16 Kvittning

Det här kapitlet beskriver reglerna om kvittning inom socialförsäkringen.

16.1 Vad innebär kvittning?

Reglerna om kvittning ger Försäkringskassan möjlighet att genom en tvångsåtgärd få betalt för sin fordran utan att lämna över kravet till Kronofogden när den enskilde inte betalar på frivillig väg. Eftersom ett beslut om återbetalning gäller omedelbart (112 kap. 5 § SFB) kan Försäkringskassan besluta om kvittning innan beslutet om återbetalning har fått laga kraft. Detta gäller även beslut fattade med stöd av FEA (jmf. HFD 2023 not 53).

16.2 Kvittning enligt SFB

108 kap. 22 § SFB Försäkringskassan får, i den utsträckning det är skäligt, göra avdrag på ersättning enligt denna balk om den ersättningsberättigade enligt beslut av Försäkringskassan eller Pensionsmyndigheten är återbetalningsskyldig för en ersättning som lämnats på grund av denna balk eller någon annan författning. Avdrag får även göras för upplupen ränta och avgifter. Avdrag får dock endast göras på ersättning som administreras av samma myndighet som fattat beslutet om återkrav. Bestämmelserna i första stycket tillämpas inte i fråga om ersättning till vårdgivare enligt lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd.

Normalt ska den enskildes samtliga krav till samma myndighet ingå i ett kvittningsbeslut, men undantag kan göras (jfr avsnitt 15.2.4). Om den enskilde har skulder till flera myndigheter måste ett kvittningsbeslut per myndighet fattas. Det finns ett undantag: skulder till Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ska ingå i samma kvittningsbeslut, under förutsättning att det finns pågående ersättningar för respektive myndighet att kvitta i.

Kvittning får göras i den mån det är skäligt. Det innebär att Försäkringskassan ska ta ställning till om kvittning kan göras i varje enskilt fall. Då ska handläggaren bedöma om det med hänsyn till ersättningens karaktär är lämpligt att göra avdrag och i så fall med vilket belopp. (Se prop. 2008/09:200 s. 548.)

Försäkringskassan ska eftersträva hög effektivitet och iaktta god hushållning i sin verksamhet (1 kap. 3 § budgetlagen). Vi ska därför även beakta om kvittningen är lönsam, sett till om ersättningen är bestående och den administration som kvittningen medför. En ersättning som med kort varsel kan komma att upphöra kan vara mindre lämplig för kvittning än den som kan antas bestå en längre tid.

Försäkringskassan måste vara försiktig med kvittning och i varje enskilt fall ta hänsyn till försäkringsersättningens betydelse för den försäkrade och hens familjs försörjning (prop. 1962:90 s. 384). Kvittningen innebär att en ansökan om en ersättning från Försäkringskassan får helt andra konsekvenser för den enskilde än vad hen har förväntat sig och är ett ingrepp i hens ekonomi. Den som har ansökt om en ersättning kan vara beroende av att få den.

Försäkringskassan anser att kvittning av assistansersättning förutsätter att det står klart att den enskilde har råd att köpa assistans trots kvittningen för att den ska ses som skälig (jfr prop. 2008/09:200 s. 548).

När den enskilde har en pågående skuldsanering ska Försäkringskassan inte besluta om kvittning. När den enskilde får en lägre utbetalning än vad som var väntat faller hela grunden för skuldsaneringen, eftersom fordringsägarna inte kan få betalning enligt den uppgjorda planen. Försäkringskassan anser därför inte att kvittning vid skuldsanering är skäligt. Läs mer om skuldsanering i kapitel 23.

Läs mer

Ett beslut om kvittning innebär myndighetsutövning och ska följa förvaltningslagens regler. Du kan läsa mer om vad du bör tänka på innan du beslutar om kvittning i vägledning 2004:7, Förvaltningsrätt i praktiken. Mer om omprövning och överklagande står i vägledning 2001:7 Omprövning och överklagande av Försäkringskassans beslut.

16.3 Beräkning av kvittningsbelopp

När Försäkringskassan beräknar ett kvittningsbelopp är det lämpligt att utgå från Kronofogdens föreskrifter om bestämmande av förbehållsbeloppet vid utmätning av lön m.m. Det är bara faktiska inkomster som ska räknas med. Det finns inte stöd för att kräva att den enskilde ska ansöka om alla ersättningar som hen kan ha rätt till, i syfte att öka det ekonomiska utrymmet för kvittning (KRNG mål nr 1122-06).

Försäkringskassan räknar ut ett skäligt kvittningsbelopp med stöd av Kronofogdens föreskrifter om förbehållsbelopp. Detta belopp omfattar dock inte alla kostnader som en person kan ha. Därför måste Försäkringskassan också utreda vilka kostnader som ska läggas till förbehållsbeloppet för att sedan fastställa ett skäligt kvittningsbelopp. Se vidare www.kronofogden.se.

