M 15 Metodstöd till kapitel 15 – Samordningsuppdraget och rehabilitering

Det här metodstödet handlar om hur du utreder och samordnar rehabilitering samt hur du handlägger ett ärende om en ansökan om samordnad rehabilitering kommer in till Försäkringskassan.

M 15.1 Samordnad rehabilitering

Du behöver utreda och klarlägga den försäkrades behov av rehabilitering i alla sjukpenningärenden och samordna rehabiliteringen när det behövs.

Även försäkrade som inte har något pågående ärende kan ha rätt till samordnad rehabilitering. Ett rehabiliteringsärende kan då inledas genom att den försäkrade ansöker om samordnad rehabilitering.

Om det inte finns något pågående sjukpenningärende och det kommer in en impuls från en annan aktör eller myndighet så ska du informera den försäkrade om att hen kan skicka in en ansökan om samordning av rehabiliteringsinsatser.

M 15.1.1 Ansökan om samordnad rehabilitering

Om en ansökan kommer in och det inte finns något pågående sjukpenningärende ska du göra följande:

• Utreda om personen är försäkrad för arbetsbaserade eller bosättningsbaserade förmåner.
• Utreda om arbetsförmågan nedsatt till någon del på grund av sjukdom.
• Ta kontakt med den försäkrade för att ta reda på hur behovet av arbetslivsinriktad rehabilitering ser ut och om en fördjupad utredning (Sassam-kartläggning) behöver göras.
• Ta ställning till om det är lämpligt med ett avstämningsmöte eller gemensam kartläggning.

Om ansökan är ofullständig begär du in kompletterande uppgifter och informerar den försäkrade om att du kan komma att avvisa eller avslå ansökan om de inte kommer in.

Om du bedömer att en försäkrad som ansökt om förmånen inte har rätt till samordning av rehabilitering på grund av att hens arbetsförmåga inte är nedsatt på grund av sjukdom eller att ingen samordning av rehabiliteringsinsatser behövs, ska den försäkrade få ett beslut om det. Läs mer om beslut i kapitel 21.

M 15.1.2 Klarlägga, verka för och samordna

För att uppfylla Försäkringskassan utredningsansvar (JO 2076–2019) så behöver du utreda och klarlägga den försäkrades behov av rehabilitering. Det innebär att du behöver utreda tills du har en tydlig bild av den försäkrades behov av rehabilitering för återgång i arbete. Målet är att behovet av rehabilitering upptäcks tidigt. Vilka utredningsåtgärder som behöver vidtas och när de behöver vidtas varierar beroende på ärendets beskaffenhet. Ibland kan det till exempel finnas behov av att se till att utredningar och undersökningar görs i syfte att klarlägga rehabiliteringsbehovet. Läs mer om vilka metoder som du kan använda i M 20.

Behovet av rehabilitering och samordning kan variera mycket mellan ärendena och även över tid i ett enskilt ärende. Du måste därför fortlöpande klarlägga den försäkrades rehabiliteringsbehov genom att regelbundet ta ställning till behovet av insatser.

Du behöver även vara uppmärksam på signaler om att behovet har ändrats. Metoden Inledande kartläggning av rehabiliteringsbehov (IKR) används för att efter första beslut om sjukpenning ta ställning och klarlägga personens behov av rehabilitering. För mer information om metoden, se Handläggarstöd SF på Försäkringskassans intranät.

Den samordnande rollen innebär att du ska verka för att de aktörer som ansvarar för rehabiliteringsinsatserna tar sitt ansvar och vidtar de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering. Det är respektive aktör som inom sitt expertområde bäst avgör vilka enskilda insatser som är effektiva inom sin sfär, och du ska inte överta andra aktörers roll eller uppdrag.

Du ska vara ett stöd för den försäkrade, både i kontakten med sjukvården, arbetsgivaren och andra aktörer som är del i rehabiliteringsprocessen. Exempelvis kan den försäkrade behöva stöd i diskussionen med sin arbetsgivare om vilka åtgärder som kan genomföras inom ramen för arbetsgivarens verksamhet eller stöd i kontakten med vården. Du ska även stödja och motivera den försäkrade att medverka till sin egen rehabilitering.

Samordning av rehabiliteringsinsatser innebär att aktivt arbeta med att foga samman rehabiliteringsåtgärder så att de länkar i varandra, löper parallellt eller på annat sätt bildar en väl fungerande helhet. Detta förutsätter att du som handläggare tillsammans med den försäkrade går igenom hinder och möjligheter och gör en plan för återgång i arbete eller rehabiliteringsplan. Läs mer i avsnitt M 20.9.

Utifrån omständigheterna i det enskilda ärendet måste du avgöra vilka utrednings-metoder, rehabiliteringsaktörer och insatser som är aktuella att använda. Du ska samla in underlag för att kunna ta ställning till den försäkrades rehabiliteringsbehov, göra en gemensam planering och se till så att rehabiliteringsåtgärder påbörjas så snart som möjligt. Du ska sedan följa upp åtgärderna och stötta den försäkrade under hela rehabiliteringsprocessen.

