19 Rehabiliteringspenning i särskilda fall

Kapitlet tar upp vem som kan få förmånen. Det tar också upp bedömning av arbetsförmågan, ersättningsnivåer och hur rehabiliteringspenning i särskilda fall förhåller sig till vissa andra förmåner.

Rehabiliteringspenning i särskilda fall kom till samtidigt som förmånen sjukpenning i särskilda fall. Förmånerna skyddar samma grupp försäkrade från att bli utan ersättning vid sjukdom och rehabilitering efter att den tidsbegränsade sjukersättningen avskaffats.

Läs mer

Läs om syftet med förmånerna i kapitel 14.

19.1 Rehabiliteringspenning i särskilda fall i förhållande till 31 kap. SFB.

31 a kap. 2 § SFB Bestämmelserna i 31 kap. gäller även i fråga om rehabiliteringspenning i särskilda fall, om inte annat följer av detta kapitel.

Bestämmelserna i 31 kapitlet gäller alltså som utgångspunkt även för rehabiliterings-penning i särskilda fall, men det finns en rad viktiga skillnader mellan förmånerna. Skillnaderna gäller till exempel sjukdomsbegreppet och bedömningen av arbets-förmågan. Dessa beskrivs i detta kapitel.

19.2 Rätten till rehabiliteringspenning i särskilda fall

För att ingå i personkretsen som omfattas av rätten till rehabiliteringspenning i särskilda fall måste man dels ha haft tidsbegränsad sjukersättning eller aktivitetsersättning, dels ha låg eller ingen SGI.

Om den försäkrade en gång har förlorat rätten till rehabiliteringspenning i särskilda fall så går den inte att få tillbaka vid ett senare tillfälle (prop. 2011/12:1 utgiftsområde 10 s. 90). Läs om när man får behålla rätten till rehabiliteringspenning i särskilda fall i avsnitt 19.10.

19.2.1 Har haft tidsbegränsad sjukersättning eller aktivitetsersättning

Det är bara försäkrade vars tidsbegränsade sjukersättning eller aktivitetsersättning har upphört av en viss anledning som omfattas.

31 a kap. 3 § SFB En försäkrad som helt eller delvis har fått tidsbegränsad sjukersättning under det högsta antalet månader som sådan ersättning kan betalas ut enligt 4 kap. 31 § lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken har i de fall och under de närmare förutsättningar som anges i detta kapitel rätt till rehabiliteringspenning i särskilda fall. Detta gäller även för en försäkrad vars rätt till aktivitetsersättning upphör på grund av att han eller hon fyller 30 år.

Personkretsen omfattar alltså två grupper av försäkrade som kan få rehabiliterings-penning i särskilda fall:

• De som fått tidsbegränsad sjukersättning under maximal tid enligt de över-gångsregler som infördes i samband med att den tidsbegränsade sjukersätt-ningen avskaffades. Läs om dessa regler i vägledning (2013:1) Sjukersättning.
• De som har fått aktivitetsersättning till och med månaden innan de fyllt 30 år och därmed inte kan få ersättning längre. Läs om åldersgränser för aktivitets-ersättning i vägledning (2013:2) Aktivitetsersättning.

19.2.2 Har låg eller ingen SGI

För att tillhöra personkretsen krävs också att man får låg eller ingen rehabiliterings-penning till följd av reglerna om SGI.

31 a kap. 4 § första stycket SFB En försäkrad som omfattas av 3 § och som på grund av bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst i denna balk inte skulle ha rätt till hel rehab-iliteringspenning motsvarande vad som för sjukpenning på fortsättningsnivån medför en sjukpenning om minst 160 kronor per kalenderdag, har rätt till rehabiliteringspenning i särskilda fall vid sjukdom som sätter ned hans eller hennes arbetsförmåga under tid som anges i 31 kap. 3 §.

Kravet på en rehabiliteringspenning som på fortsättningsnivå är lägre än 160 kr per kalenderdag uppfylls om den försäkrades SGI är lägre än 80 300 kr (prop. 2011/12:1 utgiftsområde 10 s. 73). Rätten till rehabiliteringspenning i särskilda fall upphör när den försäkrade har en SGI eller skulle kunna få en SGI som uppgår till minst 80 300 kronor.

