10 Sjukpenning i samband med sjukersättning, aktivitetsersättning eller ålderspension och sjukpenning efter 66-årsdagen
I detta kapitel beskrivs regler som begränsar möjligheten till sjukpenning i vissa situationer. Bestämmelserna berör försäkrade som har eller har haft sjukersättning eller aktivitetsersättning, försäkrade som har ålderspension och försäkrade som fyllt 66 år.
10.1 Sjukpenning i samband med sjukersättning, aktivitetsersättning eller ålderspension
I 27 kap. 34–35 §§ SFB finns bestämmelser om rätten till sjukpenning för försäkrade som har eller har haft sjuk- eller aktivitetsersättning, eller som skulle ha haft en sådan ersättning om villkoren för försäkringstid varit uppfyllda.
10.1.1 Försäkrade som får hel sjukersättning eller aktivitetsersättning
Det finns en regel om rätten till sjukpenning för den som får hel sjukersättning eller aktivitetsersättning:
27 kap. 34 § första stycket SFB
En försäkrad har inte rätt till sjukpenning om han eller hon får hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning.
En försäkrad som får hel sjuk- eller aktivitetsersättning kan alltså inte få sjukpenning. Den som får partiell sjuk- eller aktivitetsersättning kan däremot få sjukpenning för en inkomstförlust som orsakas av nedsättning av den återstående arbetsförmågan.
10.1.2 Försäkrade som börjat få ålderspension och innan dess fick hel sjukersättning
Det finns även en regel som gäller för dem som tidigare fått hel sjukersättning och direkt därefter börjat få hel ålderspension:
27 kap. 34 § andra stycket SFB
En försäkrad har inte heller rätt till sjukpenning om han eller hon under månaden närmast före den då han eller hon började få hel ålderspension fick hel sjukersättning.
Som regeln är utformad saknar det betydelse om den försäkrade vid prövningen av rätten till sjukpenning fortfarande får hel ålderspension. En försäkrad som börjat ta ut hel ålderspension i direkt anslutning till att hens hela sjukersättning upphört kan alltså inte få sjukpenning, även om hen minskar eller helt återkallar uttaget av ålderspension.
I ett mål kom kammarrätten fram till att det inte krävs någon faktisk utbetalning av sjukersättning för att regeln i 27 kap. 34 § andra stycket SFB ska vara tillämplig. Kammarrätten konstaterade bland annat att det inte finns något lagstadgat undantag från regeln för försäkrade som har beviljats sjukersättning med steglös avräkning. Försäkringskassan delar kammarrättens bedömning och anser även att samma princip ska gälla för försäkrade som har haft vilande sjukersättning. (KRNG 2116-16, domsnytt 2017:022)
10.1.3 Försäkrade som skulle ha fått hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning om försäkringstidsvillkoret varit uppfyllt
Begränsningar i rätten till sjukpenning finns även för försäkrade som inte har fått sjukersättning eller aktivitetsersättning på grund av att villkoren om försäkringstid inte var uppfyllda.
27 kap. 35 § SFB
Bestämmelserna i 34 § om sjukersättning och aktivitetsersättning ska tillämpas även när den försäkrade skulle ha haft sådan ersättning i form av garantiersättning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersättning enligt bestämmelserna i 35 kap. 4–15 §§ om försäkringstid.
Bestämmelsen innebär att en försäkrad inte kan få sjukpenning om hen skulle ha fått hel sjukersättning eller aktivitetsersättning om villkoret om försäkringstid varit uppfyllt. Den innebär också att en försäkrad inte kan få sjukpenning om hen har börjat ta ut hel ålderspension och dessförinnan skulle fått hel sjukersättning om villkoret om försäkringstid varit uppfyllt.
Läs mer om försäkringstid i vägledning (2013:3) Sjukersättning och aktivitetsersättning – beräkning, steglös avräkning m.m.
10.1.4 Försäkrade med vilande sjukersättning eller aktivitetsersättning
De allmänna bestämmelserna om vilande sjukersättning och aktivitetsersättning finns i 36 kap. 10–12 § SFB. Den som har sin sjukersättning eller aktivitetsersättning vilande vid arbete kan få sjuklön och sjukpenning utbetald på vanligt sätt för den del när hen skulle ha arbetat. Vid upprepade avbrott i arbetet bör Försäkringskassan och den försäkrade diskutera hur frånvaron påverkar arbetsförsöket. Sedan tar Försäkringskassan ställning till om sjukersättningen eller aktivitetsersättningen ska betalas ut igen (prop. 2000/01.96 s. 121).
Läs mer om vilande sjukersättning och aktivitetsersättning i vägledning (2013:1) Sjukersättning eller vägledning (2013:2) Aktivitetsersättning.
10.2 Sjukpenning efter 66-årsdagen och 71-årsdagen
I 27 kap. 36–38 §§ SFB finns regler som begränsar möjligheten att få sjukpenning för personer som fyllt 66 år och 71 år.
