2 Allmänt om reglerna för återbetalning

Det här kapitlet beskriver övergripande de bestämmelser som reglerar återbetalning av felaktiga utbetalningar.

2.1 Återkravsregler

Försäkringskassan ska, under vissa förutsättningar, besluta om återbetalning av ersättningar som blivit felaktigt utbetalda. Avsnitt 2.1.1–2.1.6 behandlar i korthet reglerna om återbetalningsskyldighet och eftergift i SFB samt motsvarande bestämmelser i andra lagar och förordningar.

SFB trädde i kraft den 1 januari 2011 och ersatte då ungefär 30 av de tidigare socialförsäkringsförfattningarna. SFB omfattar i stort sett samtliga socialförsäkringsförmåner som administreras av Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket. Aktivitetsstöd och statligt tandvårdsstöd är exempel på förmåner som inte omfattas av SFB. Reglerna om återkrav finns i 108 kap SFB. Huvudregeln om återbetalningsskyldighet finns i 2 § och huvudregeln om eftergift i 11 §. De flesta av Försäkringskassans förmåner omfattas av dessa regler. För förmåner som inte omfattas av dem gäller andra regler, se avsnitt 2.1.1–2.1.5.

2.1.1 Återkrav av aktivitetsstöd, utvecklingsersättning, etableringsersättning, etableringstillägg och bostadsersättning

Från och med den 1 januari 2018 regleras rätten till följande ersättningar av förordningen (2017:819) om ersättning till deltagare i arbetsmarknadspolitiska insatser (FEA):

• aktivitetsstöd
• utvecklingsersättning
• etableringsersättning
• etableringstillägg
• bostadsersättning.

Återbetalningsskyldigheten regleras i 8 kap. 1 och 1 a § FEA och frågan om eftergift regleras i 8 kap. 5 § FEA. Dessa regler följer samma modell som 108 kap. 2 och 11 §§ SFB, men formuleras annorlunda.

Det finns övergångsbestämmelser i FEA som anger när de tidigare reglerna om återbetalning och eftergift ska användas. De gäller till exempel för den som den 1 januari 2018 hade en etableringsplan och så länge den planen gäller.

• Fram till den 31 december 2017 regleras rätten till aktivitetsstöd och utvecklingsersättning i förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd (FAS). Återbetalningsskyldigheten regleras i 23 § och eftergiften regleras i 23 d §. Reglerna följer samma modell som 108 kap. 2 och 11 §§ SFB, men formuleras annorlunda.
• Fram till den 31 december 2017 regleras rätten till etableringstillägg respektive bostadsersättning i förordningen (2010:407) om ersättning till vissa nyanlända invandrare. I 3 kap. Återbetalningsskyldigheten regleras i 3 kap. 16 § och eftergiften regleras i 3 kap. 20 §. Reglerna följer enligt samma modell som 108 kap. 2 och 11 §§ SFB, men formuleras annorlunda.

Läs mer

Se mer i avsnitt 9.2 och 12.2.

2.1.2 Återkrav av bostadsbidrag

Det finns särskilda bestämmelser i SFB som gäller bostadsbidrag. I 108 kap. 9 § SFB regleras återbetalningsskyldigheten och i 108 kap. 12–14 §§ SFB förutsättningarna för eftergift. Se mer om detta i kapitlen om återbetalningsskyldighet och eftergift.

2.1.3 Återkrav av underhållsstöd

I 108 kap. 8 § SFB finns en särskild bestämmelse om underhållsstöd som reglerar återbetalningsskyldighet i 108 kap. 8 § SFB. Se mer om det i avsnitt 9.1.

2.1.4 Återkrav av sjuklön och sjuklönegaranti

Vid handläggning av vissa ärenden enligt SjLL gäller bestämmelserna om återkrav i 108 kap. 2 och 11 §§ SFB (26 § SjLL). Om den enskilde har fått ersättning i form av sjuklönegaranti och därefter får den omtvistade sjuklönen eller del av den, ska ersättningen i motsvarande utsträckning återbetalas. Det regleras av bestämmelserna i 108 kap. 2 och 11 §§.

I 5 § förordningen (2010:425) om ersättning för kostnader för sjuklön, finns en särskild bestämmelse om återkrav. Den bestämmelsen reglerar återkrav av sådan ersättning för höga sjuklönekostnader som avses i 17 § SjLL och som har lämnats i förskott enligt 4 § förordningen (2010:425) om ersättning för kostnader för sjuklön.

