20 Avräkning

Det här kapitlet beskriver hur betalningen räknas av på en fordran.

20.1 Avräkningsordning

En fordran består av

• kostnader och avgifter
• eventuell ränta
• det belopp som betalats ut för mycket, det så kallade kapitalbeloppet.

Enligt huvudregeln i 9 kap. 5 § handelsbalken (HB) räknas en frivillig betalning på förfallna skulder av så här:

1. eventuella kostnader och avgifter som har debiterats i samband med hanteringen av fordran
2. eventuell ränta
3. fordringens kapitalbelopp.

Försäkringskassan tillämpar en annan avräkningsordning än den som framgår av HB och räknar av kapitalbeloppet före avgifter och ränta. Syftet är att underlätta för den enskilde att bli skuldfri genom att räkna av den del av en fordran som växer med ränta före de delar som inte gör det. Den ordning som Försäkringskassan tillämpar är därför

1. fordringens kapitalbelopp
2. eventuella kostnader och avgifter
3. eventuell ränta.

Regeln i 9 kap. 5 § HB är dispositiv. Den kan alltså frångås om parterna är överens om det. Försäkringskassan förutsätter att den enskilde går med på att räkna av kapital före ränta eftersom det är till hens fördel. Men om någon hör av sig och vill att avräkning ska ske enligt HB:s regel, så måste vi gå med på det. Detta gäller även om den enskilde hör av sig när att avräkningen redan har skett.

Om det finns flera fordringar räknas en betalning först av från det äldsta kapitalbeloppet och därefter i kronologisk ordning, tills alla kapitalbelopp är betalade. Sedan räknas kostnader och avgifter av, också efter principen äldsta fordran först. Slutligen räknas räntor av.

Exempel

Gustavo har två skulder till Försäkringskassan. Den ena fordran är på 1 200 kronor och beslutades den 15 mars 2009. Den andra fordran är på 1 800 kronor och beslutades den 20 mars 2010. För 2009 års fordran är den obetalade avgiften 150 kronor. Gustavo betalar in 500 kronor. Betalningen räknas av med 500 kronor på kapitalbeloppet på fordran från år 2009.

20.2 Den enskildes rätt att välja

Den enskilde har rätt att välja att destinera sina betalningar, det vill säga bestämma vilken skuld som en betalning avser (9 kap. 5 § HB). Då måste hen vid varje betalningstillfälle uppge vilken av flera skulder som avses. Vid betalningstillfället måste hen också tydligt ange vilken skuld det gäller, till exempel avräkning på det senaste kravet.

Den enskilde har rätt att destinera betalningar till olika skulder och detta är överordnat vilken skuld Försäkringskassan anser bör betalas av först.

Om den enskilde betalar frivilligt kan hen alltså själv bestämma hur en betalning ska räknas av genom att hen anger vilken skuld som ska betalas. Hen behöver inte uttryckligen ange vilken skuld det gäller, utan det kan framgå av omständigheterna. Till exempel kan det framgå av det inbetalade beloppets storlek vad betalningen gäller. (NJA 1988 s. 205)

När den enskilde inte använder sin rätt att destinera sin betalning ska Försäkringskassan besluta vilken fordran som ska avräknas enligt principerna i som beskrivs i avsnitt 20.1.

20.3 Solidariska krav

Om den enskilde har skulder både enskilt och tillsammans med en annan person kan hen vid frivillig betalning välja vilken skuld som betalningen ska avse. Rätten att destinera betalningar till olika skulder fungerar på samma sätt för solidariska krav och enskilda krav. När den enskilde gör en inbetalning får Försäkringskassan utifrån de uppgifter som finns tolka om betalningen gäller enskilda eller solidariska skulder.

Detsamma gäller om den enskilde ansvarar för flera solidariska krav med olika solidarer.

Exempel

Ingemar har en skuld som gäller bostadsbidrag tillsammans med Julia och en annan tillsammans med Karin. När han betalar in pengar meddelar han att han betalar på skulden som han har tillsammans med Karin. Hans inbetalning räknas därför av på det kravet, även om den skuld han har tillsammans med Julia skulle vara äldre. Inbetalningen räknas av enligt de principer som beskrivs i avsnitt 20.1.

20.4 Avräkning vid kvittning

När Försäkringskassan beslutar att kvitta sin fordran mot en ersättning som betalas ut kan även avgifter och ränta omfattas. Läs mer om kvittning av ränta och avgifter i kapitel 16. Försäkringskassan räknar av enligt de principer som beskrivs i avsnitt 20.1.

20.5 Avräkning vid eftergift

När en enskild beviljas eftergift för en del av skulden ska det eftergivna beloppet räknas av som om en inbetalning har gjorts. Det räknas alltså av enligt de principer som beskrivs i avsnitt 20.1.

Exempel

Fordran består av kapitalbelopp 10 000 kronor ränta
300 kronor avgifter
200 kronor totalt
10 500 kronor

Eftergift har beviljats med 5 000 kronor och räknas av på kapitalbeloppet enligt de principer som beskrivs i avsnitt 24.2.

Efter eftergiften återstår 5 500 kronor av skulden.

Från och med dagen efter att beslutet om eftergift är fattat börjar ränta åter debiteras på den kvarstående fordran.