15 Avbetalningsplaner

Det här kapitlet beskriver hur en avbetalningsplan kommer till, vilka återkrav planen bör omfatta, vad den ska innehålla och vad som händer om planen inte följs eller om en ny fordran tillkommer.

15.1 Vad innebär en avbetalningsplan?

En avbetalningsplan innebär att den enskilde får anstånd med att betala hela återkravet på en gång. Betalningen sker i stället genom att den enskilde själv betalar in delbeloppet varje månad eller genom att Försäkringskassan gör avdrag mot en utbetalning till hen. Planen kan också kombineras med en betalningsfri period.

Avbetalningsplanen är ett avtal mellan den enskilde och Försäkringskassan. Ett avtal uppkommer genom att endera parten föreslår något – ger ett anbud – varefter den andra parten antingen accepterar det, eller förkastar det och kommer med ett nytt anbud. När båda parter slutligen är överens finns det ett avtal. (1 kap. 1 § AvtL)

Det är inte en rättighet att få en avbetalningsplan, utan en frivillig överenskommelse mellan den enskilde och Försäkringskassan. Överenskommelsen är inte något beslut och kan inte omprövas eller överklagas. Det är möjligt för den enskilde att ingå en överenskommelse om avbetalningsplan med Försäkringskassan trots att beslutet om återbetalning ännu inte har fått laga kraft, exempelvis under en domstolsprocess. För den enskilde kan överenskommelsen innebära en fördel, eftersom räntan vid överenskommelse om avbetalningsplan är utlåningsränta i stället för en dröjsmålsränta, läs mer i kapitel 19 Räntor.

15.2 Huvudregel – en avbetalningsplan får maximalt vara på ett år och ska vara skriftlig

14 § hanteringsförordningen

En myndighet får medge den betalningsskyldige skäligt betalningsanstånd. Anstånd utöver ett år från förfallodagen får medges bara om det är till fördel för staten eller om det i övrigt finns synnerliga skäl.

Kammarkollegiets föreskrifter (KAMFS 2006:1) till 14 § hanteringsförordningen

Överenskommelse om betalningsanstånd skall, oberoende av om överenskommelsen avser uppskov med betalningen eller uppdelning av den på flera betalningstillfällen, ha formen av en skriftlig amorteringsplan som sänds över till den betalningsskyldige för godkännande. Planen skall innefatta ett åtagande av gäldenären att betala ränta enligt 6 §. Enstaka, kortvariga anstånd får lämnas muntligen.

Anstånd med att betala tillbaka ett återkrav kan beviljas upp till ett år. Det framgår av 14 § hanteringsförordningen.

Om den enskilde ansöker om en avbetalningsplan på Mina sidor som innebär att kravet betalas inom ett år kommer planen att godkännas automatiskt. Vid direkt kontakt med den enskilde, till exempel i telefonsamtal, beviljar Försäkringskassan också i regel en avbetalningsplan som är max 12 månader. En kort avbetalningsplan är dock alltid att eftersträva och Försäkringskassan ska därför alltid förhandla fram en så kort plan som den enskilde har möjlighet till.

Givet vissa förutsättningar kan Försäkringskassan i undantagsfall bevilja en avbetalningsplan på som mest två år. Läs mer om det i avsnitt 15.2.1.

Kammarkollegiet har utfärdat föreskrifter till hanteringsförordningen (KAMFS 2006:1). I föreskrifterna anges att överenskommelsen om anstånd ska ha formen av en skriftlig amorteringsplan. Försäkringskassan jämställer amorteringsplan med en avbetalningsplan. Planen ska även skickas till den enskilde.

Undantagsvis får betalningsanstånd lämnas utan en avbetalningsplan och bara om det gäller ett enstaka, kortvarigt anstånd. Undantaget bör tillämpas restriktivt eftersom ett skriftligt avtal, framför ett muntligt, har många fördelar. Det blir tydligt vad som är överenskommet för båda parter. Det blir även lättare att i efterhand visa på när avtalet följts eller inte.

