M 20 Metodstöd till kapitel 20 – Handläggning

Rättssäker handläggning innebär att Försäkringskassan bedömer ärendena lika där de sakliga förutsättningarna är lika. För dig som handläggare handlar det om att vara medveten om att du kan bära på föreställningar om hur människor är utifrån sin bakgrund, och att detta kan påverka din handläggning. En sådan medvetenhet är nödvändig för att du ska kunna säkerställa att stereotypa föreställningar inte påverkar vilka utredningsmetoder du väljer, vilken information du hämtar in, vilka frågor du ställer eller vilken bedömning du gör. Det gäller alltid när du möter andra människor i din yrkesutövning.

Självklart ska även dokumentationen i ett ärende vara fri från stereotypa föreställningar utifrån diskrimineringsgrunderna. Inga nedsättande ord eller värdeomdömen får förekomma.

I Handläggarstöd för jämlik handläggning finns stöd för att motverka diskriminering i handläggningen. Där finns bland annat Genushanden, som du kan ta hjälp av för att formulera lämpliga frågor när du träffar den försäkrade enskilt, under ett avstämnings- möte eller i kontakten med till exempel en arbetsgivare. Genushanden hjälper dig att tänka tvärtom för att undvika att ställa frågor baserat på stereotypa föreställningar. Exempelvis bör du inte låta kön, ålder eller etnisk tillhörighet avgöra om du ska fråga om riskbruk, sociala förhållanden och arbetsmiljö.

I handläggarstödet finns också checklistor för att undvika osakliga skillnader på grund av kön eller någon annan av diskrimineringsgrunderna. Checklistorna är stöd både i kontakten med den försäkrade och i samverkan med andra aktörer.

Läs mer

Läs mer i Handläggarstöd för jämlik handläggning.

När du handlägger ett ärende ska du ta ställning till om den försäkrade kan behöva tolk. Men tänk på att inte låta stereotypa föreställningar styra ditt ställningstagande, som till exempel att alla med ett icke-svenskt namn skulle behöva tolk.

Läs mer

Läs mer om tolkning i handläggningen i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken.

I avsnitt M 20.5 finns stöd för att ställa frågor, hur du ska hantera svaren och vad du ska vara uppmärksam på. Det gäller både generella frågor och mer specifika som du kan använda vid misstanke om att den försäkrade har erfarenheter av våld.

Som tjänsteman på Försäkringskassan ska du kontakta socialtjänsten vid misstanke om att ett barn far illa. Misstänker du att det har begåtts ett brott ska du även kontakta polisen.

Läs mer

Läs mer i riktlinjerna (2016:02) Anmälan till socialtjänsten eller polisen vid misstanke om att ett barn far illa.

Handläggningen av sjukpenningen är organisatoriskt indelad i kundsituationer. För mer information, se handläggningsinstruktion sjukpenning.

M 20.1 Ansökan om sjukpenning

Det här metodstödet beskriver hanteringen av en ansökan om sjukpenning.

En ansökan ska vara undertecknad av den försäkrade och innehålla de uppgifter som behövs i ärendet (110 kap. 4 § SFB).

När det gäller sjukpenning är det

• uppgifter om sjukdomen
• beskrivning av den försäkrades arbetsuppgifter och hur förmågan att utföra dessa påverkas av sjukdomen eller skadan
• arbetsgivare
• inkomst
• arbetstid.

När en sjukanmälan, som avser en försäkrad som är anställd och omfattas av sjuklönelagen, kommer in till Försäkringskassan skickas ett informationsbrev ut till den försäkrade.

Brevet informerar om

• hur den försäkrade ansöker om sjukpenning på Mina sidor och vilka fördelar det innebär
• att den som har frågor om sjukpenning eller som vill beställa hem en blankett att ansöka på kan kontakta kundcenter
• vad som händer när kunden har ansökt om sjukpenning.

Till de försäkrade som inte har en anställning skickas en ansökan om sjukpenning automatiskt när hen har gjort en sjukanmälan.

M 20.1.1 Information om sjukpenning på fortsättningsnivå

Den försäkrade får, 30 dagar före beräknad dag 364, automatisk information om att hens sjukpenning kommer att övergå till fortsättningsnivå. Det framgår också att hen särskilt måste ansöka om hen vill ha sjukpenning med fler dagar på normalnivå vid allvarlig sjukdom. Informationen går även ut till personer som ansöker på nytt om sjukpenning men som på grund av sammanläggning av sjukperioder är inom 30 dagar från beräknad dag 364 när hen ansöker om sjukpenning.

M 20.1.2 Förhindrad att göra en ansökan

När en försäkrad är förhindrad att göra en formell ansökan ska du som handläggare ta ställning till informationen i ärendet och skriva en journalanteckning om den försäkrades hälsotillstånd. Du ska också motivera varför den försäkrade kan få ersättningen utan ansökan.

Läs mer

Läs mer i avsnitt 20.1.

Om det är ett nytt sjukdomsfall och du inte har alla uppgifter som behövs för att kunna bedöma rätten till sjukpenning kan du hämta in dessa muntligt. När alla uppgifter som behövs i ärendet har kommit in handlägger du ärendet på samma sätt som andra anspråk på sjukpenning.

M 20.1.3 Komplettering av ansökan

Om det saknas nödvändiga uppgifter i ansökan måste den försäkrade komplettera den. Det kan göras muntligt eller skriftligt, beroende på vilka uppgifter det handlar om. Välj det sätt som gör handläggningen så enkel och snabb som möjligt utan att åsidosätta rättssäkerheten.

Följande uppgifter måste dock alltid kompletteras skriftligt:

• underskrift
• uppgift om kontonummer
• anspråk – det vill säga om det saknas uppgift om vilken dag, period eller omfattning den försäkrade begär sjukpenning för.

M 20.2 Anspråksperiod och ansökan

En ny ansökan om sjukpenning behövs alltid

• vid ett nytt anspråk
• vid ökad omfattning av anspråket under en pågående sjukperiod
• om det kommer in ett eller flera läkarintyg i följd efter att du har fattat beslut för den tidigare anspråksperioden. Undantag kan göras om den försäkrade har godkänt att förlängda läkarintyg ska ses som en ansökan om sjukpenning, se vidare avsnitt M 20.2.2
• vid anspråk på fler dagar med sjukpenning på normalnivå vid allvarlig sjukdom.

En ny ansökan om sjukpenning kan även behövas om det kommer in ett nytt läkarintyg i följd innan du har fattat beslut för den tidigare anspråksperioden, se avsnitt M 20.2.1.

M 20.2.1 Om det kommer in ett nytt läkarintyg i följd innan beslut

Om det kommer in ett nytt läkarintyg i följd innan du har fattat beslut för den föregående anspråksperioden, tar du ställning till om båda perioderna kan beslutas vid samma tillfälle.

Det är läkarintyget som bestämmer anspråksperiodens längd, och varje läkarintyg är en egen anspråksperiod. Även om två läkarintyg i följd läggs in i samma ärende så är det fortfarande två separata anspråk. Du ska alltså bedöma om båda anspråken ska omfattas av ett eller två beslut, utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Om du beslutar om båda perioderna vid samma tillfälle innebär det att beslutet utökas till att inkludera båda läkarintygens anspråksperioder.

Om den försäkrade inte har godkänt att förlängda läkarintyg ska ses som ansökan behöver du dock ringa och fråga om det nya intyget ska ses som ett utökat anspråk.

Om båda perioderna inte kan beslutas vid samma tillfälle hanterar du intygen som två separata ärenden. Om den försäkrade inte har godkänt att förlängda läkarintyg ska ses som ansökan behövs dessutom en ny ansökan.

M 20.2.2 Om det kommer in ett eller flera läkarintyg i följd efter beslut

Varje enskild period som den försäkrade ansöker om sjukpenning för (anspråksperiod) och som du fattar beslut om är ett juridiskt ärende.

Om det kommer in ett eller flera läkarintyg i följd efter att du fattat beslut för den föregående anspråksperioden måste den försäkrade därför ansöka om sjukpenning på nytt för de perioderna. Enbart ett inskickat läkarintyg kan inte godtas som en ansökan.

För att den försäkrade inte ska behöva göra en ny ansökan vid varje anspråksperiod kan hon eller han ange att samtliga läkarintyg som lämnas i en följd efter den första anspråksperioden ska ses som en ansökan om sjukpenning.

Kontrollera framtida anspråk

I ansökan finns en kryssruta där den försäkrade kan ange om samtliga läkarintyg som lämnas in i en följd efter första anspråket ska ses som en ansökan. Kontrollera kryssrutan om du bedömer att det är sannolikt att sjukskrivningen kommer att förlängas efter det första anspråket.

Om den försäkrade har kryssat Ja

Om den försäkrade har angett att alla inskickade läkarintyg ska ses som anspråk på sjukpenning fortsätter du med handläggningen utan ytterligare åtgärder.

Om den försäkrade har kryssat Nej

Om en försäkrad har angett att läkarintyget inte ska ses som ett nytt anspråk om sjukskrivningen behöver förlängas, ska du göra följande:

Ring och informera att det kan ta längre tid att få ett beslut. Orsaken till att det kan ta längre tid att få ett beslut är att den försäkrade måste få en ansökan om sjukpenning skickad till sig vid varje ny anspråksperiod och sedan returnera ansökan till Försäkrings- kassan.

Om den försäkrade

• svarar och säger att hen vill att inskickade läkarintyg ska ses som nya anspråk dokumenterar du det i journalen och fortsätter att handlägga ärendet
• inte svarar använder du sms-tjänsten för att meddela att du vill ha kontakt. Om hen fortfarande inte hör av sig skickar du ett brev där du meddelar att du önskar kontakt.

Om du inte får svar, eller om den försäkrade säger att läkarintyg inte ska ses som nya anspråk, skickar du ut en ny pappersansökan till den försäkrade vid varje ny anspråksperiod. Innan en ny ansökan kommit in kan du inte börja handlägga den nya anspråksperioden.

Om både ja och nej-rutorna eller ingen av rutorna är ikryssad

Om den försäkrade har kryssat i både ja och nej eller inte kryssat i någon av rutorna innebär det att hen inte har tagit ställning till om nya läkarintyg ska ses som anspråk på sjukpenning. Om den försäkrade sannolikt blir förlängt sjukskriven efter första anspråket ska du därför ringa den försäkrade och fråga om hen vill att nya läkarintyg ska ses som anspråk på ersättning. Dokumentera den försäkrades svar i journalen. Får du inte tag på den försäkrade per telefon använder du sms-tjänsten för att meddela att du vill ha kontakt. Om hen fortfarande inte hör av sig skickar du kompletteringsbrevet för framtida anspråk till den försäkrade.

Om ett förlängt läkarintyg har kommit in efter första anspråket och du därefter har ringt, skickat sms och kompletteringsbrev men inte har fått något svar från den försäkrade finns det inget anspråk att ta ställning till. Du kan då avsluta ärendet utan ytterligare åtgärder.

M 20.3 Underrättelse om väsentlig försening

Om ett ärende riskerar att väsentligt försenas måste du underrätta den enskilde om det. Det gäller både vid uppstart av ett ärende och under den fortsatta handläggningen till dess att slutligt beslut kunnat fattas i ärendet. Det kan exempelvis vara aktuellt när det behövs utredning av SGI eller om den enskilde är försäkrad i Sverige. Det kan också bli aktuellt längre fram i ärendet under pågående ersättningsperiod, till exempel om ersättning betalas ut interimistiskt eftersom komplettering från vården eller arbetsgivaren drar ut på tiden eller om du ska beställa en aktivitetsförmågeutredning.

Det räcker inte med att du löpande informerar generellt om handläggningstiden. Du måste särskilt underrätta om handläggningen riskerar att väsentligt försenas och orsaken till förseningen. Informera även om planeringen framåt och vad som saknas i utredningen. Om det är möjligt ska du även informera om din uppskattning av hur lång handläggningstiden blir. Syftet är ge den enskilde mer insyn i ärendet så att hen förstår varför beslutet dröjer. Underrättelsen kan vara muntlig eller skriftlig beroende på vad som är mest ändamålsenligt utifrån situationen. Om du underrättar skriftligt kan du göra det i samband med annan kommunikation.

Underrättelseskyldigheten gäller om handläggningen drar ut på tiden så pass mycket att det avviker väsentligt från vad som är normalt i den typen av ärende det handlar om. När du bedömer vad som är normal handläggningstid kan du jämföra med normaltiden för att avgöra liknande ärenden. På Försäkringskassans hemsida finns information om förväntad handläggningstid för våra förmåner. Du ska även ta hänsyn till omständigheterna i det konkreta ärendet och den information den enskilde har fått om den förväntade handläggningstiden.

Du behöver inte underrätta vid varje liten försening, utan bara när det är uppenbart att handläggningstiden kommer att bli väsentligt längre än vad den enskilde rimligtvis kan förvänta sig (JO:s beslut dnr 221-2019).

När du ska bedöma om det aktuella ärendet riskerar att bli väsentligt försenat kan du utgå ifrån följande:

• ärendets beskaffenhet
• vilken kontakt vi haft med den enskilde
• vilka handlingar som den enskilde har skickat
• om det saknas uppgifter för att beslut ska kunna fattas i ärendet
• din planering av ärendet
• din erfarenhet av hur lång tid det vanligtvis tar att handlägga den aktuella typen av ärende.

Underrätta om risken för väsentlig försening så snart risken har uppstått, alltså inte först när förseningen har inträffat. Du kan behöva underrätta flera gånger i samma ärende. Därför är det viktigt att du vid de olika handläggningsmomenten överväger om ärendet riskerar att väsentligt försenas av åtgärden och att du i samband med det underrättar den enskilde om risken för väsentlig försening och orsaken till den.

Dokumentera vilken information du lämnat och hur du har kommit fram till att ärendet riskerar att bli väsentligt försenat. Det ska tydligt framgå att du har underrättat den enskilde om risk för väsentlig försening i enlighet med 11 § FL. Generell information om handläggningstiden som lämnats löpande under ärendets gång kan inte ersätta skyldigheten att underrätta om väsentlig försening.

Om ärendet har pågått under längre tid än sex månader sedan den enskilde ansökte, bör du även överväga om du ska informera om möjligheten att begära att ärendet ska avgöras (läs mer om detta nedan).

Läs mer

I vägledning (2004:07) Förvaltningsrätt i praktiken kan du läsa mer om de bedömningar du behöver göra för att avgöra om ett ärende riskerar att väsentligt försenas.

M 20.4 Begäran om ett avgörande

M 20.4.1 Informera om möjligheten att begära att ärendet avgörs

I vissa situationer kan vi informera den enskilde om möjligheten att begära att hens ärende avgörs. Det är exempelvis lämpligt att göra det om hen kontaktar oss med frågor om handläggningen, och handläggningstiden närmar sig sex månader eller redan har överskridit det. Detta gäller i synnerhet när ett ärende är färdigutrett (JO:s beslut dnr 3232-2023). Det kan också vara lämpligt att informera om möjligheten att begära att ärendet avgörs samtidigt som vi underrättar om risk för väsentlig försening enligt 11 § FL.

En begäran om att ärendet ska avgöras kan endast göras vid ett tillfälle. Om den enskilde gör en sådan begäran och vi avslår den, så kan hen alltså inte få en ny begäran prövad. Därför bör vi vara mer försiktiga med att informera om möjligheten att begära att ett ärende ska avgöras om ärendet inte är färdigt för att avgöras. Då är det lämpligt att vi i stället berättar vad som fattas för att ärendet ska kunna avgöras och upplyser om att en begäran om att ett ärende ska avgöras bara kan göras en gång (JO:s beslut dnr 3232-2023).

M 20.4.2 Hantera en begäran om att ärendet ska avgöras

En begäran om att ett ärende ska avgöras ska vara skriftlig. I övrigt finns inga krav på hur begäran ska vara utformad. Om den försäkrade säger att hen önskar att ärendet avgörs ska du informera om att det krävs en skriftlig begäran.

Om skrivelsen är otydligt formulerad och du inte är säker på att det rör sig om en begäran om avgörande så ska du fråga den försäkrade vad hen menar och säkerställa att det rör sig om en begäran om att ärendet avgörs.

Eftersom en begäran endast kan göras en gång i ett ärende så får det inte finnas någon osäkerhet kring om den enskilde har begärt ett avgörande enligt 12 § FL. Vi har en långtgående skyldighet att reda ut oklarheter kring detta. Om du gör några överväganden kring om en framställan är en begäran enligt 12 § FL så ska detta dokumenteras i ärendet (JO:s beslut dnr 3232-2023).

Om vi tidigare har avvisat en begäran om att ett ärende ska avgöras så är det inte ett hinder mot att den enskilde gör en ny begäran.