31 a kap. 14 § SFB Rätten till rehabiliteringspenning i särskilda fall upphör när det för den försäkrade har bestämts eller skulle ha kunnat bestämmas en sjukpenninggrundande inkomst som uppgår till minst 80 300 kronor.

Den som har en SGI på lägst 80 300 kr kan få en rehabiliteringspenning som är minst lika hög som rehabiliteringspenning i särskilda fall, och den försäkrade anses därmed inte behöva rehabiliteringspenning i särskilda fall (prop. 2011/12:1 utgiftsområde 10 s. 73).

Som framgår av bestämmelsens ordalydelse krävs det inte att SGI:n har fastställts till minst 80 300 kronor, bara att den skulle ha kunnat bestämmas till minst det beloppet. SGI fastställs när en försäkrad ansöker om en ersättning som baseras på SGI eller om en försäkrad särskilt begär att SGI ska fastställas.

19.2.3 När inträder rätten till rehabiliteringspenning i särskilda fall?

31 a kap. 5 § SFB Rätten till rehabiliteringspenning i särskilda fall inträder från och med dagen efter den då rätten till sådan tidsbegränsad sjukersättning eller aktivitetsersättning som avses i 3 § har upphört.

En försäkrad kan alltså få rätt till rehabiliteringspenning i särskilda fall från och med dagen efter den dag då

• rätten till tidsbegränsad sjukersättning upphörde, eller
• rätten till aktivitetsersättning upphörde på grund av att hen fyller 30 år.

19.3 Sjukdomsbegreppet inom rehabiliteringspenning i särskilda fall

31 a kap. 4 § andra stycket SFB Med sjukdom likställs, förutom vad som föreskrivs i 27 kap. 2 § andra stycket, även annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan.

Sjukdomsbegreppet för rehabiliteringspenning i särskilda fall motsvarar det som gäller för sjukpenning i särskilda fall. Det är alltså något vidare än det sjukdomsbegrepp som gäller för sjukpenning. Genom att omfatta även ”annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan” motsvarar det sjukdomsbegreppet som finns för sjuk- och aktivitetsersättning (33 kap. 5 § SFB). Det gör också att bedömningen av rätten till rehabiliteringspenning i särskilda fall kan skilja sig från den bedömning som görs när en person ansöker om rehabiliteringspenning (prop. 2011/12:1 utgiftsområde 10 s. 66).

Det framgår av förarbetena att anledningen till det vidare sjukdomsbegreppet är att försäkrade som fått sjukersättning eller aktivitetsersättning annars skulle riskera att bli utan rehabiliteringspenning i särskilda fall. Man ansåg därför att det sjukdomsbegrepp som gäller för sjukersättning och aktivitetsersättning är lämpligast. (Prop. 2011/12:1 utgiftsområde 10 s. 67)

Av förarbeten gällande sjukersättning och aktivitetsersättning framgår att den medicinska faktorn kan vara en kroppslig eller psykisk sjukdom eller ett följdtillstånd efter sjukdom. Den kan även vara en medfödd funktionsnedsättning. (Prop. 2007/08:124 s. 40)

Läs mer

Läs om sjukdomsbegreppet för sjukersättning i vägledning (2013:1) Sjukersättning.

19.4 Bedömning av arbetsförmågans nedsättning

Vilken arbetstid arbetsförmågan ska bedömas i förhållande till är reglerat.

31 a kap. 6 § SFB Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning ska göras i förhållande till ett heltidsarbete.

Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning ska alltid göras i förhållande till ett heltidsarbete, vilket innebär 40 timmar per vecka (prop.2011/12:1 utgiftsområde 10 s. 67).

Det innebär att den kan skilja sig från en bedömning som utgår från den försäkrades normala arbetstid. Om en försäkrad till exempel har en normal arbetstid på 20 timmar per vecka och behöver delta i rehabilitering under tio timmar per vecka kan hen ha rätt till halv rehabiliteringspenning. Hen kan också ha rätt till tre fjärdedels rehabiliteringspenning i särskilda fall, eftersom bedömningen där ska utgå från ett normalt heltidsarbete på 40 timmar och inte det arbete som den försäkrade faktiskt har. (Prop. 2011/12:1 utgiftsområde 10 s. 68)

19.5 Ersättningsnivåer av rehabiliteringspenning i särskilda fall

I likhet med sjukpenning i särskilda fall kan rehabiliteringspenning i särskilda fall betalas ut på fyra förmånsnivåer med fasta ersättningsbelopp.