15.2.1 Undantag – avbetalningsplan på mer än ett år

Endast i undantagsfall kan Försäkringskassan godta avbetalningsplaner som omfattar mer än ett år. Försäkringskassan har beslutat att en avbetalningsplan får vara högst två år, under förutsättning att det är till fördel för staten eller i övrigt finns synnerliga skäl (Försäkringskassans beslut om hantering av avbetalningsplaner och kvittningsplaner dnr 2022/014511). Oavsett längd på avbetalningsplanen är målet fortfarande att den enskilde ska betala sin skuld så snabbt som möjligt.

En avbetalningsplan är en frivillig överenskommelse mellan Försäkringskassan och den enskilde, så vi har inget utredningsansvar. Den enskilde måste på ett tydligt sätt visa omständigheter som medför att vi kan godta en längre avbetalningsplan. Vi ska sedan bedöma om det finns förutsättningar för att bevilja en plan med stöd av något av undantagen.

Till fördel för staten

Om det är högst sannolikt att en avbetalningsplan längre än ett år är till ekonomisk fördel för staten kan Försäkringskassan medge en avbetalningsplan som innebär att kravet betalas inom två år. Det är alltså inte fråga om att bedöma den enskildes personliga förhållanden, utan statens utsikter att faktiskt få tillbaka pengarna inom två år. Den bedömningen har sin utgångspunkt i den enskildes betalningsförmåga och betalningsvilja.

Synnerliga skäl

Om det finns synnerliga skäl kan Försäkringskassan medge en avbetalningsplan som innebär att kravet betalas inom två år. Bedömningen i dessa fall är mycket restriktiv och omständigheterna i det enskilda fallet måste vara extraordinära för att en längre avbetalningsplan än ett år ska kunna komma i fråga. Det kan alltså bara undantagsvis bli aktuellt att tillämpa synnerliga skäl. Skälen ska gälla den enskildes personliga förhållanden. Om en eftergiftsbedömning som gäller samma omständigheter redan har gjorts i samband med att återkravet beslutades, så är tillämpningsområdet för anstånd på grund av synnerliga skäl ännu mer begränsat.

15.2.2 Längden på planen räknas från avtalsdagen

Enligt 14 § hanteringsförordningen får anstånd utöver ett år från förfallodagen medges bara om det är till fördel för staten eller om det finns synnerliga skäl. Försäkringskassan anser att ett anstånd som förenas med en avbetalningsplan som innebär att skulden betalas inom ett år från avtalsdatumet, eller i undantagsfall två, är till fördel för staten, eftersom fordran då betalas inom en rimlig tid och det blir möjligt att löpande säkerställa att planen håller. I praktiken innebär det att avtalsplanens längd räknas från avtalsdagen, oavsett om anståndet blir längre än ett år från förfallodagen eller inte.

15.2.3 Betalningsfria perioder

Oavsett vilken totallängd den enskilde önskar på sin avbetalningsplan kan planen innehålla en period som är betalningsfri. Den enskilde måste ange ett skäl till den betalningsfria perioden som motiverar att Försäkringskassan ska godta en sådan avbetalningsplan.

15.2.4 Vilka skulder ska ingå?

För att uppnå en effektiv indrivning ska den enskildes totala skuld till samma myndighet ingå i avbetalningsplanen. Har den enskilde krav med pågående åtgärder sedan tidigare, kan det vara motiverat att utesluta ett sådant krav ur planen. För att storleken på inbetalningen inte ska begränsas kan den enskilde endast upprätta en plan i taget, annars skulle planerna riskera att ”konkurrera” med varandra.

Om den enskilde har skulder till flera myndigheter måste dock en avbetalningsplan per myndighet upprättas. Det finns ett undantag: skulder till Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ska hanteras i samma avbetalningsplan.

Önskar den enskilde att ett avdrag ska göras i en ersättning som hen får i stället för att hen ska göra inbetalningar, så ska även en sådan plan omfatta den enskildes totala skuld. Om hen har ett krav i en ersättning som Pensionsmyndigheten beslutar om kan dock inte ett avdrag göras på en ersättning som Försäkringskassan beslutar om, och det omvända.

