16 Rehabiliteringsersättning
Detta kapitel beskriver ersättningsformerna och rekvisiten för rehabiliteringsersättning.
16.1 Ersättningsformer
Rehabiliteringsersättning omfattar två ersättningsformer.
31 kap. 2 § SFB
Rehabiliteringsersättning lämnas i följande former:
- Rehabiliteringspenning till en försäkrad som deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering.
- Särskilt bidrag till en försäkrad för kostnader som uppstår i samband med arbetslivsinriktad rehabilitering.
Rehabiliteringspenningen är en arbetsbaserad förmån, medan särskilt bidrag är såväl en arbetsbaserad förmån som en bosättningsbaserad förmån.
Läs mer om försäkringsvillkoren i kapitel 1.
Rehabiliteringspenningen ska i princip täcka den inkomstförlust som uppstår när en försäkrad deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering. Det särskilda bidraget ska täcka kostnader i samband med rehabilitering. En försäkrad kan ha rätt till särskilt bidrag utan att ha rätt till rehabiliteringspenning. Det gäller till exempel för en försäkrad som inte har någon SGI. Hen kan inte få rehabiliteringspenning men kan ändå få särskilt bidrag för kostnader i samband med rehabiliteringen.
16.2 Rätten till rehabiliteringsersättning
Det finns allmänna villkor som måste vara uppfyllda för att en försäkrad ska ha rätt till rehabiliteringsersättning, det vill säga rehabiliteringspenning och särskilt bidrag.
31 kap. 3 § SFB
Vid sjukdom som sätter ned en försäkrads arbetsförmåga med minst en fjärdedel har den försäkrade rätt till rehabiliteringsersättning under tid då han eller hon deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering som avser att
- förkorta sjukdomstiden, eller
- helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan.
Rehabiliteringsersättning kan alltså endast betalas ut under tid som en försäkrad deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering. Det innebär att den som väntar på att rehabiliteringen ska starta inte kan få rehabiliteringsersättning (prop. 1990/91:141 s. 65).
16.2.1 Nedsatt arbetsförmåga
En av de grundläggande förutsättningarna för att ha rätt till rehabiliteringsersättning är att den försäkrade har en sjukdom som sätter ned hens arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Denna förutsättning är densamma som gäller för rätten till sjukpenning enligt 27 kap. SFB (prop 1990/91:141 s 61–62). Hur länge rehabiliteringsersättning kan beviljas till den som är anställd beror på arbetsförmågebedömningen i relation till var i rehabiliteringskedjan hen befinner sig, läs mer i avsnitt 11.
16.2.2 Vad räknas som arbetslivsinriktad rehabilitering?
Som framgår av lagtexten ska rehabiliteringen syfta till att:
- förkorta sjukdomstiden, eller
- helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan.
En rehabiliteringsåtgärd anses vara arbetslivsinriktad om den syftar till att den försäkrade ska kunna få eller behålla ett arbete. Åtgärden ska vara sådan att den förutsätter aktiv medverkan från den försäkrades sida (prop.1990/91:141 s. 92). Exempel på arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder är arbetsträning och utbildning (prop. 1991/92:40 s. 32).
Det är inte en utbildnings innehåll i sig som är avgörande för om den kan betraktas som arbetslivsinriktad, utan om den i den försäkrades fall syftar till att hen ska återfå arbetsförmågan.
Ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen gällde frågan om en folkhögskoleutbildning var en sådan rehabilitering som gav rätt till rehabiliteringsersättning (RÅ 1997 not. 102). Högsta förvaltningsdomstolen fann att utbildningens syfte mer var att utgöra ett led i den försäkrades sociala och medicinska rehabilitering än en direkt förberedelse för att få eller behålla ett förvärvsarbete. Utbildningen kunde därför inte betraktas som en sådan arbetslivsinriktad rehabiliteringsåtgärd som ger rätt till rehabiliteringsersättning. Avgörande för bedömningen var inte utbildningens innehåll i sig, utan att den för just den person som målet gällde inte kunde anses arbetslivsorienterad.
Det finns även bestämmelser som begränsar vilka utbildningar som man kan få rehabiliteringsersättning för, se avsnitt 16.6.
16.3 Hur länge kan man få rehabiliteringsersättning?
Inriktningen på rehabiliteringen ska vara att den försäkrade ska återfå sin arbetsförmåga inom ett år. Rehabilitering som pågår under längre tid än ett år kan dock bli aktuellt om det inte finns några möjligheter att genomföra rehabiliteringen på kortare tid (RÅ 2007 ref. 31).
Observera att en försäkrad som har en arbetsskada i vissa fall kan få livränta i samband med rehabilitering och att sådan livränta kan betalas ut för längre rehabiliteringsperioder.