M 15.2 Vilka rehabiliteringsaktörer kan du behöva samarbeta med?

Den här delen av metodstödet beskriver rehabiliteringsaktörer som kan vara aktuella att samarbeta med vid samordning av arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser. Du kan självklart även behöva samarbeta med andra myndigheter eller aktörer än de som nämns här.

Eftersom Försäkringskassan inte själv kan erbjuda några rehabiliteringsåtgärder är du beroende av ett bra samarbete med de aktörer som ansvarar för åtgärderna. Det krävs att du är aktiv och håller kontinuerlig kontakt med aktörerna för att få en uppfattning om hur rehabiliteringen fungerar och tidigt kan fånga upp impulser om behov av förändringar. Du håller då samtidigt alla informerade om vad som händer och på det sättet visar du att det är viktigt att processen är aktiv och fungerar som det är tänkt. Det är också viktigt att du ger den försäkrade stöd i kontakterna med de rehabiliterings-ansvariga.

Du kan alltid hämta in information som du behöver för att handlägga ärendet utan samtycke. Däremot får du inte lämna ut information utan att den försäkrade lämnat samtycke till det, eller att det finns någon sekretessbrytande grund. I kontakter med andra aktörer måste du alltså oftast ha fått den försäkrades samtycke till att diskutera hens situation och ärende om det är troligt att du då behöver lämna ut uppgifter.

M 15.2.1 Arbetsgivare

Kontakten med den försäkrades arbetsgivare ska vara en naturlig del av ditt utrednings- och samordningsarbete, eftersom du kan behöva information från arbetsgivaren för att kunna besluta om rätten till ersättning och stödja den försäkrades återgång i arbete.

Arbetsgivarnas kunskap om sjukförsäkringen och rehabilitering varierar. Ibland kan de behöva stöd och information från dig som handläggare för att kunna ta sitt ansvar för arbetsanpassning och rehabilitering. Om du kan stödja arbetsgivaren med den information de behöver kan det underlätta och stödja den försäkrades återgång i arbete.

Vid ett samtal tidigt i sjukfallet kan du få information från arbetsgivaren om verksam-heten, vilka arbetsuppgifter som finns, vad som krävs av medarbetarna och vilka omplaceringsmöjligheter det finns för den försäkrade som du arbetar med. Du kan även få information från arbetsgivaren om vilken plan de gjort för att den försäkrade ska kunna återgå i arbete. Om arbetsgivaren inte har gjort någon plan, kan samtalet ge en möjlighet att ha en dialog om det ansvar som arbetsgivaren har i rehabiliterings-processen. Läs mer om arbetsgivarens ansvar i avsnitt 15.8 och i Handläggarstöd för dialog med arbetsgivare i sjukfall på Försäkringskassans intranät på sidan Sjukpenning och samordning.

Det är viktigt att även under den tid som den försäkrade får sjukpenning diskutera vilka aktiviteter som kan bidra till att förkorta sjukskrivningstiden. Det kan till exempel vara att den försäkrade besöker arbetsplatsen, deltar i personalmöten eller läser dokument om vad som händer på arbetsplatsen under sjukskrivningstiden.

Delta i vissa aktiviteter på arbetsplatsen med bibehållen sjukpenning

Att gå från hel sjukskrivning till att börja arbetsträna eller arbeta en fjärdedel kan vara ett stort steg. Det ska därför vara enkelt för den som är sjukskriven att närma sig och behålla närheten till arbetsplatsen.

Om det är osäkert om den försäkrade är redo att återgå i arbete kan det i vissa fall vara lämpligt att hen börjar med att vistas på arbetsplatsen av sociala skäl någon eller några dagar i veckan. Det finns ingenting som hindrar att hen gör det regelbundet om det främjar tillfrisknandet och återgången i arbete. Du måste dock ta ställning i det enskilda fallet till vilka aktiviteter som den försäkrade kan och bör göra under tid med sjukpenning och om de möjligen kan påverka rätten till ersättning. Läs mer om bedömningen av arbetsförmåga i dessa situationer i avsnitt 2.6.2.

Den som står långt ifrån arbete kanske kan behöva börja med att till exempel öva på att komma upp på morgonen, ta sig till arbetet, komma i tid, träffa kollegor och så vidare. På arbetsplatsen kan den sjukskrivna personen till exempel delta på någon fika- eller lunchrast och vara med på kortare möten av främst sociala skäl. Det kan vara ett första steg att närma sig arbetet efter en period med hel frånvaro. Det kan också vara ett sätt att inte komma för långt bort från det som händer på arbetsplatsen, vilket kan underlätta när det är dags att återgå i arbete.

