Hoppa till huvudinnehåll

M 8 Metodstöd till kapitel 8 – Läkarintyg

M 8.1 Vad ska ett läkarintyg innehålla?​

Här kan du läsa om vilken medicinsk information som normalt behöver framgå av den medicinska utredningen för att du ska kunna bedöma rätten till sjukpenning. I avsnitt M 20.5.5 kan du läsa om hur uppgifterna i den medicinska utredningen kan användas i bevisvärderingen och helhetsbedömningen.

M 8.1.1 Uppgifter för att kunna bedöma arbetsförmågans nedsättning​

För att kunna ta ställning till om den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom behöver du utreda de omständigheter som har betydelse för bedömningen. Du behöver alltså uppgifter om

  • den försäkrades sjukdom
  • sjukdomens konsekvenser.

Att en person har en sjukdom ger i sig inte rätt till sjukpenning. Du behöver också ha uppgifter om hur sjukdomen påverkar och begränsar den försäkrades förmåga till aktiviteter.

För att bedöma rätten till sjukpenning behöver du ta ställning till om den försäkrade har gjort sannolikt att hens arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom. Den försäkrade ska som huvudregel styrka denna nedsättning genom att lämna in ett läkarintyg (27 kap. 25 § SFB). Det är främst genom läkarintyget som du får information om de medicinska omständigheterna som leder till arbetsförmågans nedsättning och hur den relateras till det aktuella sjukdomstillståndet. Det är dock viktigt att komma ihåg att du ska beakta alla underlag i ärendet i din bedömning.

I vissa situationer kan dock rekvisitet nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom anses vara uppfyllt även utan att det framgår några funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar. Det är när det framgår en så tydlig sjukdomsbild att det enkelt går att konstatera att arbetsförmågan är nedsatt, även om det saknas närmare uppgifter om detta. Det gäller till exempel när den försäkrade till följd av sin sjukdom är inlagd på sjukhus. Läkarintyget behöver då inte nödvändigtvis kompletteras trots att det saknas uppgifter om hur sjukdomen sätter ner arbetsförmågan, eftersom det får anses vara självklart. Detta är dock ett undantagsfall. Tänk på att rekvisitet nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom måste vara uppfyllt, oavsett avsaknaden av information.

I många ärenden kan du också behöva uppgifter om prognos, planerade medicinska åtgärder, behov av arbetsträning och insatser från arbetsgivaren eller Arbetsförmedlingen.

Ibland kan uppgifter som saknas i ett fält finnas på ett annat ställe i läkarintyget. Då behöver du inte komplettera intyget. Det viktiga är att läkarintyget som helhet ger den information som behövs i det specifika ärendet. Om du är tveksam till om uppgifterna i läkarintyget är tillräckliga kan du samråda med den försäkringsmedicinska rådgivaren.

Läkarintygets utformning

Nedan följer en genomgång av informationsfälten i läkarintyget (7804), vad de är tänkta att innehålla och hur du kan använda informationen i handläggningen.

”Smittbärarpenning” (Ruta 1)

Läkaren ska ange om personen måste avstå från sitt arbete på grund av

  • intygsskrivande läkares beslut enligt smittskyddslagen
  • läkarundersökning eller hälsokontroll som syftar till att klarlägga om personen är smittad av en allmänfarlig sjukdom eller har en sjukdom, en smitta, ett sår eller en annan skada som gör att hen inte får hantera livsmedel.

Läkaren ska också fylla i fält 4 (diagnos) och fält 8 (nedsättning av arbetsförmågan).

Intyget är baserat på (Ruta 2)

Du behöver uppgifter om vad läkaren baserar läkarintyget på. Av 5 kap. 2 § HSLF-FS 2018:54 framgår att ett intyg som huvudregel ska utfärdas efter en undersökning av intygspersonen (den försäkrade). Av 6 kap. 2 § i samma föreskrift följer att intygsutfärdaren (läkaren) bara ska uttala sig om sådana förhållanden som hen har tillräcklig kännedom om.

Det är läkaren som avgör vilken undersökningsform (fysisk, digital eller möte över telefon) som är lämplig, och därför bör du inte ifrågasätta hur läkaren valt att undersöka patienten. Hur läkaren har undersökt patienten kan däremot påverka vilka uppgifter läkaren rimligen kan intyga och därmed vilket bevisvärde du kan tillskriva uppgifterna, eftersom en del kontaktsätt innebär begränsade möjligheter för läkaren att undersöka och observera patienten. Det gäller till exempel telefonsamtal.

Läkarintyg utfärdas ibland av läkare som inte har hand om själva vården av patienten. Det kan till exempel vara en psykiatriker som utfärdar läkarintyg utifrån bedömningar i det vårdteam som sköter behandlingen. Sådana läkarintyg ska hanteras och värderas på samma sätt som alla andra läkarintyg.

