faktiskt har utförts.
4. Om den gode mannen inte kan utse någon annan som kan skriva under på heder och samvete, bör du utreda varför den gode mannen inte kan göra det. I undantagsfall kan det tillfälligt uppstå en situation där ingen kan skriva under på heder och samvete och då kan det vara särskilda skäl för att tillämpa undantags-bestämmelsen i 110 kap. 13 § andra stycket SFB.

15.3.2 Förutsättningar för att intyga uppgifter

Det måste finnas någon som kan underteckna en räkning om utförd assistans på heder och samvete, inte minst med tanke på ersättningens omfattning och vikten av att den enskilde får den assistans som hen har rätt till. Samtidigt är det viktigt att den person som undertecknar räkningen verkligen känner till vilken assistans som har utförts. Kom ihåg att även ett ombud omfattas av kravet på heder och samvete (110 kap. 5 § tredje stycket SFB).

Även en uppgift som rör faktiska förhållanden kan ibland få ändras muntligt för att särskilda skäl talar emot att de ska lämnas skriftligt (110 kap. 13 § andra stycket SFB). I förarbetena står det bara att särskilda skäl till exempel kan gälla ett återkravsärende, men bestämmelsen bör kunna tillämpas även i ärenden om assistansersättning.

Samtycke kan bara lämnas för uppgifter som är möjliga att intyga, det vill säga sådant som redan har hänt och som går att kontrollera. Därför går det inte att samtycka framåt i tiden till att någon annan skriver under i ens ställe. Skulle någon lämna ett sådant samtycke måste handläggaren informera om att det inte kan godtas och att personen måste ge sitt samtycke i samband med att den andra personen skriver under.

Läs mer

Läs mer i vägledning 2004:7 om samtycke, rättshandlingsförmåga och att uppgifter om faktiska förhållanden ska lämnas på heder och samvete.

Ett förordnande om ställföreträdarskap upphör när den försäkrade avlider, men ställföreträdaren kan fortfarande intyga uppgifter som rör assistans som utförts före dödstillfället, under förutsättning att det omfattas av förordnandet. Efter dödstillfället tar dödsbodelägarna över den försäkrades rättigheter och skyldigheter. Om det inte finns arvingar eller andra dödsbodelägare utses en god man av Kammarkollegiet för att förvalta dödsboet.

En fullmakt kan fortsätta att gälla när den försäkrade avlider, under förutsättning att det uppdrag som fullmakten gäller kan vara aktuellt att slutföra. När fullmaktsgivaren (den försäkrade) avlider är det dödsboet som går in som fullmaktsgivare, och det har därför rätt att återkalla fullmakten.

För att kunna företräda ett dödsbo krävs det en fullmakt från alla dödsbodelägare, eller så ska alla dödsbodelägare skriva under samtliga handlingar. Ett dödsfallsintyg med släktutredning kan inte ligga till grund för att avgöra vilka personer som är behöriga att företräda eller lämna fullmakt för dödsboet. Det beror på att även personer som inte finns uppgivna i släktutredningen kan vara dödsbodelägare.

Läs mer

Om rättshandlingsförmåga, ställföreträdare och fullmakt i Vägledning 2004:7

15.4 Redovisning när assistans utförs innan beslut har fattats

51 kap. 7 § andra meningen SFB

Assistansersättning som avser assistans som utförs innan beslut har fattats i ett ärende lämnas endast om den enskilde månadsvis under handläggningstiden redovisar till Försäkringskassan att assistansen utförs i enlighet med kraven och förutsättningarna i denna balk.

I den omfattning som den försäkrade har fått biträde av personlig assistent genom kommunen och vi kan betala till kommunen gäller andra regler, läs mer i avsnitt 13.2.

När en person ansöker om assistansersättning eller om fler timmar och i avvaktan på beslut anlitar någon för att utföra assistansen ska därför uppgifter om tidsredovisning dokumenteras och redovisas till Försäkringskassan på samma sätt som redovisningen av assistans som redan är beviljad. Personen ska också säkerställa att anställningsavtal finns för assistenten. (Prop. 2012/13:1, utgiftsområde 9, s. 232)

Den som får assistans innan beslut om assistansersättning har fattats ska alltså under handläggningstiden lämna tidsredovisning och räkning till Försäkringskassan på det sätt som beskrivs ovan (5 och 6 §§ föreskrifterna [FKFS 2016:4]).

Av förarbetena framgår att syftet med 51 kap. 7 § andra meningen SFB är att de krav som framgår där ska gälla fram till dess att ett ärende slutligt har avgjorts (prop. 2012/13:1, utgiftsområde 9, s. 231–232). Av HFD:s dom HFD 2019 ref. 34 framgår att det inte finns skäl att neka utbetalning av assistansersättning för att månadsvis redovisning inte skett under den period som ett ärende prövats i domstol. Det betyder att Försäkringskassan inte kan avslå en begäran om utbetalning av assistansersättning på grund av att den försäkrade inte kommit in med komplett redovisning för tid efter Försäkringskassans omprövningsbeslut. Om en komplett redovisning saknas för tid efter Försäkringskassans omprövningsbeslut och domstolen beviljar ersättning, så fördröjs utbetalningen tills redovisningen är komplett.

En begäran om utbetalning av assistansersättning ska avslås om den gäller för tid före Försäkringskassans beslut om rätt till assistansersättning och den försäkrade inte redovisat utförd assistans månadsvis. Kravet på månadsvis redovisning under handläggningstiden gäller alltså före grundbeslut och omprövningsbeslut, men inte efter omprövningsbeslutet om det överklagas. (HFD 2023 ref. 8)

Kraven på månadsvis redovisning omfattar också den tid Försäkringskassan handlägger en begäran om omprövning av ett tidigare fattat beslut att minska eller dra in assistansersättning. Det här enligt HFD:s dom HFD 2023 ref. 8.

Vilka övriga handlingar den försäkrade behöver lämna in till Försäkringskassan när assistans utförs innan beslut har fattats beskrivs i Försäkringskassans föreskrifter.

Den försäkrade ska lämna in handlingar som styrker de personliga assistenternas anställning och dess omfattning. Det gäller både när hen lämnar in en ny ansökan och när hen lämnar in en ansökan om fler timmar. När den försäkrade köpt personlig assistans av en assistansanordnare och det gäller en ny ansökan ska dessutom ett avtal med assistansanordnaren lämnas in. Den försäkrade behöver inte lämna in handlingar igen när hen ansöker om fler timmar och assistenternas utökade arbetstid omfattas av de handlingar som tidigare lämnats in. (7 § andra och tredje stycket föreskrifterna [FKFS 2016:4]).