M 15.2.2 Företagshälsovården

Företagshälsovården är en resurs för arbetsgivaren i det förebyggande arbetet, vid anpassning av arbetsplatsen och vid rehabilitering. De har ofta god kunskap om förutsättningarna på arbetsplatsen och kan också ha haft kontakt med den försäkrade sedan tidigare. Företagshälsovården kan erbjuda medicinska, rehabiliterande och arbetsanpassade insatser tidigt i sjukfallen. Uppgifter om insatser hos företags-hälsovården kan vara viktiga för din fortsatta handläggning och utgöra underlag när du ska planera för återgång i arbete. Företagshälsovården kan också vara ett expertstöd åt arbetsgivare för att ta fram och genomföra en plan för återgång i arbete.

M 15.2.3 Fackföreningar

Arbetsgivaren har ibland kontakt med den försäkrades fackförening. Det kan till exempel vara aktuellt när den försäkrades arbete behöver anpassas. Facket företräder den anställdes intresse gentemot arbetsgivaren och är i den rollen också en aktör som du kan ha nytta av att samarbeta med. Du kan kontakta den fackliga företrädaren när du kommit fram till att andra möjligheter än det ordinarie arbetet bör utredas för att den försäkrade ska kunna börja arbeta igen. Hen kan ge dig en mer detaljerad information om situationen på arbetsplatsen och möjligheterna till förändring av den.

M 15.2.4 Regionala anpassningsgrupper

För försäkrade inom byggsektorn kan det bli aktuellt att utreda möjligheterna att komma tillbaka till arbetet med hjälp av de regionala anpassningsgrupperna. Det gäller även arbetslösa som är utbildade eller tidigare arbetat inom byggsektorn. Försäkringskassan har utsedda kontaktpersoner till de regionala anpassningsgrupperna som du kan höra av dig till vid behov. Du kan även få kontakt med dem antingen genom arbetsgivaren eller genom fackföreningen.

M 15.2.5 Hälso- och sjukvården

Den försäkrades behandlande läkare är en viktig samarbetspartner för dig som handläggare. Du kan behöva ha fortlöpande kontakt med hen för att veta hur den försäkrades hälsotillstånd och prognos utvecklar sig. Kontakten kan ske genom att läkaren deltar i avstämningsmöten och fortlöpande uppföljningar om den försäkrades hälsotillstånd och rehabiliteringsmöjligheter.

När läkaren sjukskriver en patient bör hen utgå från Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd. Beslutsstödet kan också ge dig som handläggare information om behandlingsalternativ och förväntade sjukskrivningslängder för olika diagnoser. Informationen kan vara en bra utgångspunkt vid avstämningar och samtal. Läs mer om försäkringsmedicinskt beslutsstöd i avsnitt 8.7 och M 8.3. Det försäkrings-medicinska beslutsstödet hittar du på Socialstyrelsens webbplats.

I ditt arbete kan du kan även ha kontakt med så kallade rehabiliteringskoordinatorer. De är anställda inom hälso- och sjukvården och har i uppdrag att erbjuda koordineringsinsatser till sjukskrivna patienter för att främja deras återgång till eller inträde i arbetslivet. Även andra yrkeskategorier kan ha detta uppdrag, till exempel arbetsterapeuter och sjuksköterskor. Det är hälso- och sjukvården som avgör vilka patienter som ska få koordineringsinsatser. Patienten kan då få personligt stöd, intern samordning inom vården och stöd i kontakter med andra aktörer som arbetsgivare, Arbetsförmedling och Försäkringskassan.

Om en patient som får koordineringsinsatser kan antas ha behov av rehabiliteringsåtgärder ska regionen informera Försäkringskassan om det. Informationen ska bara lämnas om patienten samtycker till det (4 § lagen [2019:1297] om koordineringsinsatser för sjukskrivna patienter). Läs mer om rehabiliteringskoordinatorns uppdrag på Sveriges Kommuner och Regioners (SKR) webbplats. (4 § lagen [2019:1297] om koordineringsinsatser för sjukskrivna patienter).

Hälso- och sjukvården ska också, på uppdrag av Försäkringskassan, genomföra aktivitetsförmågeutredningar (AFU) som du kan behöva i din handläggning. Se vidare avsnitt M 20.10.

M 15.2.6 Arbetsförmedlingen

Samarbetet med Arbetsförmedlingen sker främst genom det förstärkta samarbetet. Du kan läsa mer om det förstärkta samarbetet med Arbetsförmedlingen i avsnitt M 15.5.

M 15.2.7 Kommunens socialtjänst

Kommunens socialtjänst har ansvaret för social rehabilitering. Socialtjänstens övergripande mål är att skapa ekonomisk och social trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktivt deltagande i samhället. Mer konkret kan det innebära att de tar reda på vilka hjälpbehov som finns hos kommunens invånare och informerar om de möjligheter till stöd och hjälp som finns. Ytterligare mål är att vid behov förmedla kontakter och insatser från andra myndigheter och att ta sig an och göra något åt de behov av stöd och hjälp som inte tillgodoses av någon annan myndighet. Kommunen har också ansvar för vård av alkohol- och narkotikamissbrukare (prop. 1996/97:63). Kommunens rehabiliteringsmål är att de som vistas i kommunen ska ha goda levnadsförhållanden och tillräcklig försörjning. Ansvaret regleras i SoL.