15.2.5 Planens innehåll

En avbetalningsplan bör innehålla

1. uppgift om vilken eller vilka fordringar överenskommelsen omfattar
2. kapitalbelopp
3. räntekostnader
4. kostnadsersättningar
5. avbetalningstidens längd
6. antalet avbetalningar
7. avbetalningsbelopp
8. förfallodagar
9. total skuld framräknad till sista betalningsdagen
10. uppgift om att Försäkringskassan och den enskilde kan säga upp avbetalningsplanen om den inte följs, eller om förutsättningarna för avtalets ingående väsentligen har ändrats
11. vad som i övrigt händer om planen inte följs eller om en ny skuld tillkommer.

Läs mer

Se även Datainspektionens allmänna råd Tillämpning av inkassolagen som Försäkringskassan har valt att följa. De finns på Finansinspektionens webbplats www.fi.se

15.3 Kostnader relaterade till avbetalningsplaner

Försäkringskassan kan ta ut flera olika avgifter av den enskilde. För att den enskilde inte ska drabbas av oskäliga avgifter och kostnader är de reglerade genom detaljerade bestämmelser i olika författningar. Reglerna anger ofta ett högsta belopp för de avgifter och kostnader som får tas ut. Försäkringskassan tar ut maximalt belopp för att täcka kostnaderna för handläggning förutom de faktiska kostnaderna som avser aviserings- och bokföringsavgifter.

Regler om inkassoverksamhet gäller enligt FI:s praxis de åtgärder som vidtas efter att ett inkassokrav har skickats. När beslutet är direkt verkställbart vidtas inga inkassoåtgärder och reglerna gäller inte. Försäkringskassan har dock valt att följa dem.

Påminnelseavgift, aviserings- och bokföringsavgift samt uppläggningsavgift är knutna till en viss person. Om en åtgärd bara har vidtagits mot vissa av de inblandade personerna knyts avgiften enbart till dem.

15.3.1 Uppläggningsavgifter

För att Försäkringskassan ska kunna ta ut en uppläggningskostnad för avbetalningsplanen måste

• avtalet om avbetalningsplan ha ingåtts efter förfallodagen
• avbetalningsplanen vara upprättad i samråd med den enskilde
• avbetalningsplanen vara skriftlig
• avbetalningsplanen ha överlämnats eller skickats till den enskilde. (jmf 1 och 3 §§ lagen om ersättning för inkassokostnader m.m.)

Det är själva upprättandet av planen som gör att vi kan ta ut en avgift. Det spelar ingen roll om den enskilde betalar genom egna inbetalningar eller genom att Försäkringskassan drar av avbetalningsbeloppet från en ersättning som betalas ut.

Försäkringskassan tar ut en uppläggningsavgift på 170 kronor (jmf 4 § andra stycket 3 lagen om ersättning för inkassokostnader m.m.).

Uppläggningsavgiften är knuten till överenskommelsen med den enskilde. Om två solidarer kommer överens med Försäkringskassan om var sin avbetalningsplan måste de betala var sin uppläggningsavgift.

15.3.2 Påminnelseavgift

För att påminnelseavgift ska kunna tas ut måste avtal om detta ha träffats senast i samband med skuldens uppkomst (jmf 2 § lagen [1981:739] om ersättning för inkasso-kostnader m.m.). Påminnelseavgift blir därför normalt bara aktuell om Försäkringskassan har kommit överens med den enskilde om en avbetalningsplan och påminnelseavgift ingår i avtalet.

Påminnelseavgiften är knuten till varje enskild och varje avtal om avbetalningsplan. Om Försäkringskassan påminner två solidarer genom påminnelser till var och en av dem i enlighet med två avtal om avbetalningsplan, så tar vi en påminnelseavgift per solidar.

Försäkringskassan tar ut 60 kronor i påminnelseavgift när en avbetalning inte görs på överenskommen dag. (2 och 4 §§ lagen om ersättning för inkassokostnader m.m.).

Aviserings- och bokföringsavgift

Enligt praxis inom fordringshantering är skäliga aviserings- och bokföringskostnader som uppkommer på grund av en överenskommelse om avbetalningsplan att betrakta som påminnelseavgifter. Följande förutsättningar måste vara uppfyllda för att Försäkringskassan ska få ta ut dessa avgifter:

• En överenskommelse om avbetalningsplan har träffats med den enskilde.
• Den enskilde har fått en skriftlig bekräftelse på överenskommelsen där det står att avgiften tas ut.
• Kostnaden för varje avbetalningstillfälle och antalet avbetalningstillfällen är angivna i avbetalningsplanen.

