28 Preskription

Det här kapitlet beskriver vad preskription är och hur den räknas för de krav som omfattas av den här vägledningen.

3 § lag om preskription av skattefordringar m.m. (LPS) En fordran preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår då den förföll till betalning, om inte annat följer av andra eller tredje stycket. Har en fordran fastställts till sitt belopp sedan den förfallit till betalning, räknas preskriptionstiden i fråga om sådan del av fordringen som dessförinnan inte har varit indrivningsbar från utgången av det kalenderår då fastställelsen ägde rum. Detsamma gäller om en fordran har fastställts till sitt belopp sedan föreskriven tid för avlämnande av deklaration eller annan redovisning för fordringen gått ut. […]

Preskription innebär att åtgärder för att få betalt för en fordran inte får vidtas (10 § LPS). Försäkringskassans direkt verkställbara beslut drivs in enligt bestämmelserna i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Det innebär att preskriptionstiden framgår av LPS. Preskriptionstiden är fem år efter utgången av det år då fordran förföll till betalning. Preskriptionstiden kan på ansökan av Skatteverket förlängas under vissa omständigheter, exempelvis om den enskilde har hållit sig undan (jfr 7 § LPS).

Början på preskriptionstiden är alltså kopplat till fordrans förfallodag och inte till när beslutet får laga kraft. Om ett beslut inte får laga kraft därför att Försäkringskassan inte lyckas delge beslutet, så påverkar det inte preskriptionstiden. Det innebär att fordran kan preskriberas trots att den aldrig har varit indrivningsbar. Men om beslutet omprövas eller överklagas innebär det att preskriptionstiden räknas från utgången av det kalenderår då det fick laga kraft. (Jfr 3 § andra stycket LPS och RÅ 2005 not 11.)

2 § LPS Har för en fordran gällt mer än en sista betalningsdag, skall fordringen anses ha förfallit till betalning på den betalningsdag som inföll först.

Om beslutet har kommit i retur och skickats ut på nytt med en ny förfallodag räknas preskriptionstiden från den första förfallodagen.

Om den enskilde får anstånd med att betala medför inte det att den dag som ska vara utgångspunkt för preskriptionstidens beräkning flyttas fram. Det finns dock ett undantag som innebär att preskription inte inträder förrän två år efter att anståndet slutat gälla (4 § LPS). Undantaget kan få betydelse om ett långt anstånd beviljas i samband med skuldsanering eller om anstånd beviljas sent under preskriptionstiden.