I relation till vilken sysselsättning bedömer du arbetsförmågan (Ruta 3)

Du behöver även uppgifter om i förhållande till vilken sysselsättning läkaren har bedömt arbetsförmågans nedsättning.

För att du ska kunna avgöra om arbetsförmågan är nedsatt behöver du kunna relatera den till de arbetsuppgifter som den försäkrade utför i sitt arbete eller den sysselsättning hen har (föräldraledig, studerande, arbetslös osv.). Uppgifter om den försäkrades sysselsättning får läkaren oftast från den försäkrade. För din bedömning blir detta viktigt för att du ska veta i förhållande till vilken bedömningsgrund läkaren har rekommenderat sjukskrivning. Du behöver kunna förstå hur den försäkrades besvär påverkar hen i olika aktiviteter, vilket i sin tur är en förutsättning för att du ska kunna relatera arbetsoförmågan till aktuell bedömningsgrund. Det finns inget krav på att läkaren ska ha bedömt arbetsförmågans nedsättning i förhållande till ”rätt” bedömningsgrund även om det såklart underlättar din bedömning.

Om läkaren kryssat i flera alternativ ska hen under ”Övriga upplysningar” skriva om och i sådana fall hur sjukskrivningens omfattning eller period skiljer sig åt mellan olika sysselsättningar.

Om du behöver kompletterande uppgifter om den försäkrades arbetsuppgifter eller sysselsättning kan du kontakta den försäkrades arbetsgivare eller den försäkrade själv.

Diagnos/diagnoser för sjukdom som orsakar nedsatt arbetsförmåga(ruta 4)

Du behöver även ha uppgifter om vilken eller vilka sjukdomar som läkaren bedömer sätter ner den försäkrades arbetsförmåga. Detta är den första delen av rekvisitet i 27 kap. 2 § SFB. Du kan läsa mer om sjukdomsbegreppet i avsnitt 2.5 i denna vägledning.

Det är viktigt att komma ihåg att personer som har samma diagnos kan få olika besvär och konsekvenser av sin sjukdom, och det finns därför en variation i hur en viss sjukdom påverkar olika individers arbetsförmåga och förmåga att utföra olika aktiviteter.

Om den försäkrade har två eller flera sjukdomar samtidigt, så kallad samsjuklighet, kan sjukdomarna tillsammans påverka den försäkrade på andra sätt än vad varje sjukdom för sig hade gjort. Om det finns fler än tre diagnoser anges dessa under ”Övriga upplysningar” (fält 11).

Det är den sjukrivande läkaren som ska ställa diagnos och bedöma om den försäkrade har en sjukdom som sätter ner arbetsförmågan. Den diagnos som läkaren angett bör inte ifrågasättas. Eftersom sjukdom är en del av rekvisitet behöver du som försäkringsutredare bedöma om den diagnos läkaren angett omfattas av sjukdomsbegreppet enligt SFB. Exempelvis omfattas inte diagnoser som ”dåliga bostadsförhållanden” och ”brist på avkoppling och fritid”. Är det oklart om diagnosen som angetts uppfyller kravet på att utgöra sjukdom enligt SFB bör du utreda vidare för att kunna avgöra om den försäkrade har en sjukdom.

Funktionsnedsättning (ruta 5)

Du behöver information om funktionsnedsättning för att veta om den försäkrade har en medicinsk nedsättning av en funktionsförmåga. En funktionsnedsättning kan vara fysisk, psykisk eller intellektuell. Funktionsnedsättning är alltså en övergripande beskrivning av vilka funktioner som sjukdomen påverkar. Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd och försäkringsmedicinsk rådgivare kan ge dig stöd i att förstå de funktionsnedsättningar som framgår av läkarintyget.

I ruta fem ska läkaren även beskriva undersökningsfynd, testresultat och observationer. Detta är ett sätt för läkaren att motivera och förklara hur hen har kommit fram till att den försäkrade har de funktionsnedsättningar som anges. För att tydliggöra hur funktionsnedsättningen påverkar individen kan läkaren behöva gradera funktionsnedsättningarna som lätta, måttliga, stora eller totala. Även synonymer till dessa graderingsord kan förekomma. Att läkaren anger att en viss funktionsnedsättning finns är oftast inte tillräckligt för att visa vilka konsekvenser sjukdomen ger. Läkaren behöver alltså ange vad som framkommit av undersökningen och utredningen av den försäkrade som är relevant för läkarens bedömning. Dessa uppgifter är viktiga för att du ska kunna bedöma omfattningen av funktionsnedsättningarnas påverkan på arbetsförmågan.