Du kan kontakta kommunens handläggare om du behöver diskutera en försäkrads situation och vilka möjligheter och insatser som kommunen kan föreslå.

Samordnad individuell plan (SIP)

Den som behöver insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården kan få en samordnad individuell plan (SIP), om det behövs för att personens behov ska kunna tillgodoses. Det finns särskilda bestämmelser om samordnad individuell plan i SoL och HSL. Det är socialtjänsten och hälso- och sjukvården som ska ta initiativ till att upprätta en sådan plan om de bedömer att det behövs. Andra aktörer kan föreslå att en samordnad individuell plan upprättas och även delta i arbetet med planen. Läs mer i rutindokumentet Samordnad individuell plan (SIP) och Försäkringskassans medverkan.

M 15.2.8 Övriga aktörer

Utöver ovan nämnda eventuella samarbetspartners kan det vara aktuellt att vid samordnad rehabilitering ha kontakt med andra aktörer som bedriver projekt och insatser:

• Samordningsförbund som kan finansiera projekt och insatser utifrån det lokala behovet. Du kan läsa mer om samordningsförbund på Fia under partnersamverkan.
• Projekt och insatser inom ramen för Europeiska socialfonden, ESF.
• Försäkringsbolag som erbjuder kollektiva sjukförsäkringar till anställda.
• Många har också privata försäkringar som täcker upp inkomstbortfall och kan delfinansiera en rehabiliteringsåtgärd. I regel kontaktar försäkringsbolaget Försäkringskassan om det blir aktuellt med samarbete. Men om din utredning visar att försäkringsbolaget kan bidra till den försäkrades rehabilitering bör du ta kontakt med försäkringsbolaget.

M 15.2.9 Rehabiliteringsåtgärder

Det här metodstödet handlar om vilka olika rehabiliteringsåtgärder som kan bli aktuella. När du tar ställning till vilka åtgärder som kan bli aktuella är det viktigt att tänka på att de ska syfta till att förkorta sjukdomsfallet eller att häva nedsättningen av arbetsförmågan. Avsikten kan vara att ge den försäkrade möjligheter att kunna klara sitt vanliga arbete eller något annat arbete hos arbetsgivaren. De kan också syfta till att den försäkrade ska återfå arbetsförmåga för att klara sådant arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. Före och parallellt med dessa åtgärder kan medicinska och andra åtgärder pågå för att underlätta återgång i arbete.

Du som handläggare ska ta ställning till vilka rehabiliteringsåtgärder som kan bli aktuella för den försäkrade utifrån de aktivitetsbegränsningar som den försäkrade har och vad som snabbast kan leda till att den försäkrade kan återfå sin arbetsförmåga.

Åtgärderna som kan bli aktuella är exempelvis

• arbetshjälpmedel
• insatser hos Arbetsförmedlingen
• arbetsträning
• utbildning.

M 15.2.10 Arbetshjälpmedel

Det är lämpligt att ta reda på om någon form av arbetshjälpmedel skulle kunna underlätta en återgång i arbete när behov och möjligheter diskuteras vid ett avstämningsmöte. Du kan få hjälp av företagshälsovården, om det finns en sådan kopplad till arbetsplatsen. De har kunskap om vilka arbetshjälpmedel som finns för olika situationer och besvär.

Om du behöver stöd med att tolka arbetsmiljölagens bestämmelser om arbetsgivarens skyldigheter att vidta åtgärder för arbetsanpassning, inklusive anskaffning av arbetshjälpmedel, kan du kontakta Arbetsmiljöverket. Läs mer i vägledning (2009:1) Arbetshjälpmedel.

M 15.2.11 Gemensam kartläggning med Arbetsförmedlingen

Ett sätt att komma fram till vad den försäkrade behöver för rehabilitering är genom gemensam kartläggning. Se metodstöd Förstärkt samarbete AF/FK i avsnitt M 15.5.

M 15.2.12 Arbetsträning

Metodstödet beskriver vad arbetsträning är samt när det är lämpligt att använda och inte.

Vad är arbetsträning?

Arbetsträning är en arbetslivsinriktad rehabiliteringsåtgärd som innebär att den försäkrade tränar på vissa arbetsuppgifter utan prestationskrav för att få tillbaka sin arbetsförmåga. Arbetsträning kan ske hos ordinarie arbetsgivare eller genom insatser via Arbetsförmedlingen eller samordningsförbund.

Arbetsträning innebär att kraven på att prestera i arbetet sänks under den tid som arbetsträningen pågår. Det handlar alltså inte om att sänka kraven på längre sikt.