Om den försäkrade ansöker om fler timmar, den utökade assistansen utförs av redan anställda assistenter och det inte framgår av tidigare inlämnade handlingar att assistenterna kan utöka sin arbetstid i den aktuella omfattningen, så ska nya handlingar som styrker anställning och anställningsgrad alltså lämnas. Det behöver finnas ett underlag som styrker att assistans kan ha utförts i den redovisade omfattningen.

Vad en handling som ska styrka anställning minst ska innehålla

För att ett anställningsavtal ska anses giltigt ska det innehålla ömsesidiga rättigheter och förpliktelser samt överenskommelser om arbetets omfattning, förläggning i tid och när ersättningen ska betalas ut. Ett anställningsavtal eller en annan handling som styrker anställning ska därför minst innehålla

• arbetsgivarens och arbetstagarens namn och adress
• anställningens tillträdesdag
• att arbetstagaren är anställd som personlig assistent
• uppgift om anställningen gäller tills vidare eller är tidsbegränsad. Är den tidsbegränsad ska anställningens slutdag eller de förutsättningar som gäller för att anställningen ska upphöra framgå
• arbetstiden, till exempel heltid, deltid eller antal timmar
• hur ofta lönen ska betalas ut

(Jämför 6 c § lag [1982:80] om anställningsskydd och 11 a § § lagen [1970:943] om arbetstid m.m. i husligt arbete.)

Det är inte ett krav att arbetsgivaren faktiskt ska ha betalat ut lön till en assistent för att assistansersättning ska kunna betalas för tid före beslutsdatumet (RÅ 2000 not. 176).

15.4.1 När handlingarna senast ska lämnas in

Vid redovisning av personlig assistans som utförts före beslut om assistansersättning får skyldigheten att redovisa enligt föreskrifterna (FKFS 2016:4) anses följa av 51 kap. 7 § SFB.

Om personlig assistans har börjat utföras innan beslut har fattats i ett ärende ska avtal mellan den enskilde och anordnaren samt handlingar som styrker de personliga assistenternas anställning och omfattning ha kommit in till Försäkringskassan senast den femte i den andra månaden efter den månad då personlig assistans började utföras. Tidsredovisning och räkning ska fortlöpande komma in till Försäkringskassan senast den femte i andra månaden efter den månad som redovisats. (8 § föreskrifterna [FKFS 2016:4]).

Om redovisningen för en viss månad kommer in för sent, ska Försäkringskassan inte betala ut ersättning för den månaden. Det gäller även om den för sent inlämnade redovisningen är korrekt. Om den femte infaller på en söndag, annan allmän helgdag eller lördag, får handlingarna komma in senast nästa vardag (jämför 2 § lagen [1930:173] om beräkning av lagstadgad tid).

Försäkringskassan kan inte heller betala ut ersättningen om avtal mellan den enskilde och anordnaren eller handlingar som styrker de personliga assistenternas anställning kommer in för sent, det här enligt 8 § föreskrifterna (FKFS 2016:4). Det gäller även om tidsredovisningar och räkning för den aktuella månaden skulle ha lämnats in i rätt tid.

Detta gäller endast under den tid som ärendet handläggs av Försäkringskassan. Kraven på månadsvis redovisning omfattar också den tid Försäkringskassan handlägger en begäran om omprövning av ett tidigare fattat beslut att minska eller dra in assistansersättning. Om en komplett redovisning saknas för tid efter Försäkringskassans omprövningsbeslut, och domstol beviljar ersättning, fördröjs utbetalningen tills redovisningen är komplett. (Se HFD 2019 ref. 34 och HFD 2023 ref. 8).

15.4.2 Från vilken tidpunkt ersättningen tidigast kan betalas

Utbetalningen kan aldrig gälla längre tillbaka än en månad innan ansökan eller anmälan gjordes till Försäkringskassan enligt 51 kap. 7 § första meningen SFB.

Även om handlingar som styrker anställning och avtal kommit in i tid får Försäkrings-kassan inte betala ut ersättning tidigare än den dag då det av handlingar som styrker anställning framgår att assistenten har börjat sin anställning och det av avtalet om assistans framgår att det har börjat gälla. Det ska även framgå av tidsredovisning och räkning att assistans har utförts. (9 § föreskrifterna [FKFS 2016:4])

15.5 Redovisning när assistansersättning har beviljats

15.5.1 Vid vilken tidpunkt handlingarna senast ska lämnas in

Av 8 § föreskrifterna (FKFS 2016:4) framgår att räkningar och tidsredovisningar ska lämnas in för varje redovisningsmånad, senast den femte i andra månaden efter redovisningsmånaden, medan handlingar som styrker anställning (förutom vid ny ansökan) enbart behöver lämnas in vid ansökan om fler timmar senast den femte i andra månaden efter den månad då assistans började utföras.

Det framgår inte av föreskrifterna vad följden blir om redovisningen kommer in senare än vad som föreskrivs. Det kan få långtgående konsekvenser för den försäkrade om rätten till ersättning alltid faller bort när redovisning inte kommer in i tid.

Försäkringskassan har därför tidigare tillämpat bestämmelsen så att utbetalning har blivit fördröjd om redovisning kommer in för sent. HFD har uttalat att det finns rättsligt stöd i föreskrifterna för att neka en utbetalning om redovisningen kommer in vid ett senare tillfälle än vad som föreskrivs (HFD 2023 ref. 9). Men det framgår inte av domstolens avgörande att Försäkringskassan måste neka utbetalning när redovisning kommer in sent. Det är alltså möjligt att även efter HFD:s avgörande betala ut assistansersättning när en korrekt redovisning kommer in efter den tidpunkt som anges i föreskrifterna.

15.6 Utredning och bedömning av redovisade timmar

Utifrån räkning och tidsredovisning ska Försäkringskassan varje månad bedöma hur många utförda assistanstimmar som kan godtas och ligga till grund för utbetalning. Det kan finnas olika skäl till att Försäkringskassan inte kan godta alla redovisade timmar.

15.6.1 Fler timmar än vad som ingår i beviljandeperioden

Assistansersättning kan inte betalas ut för fler timmar än det totala antalet timmar i beviljandeperioden (51 kap. 9 § SFB).

Om den försäkrade begär ersättning för fler timmar än vad som ingår i beviljande-perioden ska Försäkringskassan besluta om att inte betala ut ersättning för de överskjutande timmarna. När utbetalning sker i förskott har Försäkringskassan samtliga uppgifter för att kunna göra denna bedömning först i samband med slutavräkning. Läs mer i avsnittet om bestämmelser när utbetalning sker i förskott.