Så här hanterar du en skriftlig begäran om att ett ärende ska avgöras enligt 12 § FL:

1. Kontrollera att

   • begäran kommer från den försäkrade själv, hens ställföreträdare eller ett ombud som har rätt att föra hens talan
   • begäran rör ett ärende som den försäkrade själv har initierat, till exempel ett ansökningsärende
   • det har gått minst sex månader sedan ärendet initierades
   • vi inte tidigare har avslagit en begäran om att ärendet ska avgöras. Om samtliga förutsättningar i steg 1 är uppfyllda går du vidare till steg 2. Om de inte är uppfyllda går du vidare till steg 3.

2. Om beslut om rätten till ersättning kan fattas inom fyra veckor från att begäran kom in, så gör du det. Då ska du inte ta ställning till begäran om att ärendet ska avgöras.

   Om beslut om rätten till ersättning inte kan fattas inom fyra veckor, så skickar du ett beslut till den enskilde med avslag på begäran om att ärendet ska avgöras. Det behöver du göra oavsett varför ärendet inte kan avgöras inom fyra veckor. Du behöver inte skicka någon information om det planerade beslutet till den enskilde innan du fattar beslutet. Beslutet ska innehålla en tydlig och klar motivering till varför vi inte kan avgöra ärendet.

   Gör upp en plan för den fortsatta handläggningen och handlägg ärendet enligt planen. Bedöm om du ska informera den enskilde om den fortsatta planen för handläggningen. Informationen kan du i så fall lämna muntligt eller skriftligt.

   Om du inte tidigare har skickat en underrättelse om risk för väsentlig försening enligt 11 § FL bör du även ta ställning till om du ska göra det.

3. Om någon av förutsättningarna i steg 1 inte är uppfyllda ska du skicka ett beslut om att avvisa begäran. Du behöver inte skicka någon information om det planerade beslutet till den försäkrade innan du fattar beslutet.

   Om begäran avvisas på grund av att det inte har gått sex månader sedan ärendet initierades, så kan den enskilde få en ny begäran prövad när det har gått sex månader sedan ärendet initierades. En avvisning på grund av att det inte har gått sex månader sedan ärendet initierades ska därför följas av tydlig information om när en ny begäran kan göras, det vill säga när det har gått sex månader sedan ärendet initierades.

Skyldigheten att ta ställning till om det finns risk för väsentlig försening gäller även om den enskilde begär att ärendet ska avgöras.

M 20.5 Vad innebär utredningsansvaret för vår handläggning?

Försäkringskassan har ett omfattande utredningsansvar. Syftet med utredningen är att du ska försöka klargöra det som kan ha betydelse för din bedömning av rätten till sjukpenning och därmed fatta ett beslut som ligger så nära verkligheten som möjligt, det vill säga ett så kallat materiellt riktigt beslut. Det här metodstödet beskriver

• vilka omständigheter som behöver utredas i ett ärende
• hur du avgör om du har tillräckligt underlag
• hur och med vem du hämtar in information från
• hur du värderar information och gör en helhetsbedömning.

Läs mer

Du kan läsa mer i vägledning Förvaltningsrätt i praktiken (2014:7) där det finns ett kapitel som beskriver Försäkringskassans utredningsansvar och i denna vägledning avsnitt 20.2, där den beskrivs ytterligare.

M 20.5.1 Så fattar du ett materiellt riktigt beslut

Tänk på att utredningsansvaret innebär att du ska utreda och försöka klarlägga det som kan ha betydelse för din bedömning av sjukpenningrätten. Om det till exempel finns oklara eller motstridiga uppgifter, eller om det saknas uppgifter, och det är fråga om uppgifter som skulle kunna påverka beslutet, så behöver du fortsätta utreda tills det blir tydligt hur det faktiskt förhåller sig. Det kan också handla om att du får impulser som gör att vissa omständigheter behöver utredas närmare, till exempel om det kommer fram att den försäkrade har stödinsatser från kommunen, att den försäkrade har underliggande missbruksproblem eller genomgår behandling på en annan klinik.

För att kunna fatta ett materiellt riktigt beslut så ska du alltså utreda omständigheterna i ditt ärende tills du har ett tillräckligt underlag.

M 20.5.2 Vad behöver du utreda?

För att en person ska ha rätt till sjukpenning måste vissa villkor vara uppfyllda. Vilka dessa är framgår av bestämmelserna om sjukpenning. De faktiska omständigheterna måste göra att villkoren är uppfyllda för att den försäkrade ska ha rätt till förmånen. Du behöver alltså utreda vissa omständigheter för att kunna bedöma rätten till sjukpenning.

För att bedöma om arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom behöver du utreda:

• om det rör sig om en sjukdom eller ett sjukdomsliknande tillstånd
• hur sjukdomen påverkar arbetsförmågan
• vilka arbetsuppgifter den försäkrade har

Utöver att bedöma arbetsförmågans nedsättning behöver du även ta ställning till om övriga förutsättningar för rätten till sjukpenning är uppfyllda. Det betyder att du även behöver utreda till exempel sjukpenninggrundande inkomst och försäkringstillhörighet. Utredningsansvaret omfattar alla villkor i de aktuella bestämmelserna, och inte bara arbetsförmågans nedsättning. I texten nedan avgränsas resonemanget till att endast omfatta bedömningen av arbetsförmågans nedsättning.

M 20.5.3 Avgör om du har tillräckligt underlag

För att avgöra om det finns ett tillräckligt underlag för bedömningen av arbetsförmågans nedsättning kan du arbeta i följande steg:

1. Gå igenom all tillgänglig information så att du får en uppfattning om omständigheterna i ärendet.
2. Använd din genomgång som stöd för att ta ställning till vilka omständigheter som är relevanta för bedömningen av arbetsförmågans nedsättning.
3. Granska informationen om dessa omständigheter. Det innebär att du granskar all tillgänglig information för respektive omständighet. Det kan vara information om den försäkrades sjukdomstillstånd, sjukdomstillståndets påverkan på hens arbetsförmåga och hens arbetsuppgifter.

Ta ställning till om underlaget är tillräckligt eller om du behöver hämta in ytterligare information. Om det fortfarande finns oklarheter i ärendet som skulle kunna påverka din bedömning behöver du fortsätta din utredning. Du har alltså inte ett tillräckligt underlag. Omvänt kan man säga att om du har klarlagt de faktiska omständigheterna så har du ett tillräckligt underlag.

Om du uppfyllt utredningsansvaret men underlaget ändå inte är tillräckligt för att du ska veta om den försäkrade uppfyller villkoren för att få ersättning kan du fatta ett beslut om avslag. Du kan till exempel upprepade gånger ha försökt få in de uppgifter som du behöver för att bedöma den försäkrades arbetsförmåga, men ändå inte fått in dem. Innan du fattat ett slutligt beslut om avslag måste du dock först underrätta den försäkrade om att Försäkringskassan överväger att fatta beslutet, och kommunicera de underlag som ligger till grund för beslutet. Beslutet om avslag fattar du med stöd av bestämmelserna i 27 kap. SFB

M 20.5.4 Vem vänder du dig till för att hämta mer information?

När du kommit fram till att du behöver hämta in mer information behöver du avgöra hur du ska hämta in den och av vem. Vem du ska vända dig till beror på vilken omständighet du behöver utreda:

• Uppgifter om kraven på den försäkrades arbete hämtar du från den försäkrade eller hens arbetsgivare.
• Uppgifter om den försäkrades sjukdom och hur den påverkar arbetsförmågan hämtar du från den försäkrade eller hälso- och sjukvården.

Tänk på att du många gånger kan vända dig till den försäkrade för att hämta in uppgifter. Hen kan ha information som är av betydelse för utredningen, till exempel om vilka medicinska utredningar eller anpassningar på arbetsplatsen som gjorts. Även om den försäkrades uppgifter i sig inte är tillräckliga och du behöver utreda ytterligare, så kan den försäkrades berättelse bidra till att du tydligare kan formulera vilken information som läkaren behöver komplettera med.

Läs mer

Läs mer i M 8.4 om hur du ska värdera medicinsk information kopplat till läkarintyg. Mer stöd i utredningsmetodik finns i handläggningsinstruktion sjukpenning.

M 20.5.5 Så gör du en bevisvärdering och en helhetsbedömning

När du ska bedöma om en person har rätt till sjukpenning behöver du utreda om, och i vilken omfattning, arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom. I denna bedömning är det inte sjukdomstillståndet i sig (att det finns en diagnos) som är avgörande, utan hur personens arbetsförmåga påverkas av sjukdomen.

Din utredning och bedömning baseras på uppgifter och bedömningar från andra aktörer, inklusive den sjukskrivande läkaren och den försäkrade själv. Det handlar om olika typer av underlag som uppgifter i ansökan, läkarintyg och uppgifter från arbetsgivaren och ibland tidigare intyg eller utlåtanden om arbetsförmågan, även från eventuella tidigare sjukpenningärenden och andra ärendeslag. Läkarintyget är ett centralt underlag i utredningen, men du ska göra en självständig helhetsbedömning av arbetsförmågans nedsättning på grund av sjukdom utifrån det samlade beslutsunderlaget.

Det är viktigt att komma ihåg att läkarintyget utgör ett bevismedel och att det även kan behövas annan utredning i ärendet för att beslutsunderlaget ska vara tillräckligt. För att kunna ta ställning till om rekvisitet för rätt till sjukpenning är uppfyllda så behöver du göra en bevisvärdering.

Beviskravet och fri bevisföring

Det är den som ansöker om en förmån som ska visa att förutsättningarna är uppfyllda. Försäkringskassan har också ett utredningsansvar. Beviskravet som ska uppfyllas i sjukpenningärenden är sannolikt. I sjukpenningärenden finns det ett bedömningsutrymme som möjliggör för dig som fattar beslut att väga in relevanta omständigheter i det enskilda fallet enligt tillämpliga författningar för att bedöma om den försäkrade har rätt till förmånen. Beroende på hur tydlig bevisningen är kan det finnas olika mycket att bedöma i det enskilda ärendet. Det är viktigt att komma ihåg att ärendet måste vara tillräckligt utrett för att bevisvärderingen ska kunna göras.

Läs mer

Läs mer om bedömningsutrymmet och Försäkringskassans utredningsansvar i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken.

Processen att värdera information och bedöma hur väl den förhåller sig till verkliga förhållanden utifrån rekvisiten och det angivna beviskravet kallas bevisvärdering, och är alltså det du gör när du bedömer om det är sannolikt att den försäkrades sjukdom sätter ner arbetsförmågan med minst en fjärdedel.

Läkarintyget är det bevismedel som i första hand ger dig information om den försäkrades arbetsförmåga och hur den påverkas av hens sjukdom. Fri bevisföring gäller i sjukpenningärenden. Det innebär att den försäkrade, utöver läkarintyget, kan lämna in vilken information hen önskar för att visa att rekvisiten är uppfyllda. På samma sätt gäller fri bevisprövning. Det innebär att du ska ta hänsyn till all information som finns i ärendet i din bevisvärdering.

Bevisvärdering som metod

När du har ett tillräckligt underlag ska du värdera informationen i underlaget – du ska göra en bevisvärdering.

Samla all information som finns om respektive omständighet som har betydelse för bedömningen av arbetsförmågans nedsättning. Det kan till exempel vara utredningen av sjukdomstillståndets påverkan på arbetsförmågan. Informationen kan komma från ansökan, läkarintyg, den försäkrades berättelse eller andra uppgifter som tillkommit under utredningen.

Värdera varje enskild uppgift som beskriver omständigheten. Det innebär att du bildar dig en uppfattning om sådant som vem som är uppgiftslämnare och hur hen fått kunskap eller kännedom om den information som hen lämnat (Läs mer om bevisvärdering i avsnitt 20.2).

När du ska bedöma om den försäkrade gjort sannolikt att hens arbetsförmåga är nedsatt till följd av sjukdom ska du värdera all relevant och tillgänglig information. Då är det viktigt att komma ihåg att underlagen har olika bevisvärde. Med bevisvärde menas hur säker du kan vara på att uppgiften speglar hur det faktiskt förhåller sig. Läkarintyg och medicinska underlag har generellt ett högt bevisvärde när det kommer till medicinska uppgifter och läkarens professionella bedömningar.

Men alla uppgifter i läkarintyget har inte per automatik ett högt bevisvärde. Hur läkaren har undersökt patienten (fysiskt, digitalt eller möte över telefon eller via exempelvis journalanteckningar) kan påverka vilka uppgifter läkaren kan intyga och därmed vilket bevisvärde du kan tillskriva uppgifterna. Om det till exempel beskrivs undersökningsfynd som normalt bara kan göras vid en fysisk undersökning och underlaget baseras på en telefonkontakt, kan det göra att bevisvärdet i uppgifterna minskar.

En läkares uppgifter om annat än medicinska uppgifter får inte ett högt bevisvärde bara för att det står i läkarintyget. Samma sak gäller uppgifter som den försäkrade själv har lämnat, de får inte ett högre bevisvärde bara för att de upprepas i läkarintyget. Ett sådant exempel är om den försäkrade angett att hen har en sömnstörning och att läkaren upprepat detta i intyget men att det i läkarens värdering och bedömning i övrigt saknas stöd för den försäkrades uppgift. Däremot har läkarens värdering och bedömning av den försäkrades uppgifter ett högt bevisvärde (jfr HFD 2022 ref 47).

Underlagens bevisvärde ska bedömas i ljuset av avsändarens uppdrag och profession. Du ska alltså ta hänsyn till vem som yttrar sig och om vad hen yttrar sig om, vilken kunskap eller expertis som hen har och hur hen har fått kännedom om den information som lämnas.

Den försäkrades uppgifter kan utgöra ett komplement till läkarintyget. Hen kan exempelvis lämna mer detaljerade uppgifter om sina aktivitetsbegränsningar. Om den försäkrade lämnar uppgifter som inte har stöd i de medicinska underlagen får uppgifterna generellt ett lågt bevisvärde vid den samlade bevisvärderingen. Detta innebär att den försäkrades uppgifter som regel inte kan stå för sig själva.

Helhetsbedömning

När du har avgjort vilket värde uppgifter i olika underlag har ska du väga samman dem i en helhetsbedömning för att avgöra om beviskravet sannolikt har uppnåtts.

Läs mer

(läs mer om helhetsbedömning i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken)

Uppgifter som är samstämmiga förstärker och samverkar som regel med varandra. Det sammanlagda bevisvärdet av två oberoende underlag som förstärker varandra är högre än värdet av de enskilda underlagen.

Motstridiga uppgifter kan motsatsvis medföra att bevisvärdet sänks. Att uppgifter är motstridiga innebär dock inte per automatik att sannolikhetskravet inte kan uppnås, utan bara att du behöver ta ställning till hur uppgifterna förhåller sig till varandra och motivera dina ställningstaganden. Vid värderingen behöver du ta hänsyn till hur de olika bevismedel förhåller sig till varandra.

Om de aktivitetsbegränsningar som framkommer i utredningen inte bedöms vara tillräckligt omfattande för att medföra att arbetsförmågan är nedsatt i förhållande till någon bedömningsgrund, har den försäkrade inte rätt till sjukpenning. Du behöver då inte värdera uppgifterna och ta ställning till om den försäkrade gjort uppgifterna om aktivitetsbegränsningarna sannolika.

Bedöm om omständigheterna sammantaget innebär att den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom i förhållande till aktuell bedömningsgrund.

M 20.6 Samarbete vid arbetsskada

Detta metodstöd är ett komplement till riktlinjerna (2006:06) Samarbete vid arbetsskada.

I handläggningen av sjukpenning ingår att informera försäkrade som kan ha rätt till ersättning från arbetsskadeförsäkringen i form av livränta eller sjukpenning alternativt rehabiliteringspenning. Det ingår också att informera försäkrade som kan ha rätt till sjukpenning enligt det statliga personskadeskyddet.

När kan det vara aktuellt med livränta?

Livränta kan vara aktuellt både för försäkrade som kan komma att vara sjukskrivna under minst ett år och för dem som på grund av sjukdomen eller skadan byter arbete eller arbetsuppgifter och därför får lägre inkomster. En försäkrad kan alltså ha rätt till livränta, även när hen inte längre kan få sjukpenning på grund av att arbetsförmågan inte bedöms vara nedsatt i normalt förekommande arbeten.

När kan det vara aktuellt med sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen?

Sjukpenning eller rehabiliteringspenning från arbetsskadeförsäkringen kan vara aktuellt för försäkrade som har nedsatt arbetsförmåga på grund av en arbetsskada, men som inte kan få ersättning från den vanliga sjukförsäkringen eftersom de inte är försäkrade för dessa förmåner.

När kan det vara aktuellt med sjukpenning enligt det statliga personskadeskyddet?

Sjukpenning enligt det statliga personskadeskyddet kan vara aktuellt för försäkrade som har nedsatt arbetsförmåga men som inte är försäkrade för sjukpenning enligt 6 kap. 6 § 3 p. SFB. Skadan eller sjukdomen måste omfattas av det statliga personskadeskyddet.