Läs mer

Se vidare Försäkringskassans vägledning (2011:1) Sjuklöneförmåner.

2.1.5 Återkrav av assistansersättning

I 108 kap. 9 a § SFB finns en särskild bestämmelse om vem återkravet kan riktas mot i assistansersättning. Dessutom finns i 108 kap. 10 § andra stycket en särskild bestämmelse om återbetalningsskyldighet vid interimistiska beslut. Se mer om det i avsnitt 5.3.

2.1.6 Är ett återkrav en ändring till den enskildes nackdel?

Ett beslut som gäller en ersättning som har förfallit till betalning får inte ändras till den enskildes nackdel, och inte heller i annat fall om det finns synnerliga skäl mot det (113 kap. 5 § SFB). En fråga om ändring får inte tas upp sedan mer än två år har förflutit från den dag då beslutet meddelades, om inte beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl (113 kap. 6 § SFB).

Försäkringsöverdomstolen (FÖD) har uttalat att dessa bestämmelser inte innebär någon inskränkning i möjligheterna till återkrav (FÖD-dom 1385-1988, är refererad 1991:10). Det innebär att bestämmelserna i 113 kap. 5 och 6 §§ SFB inte påverkar möjligheterna för Försäkringskassan att ställa återkrav eller hur lång tid tillbaka återkravet kan ställas.

Försäkringskassan kan återkräva ersättning som har betalats ut för mycket när den enskilde har lämnat felaktiga uppgifter som lett till ett felaktigt SGI-beslut. HFD har uttalat att Försäkringskassan kan göra det även om det felaktiga SGI-beslutet inte ändrats (RÅ 2009 ref. 2 I och II).

2.2 Direkt verkställbara myndighetsbeslut

Bestämmelsen i 3 kap. 1 § utsökningsbalken (UB) innebär att Försäkringskassans beslut om återbetalning är exekutionstitlar, det vill säga de är direkt verkställbara för Kronofogden. Bestämmelsen gäller för beslut som Försäkringskassan fattat från och med den 1 september 2022.

Det betyder att beslut om återbetalning direkt kan ligga till grund för indrivningsåtgärder hos Kronofogden. För beslut fattade före den 1 september 2022 måste Försäkringskassan i stället ansöka om betalningsföreläggande eller ansöka om stämning i tingsrätt för att få en exekutionstitel innan Kronofogden kan verkställa beslutet.

Läs mer

Hanteringen av beslut om återbetalning som inte är exekutionstitlar beskrivs i vägledning (2005:2) Fordringshantering hos Försäkringskassan.

Kronofogden handlägger utsökningsmål som allmänna mål eller enskilda mål. De fordringar som omfattas av den här vägledningen är allmänna mål.

Indrivning av allmänna mål regleras av 1 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m, och 1 § indrivningsförordning (1993:1229).

I indrivningsförordningen finns flera bestämmelser som reglerar hur Försäkringskassan ska hantera de här besluten. Om Försäkringskassan inte får betalt för ett återkrav i rätt tid är vi skyldiga att lämna över kravet till Kronofogden senast två månader efter förfallodatumet. (4 § fjärde stycket indrivningsförordningen). Förutsättningar för detta är att

• beslutet om återbetalning har fått laga kraft
• en betalningsuppmaning, det vill säga en påminnelse om betalning, har skickats till den enskilde
• det inte finns några särskilda skäl som talar emot restföring.

2.2.1 Vilka beslut omfattas?

Besluten ska innefatta betalningsskyldighet och kunna överklagas för att utgöra exekutionstitel (3 kap. 1 § första stycket 6 UB). Det innebär att även exempelvis avstämningsbeslut om bostadsbidrag och avstämningsbeslut vid steglös avräkning inom sjukersättning är exekutionstitlar om beslutet innebär att den enskilde ska betala tillbaka.

När ett beslut som utgör en exekutionstitel ersätts av ett omprövningsbeslut eller en dom som även det innefattar betalningsskyldighet, så blir i stället omprövningsbeslutet eller domen exekutionstitel.