15.6.2 Redovisningen är inte komplett

Redovisningen är inte komplett till exempel om en eller flera tidsredovisningar saknas trots att timmar har tagits upp på räkningen, om det saknas en underskrift på räkningen eller tidredovisningen, eller om en assistent har redovisat tid 00.00–24.00 och arbetat fem timmar under denna tid, något som inte kan godtas. Den här typen av brister försöker Försäkringskassan avhjälpa genom att begära komplettering.

Vid efterskottsbetalning

När assistansersättningen betalas i efterskott kan ersättningen betalas ut först när de kompletterande uppgifterna har kommit in. Det beror på att hela månadsutbetalningen ska göras vid ett tillfälle. Försäkringskassan ska i samband med begärd komplettering informera den försäkrade om att ersättningen för den aktuella månaden inte kan betalas ut förrän underlaget är kompletterat eller att det står klart att någon komplettering inte kommer att göras. Försäkringskassan ska ha tillgång till föregående månads redovisning i en beviljandeperiod för att kunna ta ställning till om utbetalning ska göras för en senare månad (11 § tredje stycket föreskrifterna [FKFS 2016:4]). Om det saknas räkning för en tidigare månad i beviljandeperioden bör Försäkringskassan därför kontakta den försäkrade för att utreda om det kommer att komma in en räkning för den månad som saknas. När komplettering har kommit in eller det står klart att den försäkrade inte kommer att lämna kompletterande uppgifter får Försäkringskassan handlägga ärendet vidare utifrån det, det vill säga bedöma och besluta för hur många assistanstimmar ersättning kan betalas.

Vid förskottsbetalning

Om den försäkrade får sin assistansersättning utbetald i förskott och uppgifter inte har kommit in efter begärd komplettering före brytdatum ska Försäkringskassan fatta beslut om de timmar som kan godtas. Ersättningen betalas då bara för de timmar som kan godtas enligt 51 kap. 14–15 §§ SFB. Kan inga timmar godtas så hålls utbetalningen inne. Försäkringskassan ska i samband med begärd komplettering informera den försäkrade om att detta kan bli följden om inte de kompletterande uppgifterna kommer in i tid.

Flera räkningar för samma månad

Det kan hända att det kommer in en räkning som innehåller tilläggsuppgifter eller som ersätter en redan inlämnad räkning. Om den första räkningen ännu inte lett till utbetalning ska den nya räkningen bedömas tillsammans med den tidigare. Den nya räkningen kan innebära att utbetalningen fördröjs eftersom utredning kring varför det finns två räkningar måste göras.

Om räkningarna gäller assistans som har utförts innan Försäkringskassan har fattat beslut måste den nya räkningen komma in i rätt tid enligt 51 kap. 7 § SFB för att kunna ligga till grund för utbetalning. Detta gäller inte för tid efter Försäkringskassans omprövningsbeslut, se 15.4.

När utbetalning sker i efterskott gäller att om ersättningen redan har betalats för en månad och det senare kommer in en ny räkning för samma månad ska Försäkrings-kassan utreda orsaken till detta, i första hand genom att kontakta den försäkrade och vid behov kontakta anordnaren. Försäkringskassan ska utifrån utredningen bedöma om den nya räkningen innebär att ytterligare ersättning ska betalas ut för månaden eller om den tidigare utbetalningen var för stor. När utbetalning sker i förskott kan en ny räkning eller uppgifter i en ny räkning ersätta en tidigare godkänd räkning så länge slutavräkningen inte är gjord för den aktuella beviljandeperioden. Det beror på att det är först efter slutavräkning, när beviljandeperioden har löpt ut, som utbetalningen är definitiv.

15.6.3 Kortare sjukhusvistelse

Huvudregeln är att man inte kan få assistansersättning när man vårdas på sjukhus. Man kan dock få assistansersättning vid en kortare sjukhusvistelse om det finns särskilda skäl (106 kap. 25 § SFB).

Även om sjukhusvistelsen förväntas bli långvarig ska ersättning kunna betalas ut under ett initialt kortare skede (prop. 1995/96:146 s. 21). Som kortare tid för vård på sjukhus bör räknas en tid på högst fyra veckor (RAR 2002:6 till 106 kap. 25 § SFB). Om personen lämnar in en räkning där det framgår att sjukhusvistelsen har varat mer än fyra veckor kan assistansersättning inte betalas ut för den tid som överstiger fyra veckor även om kravet på särskilda skäl är uppfyllt.

Utbetalning kan inte göras för de timmar då personlig assistans har lämnats under tid som personen vistats på sjukhus när Försäkringskassan har bedömt att det inte finns särskilda skäl (106 kap. 24 och 25 §§ SFB).

Läs mer

Läs mer i avsnitt 6.3.1

15.6.4 Vistelse i eller deltagande i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet

106 kap. 24 § 4 SFB

Assistansersättning lämnas inte för tid när den funktionshindrade … 4. vistas i eller deltar i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet enligt 9 § 10 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.

106 kap. 25 § SFB

Om det finns särskilda skäl kan assistansersättning lämnas även under tid när den funktionshindrade vårdas på sjukhus under en kortare tid eller deltar i verksamhet enligt 24 § 4.

106 kap. 25 a § SFB

Bestämmelserna i 24 § 4 och 25 § gäller inte när den funktionshindrade deltar i barnomsorg eller skola och behöver hjälp med

1. andning,
2. åtgärder som är direkt nödvändiga för att hjälp med andning ska kunna ges,
3. måltider i form av sondmatning, eller
4. åtgärder som är direkt nödvändiga för förberedelse och efterarbete i samband med sådana måltider.

Assistansersättning betalas inte ut för de timmar då personen vistas i eller deltar i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet. Om Försäkringskassan har bedömt att det finns särskilda skäl får dock assistansersättning ändå betalas ut. (Jämför 106 kap. 24 och 25 §§ SFB)

När personen deltar i barnomsorg eller skola kan assistansersättning betalas ut oavsett om det finns särskilda skäl eller inte

• för andning eller måltider i form av sondmatning som grundläggande behov
• för åtgärder som är direkt nödvändiga för att hjälp med andning ska kunna ges, eller som är direkt nödvändiga för förberedelse eller efterarbete i samband med sondmatning.

Detta avser dock bara den tid som dessa hjälpbehov utförs och den tid som assistenten behöver vara närvarande för att ett sådant hjälpbehov kan förväntas uppstå, inte resterande tid i verksamheten (106 kap. 25 a § SFB). Det innebär att om Försäkrings-kassan får kännedom om att assistans har utförts för resterande tid i verksamheten ska utbetalning inte göras för denna tid om det inte finns särskilda skäl.