31 a kap. 7 § SFB Rehabiliteringspenning i särskilda fall lämnas med högst

• 160 kronor per dag vid hel förmån,
• 120 kronor per dag vid tre fjärdedels förmån,
• 80 kronor per dag vid halv förmån, och
• 40 kronor per dag vid en fjärdedels förmån.

31 a kap. 8 SFB Rehabiliteringspenning i särskilda fall lämnas för sju dagar per vecka.

Beloppet ska motsvara den lägsta nivån inom aktivitetsstödet. Aktivitetsstöd betalas ut fem dagar i veckan och lägsta nivån för helt aktivitetsstöd är 223 kronor per dag. För sjukpenning i särskilda fall blir beloppet per dag lägre, eftersom ersättningen betalas ut för alla dagar i veckan. (Prop. 2011/12:1 utgiftsområde 10 s. 70 f.)

19.6 Beräkning av rehabiliteringspenning i särskilda fall

31 a kap. 9 § SFB Rehabiliteringspenning i särskilda fall beräknas, om inte annat följer av 10 §, enligt följande:

1. För en försäkrad för vilken en sjukpenninggrundande inkomst inte kan fastställas, uppgår rehabiliteringspenning i särskilda fall per dag för respektive förmånsnivå till de belopp som anges i 7 §.
2. För annan försäkrad än den som avses i 1, motsvarar rehabiliteringspenning i särskilda fall per dag för respektive förmånsnivå differensen mellan

• de belopp som anges i 7 § och
• den rehabiliteringspenning som lämnas per dag enligt 31 kap.

Om den försäkrade har så låg inkomst att man inte kan fastställa någon SGI uppgår alltså rehabiliteringspenningen i särskilda fall till de kalenderdagsbelopp som beskrivs i avsnitt 19.5. Annars uppgår rehabiliteringspenningen i särskilda fall till mellanskillnaden mellan dessa belopp och den rehabiliteringspenning som beräknats utifrån SGI:n. Mellanskillnaden beräknas dag för dag och kan variera, till exempel om den försäkrades arbetsförmåga varierar.

19.7 Rehabiliteringspenning i särskilda fall och sjukersättning

Om en försäkrad har partiell sjukersättning kan rehabiliteringspenning i särskilda fall betalas ut som en kompletterande förmån.

31 a kap. 10 § SFB I det fall en försäkrad får sjukersättning lämnas hel rehabiliteringspenning i särskilda fall med högst

• 120 kronor per dag när sjukersättning lämnas som en fjärdedels förmån,
• 80 kronor per dag när sjukersättning lämnas som en halv förmån, och
• 40 kronor per dag när sjukersättning lämnas som tre fjärdedels förmån.

När rehabiliteringspenning i särskilda fall ska lämnas som partiell förmån, lämnas ersättning med högst tre fjärdedelar, hälften eller en fjärdedel av beloppen i första stycket.

För en försäkrad för vilken en sjukpenninggrundande inkomst kan fastställas, motsvarar rehabiliteringspenning i särskilda fall per dag differensen mellan

• de belopp som framgår av första eller andra styckena och
• den rehabiliteringspenning som lämnas per dag enligt 31 kap.

Om den försäkrade får sjukersättning minskas alltså utbetalningen av rehabiliterings-penning i särskilda fall i motsvarande mån. Skulle den försäkrade exempelvis få en fjärdedels sjukersättning minskas utbetalningen av rehabiliteringspenning i särskilda fall också med en fjärdedel.