Det statliga personskadeskyddet omfattar bland annat

• den som genomgår en militär utbildning inom försvarsmakten som rekryt eller tjänstgör som frivillig inom totalförsvaret
• den som är häktad, intagen för vård i kriminalvårdsanstalt eller i ett hem som avses i LVU och i LVM
• den som har samhällstjänst eller ungdomstjänst eller intensivövervakas med elektronisk kontroll.

Läs mer

Du kan läsa mer om livränta och sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen i vägledning (2003:4) Förmåner vid arbetsskada och mer om det statliga personskadeskyddet i vägledning (2004:6) Statligt personskadeskydd.

Motverka osakliga könsskillnader i handläggningen

Det finns indikationer på att män och kvinnor behandlas olika i bedömningen av vad som är en arbetsskada, se Försäkringskassans kunskapsöversikt Spelar kön någon roll? Osakliga könsskillnader inom handläggning och beslut – en kunskapsöversikt (2014). Var därför uppmärksam på att du inte låter den försäkrades kön påverka din bedömning av om en sjukdom eller skada skulle kunna vara en arbetsskada.

Läs mer

Läs mer i M 20 om att motverka diskriminering i din handläggning.

M 20.6.1 Informera om möjligheten att ansöka om livränta

Om det finns indikationer på att den försäkrades sjukdom eller skada är en arbetsskada ska du fråga den försäkrade om detta så tidigt som möjligt i ärendet, till exempel i samband med att du utreder förutsättningarna för återgång i arbetet. Ställ frågan även om du vet att den försäkrade redan får livränta, eftersom livräntan kan vara beviljad för en annan skada. Hen kan också vilja ansöka om högre livränta för samma skada.

Om den försäkrade svarar ja på frågan och anser att sjukdomen eller skadan orsakats av hens arbete tar du ställning till om villkoren för att få livränta kan vara uppfyllda, det vill säga om den försäkrade kan antas göra en inkomstförlust på grund av att hen inte kan återgå i ordinarie arbete eller i ordinarie arbetsomfattning inom ett år.

Nedanstående talar för att villkoret kan vara uppfyllt:

• Läkaren anger i läkarintyget att

  • den försäkrade inte kommer att kunna återgå i nuvarande sysselsättning i samma omfattning som tidigare
  • det inte går att bedöma om den försäkrade kommer att kunna återgå i nuvarande sysselsättning i samma omfattning som tidigare
  • den försäkrade kommer att kunna återgå i nuvarande sysselsättning i samma omfattning som tidigare, men det finns uppgifter i ärendet som tyder på att det kommer ta mer än ett år.

• Den försäkrade

  • kan inte klara sitt vanliga arbete men har inte längre rätt till sjukpenning därför att hen bedöms klara ett annat arbete som normalt förekommer på arbetsmarknaden
  • ska omplaceras eller byta arbete på grund av skadan eller sjukdomen
  • ska påbörja arbetslivsinriktad rehabilitering för att kunna ta ett annat arbete
  • kan ha rätt till sjuk- eller aktivitetsersättning.

Om du kommer fram till att uppgifterna i ärendet talar för att villkoret kan vara uppfyllt ska du informera den försäkrade muntligt om möjligheten att ansöka om livränta.

M 20.6.2 När den försäkrade kan ha rätt till sjukpenning eller rehabiliteringspenning från arbetsskadeförsäkringen – begär serviceprövning

Arbetsskadeförsäkringen täcker upp för dem som har nedsatt arbetsförmåga på grund av en arbetsskada, men trots det inte kan få sjukpenning eller rehabiliteringspenning från sjukförsäkringen.

Det gäller försäkrade som

• saknar SGI
• saknar arbetstillstånd eller uppehållstillstånd med motsvarande verkan
• skadat sig eller blivit sjuka under deltagande i en utbildning med yrkesinslag
• skadat sig eller blivit sjuka under deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt program.

För den som utbildar sig eller deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program krävs också att det gått 180 dagar sedan sjukdomen visade sig eller skadan inträffade.

Fråga i samband med kommunicering

Om den försäkrade tillhör någon av dessa grupper, och du bedömer att arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom, frågar du om hen anser att sjukdomen eller skadan beror på en arbetsskada i samband med att du kommunicerar avslagsbeslutet. Ställ frågan muntligt.

Begär serviceprövning

Om den försäkrade anser att sjukdomen eller skadan beror på en arbetsskada ska du begära en serviceprövning. Se vidare i riktlinjerna (2006:06) Samarbete vid arbetsskada.

M 20.6.3 Samordning av rehabiliteringsinsatser för försäkrade med livränta

Det är du som ansvarar för att samordna rehabiliteringsinsatser för försäkrade med livränta. Du får en impuls från arbetsskadehandläggare när det är eller kan bli aktuellt med arbetslivsinriktad rehabilitering för en försäkrad som får livränta.

Samordning av rehabiliteringsinsatser för försäkrade med livränta ska handläggas i ett SJK_SAM. Ärendet ska hållas öppet så länge det finns en pågående livränta, även om du bedömer att den försäkrade av medicinska skäl inte kan börja arbetslivsinriktad rehabilitering eller måste avbryta en redan påbörjad rehabilitering.

Om du tar ställning till att det inte är aktuellt att påbörja eller lägga en planering för arbetslivsinriktad rehabilitering ska du göra följande:

• Bedöm vilket datum du tror att det kan vara aktuellt att på nytt ta ställning till om den försäkrade behöver arbetslivsinriktad rehabilitering.
• Lägg en bevakning i ärendet på det datumet.

Om du bedömer att det är aktuellt att planera för och påbörja en arbetslivsinriktad rehabilitering fortsätter du handläggningen genom att samordna arbetslivsinriktade åtgärder. Läs vidare i M 15 och M 20.

M 20.7 Identifiera ärenden där det kan vara aktuellt att byta sjukpenning eller rehabiliteringsersättning mot sjukersättning eller aktivitetsersättning

Försäkringskassan kan bevilja sjukersättning eller aktivitetsersättning till en försäkrad som har sjukpenning eller rehabiliteringspenning utan att den försäkrade har ansökt om det. Det framgår av 36 kap. 25 § SFB.

Som handläggare för sjukpenning och rehabilitering ansvarar du för att identifiera de ärenden där det kan vara aktuellt att utreda förutsättningarna för att bevilja sjukersättning eller aktivitetsersättning utan ansökan. Här kallar vi det för ett utbyte, eftersom man ska pröva om sjukpenningen kan bytas ut till sjukersättning eller aktivitetsersättning.

I det här avsnittet beskrivs

• vem som ansvarar för vad vid ett utbyte
• hur du identifierar ett ärende och hur du lämnar impuls
• vad du ska göra efter att du har lämnat impuls om ett utbyte.

I avsnitt M 20.7 beskrivs förutsättningarna för att lämna impuls om utbyte.

Eftersom det är flera olika yrkesroller som är ansvariga för utredning och beslut om sjukersättning och aktivitetsersättning, skriver vi här den som handlägger sjukersättning eller aktivitetsersättning i stället för att ange den specifika yrkesrollen.

M 20.7.1 Vem ansvarar för vad vid ett utbyte?

Som handläggare för sjukpenning ansvarar du för att identifiera de ärenden som kan vara aktuella för utbyte. Den som handlägger sjukersättning eller aktivitetsersättning ansvarar för att ta ställning till om det är aktuellt att utreda förutsättningarna för att byta ut sjukpenningen. Om det är aktuellt kommer den som handlägger sjukersättning eller aktivitetsersättning att göra det som eventuellt kvarstår av utredningen.

Läs mer

Läs mer om utbyte i vägledning (2013:1) Sjukersättning och vägledning (2013:2) Aktivitetsersättning.

M 20.7.2 Att identifiera aktuella ärenden

Att identifiera ärenden där det kan vara aktuellt att utreda förutsättningarna för att bevilja sjukersättning eller aktivitetsersättning görs inte vid någon fast tidpunkt utan kan ske när som helst, även tidigt i sjukfallet.

För att kunna identifiera dessa ärenden behöver du ha en väl underbyggd utredning. Det är en förutsättning för att du ska kunna ta ställning till om det finns några rehabiliteringsmöjligheter eller någon prognos för när den försäkrade kan få tillbaka sin arbetsförmåga.

Läs mer

Läs mer om utredningsansvar i avsnitt M 20.4.

M 20.7.3 Att lämna en impuls

Innan du lämnar en impuls om utbyte ska du dokumentera följande i sjukpenningärendet:

• att det kan vara aktuellt att utreda förutsättningarna för att byta ut sjukpenning till sjukersättning eller aktivitetsersättning
• att du lämnar en impuls till sjukersättning eller aktivitetsersättning.

Du skapar sedan ett SE_PRN-ärende om det gäller sjukersättning och ett AE_PRN- ärende om det gäller aktivitetsersättning. Det är viktigt att klassificera PRN-ärendet som ”Identifierat utbytesärende” och dokumentera i ärendet att det kan vara aktuellt att utreda om det finns förutsättningar för att byta till sjukersättning eller aktivitetsersättning.

Eftersom du endast har lämnat en impuls och det är osäkert om det kommer att bli någon utredning, behöver du inte informera den försäkrade i detta skede.

Efter att du har lämnat en impuls

När den som handlägger sjukersättning eller aktivitetsersättning får din impuls kommer hen att börja med att analysera och värdera underlaget i sjukpenningärendet för att ta ställning till om det finns förutsättningar att fortsätta utredningen mot ett utbyte. Om det är aktuellt kommer hen att informera den försäkrade om att ett utbyte utreds och vad det innebär.

Även om du har lämnat en sådan här impuls är du fortfarande ansvarig för att handlägga sjukpenningärendet. Det betyder att du löpande fortsätter att bedöma rätten till sjukpenning och värdera information och impulser som kan påverka behovet av rehabilitering.

Om du får in uppgifter som skulle kunna påverka bedömningen av om det är aktuellt med ett utbyte ska du informera den som handlägger sjukersättning eller aktivitetsersättning. Du dokumenterar i PRN-ärendet vilken typ av uppgift eller underlag som har kommit in och hänvisar till sjukpenningärendet. Tänk på att du endast ska dokumentera att uppgiften kommit in och inte din bedömning av hur den påverkar förutsättningarna för ett utbyte.

Om det är aktuellt att utreda ett utbyte

Om den som handlägger sjukersättning eller aktivitetsersättning kommer fram till att det är aktuellt att utreda utbyte kommer hen att hämta in de uppgifter som behövs för att få ett tillräckligt beslutsunderlag.

Om utredningen leder till att den försäkrades sjukpenning byts ut till sjukersättning eller aktivitetsersättning kommer handläggaren att dokumentera det i sjukpenningärendet.

Om det inte är aktuellt att utreda ett utbyte

Om den som handlägger sjukersättning eller aktivitetsersättning kommer fram till att det inte är aktuellt att utreda utbyte, kommer hen att dokumentera motiveringen till sitt ställningstagande i såväl sjukpenningärendet som PRN-ärendet samt avsluta PRN- ärendet. Det kan ske både tidigt i analysen och senare under utredningens gång.

Tänk på att du även ska ta del av den eventuella utredning som har gjorts av den som handlägger sjukersättning eller aktivitetsersättning. Den är ett stöd för dig när du ska planera din fortsatta handläggning. Beroende på vad som har kommit fram i utredningen kan omständigheterna i ärendet ha ändrats och du behöver ta ställning till om det behövs en ny planering för att utreda förutsättningarna för återgång i arbete.

M 20.8 Förutsättningar för att lämna impuls om utbyte

Här beskrivs översiktligt de regelverk du behöver känna till när du tar ställning till om det finns förutsättningar för att lämna impuls om utbyte, vilka uppgifter du behöver hämta in och hur du bedömer rehabiliteringsmöjligheterna.

Villkoren för sjukersättning och aktivitetsersättning skiljer sig åt, och därför behöver olika förutsättningar vara uppfyllda för att du ska kunna lämna impuls om utbyte till sjukersättning respektive aktivitetsersättning.

Du behöver säkerställa att din utredning är tillräcklig innan du kan lämna impuls om utbyte. Om något är oklart i din utredning, exempelvis att du inte fått kompletterande information som du behöver för att kunna klarlägga om rehabilitering kan förbättra arbetsförmågan, ska du inte lämna impuls om utbyte. Du behöver då i stället fortsätta din utredning, det vill säga försöka klarlägga den omständigheten.

Om förutsättningar som beskrivs nedan är uppfyllda ska du lämna en impuls om utbyte.

Villkoren för att ha rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning är fler än förutsättningarna för att lämna impuls om utbyte. Du ska inte bedöma om den försäkrade uppfyller villkoren för att beviljas sjukersättning eller aktivitetsersättning. Det gör i stället den som är ansvarig för handläggningen av sjukersättning eller aktivitetsersättning i samband med att du lämnar en impuls.

Läs mer

Du kan läsa mer om sjukersättning i vägledning (2013:1) Sjukersättning och om aktivitetsersättning i vägledning (2013:2) Aktivitetsersättning.

M 20.8.1 Om rehabilitering pågår eller planeras

Som handläggare för sjukpenning ansvarar du löpande för att se till att den försäkrades behov av rehabilitering blir klarlagt och för att samordna de insatser som hen behöver för att få tillbaka sin arbetsförmåga. Rehabilitering kan handla om arbetsträning, arbetsförberedande insatser eller planerade medicinska åtgärder som gör att den försäkrade antingen kan få tillbaka eller öka arbetsförmågan.

När den försäkrade behöver, eller deltar i, medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering finns vanligtvis inga förutsättningar att lämna impuls om att utreda ett utbyte. Men om du under rehabiliteringens gång bedömer att åtgärderna inte kommer förbättra arbetsförmågan kan du lämna impuls om utbyte. Det finns nämligen inte något krav på att rehabiliteringen ska ha slutförts. För att kunna göra en sådan bedömning ska din utredning tydligt visa att de pågående eller planerade åtgärderna inte kommer att förbättra den försäkrades förutsättningar att få tillbaka sin arbetsförmåga.

M 20.8.2 Utbyte till aktivitetsersättning för den som är mellan 19 och 29 år

En försäkrad kan få aktivitetsersättning från och med juli det år då hen fyller 19 år och längst till och med månaden före den månad då hen fyller 30 år.

Du ska lämna impuls om utbyte till aktivitetsersättning om den försäkrade är mellan 19 och 29 år och du bedömer att

• arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel mot ett normalt förekommande arbete på grund av sjukdom
• arbetsförmågan inte kan förbättras med medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering inom ett år, och det gäller även i anpassade arbeten och subventionerade anställningar.

Det är även möjligt för personer som är mellan 19 och 29 år att beviljas hel sjukersättning. Men eftersom det är ovanligt när personen har sjukpenning beskrivs inte den situationen i det här metodstödet.

M 20.8.3 Utbyte till sjukersättning för den som är 30 år eller äldre och inte omfattas av äldrereglerna för sjukersättning

En försäkrad kan få sjukersättning från och med den månad då hen fyller 30 år (undantagsvis även mellan 19 och 29 år, vilket beskrivs ovan) och längst till och med månaden före den månad då hen fyller 66 år. För vissa försäkrade är den övre åldersgränsen månaden före den månad då hen fyller 65 år, läs mer i vägledning (2013:1) Sjukersättning.

För den som är över 30 år och inte omfattas av äldrereglerna för sjukersättning ska du lämna impuls om utbyte till sjukersättning om du bedömer att

1. arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel mot ett normalt förekommande arbete på grund av sjukdom
2. arbetsförmågan inte kan förbättras med medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering, och det gäller även anpassade arbeten och subventionerade anställningar.

M 20.8.4 Utbyte till sjukersättning för den som omfattas av äldrereglerna för sjukersättning

Förutsättningar för att lämna impuls om utbyte för försäkrade som omfattas av äldrereglerna för sjukersättning

Inom sjukersättning finns särskilda regler för personer som är äldre, de så kallade äldrereglerna för sjukersättning. För personer som omfattas av dessa regler behöver du utreda och bedöma rehabiliteringsmöjligheterna mot en snävare arbetsmarknad än för personer som inte omfattas av äldrereglerna för sjukersättning.

För en försäkrad som omfattas av äldrereglerna för sjukersättning ska du lämna impuls om utbyte om

• den försäkrade har sjukpenning, sjukpenning i särskilda fall, rehabiliteringspenning eller rehabiliteringspenning i särskilda fall
• du bedömer att hens arbetsförmåga inte kan förbättras med medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering i ett sådant arbete som den försäkrade har erfarenhet av de senaste 15 åren, eller i annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade.

Förutsättningar för att omfattas av äldrereglerna för sjukersättning

Först ska du bedöma om den försäkrade omfattas av äldrereglerna för sjukersättning. För att omfattas av äldrereglerna ska två kriterier vara uppfyllda: ålder och erfarenhet av arbete. Det framgår av 33 kap. 10 § a § första stycket SFB.