Den försäkrade ska få hjälp med de arbetsmoment som hen inte klarar på grund av sin sjukdom. Under arbetsträningen är det alltså någon annan som utför de arbetsuppgifter som den försäkrade inte klarar av eller hinner med på grund av sjukdom.

Arbetsträning kan vara en av flera rehabiliteringsåtgärder som behövs för att den försäkrade ska kunna återgå i arbete. Ofta behöver arbetsträningen kombineras med andra åtgärder, till exempel anpassning av arbetsuppgifterna, arbetsplatsen eller arbetstiderna. Den försäkrade kan också använda olika arbetshjälpmedel.

När är arbetsträning en lämplig åtgärd?

Arbetsträning är en lämplig åtgärd när du som handläggare bedömer att det skulle vara ett effektivt sätt att påskynda rehabiliteringen, så att den försäkrade blir arbetsför och kan återgå i arbete så fort som möjligt. Arbetsträning är därför lämpligt om du bedömer att det skulle påskynda den processen, och den försäkrade inte kan återgå i arbete genom att trappa upp sin arbetstid.

Arbetsträning är särskilt lämpligt när den försäkrade behöver träna upp sin förmåga steg för steg och slippa vissa krav på att prestera i arbetet. Det kan också handla om att den försäkrade slipper vissa arbetsmoment som hen för tillfället inte klarar av så att hen får träna på några moment åt gången och successivt kan trappa upp belastningen. Det kan vara aktuellt både vid sjukdomar som ger fysiska besvär och sjukdomar som ger kognitiva besvär såsom svårigheter med minne, koncentration, stresskänslighet och så vidare.

Arbetsträning är alltså aktuellt om du bedömer att det är ett sätt att återställa eller förbättra den försäkrades arbetsförmåga. Du måste alltså värdera vilka åtgärder som kan förväntas ge effekter på arbetsförmågan. Du behöver då ställa hens medicinska förutsättningar i relation till kraven i det arbete eller på den arbetsmarknad som bedömningen ska göras mot. I princip finns det två sätt att förbättra arbetsförmågan:

• förbättra den försäkrades medicinska förutsättningar
• anpassa arbetskraven.

Förbättra de medicinska förutsättningarna

Generellt sett är det medicinska åtgärder som i första hand bidrar till att förbättra den försäkrades medicinska förutsättningar för arbete. Men även arbetsträning kan ha en sådan effekt. Arbetsträning i sig innebär inte någon långsiktig förändring av kraven i arbetet, utan bara att prestationskraven sänks så länge arbetsträningen pågår. Det betyder att för att arbetsträningen ska ha effekt på arbetsförmågan måste den förbättra den försäkrades medicinska förutsättningar för att arbeta.

Anpassa arbetskraven

För den som är anställd kan anpassning av arbetssituationen eller andra arbetsuppgifter göra skillnad för arbetsförmågan. För den som är arbetslös eller anställd men inte kan återgå i arbete hos arbetsgivaren kan det handla om arbetslivsinriktade åtgärder i samverkan med Arbetsförmedlingen, som gör det möjligt att få ett arbete med lägre krav än vad som normalt ställs på arbetsmarknaden eller att utveckla arbetsförmågan så att hen kan klara ett normalt förekommande arbete.

Utreda behovet av arbetsträning

Du som handläggare ska identifiera när det är sannolikt att en person behöver stöd i form av arbetsträning för att återgå i arbete. Du gör bedömningen utifrån utredningen och underlagen i ärendet.

Innan det kan bli aktuellt med arbetsträning behöver du

• utreda om den försäkrade kan återgå i arbete genom att trappa upp sin arbetstid
• utreda om arbetsgivaren kan anpassa arbetsuppgifterna så att den försäkrade kan återgå i arbete utan arbetsträning
• hämta in arbetsgivarens plan för återgång i arbete, muntlig eller skriftligt.

Du ska också ha bedömt att arbetsförmågan är nedsatt och att den försäkrade har medicinska förutsättningar för att delta i arbetsträning.

När du tar ställning till behovet av arbetsträning behöver du alltså skilja på de anpassningar som arbetsgivaren ansvarar för (och som du behöver information om utifrån rehabiliteringskedjans tidsgränser) och den arbetslivsinriktade rehabilitering (såsom arbetsträning) som kan ge rätt till rehabiliteringsersättning. I det första fallet handlar det om att arbetsgivaren är skyldig att se över möjligheten att erbjuda den försäkrade anpassade arbetsuppgifter eller andra arbetsuppgifter för att ta tillvara en förmåga som den försäkrade har. I det andra fallet handlar det om att den försäkrade för tillfället saknar en förmåga, men skulle kunna återfå en förmåga genom arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder som till exempel arbetsträning. Du kan läsa mer om arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder för personer som är arbetslösa eller inte kan återgå i arbete hos sin arbetsgivare i M 15.5.