Läkarens medicinska utredning kan innefatta uppgifter om exempelvis

  • undersökningsfynd i form av avvikelser i somatisk och/eller psykisk status
  • uppgifter från den försäkrade (den försäkrades berättelse, även kallat anamnes, och självskattningar) och läkarens värdering av dessa uppgifter
  • observationer av hur en viss funktionsnedsättning visat sig vid besöket
  • testresultat (t.ex. neuropsykologiska tester)
  • röntgen- och laboratoriefynd
  • journaluppgifter från andra läkare eller yrkesgrupper i hälso- och sjukvården (t.ex. psykolog, fysioterapeut och arbetsterapeut).

Det finns inga generella krav på vilka undersökningsfynd, testresultat, observationer och anamnesuppgifter som ett läkarintyg ska innehålla, men dessa uppgifter bör framgå så långt det är möjligt och rimligt för att förklara funktionsnedsättningar. Exempelvis bör du vid diagnosen lumbago kunna förvänta dig att läkaren redogjort dels för den fysiska funktionsnedsättningen, dels för hur sjukdomen påverkar personens förmåga att böja ryggen och dels för graderingen av påverkan. Sjukdomen bör då kunna kopplas till avvikande undersökningsfynd, testresultat eller observationer. Men vid vissa sjukdomstillstånd kan detta vara svårt att påvisa (vid exempelvis vissa psykiatriska diagnoser). Då kan läkaren i stället beskriva vilka uppgifter som ligger till grund för bedömningen och hur hen har värderat dem. Det kan exempelvis handla om att läkaren gör en sammanvägd bedömning av det som den försäkrade berättar, självskattningar och journaluppgifter. Huvudsaken är alltså att läkaren beskriver hur hen kommit fram till de nedsättningar som anges i läkarintyget.

Rättsfall

Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat att det vid somatiska sjukdomar är naturligt att läkarintyget innehåller en beskrivning och bedömning av de undersökningsfynd som framkommit vid t.ex. blodprov, röntgen eller fysiologiska undersökningar. Men när det gäller psykiatriska tillstånd kan läkarens bedömning inte på samma sätt grundas på den typen av undersökningsfynd, utan måste med nödvändighet i stor utsträckning utgå från de uppgifter som den försäkrade lämnar. Det avgörande för prövningen av rätten till sjukpenning är emellertid inte dessa uppgifter i sig, utan läkarens värdering och bedömning av dem i kombination med eventuella iakttagelser som läkaren har gjort. Läkaren ska alltså även i dessa fall göra en bedömning av vad som talar för att det aktuella tillståndet föreligger samt beskriva vilka funktioner som påverkas av tillståndet (HFD 2022 ref 47).

Aktivitetsbegränsning (ruta 6)

Aktivitetsbegränsningarna ger dig en bild av vilka konsekvenser sjukdomen medför och hur de påverkar den försäkrades arbetsförmåga. Aktivitetsbegränsningar kan uttryckas exempelvis i form av att den försäkrade inte kan, eller har svårt att, gå, sitta, lyfta, bära föremål, fatta beslut, behålla koncentration och minnas information.

Läkaren ska beskriva vad den försäkrade inte kan göra eller har svårt att göra på grund av sin sjukdom. Läkaren bör gradera aktivitetsbegränsningarna. Det kan göras på olika sätt. Det kan exempelvis vara genom att beskriva konkreta situationer och aktiviteter i den försäkrades sysselsättning där begränsningarna visar sig. Det kan också vara genom att beskriva hur ofta och länge begränsningarna visar sig. Sådana beskrivningar säger mer om aktivitetsbegränsningens omfattning och gör det lättare för dig att bedöma hur arbetsförmågan påverkas.

Om läkaren har angett aktivitetsbegränsningar i förhållande till den försäkrades faktiska arbetsuppgifter eller aktuell bedömningsgrund ger intyget ofta en tydligare bild av arbetsförmågans nedsättning. Men även ett intyg där läkaren angett aktivitetsbegränsningar i förhållande till fel bedömningsgrund kan styrka arbetsförmågans nedsättning. Att läkaren anger rätt bedömningsgrund eller sysselsättning som aktivitetsbegränsningen relateras till kan leda till minskat behov av komplettering. Information om sysselsättning och arbetsuppgifter får läkaren framförallt genom den försäkrades egna uppgifter om vad hen inte klarar att göra. Läkaren gör sedan en sammanvägd bedömning tillsammans med övrig information om patienten, vilket mynnar ut i värderingen av aktivitetsbegränsningarna.

Medicinsk behandling, prognos för arbetsförmågan utifrån aktuellt undersökningstillfälle och åtgärder som läkaren tror skulle göra det lättare för den försäkrade att återgå i arbete (ruta 7, 9 och 10)

Du kan behöva information om vilken medicinsk behandling/rehabilitering som är aktuell och vad den ska leda till. Du kan även behöva information om tidsaspekten för behandlingen/rehabiliteringen och prognos. Dessa uppgifter behövs för att Försäkringskassan ska kunna samordna rehabiliteringen. Informationen kan även ha betydelse vid tillämpning av rehabiliteringskedjans undantag eller vid bedömningen av om den försäkrade har en "allvarlig sjukdom". Att hämta in den informationen är alltså en del av ditt utredningsansvar.