Ålder

Det första kriteriet som måste vara uppfyllt är att den försäkrade ska ha högst fem år kvar till åldern då hen inte längre kan få sjukersättning. Det betyder att en försäkrad kan få sin rätt till sjukersättning prövad enligt äldrereglerna från och med månaden före den månad när hen fyller 61 år. För vissa försäkrade är åldersgränsen från och med månaden före den månad när hen fyller 60 år, läs mer i vägledning (2013:1) Sjukersättning.

Erfarenhet av arbete

Det andra kriteriet som måste vara uppfyllt är att den försäkrade ska har erfarenhet av sådant arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. Detta gäller både försäkrade som för tillfället är arbetslösa och försäkrade som har arbete.

Arbete som den försäkrade har erfarenhet av omfattar samtliga normalt förekommande arbeten som den försäkrade har haft någon gång under de senaste 15 åren. Det kan vara heltidsarbete, deltidsarbete, anställning eller egen verksamhet. Det går inte att precisera närmare hur lång tid ett arbete ska ha pågått för att den försäkrade ska anses ha erfarenhet av det, utan det måste bedömas med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall.

Tidsperioden om 15 år räknas bakåt från den månad då du börjar utreda om den försäkrade har erfarenhet av normalt förekommande arbete. Om en sådan utredning inte leder till ett utbyte och du påbörjar en ny utredning vid ett senare tillfälle, räknas femtonårsperioden bakåt från och med detta senare tillfälle.

När du utreder om den försäkrade har erfarenhet av normalt förekommande arbete de senaste 15 åren kan du hämta in information från den försäkrade eller andra.

Du behöver uppgifter om

• vilket arbete eller vilka arbeten den försäkrade haft
• arbetsgivarens eller arbetsgivarnas namn
• den försäkrades anställningsform (för att kunna ta ställning till om det rör sig om ett normalt förekommande arbete)
• hur länge den försäkrade arbetade inom respektive arbete.

Annat lämpligt arbete som är tillgängligt

Om den försäkrade omfattas av äldrereglerna för sjukersättning behöver du också utreda om det finns något annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade. Skälet till det är att arbetsförmågan för den som omfattas av äldrereglerna för sjukersättning bedöms mot sådant normalt förekommande arbete som hen har erfarenhet av eller annat lämpligt arbete som är tillgängligt för hen. Det framgår av 33 kap. 10 a § första stycket 2 SFB.

Annat lämpligt arbete syftar bland annat på olika typer av subventionerade anställningar, som till exempel anställningar med lönebidrag, arbeten på Samhall eller andra skyddade eller särskilt anpassade arbeten.

Att ett arbete är tillgängligt för den försäkrade innebär antingen att den försäkrade redan har ett arbete eller att det finns ett konkret erbjudande om ett lämpligt arbete antingen hos arbetsgivaren eller hos en annan arbetsgivare. En situation där arbete kan anses vara tillgängligt kan uppstå exempelvis om en försäkrad har erbjudits en anställning inom Samhall.

Läs mer

Läs mer om de särskilda reglerna om sjukersättning till äldre i vägledning (2013:1) Sjukersättning.

M 20.9 Fråga om erfarenheter av våld

Det här metodstödet beskriver

• hur du kan ställa frågor om erfarenheter av våld när du utreder behovet av rehabilitering och förutsättningarna för återgång i arbete
• hur du ska agera om du identifierar erfarenheter av våld
• vilket stöd som finns för den som är eller har varit utsatt för våld och för den som utsätter andra för våld.

Det finns ett kunskapsunderlag som ger dig fördjupad kunskap och är bra att känna till när du ska ställa frågor om våld. Det finns också en åtgärdskarta som övergripande visar hur du ska agera om du identifierar erfarenheter av våld. Du hittar dem på Försäkringskassans intranät.

M 20.9.1 Vad är våld?

På Försäkringskassan utgår vi från en definition av våld som inbegriper fysiskt, psykiskt, sexuellt, materiellt, ekonomiskt och latent våld samt försummelse. Våld inkluderar såväl mäns våld mot kvinnor som våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck, sexuellt våld oavsett relation till gärningspersonen samt prostitution och människohandel. Läs mer om de olika våldsformerna i kunskapsunderlaget.

M 20.9.2 Varför ska du fråga om våld?

Genom att bli bättre på att upptäcka våld och agera på signaler om våld i nära relationer kan myndigheter som Försäkringskassan bidra till att förhindra dödsfall, allvarliga skador och lidande. Försäkringskassan har därför beslutat att frågor om våld ska ställas i alla ärenden där vi ska utreda förutsättningarna för återgång i arbete och i ärenden där det finns indikation om våld.

Din kontakt med den försäkrade är också en viktig möjlighet att identifiera ohälsa kopplat till erfarenheter av våld, eftersom det kan vara en bidragande och dold orsak till sjukskrivning. Att ställa frågor om erfarenheter av våld är en förutsättning för att kunna utreda en persons möjligheter att återgå i arbete.

M 20.9.3 I vilka ärenden ska du ställa frågor om våld?

Du ska alltid ställa frågor om våld

• i alla ärenden där du ska utreda förutsättningarna för återgång i arbete
• i alla ärenden där det finns indikationer på erfarenheter av våld.

M 20.9.4 Hur kan du ställa frågor om våld?

Här följer några generella råd när du ska ställa frågor om våld. Ha gärna dessa råd i bakhuvudet, men det är du själv som avgör hur du väljer att tillämpa dem i handläggningen.

Lyssna aktivt

Tänk på att alla inte har förståelse för eller kan sätta ord på sina erfarenheter av våld. Det gäller såväl kvinnor som män. Lyssna aktivt och var uppmärksam på vad den försäkrade berättar.

Förklara varför du ställer frågor

Att förklara varför du ställer frågor om våld kan bidra till att skapa ett tryggt samtalsklimat som underlättar för den försäkrade att berätta om sina egna erfarenheter. Även om den försäkrade väljer att inte berätta så kan du, genom dina frågor, bidra till att hen vid ett senare tillfälle kan berätta för dig eller till exempel hälso- och sjukvården om sina erfarenheter av våld.

Ställ öppna frågor

När du frågar bör du använda öppna frågor. En öppen fråga har inte givna svarsalternativ, utan ger utrymme för den försäkrade att med egna ord berätta om sina upplevelser. Slutna frågor kan sedan vara användbara som uppföljande frågor när en person väl börjar berätta om sina erfarenheter. Tänk på att många av de som har erfarenheter av våld kanske inte tänker på våldet som de varit med om som misshandel eller övergrepp. Det gäller både den som utsatts och den som utsätter någon för våld.

Undvik att värdera

Det är viktigt att inte ifrågasätta den försäkrades berättelse och att inte heller värdera den, vare sig positivt eller negativt. Undvik värderande omdömen om såväl våldsutövaren som den våldsutsatta, eftersom det ofta handlar om personer som står varandra nära.

Säkerställ att den försäkrade kan prata enskilt

I regel bör du bara fråga om våld när du är ensam med den försäkrade. Om samtalet sker per telefon behöver du säkerställa att hen har möjlighet att prata enskilt. Personer som utsätts för våld är ofta isolerade och övervakade av den våldsutövande parten. Att någon alltid har med en närstående på möten, att den närstående sköter kontakterna eller är närvarande vid telefonsamtal kan vara signaler på begränsad frihet. Om du ska skicka hem dokumentation från till exempel ett möte behöver du försäkra dig om att den försäkrade kan ta emot sin post utan att någon annan kan ta del av innehållet.

Anlita tolk vid behov

Tänk på att alltid anlita en tolk om språkstöd behövs för att genomföra samtalet eller mötet. Generellt sett är det olämpligt att använda någon nära anhörig eller nära vän som tolk, eftersom det kan vara svårt för den försäkrade att tala obehindrat med en anhörig i närheten.

Läs mer

Läs mer om ombud, fullmakt och tolk i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken.

Kontakta Rättsavdelningen för råd i situationer där den försäkrade har en anhörig med fullmakt eller god man och du misstänker att hen är utsatt för våld.

M 20.9.5 Olika sätt att fråga om våld

Frågorna i det här avsnittet är exempel på hur du kan prata om våld med den försäkrade. De kan ställas i telefonsamtal eller i personligt möte. Börja med att ställa generella frågor. Utifrån de svar du får och hur du uppfattar situationen kan du ställa mer specifika frågor.

Syftet med dessa frågor är att du ska skapa dig en bild av situationen och vid behov ställa relevanta följdfrågor. Du kan använda ett fåtal av frågorna eller flera av dem. Ibland kan du behöva ställa frågor om våld vid mer än ett tillfälle. Relationer där det förekommer våld tenderar att ha bättre och sämre perioder, och det är troligare att personen vill berätta om sin situation i en sämre period. Ett sätt att inleda samtalet är att fråga om den försäkrades familj, hur relationen är med dem och om hen bor tillsammans med någon. Du kan också fråga om den försäkrade känner ett stöd hemma och be hen beskriva hur det stödet ser ut.

Här nedan finns en enkel modell som stöd för dig i hur du ska tänka kring de olika stegen när du ska fråga och agera vid erfarenheter av våld.

1. Fråga om erfarenheter av våld i alla ärenden där du utreder förutsättningarna för återgång i arbete eller där du har indikationer på erfarenheter av våld.
2. Ställ generella frågor om erfarenhet av våld.
3. Avgör om det är aktuellt att ställa mer specifika eller slutna frågor om erfarenhet av våld.
4. Avgör hur du går vidare, det vill säga om du kan hänvisa till stödinsatser eller om det är aktuellt med samordning med andra aktörer.

I det här avsnittet kommer först exempel på generella frågor som du kan ställa. Därefter kommer exempel på mer specifika frågor utifrån olika situationer. Avslutningsvis så finns några exempel på det som kallas för slutna frågor.

Exempel på generella frågor

• Vi har börjat fråga alla om egna erfarenheter av våld eftersom vi vet att det kan påverka hälsan. Hur är det för dig?
• Försäkringskassan har ett uppdrag att upptäcka och förebygga våld, har du varit med om något som kan påverka ditt mående/livssituation?
• Försäkringskassan har ett uppdrag att upptäcka och förebygga våld. Vi har därför börjat fråga alla om egna erfarenheter av våld eftersom vi vet att det påverkar hälsan och kan ha en koppling till sjukskrivning. Hur är det för dig?
• Är det okej att vi pratar om hur du har det hemma? Hur upplever du relationen till din partner/annan närstående/tidigare partner nu när du är sjukskriven? Vi frågar eftersom något som påverkar hälsan kan vara om man till exempel har erfarenheter av våld.

Efter att du har ställt generella frågor ska du avgöra om det är aktuellt att ställa mer specifika frågor utifrån den försäkrades situation. Det innebär att du ställer frågor om pågående och tidigare erfarenhet av att vara utsatt för våld eller att utöva våld. Nedan finns exempel på frågor som kopplar till olika situationer.

Tänk på att om du känner oro för eventuella barn som bor med den försäkrade ska du göra en orosanmälan. Misstänker du att ett barn har utsatts för brott ska du även göra en anmälan till Polisen. Läs mer i riktlinje (2016:02), Anmälan till socialtjänsten eller polisen vid misstanke om att barn far illa.

Exempel på mer situationsspecifika frågor

Frågor om barns utsatthet

• Har ni barn hemma? Hur tror du att de upplever det som sker mellan dig och din partner?
• Har dina barn hört, sett eller upplevt våld hemma?

Frågor om tidigare erfarenheter

• Att ha erfarenheter av våld, både som barn och som vuxen, kan leda till ohälsa senare i livet, även om man själv kanske känner att man gått vidare. Har du några tidigare erfarenheter av våld som kan påverka din hälsa och dina förutsättningar för att börja arbeta igen?

Frågor om utsatthet

• Du verkar bekymrad över din partner/annan närstående/tidigare partner, kan du berätta mer om det?
• Har du någon gång känt att din partner/annan närstående/tidigare partner hindrar dig från att göra saker som är viktiga för dig (som att gå i skolan, arbeta, träffa vänner eller familj)?
• När jag lyssnar på dig så uppfattar jag det som att du verkar orolig över din relation/din partner/din familj. Vill du berätta lite om det?
• När jag lyssnar på det du säger hör jag tecken som jag känner igen från personer som har erfarenheter av att bli utsatta för våld. Skulle du vilja berätta mer om det som har hänt? Är det någon som har gjort dig illa?
• Känner du dig ibland övervakad eller misstänkliggjord av din partner/någon anhörig/några anhöriga?
• Brukar ni vara osams och bråka? Blir du någonsin rädd?
• Har du möjlighet att delta i arbetsträning/arbetslivsinriktad rehabilitering? Finns det någon eller något i din omgivning som skulle hindra att rehabiliteringen/arbetsträningen går bra?

Frågor om att utöva våld

• Är du bekymrad för hur ni har det i er relation?
• Har du någon gång i närtid gjort eller sagt saker till din partner som du sedan ångrat?
• Har du känt att du riskerat att skada någon du älskar?
• Händer det att du blir arg på din partner?
• Upplever du det som jobbigt när din partner gör saker utan dig eller går ut själv?
• Har du känt dig svartsjuk på ett sätt som blivit jobbigt för dig och din partner?
• Har du vid något tillfälle begränsat din partner/någon anhörig eller använt kontroll mot någon närstående?
• Har ett gräl någon gång gått över till fysiskt våld? Om det är så, så är du inte ensam om det och det finns hjälp att få. Vill du få hjälp att komma i kontakt med någon som kan hjälpa dig med detta?

Exempel på slutna frågor

Om du märker att den försäkrade tvekar eller har svårt att berätta om sin utsatthet kan det vara aktuellt att ställa direkta frågor. Här följer exempel på frågor om situationer som kan vara vanliga i relationer där det förekommer våld.

• Har din partner ofta frågat dig vad du gör när du inte är hemma?
• Har din partner varnat dig för att berätta om saker som hen har gjort?
• Händer det att din partner skrikit högt eller slagit i dörrar?
• Blir din partner irriterad över att du träffar vänner eller familj?
• Är din partner svartsjuk, brukar du bli anklagad för otrohet?
• Har det hänt att din partner hotat att skada dina/era djur?
• Har du blivit utsatt för någon form av psykiskt övergrepp? Till exempel att någon har kränkt eller trakasserat, kontrollerat, hotat dig, förstört saker eller kontrollerat din ekonomi?
• Har din partner någonsin tvingat dig att utföra sexuella handlingar som du inte har velat själv?
• Har din partner hotat att skada dig eller någon i din familj?
• Har din partner hotat att skada sig själv?
• Har din partner någonsin fysiskt skadat eller hållit fast dig mot din vilja?

M 20.9.6 Att vidta åtgärder och hänvisa till stödinsatser

Om du har fått reda på att den försäkrade har erfarenhet av våld ska du

• informera den försäkrade om var hen kan få stöd
• hämta in samtycke om att delge information till andra
• ta kontakt med relevant aktör (om samtycke finns).

På alla kontor ska det finnas kontaktlistor med telefonnummer till lokala aktörer som är relevanta när man upptäcker att någon har erfarenheter av våld.

Du behöver ha ett samtycke från den försäkrade för att kunna delge information till andra. Men om den försäkrade inte vill lämna samtycke kan du alltid informera om var hen kan få stöd. Försäkringskassan kan aldrig lösa situationen åt den försäkrade, men vi kan bidra till att en process sätts igång hos individen som längre fram leder till en förändring.

Aktörer har olika ansvar och möjligheter

Det är viktigt att se att olika samhällsinstanser har olika ansvar och olika möjligheter. Ett första steg är att ta reda på vilka kontakter den försäkrade redan har så att du kan hänvisa vidare. De primära aktörerna som du kan kontakta och vid behov samordna med, förutsatt att du har samtycke från den försäkrade, är hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Du kan även hjälpa till i kontakten med en jourverksamhet. Om du känner oro för eventuella barn som bor med den försäkrade ska du göra en orosanmälan.

Informera den försäkrade om att

• hälso- och sjukvården ansvarar för att erbjuda vård och rehabilitering samt dokumentera skador
• polisen ansvarar för att utreda brott samt eventuellt behov av personskydd
• socialtjänsten har i uppdrag att informera personen om det stöd och skydd som finns att erbjuda i kommunen.

Det är också viktigt att berätta att kommunen även kan erbjuda hjälp till våldsutövare och att socialtjänsten inleder en utredning när en person önskar stöd och hjälp. Det är viktigt att tydliggöra att utredning och erbjudande av insatser till vuxna personer enligt socialtjänstlagen bygger på frivillighet.

Det finns en rad stödverksamheter som det kan vara aktuellt att informera den försäkrade om. I kunskapsunderlaget finns en lista och beskrivning av dem.