Läs mer

Om när en person vistas eller deltar i barnomsorg, skola eller daglig verksamhet i avsnitt 6.10.

15.6.5 Krav på assistenten

För att den försäkrade ska ha rätt till utbetalning av assistansersättning ställs det vissa krav på den personliga assistenten (51 kap. SFB). För att kunna säkerställa att den som utför, eller kommer att utföra personlig assistans uppfyller de här kraven behöver Försäkringskassan kunna identifiera hen. Assistentens identitet bör därför göras minst sannolik.

Läs mer

Läs mer om beviskravet sannolikt i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken. I vägledning (2001:3) Offentlighet, sekretess och behandling av personuppgifter kan du läsa om vad som gäller för behandling av personuppgifter.

15.6.6 Assistans som utförs av någon som inte fyllt 18 år

Assistansersättning betalas inte ut om assistansen har utförts av någon som är under 18 år (51 kap. 16 § första stycket 1 SFB).

Förbudet för utbetalning av assistansersättning när minderåriga har arbetat som assistenter gäller dock inte om assistenten har anställts före den 1 juli 2013 (övergångsbestämmelserna till lagen [2012:935] om ändring i socialförsäkringsbalken).

15.6.7 Assistans utöver tillåten arbetstid

Assistansersättning betalas inte ut om assistansen har utförts av någon på arbetstid som överstiger den tid som anges i

• 2–4 §§ lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete,
• 5–10 b §§ arbetstidslagen (1982:673) eller
• kollektivavtal som uppfyller kraven i 3 § arbetstidslagen.

(51 kap. 16 § SFB)

Bestämmelsen i 51 kap. 16 § SFB syftar till att assistansersättning inte ska finansiera arbete som strider mot arbetstidslagstiftningen (prop. 2012/13:1 utgiftsområde 9, s. 221).

Detta innebär däremot inte att en beräkning av en personlig assistents totala arbetstid ska göras om assistenten utför arbete åt flera brukare eller har andra arbeten utöver arbetet som personlig assistent. Det är enbart den totala arbetstiden som en personlig assistent har hos en försäkrad som ska beräknas. Detta gäller även om assistenten är anställd hos två olika anordnare.

Lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete

Lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete reglerar arbetstiden för en arbetstagare som arbetar i arbetsgivarens hushåll i de fall det inte finns kollektivavtal som reglerar arbets-tiden. Denna lag gäller om assistenten har den assistansberättigade som arbetsgivare. Även de assistenter som är anhöriga till den assistansberättigade personen omfattas av lagen om de är anställda av den assistansberättigade (1 §).

Ordinarie arbetstid enligt 2 §

Enligt 2 § första stycket får den ordinarie arbetstiden uppgå till högst 40 timmar i veckan i genomsnitt för en tid av högst fyra veckor. Den ordinarie arbetstiden får enligt 2 § andra stycket förlängas med högst 12 timmar i veckan i genomsnitt för en tid av högst fyra veckor under följande förutsättningar:

• Arbetet ska innefatta tillsyn av barn eller annan hushållsmedlem som inte kan ta vård om sig själv.
• De medlemmar av hushållet som har ansvar för tillsynen ska vara ur stånd att utöva den, till följd av förvärvsarbete utanför hemmet eller nedsatt arbetsförmåga.

Av förarbetena framgår att bestämmelsen i 2 § andra stycket främst tar sikte på situationen att någon av föräldrarna eller båda är förhindrade att vårda barnet, på grund av förvärvsarbete utanför hemmet eller egen nedsatt arbetsförmåga, och att den anställde därför behöver se till barnet. Skäl för att förlänga arbetstiden finns däremot inte om förvärvsarbetet utförs i hemmet. (prop.1970:150 s. 47)

Enligt 2 § fjärde stycket behöver en begränsningsperiod inte räknas från kalender-veckans första dag. Också en annan dag i veckan kan väljas som utgångspunkt. Beräkningen ska däremot ske utifrån ett fast system (prop. 1970:150 s. 48).

Övertid enligt 3 §

När det finns särskilda skäl får övertid tas ut med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor, dock högst 300 timmar under ett kalenderår.

Bestämmelsen om övertid är tänkt att tillämpas extensivt, det vill säga de allra flesta orsaker till övertiden godtas. Det är däremot inte meningen att bestämmelsen ska utnyttjas för att utsträcka den ordinarie arbetstiden regelbundet under en längre period. (Prop. 1970:150 s. 48–49)

Med hänsyn till förarbetena anser Försäkringskassan att det inte finns någon anledning att närmare pröva orsaken till övertid. I praktiken innebär det att Försäkringskassan, utöver ordinarie arbetstid med 40 timmar i veckan under en fyraveckorsperiod, godtar övertid med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor, dock högst 300 timmar per kalenderår.

Övertid enligt 4 §

Om det oundgängligen behövs på grund av olyckshändelse eller akut sjukdomsfall eller annan sådan omständighet, som inte kunnat förutses, får övertid tas ut i den utsträckning som förhållandena kräver (nödfallsparagraf). För att assistansersättning ska kunna betalas ut enligt denna bestämmelse ska Försäkringskassan pröva anledningen till övertiden. Av förarbetena framgår att övertid bara får tas ut för arbete som står i omedelbart samband med den inträffade händelsen som inte kan anstå och som inte kan utföras av någon annan. (Prop. 1970: 150 s. 49)

All tid som assistenten arbetar enligt lagen ingår i den arbetade tiden enligt 51 kap. 16 § SFB. Det innebär att även tid då assistenten arbetar jourtid ingår i den arbetade tiden.

Arbetstidslagen

Arbetstidslagen (1982:673) (ATL) reglerar arbetstiden för arbetstagare som utför arbete för en arbetsgivares räkning, det vill säga är anställda hos en anordnare (1 §). Lagen gäller inte arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll.

Arbetstidslagen gäller däremot inte arbete som utförs av arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvillkor har företagsledande ställning (2 § första stycket 2 ATL).