Bedömning av patientens nedsättning av arbetsförmågan (ruta 8)

Du behöver uppgifter om ifall läkaren bedömer att arbetsförmågan är nedsatt och i så fall i vilken omfattning och under vilken period. Dessa uppgifter är viktiga eftersom de oftast utgör prövningsramen. Utgångspunkten är att arbetsförmågan ska bedömas i förhållande till den försäkrades normala arbetstid. Notera att läkaren inte alltid har kännedom om den försäkrades normala arbetstid och att det i vissa fall kan behöva utredas vad den angivna omfattningen av arbetsförmågans nedsättning faktiskt innebär.

”Patientens arbetsförmåga bedöms nedsatt längre tid än den som Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd anger, därför att”

Om sjukskrivningen är längre än den som rekommenderas i det försäkringsmedicinska beslutsstödet behöver du en motivering från läkaren till varför rekommendationen överskrids. Det gäller dock inte sjukskrivningar som bara är någon eller några dagar längre än den rekommenderade tiden. Det gäller inte heller om det tydligt framgår av övrig information i läkarintyget att arbetsförmågan är nedsatt eller att den inte är det. Om sjukdomens förlopp följer vad som kan förväntas utifrån beslutsstödet men sjukskrivningstiden avviker från den rekommenderade tiden, kan en motivering från läkaren väga upp för det. Det försäkringsmedicinska beslutsstödet hittar du på Socialstyrelsens webbplats.

”Resor till och från arbetet med annat färdmedel än normalt kan göra det möjligt för patienten att återgå till arbetet under sjukskrivningsperioden”

Om läkaren kryssat i ja-rutan är det en impuls till dig som handläggare att utreda frågan. Oavsett om läkaren kryssat i rutan eller inte ska du alltid värdera om ersättning för arbetsresor i stället för sjukpenning skulle göra det möjligt för den försäkrade att återgå i arbete på hel- eller deltid.

”Kommer möjligheterna till återgång i arbete försämras om arbetstiden förläggs på annat sätt än att arbetstiden minskas lika mycket varje dag?”

Fältet ska endast besvaras vid deltidssjukskrivning. Om läkaren kryssat i ja i rutan ska läkaren även motivera detta.

Övriga upplysningar (ruta 11)

Här kan läkaren vid behov förtydliga vad som angetts i andra fält eller lämna annan information som har betydelse för ärendet.

Kontakt med Försäkringskassan (ruta 12)

Här kan läkaren lämna önskemål om kontakt. Om läkaren anger att hen vill ha kontakt ska du alltid ta kontakt. Kontakten med läkaren bör tas snarast, helst innan du fattar beslut.

I situationer då den medicinska informationen inte är tillräcklig, ska myndigheten enligt utredningsansvaret se till att de ytterligare uppgifter som behövs kommer in. En läkares önskemål om kontakt ska då anses ingå i utredningsansvaret. Om du däremot anser att informationen i läkarintyget är tillräcklig och ytterligare medicinsk information inte kan påverka bedömningen ska läkarens önskemål om kontakt istället ses som en del av vår serviceskyldighet. Utifrån ärendets beskaffenhet och informationen som läkaren lämnar när hen önskar kontakt behöver du avgöra om kontakten lämpligast tas innan beslut fattas. Om det framgår att kontaktbegäran uppenbart inte påverkar bedömningen av rätten till ersättning måste inte kontakten tas innan beslut fattats. Ett sådant exempel på när det skulle kunna bli aktuellt att fatta beslut först kan vara om läkaren tydligt anger att kontakten endast syftar till att diskutera förutsättningarna för rehabiliterande insatser.

Oavsett hur du ser på läkarens begäran om kontakt är det viktigt att ta kontakt med läkaren.

Underskrift (ruta 13)

Det ärbara legitimerade läkare eller personer som har särskilt förordnande som läkare som har rätt att utfärda läkarintyg för sjukpenning (för mer om detta se avsnitt 8.2). Läkarintyget måste alltid vara undertecknat av läkaren, antingen elektroniskt eller i pappersform (HSLF-FS 2018:54). Om läkarintyget saknar underskrift behöver det kompletteras. Pappersintyg ska även ha namnförtydligande och datum. Ett läkarintyg får bara utfärdas i en e-tjänst under förutsättning att läkarintyget överförs med en avancerad elektronisk underskrift. Den tekniska lösning som används av Försäkringskassan och hälso- och sjukvården uppfyller detta krav. Om samma elektroniska läkarintyg skrivs ut och lämnas in till Försäkringskassan i pappersform så måste läkarintyget verifieras genom att läkaren undertecknar intyget i original. I intyg som inte inkommer via e-tjänsten ska också HSA-id/personnummer/motsvarande finnas för att det ska gå att verifiera att intygsutfärdaren är behörig.