M 20.9.7 Dokumentation

När du får eller lämnar uppgifter över telefon eller vid personligt möte ska du dokumentera de uppgifter som kan ha betydelse för ärendet. Att ställa frågor om erfarenheter av våld är en del av din utredning av vilka förutsättningar den försäkrade har för att kunna återgå i arbete. Därför ska informationen dokumenteras. Du ska dokumentera

• att du har ställt frågor om våld, den försäkrades svar och eventuell information om de stödverksamheter som den försäkrade har kontakt med
• att du har informerat den försäkrade om var hen kan få stöd (om det är aktuellt)
• de ställningstaganden om handläggningen som du gör i ett ärende, exempelvis om du behöver kontakta vården eller annan part för att samordna rehabiliterande insatser.

Observera att all dokumentation ska vara objektiv och fri från värderingar. Detaljerade uppgifter om brottsliga handlingar har som huvudregel inte betydelse för ärendet. Anmälningar till socialtjänsten eller polisen ska inte dokumenteras i ärendet.

Läs mer

Läs mer om dokumentation i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken.

M 20.10 SASSAM-kartläggning

Metodstödet beskriver hur du som handläggare ska göra när du bedömt att det behövs en SASSAM-kartläggning i ett ärende.

SASSAM står för Strukturerad Arbetsmetodik för Sjukfallsutredning och SAMordnad rehabilitering. Det är den utredningsmetod som Försäkringskassan i första hand använder.

SASSAM-metoden bygger på delaktighet och struktur. Metodens centrala del är SASSAM-kartan. I dialog med den försäkrade kartläggs och analyseras hinder och möjligheter för att återgå i arbete. SASSAM-kartan omfattar individfaktorer, omgivnings- faktorer och motivation.

SASSAM-kartan tas fram vid ett personligt möte med den försäkrade. Den ger en bild av den försäkrades situation och blir en del i beslutsunderlaget för den fortsatta handläggningen. SASSAM-kartläggningen ska genomföras sammanhållet, vid ett eller eventuellt ytterligare något tillfälle.

Kartläggningen ska hjälpa dig som handläggare att ta ställning till hur du ska handlägga ärendet i fortsättningen. Om det behövs och är möjligt, ska den också leda fram till en planering för återgång i arbete, med eller utan rehabiliteringsåtgärder.

M 20.10.1 Formulera syfte

Syftet är en förutsättning för att kartläggningen ska kunna ligga till grund för planeringen av ärendets fortsatta handläggning. Det ska klart framgå vilken eller vilka frågeställningar som kartläggningen ska ge svar på.

En SASSAM-kartläggning ska vara anpassad till det aktuella ärendet. Det betyder att kartläggningens omfattning kan variera från fall till fall. Utredningen ska inte omfatta mer än vad som behövs för att göra en plan för ärendets fortsatta handläggning.

M 20.10.2 Informera och kalla den försäkrade

För att det ska bli ett bra möte är det viktigt att den försäkrade är införstådd med syftet med kartläggningen. Det är därför lämpligt att du kontaktar hen per telefon. Skicka sedan ett informationsbrev som bekräftar det avtalade mötet. En bilaga till brevet bör innehålla ett antal kartläggningsfrågor. Med hjälp av dessa kan den försäkrade i lugn och ro förbereda sig för mötet. I brevet ska det även stå att den försäkrade ska ta med legitimation till mötet. Om det inte är möjligt att få kontakt med den försäkrade per telefon skickar du i stället ett brev. I brevet föreslår du ett mötesdatum, berättar om syftet med mötet och hur lång tid som är avsatt för detta.

M 20.10.3 Förbered mötet

Ett bra möte förutsätter att båda parter är väl förberedda. Läs därför igenom handlingarna i ärendet och gör noteringar om innehållet i mittfältet på SASSAM-kartan. Genom dessa noteringar visar du vilken information Försäkringskassan har. Den försäkrade kan då ta ställning till om uppgifterna stämmer och är aktuella.

M 20.10.4 Genomförande av mötet

Om det är första gången du träffar den försäkrade inleder du mötet genom att be hen visa legitimation.

Sedan beskriver du följande för den försäkrade:

• Syftet med mötet – vad ska uppnås?
• Försäkringskassans uppdrag och handläggarens roll. Beskriv vårt ansvar under sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen men även vårt uppdrag om att förebygga sjukskrivning.
• SFB:s villkor, den försäkrades rättigheter och skyldigheter och vad tidpunkterna i rehabiliteringskedjan innebär. Berätta om alternativ till sjukskrivning, vad som kan bidra till hens återgång i arbete och vilka förmåner som hen kan få under tiden.

Använd sedan SASSAM-kartan som stöd i samtalet. Förklara och beskriv rubrikernas innebörd och betydelsen för arbete och arbetsförmåga. Det är den försäkrade som avgör om hen har någon information att lämna under respektive rubrik. Utrymmet i rutorna är begränsat för att dokumentationen ska vara kortfattad.

Låt den försäkrade fritt beskriva sitt tillstånd och konsekvenserna av detta. Fråga om oklarheter, men undvik att ifrågasätta. Använd öppna frågor som kräver lite mer omfattande beskrivning, till exempel: Hur tänker du kring detta? Hur ser du på…? Kan du berätta mer om …? Hur vill du beskriva…? Tänk på att formulera lämpliga frågor för att undvika att ställa frågor baserat på stereotypa föreställningar utifrån exempelvis kön, ålder eller etnisk tillhörighet.

SASSAM-kartläggningen är ett bra tillfälle för dig att uppmärksamma och ställa frågor om erfarenheter av våld.

Läs mer

Läs mer i avsnitt M 20.5.

Den försäkrades motivation och förändringsvilja har stor betydelse för planeringen av den fortsatta handläggningen. Det är viktigt att ta reda på vad den försäkrade vill och tror sig kunna klara av. Därför är det viktigt att ge den försäkrade utrymme att själv beskriva sina förväntningar och farhågor. Dialogen ska fokusera på framtiden.

Till sist sammanfattar du och den försäkrade tillsammans vad som kommit fram under mötet. Detta är viktigt för att undvika missförstånd.

Tänk på att redan under mötet fråga hur den försäkrade vill ta del av SASSAM-kartan för kännedom och godkännande. Du vet inte vem som öppnar posten hemma hos den försäkrade och det kan ha kommit fram uppgifter om till exempel våldsutsatthet som hen inte vill att andra ska se. Ett alternativ kan i en sådan situation vara att erbjuda den försäkrade att komma in på ett servicekontor för att ta del av SASSAM-kartan.

M 20.10.5 Efter mötet

Efter mötet för du över uppgifterna till den digitala SASSAM-kartan som finns i HAPO. Skicka sedan en kopia till den försäkrade för kännedom och godkännande.

När utredningen är klar gör du en planering av den fortsatta handläggningen. Om du ska ta fram en plan för återgång i arbete sammanställer du de åtgärder som behövs för att den försäkrade så snart som möjligt ska kunna återgå i arbete i en ”Plan för återgång i arbete/rehabiliteringsplan”.

M 20.11 Utredning med arbetsgivaren

Det här metodstödet handlar om hur du som handläggare gör när du behöver information från en arbetsgivare.

Arbetsgivaren ansvarar för att det finns en organisation för arbetsanpassning på arbetsplatsen och för att rutinerna för detta är kända på arbetsstället (Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbetsanpassning 2020:5).

Det är också arbetsgivaren som ansvarar för att ta fram en plan för återgång i arbete och genomföra de åtgärder på arbetsplatsen som behövs för att den försäkrade ska kunna återgå i arbete hos arbetsgivaren. Om du behöver information om vilka möjligheter det finns att anpassa den försäkrades arbetsplats, arbetsuppgifter eller arbetsgivarens planering för den försäkrade, kontaktar du hens närmaste chef.

När du kontaktar arbetsgivaren kan du också få en indikation på om de verkar ha kunskap om sjukförsäkringen och om rehabilitering. Arbetsgivares kunskaper om vad de förväntas göra och hur sjukförsäkringen fungerar kan nämligen variera, och de kan behöva information från dig för att kunna fullgöra sitt anpassnings- och rehabiliteringsansvar. Därför är det viktigt att du tidigt har en bra dialog med arbetsgivaren – dels för att få den information du behöver och dels för att lyssna in arbetsgivarens behov av information. Om du kan stödja de arbetsgivare som behöver mer information om sjukförsäkringen, så underlättar och stödjer vi den försäkrades möjlighet att återgå i arbete så tidigt och på ett så hållbart sätt som möjligt.

Arbetsgivaren har även ett ansvar för att förebygga sjukfrånvaro genom arbetsanpassning och systematiskt arbetsmiljöarbete. Du som handläggare kan bidra till detta genom att informera arbetsgivaren om förebyggande förmåner, arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd och alternativ till sjukskrivning.

Läs mer

Läs mer om sjukpenning i förebyggande syfte i avsnitt 4, om arbetshjälpmedel och arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd på Försäkringskassans intranät och om partiell sjukskrivning och deltidsarbete i avsnitt 2 och i avsnitt M 2.2.

M 20.11.1 Samtal med arbetsgivaren

När du ska ha ett samtal med arbetsgivaren är det lämpligt att du utgår från rubrikerna nedan och anpassar frågorna till ärendet. Du behöver också lyssna in och anpassa samtalet utifrån arbetsgivarens förståelse för sjukförsäkringen och deras utgångspunkt i samtalet. Utifrån den inledande dialogen kan du behöva anpassa samtalet utifrån vad arbetsgivaren verkar behöva.

Läs mer

Läs mer i Handläggarstöd för dialog med arbetsgivare i sjukfall på sidan för sjukpenning och samordning på Försäkringskassans intranät.

Det finns även ett referensmaterial som du kan använda som stöd i diskussioner med arbetsgivaren om anpassning och arbetshjälpmedel. I materialet finns förslag på olika former av anpassning och arbetshjälpmedel som kan underlätta i en arbetssituation. Tänk dock på att förslagen är generella och att du alltid behöver göra en individuell bedömning. Materialet är inte heller heltäckande och det kan finnas andra former av anpassning och hjälpmedel som inte beskrivs i materialet. Du hittar materialet (Referensmaterial för anpassning och hjälpmedel i arbetslivet) under rubriken Instruktioner på sidan för sjukpenning och samordning på Försäkringskassans intranät.

Tänk på att göra medvetna val i din handläggning även i kontakten med arbetsgivaren för att inte styras av stereotypa föreställningar som till exempel kopplar ett visst kön till vissa yrken.

Läs mer

Läs mer i M 20.

De vanliga arbetsuppgifterna

Be arbetsgivaren att beskriva vilka krav som finns på fysisk och psykisk prestation. Innebär arbetet att den försäkrade ska stå, gå, sitta stilla, lyfta tungt eller arbeta med lyfta armar? Kräver arbetet koncentration, uppmärksamhet, uthållighet, samarbete med chefer och medarbetare, samarbete med kunder och externa partner? Behöver den försäkrade kunna planera, initiera, fortsätta med, korrigera eller avsluta arbetsuppgifter? Hur stor del av arbetstiden ställer dessa krav?

Ta reda på arbetstidens omfattning och förläggning. Arbetar den försäkrade hel- eller deltid? Hur många timmar per vecka motsvarar det?

Anpassning

Fråga arbetsgivaren om det är möjligt att underlätta den försäkrades arbetssituation genom ändrade arbetstider, anpassning av de ordinarie arbetsuppgifterna eller andra, tillfälliga, arbetsuppgifter. Kanske någon form av arbetshjälpmedel behövs eller att arbetsmiljön kan anpassas på annat sätt, till exempel genom att den försäkrade får arbeta ostört och avskilt.

Annat arbete hos arbetsgivaren

Fråga om det finns andra arbeten inom arbetsgivarens verksamhet som den försäkrade skulle kunna klara av och eventuellt erbjudas.

Läs mer

Läs mer om utredning av andra arbetsuppgifter i avsnitt 11.2.2.

Plan för återgång i arbete

I samtal med arbetsgivaren är det lämpligt att lyfta fram deras ansvar för att ta fram en plan för återgång i arbete. Känner arbetsgivaren till skyldigheten? Har de i så fall påbörjat arbetet med att ta fram en plan? Vid behov kan du även begära in planen.

Om arbetsgivaren saknar kunskap eller behöver stöd för att upprätta planen, planera och genomföra åtgärder för att förebygga sjukfrånvaro eller stödja sin medarbetares återgång i arbete, ska de anlita företagshälsovården eller annat sakkunnigt stöd med motsvarande kompetens (Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete 2001:1). Du ska då informera om möjligheten att ansöka om arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd.

Läs mer

Läs mer om arbetsgivarens plan för återgång i avsnitt M 20.6.2 och om arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd på Försäkringskassans intranät.

Företagshälsovård

Fråga om arbetsgivaren har tillgång till företagshälsovård och om den försäkrade i så fall kan få hjälp därifrån. Berätta för arbetsgivaren att det är möjligt att ta hjälp av företagshälsovården i arbetet med planen och informera också om möjligheten att söka bidrag för att köpa arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd om du inte redan har gjort det.

M 20.11.2 Arbetsgivarens plan för återgång i arbete

Om du anser att det behövs för handläggningen i det enskilda ärendet kan du begära att arbetsgivaren lämnar in sin plan för återgång i arbete till Försäkringskassan.

När och hur hämtar du in planen

Du hämtar in planen eller frågar arbetsgivaren om planens innehåll när du behöver veta vilka förutsättningar som finns för att den försäkrade ska kunna återgå i arbete hos arbetsgivaren.

Du bör också hämta in planen i de här situationerna:

• Innan du tar ställning till om det är aktuellt med arbetslivsinriktad rehabilitering hos arbetsgivaren eller i det förstärkta samarbetet med Arbetsförmedlingen. Syftet är då att säkerställa att arbetsgivaren genomfört alla möjliga åtgärder till anpassning.
• Innan du avgör om det är aktuellt med ett avstämningsmöte. Syftet är då att säkerställa att mötet behövs och att det i så fall blir effektivt.

Läs mer

Läs om avstämningsmöte i M 20.10.

Du hämtar in planen genom att kontakta arbetsgivaren per telefon och fråga hur planeringen ser ut för den försäkrade. Om planen är omfattande och innehåller flera åtgärder, är det lämpligt att be arbetsgivaren skicka in planen. Att planen finns skriftligt underlättar också handläggningen när du ska följa upp de planerade åtgärderna. Om planen är kortfattad och innehåller få åtgärder kan du hämta in information om dess innehåll muntligt.

När planen hämtats in

När du hämtat in planen ska du ta ställning till om den och de åtgärder som den innehåller är av god kvalitet och om den kan genomföras inom ramen för villkoren i sjukförsäkringen.

För att avgöra om planen är av god kvalitet behöver du ta ställning till om planen är utformad på ett sådant sätt att den stödjer anpassnings- och rehabiliteringsarbetet på arbetsplatsen. Planen ska innehålla de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering. Det innebär att det bör framgå av planen att arbetsgivaren har sett över möjligheterna att anpassa den försäkrades arbetssituation utifrån hens medicinska förutsättningar och att det framgår en motivering till de åtgärder som planeras.

Läs mer

Läs mer om arbetsgivarens skyldigheter och vad en plan bör innehålla i avsnitt 15.

Att planen kan genomföras inom ramen för sjukförsäkringen innebär till exempel att den håller sig inom tidsgränser som kan påverka den försäkrades rätt till ersättning eller att den inte innehåller åtgärder som kan ge rätt till rehabiliteringsersättning för vilka du behöver ta fram en rehabiliteringsplan.

När planen kan genomföras inom ramen för villkoren i sjukförsäkringen och är av god kvalitet

Om planen stämmer med villkoren i sjukförsäkringen och är av god kvalitet, bör du säkerställa att övriga aktörer är införstådda i planeringen och sitt respektive ansvar. Du behöver också informera om att planen inte ger automatisk rätt till sjukpenning för perioden som planen omfattar, utan att det kan inträffa saker som inte går att förutse och som kan påverka den försäkrades rätt till ersättning. Be den försäkrade och arbetsgivaren att meddela dig om det blir några förändringar i planeringen.

När planen inte kan genomföras inom ramen för villkoren i sjukförsäkringen

Om planen är av god kvalitet men inte kan genomföras inom ramen för villkoren i sjukförsäkringen, behöver du snarast meddela arbetsgivaren och den försäkrade detta. Du behöver också informera dem om vilka konsekvenser som kan uppstå om de väljer att genomföra planen ändå. Det kan till exempel vara

• om planen sträcker sig över tidsgränser i rehabiliteringskedjan som kan komma att påverka den försäkrades rätt till sjukpenning
• om det framgår av planen att arbetsgivaren planerar arbetslivsinriktade åtgärder som kan påverka rätten till sjukpenning och det krävs en rehabiliteringsplan för att ha rätt till rehabiliteringspenning.