När du bedömt att någon är i behov av arbetsträning ska du så snart som möjligt planera åtgärder tillsammans med den försäkrade och övriga aktörer som behövs i planeringen (till exempel arbetsgivaren, Arbetsförmedlingen och vården). Det kan då vara lämpligt att boka ett avstämningsmöte.

När är arbetsträning inte en lämplig åtgärd?

Det är inte lämpligt med arbetsträning om den försäkrade redan kan arbeta deltid. Om hen redan delvis har återgått i arbete och alltså klarar av sina arbetsuppgifter, är det bättre att i stället successivt öka arbetsbelastningen. Men det kan finnas situationer när det är aktuellt med arbetsträning ändå. Det kan till exempel vara när den försäkrade ska pröva nya arbetsuppgifter på den del hen är sjukskriven. Det kan också vara när den försäkrade har olika arbetsuppgifter i sitt arbete och har återgått på en del och behöver träna upp förmågan i andra delar.

Om den försäkrade bara behöver medicinsk behandling för att återställa sin arbetsförmåga är det inte heller motiverat med arbetsträning.

När det handlar om att förebygga, förkorta eller häva en nedsättning av arbetsförmågan kan i stället sjukpenning i förebyggande syfte vara aktuellt. Läs mer om det i kapitel 4.

Enbart det faktum att den försäkrade har varit borta från arbetet en längre tid innebär inte att personen behöver arbetsträna. Arbetsträning ska inte användas för att hen ska lära sig nya arbetsmoment som har tillkommit under sjukfrånvaron eller om hen är nyanställd och ska lära sig ett nytt arbete.

Försäkringskassan har en viktig roll även om det inte är aktuellt med arbetsträning. Genom att utreda arbetsförmågan och tydliggöra för berörda parter vilka förutsättningar sjukförsäkringen ger underlättar du för de andra parterna att vidta rätt åtgärder.

M 15.3 Utbildning

När du funderar över om utbildning skulle kunna vara en möjlig och framgångsrik rehabiliteringsåtgärd är det utbildningens längd och innehåll som är avgörande. Det hjälper dig i att bedöma vilket värde åtgärden har med tanke på snabbast väg till ett arbete. Du måste alltid bedöma vilken bedömningsgrund arbetsförmågan är nedsatt i förhållande till och kommer att fortsätta vara under hela den tänkta utbildningstiden.

M 15.4 De administrativa rutinerna om arbetslivsinriktad rehabilitering inom Norden

Detta metodstöd beskriver handläggningsflödet när en begäran om samordning av rehabilitering kommer från eller skickas till ett annat nordiskt land.

Sverige har ingått överenskommelser om arbetslivsinriktad rehabilitering med Norge, Finland, Island och Danmark. Syftet med dessa är att underlätta handläggningen när en person bor i ett nordiskt land, arbetar i ett annat, blir sjukskriven och behöver arbetslivsinriktad rehabilitering.

Överenskommelserna består av dels en gemensam del som beskriver de bestämmelser som ligger till grund för dem, dels av en del med administrativa rutiner som beskriver ansvarsfördelning och praktisk arbetsgång. Överenskommelserna innehåller även bilagor med fördjupad information om ländernas regler inom området samt länkar till relevanta webbsidor.

Överenskommelserna och de blanketter som är aktuella finns under fliken Rehabilitering inom Norden under Sjukpenning och samordning på Försäkringskassans intranät.

Överenskommelserna grundas på Nordiska konventionen som finns att läsa under rubriken Norden på sidan för Internationella avtal på Försäkringskassans intranät.

M 15.4.1 Arbetar i ett nordiskt land och bosatt i Sverige

Det land där personen arbetar (arbetslandet) är behörig stat med ansvar för utbetalning och administration av sjukpenning och rehabiliteringspenning eller motsvarande ersättning i det aktuella landet.

Handläggningen i Sverige

När blanketten Begäran om samarbete för arbetslivsinriktad rehabilitering inom Norden (6433) kommer till Försäkringskassan tillsammans med de underlag som överenskommelsen beskriver skickar du blanketten Kvittens på mottagen begäran (6434) till handläggaren i arbetslandet. Kvittensblanketten är en bekräftelse på att du tagit emot en begäran om samarbete. Den ska skickas inom en vecka från det att du tagit emot begäran.

Om det saknas underlag eller information kan du redan i samband med att du skickar blanketten ta kontakt och förklara vad som saknas för att du ska kunna planera och handlägga ärendet vidare och hur det andra landet kan hjälpa dig med det.

Begäran ska inte vara formulerad så att den kan uppfattas som en beställning. Men förslag på åtgärder utifrån tidigare handläggning och underlag till kommande planering är givetvis bra information.

Vid behov hämtar du in den fördjupade information, (exempelvis genom ett särskilt läkarutlåtande) som du behöver för att kunna handlägga ärendet och som det andra landet inte kan ge dig.