M 8.2 Komplettering av läkarintyg​

När du fått in ett läkarintyg behöver du avgöra om informationen i intyget tillsammans med den övriga utredningen som finns i ärendet är utgör tillräckligt beslutsunderlag. Du behöver alltså löpande värdera och bedöma den information som kommer in i ärendet. Om du kommer fram till att du behöver ytterligare uppgifter för bedömningen kan du behöva begära komplettering. Innan du gör det är det viktigt att du tar ställning till vad du behöver mer information om och från vem du ska hämta informationen.

Det här avsnittet beskriver hur du går till väga när du ska begära komplettering av läkarintyg som saknar tillräckliga uppgifter för att bedöma den försäkrades arbetsförmåga och behov av rehabilitering.

M 8.2.1 Innan du ber läkaren att komplettera​

Innan du tar ställning till om det är aktuellt att komplettera med läkare ska du värdera alla relevanta uppgifter i ärendet. Du tar sedan ställning till vilka uppgifter som saknas eller behöver utvecklas för att du ska kunna bedöma den försäkrades arbetsförmåga eller behov av rehabilitering. Du behöver också fråga dig själv om den försäkrade kan lämna information eller utveckla vissa uppgifter i läkarintyget. Syftet med att be den försäkrade om mer information är att försöka klarlägga alla oklarheter innan du går vidare i din utredning. Läs mer i M8.4 om hur du ska värdera uppgifterna i läkarintyget och i M20.4.5 om bevisvärdering och helhetsbedömning.

M 8.2.2 Hämta information från rätt aktör​

När uppgifterna om sjukdom och dess konsekvenser behöver förtydligas eller saknas är det vanligtvis från läkaren du hämtar in informationen. Hämta in informationen från den som har mest kännedom om det du efterfrågar.

När du behöver mer detaljerad information om aktivitetsbegränsningen kan den försäkrade ha mer kännedom kring detta och då är det till hen du ska vända dig. Om läkaren har skrivit att den försäkrade har ”stora koncentrationssvårigheter” eller har ”uttalade gångsvårigheter” så kan du exempelvis få en mer detaljerad beskrivning av begränsningarna relaterade till den försäkrades faktiska sysselsättning av den försäkrade. Hen skulle kunna beskriva vilka uppgifter hen inte kan utföra på grund av sina koncentrationssvårigheter eller hur långt hen kan gå innan hen behöver vila. Den försäkrades uppgifter om aktivitetsbegränsningar behöver dock alltid värderas i ljuset av övrig utredning.

Av den försäkrade kan du även få uppgifter som medför att du behöver utreda om det finns ytterligare medicinsk information som bör inhämtas. Det kan handla om medicinska undersökningar eller andra utredningar som har gjorts och som inte framkommer av det underlag som du har i ärendet. I dessa fall behöver du ta ställning till om uppgifterna är av betydelse för din utredning och hämta in dem. Det kan du exempelvis göra genom att ta kontakt med den sjukskrivande läkaren eller be att den försäkrade själv skickar in underlag (utredningsresultat, journaler eller dylikt). Tänk på att utredningen alltid ska bedrivas så tids- och kostnadseffektivt som möjligt.

Om det kommer underlag från en annan yrkesroll inom hälso- och sjukvården så är det från den personen du ska be om kompletterande information. Ett sådant exempel kan vara att kontakta rehabiliteringskoordinator i syfte att klargöra rehabiliteringsbehov.

M 8.2.3 Så begär du komplettering av läkarintyg​

Det finns olika sätt att begära komplettering av beslutsunderlaget från hälso- och sjukvården.

Det finns inget krav på att komplettering måste ske på ett visst sätt. Det är dock viktigt att ha i åtanke att kompletteringen ska ske så snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts.

Elektronisk och skriftlig komplettering

Om läkarintyget har kommit in till Försäkringskassan elektroniskt så kan du begära elektronisk komplettering genom ärendekommunikationen i HAPO. Även en påminnelse om komplettering kan skickas elektroniskt. Om komplettering har begärts via ärendekommunikationen ska även en påminnelse skickas på samma sätt. Läs mer om fråga/svar-funktionen i Användarhandledningen Hantering av medicinska underlag och ärendekommunikation med hälso-och sjukvården.

En skriftlig begäran om komplettering innebär att du skickar en kopia av intyget till-sammans med ett följebrev till läkaren. Av brevet ska tydligt framgå vilken information du behöver. Det är viktigt att du anpassar språket efter mottagaren, ställer raka frågor och undviker att använda interna begrepp. Tänk även på att anpassa frågorna utifrån informationen i det aktuella ärendet.