När arbetsgivaren inte tar fram en plan, planen inte är av god kvalitet eller inte följs

Om du bedömer att arbetsgivaren brister i sin anpassnings- och rehabiliteringsskyldighet när det gäller att upprätta en plan för återgång i arbete ska du i första hand prata med arbetsgivaren. Berätta då om de brister du har uppmärksammat och informera om att de bör åtgärdas. Du gör det när arbetsgivaren

• inte gör någon plan fast du har bedömt att arbetsgivaren är skyldig att göra det
• har gjort en plan men du bedömer att den är av dålig kvalitet utifrån förutsättningarna i ärendet. Det kan till exempel handla om att arbetsgivaren
  • inte har sett över vilka möjligheter som finns för att underlätta återgång i arbete genom att anpassa den försäkrades arbetssituation
  • inte har motiverat varför åtgärder inte har eller kommer att genomföras
• inte genomför de åtgärder som ingår i planen.

Om arbetsgivaren trots det inte åtgärdar bristerna ska du lämna en impuls till samverkansansvarig via funktionsbrevlåda.

Läs mer

Läs mer om hur du lämnar impuls om avvikelser i Rutin för rapportering om avvikelser i extern samverkan på sidan för Sjukpenning och samordning på Försäkringskassans intranät.

Samverkansansvarig bedömer i sin tur om det är aktuellt att kontakta arbetsgivaren för att uppmärksamma dem på de brister som Försäkringskassan har sett, eller om vi ska tipsa Arbetsmiljöverket direkt. Arbetsmiljöverket förväntar sig inte att vi på Försäkringskassan ska kunna Arbetsmiljöverkets lagstiftning, utan vi kontaktar dem om de brister som vi ser utifrån vårt perspektiv. Det är sedan Arbetsmiljöverkets inspektörer som beslutar om hur de ska förhålla sig till och använda informationen.

Läs mer

Läs mer i Stöd för att uppmärksamma brister i arbetsgivares ansvar för arbetsanpassning och rehabilitering på sidan Partnersamverkan på Försäkringskassans intranät.

Om arbetsgivaren inte åtgärdar bristerna trots att du påtalat dem, är det också en impuls till dig att du behöver utreda ärendet vidare för att den försäkrade ska få en hållbar planering för återgång i arbete. Du kan till exempel behöva boka ett avstämningsmöte med arbetsgivaren och den försäkrade för att klargöra förutsättningarna för återgång i arbete.

Följa upp och justera planen

Du som handläggare ansvarar för att följa upp planen som du har hämtat in från arbetsgivaren. Syftet är att du ska veta om den försäkrade kommer att kunna återgå i arbete som planerat och om de eventuella insatserna fungerar eller om något behöver ändras.

Planen kan behöva anpassas beroende på hur ärendet utvecklar sig. Det kan hända saker som inte går att förutse. Den försäkrades hälsotillstånd kan till exempel försämras eller förbättras snabbare än förväntat.

Även om det är arbetsgivaren som ansvarar för att vid behov revidera planen kan det hända att du får information från andra aktörer om att saker har hänt som kan påverka planen. Du kan då behöva kontakta arbetsgivaren och meddela det som har hänt så att planen kan justeras. Du behöver dock säkerställa att du har den försäkrades samtycke innan du kontaktar arbetsgivaren.

I vissa ärenden kan planen justeras efter telefonkontakt med arbetsgivaren och den försäkrade, medan det i andra ärenden kan behövas ett avstämningsmöte med den försäkrade och eventuellt andra aktörer för att samordna olika insatser. Du som handläggare bedömer vad som är mest lämpligt.

M 20.12 Avstämningsmöte

Detta metodstöd beskriver hur det är lämpligt att förbereda och genomföra ett avstämningsmöte.

Avstämningsmötet ska användas när du tillsammans med den försäkrade och ytterligare någon eller några aktörer behöver utreda och bedöma den försäkrades medicinska tillstånd, arbetsförmåga samt behov av och möjligheter till rehabilitering. Ett avstämningsmöte är ofta ett lämpligt tillfälle att upprätta en plan för återgång i arbete.

M 20.12.1 Initiativ till avstämningsmöte

Även om initiativ till ett avstämningsmöte kan komma från andra aktörer, är det viktigt att komma ihåg att det är Försäkringskassan som avgör om ett avstämningsmöte ska genomföras och vilket syfte mötet ska ha. När det kommer önskemål om avstämnings- möte från en annan aktör, ska du dokumentera bedömningen av om det ska genomföras eller inte i journalen. För att avgöra om ett avstämningsmöte behövs för en försäkrad som är anställd, bör du alltid hämta in arbetsgivarens plan för återgång i arbete.

Om arbetsgivaren inte tagit fram någon plan för återgång i arbete fast du bedömt att de är skyldiga att göra det, kan det vara en anledning till att du behöver genomföra ett avstämningsmöte. Vid mötet ska du försöka förmå arbetsgivaren att genomföra anpassnings- och rehabiliteringsåtgärder och ta fram en plan för att den försäkrade ska kunna återgå i arbete hos arbetsgivaren.

M 20.12.2 Formulera syfte

Syftet är en förutsättning för att avstämningsmötet ska ge ett resultat som kan ligga till grund för planering av ärendets fortsatta handläggning. Av syftet ska det framgå vilka frågor som mötet förväntas ge svar på. Dokumentera syftet i journalen.

M 20.12.3 Informera och begär samtycke

Inför mötet hämtar du in den försäkrades samtycke till att information om henne eller honom som omfattas av sekretess får lämnas ut till övriga deltagare i mötet (4 § FKFS 2010:35). Samtycket kan lämnas skriftligt eller muntligt. Det är viktigt att det framgår vad och vilken tidsperiod samtycket omfattar och när det lämnades. Dokumentera uppgifterna om samtycke i journalen.

Den försäkrade är inte skyldig att ge sitt samtycke till att Försäkringskassan lämnar ut uppgifter. Den försäkrade är dock skyldig att medverka vid mötet även om hen inte vill ge samtycke. I sådana fall är det viktigt att inte lämna ut sekretesskyddade uppgifter under mötet.

M 20.12.4 Kalla mötesdeltagare

Försäkringskassan ansvarar för att alla deltagare blir kallade till avstämningsmötet. Kallelsen ska innehålla

• tid och plats för mötet
• syftet med mötet
• uppgift om vilka deltagare som kallats
• information om den försäkrades möjlighet att ha med sig en facklig representant eller annan stödperson under mötet.

Den försäkrade ska uppmanas att ta med sig legitimation till mötet.

Försäkringskassan kan ge en annan aktör i uppdrag att kalla deltagarna till mötet. Det kan ske i de fall när det finns ett väl upparbetat samarbete med exempelvis en arbetsgivare som är medveten om vad ett avstämningsmöte innebär och hur detta ska genomföras. Men även om en annan aktör skickar kallelsen ska det vara tydligt att det är Försäkringskassan som ansvarar för mötet.

M 20.12.5 Förbered möte

För att mötet ska bli effektivt behövs ett bra utredningsunderlag. Det kan till exempel vara SASSAM-kartläggning. Av den ska det bland annat framgå hur den försäkrade själv ser på sina möjligheter att börja arbeta igen.

Du som handläggare bör formulera en tydlig dagordning med de frågor som ska diskuteras. Dagordningen ska utgå ifrån vad som behöver tas upp i det enskilda ärendet. De rubriker som finns i mallen för dokumentation av avstämningsmöten kan vara en hjälp för att strukturera upp mötet.

För att åstadkomma aktiva deltagare, fundera på hur du kan bidra till att skapa trygghet för dem som deltar. Inför mötet bör du ha kontakt med deltagarna och involvera dem i mötets syfte, så att de kan bidra med sina perspektiv och förbereda sig på ett adekvat sätt. Det är också viktigt att tänka på sådant som placering och tilltal vid mötet.

M 20.12.6 Genomförande av mötet

Under avstämningsmötet och vid planeringen är det viktigt att undvika osakliga skillnader på grund av kön eller någon annan av diskrimineringsgrunderna.

Läs mer

Läs mer i M 20 om hur du kan göra för att agera jämställt i din handläggning.

Om det är första gången du träffar den försäkrade inleder du mötet genom att be den försäkrade visa legitimation för att kontrollera hens identitet. Fortsätt därefter med att berätta om

• Försäkringskassans uppdrag och din roll som handläggare
• olika sätt att återgå i arbete och vilka förmåner den försäkrade kan ansöka om under tiden
• övriga deltagares roll i förhållande till den försäkrade i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen
• SFB:s villkor, vad deltagarna på mötet behöver vara medvetna om i dagsläget och framåt gällande rehabiliteringskedjans tidsgränser samt vilka rättigheter och skyldigheter som den försäkrade har.

Prata tillsammans om:

• syftet med mötet – vad vill vi ska uppnås och varför.

Därefter låter du övriga deltagare ta över, beroende på vilka som deltar:

• Den försäkrade kan här beskriva sitt nuvarande hälsotillstånd och hur hen ser på hur en återgång i arbete kan se ut.
• Den försäkrades chef kan här beskriva bakgrund, nuläge och genomförda insatser. Hen kan också informera om planeringen för medarbetarens åtgång i arbete eller om innehållet i arbetsgivarens rehabiliteringsutredning, om det finns en sådan.
• Deltagaren från vården kan här beskriva den försäkrades nuvarande hälsotillstånd och konsekvenserna av hens funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar, samt vilka insatser från vården eller andra medicinska åtgärder som den försäkrade behöver för att återgå i arbete.
• Du som handläggare säkerställer att den försäkrades nuvarande hälsotillstånd och förutsättningar för återgång i arbete och behovet av rehabilitering har beskrivits i tillräcklig omfattning.

Låt deltagarna diskutera utifrån ovanstående information och sammanfatta tillsammans vad som kommit fram under mötet. Se till att alla får utrymme på mötet och stöd dem, om det behövs, med dina specifika kunskaper om sjukförsäkringen. Sammanfattningen är viktig för att undvika missförstånd. Det som kommit fram under mötet ska, tillsammans med övrigt underlag i ärendet, ligga till grund för planeringen av den fortsatta handläggningen. Det är viktigt att det är tydligt vem som ansvar för genomförande och uppföljning av planerade åtgärder.

Om mötet har gett ett tillräckligt underlag för det ska du upprätta en plan för återgång i arbete. Men om den försäkrade ska återgå i arbete hos arbetsgivaren så är det i stället arbetsgivarens ansvar att upprätta planen. Det ska dock alltid finnas en planering för den fortsatta handläggningen.

Planen ska ha ett konkret mål. Det ska framgå vilken arbetsförmåga den försäkrade förväntas uppnå och till vilken sysselsättning hen förväntas återgå.

M 20.12.7 Efter mötet

Du som handläggare ansvarar för att dokumentera vad som kommer fram vid avstämningsmötet och så snart som möjligt skicka ut dokumentationen till deltagarna (5 § FKFS 2010:35). Om den försäkrade haft med sig en stödperson ansvarar den försäkrade för att vidarebefordra dokumentationen till stödpersonen.

Dokumentationen förs in i ärendet som en bilaga. Anteckna i journalen att mötet hållits och hänvisa till bilagan.

M 20.12.8 Ersättning till deltagare i mötet

Den försäkrade kan i vissa fall få ersättning för resor till och från avstämningsmötet och den behandlande läkaren kan få ersättning för sin medverkan i mötet (6–9 §§ FKFS 2010:35).

M 20.13 Försäkringskassans plan för återgång i arbete

När du har bedömt att en försäkrad har rätt till sjukpenning ska du göra en planering för hur hen så snart som möjligt ska kunna återgå i arbete. Vid behov ska du även involvera andra rehabiliteringsaktörer i arbetet med att ta fram planeringen. Den plan som ni kommer överens om kan, beroende på omständigheterna i ärendet, dokumenteras i journalen eller i den separata blanketten Plan för återgång i arbete.

I normalfallet behöver du inte göra någon plan för återgång i arbete för en försäkrad som är anställd, eftersom det i så fall är arbetsgivarens skyldighet att ta fram planen. Du behöver dock försäkra dig om arbetsgivaren har gjort en planering för återgång i arbete för den försäkrade och att hen är införstådd i planeringen. Dokumentera då den planering som arbetsgivaren tagit fram med den försäkrade i journalen. Om arbetsgivaren inte har gjort någon planering så behöver du ha en dialog med arbetsgivaren och den försäkrade om detta i syfte att arbetsgivaren tar fram en planering. I vissa fall kan du behöva vara med och säkerställa att det tas fram en planering för den försäkrade på arbetsplatsen. Det kan också vara så att den försäkrade inte kan återgå i arbete hos arbetsgivaren och då behöver du göra en plan, även om anställningen inte har upphört formellt.

Det här metodstödet beskriver syftet med en plan för återgång i arbete, hur den kan tas fram, vilken form den kan ha och vad den bör innehålla. Metodstödet beskriver även hur du kan följa upp och vid behov revidera planen.

När begreppet plan för återgång i arbete används innefattar det även återgång i andra sysselsättningar än arbete, till exempel att söka arbete eller studera.

M 20.13.1 Syftet med att göra en plan för återgång i arbete

Syftet med att göra en plan för återgång i arbete är att klargöra för alla inblandade hur den försäkrades väg tillbaka till arbete eller annan sysselsättning ser ut. Planen är också ett verktyg för att ta tillvara den försäkrades förmågor i processen från sjukskrivning till egen försörjning genom arbete.

Planen en naturlig del av handläggningen genom hela ärendet eftersom du som handläggare i samråd med den försäkrade ska se till att behovet av rehabilitering snarast klarläggs och att de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering vidtas (30 kap. 9 § SFB).

Eftersom målet och de insatser som den försäkrade eventuellt behöver måste anpassas till rehabiliteringskedjans olika bedömningsgrunder, så kan planen tydliggöra de försäkringsmässiga ramarna. Den försäkrade kan då få en bättre överblick av konsekvenserna av regelverket och sin väg tillbaka till arbete. Men planen fyller flera andra viktiga funktioner, till exempel att:

• säkerställa samsyn av den medicinska prognosen för återgång i arbete
• tydliggöra vilket mål den försäkrade strävar mot
• tydliggöra vilka eventuella insatser som krävs för att nå målet
• tydliggöra för de inblandade aktörerna vilka eventuella insatser som man kommit överens om att genomföra och vem som ansvarar för dessa
• vara ett verktyg för dig att i förekommande fall samordna insatser från andra aktörer till en fungerande helhet
• underlätta uppföljning av eventuella insatser.

M 20.13.2 När ska en plan för återgång i arbete tas fram?

När du har bedömt att en försäkrad har rätt till sjukpenning ska ni tillsammans göra en plan för när och hur hen ska kunna börja arbeta igen. Planen ska göras så tidigt som möjligt eftersom det förbättrar den försäkrades förutsättningar för återgång i arbete. Att planen görs tidigt i ärendet ökar också förutsättningarna för den försäkrade att vara delaktig i sitt ärende och bättre kunna förbereda sig på återgång i arbete. Det kan till exempel handla om att du i planen tydliggör bedömningsgrunderna i rehabiliteringskedjan och vad det sannolikt kommer att innebära för den försäkrade om hen fortfarande är sjukskriven när en ny bedömningsgrund blir aktuell.

Hur tidigt en plan kan tas fram beror dock på omständigheterna i det enskilda ärendet. I de fall som en försäkrad behöver arbetslivsinriktad rehabilitering kan det vara svårt att ta fram planen redan i samband med den första kontakten. På samma sätt kan det vara svårt att tidigt i sjukperioden planera för hur den försäkrade ska återfå sin arbetsförmåga om den medicinska prognosen är mycket oviss. Då kan planen behöva göras i ett senare skede.

Det finns naturligtvis också fall när det varken är möjligt eller lämpligt att ta fram en plan. Om du kommer fram till att det inte ska tas fram någon plan dokumenterar du anledningen till det i journalen. Dokumentera också när du planerar att följa upp den försäkrades hälsotillstånd.

Tänk på att alltid ha en planering för nästa steg i handläggningen av ärendet. En sådan planering är ett verktyg för dig att handlägga ärendet mer aktivt och driva ärendet mot att kunna göra en adekvat plan för återgång i arbete.

M 20.13.3 Ta fram och dokumentera planen

Du avgör utifrån omständigheterna i det enskilda ärendet hur du och den försäkrade ska ta fram planen.

Ibland kan det vara tillräckligt att du tillsammans med den försäkrade kommer fram till vilket mål som är rimligt, när hen ska börja arbeta igen och vad som krävs för att komma dit. Till exempel när den medicinska prognosen i ärendet är tydlig och visar att den försäkrade inom en snar framtid kommer att kunna återgå i sitt vanliga arbete utan att Försäkringskassan behöver samordna några insatser. I sådana fall kan det vara tillräckligt att dokumentera planen i en journalanteckning och säkerställa att du och den försäkrade är överens.

