22 Samlingsbestämmelser vid sjukpenning med mera
I 106 och 107 kap. SFB finns det gemensamma bestämmelser som berör alla förmåner i socialförsäkringsbalken.
Bestämmelserna beskrivs i vägledning (2005:1) Utbetalning av förmåner, bidrag och ersättningar. Där kan du läsa om när sjukpenning ska betalas ut med lägre belopp, till exempel på grund av avdrag för vissa vårdkostnader eller på grund av att sjukpenningen ska samordnas med ersättning som redan betalats ut. Där beskrivs också vad som gäller för utbetalning av sjukpenning vid utmätning, pantsättning, överlåtelse av fordran och preskription. Där beskrivs också vad som gäller när det finns en begäran från socialnämnden enligt 107 kap. 5 § SFB.
I det här kapitlet beskrivs några av bestämmelserna och vad i dessa som gäller specifikt för sjukpenning och rehabilitering.
22.1 Sjukpenning betalas inte ut under militärtjänstgöring, frihetsberövande med mera
I 106 kap. 12 § SFB beskrivs fyra situationer när sjukpenning inte betalas ut:
106 kap. 12 § SFB Sjukpenning lämnas inte för tid när den försäkrade
- fullgör någon annan tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt än grundutbildning som är längre än 60 dagar,
- är intagen i sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 3 § samma lag,
- är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt, eller
- i annat fall än som anges i 2 eller 3 av någon annan orsak än sjukdom tagits om hand på det allmännas bekostnad.
Gemensamt för punkt 2 till 4 är att den försäkrade inte kan arbeta på grund av att hen vistas på institution av andra skäl än sjukdom. Den försäkrade är alltså förhindrad att arbeta på grund av institutionsvistelsen som sådan.
Punkt 1 – militär utbildning och tjänstgöring
Sjukpenning betalas inte ut under tid då en försäkrad fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Det gäller dock inte när den försäkrade går en grundutbildning som är längre än 60 dagar.
Om sjukpenning ska betalas ut under en sådan längre grundutbildning ska den beräknas utifrån den försäkrades inkomst och arbetstid under tiden för grund-utbildningen (26 kap. 20 § SFB).
Punkt 2 – intagen i hem för vård av unga
Sjukpenning betalas inte ut under tid då en försäkrad är intagen i ett så kallat § 12-hem enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Det gäller dock endast då beslutet om intagning har fattats utifrån 3 § LVU. Den paragrafen handlar om situationer då den försäkrade missbrukar, begår brott eller har ett socialt nedbrytande beteende.
Punkt 3 – häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt
Sjukpenning betalas inte ut under tid då en försäkrad är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt.
Det gäller dock inte när den försäkrade får vistas utanför anstalten för att arbeta.
106 kap. 14 § SFB Utan hinder av bestämmelserna i 12 § lämnas sjukpenning till försäkrad som avses under 3 i den paragrafen vid sjukdom som inträffar när han eller hon får vistas utom anstalt och bereds tillfälle att förvärvsarbeta.
Det finns flera former av kriminalvård som inte sker genom att man är intagen i kriminalvårdsanstalt. En form av kriminalvård utanför anstalt är intensivövervakning med elektronisk kontroll – det som i dagligt tal kallas för ”elektronisk fotboja”. Den som avtjänar sitt straff på detta sätt kan fortsätta att arbeta och få sin lön. Eftersom hen inte är intagen i kriminalvårdsanstalt gäller de vanliga reglerna för sjukpenning.
En försäkrad som har dömts till samhällstjänst är inte heller intagen i kriminalvårds-anstalt. En försäkrad som inte kan arbeta på grund av sjukdom kan alltså få sjuk-penning trots att hen utför samhällstjänst. Men förmågan att utföra uppgifter inom ramen för samhällstjänsten kan påverka bedömningen av arbetsförmågan.
Rättspsykiatrisk vård är inte heller att jämställa med att vara intagen i kriminal-vårdsanstalt. Däremot är den försäkrade formellt att anse som häktad till dess att domen vunnit laga kraft, även om hen redan innan dess vistas på psykiatrisk klinik (prop. 1981/82:72 s. 36).
Kontraktsvård är en form av straff där den försäkrade som alternativ till fängelse accepterar att genomgå en viss behandling. En försäkrad som genomgår kontrakts-vård är inte intagen i kriminalvårdsanstalt och kan alltså få sjukpenning utbetald om hen uppfyller förutsättningarna för att ha rätt till sjukpenning.
Punkt 4 – annat omhändertagande som inte beror på sjukdom
Sjukpenning betalas inte heller ut när den försäkrade i något annat fall är omhänder-tagen på det allmännas bekostnad utan att det beror på sjukdom.
Vård enligt LVM (lagen [1988:870] om vård av missbrukare i vissa fall) är en form av tvångsomhändertagande på det allmännas bekostnad. Men en försäkrad som får vård enligt LVM anses ha tagits om hand på det allmännas bekostnad på grund av sjukdom, och kan alltså få sjukpenning.
I ett mål kom kammarrätten fram till att en person som vårdats för sitt missbruk med stöd av LVM hade tagits om hand på det allmännas bekostnad på grund av sjukdom. Att det visserligen var andra orsaker än sjukdom som låg till grund för själva beslutet om LVM-vård ändrade inte kammarrättens bedömning. Försäkringskassan delar kammarrättens bedömning, och anser att bestämmelsen i 106 kap. 12 § 4 SFB inte hindrar att sjukpenning eller sjukpenning i förebyggande syfte betalas ut till en försäkrad som vårdas med stöd av LVM. (KRNS 1371-18, domsnytt 2019:004)
22.1.1 Olovlig avvikelse och permission
I vissa fall anses en försäkrad som häktad, intagen eller omhändertagen även om hen faktiskt är någon annanstans.
Läs mer om olovlig avvikelse och permission i vägledningen (2005:1).
22.2 Sjukdom eller skada till följd av brott
Försäkringskassan får dra in eller minska sjukpenningen om den försäkrade har fått sin sjukdom eller skada till följd av ett brott som hen har begått. Samma sak gäller för rehabiliteringsersättning, sjukpenning i särskilda fall och rehabiliteringspenning i särskilda fall.
107 kap. 6 § SFB Ersättning på grund av sjukdom eller skada som betalas ut av Försäkringskassan får dras in eller sättas ned, om den som är berättigad till ersättningen har ådragit sig sjukdomen eller skadan vid uppsåtligt brott som han eller hon har dömts för genom dom som har vunnit laga kraft.
Det krävs alltså att brottet är uppsåtligt och att domen har vunnit laga kraft för att Försäkringskassan ska kunna besluta att inte betala ut sjukpenning eller att betala ut sjukpenning i lägre omfattning.
Eftersom det står i bestämmelsen att Försäkringskassan ”får” fatta ett sådant beslut kan Försäkringskassan välja att betala ut sjukpenning trots att den försäkrade ådragit sig sjukdomen eller skadan genom brott. Det finns alltså utrymme att väga in vad som är skäligt i det enskilda fallet. En sådan skälighetsbedömning bör utgå ifrån hur allvarligt brottet anses vara och hur strängt straffet är i förhållande till att den försäkrade förlorar ersättningen (prop. 1946:312 s. 231 och SOU 1944:15 s. 317).