Om den försäkrade utöver rehabiliteringspenning i särskilda fall har rätt till både sjukersättning och rehabiliteringspenning ska rehabiliteringspenningen i särskilda fall minskas utifrån båda förmånerna. Först minskas rehabiliteringspenningen i särskilda fall utifrån den nivå som sjukersättningen betalas ut. Om den försäkrade till exempel får en fjärdedels sjukersättning minskas hens hela rehabiliteringspenning till 120 kronor. Sedan minskas rehabiliteringspenningen i särskilda fall med det belopp som rehabiliterings-penningen betalas ut med.

19.8 Rehabiliteringspenning i särskilda fall och livränta

Rehabiliteringspenning i särskilda fall minskas om en försäkrad får livränta enligt 41 eller 43 kap. SFB:

31 a kap. 11 § SFB I det fall en försäkrad får livränta enligt 41 eller 43 kap., minskas rehabiliterings-penning i särskilda fall per dag enligt följande.

När rehabiliteringspenning i särskilda fall har beräknats enligt 9 §, ska det fram-räknade beloppet per dag minskas med ett belopp som motsvarar det livränte-belopp enligt 41 eller 43 kap. som gäller vid tiden för beslutet delat med 365. Livräntebeloppet avrundas till närmaste hela krontal och 50 öre avrundas nedåt.

Det som föreskrivs i första och andra styckena gäller endast om den försäkrade inte får sjukersättning för samma tid som livränta enligt 41 eller 43 kap.

Om den försäkrade får livränta och är berättigad till både rehabiliteringspenning och rehabiliteringspenning i särskilda fall ska skillnaden mellan rehabiliteringspenning och rehabiliteringspenning i särskilda fall först räknas fram. Därefter minskas rehabiliteringspenning i särskilda fall med hänsyn till livräntan. (Prop. 2011/12:1 Utgiftsområde 10, s. 67)

Exempel

Ann Marie har rätt till både hel rehabiliteringspenning och rehabiliteringspenning i särskilda fall. Hennes rehabiliteringspenning uppgår till 60 kronor per kalenderdag. Högsta dagbeloppet för hel rehabiliteringspenning i särskilda fall är 160 kronor men för Ann Maries del ska beloppet minskas med hennes rehabiliteringspenning, det vill säga med 60 kronor per dag. Ann Marie får 18 250 kronor per år i livränta, vilket fördelat på 365 dagar blir 50 kronor per dag. Efter att Ann Maries rehabiliteringspenning i särskilda fall har minskats med 60 kronor per dag, motsvarande hennes rehabiliteringspenning, ska den därför minskas med ytterligare 50 kronor per dag. Rehabiliteringspenning i särskilda fall betalas alltså ut med 50 kronor per dag.

19.9 Förmånstid för rehabiliteringspenning i särskilda fall

För rehabiliteringspenning i särskilda fall gäller samma förmånstid som för sjukpenning.

31 a kap. 12 § SFB När det kan lämnas rehabiliteringspenning på den nivå som föreskrivs i 27 kap. 21–24 §§, ska även rehabiliteringspenning i särskilda fall kunna lämnas.

Rehabiliteringspenning i särskilda fall betalas dock ut med samma belopp under hela ersättningsperioden. Det framgår av 31 a kap. 10 § SFB (se avsnitt 19.7).

19.10 I vilka situationer kan den försäkrade behålla rätten till rehabiliteringspenning i särskilda fall?

31 a kap. 13 § första och andra stycket SFB En försäkrad behåller sin rätt till rehabiliteringspenning i särskilda fall under tid då

1. han eller hon förvärvsarbetar,
2. en sådan situation föreligger som anges i 26 kap. 11, 12, eller 14–18 §§ som grund för SGI-skydd, eller
3. han eller hon deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller står till arbetsmarknadens förfogande.

Rätten enligt första stycket gäller endast om den inte upphör på grund av 14 §.

Det gäller dock inte för tid före den 1 juli 2012. Det framgår i punkt 1 i övergångs-bestämmelserna till lagen (2011:1513) om ändring i socialförsäkringsbalken. Även om reglerna om rehabiliteringspenning i särskilda fall började gälla från och med den 1 januari 2012 trädde just regeln om behållande av rätten till rehabiliteringspenning i särskilda fall i kraft först den 1 juli 2012. Syftet med det var att de försäkrade skulle hinna få information om vad som krävs för att behålla rätten till sjukpenning respektive rehabiliteringspenning i särskilda fall (prop. 2011/12:1 utgiftsområde 10 s. 74).