I andra fall, när planen är mer omfattande och behöver tas fram tillsammans med den försäkrade och andra aktörer, som till exempel läkare, företagshälsovården eller Arbetsförmedlingen ska du dokumentera planen i blanketten Plan för återgång i arbete. Då blir planen också ett verktyg för att tydliggöra vilka insatser som ni har kommit överens om och vem som ansvarar för att de genomförs.

När flera aktörer är inblandade kan det behövas ett avstämningsmöte för att komma fram till hur planen ska se ut. Blanketten Plan för återgång kan då infogas sist i dokumentationsmallen vid avstämningsmöte.

Den försäkrade ska alltid få en kopia av planen. Om hen samtycker så lämnar du även en kopia till de andra aktörerna.

Oavsett hur planen tas fram och dokumenteras är det avgörande att den uppfyller sitt syfte, nämligen att klargöra

• när den försäkrade förväntas kunna återgå i arbete eller annan sysselsättning
• vilka eventuella insatser som den försäkrade behöver för att kunna nå sitt mål.

Rehabiliteringsplan

Om den försäkrade behöver arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder som kan ge rätt till rehabiliteringsersättning ska du tillsammans med den försäkrade och andra inblandade aktörer ta fram en rehabiliteringsplan. Rehabiliteringsplanen ska tas fram när vi ser att den försäkrade behöver en rehabiliteringsplan, den kan därmed tas fram i ett tidigt skede.

Rehabiliteringsplanen är till skillnad från plan för återgång i arbete reglerad i lag (30 kap. 12 § SFB). Att det finns en rehabiliteringsplan är en förutsättning för att den försäkrade ska kunna få rehabiliteringsersättning.

Läs mer

Läs mer om rehabiliteringsplan i avsnitt 15.11.

Om den försäkrade ansöker om sjukpenning samtidigt som hen deltar i en arbetslivsinriktad rehabiliteringsinsats, så utgör rehabiliteringsplanen ett mycket viktigt underlag vid arbetsförmågebedömningen. Därför är det mycket viktigt att detaljerat dokumentera i rehabiliteringsplanen.

M 20.13.4 Vad bör en plan för återgång i arbete innehålla?

En plan för återgång i arbete ska alltid utgå från försäkringens ramar och villkor. För en anställd försäkrad innebär det till exempel att planen måste göras inom ramarna för rehabiliteringskedjans bedömningsgrunder.

När du tillsammans med den försäkrade och eventuella andra inblandade aktörer ska ta fram en plan bör ni först klarlägga hur den medicinska prognosen för återgång i arbete i ordinarie omfattning ser ut. Planen ska sedan innehålla följande punkter:

• När den försäkrade förväntas återgå i arbete eller annan sysselsättning (mål).
• Till vilket arbete eller annan sysselsättning hen ska återgå till och i vilken omfattning (mål).
• Vilka eventuella insatser som behövs för att den försäkrade ska kunna nå sitt mål.
• Tidplan för eventuella insatser och vem som ansvarar för dem.

Försök att göra så exakta uppskattningar som möjligt utifrån ovanstående punktlista. I vissa fall kan det vara svårt att bestämma ett exakt datum för när den försäkrade ska återgå i arbete. Då kan du i stället ange en ungefärlig tidpunkt, läs mer under mål och delmål.

Listan är inte på något sätt uttömmande. Det kan till exempel även vara relevant att komma överens om delmål och hur eventuella insatser ska följas upp och vem som är ansvarig för uppföljningen. Beroende på omständigheterna i det enskilda ärendet bedömer du om ytterligare uppgifter behöver finnas med i planen.

Mål och delmål

Det är viktigt att komma överens med den försäkrade om när hen förväntas kunna börja arbeta igen och i vilket arbete eller sysselsättning (mål). Målet ska utgå ifrån den försäkrades medicinska prognos och måste rymmas inom de försäkringsmässiga ramarna, som till exempel rehabiliteringskedjans bedömningsgrunder.

Om den försäkrade är egenföretagare är det viktigt att du så tidigt som möjligt tar ställning till om den medicinska prognosen pekar på att hen sannolikt kommer att kunna återgå i sitt arbete i ordinarie omfattning, eller om målet i stället bör vara omställning till annat normalt förekommande arbete. Om detta klargörs tidigt i ärendet underlättar det sannolikt den försäkrades eventuella omställningsprocess. Målet är att ta tillvara den försäkrades arbetsförmåga i så stor utsträckning som möjligt.

Om den medicinska prognosen är oviss, eller om det sannolikt kommer att ta lång tid innan den försäkrade kan börja arbeta igen, kan det vara svårt att ange ett exakt datum för återgång i arbete. Då kan du i stället behöva ange en ungefärlig tidpunkt. Men sträva alltid efter att vara så exakt som möjligt. Om ni har kommit överens om ett tydligt mål har ni bättre förutsättningar att uppnå det.

Ibland kan det vara bra att sätta upp delmål. Ett delmål ska alltid rymmas inom ramen för slutmålet och de försäkringsmässiga villkoren. Det innebär att du bör ha en uppfattning om vilket arbete eller sysselsättning som den försäkrade ska kunna utföra. Ett delmål kan till exempel vara aktuellt när den medicinska prognosen visar att det kommer att ta lång tid innan den försäkrade återfår sin arbetsförmåga och tidpunkten för målet därför är ungefärlig. Exempel på delmål kan vara att den försäkrade ska genomgå en medicinsk behandling som förväntas leda till ökad arbetsförmåga eller återgå i arbete på deltid. Även här är det dock viktigt att uppskatta tidpunkten för när delmålet ska vara uppnått så exakt som möjligt. Om ett delmål är att den försäkrade ska genomgå en medicinsk behandling, ska det av planen framgå vilken behandling det gäller, när den förväntas vara klar och vad den förväntas leda till.

Insatser

Beroende på vad som behövs för att den försäkrade ska få tillbaka sin arbetsförmåga kan planen i vissa fall enbart innefatta medicinska insatser, medan den i andra fall även kan behöva innehålla insatser av social eller arbetslivsinriktad karaktär. Tillsammans med den försäkrade och eventuellt andra aktörer planerar du vilka insatser som ska genomföras för att den försäkrade så snart som möjligt ska kunna återgå i arbete i sin ordinarie omfattning. Ni behöver också komma överens om vem som ansvarar för respektive insats och vem som ska stå för den eventuella kostnaden för insatsen.

Uppföljning och revidering av planen

Du som handläggare ansvarar för att följa upp planen. Syftet med uppföljningen är att du ska veta om den försäkrade kommer att kunna återgå i arbete som planerat och om de eventuella insatserna fungerar som planerat eller om något behöver förändras.

Det är viktigt att såväl den försäkrade som andra aktörer tar sitt ansvar för att rapportera till dig om förändringar eller händelser som kan påverka möjligheterna att följa planen.

Planen kan givetvis behöva anpassas eller justeras beroende på hur ärendet utvecklar sig. Det kan hända saker som inte går att förutse. Den försäkrades hälsotillstånd kan försämras eller förbättras snabbare än förväntat, sjukdomar kan tillkomma och möjlig- heterna hos arbetsgivaren eller Arbetsförmedlingen förändras.

I vissa ärenden kan planen justeras efter uppföljning med den försäkrade och hens läkare, medan det i andra ärenden kan finnas behov av ett avstämningsmöte med den försäkrade och eventuella andra aktörer. Du som handläggare bedömer vad som är mest lämpligt.

Om målet för planen ska justeras är det viktigt att tänka på att det nya målet ska rymmas inom de försäkringsmässiga villkoren, det vill säga att det tar hänsyn till eventuella nya bedömningsgrunder i rehabiliteringskedjan. Vid justering av målet är det också särskilt viktigt att aktörer som till exempel behandlande läkare och eventuell arbetsgivare är delaktiga.

M 20.14 Aktivitetsförmågeutredning (AFU)

Det här metodstödet handlar om hur du som handläggare gör om det behövs en aktivitetsförmågeutredning (AFU).

M 20.14.1 I vilka ärenden kan det vara aktuellt att beställa en AFU?

Försäkringskassan kan beställa en AFU när det behövs ett fördjupat medicinskt underlag och sådan information inte kan hämtas in på något annat sätt. Kom ihåg att alltid överväga en AFU så tidigt som möjligt i ett sjukfall.

Exempel på situationer när det kan behövas en AFU:

• När du bedömer att den medicinska informationen är oklar eller motsägelsefull.
• När det är oklart i vilken omfattning sjukdomen sätter ner arbetsförmågan.
• När det finns ett behov av att utreda vilken förmåga till aktivitet den försäkrade har.
• När den försäkrade har diagnoser som saknar tydliga rekommendationer i Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd, och den medicinska informationen i ärendet är oklar.

M 20.14.2 Diskutera med ditt team inför beställning av AFU

Innan du beställer en AFU ska du alltid ta upp ärendet för diskussion i ditt team. Vid behov kan du därefter också konsultera en FMR och/eller specialist. Syftet med detta är att öka kvaliteten och enhetligheten i urvalet och handläggningen av dessa ärenden. Motivera och dokumentera ditt ställningstagande, alltså syftet med att du beställer en AFU, i ärendets journal.

Om den försäkrade är partiellt sjukskriven så ska du alltid konsultera FMR innan du beställer en AFU. Detta för att FMR ska kunna uttala sig om ifall det finns behov av en AFU i det aktuella ärendet. Skälet till det är att utlåtandet ska kunna användas som stöd för att bedöma om utredningen är ordinerad av en läkare i de fall som den försäkrade ansöker om sjukpenning i förebyggande syfte för tid som hen avstått arbete för att kunna delta i utredningen.

Läs mer

Läs mer om sjukpenning i förebyggande syfte vid deltagande i utredning i avsnitt 4.2.4.

M 20.14.3 Informera den försäkrade

När du ska beställa en AFU ska du alltid kontakta den försäkrade så snart som möjligt för att informera om utredningen. Det är viktigt att hen förstår att utlåtandet behövs för Försäkringskassans utredning och inte är en del av den medicinska behandlingen som eventuellt pågår. Informera den försäkrade vid ett personligt möte eller per telefon om syftet med utredningen och hur den går till (se avsnitt M 20.11.7) samt vilka handlingar du kommer att skicka till den utredande läkaren. Du behöver inget samtycke från den försäkrade för att skicka handlingar till utredande läkare. Berätta också att den försäkrade har möjlighet att komplettera med uppgifter som saknas och som kan vara av betydelse för utredningen. I så fall behöver hen skicka handlingarna så snart som möjligt för att du ska kunna bifoga dem till de övriga handlingarna. Se avsnitt 20.3.2 Aktivitetsförmågeutredning. När du informerar den försäkrade om utredningen så ska du även ta reda på om hen har några särskilda behov som det behöver tas hänsyn till. Det kan till exempel handla om att den försäkrade behöver ha med sig en tolk eller en stödperson till utredningen.

Den försäkrade fyller i blanketten för självskattning som bland annat innehåller frågor om hur hen själv ser på sin hälsa och sina möjligheter att arbeta och skickar den till Försäkringskassan. Svaren har stor betydelse för utredningen. Eftersom självskattningen ska skickas till den utredande läkaren kan du göra din beställning först när du har fått den ifyllda blanketten. När självskattningen kommer in ska du analysera och värdera den. Sedan ska du ta ställning till om en AFU fortfarande är aktuell eller om du har fått information som gör att du behöver utreda ärendet ytterligare. Dokumentera ditt ställningstagande i journalen.

Informera den försäkrade om att hen kommer att få en kallelse till ett besök med den utredande läkaren direkt från utföraren. Berätta att besöken eventuellt kan följas av ytterligare besök med andra professioner, såsom arbetsterapeut, psykolog och sjukgymnast/fysioterapeut. Berätta också att det är obligatoriskt att närvara och medverka vid de bokade besöken. Det enda godtagbara skälet för att inte delta i utredningen är akut sjukdom. Semester eller andra aktiviteter godtas inte som skäl. Informera den försäkrade om att ersättningen kan dras in eller minskas om hen utan giltig anledning vägrar att delta i utredningen inför utfärdande av läkarutlåtandet. Se avsnitt 21.1.7.

Fråga också om den försäkrade samtycker till att den behandlande läkaren informeras om utredningen. Samtycket kan vara muntligt eller skriftligt. Ett muntligt samtycke dokumenteras i ärendet.

M 20.14.4 Informera behandlande läkare

Om den försäkrade samtycker informerar du den behandlande läkaren om att Försäk- ringskassan ska beställa en AFU. Du ska också ge läkaren möjlighet att komplettera med uppgifter som inte redan framgår av de medicinska underlagen genom att skicka blankett 15860 Komplettering inför AFU till behandlande läkare. Eftersom det inte är obligatoriskt för läkaren att lämna kompletterande uppgifter behöver du inte vänta på svar från läkaren innan du gör din beställning. Den behandlande läkarens ansvar för medicinsk behandling och rehabilitering påverkas inte.

M 20.14.5 Beställa en AFU

Du beställer en AFU genom att mejla direkt till den region som den försäkrade tillhör. Skicka också en kopia till Försäkringskassans FMU-samordnare. Tänk på att du inte får mejla känsliga personuppgifter, varken inom Försäkringskassan eller externt. Det innebär att du inte får mejla personnummer eller ärende-id tillsammans med exempelvis en uppgift som avslöjar vilken förmån det rör sig om, eftersom dessa uppgifter i kombination utgör en känslig personuppgift. Begäran av SID-ärenden hanteras enligt stödprocess (2018:02) Säkerhet på Försäkringskassan som i sin tur hänvisar till riktlinje (2011:34) Hantering av skyddade personuppgifter inom Försäkringskassan. SID- ärenden hanteras därför inte via mejl utan via telefon.

Här beskrivs vilken information som är tillåten att mejla vid respektive steg i beställningsprocessen. Kom ihåg att ta bort e-postsignaturen i alla mejl om FMU (internt och externt), i ämnesraden skriver du ”Känsligt”.

I begäran om utredning:

I svar på begäran:

Avsändare	Mottagare	Innehåll i mejlet

I mejl om avbokning eller uteblivet besök:

I beställningen ska du inte

• ställa specifika frågor
• begära en specifik inriktning hos den utredande läkaren
• begära en specifik utredare
• begära en utvidgad utredning av en specifik profession.

Informera alltid om den försäkrade har några särskilda behov som utredaren bör känna till. Ett särskilt behov kan vara att den försäkrade behöver tolk eller behöver ha med sig en stödperson till utredningen. Det är viktigt att vara lyhörd inför den försäkrades behov utifrån hens förutsättningar att ta till sig och lämna information samt delta i utredningen. Du behöver försöka hitta lösningar för att möta de behoven.

Det är olämpligt att låta en närstående vän eller anhörig medverka som tolk, eftersom det många gånger är känsliga uppgifter som behandlas i utredningen och det kan vara svårt för den försäkrade att tala obehindrat med en närstående i närheten. En tolk ska därför alltid anlitas om det finns ett tolkbehov. Kvaliteten i en AFU beror i betydande utsträckning på kvaliteten i den undersökning som den försäkrade genomgår vid besöket hos den utredande läkaren och de eventuella besöken hos arbetsterapeut, fysioterapeut och psykolog. För att undersökningarna ska kunna genomföras med så liten påverkan som möjligt, bör du i första hand försöka hitta lösningar tillsammans med den försäkrade så att undersökningarna kan genomföras utan att en närstående närvarar. Du kan behöva ta reda på om det finns möjlighet att låta någon opartisk person som inte är närstående medverka som stöd, eftersom en närståendes medverkan riskerar att påverka resultatet av utredningen. Om det inte går ska du bedöma om det är meningsfullt att genomföra utredningen ändå. Viktigt att komma ihåg är att en försäkrad har möjlighet att ta med sig en stödperson till en utredning som Försäkringskassan initierat enligt 110 kap. SFB. Om utredningen genomförs med en närstående ska den utredande läkaren redovisa det i utredningen, liksom eventuell påverkan på resultatet. Den utredande läkaren ska till exempel ange om ett visst moment av undersökningen inte har kunnat utföras på grund av den närståendes närvaro eller om den försäkrade inte själv svarat på frågor under utredningen.

Läs mer

Läs mer om objektivitet och Försäkringskassans serviceskyldighet i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken. På Försäkringskassans intranät kan du även läsa mer om att möta personer med funktionsnedsättning.

I beställningen ska du också kryssa i om utredningen får utvidgas. Om inget talar emot det bör du godkänna detta. Det betyder inte att du beställer en utvidgad utredning, utan bara att läkaren får utvidga utredningen om hen bedömer att det behövs.

Bifoga alltid blanketten för självskattning som den försäkrade har fyllt i. Du avgör själv vilka andra handlingar som kan vara relevanta att skicka med. Om utredaren bedömer att det saknas någon väsentlig uppgift och den finns hos Försäkringskassan ska du skicka den till utredaren. Om uppgiften i stället finns hos hälso- och sjukvården ska du ta ställning till om uppgiften är väsentlig för utredningen. Om den är det ska du hämta in uppgiften och därefter skicka den till utredaren. Se avsnitt 20.3.2 Aktivitets- förmågeutredning.