10.2.1 Försäkrade som fyllt 66 år
För försäkrade som har fyllt 66 år finns en begränsning i möjligheten att få sjukpenning. För försäkrade som fyllt 65 år före den 1 januari 2023 är åldersgränsen 65 år, läs mer i avsnitt 2.11.
27 kap. 36 § SFB
Har den försäkrade fått sjukpenning för 180 dagar efter ingången av den månad när han eller hon fyllde 66 år, får Försäkringskassan besluta att sjukpenning inte längre ska lämnas till den försäkrade.
Enligt förarbetena ska Försäkringskassan pröva rätten till sjukpenning enligt liknande principer som gäller vid prövning av rätt till sjukersättning. Om den försäkrades arbetsförmåga bedöms vara stadigvarande nedsatt ska Försäkringskassan besluta att inte längre betala ut sjukpenning. Bedömningen ställer dock inte samma krav på att rehabiliteringsmöjligheterna ska vara uttömda som vid prövning av rätten till sjukersättning. (Prop. 1975:97 s. 73 och 82)
Eftersom kraven för att anse att arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt är lägre i detta sammanhang än vid prövningen av rätten till sjukersättning kan prövningen begränsas till sådant arbete som finns direkt tillgängligt för den försäkrade. En försäkrad som fyllt 66 år kan alltså bedömas ha stadigvarande nedsatt arbetsförmåga om hen inte kan återgå i sitt ordinarie arbete och det inte finns något annat lämpligt arbete direkt tillgängligt för honom eller henne. (FKRS 2015:04)
HFD har prövat ett mål där regeln om sjukpenning till den som fyllt 65 år (numera 66 år) var aktuell. Målet gällde en försäkrad som varit helt sjukskriven i flera år men som hade återgått i arbete på deltid när Försäkringskassan beslutade att inte längre betala ut sjukpenning. Enligt läkarintygen var den försäkrades sjukdom fluktuerande och det var svårt att bedöma arbetsförmågan för längre tid än tre månader. Läkarna hade bedömt att ytterligare förbättring eventuellt kunde ske men att den försäkrade inte skulle kunna arbeta heltid ens på lång sikt. Vid tidpunkten för domstolens prövning hade den försäkrade dock börjat arbeta heltid. HFD konstaterade att bedömningen av om arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt ska baseras på den kunskap om behandlingsmetoder med mera som finns vid tiden för Försäkringskassans beslut. HFD ansåg att Försäkringskassan haft fog för sitt beslut att inte längre betala ut sjukpenning (RÅ 2010 ref. 108).
Det finns inget krav på att Försäkringskassan ska ha betalat ut sjukpenning i 180 dagar i en följd för att kunna besluta att inte längre betala ut sjukpenning. Som lagtexten är utformad går det att fatta ett sådant beslut även om de 180 dagarna har varit utspridda, under förutsättning att arbetsförmågan bedöms vara stadigvarande nedsatt.
Observera att den som fyllt 66 år inte omfattas av samma SGI-skyddsregler som den som är under 66 år. För vissa försäkrade gäller åldersgränsen 65 år. Läs mer om detta och SGI-reglerna i vägledning (2004:5) Sjukpenninggrundande inkomst och års-arbetstid. Om den försäkrade inte har någon SGI kan hen inte få någon sjukpenning. Det gäller oavsett om arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt eller inte.
10.2.2 Försäkrade som fyllt 71 år
För försäkrade som har fyllt 71 år finns en definitiv tidsgräns för rätten till sjukpenning. För försäkrade som fyllt 70 år före den 1 januari 2023 är åldersgränsen 70 år, läs mer i avsnitt 2.11.
27 kap. 37 § SFB
För tid efter ingången av den månad då den försäkrade fyllt 71 år får sjukpenning lämnas under högst 180 dagar.
Det saknar betydelse om de 180 dagarna har betalats ut i en följd eller om de är utspridda.
10.2.3 Beräkning av antalet dagar med sjukpenning efter 66 och 71 år
Det finns en regel som anger hur man beräknar dagarna med sjukpenning efter 66 respektive 71 år:
27 kap. 38 § SFB
När antalet dagar beräknas enligt 36 eller 37 § ska varje dag som sjukpenning har lämnats för räknas som en dag.
Det spelar alltså ingen roll för beräkningen om den försäkrade har fått hel eller partiell sjukpenning.
I de 180 dagarna med sjukpenning ingår dagar med
- sjukpenning
- sjukpenning i förebyggande syfte
- viss sjukpenning i förebyggande syfteenligt förordningen (2020:582) om viss sjukpenning i förebyggande syfte och viss smittbärarpenning med anledning av sjukdomen covid-19. Orsaken är att det saknas uppgift i förordningen om att bestämmelserna i 27 kap. 36–38 §§ SFB inte ska tillämpas för viss sjukpenning i förebyggande syfte.
Sjukpenning i särskilda fall ingår inte i dagarna, eftersom rätten till sådan ersättning upphör när den försäkrade fyller 66 år. För försäkrade som fyllt 65 år före den 1 januari 2023 är åldersgränsen 65 år, läs mer i avsnitt 2.11.