Även om arbetstidslagen inte begränsar antalet timmar som assistenter med före-tagsledande ställning får arbeta har det redan i förarbetena till 9 d § 4 LSS betonats att kvaliteten på assistansen kan påverkas negativt när antalet arbetstimmar överstiger normal arbetstid och att ersättning för sådan övertid inte bör anses som kostnad för personlig assistans (prop. 1994/95:77 s. 13 och 17). När bestämmelsen sedan utvidgades till att även omfatta arbetstidslagen och assistenter som inte enbart var anställda direkt av den assistansberättigade uttalade regeringen att det inte är rimligt att assistansersättning och ekonomiskt stöd för assistans ska utbetalas för arbete som sker under förhållanden som strider mot arbetstidslagen (prop. 2012/13:1 utgiftsområde 9 s. 221).

Det arbete som en assistent som är företagsledare utför som personlig assistans kan alltså inte ersättas med assistansersättning för den arbetstid som överstiger den tid som följer av 5–10 b §§ arbetstidslagen.

Olika typer av arbetstid

Det finns olika typer av arbetstid och olika beräkningsperioder under vilken viss typ av arbetstid får läggas ut. I lag och kollektivavtal finns benämningen ordinarie arbetstid. Det som utmärker ordinarie arbetstid är att den är planerad till skillnad mot övertid och mertid som bara får användas när arbetstiden behöver utökas tillfälligt. Den ordinarie arbetstiden får enligt arbetstidslagen uppgå till i genomsnitt högst 40 timmar i veckan under en tid av fyra veckor. Det motsvarar heltid. Många arbetstagare har ett lägre arbetstidsmått än heltid. Det kallas att de arbetar deltid. Vid sidan av heltids- eller deltidsarbete finns enligt arbetstidslagen begreppen mertid vid deltidsanställning, övertid, jourtid och bestämmelser om sammanlagd arbetstid. Med jourtid avses den tid då arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande på arbetsstället för att vid behov utföra arbete. Om assistenten faktiskt utför arbete är det inte frågan om jourtid utan insatsen räknas som ordinarie arbetstid eller övertid.

Sammanlagd arbetstid enligt 10 b §

Bestämmelsen om sammanlagd arbetstid finns i 10 b § arbetstidslagen och innebär att den sammanlagda arbetstiden (hel- eller deltid, mer- eller övertid samt jourtid till-sammans) under en sjudagarsperiod får uppgå till högst 48 timmar i genomsnitt under en beräkningsperiod om högst fyra månader. Väntetid jämställs med jourtid vid beräkning av assistentens arbetade tid. Assistans i form av en timmes jour- eller väntetid likställs med en arbetad timme. I 3 § första stycket ATL har en uttrycklig regel införts om att en avvikelse från 10 b § (48-timmarsregeln) inte får innebära en längre beräkningsperiod än tolv månader.

Utöver arbetstidslagens bestämmelser om olika typer av arbetstid finns i många kollektivavtal också bestämmelser om beredskap. Beredskap betyder att arbetstagaren är anträffbar för att vid behov kunna inträda i arbete. Antalet beredskapstimmar räknas inte in i den sammanlagda arbetstiden enligt 10 b § arbetstidslagen.

En person i företagsledande ställning omfattas inte av någon arbetstidsreglering och det finns därför inte heller någon fastställd beräkningsperiod. För att kunna bedöma arbetad tid även för en assistent i företagsledande ställning utgår Försäkringskassan från 10 b § arbetstidslagen och använder fyra månader som beräkningsperiod för dessa assistenter. Om arbetsgivaren anger en kortare period än fyra månader används den kortare perioden. Beräkningsperioden räknas i dessa situationer från och med assistentens anställningsdatum.

Bestämmelsen i 10 § b ATL har kommit till för att tydligare genomföra EU:s arbetstids-direktivs begränsning av veckoarbetstiden (48-timmarsregeln). Enligt bestämmelsen har begreppet arbetstid samma betydelse i arbetstidslagen som i arbetstidsdirektivet och EU-domstolens praxis. Beräkningsperioden ska alltid läggas ut efter ett fast och inte ett rullande system, oavsett hur perioden bestäms. Beräkningsperioden följer inte alltid kalendermånaden eller börjar på en måndag. Den kan omfatta månader eller veckor och den kan gå över ett eller flera månadsskiften. Vid avbrott i samband med exempelvis byte av scheman, kan arbetsgivaren lägga om beräkningsperioden. I övrigt måste perioden bestämmas i förväg och tillämpas konsekvent. 48-timmarsmåttet som sådant kan inte avtalas bort enligt arbetstidsdirektivet men beräkningsperiodens längd kan enligt 3 och 19 §§ ATL utsträckas på de villkor som anges i direktivet. Beräknings-perioden får, som ovan nämns, vara högst tolv månader.

Övertid enligt 7 §

Med övertid menas sådan tid som överstiger ordinarie arbetstid enligt 5 § och jourtid enligt 6 § ATL. Vid beräkning av övertid ska kompensationsledighet eller annan ledighet som förläggs till arbetstagarens ordinarie arbetstid eller jourtid likställas med fullgjord ordinarie arbetstid respektive jourtid. Det finns olika former av övertid. Dessa benämns i arbetstidslagen som allmän övertid, extra övertid och nödfallsövertid. Bestämmelserna om beräkning av övertid ska tillämpas även vid beräkning av mertid. Det vill säga sådan arbetstid som vid deltidsanställning överstiger arbetstagarens ordinarie arbetstid och jourtid.

Allmän övertid enligt 8 §

När det finns särskilt behov av ökad arbetstid får övertid tas ut med högst 48 timmar per arbetstagare under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad, dock med högst 200 timmar under ett kalenderår. Vid beräkning av övertid jämför man den faktiska arbetstiden med den ordinarie arbetstiden eller jourtiden.

Allmän övertid får bara utnyttjas för tillfälliga behov. Det beror på att det i lagtexten uttrycks att det ska finnas ett särskilt behov av ökad arbetstid. Det är alltså inte tillåtet att under ett par månader öka den dagliga arbetstiden någon timme. All arbetstid utöver den ordinarie arbetstiden eller jourtiden behöver inte vara övertid. Det kan till exempel vara inarbetning av en tidigare eller senare ledighet, så kallad kvittningstid.

Extra övertid enligt 8 a §

I de fall det behövs ytterligare övertid utöver allmän övertid finns en möjlighet att ta ut extra övertid om högst 150 timmar per arbetstagare under ett kalenderår om det finns särskilda skäl för det. En förutsättning för extra övertid är att situationen inte gått att lösa på annat rimligt sätt. Extra övertid och allmän övertid får tillsammans inte överstiga 48 timmar per arbetstagare under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad.

Vanligtvis ska den allmänna övertiden vara förbrukad innan extra övertid tas ut. Särskilda skäl för extra övertid kan vara tillfälliga arbetsanhopningar som varit omöjliga att förutse, oförberedda sjukdomsfall eller förlust av spetskompetens som inte går att ersätta omedelbart (prop. 2010/11:89 s. 49).