Skriv i din kompletteringsbegäran varför du behöver uppgifterna. Om det är för att kunna bedöma arbetsförmågan ska du informera om att Försäkringskassan måste ha uppgifterna för att kunna bedöma om den försäkrade har rätt till sjukpenning och när uppgifterna senast ska lämnas in. Om du i stället behöver uppgifterna för att klarlägga rehabiliteringsbehovet ska du skriva det.

Muntlig komplettering

Du kan även kontakta läkaren för en komplettering per telefon om du anser att det är det lämpligaste sättet. Dokumentera läkarens svar i ärendets journal. För att vara säker på att du har uppfattat informationen rätt läser du sedan upp din journalanteckning för läkaren. Därefter noterar du följande i journalen: ”Uppläst för och godkänt av NN”.

M 8.2.4 Informera den försäkrade om att uppgifter saknas i intyget​

Det är viktigt att omgående informera den försäkrade om att läkarintyget måste kompletteras.

Om kompletteringen gäller information som behövs för att

  • bedöma arbetsförmågans nedsättning, läs mer i M 20.4.4 om hur du utreder med den försäkrade.
  • utreda förutsättningarna för återgång i arbete och du skickat en skriftlig förfrågan till läkaren, meddela den försäkrade genom att skicka en kopia till läkaren tillsammans med ett förklarande följebrev. I vissa fall kan det också vara lämpligt att kontakta den försäkrade per telefon. Den försäkrade kan då själv kontakta läkaren och be om komplettering av läkarintyget.

M 8.2.5 Komplettering av medicinska underlag för studerande som är till hälften oförmögna att studera​

Om du behöver ta kontakt med läkaren för att komplettera läkarintyget, bör du vid samma tillfälle komplettera läkarutlåtandet om det behövs och är möjligt.

M 8.2.6 Om läkaren inte kompletterar intyget​

Om kompletteringen av läkarintyget inte har kommit in till Försäkringskassan inom angiven tid är det lämpligt att du i första hand försöker nå hen per telefon innan du skickar en påminnelse till läkaren. Du bör informera läkaren om att bedömningen av rätten till sjukpenning fördröjs eller att sjukpenning inte kan betalas ut alls om uppgifterna inte kommer in till Försäkringskassan.

M 8.3 Det försäkringsmedicinska beslutsstödet​

Det här metodstödet beskriver hur du använder de diagnosspecifika rekommendation-erna i det försäkringsmedicinska beslutsstödet.

Du ska alltid kontrollera om den aktuella diagnosen i läkarintyget finns i beslutsstödet, och i så fall ta del av den information som finns där.

Nedan beskrivs vilket stöd du kan få av beslutsstödet.

När du ska avgöra om det medicinska underlaget är tillräckligt

Beslutsstödet ger stöd när du ska avgöra om det medicinska underlaget är tillräckligt för bedömning. En sådan situation kan exempelvis vara när det står i beslutsstödet att den aktuella diagnosen normalt ger omfattande aktivitetsbegränsningar men det inte återspeglas i själva läkarintyget. Det kan också handla om att den rekommenderade sjukskrivningstiden har överskridits men att det saknas en förklaring till det. I dessa situationer behöver du avgöra om det kan finnas ytterligare information att hämta in som skulle kunna påverka din bedömning.

När du ska ställa frågor till läkaren

Beslutstödet beskriver diagnosens symtom, prognos och behandling samt vanliga funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar, och är därför en bra utgångspunkt när du behöver formulera frågor till läkaren. Det kan också vara ett stöd när du ska ställa frågor till den läkaren om hen har gjort avsteg från den rekommenderade sjukskrivningstiden.

När du ska planera återgång i arbete

Beslutsstödet innehåller information om normalt sjukdomsförlopp och vilka aktiviteter som är lämpliga eller olämpliga. Det kan därför ge vägledning när du och den försäkrade ska planera för hens återgång i arbete. Det kan också användas som stöd i dialogen med arbetsgivaren och hälso- och sjukvården.

M 8.3.1 Rekommendationerna är inte ett beslutsunderlag​

Det är viktigt att tänka på att de diagnosspecifika rekommendationerna inte ska användas som ett beslutsunderlag för bedömningen av rätten till sjukpenning i det enskilda fallet. De är snarare ett stöd i din utredning, i dialogen med läkaren och i bedömningen av om underlaget är tillräckligt. Rekommendationerna i sig är alltså aldrig avgörande för om någon har rätt till sjukpenning eller inte, vilket innebär att du aldrig kan använda dem som enda motivering eller skäl vid ett beslut om sjukpenning.

Avgörande för rätten till sjukpenning är ju om det är visat att arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom. Därför ska du alltid göra en individuell bedömning av rätten till sjukpenning i varje ärende. Ibland kan det innebära att du avslår en ansökan om sjukpenning trots att sjukskrivningen ligger inom den rekommenderade tiden, och andra gånger att du beviljar sjukpenning fastän den rekommenderade tiden har överskridits.

