19 Räntor
Det här kapitlet beskriver de räntor som den enskilde måste betala på de direkt verkställbara krav som Försäkringskassan driver in.
19.1 Dröjsmålsränta
108 kap. 19 § SFB
Om ett belopp som har återkrävts enligt någon av bestämmelserna i 2–9 inte betalas i rätt tid, ska dröjsmålsränta tas ut på beloppet. För uttag av dröjsmålsränta gäller i tillämpliga delar räntelagen (1975:635)
På återkrav enligt SFB ska den enskilde betala ränta, om hen inte betalar skulden senast på förfallodagen. Om det inte finns någon överenskommelse om anstånd med betalning är den enskilde i dröjsmål efter förfallodagen och ska betala dröjsmålsränta.
Ränta beräknas först från förfallodagen (3 § räntelagen [1975:635]). Dröjsmålsräntan är referensränta med tillägg av åtta procentenheter (6 § räntelagen). Referensräntan fastställs i sin tur för varje kalenderhalvår av Riksbanken (9 § räntelagen). Räntan räknas på kapitalbeloppet.
Referensräntan för det andra kalenderhalvåret 2023 är till exempel 3,5 procent. Det innebär att dröjsmålsräntan är 3,5 plus 8 procentenheter, det vill säga 11,5 procent.
Om Försäkringskassan kommer överens med den enskilde om en avbetalningsplan eller beviljar anstånd med betalningen är den enskilde inte i dröjsmål. När anståndstiden har löpt ut, eller om den enskilde inte betalar i tid enligt den överenskomna planen, är hen dock i dröjsmål och måste betala dröjsmålsränta under den tid som dröjsmålet varar.
Referensränta och statens utlåningsränta uppdateras kontinuerligt på Försäkringskassans intranät.
19.2 Avbetalningsplan eller anstånd
108 kap. 15 § SFB
Den som är återbetalningsskyldig enligt bestämmelserna i någon av 2–9 ska betala ränta på det återkrävda beloppet om den handläggande myndigheten avseende det återkrävda beloppet har träffat avtal med honom eller henne om en avbetalningsplan, eller medgett honom eller henne anstånd med betalningen. Räntan ska beräknas från den dag då avtalet om avbetalningsplanen träffades eller anståndet medgavs. Ränta ska dock inte betalas för tid innan återkravet har förfallit till betalning.
108 kap. 16 § SFB
Räntan enligt 15 § ska tas ut efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med 2 procentenheter.
När den enskilde har kommit överens med Försäkringskassan om en avbetalningsplan, eller beviljats anstånd med betalningen, ska Försäkringskassan ta ut ränta efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter. Ränta räknas från den dag då avtalet om avbetalningsplanen träffades eller anstånd medgavs.
År 2024 är statens utlåningsränta till exempel 1,12 procent. Det innebär att när den enskilde kommit överens om en avbetalningsplan eller annars fått anstånd, ska den enskilde betala ränta med 1,12 procent plus två procentenheter, det vill säga 3,12 procent.
Observera att ränta inte får tas ut för tid innan återkravet förfallit till betalning.
19.3 Eftergift av ränta
108 kap. 21 § SFB
Om det finns särskilda skäl får den handläggande myndigheten helt eller delvis efterge krav på ränta och dröjsmålsränta enligt 15–17 och 19 §§
Om Försäkringskassan efterger ett krav när ränta har börjat löpa blir det kvar en restskuld som består av ränta. Försäkringskassan kan då efterge denna restskuld (prop. 2006/07:49, s. 40). Eftersom eftergift normalt beslutas före förfallodagen är det i samband med omprövning och ändring som regeln kan få betydelse.
Räntekrav bör efterges av samma skäl som kan föranleda att kravet på återbetalningen efterges enligt 108 kap. 11 § SFB (prop. 2006/07:49 s. 40). Ränta kan efterges för framtiden.
19.4 Fordringar utanför SFB
Ibland finns en hänvisning till reglerna i SFB i andra författningar och ibland finns regler om ränta i en annan författning. Det viktigaste exemplet är 8 kap. 3 och 4 §§ FEA. Enligt den förordningen ska ränta utgå med samma procentsatser som för krav beslutade med stöd av SFB.
Om det varken finns någon hänvisning till reglerna i SFB eller regler om ränta i den författning som ger stöd för att besluta om återkrav, så kan ingen ränta tas ut.
19.5 Skuldsanering
Rätten att ta ut ränta faller bort när Kronofogden beslutar om att inleda en skuldsanering (47 § andra stycket skuldsaneringslagen [2016:675]). Om detta beslut upphävs och inte ersätts av något nytt beslut, så har Försäkringskassan rätt att ta ut ränta som om skuldsaneringsbeslutet aldrig hade funnits, alltså som regel från förfallodagen.
19.6 Inhibition
Försäkringskassans beslut om återbetalning får överklagas till förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten kan efter begäran av den enskilde bestämma att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla, så kallad inhibition. Det slutliga beslutet kan innebära att det överklagade beslutet fastställs eller ersätts av ett annat beslut. (28 § förvaltningsprocesslagen). Se vidare vägledning (2001:7) Omprövning, ändring och överklagande av Försäkringskassans beslut.
Ränta löper inte under tiden för inhibition. Det beror på att det överklagande beslutet inte gäller under tiden för inhibition. Däremot kan den enskilde få betala ränta när domen har fallit.