Nödfallsövertid enligt 9 §

Om en natur- eller olyckshändelse eller annan liknande omständighet som inte kunnat förutses av arbetsgivaren inträffat får nödfallsövertid tas ut under vissa förutsättningar. Nödfallsövertid får tas ut utan någon begränsning i antal timmar och timmarna inkräktar inte på utrymmet för den allmänna övertiden. Uttaget av nödfallsövertid ska anmälas till den berörda lokala fackliga organisationen så snart omständigheterna medger.

Kollektivavtal

Arbetstiden för en assistent kan regleras i kollektivavtal oavsett om det är arbetstids-lagen eller lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete som annars skulle vara tillämpliga. Enligt 3 § arbetstidslagen får det i kollektivavtal göras undantag från lagen i dess helhet och avvikelser från bland annat bestämmelsen om sammanlagd arbetstid i 10 b § om detta inte innebär att mindre förmånliga villkor ska tillämpas för arbetstagarna än vad som följer av parlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG. Det är således inte möjligt att i kollektivavtal avtala bort minimidirektivet om arbetstidens förläggning i 3 § ATL. Det är upp till varje medlemsland att avgöra i sin lagstiftning om man kan gå utöver 48 timmar. Sverige har valt att inte ge den möjligheten.

Om det finns ett kollektivavtal utgår Försäkringskassan vid tillämpningen av 51 kap. 16 § SFB från att kollektivavtalet uppfyller kraven i 3 § arbetstidslagen. Kollektivavtalen är tidsbegränsade och följer ofta industriavtalens längd. I vissa kollektivavtal används termen begränsningsperiod. Den är synonym med beräkningsperiod som används i ATL och av Försäkringskassan. Beräkningsperioden följer inte alltid kalendermånaden eller börjar på en måndag. Den kan omfatta månader eller veckor och den kan gå över ett eller flera månadsskiften

Arbetsmiljöverket har enbart tillsynsansvar över arbetstiden om den inte har avtalats bort i kollektivavtalet. Även om arbetstiden har avtalats bort har Arbetsmiljöverket tillsyn över arbetsmiljön.

15.6.8 Assistans av någon som saknar arbetsförmåga

Ersättning får inte betalas ut om assistansen har utförts av någon som till följd av ålderdom, sjukdom eller liknande orsak saknar förmåga att utföra arbete som personlig assistent (51 kap. 16 § SFB). Liknande orsak syftar på exempelvis funktionsnedsättning hos assistenten (prop. 2012/13:1, utgiftsområde 9, s. 256 och 258).

En utgångspunkt i regleringen i 51 kap. SFB är att assistansersättning endast ska lämnas för köp av personlig assistans eller för kostnader för personliga assistenter. För att säkerställa detta ska Försäkringskassan inte betala ut assistansersättning om assistenten saknar förmåga att utföra arbete som personlig assistent till följd av ålderdom, sjukdom eller liknande orsak. Det motverkar också fusk och överutnyttjande av assistansersättningen. Ytterligare ett syfte med regleringen är att motverka risken att den enskilde inte får den assistans som hen har rätt till. I förarbetena sägs att någon fast övre åldersgräns inte bör anges utan arbetsförmågan bör bedömas från fall till fall. Med arbetsoförmåga avses helt nedsatt arbetsförmåga. Den som kan arbeta deltid bör inte vara förhindrad att göra det som personlig assistent. Tanken är inte att alla assistenters arbetsförmåga ska utredas i varje enskilt fall, utan endast på förekommen anledning. (Prop. 2012/13:1, utgiftsområde 9, s. 221–222)

HFD har slagit fast att Försäkringskassan inte har rätt att neka utbetalning av assistansersättning enbart av det skälet att den personliga assistentens arbetstid överstiger hens arbetsförmåga enligt ett beslut om till exempel sjukersättning. Det som är avgörande för om assistansersättning ska betalas ut är förmågan att utföra arbete som personlig assistent. (HFD 2021 ref. 56).

Arbetsgivare och uppdragsgivare ska på begäran av Försäkringskassan lämna uppgifter som visar att assistenten inte saknar förmåga att utföra arbete som personlig assistent till följd av ålderdom, sjukdom eller liknande orsak. Försäkringskassan ska begära uppgifter när myndigheten anser att det finns anledning att ifrågasätta om assistenten till följd av någon sådan orsak saknar förmåga att utföra arbete som personlig assistent. Att en assistent som får sjuk- eller aktivitetsersättning har arbetat mer än vad beslutet om förmånen tillåter innebär inte att utbetalningen av assistansersättning med automatik ska nekas. I stället ska Försäkringskassan göra en helhetsbedömning av assistentens förmåga att arbeta som personlig assistent utifrån samtliga relevanta uppgifter i det enskilda fallet. En sådan uppgift är att assistenten har skrivit under och lämnat in en tidsredovisning där hen uppger att hen har arbetat som personlig assistent X antal timmar. Andra viktiga uppgifter att beakta är arbetsgivarens bedömning av assistentens förmåga att utföra arbetet, tidpunkten för när beslutet om sjuk- eller aktivitetsersättning fattades samt om assistenten även tidigare har arbetat mer än vad som ryms inom beviljad grad av sjuk- eller aktivitetsersättning, och när det i så fall skedde.

15.6.9 Assistans av någon som är bosatt utanför EES

Sedan den 1 juli 2013 gäller som huvudregel att en assistent ska vara bosatt inom EES-området för att assistansersättning ska betalas ut (51 kap. 16 § andra stycket SFB). Detta gäller dock inte om assistenten har anställts före den 1 juli 2013 (övergångs-bestämmelserna till lagen [2012:935] om ändring i socialförsäkringsbalken). Det framgår av förarbetena att anledningen till att bestämmelsen tillkommit är att det i vissa fall av fusk och överutnyttjande har förekommit problem med att assistenter anlitas vid vistelse i länder utanför EU eller EES-området. Försäkringskassan anser mot den bakgrunden att bestämmelsen endast ska tillämpas på assistans som utförs utanför EU eller EES-området.

