21 Eftergift enligt hanteringsförordningen
Det här kapitlet handlar om nedsättning av en skuld genom eftergift enligt hanteringsförordningen.
21.1 Allmänt om eftergift
17 § hanteringsförordningen
En myndighet får helt eller delvis efterge en fordran, om det på grund av den betalningsskyldiges sjukdom eller av någon annan anledning är uppenbart oskäligt att kräva betalning.
KAMFS 2006:1 till 17 § hanteringsförordningen
Eftergift får beslutas efter ansökan av den betalningsskyldige.
Det finns en möjlighet att med stöd av hanteringsförordningen efterge en fordran. Försäkringskassans beslut om eftergift av en fordran kan inte överklagas (20 § hanteringsförordningen).
En myndighet kan efter ansökan av den enskilde besluta att efterge en fordran. Då ska den enskilde redovisa grunderna för sin ansökan och lämna in alla uppgifter som krävs. Om den enskilde uppger att hen är sjuk och att sjukdomen ska ge rätt till eftergift, så ska Försäkringskassan be den enskilde att ge in underlag som styrker hens uppgifter.
Försäkringskassan ska bedöma om det med stöd av utredningen kan anses vara uppenbart oskäligt att kräva betalning för fordran. Försäkringskassan anser att det krävs en kombination av dålig ekonomi och någon mycket ömmande omständighet, exempelvis sjukdom av allvarligt slag, för att den enskilde ska få eftergift.
Handläggaren ska fatta beslutet efter en sammantagen bedömning av omständigheterna i ärendet. Att betalningsförmågan saknas eller är obetydlig i förhållande till skuldens storlek är en förutsättning för att eftergift ska beviljas. Därtill krävs någon omständighet som är ett ömmande skäl (allvarlig sjukdom eller mycket svår social situation) och dokumentation om att eftergift skulle medföra en förbättring. Det är även ett krav att nya omständigheter som talar för att bevilja eftergift har tillkommit sedan eftergiftsbedömning gjordes i återkravsärendet. Att återkravet beror på att den enskilde medvetet orsakat felutbetalningen är en omständighet som talar mot att bevilja eftergift.
Finns det bestämmelser om eftergift i tillämplig återkravslagstiftning, så ska de tillämpas i första hand. I de flesta fall är utrymmet för eftergift större vid tillämpning av återkravsbestämmelserna än vid tillämpning av hanteringsförordningen. En eftergiftsbedömning har oftast gjorts i återkravsärendet. Om det inte har gått lång tid eller om omständigheterna inte har förändrats så talar det i sig emot att bevilja eftergift enligt hanteringsförordningen. I regel är fordringar som grundas på direkt verkställbara beslut inte kvar hos Försäkringskassan tillräckligt länge för att omständigheterna ska hinna ändras. Innan vi beslutar om eftergift bör vi ta del av beslutet om återbetalning och annan utredning i återkravsärendet som kan vara relevant.
I vissa fall är det enligt förmånsbestämmelserna mycket svårt att få eftergift (exempelvis enligt 108 kap. 13 § SFB). Om sådana regler är tillämpliga på återkravet bör det beaktas vid en bedömning om eftergift enligt 17 § hanteringsförordningen, på så sätt att det talar emot att bevilja eftergift.
Finns det betalningsförmåga som inte är obetydlig i förhållande till skuldens storlek, bör inte eftergift beviljas. Vi ska därför alltid utreda betalningsförmågan innan vi beviljar eftergift. Vi kan inte enbart gå på vad den enskilde uppger utan bör kontrollera uppgifter om ekonomi.
När en person är sjuk under lång tid försämras oftast hens ekonomi, men en försämrad ekonomi i sig medför inte någon rätt till eftergift. I stället kan det bli aktuellt med andra skyddsnät som till exempel skuldsanering.
Om någon har ansökt om eftergift enligt 17 § hanteringsförordningen och Försäkringskassan bedömer att det är troligt att ansökan kommer att bifallas, så är det ett särskilt skäl enligt 4 § femte stycket indrivningsförordningen för att vänta med att ansöka om indrivning. (FKRS 2022:07)
21.2 Avräkning vid eftergift
Om en fordran efterges helt eller delvis räknas fordran av på samma sätt som om det eftergivna beloppet hade betalats av den enskilde. Se avsnitt 20.5.