Rehabiliteringen kan genomföras och åtgärderna godkänns av arbetslandet

Du hämtar in en ansökan om rehabilitering från den försäkrade. Sedan utreder du ärendet som vanligt i enlighet med svensk lagstiftning, exempelvis genom en gemen-sam kartläggning.

När du kommit fram till vilka rehabiliteringsåtgärder som kan erbjudas meddelar du detta till handläggaren i arbetslandet. Bifoga ”Plan för återgång i arbete” med mål, delmål och uppföljningstidpunkter. Planen ska godkännas av handläggaren i arbetslandet och fungerar sedan som en aktivitetsplan. Du kan bevilja särskilt bidrag, som räknas som en vårdförmån, för exempelvis resor till och från rehabiliteringsplatsen om de bedöms som en förutsättning för att rehabiliteringen ska kunna genomföras. Det kan också bli aktuellt att bevilja bidrag till arbetshjälpmedel som behövs under rehabiliteringen. Läs om reglerna för bidrag till arbetshjälpmedel i vägledning (2009:1) Bidrag till arbetshjälpmedel.

Kom överens med handläggaren i det andra landet om tidpunkter när ni ska ha kontakt om hur rehabiliteringsinsatsen går. Dokumentera alla kontakter du har med handläggaren i arbetslandet i journalen.

Vid avbrott i en pågående rehabiliteringsåtgärd, kontrollerar du orsaken till avbrottet och meddelar arbetslandets handläggare som får utvärdera informationen från dig och meddela den försäkrade hur avbrottet påverkar rätten till ersättning.

Risk för ändrad försäkringstillhörighet

Om du får veta att det finns risk för att den föreslagna eller pågående rehabiliterings-åtgärden i Sverige kan leda till att den försäkrade upphör att vara försäkrad i arbets-landet, måste du omedelbart vidta åtgärder för att förhindra detta. Den situationen kan inträffa när den försäkrade deltar i en arbetsträning eller praktik på en arbetsplats och institutionen i arbetslandet bedömer det som en anställning.

Du som handläggare tar då direkt kontakt med verksamhetsområdet försäkrings-tillhörighet och ber dem utreda möjligheten att ingå en överenskommelse om att den försäkrade ska fortsätta att vara omfattad av det andra landets lagstiftning så att hen inte förlorar sin kontantförmån.

Ändringar av rehabiliteringsplanen

Om den försäkrades hälsotillstånd eller behov av rehabilitering förändras kan du föreslå ändringar av planen och målet med den. Meddela i så fall arbetslandets handläggare som bedömer om förändringarna kan godkännas.

Rehabiliteringen kan inte genomföras

Om du bedömer att den försäkrades rehabiliteringsbehov inte kan tillgodoses inom ramen för svensk lagstiftning, meddelar du handläggaren i arbetslandet. Motivera ditt ställningstagande tydligt.

Innan du fattar ett beslut om att den försäkrades behov av rehabilitering inte kan tillgodoses inom ramen för svensk lagstiftning, ska du kontakta handläggaren i det andra landet och förklara ditt ställningstagande. Handläggaren i arbetslandet får sedan ta över och utreda möjligheterna till rehabilitering och rätten till förmåner i arbetslandet.

Avslutad rehabilitering

När du bedömer att den arbetslivsinriktade rehabiliteringen är slutförd, fyller du i Slutrapport efter samarbete för arbetslivsinriktad rehabilitering inom Norden (6432) där du beskriver vad som gjorts i ärendet och skickar den till arbetslandet. Detta gäller oavsett vilken anledningen är till att rehabiliteringen avslutas.

M 15.4.2 Bor i annat nordiskt land och arbetar i Sverige

Begäran från Försäkringskassan om samarbete för arbetslivsinriktad av rehabilitering

Den som bor i ett annat nordiskt land och behöver rehabilitering kan få den i bosättningslandet, även om hen arbetar och är försäkrad i Sverige.

Innan du tar kontakt med bosättningslandet ska du ha bedömt att den försäkrade inte kan fortsätta arbeta hos sin arbetsgivare, även om hen får andra arbetsuppgifter eller blir omplacerad. Du tar sedan kontakt genom att skicka blanketten Begäran om samarbete för arbetslivsinriktad rehabilitering inom Norden (6433) till bosättningslandets ansvariga institution.