M 8.3.2 De diagnosspecifika rekommendationerna​

Här beskrivs hur du ska använda dig av de diagnosspecifika rekommendationerna i beslutsstödet och vilka frågor du behöver ställa dig för att avgöra hur du ska gå vidare i din handläggning.

Finns diagnosen i det försäkringsmedicinska beslutsstödet?

Du kan bara använda beslutsstödet om diagnosen som anges i läkarintyget finns i beslutsstödet. Beslutsstödet kan alltså inte användas för sjukdomar som endast angränsar till den angivna diagnosen.

Om diagnosen finns i beslutsstödet ska du ta del av den information som finns där. Informationen kan vara ett stöd när du ska ta ställning till om det medicinska underlaget är tillräckligt för att bedöma rätten till sjukpenning eller när du ska planera återgång i arbete.

Finns det flera diagnoser i läkarintyget?

Om det finns flera diagnoser angivna i läkarintyget ska beslutsstödet tillämpas utifrån huvuddiagnosen. Det är den diagnos som läkaren bedömer påverkar funktionstillståndet mest.

Om sjukdomarna tillsammans ger en längre sjukskrivningstid än varje sjukdom för sig, så kallad samsjuklighet, bör läkaren beskriva och förklara det.

Överskrids den rekommenderade sjukskrivningstiden?

Den rekommenderade sjukskrivningstiden räknas från och med det tillfälle när läkaren träffar patienten första gången i ett sjukdomsfall.

Om sjukskrivningstiden överskrider rekommendationerna för den aktuella diagnosen, behöver du ta ställning till om du ska fråga efter en motivering från läkaren.

Bör du efterfråga en motivering?

I de övergripande principerna för sjukskrivning står det att läkarna bör motivera och dokumentera eventuella avsteg från rekommendationerna i beslutsstödet. Om det saknas motivering, och du bedömer att informationen sannolikt kan ha betydelse för din bedömning av rätten till sjukpenning, ska du fråga efter en motivering från läkaren.

Det finns dock situationer när en sådan motivering inte är nödvändig. Det gäller till exempel när tiden för sjukskrivningen bara är någon eller några dagar längre än den rekommenderade. Det gäller också om övrig information i läkarintyget tydligt visar att den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt eller att den inte är det.

Tänk på att du inte behöver fråga efter en motivering om du bedömer att det ändå inte kan påverka rätten till sjukpenning.

M 8.4 DFA-analys​

DFA står för diagnos (D), funktionsnedsättning (F) och aktivitetsbegränsning (A). En DFA-analys används för att strukturera upp informationen som läkaren ska lämna, och det är utifrån detta som läkarintygets struktur tagits fram. Tanken med analysen är att den kan vara ett stöd i att sortera den medicinska informationen i läkarintyget. DFA-analysen kan aldrig ersätta den bevisvärdering och helhetsbedömning du ska göra för att bedöma arbetsförmågans nedsättning. Läs mer om hur du gör en bevisvärdering och helhetsbedömning i avsnitt M 20.5.5.

DFA-analys kan också vara ett stöd för att bedöma om ärendet är tillräckligt utrett avseende arbetsförmågans nedsättning eller om du behöver komplettera bevisningen i ärendet. Om ett läkarintyg innehåller uppgifter om diagnos, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning kan du gå vidare i din analys och kontrollera om det finns ett logiskt samband. Med logiskt menas att det ska finnas ett orsakssamband mellan diagnos, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning. Det innebär att de aktivitetsbegränsningar som anges i läkarintyget är en konsekvens av de funktionsnedsättningar som sjukdomen ger.

Nedan följer några exempel på hur de logiska sambanden kan se ut mellan diagnos, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning. En sjukdom i rörelseorganen kan leda till funktionsnedsättningar i form av nedsatt kraft och rörlighet i olika omfattning. De kan yttra sig i aktivitetsbegränsningar, som att den försäkrade har svårt att gå, lyfta och arbeta i vissa kroppsställningar. Psykiska sjukdomar, som depression och ångest, kan leda till funktionsnedsättningar i form av koncentrationssvårigheter och minnessvårigheter. De kan yttra sig genom att den försäkrade har svårt att vara uppmärksam, ta till sig instruktioner, lära sig nytt samt genomföra och avsluta en arbetsuppgift.

Notera att läkaren inte alltid fyller i information i rätt ruta och att du ska bedöma all information som finns i läkarintyget oavsett var den står. Ibland kan du behöva sortera den medicinska informationen i underlagen, särskilt om det är ett oordnat eller omfattande underlag, det är i detta läge DFA-analysen kan utgöra ett stöd för dig i att systematisera och sortera den medicinska informationen.