21.3 Solidariska krav
I NJA 2016 s. 1176 uttalade Högsta domstolen (HD) att en borgenär, som efterger sin fordran mot en av de solidariskt betalningsskyldiga personerna utan de övriga solidariskt betalningsskyldiga personernas samtycke, inte längre kan göra gällande de övriga personernas ansvar för den andel som befriats genom eftergiften.
Principen i rättsfallet gäller vid nedsättning av en skuld genom ackord eller eftergift med stöd av hanteringsförordningen. Den gäller inte vid nedsättning av skuld på grund av att återkravet minskat efter dom eller omprövning. Det gäller inte heller eftergift i samband med återkravsbeslutet.
Vid solidariskt betalningsansvar har den person som betalar mer än sin andel regressrätt mot övriga betalningsskyldiga personer. Rättsfallet innebär att en borgenär som agerar så att regressrätten går förlorad får bära de negativa konsekvenserna – den solidariska betalningsskyldigheten upphör och varje solidariskt betalningsskyldig person blir istället enskilt ansvarig för sin del och får tillgodoräkna sig tidigare gjorda inbetalningar. Om det är okänt vem som har gjort inbetalningarna så utgår man från att det är den person som inte fick sin fordran nedsatt.
Efter nedsättningen ansvarar varje betalningsansvarig person för sin andel och kan alltså endast krävas på sin andel med avräkning för det hen redan har betalat. Det spelar ingen roll om det som personen tidigare har betalat har räknats av på räntan eller kapitalet – vid nedsättningen ska Försäkringskassan räkna ut vad var och en sammanlagt har varit skyldig Försäkringskassan, inklusive upplupen ränta. Gemensamma avgifter läggs på den gemensamma skulden. Därefter dras det som den person som inte fått en eftergift av borgenären har betalat av från hens skuld. Avgifter som bara hänför sig till en person läggs på den personens skuld.
I det här sammanhanget är det viktigt att veta hur stor del av skulden som varje betalningsskyldig person ansvarar för sinsemellan. Skulder i bostadsbidrag fördelas nästan alltid med hälften på varje betalningsskyldig person (undantag kan förekomma om återkravet har omfördelats).
Ovanstående gäller om nedsättningen gjordes utan de andra solidariskt betalningsskyldiga personernas vetskap och utan förbehåll för att den person som fick nedsatt skuld kan drabbas av regresskrav från de andra personerna.
Ture och Märta ansvarar solidariskt för en skuld i bostadsbidrag. Den var från början 18 000 kronor. Märta har betalat 10 000 kronor och 8 000 kronor återstår av kapitalbeloppet. Den upplupna räntan och de obetalda gemensamma kostnaderna uppgår till 2 000 kronor. Det finns en enskild kostnad som avser Märta som är på 150 kronor. Försäkringskassan efterger Tures skuld med stöd av hanteringsförordningen. Eftersom inget förbehåll gjordes för Märtas regresskrav blir skulden enskild och räknas ut på det sätt som anges i NJA 2016 s. 1176. Nu ska Försäkringskassan räkna ut om Märta ska betala något mer och i så fall hur mycket.
Först räknar handläggaren ut vad personerna totalt varit skyldiga Försäkringskassan tillsammans, det vill säga ursprungligt kapitalbelopp plus upplupen ränta och gemensamma kostnader. I det här fallet är det 20 000 kronor (18 000+2 000).
Därefter bedömer handläggaren hur stor del av skulden Märta ansvarar för. Hon ansvarar för 50 procent.
50 procent av 20 000 kronor är 10 000 kronor.
Dessutom ansvarar Märta för 150 kronor. Hennes skuld är alltså 10 150 (10 000+150) men avdrag ska göras för det hon tidigare har betalat, 10 000 kronor. Det återstår alltså 150 kronor för Märta att betala.
Det här innebär att den andra betalningsskyldiga personens ekonomi måste beaktas när Försäkringskassan tar ställning till om skulden ska sättas ned. Finns det ingen utredning om att den andra betalningsskyldiga personen saknar möjlighet att betala skulden talar det emot att det skulle finnas skäl för eftergift.
Om vi sätter ner skulden för en solidariskt återbetalningsskyldig person måste vi meddela den andra personen att skulden har förändrats på grund av en överenskommelse med den första personen och vad Försäkringskassan numera har för anspråk på den andra personen. Däremot ska meddelandet inte innehålla något om varför skulden sattes ned.