Tidigare fanns i detta sammanhang inga begränsningar i fråga om vem en enskild fick anlita för att utföra sådan personlig assistans som ekonomiskt stöd eller assistans-ersättning utbetalas för. Bakgrunden till denna begränsning är att det i vissa fall av misstänkt brott och överutnyttjande förekommit problem med att assistenter anlitats vid vistelse i länder utanför EU eller EES-området, där det saknades möjligheter till kontroll för kommunen och Försäkringskassan. Denna bristande kontrollmöjlighet hade utnyttjats i så gott som alla ärenden där grov organiserad brottslighet förekommit. Detta till skillnad från när ordinarie assistenter följer med på en utlandsresa, då löner, skatt och arbetsgivaravgifter betalas i vanlig ordning. Någon ökad risk för misstänkt brott med assistansersättningen borde inte uppstå i de fallen. (Prop. 2012/13:1 utgiftsområde 9, s. 222)

Utgångspunkten är därför att den som anlitats för att utföra personlig assistans åt en enskild ska tillhandahålla all assistans som den försäkrade behöver. Det framgår av 24 § LSS. Det innebär att en enskild assistansberättigad normalt ska kunna begära att den ordinarie assistenten följer med vid utlandsvistelser. (Prop. 2012/13:1 utgiftsområde 9, s. 222)

Undantag görs enbart då det finns särskilda skäl.

Särskilda skäl kan enligt förarbetena anses finnas i situationer där

• den ordinarie assistenten blir akut sjuk under utlandsvistelsen
• den försäkrade är under 18 år och har en förälder som är bosatt utanför EES-området som vill arbeta som personlig assistent åt sitt barn
• den försäkrade i andra fall (till exempel för att bedriva arbete och studier) har behov av att vistas en längre tid utanför EES och det inte är rimligt att den ordinarie assistenten följer med. En bedömning får här göras i varje enskilt fall. (Prop. 2012/13:1, utgiftsområde 9, s. 222 och 258)

En bedömning av om det finns särskilda skäl måste alltid göras i varje enskilt fall utifrån samtliga omständigheter i ärendet. Här bör man tänka på att särskilda skäl gäller i undantagssituationer, det måste med andra ord framgå att den försäkrade har behov av att vistas i ett land utanför EES och att detta behov inte kan tillgodoses lika bra i ett land inom EES.

När det gäller den tredje punkten ovan kan man ställa sig följande frågor för att kunna ta ställning till särskilda skäl:

• Är utlandsvistelsen så lång att det inte är möjligt för de ordinarie assistenterna att följa med?
• Vad är orsaken till att utlandsvistelsen behöver vara så lång?
• Vad är orsaken till att utlandsvistelsen behöver ske i just ett land utanför EES?
• Om den försäkrade ska arbeta eller studera, är det huvudsakliga syftet med resan studier eller arbete? Här spelar omfattningen av studierna och arbetet roll – bedrivs studierna på över halvtid är det sannolikt att det huvudsakliga syftet är studier och arbete. Om det huvudsakliga syftet är arbete eller studier är det mer sannolikt att särskilda skäl kan anses föreligga.

Den försäkrade ska lämna in intyg som styrker att hen har eller haft behov av att anlita assistenter som är bosatt utanför EES-området. Det kan till exempel vara intyg som styrker att

• ordinarie assistent blivit akut sjuk under utlandsvistelsen
• att personen har en förälder som är bosatt utanför EES-området
• att studier eller arbete ska ske utanför EES-området och i vilken omfattning.

15.6.10 När anordnaren inte har tillstånd

51 kap. 16 b § SFB

Assistansersättning enligt 14 § betalas inte ut för assistans som har utförts i en yrkesmässig enskild verksamhet utan tillstånd enligt 23 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Även om assistansen har utförts utan tillstånd betalas assistansersättning ut om

1. verksamheten har haft tillstånd under avtalstiden och assistansen har utförts senast två veckor efter den dag då den försäkrade underrättades om att tillståndet har upphört att gälla, eller
2. det finns särskilda skäl.

Assistansersättning kan vanligtvis inte betalas ut för assistans som har utförts i en yrkesmässig enskild verksamhet utan tillstånd enligt 23 § LSS. Det gäller också om anordnaren har haft ett tillstånd som har återkallats eller har ett tillstånd som inte omfattar den försäkrades grupp i personkretsen eller hens ålderskategori. Det finns några undantag från den huvudregeln. Assistansersättning kan betalas ut även när det inte finns något tillstånd om någon av följande förutsättningar är uppfylld.

• Ersättningen gäller personlig assistans som har utförts före den 1 november 2021.
• Verksamheten har haft tillstånd under den tid som det har funnits ett avtal mellan anordnaren och den försäkrade, och ersättningen gäller högst två veckor efter den dag som den försäkrade underrättades om att tillståndet har upphört att gälla (tvåveckorsfristen).
• Det finns särskilda skäl.

Av övergångsbestämmelserna till bestämmelsen framgår det att för assistans som utförts före den 1 november 2021 gäller äldre bestämmelser. Enligt de äldre bestämmelserna kan Försäkringskassan inte vägra att betala ut ersättning på grund av att det inte finns något tillstånd.

Den försäkrade behöver underrättas så snart som möjligt efter att Försäkringskassan får veta att verksamhetens tillstånd har återkallats, eller att den försäkrade fått eller planerar att få assistans av någon som inte har tillstånd. Det kan vara svårt för den försäkrade att ta till sig informationen. Försäkringskassan bör därför både ringa och skriva till den försäkrade. Den försäkrade ska även informeras om vad som gäller för att vi ska kunna betala ut ersättning.

Läs mer

Läs mer om att Försäkringskassan ska anmäla till IVO om vi har anledning att anta att någon bedriver yrkesmässig verksamhet med personlig assistans utan att ha tillstånd för det i avsnitt 2.8.2.

Tvåveckorsfristen

För att underlätta för en försäkrad som har anlitat en verksamhet som tidigare har haft tillstånd, och som haft det under avtalstiden, har den försäkrade en tvåveckorsfrist. Den innebär att ersättning ska betalas ut för assistans som utförs två veckor efter den dag som den försäkrade underrättades om att tillståndet har återkallats. Om du till exempel underrättar den försäkrade fredagen den 5 november sätter du tidsfristen till och med fredagen den 19 november, i enlighet med 1 § i lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid. Det datum när den försäkrade först underrättas inleder tvåveckorsfristen. Det gäller oavsett vem som underrättar, och oavsett om det görs muntligt eller skriftligt. För att Försäkringskassan ska kunna låta bli att betala ut ersättning på grund av att det inte finns något tillstånd behöver vi underrätta den försäkrade varje gång som tillståndet upphör att gälla. Det innebär till exempel att vi ska underrätta den försäkrade på nytt om domstolen fastställer IVO:s beslut om indragning efter att tidigare ha inhiberat detsamma. Att inhibera innebär att domstolen bestämmer att ett beslut tills vidare inte ska gälla.