I begäran ska tydligt framgå vilken arbetsförmåga som den försäkrade ska uppnå genom rehabiliteringen. Bifoga de underlag som den aktuella överenskommelsen beskriver. Det kan till exempel vara:

• Intyg som visar att personen är försäkrad i Sverige och får eller har sökt kontantförmåner från Sverige. Du intygar detta genom att ange i Begäran om samarbete för arbetslivsinriktad rehabilitering att personen är försäkrad och har sökt eller får sjukpenning. Även beslut om rätten till kontantförmån med villkor och information om de aktuella förmånerna ska bifogas.
• SASSAM-kartläggning, aktuell dokumentation från gemensam kartläggning och en bedömning om att möjligheterna till rehabilitering hos den egna arbetsgivaren för tillfället är uttömda.
• Försäkringskassans bedömning av den försäkrades behov av arbetslivsinriktad rehabilitering och vilka konsekvenser den har för rätten till kontantförmåner.
• Aktuellt läkarintyg, medicinskt utlåtande och andra relevanta underlag, till exempel dokumentation av dialogmöten och uppföljningsplaner från arbets-givaren, relevant rehabiliteringshistorik – vad som genomförts tidigare, uppdaterad information om den medicinska situationen, eventuella rapporter från specialister, tidigare aktivitetsplaner, handlingsplaner etc.
• Kopia av Försäkringskassans skriftliga information till den försäkrade om att det andra landet har fått ovanstående information för att kunna ta ställning till om de kan erbjuda lämpliga rehabiliteringsåtgärder, avsikten med detta samt information om vilka krav som ställs på den försäkrade för att hen ska ha fortsatt rätt till förmånen.
• Kontaktinformation med telefonnummer till handläggaren på Försäkringskassan.

Tänk på att du behöver informera bosättningslandet om att Sverige kan stå för försäk-ringsskyddet under arbetslivsinriktad rehabilitering. Det kan du göra på blanketten Begäran om samarbete för arbetslivsinriktad rehabilitering, under övriga upplysningar. Läs mer om i vilka situationer som Sverige kan stå för försäkringsskyddet under arbetslivsinriktad rehabilitering i avsnitt 15.12.

Den försäkrade måste ge sitt samtycke innan du skickar iväg begäran. Hämta in samtycket genom att skicka brev till den försäkrade med mallen Samtycke till att dela information (Wimi 15455). Brevet innehåller även allmän information om rehabilitering inom Norden. Vänta med att skicka begäran tills du fått in samtycket.

Det är viktigt att du inte uttrycker dig så i begäran att det andra landets handläggare uppfattar den som en beställning. Men förslag på åtgärder utifrån tidigare handlägg-ning och underlag till kommande planering i bosättningslandet är givetvis bra information.

När du skickat begäran till bosättningslandet ska du även skicka ett brev till den försäkrade som förklarar att det andra landet fått information om ärendet för att kunna ta ställning till om de kan erbjuda lämpliga rehabiliteringsåtgärder, avsikten med detta och vilka krav som ställs på henne eller honom. De underlag som du skickar med begäran till det andra landet behöver inte skickas med informationsbrevet till den försäkrade.

Handläggningen i bosättningslandet

Bosättningslandets mottagande institution skickar begäran till ansvarigt handläggande kontor där den försäkrade är bosatt.

Handläggaren i bosättningslandet kontaktar dig och bekräftar att hen har tagit emot begäran. Om det saknas information förklarar handläggaren vad det är som behövs för att kunna planera och handlägga ärendet och hur du kan hjälpa till med det. Det är viktigt att du så långt som möjligt bistår handläggaren med det hen behöver.

Om det vid diskussion mellan den försäkrade och det andra landets handläggare skulle uppstå meningsskiljaktigheter eller osäkerhet om vad som är en nödvändig rehabiliteringsinsats ska frågan avgöras av dig som handläggare på Försäkringskassan. Du avgör vad som kan accepteras för att ersättning ska kunna beviljas.

Eftersom alla berörda myndigheter i de nordiska länderna använder den skriftliga kvittensen för att bekräfta att de tagit emot en begäran om samarbete för arbets-livsinriktad rehabilitering kommer du att ta emot en sådan efter att du skickat iväg begäran till bosättningslandet. När du fått kvittensen och ni har haft kontakt och kommit överens om uppföljningstidpunkter sker resterande handläggning på det andra landets initiativ. Det finns dock inga hinder för dig att kontakta handläggaren i det andra landet för att stämma av när du bedömer att det behövs, till exempel om du får impulser via medicinska underlag eller på andra sätt om att den försäkrades arbetsförmåga förbättrats eller försämrats. Dokumentera alla kontakter i journalen.

När det andra landet utrett klart och en rehabiliteringsåtgärd ska påbörjas behöver du upprätta en rehabiliteringsplan för att kunna bevilja rehabiliteringsersättning. I planen anger du vilka uppföljningstillfällen som ni kommer överens om. Du hämtar också in en ansökan om rehabiliteringsersättning från den försäkrade.

Handläggningen i bosättningslandet sker i övrigt på samma sätt som tidigare beskrivits för den motsatta situationen.

M 15.5 Rehabiliteringssamverkan med Arbetsförmedlingen

Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen har tagit fram ett dokument som beskriver vårt gemensamma arbetssätt för rehabiliteringssamverkan. Syftet är att ha en gemensam syn på förhållningssätt, gemensam kartläggning, rehabiliteringsinsatser och hur samarbetet avslutas.

Läs dokumentet Arbetssätt för rehabiliteringssamverkan som finns på Försäkringskassans intranät.