Försäkringskassan anser att det är skäligt att ta ut 15 kronor för aviserings- och bokföringskostnader. Avgiften tas ut per solidar under förutsättning att avgiften är angiven i respektive avtal om avbetalningsplan.

15.4 Ny fordran och pågående avbetalningsplan

En pågående avbetalningsplan sägs inte per automatik upp om den enskilde får ett nytt återkrav. Hen kan däremot inte ha flera avbetalningsplaner samtidigt. Läs mer i avsnitt 15.2.4. Om den enskilde har en pågående avbetalningsplan och får ett nytt återkrav kan hen välja mellan att fortsätta betala på den befintliga avbetalningsplanen och slutreglera det nya kravet eller att säga upp den pågående avbetalningsplanen och föreslå att en ny avbetalningsplan läggs upp. Om Försäkringskassan accepterar förslaget kommer avbetalningsplanen att omfatta båda kraven.

För att längden på den ursprungliga avbetalningsplanen inte ska förändras, det vill säga att den enskilde ska betala det första kravet enligt den första överenskommelsen, bör den nya planen inte innebära en lägre månatlig inbetalning.

Om den enskilde har haft en tidigare avbetalningsplan och betalat tillbaka hela skulden så kan hen få en ny avbetalningsplan för ett nytt krav.

15.5 Anstånd vid skuldsanering

Om den enskilde har en pågående skuldsanering och får ett nytt krav som inte omfattas av beslutet om skuldsanering, så bör Försäkringskassan bevilja den enskilde ett anstånd för hela perioden som skuldsaneringen pågår. Detsamma gäller när Kronofogden beslutar att undanta ett krav från skuldsaneringen enligt 32 § skuldsaneringslagen. Läs mer i avsnitt 23.3.1. Anståndet består dels av en betalningsfri period, dels av en period där kravet slutbetalas genom avbetalningar.

Försäkringskassan bedömer att det finns synnerliga skäl för att bevilja ett anstånd längre än ett år i dessa situationer.

Anståndet ska precis som vanligt vara skriftligt och det ska framgå

• vilken period som är betalningsfri
• hur betalning ska göras när skuldsaneringen upphör.

Försäkringskassan kan ge samma villkor om avbetalning som vanligt för tiden efter skuldsaneringen, det vill säga att huvudregeln är en plan på 12 månader och som mest 24 månader om det finns skäl för undantag. Eftersom tiden för planen räknas från att avtalet ingås med den enskilde har Försäkringskassan beslutat att dessa situationer inte omfattas av beslutet om tidsbegränsning (Försäkringskassans tilläggsbeslut om hantering av avbetalningsplaner och kvittningsplaner dnr 2022/014511).

Det är även möjligt att komma överens med den enskilde om en avbetalningsplan under en pågående skuldsanering – under förutsättning att skulden inte ingår i skuldsaneringen – om den enskilde hellre önskar det än en betalningsfri period. En avbetalningsplan i den här situationen innebär att den enskilde får mindre än förbehållsbeloppet att klara sina utgifter på.

Försäkringskassan bör ta kontakt med den enskilde i syfte att komma överens om en avbetalningsplan. Får vi inte kontakt med hen, det inte går att komma överens om en plan eller omständigheterna i ärendet talar emot ett anstånd, så ska kravet restföras hos Kronofogden under samma förutsättningar som vanligt.

15.6 Avbetalningsplanen följs inte

Om den enskilde inte följer avbetalningsplanen förfaller hela den skuld som avbetalningsplanen omfattar till betalning och avbetalningsplanen upphör att gälla. Hen måste då betala skulden direkt och kan inte få en ny avbetalningsplan. Om hen inte betalar direkt ska Försäkringskassan utreda möjligheterna för kvittning och, om det inte är möjligt, lämna över den återstående skulden till Kronofogden för indrivning. Den enskilde beviljas inte en ny avbetalningsplan, eftersom Försäkringskassan bedömer att en sådan hantering inte skulle gå i linje med principerna för handläggningen. Läs mer om dem i avsnitt 1.2.