Krav som inte är direkt verkställbara

Beslut som fattas från och med den 1 september 2022 är direkt verkställbara. När ett beslut som har fattats före den 1 september 2022 överklagas är domen från förvaltningsdomstol inte en exekutionstitel (prop. 2021/22:206 s 28–29 och NJA 2013 s. 413). Om Försäkringskassans beslut inte är direkt verkställbart blir inte heller domen direkt verkställbar. Detsamma gäller om ett beslut om återbetalning som fattats före den 1 september 2022 rättas, ändras eller omprövas. (FKRS 2022:08 Övergångsbestämmelser till ändringar i utsökningsbalken.)

Om ett beslut om återbetalning har fattats före den 1 september 2022 ska UB tillämpas i sin lydelse före den 1 september 2022. Det innebär att beslutet inte är direkt verkställbart, utan att betalningsföreläggande eller stämning i allmän domstol fortfarande krävs för att Kronofogden ska driva in kravet. Beslut om återbetalning som inte kan överklagas är inte direkt verkställbara, även om de har fattats efter den 1 september 2022. Krav enligt principen condictio indebiti är inte heller direkt verkställbara, eftersom de inte är fastställda i beslut.

Ett skadeståndskrav där Försäkringskassans fordran är fastställd i en dom har en exekutionstitel (domen), men ska hanteras på det sätt som beskrivs i vägledning (2005:2) Fordringshantering hos Försäkringskassan eftersom det inte är ett allmänt mål enligt UB.

Vilka kostnader omfattas?

Om den enskilde inte betalar skulden från ett beslut om återbetalning enligt SFB senast på förfallodagen ska hen betala ränta.

Läs mer

Läs mer om räntor i kapitel 19.

Eftersom villkoret om räntor finns med i beslutet om återbetalning och kan överklagas är även räntorna en del av exekutionstiteln och blir direkt verkställbara.

Försäkringskassan tar ut en avgift för att lägga upp en avbetalningsplan och för att skicka ut avier. Eftersom dessa avgifter inte finns med i beslutet om återbetalning är de inte direkt verkställbara.

2.3 Kvittningsregler

Kvittning innebär att Försäkringskassan beslutar att dra av en summa från den enskildes utbetalning av en beviljad ersättning. Det kan göras över en längre period eller vid ett enstaka tillfälle. För de ersättningar som omfattas av SFB fattas ett beslut om kvittning med stöd av 108 kap. 22 § SFB. I bestämmelserna står det att Försäkringskassan beslutar om ett avdrag. Försäkringskassan använder begreppet kvittning för att skilja det från det frivilliga avdraget vid överenskommelse om en avbetalningsplan. Läs mer om kvittning i kapitel 16.

2.4 Condictio indebiti

Det händer att Försäkringskassan gör en misstagsutbetalning som inte kan återkrävas enligt SFB:s regler om återkrav. Några sådana situationer har fastställts av Försäkringsöverdomstolen (FÖD Dom 1009-1982, är refererad FÖD 1984:22 och i FÖD Dom 178-1983).

Försäkringskassan kan i en sådan situation i stället kräva tillbaka misstagsutbetalningen med stöd av den civilrättsliga principen condictio indebiti (FKRS 2016:06). Vi ska dock i första hand tillämpa återkravsregler när det är möjligt. Det är bara när det saknas regler om återkrav, eller när domstolspraxis begränsat möjligheterna att använda reglerna, som principen om condictio indebiti ska tillämpas.

Läs mer

Läs mer i kapitel 27 Misstagsbetalningar och condictio indebiti.

2.5 Skadeståndskrav

I samband med ett åtal i allmän domstol har Försäkringskassan enligt 22 kap. 2 § rättegångsbalken möjlighet att begära att åklagaren för skadeståndstalan. Försäkringskassan ska normalt kräva att den enskilde betalar tillbaka enligt återbetalningsreglerna i SFB med flera bestämmelser.

I följande situationer kan det vara aktuellt att begära skadestånd i brottmålet, i stället för att besluta om återkrav:

• Om den ersättningsberättigade är minderårig.
• Om den enskilde har tillgångar och åklagaren är beredd att begära kvarstad.
• Om fler personer än den enskilde åtalas för bidragsbrottet.

Skadeståndskrav är inte direkt verkställbara av Kronofogden.

Läs mer

Läs därför mer om indrivningen av dessa krav i vägledning (2005:2) Fordringshantering hos Försäkringskassan.

Vid skadeståndstalan ska kontakt tas med processförare på Försäkringskassan.