Om Försäkringskassan – trots utredning – inte har tillgång till alla uppgifter som behövs för att beräkna ett skäligt kvittningsbelopp, får vi beräkna beloppet utifrån de uppgifter som finns. De enskilde har alltid möjlighet att höra av sig om uppgifterna inte stämmer.

Vid beräkning utifrån funktionen maskinell betalningsutredning inhämtas i första hand uppgifter från Kronofogden. Om det finns ett pågående beslut om löneutmätning fastställs betalningsförmågan utifrån det. Om betalningsförmågan inte kan fastställas utifrån Kronofogdens uppgifter utför systemet en egen betalningsförmågeutredning utifrån de uppgifter som finns tillgängliga i Försäkringskassans system. Systemet kan bara använda uppgifter som är digitalt användbara och inte exempelvis tolka uppgifter från journalanteckningar. Uppgifterna som används i den maskinella betalnings-utredningen är högst ett år gamla (högst två år gamla om det gäller taxerad inkomst) och inhämtas utifrån en fastställd prioriteringsordning av källorna. Beräkningen sker enligt Kronofogdens föreskrifter.

16.4 Skulden ska vara betald inom ett år

Möjligheten till kvittning bör tillämpas när det finns förutsättningar för det (FKRS 2022:07 Särskilda skäl enligt indrivningsförordningen). Vi ska bara besluta om kvittning när det innebär att den enskilde kommer att ha betalat sin totala skuld inom ett år från det första kvittningstillfället. Denna hantering ligger i linje med Försäkringskassans hantering av avbetalningsplaner, där huvudregeln är att planen kan beviljas för högst ett år. Begränsningen om ett år gäller dock inte kvittning vid retroaktiva utbetalningar och ärenden där vi inte kunnat delge den enskilde beslutet om återbetalning (Försäkringskassans beslut om hantering av avbetalningsplaner och kvittningsplaner, dnr 2022/014511).

16.5 Tidpunkt för kvittningsbeslut

En utbetalning måste göras inom en viss tid efter ett beslut om att bevilja ersättning. Om en ersättning är klar för utbetalning och vi samtidigt utreder möjligheterna till kvittning, får vi inte hålla inne utbetalningen. För att kunna göra en kvittning i dessa fall måste vi alltså först utreda kvittningen och helst göra det parallellt med utredningen om själva ersättningen. Om ersättningen kommer att betalas ut periodiskt kan vi besluta om kvittning under hela den period som ersättningen betalas ut.

Om Försäkringskassan ska göra en större utbetalning för en längre period bakåt i tiden kan en kommunicering inför beslutet om kvittning innebära att vi inte kan kvitta. Om vi befarar att det skulle bli avsevärt svårare att genomföra beslutet ifall vi kommunicerade inför beslut, så behöver vi inte kommunicera (25 § första stycket 2 FL).

16.6 Vilka bestämmelser ska tillämpas?

De flesta utbetalningar som Försäkringskassan gör gäller ersättningar som omfattas av SFB, men vi hanterar även andra ersättningar. De har ibland hänvisningar till SFB:s kvittningsregel, till exempel 4 § lag (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret.

I vissa fall innehåller en annan lagstiftning egna bestämmelser om kvittning, till exempel 8 kap. 6 § FEA. Dessa bestämmelser fungerar huvudsakligen som bestämmelsen i 108 kap. 22 § SFB när ett skäligt belopp ska bestämmas med mera.

I bilaga 2 till den här vägledningen finns ett kvittningsschema som bland annat gäller 108 kap. 22 § SFB. Av schemat framgår i vilka situationer Försäkringskassan kan besluta om kvittning. Även om kvittning är tillåten, så måste vi alltid utreda om det är möjligt att kvitta med hänsyn till den enskildes sociala eller ekonomiska situation (jfr prop. 2008/09:200 s. 548).

16.7 Kvittning av tandvårdsstöd

I 4 kap. 2 § lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd finns en speciell kvittningsregel, som inte är tillämplig i de fall beslut om återbetalning har fattats. Då är det bara möjligt att kvitta med stöd av civilrättsliga regler.

Civilrättslig kvittning är ett alternativ om det saknas lagstöd för att genomföra en kvittning. Civilrättslig kvittning innebär att två parter som är skyldiga varandra pengar kan kvitta sina skulder i stället för att först betala sin skuld och sedan driva in sin fordran.

Förutsättningar för civilrättslig kvittning är att

• skulderna har förfallit till betalning
• beslutet om återbetalning har fått laga kraft (RÅ 2005 ref. 50)
• det är fråga om samma part som Försäkringskassan ska göra en utbetalning till och har en fordran mot.

Om en fysisk person driver flera bolag kan Försäkringskassan bara kvitta ett bolags skuld mot en kommande utbetalning till det specifika bolaget, inte mot en utbetalning till ett annat bolag som den fysiska personen driver.

Om Försäkringskassan vill göra en civilrättslig kvittning ska vi avge en kvittningsförklaring. Det finns inga formkrav för en kvittningsförklaring, men det är lämpligt att dokumentera den så att vi i efterhand kan visa att vi har lämnat den.