Om du behöver stöd i att förstå den medicinska informationen i underlagen och hur de hänger ihop kan du se om diagnosen finns i det försäkringsmedicinska beslutsstödet och om informationen där gör att du förstår sambandet. Du kan också konsultera en försäkringsmedicinsk rådgivare.

DFA-analysen kan inte stå för sig själv. Att du har gjort en DFA-analys är inte tillräckligt för att du ska kunna ta ställning till om arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom enligt 27 kap 2 § SFB. Men DFA-analysen kan utgöra ett stöd när du ska förstå informationen i intyget och bedöma om du har tillräcklig medicinsk information i ärendet för att bedöma om arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom.

M 8.5 Läkarintygsföreläggande​

Det här metodstödet beskriver hur du handlägger ett ärende när Försäkringskassan överväger att besluta om läkarintygsföreläggande för framtida sjukdomsfall. Läs i avsnitt 8.3 om när Försäkringskassan ska besluta om läkarintygsföreläggande.

M 8.5.1 Impuls till utredning​

Impulser om att det behövs en utredning om läkarintygsföreläggande kan till exempel vara

  • att du som handläggare uppmärksammar att en försäkrad haft många korta sjukfall det senaste året
  • att en arbetsgivare begär att Försäkringskassan ska utreda frågan för en anställd

M 8.5.2 Utredning​

Ta fram relevant intern information för att skapa dig en bild av ärendet, till exempel:

  • sjukhistorik och sjukfrånvaro
  • anledning till frånvaron
  • eventuella diagnoser
  • sjukanmälningsmönster
  • indikationer på samordningsbehov.

Du bör hämta information från alla ärendeslag som berör den försäkrades hälsotillstånd och sjukfrånvaro. Anmäld sjukfrånvaro är av intresse oavsett om den försäkrade fått ersättning eller inte.

Sammanställ de uppgifter du hämtat in och avgör utifrån dessa om du behöver kontakta den försäkrade eller andra aktörer för den fortsatta utredningen.

Om du kontaktar den försäkrade bör du informera om vad ett läkarintygsföreläggande är, varför du gör utredningen och vilka konsekvenser ett beslut om läkarintygsföreläggande får för den försäkrade.

Om det behövs för utredningen kontaktar du den försäkrades behandlande läkare eller annan vårdgivare för att få mer uppgifter.

Det kan även vara aktuellt att kontakta den försäkrades arbetsgivare för att utreda den försäkrades sjukfrånvaro under sjuklöneperioden. Det ska du till exempel alltid göra om det är arbetsgivaren som har lämnat en impuls som initierar en utredning. I kontakten med arbetsgivaren är det viktigt att tänka på att du inte får lämna ut information om utredningen eftersom du då bryter mot reglerna om sekretess.

Läs mer

I vägledning (2001:3) Offentlighet, sekretess och behandling om av personuppgifter kan du läsa mer om reglerna för sekretess

M 8.5.3 När det inte finns förutsättningar att besluta om läkarintygsföreläggande​

Om det är arbetsgivaren som har efterfrågat att Försäkringskassan ska utreda frågan om läkarintygsföreläggande och du bedömer att det inte finns förutsättningar att besluta om läkarintygsföreläggande, ska du informera arbetsgivaren om det.

Om du har haft kontakt med den försäkrade under utredningen ska du också informera hen om att det inte finns förutsättningar för att besluta om läkarintygsföreläggande. Du behöver inte fatta något särskilt beslut, utan antecknar bara din bedömning i journalen. Innan du avslutar ärendet registrerar du ditt ställningstagande i HAPO.

M 8.5.4 Beslut om läkarintygsföreläggande​

Om du överväger att besluta om läkarintygsföreläggande ska du underrätta den försäkrade om det och kommunicera eventuellt underlag. När du fattar beslutet skickar du ett beslutsbrev till den försäkrade och noterar i journalen att ett beslut är fattat. Innan du avslutar ärendet registrerar du ditt beslut i HAPO.

Om arbetsgivaren har efterfrågat att Försäkringskassan ska utreda frågan om läkarintygsföreläggande enligt sjuklönelagen, måste du ha tagit emot en begäran från arbetsgivaren innan du kan informera om beslutet. En begäran innebär här att arbetsgivaren måste be att få information om beslutet efter att utredningen är klar. Om du informerar om beslutet utan begäran bryter du mot reglerna om sekretess. Arbetsgivaren kan lämna begäran muntligt eller skriftligt.

När du har fått begäran får du informera om vad beslutet blev och för vilken tidsperiod beslutet gäller. Det är viktigt att du är restriktiv i informationen du lämnar för att inte bryta mot reglerna om sekretess. Du ska alltså inte skicka någon kopia av beslutet till arbetsgivaren. Informationen kan lämnas till arbetsgivaren muntligt eller skriftligt. Läs mer om läkarintygsföreläggande i avsnitt 8.3.2.