Möjligheten att behålla rätten till rehabiliteringspenning i särskilda fall är inte kopplad till någon viss omfattning av förmånen. Om den försäkrade uppfyller något av de tre punkterna så behåller hen rätten till hel förmån i framtiden (prop. 2011/12:1 utgiftsområde 10 s. 73 f.).

Hänvisningen till 14 § i bestämmelsens andra stycke tydliggör att rätten till rehabiliteringspenning i särskilda fall alltid upphör när den försäkrades SGI kan bestämmas till minst 80 300 kronor. Läs om 31 a kap. 14 § SFB i avsnitt 19.2.2.

Läs mer

Läs mer om fastställande av SGI och SGI-skydd i vägledning (2004:5) Sjukpenninggrundande inkomst och årsarbetstid.

Punkt 1 – förvärvsarbete

En försäkrad kan behålla sin rätt att i framtiden få rehabiliteringspenning i särskilda fall under tid som den försäkrade arbetar i sådan omfattning att en SGI kan fastställas, förutsatt att SGI:n inte överstiger 80 300 kronor.

Punkt 2 – SGI-skydd

En försäkrad får även behålla rätten att i framtiden få rehabiliteringspenning i särskilda fall under tid som hens SGI skulle varit skyddad om hen hade haft någon sådan (så kallad SGI-skyddad tid).

Punkt 3 – arbetssökande eller deltar i arbetsmarknadspolitiskt program

Den försäkrade kan behålla sin rätt att i framtiden få rehabiliteringspenning i särskilda fall när hen står till arbetsmarknadens förfogande eller deltar i ett arbets-marknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd. Det framgår av tredje punkten i bestämmelsens första stycke.

I 31 a kap. 13 § tredje stycket SFB finns det dock ett bemyndigande att föreskriva om vissa undantag och villkor.

Med stöd av bemyndigandet har regeringen meddelat förordningen (2011:1526) om tillämpning av vissa bestämmelser om rätten att behålla sjukpenning i särskilda fall, rehabiliteringspenning i särskilda fall och boendetillägg.

I 1 § i förordningen regleras det när en försäkrad ska anses stå till arbetsmarknadens förfogande:

1 § förordningen (2011:1526) En försäkrad som är arbetslös ska anses stå till arbetsmarknadens förfogande enligt 28 a kap. 18 § första stycket 3, 31 a kap. 13 § första stycket 3 eller 103 c kap. 9 § första stycket 3 socialförsäkringsbalken när han eller hon

1. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen,
2. är beredd att anta erbjudet arbete i en omfattning som svarar mot minst en fjärdedel av ett heltidsarbete, och
3. aktivt söker sådant arbete som avses i 2.

Med heltidsarbete i första stycket 2 avses ett arbete om 40 timmar per vecka.

I 2 § i förordningen regleras det när man ska göra undantag från kravet på att den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program ska få aktivitetsstöd för att behålla rätten till rehabiliteringspenning i särskilda fall:

2 § första stycket förordningen (2011:1526) En försäkrad som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program men inte får aktivitetsstöd på grund av att han eller hon är avstängd från rätt till sådan ersättning enligt förordningen (2017:819) om ersättning till deltagare i arbets-marknadspolitiska insatser behåller sin rätt till sjukpenning i särskilda fall enligt 28 a kap. 18 § första stycket 3 socialförsäkringsbalken, rehabiliteringspenning i särskilda fall enligt 31 a kap. 13 § första stycket 3 socialförsäkringsbalken och boendetillägg enligt 103 c kap. 9 § första stycket 3 socialförsäkringsbalken när han eller hon enligt den förordningen

1. inte medverkat till att upprätta en individuell handlingsplan, inte lämnat en aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen inom utsatt tid eller inte besökt eller tagit kontakt med Arbetsförmedlingen eller en kompletterande aktör vid en överens-kommen eller på annat sätt bestämd tidpunkt,
2. vid ett tillfälle avvisat någon insats, aktivitet eller annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom programmet, eller
3. utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller på grund av otillbörligt uppträdande skilts från sitt arbete.