I kvittningsförklaringen ska det framgå att utbetalningen som Försäkringskassan ska göra fullgörs genom kvittning.

16.8 Räntor och avgifter

Vid kvittning med stöd av 108 kap. 22 § SFB kan kvittningen omfatta räntor och avgifter. Detsamma gäller kvittning av familjebidrag med stöd av 4 § lag (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret samt kvittning med stöd av 8 kap. 6 § FEA.

Kvittning med stöd av 8 § förordning (2010:425) om ersättning för kostnader för sjuklön samt 33 och 36 §§ FEE kan omfatta ränta.

16.9 Kvittning och utmätning

Som utbetalare kvittar Försäkringskassan för egna fordringar innan vi betalar ut ersättning (se FKRS 2022:11 Avdragsordning). Kronofogdens beslut om utmätning gäller också det belopp som blir kvar efter utbetalarens avdrag. Det här gör att Försäkringskassans kvittningsrätt går före Kronofogdens utmätning.

Om Försäkringskassan beslutar om kvittning medan utmätning pågår måste vi omgående underrätta Kronofogden om kvittningen så att Kronofogden kan ändra beslutet om utmätning. Annars får den enskilde för lite pengar.

Läs mer

Du kan läsa mer om avdragsordningen i vägledning 2005:1 Utbetalning av förmåner, bidrag och ersättningar.

16.10 Kvittning vid retroaktiva utbetalningar

Vid retroaktiva utbetalningar ska Försäkringskassan förbehålla (undanta) ett belopp som motsvarar det av utbetalningen som den enskilde kan antas behöva för sin försörjning den månad som avdraget görs. Bedömningen ska göras med hänsyn till om den enskildes ekonomi är påverkad av att hen har fått vänta på pengarna.

Om ersättningsperioden sträcker sig fram till den månad då avdraget görs finns det anledning att tro att den enskildes ekonomi fortfarande är påverkad av väntan på ersättningen. I så fall bör hen förbehållas ett större belopp för sin försörjning. Hur stort det beloppet ska vara bör bero på en individuell bedömning. Följande frågor kan vara till hjälp i bedömningen:

• Är ersättningen som ska betalas ut den enskildes huvudsakliga försörjning eller finns det andra inkomstkällor?
• Hur är den enskildes betalningsförmåga en ”vanlig” månad?
• Finns det uppgifter som talar för att den enskilde till exempel har behövt låna pengar eller skjuta upp utgifter i väntan på den aktuella utbetalningen?

En faktor som talar mot att den enskildes ekonomi fortfarande är påverkad är att perioden som ersättningen avser ligger långt tillbaka i tiden.

Ställningstagandet innebär att förbehållet ska göras för den månad som avdraget görs men med hänsyn tagen till om den enskildes ekonomi fortfarande kan vara påverkad av att hen har fått vänta på ersättningen. (FKRS 2016:07, Kvittning vid retroaktiva utbetalningar)

16.11 Utlandsavdrag

Artikel 72.1 förordning 987/2009 Om en institution i en medlemsstat felaktigt har betalat ut förmåner till en person kan den institutionen enligt de villkor och inom de gränser som gäller enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar, begära att institutionen i varje annan medlemsstat som utger förmåner till denna person drar av det felaktiga beloppet från fordringar som personen i fråga har eller pågående utbetalningar till personen i fråga, oavsett från vilken gren av trygghetssystemen som förmånen utbetalas. Institutionen i den sistnämnda medlemsstaten ska göra avdraget enligt de villkor och inom de gränser som gäller för en sådan avräkning enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar, som om den själv hade betalat ut för höga belopp, och överföra det avdragna beloppet till den institution som felaktigt betalat ut förmåner.

EU/EES-länderna och Schweiz har ett samarbete om indrivning av återkravsfordringar. Samarbetet är reglerat i förordning 883/2004 och förordning 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning 883/2004. Samarbetet innebär bland annat att ett land under vissa förutsättningar kan göra avdrag i ersättning som utbetalas, alltså kvitta, för ett annat lands räkning. Begreppet kvittning förekommer dock inte i EU-sammanhang.

Artikel 72.1 innebär följande:

• En institution i ett medlemsland (land A) som felaktigt har betalat ut förmåner till en person, kan begära att institutionen i varje annat medlemsland som betalar ut förmåner till samma person, drar av (avräknar) det felaktiga beloppet.
• Institutionen i det andra medlemslandet (land B) ska då göra avdrag enligt de villkor och inom de gränser som gäller för en sådan avräkning enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar. Det innebär att institutionen i land B ska göra avdrag på samma sätt som om den själv hade betalat ut för höga belopp.
• Samma institution ska sedan överföra det avdragna beloppet till den institution som gjort felaktiga utbetalningen, det vill säga i det här fallet till land A.

Metodstöd – handläggningen på Försäkringskassan

| Steg | Beskrivning