Särskilda skäl

Assistansersättning kan betalas ut trots att anordnaren inte har något tillstånd om det finns särskilda skäl. Det gäller efter tvåveckorsfristen om det finns en sådan, men även om anordnaren inte har haft tillstånd under avtalstiden, och det därför inte blir någon tvåveckorsfrist.

I förarbetena beskrivs vad som avses med särskilda skäl och hur de förhåller sig till tvåveckorsfristen.

”Med särskilda skäl avses här omständigheter som innebär att det kan få allvarliga negativa följder för den försäkrade om den personliga assistans som tillhandahålls genom verksamheten skulle upphöra omedelbart eller direkt efter att tvåveckorsfristen har löpt ut. Den försäkrade kan exempelvis ha speciella behov som kräver assistenter med viss kompetens eller erfarenhet. Assistansersättning kan då betalas ut om den försäkrades behov annars inte kan tillgodoses.

Särskilda skäl kan finnas oavsett om första punkten är tillämplig eller inte, men i de allra flesta fall bör negativa följder för den försäkrade kunna begränsas i tillräcklig utsträckning genom fristen i första punkten. Har en tvåveckorsfrist löpt bör bestämmelsen om särskilda skäl inte kunna medföra annat än en kort förlängning av denna.

Om de allvarliga negativa följderna för den försäkrade inte bedöms möjliga att undvika genom en kort förlängning av tvåveckorsfristen, eller genom att assistansersättning betalas ut under en kortare övergångsperiod till den som inte omfattas av fristen i första punkten, bör förutsättningarna för att medge undantag på grund av särskilda skäl inte anses uppfyllda. Därmed bör undantag från huvudregeln på grund av sådana särskilda skäl som här avses endast vara möjligt under en begränsad tid.” (Prop. 2020/21:205 s. 37)

Särskilda skäl ska alltså bara finns i undantagsfall. Det ska inte vara fråga om att täcka upp under uppsägningstid av avtalet, eller under uppsägningstid för assistenterna. Det är svårigheter som uppkommer i alla ärenden.

Bedömningen av särskilda skäl enligt 51 kap. 16 b § SFB har vissa likheter med bedömningen av särskilda skäl enligt 106 kap. 25 § SFB. De har dock något olika syften och situationerna är inte desamma. En tidigare bedömning av särskilda skäl enligt 106 kap. 25 § SFB kan dock vara en utgångspunkt för bedömningen av särskilda skäl enligt 51 kap. 16 b § SFB. Om den försäkrade har ett högre timbelopp för att assistenterna behöver speciell kompetens kan det tala för att det även finns särskilda skäl enligt 51 kap. 16 b § SFB.

I många fall borde Försäkringskassan redan ha ett tillräckligt underlag för att bedöma om det finns särskilda skäl. I vissa fall kan utredningen dock behöva kompletteras, till exempel om det behövs andra eller mer aktuella underlag, eller om Försäkringskassan överväger att bedöma att det inte finns några särskilda skäl.

Av förarbetena framgår det att den sammantagna fristen som medges, med en eventuell tvåveckorsfrist inräknad, inte bör uppgå till mer än ett fåtal veckor. Den exakta längden på den frist som medges på grund av särskilda skäl måste bedömas i det enskilda fallet och vi måste utgå från den assistansberättigades behov. Utgångspunkten för beräkningen av övergångsperiodens längd bör sättas på ett sätt som överensstämmer med undantagets syfte. (Prop. 2020/21:205 s. 22)

När övergångsperioden är slut förväntas den enskilde ha ordnat sin assistans på annat sätt. Om en övergångsperiod eller en förlängning av den perioden inte skulle minska de allvarliga negativa följderna för den enskilde, finns det enligt förarbetsuttalandena inte särskilda skäl.

Normalt sett tar vi ställning till om det finns särskilda skäl i samband med utbetalning. För att den försäkrade inte ska behöva vänta på besked kan hen begära att Försäkringskassan i förväg beslutar om det finns särskilda skäl (prop. 2020/21:205 s. 20). Försäkringskassans möjlighet att ändra beslut framgår av vägledning (2018:1) Rättelse och ändring av beslut enligt socialförsäkringsbalken och förvaltningslagen.

15.6.11 Arbetsgivaren eller uppdragsgivaren har inte uppfyllt sin uppgiftsskyldighet

För att Försäkringskassan ska kunna kontrollera om kraven i fråga om assistenterna är uppfyllda har den som är arbetsgivare för eller uppdragsgivare åt en personlig assistent en lagreglerad skyldighet att lämna vissa uppgifter (51 kap. 24 § SFB och prop. 2012/13:01, utgiftsområde 9, s. 239).

Den som är arbetsgivare för eller uppdragsgivare åt en personlig assistent ska innan assistansen börjar utföras och vid ändrade förhållanden enligt 51 kap. 24 § 1 SFB lämna följande uppgifter till Försäkringskassan:

• Om assistenten är närstående till eller lever i hushållsgemenskap med den assistansberättigade. Med närstående avses make, sambo, barn, förälder och syskon samt deras makar, sambor och barn (51 kap. 16 a § SFB).
• Om assistenten har fyllt 18 år.
• Om assistenten är bosatt inom eller utanför EES-området.

Mot bakgrund av att uppgifterna ska användas för kontroll konstateras i förarbetena att det är rimligt att de lämnas innan en assistent påbörjar sitt arbete och vid ändrade förhållanden. Försäkringskassan har då möjlighet att påtala för den försäkrade att förutsättningarna för ersättning inte är uppfyllda, om någon brist upptäcks utifrån de uppgifter som lämnas. (Prop. 2012/13:01 s. 239)

Formuleringen ”påbörjar sitt arbete” tyder på att avsikten varit att begreppet ”börjar utföras” bör knytas till anställningen. Alltså bör uppgiftsskyldigheten endast gälla assistenter som efter den 30 juni 2013 anställts som assistenter. Det är även i linje med övergångsbestämmelsen till 51 kap. 16 § SFB som säger att 18-årsgränsen som krav för att assistansersättning ska kunna betalas ut inte ska tillämpas för den som anställts före den 1 juli 2013.

Assistansersättning för assistans som en assistent har utfört kan därmed betalas ut bara om Försäkringskassan har fått de uppgifter som följer av 51 kap. 24 § SFB. Så länge arbetsgivaren eller uppdragsgivaren inte har lämnat dessa uppgifter om assistenten kan den arbetade tid som assistenten redovisar på sin tidsredovisning inte godtas.