Läs mer om livränta och rehabilitering i vägledning (2003:4) Förmåner vid arbetsskada.
16.3.1 Åldersgräns för rehabiliteringsersättning
Det finns en övre åldersgräns för rehabiliteringsersättning.
31 kap. 4 § SFB
Rehabiliteringsersättning lämnas längst till och med månaden före den när den försäkrade fyller 66 år.
För försäkrade som fyllt 65 år före den 1 januari 2023 är åldersgränsen 65 år, läs mer i avsnitt 2.11.
16.4 Rehabiliteringsersättning vid ledighet och sjukdom
Vid vissa ledigheter kan den försäkrade få behålla sin rehabiliteringsersättning.
31 kap. 5 § SFB
En försäkrad som får rehabiliteringsersättning får behålla ersättningen
- vid kortvarig ledighet för enskild angelägenhet av vikt,
- vid ledighet på grund av uppehåll i rehabiliteringen enligt föreskrifter som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen, och
- när den försäkrade på grund av sjukdom är helt eller delvis ur stånd att delta i rehabiliteringen.
Rehabiliteringsersättningen får lämnas enligt första stycket 3 för högst 30 kalenderdagar i följd. Efter den sjunde dagen lämnas ersättningen endast om den försäkrade genom att lämna in ett läkarintyg till Försäkringskassan styrker nedsättningen av förmågan att delta i rehabiliteringen på grund av sjukdom.
Flyttning, allvarligare sjukdomsfall, begravning, bouppteckning och arvskifte inom den egna familjen eller den närmaste släktkretsen är exempel på vad som bör anses vara enskild angelägenhet av vikt. Ledighet på grund av flyttning bör beviljas med en dag och ledighet för enskild angelägenhet i övriga fall bör beviljas för högst tio kalenderdagar per år. (RAR 2002:5)
Kravet är att den försäkrade har blivit beviljad rehabiliteringsersättning och sedan på grund av sjukdom helt eller delvis inte kan delta i rehabiliteringen. Hen kan då få behålla rehabiliteringsersättningen under högst 30 kalenderdagar i följd från och med avbrottet från rehabiliteringen.
Vid sjukfrånvaro kan särskilt bidrag fortsätta betalas ut under förutsättning att den försäkrade har kvar omkostnaderna trots sjukfrånvaron.
Den försäkrade ska anmäla sin sjukfrånvaro till Försäkringskassan. Läs mer om skyldigheten att anmäla ändrade förhållanden i avsnitt 20.3. Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning ska göras i förhållande till den försäkrades förmåga att delta i rehabiliteringen. Det gäller oavsett om hen är helt eller delvis frånvarande från rehabiliteringen. För den bedömningen ska den försäkrade lämna ett läkarintyg.
Ytterligare föreskrifter om rehabiliteringsersättning under uppehåll i rehabiliteringen finns i 1 § Försäkringskassans föreskrifter (FKFS 2010:23) om rehabiliteringsersättning:
1 § Försäkringskassans föreskrifter FKFS 2010:23
Uppehåll i rehabiliteringen som avses i 31 kap. 5 § socialförsäkringsbalken ska anses föreligga
- om skol- eller kursledningen har beslutat om sådant uppehåll,
- vid kortare uppehåll såsom jullov, sportlov och påsklov,
- vid längre uppehåll som sommarlov vid terminsbunden utbildning eller under högst fyra veckors semesteruppehåll hos utbildningsanordnaren,
- vid arbetsprövning/arbetsträning hos den egna eller någon annan arbetsgivare under högst fyra veckors semesterstängning på arbetsplatsen.
16.5 Rehabiliteringsersättning vid utbildning
Vilka slags utbildningar som kan ge rätt till rehabiliteringsersättning anges i förordningen (1991:1321) om rehabiliteringsersättning:
2 och 3 §§ förordningen (1991:1321)
2 § Rehabiliteringsersättning får lämnas till den som genomgår
- yrkesutbildning,
- allmänteoretisk eller orienterande utbildning som är en nödvändig förberedelse för yrkesutbildning, eller
- orienterande utbildning i datateknik för personer med bristfällig eller föråldrad skolutbildning.
3 § För en utbildning som kan finansieras med studiemedel enligt avdelning B i bilagan till studiestödsförordningen (2000:655) eller därmed jämförlig utbildning får rehabiliteringsersättning lämnas endast om utbildningen omfattar högst 40 studieveckor, och
- inte är en fortsättning eller en avslutning på en tidigare påbörjad eftergymnasial utbildning, och
- inte heller är en del av en längre sammanhållen eftergymnasial utbildning.