I normalfallet bör den information som Försäkringskassan har räcka, och är du osäker kan du ta stöd av FMR eller specialist. Om du bedömer att uppgiften inte är väsentlig ska du meddela utredaren det.

Utredaren skickar sedan en kallelse till den försäkrade.

M 20.14.6 Kostnader i samband med AFU

När en försäkrad har kostnader för resor eller uppehälle i samband med en utredning som Försäkringskassan har beställt kan hen få viss ersättning för skäliga kostnader. Huvudregeln är att den försäkrade får ersättning i efterhand för sina kostnader mot uppvisande av kvitto. När kvittona kommer in i ärendet i HAPO fyller du i ett utbetalningsunderlag (8331) och skickar till VS Ekonomi Östersund efter attest. Ersättningen betalas då ut till den försäkrade inom en vecka.

Om den försäkrade inte kan betala för resor och uppehälle kan hen få ersättning med skäligt förskott. Om den försäkrade ersätts i förskott ska hen styrka kostnaderna i efterhand genom kvitto. Vid behov justeras ersättningen genom tilläggsutbetalning eller återkrav.

Den försäkrade kan ansöka om ersättning muntligt eller skriftligt. Muntlig ansökan ska dokumenteras i journal.

M 20.14.7 Vad som händer vid en AFU

Det är viktigt att du informerar den försäkrade inför en utredning om vad en AFU innebär och varför det behövs en utredning. Nedan redogörs för de olika momenten i en AFU:

Självskattning

Den försäkrade ska inför besöket hos den utredande läkaren fylla i ett formulär som innehåller frågor om hälsa, förmågor och den försäkrades egen syn på möjligheterna att arbeta.

Information från den behandlande läkaren och den försäkrade

Den behandlande läkaren ska få möjlighet att lämna kompletterande information om den försäkrades diagnos, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning. Även den försäkrade ska ges möjlighet att komplettera med uppgifter som kan ha betydelse för ärendet.

Besöket

Den försäkrade träffar först en läkare som inför besöket har tagit del av den försäkrades självskattningsformulär, eventuell ny information från den behandlande läkaren och/eller den försäkrade, de läkarintyg som finns i ärendet samt eventuella andra handlingar som du bifogat till din beställning. Läkaren genomför sedan

• en klargörande intervju om den försäkrades vardagssituation och egen syn på sina förmågor som utgår från den försäkrades ifyllda självskattning
• en basal kroppsundersökning för bedömning av styrka, rörlighet, uthållighet och balans samt koordination och finmotorik
• en standardiserad psykiatrisk intervju.

Utvidgad undersökning i vissa fall

Den utredande läkaren kan komma fram till att det behövs en utvidgad undersökning. Det kan bero på att det finns frågor om den försäkrades aktivitetsbegränsningar, på grund av att den försäkrades funktionsnivå fortfarande är oklar eller på att resultaten är motstridiga.

Vid en utvidgad undersökning får den försäkrade, utöver läkaren, träffa psykolog, arbetsterapeut eller fysioterapeut. Vid en psykologisk undersökning genomför psykologen de tester som bedöms vara mest lämpliga för att läkarens frågeställning ska kunna besvaras. Hos arbetsterapeuten får den försäkrade utföra uppgifter, till exempel sortera post eller genomföra enklare hyllmontering. Hos fysioterapeuten kan det handla om att göra gångtest i trappor och testa handgreppstyrka. Undersökningarna är standardiserade, men kan i viss mån anpassas till den försäkrades förutsättningar.

Återkoppling till den försäkrade

När utredningen är klar får den försäkrade återkoppling från den utredande läkaren om vad utredningen visat. Den försäkrade har då möjlighet att instämma i eller avvika från läkarens uppfattning, vilket ska noteras i utlåtandet. Därefter skickas utredningen till handläggaren på Försäkringskassan.

M 20.14.8 Vad som ska framgå av en AFU

Ett utlåtande efter en AFU ska innehålla information om vad den utredande läkaren och eventuella andra utredare har observerat samt en sammanfattande bedömning. De värden för aktivitetsbegränsningar som anges i förmågekategorierna ska specificeras genom att det framgår vilka förmågor som är nedsatta och hur det har observerats. Om den försäkrade till exempel har svårt att använda en hand ska det stå vilken hand det är och om den är dominant eller inte. Om den försäkrade har en nedsättning i kategorin ”Förmågor relaterade till balans, koordination och finmotorisk kvalitet” ska det specificeras vilket eller vilka av dessa områden det gäller, hur nedsättningen påverkar förmågan till aktivitet samt vilka observationer och fynd som stödjer detta.

Den centrala informationen i en AFU

Funktionsnedsättningar (observationer och undersökningsfynd)

Här ska den utredande läkaren redogöra för vad som observerats vid undersöknings- tillfället och vad som framgår av bifogade medicinska underlag. Om en utvidgad undersökning har genomförts av fysioterapeut, arbetsterapeut eller psykolog ska relevanta undersökningsfynd från de utredningarna också anges. Funktioner som inte omnämns i utlåtandet bedöms vara opåverkade.

Förmåga till aktiviteter i dagligt liv

Detta fält ska innehålla den försäkrades beskrivning av sin förmåga till aktiviteter i det dagliga livet. Den utredande läkaren ska värdera och ställa den försäkrades beskrivning av sin förmåga i relation till de observationer och undersökningsfynd som gjorts under utredningen.

Aktivitetsförmågeprofilen

Aktivitetsförmågeprofilen utgår från läkarens undersökning och den försäkrades svar i självskattningsformuläret. Om en utvidgad utredning har genomförts tar läkaren i sin bedömning även stöd av andra professioners testresultat och observationer. Läkaren ska specificera vilka förmågor som är begränsade av medicinska skäl, motivera vilka observationer och fynd som stödjer det samt värdera detta. I sin värdering ska läkaren väga in både den försäkrades begränsningar och förmågor. För att bedömningen ska bli så enhetlig som möjligt har man tagit fram ett antal beskrivningar och exempel på vad respektive förmåga avser och hur den kan mätas.

Prognos

Den medicinska prognosen för funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsning ska vara tydlig och om möjligt tidsättas. Den utredande läkaren har en annan roll än den behandlande läkaren. Utredningens syfte är inte att ställa en ny diagnos eller att rekommendera behandling, men om den utredande läkaren bedömer att en specifik behandling eller rehabilitering är en förutsättning för att prognosen ska uppfyllas ska detta anges.

M 20.14.9 Efter utredningen

Utlåtandet ska levereras till Försäkringskassan inom fem veckor från det att utföraren har fått all väsentlig information för att göra utredningen. Vid utvidgad AFU är leveranstiden fyra veckor längre, vilket innebär att en utvidgad AFU ska levereras till Försäkringskassan inom nio veckor.

Om det finns risk för att utlåtandet inte kommer att kunna levereras i tid ska regionen informera Försäkringskassan om det. I undantagsfall kan Försäkringskassan bevilja anstånd från leveranstiden, men det bör göras restriktivt och användas när det beror på omständigheter som utföraren inte kan påverka. Det är FMU-samordnaren i respektive verksamhetsområde som godkänner att utredningstiden förlängs. FMU-samordnaren anger när utlåtandet senast ska vara inne och dokumenterar det i ärendet.

När du har fått utlåtandet tar du ställning till om det innehåller all nödvändig information som du behöver för att kunna dra en välgrundad slutsats om den försäkrades förmåga till aktivitet. Om utlåtandet behöver kompletteras ska du begära det så snart som möjligt direkt från den utfärdande läkaren. Det finns ingen tidsgräns för hur länge du får begära komplettering eller när utredaren senast ska svara på din begäran, men givetvis ska handläggningen ske så skyndsamt som möjligt. När du formulerar frågor kan du vid behov ta stöd av FMR.

När utredningen är komplett skickar du en kopia till den försäkrade. Om den försäkrade har gett sitt samtycke till det ska utlåtandet även skickas till den behandlande läkaren, eftersom det kan vara av värde för hen i den fortsatta behandlingen.

M 20.14.10 Dokumentation och ställningstagande i journal efter AFU

Du ska redogöra för vad som framgår av aktivitetsförmågeprofilen och göra en kort sammanfattning av resultatet. Beskriv inom vilka områden den försäkrades förmågor finns, inom vilka områden det finns begränsningar samt i vilken omfattning. Dokumentera den medicinska prognosen för funktionsnedsättningen och aktivitetsbegränsningen.

Det ska framgå hur du värderar informationen i utredningen och hur du bedömer resultatet. Du ska till exempel ta ställning till hur beskrivningen av värdet för aktivitets- begränsningarna förhåller sig till beskrivningen av den försäkrades förmåga till aktiviteter i vardagligt liv. Det ska också framgå hur du värderar informationen i förhållande till annan relevant information som finns i ärendet.

Dokumentera om det finns information i utredningen som behandlande läkare kan behöva ta del av. Dokumentera slutligen din bedömning av arbetsförmågans nedsättning och din fortsatta planering i ärendet.

M 20.14.11 Ta stöd av referensmaterialet RAF vid din analys av en AFU

När du ska bedöma den försäkrades arbetsförmåga efter att hen deltagit i en AFU kan du ta stöd av referensmaterialet för bedömning av arbetsförmåga (RAF). RAF är utvecklat som en del av AFU och innehåller 60 yrkesgrupper. De yrken som finns inom de olika yrkesgrupperna är grupperade utifrån att de bedöms ställa likartade krav på förmåga ur ett medicinskt perspektiv.

Din analys av relationen mellan den försäkrades medicinska förutsättningar (förmågeprofilen) och arbetsmarknadens krav ska inte ses eller tolkas som ett svar på om den försäkrade har arbetsförmåga eller inte. Analysen är i stället i första hand en indikation på hur stor del av arbetsmarknaden som den försäkrade är utestängd från av medicinska skäl och hur stor del av arbetsmarknadens yrkesgrupper som hen bedöms klara av eftersom hen inte uttalat saknar medicinska förutsättningar för att göra det.

När du ska bedöma den försäkrades arbetsförmåga mot normalt förekommande arbete ska du inte använda RAF. Du ska istället ta stöd av Kunskapsmaterialet. Se M 11.1.5 för hur du använder Kunskapsmaterialet som stöd i din bedömning.

M 20.15 Journalkopior från vården

Du har möjlighet att hämta in uppgifter ur journalkopior från vården, se vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken. Journalkopior ska dock bara hämtas in i undantagsfall.

Att begära in journalkopior är dock inte ett alternativ till att komplettera ett läkarintyg eller ställa riktade frågor till läkaren. Sjukvårdens journaler är nämligen skrivna huvudsakligen med ett annat syfte än det medicinska underlag som Försäkringskassan behöver för att bedöma arbetsförmågans nedsättning och rätten till sjukpenning. Journaler innehåller även mycket information som saknar relevans i försäkringsärendet och som därför är olämplig att ha i ärendet.

Att begära in journalkopior kan till exempel bli aktuellt när du, efter att ha begärt komplettering av läkarintyget eller ställt riktade frågor, inte kan få mer information från läkaren men din utredning ändå talar för att det finns mer uppgifter att hämta in som har betydelse för bedömningen av rätten till sjukpenning.

M 20.16 Försäkringsmedicinska konsultationer

Det här metodstödet handlar om din och den försäkringsmedicinska rådgivarens (FMR:s) roll i försäkringsmedicinska konsultationer. Här beskrivs syftet med försäkringsmedicinska konsultationer, när du ska konsultera FMR, vad som ska vara utrett i ett ärende innan du involverar FMR, hur konsultationen går till och vad som ska dokumenteras när du konsulterar FMR i enskilda ärenden.

Läs mer

Läs mer om dokumentation i vägledning (2004:7) Förvaltningsrätt i praktiken.

M 20.16.1 Vad är en försäkringsmedicinsk konsultation?

En försäkringsmedicinsk konsultation är en rådgivande funktion där FMR ger dig som handläggare stöd i att tolka och värdera det medicinska underlaget i ett enskilt ärende.

Formerna för konsultation

Det finns två sätt att konsultera FMR: muntligt och skriftligt. När du konsulterar FMR skriftligt får du ett så kallat skriftligt yttrande.

I första hand ska du konsultera FMR muntligt – dels eftersom det i regel går snabbare än att få ett skriftligt yttrande, dels för att den dialog som förs mellan FMR och dig vid en muntlig konsultation är en viktig del i arbetsplatslärandet. Det är du som handläggare som avgör om det är aktuellt med ett skriftligt yttrande.

M 20.16.2 I vilka situationer kan FMR konsulteras?

Du som handläggare behöver löpande ta ställning till om underlaget i ärendet är tillräckligt eller om ytterligare information behöver hämtas in. Om det finns oklarheter kopplat till de medicinska underlagen i ärendet som skulle kunna påverka bedömningen behöver utredningen fortsätta. Ett sätt att utreda dessa oklarheter är att konsultera FMR.

Du kan konsultera FMR när du behöver hjälp att tolka det medicinska underlaget för att kunna bedöma vilka konsekvenser sjukdomen har för den försäkrades arbetsförmåga.

FMR kan uttala sig om huruvida de aktivitetsbegränsningar som anges i de medicinska underlagen hindrar den försäkrade att utföra enskilda aktiviteter. I den situationen ställer FMR de medicinska uppgifterna i förhållande till den försäkrades specificerade arbetsuppgifter.

Du kan också konsultera FMR för att få stöd i att formulera frågor när du behöver be vården att komplettera de medicinska underlagen.

Du kan även konsultera FMR när du behöver stöd att tolka det medicinska underlaget för att kunna klarlägga den försäkrades behov av rehabilitering.

Om den försäkrade ansökt om sjukpenning i förebyggande syfte kan FMR exempelvis ge stöd i om den behandling som den försäkrade får baseras på vetenskap eller beprövad erfarenhet, om den syftar till att förebygga, häva eller minska nedsättning av arbetsförmågan eller om behandlingen medför behov av återhämtning efter behandlingsinsatsen och i så fall vad som kan vara en rimlig återhämtningstid.

Du ska alltid konsultera FMR när du ska utreda om en försäkrad har rätt till sjukpenning i förebyggande syfte i samband med en försäkringsmedicinsk utredning.

Situationerna ovan är exempel på när du kan konsultera FMR och ska inte ses som en uttömmande förteckning.

M 20.16.3 Förbereda konsultationen

Inför konsultationen kan behovet av förberedelser se olika ut beroende på yrkesroll och omständigheterna i ärendet. Nedan beskrivs hur respektive yrkesroll ska förbereda sig inför en konsultation.

Du som är handläggare

1. Gå igenom ärendet för att kunna dra det på konsultationen.
2. Formulera den eller de försäkringsmedicinska frågor som konsultationen syftar till att besvara. Var tydlig med vad som behöver besvaras och varför. Ibland kan det vara svårt att konkretisera en fråga och då kan du i stället formulera ett tydligt syfte med varför du konsulterar FMR, till exempel att få stöd i att tolka om det finns medicinska hinder eller förutsättningar för att delta i arbetslivsinriktad rehabilitering. Tänk på att om frågan ändras under konsultationen så behöver dokumentationsmallen uppdateras med den nya frågan innan dokumentet upprättas.
3. Ta ställning till vilka medicinska dokument som FMR behöver ta del av och ange detta i dokumentationsmallen.
4. Dokumentera i journalen att du planerar att konsultera FMR och varför. I dokumentationsmallen för muntlig konsultation dokumenterar du dina frågor eller syftet med konsultationen och de handlingar du bedömer är relevanta för FMR att ha som underlag för konsultationen.

Du som är FMR

Ta del av de handlingar som handläggaren angett i dokumentationsmallen med frågeställningar innan konsultationen. Om du bedömer att du behöver ta del av fler underlag än vad handläggaren har angett så finns det inga hinder för det. Tänk dock på att det måste framkomma i dokumentationsmallen att du tagit del av ytterligare underlag. Du ansvarar för att detta förs in i dokumentationsmallen före konsultationen.

M 20.16.4 Under konsultationen, vem gör vad?

Muntlig konsultation

Konsultationen består av tre delar: inledning, dialog och dokumentation.

Inledning

Du som är handläggare inleder med att dra ärendet med fokus på de frågor där konsultation behövs.

Dialog

Därefter för ni en dialog utifrån frågorna och underlaget för konsultationen.

Diskussioner om de försäkrade och deras ärende ska vara sakliga och objektiva och ta hänsyn till den försäkrades integritet. Därför ska du utelämna uppgifter om den försäkrade som inte har betydelse för konsultationen.

Sammanfattning och dokumentation

Tillsammans stämmer ni av att syftet med konsultationen uppnåtts, att frågorna gåtts igenom och besvarats.

Dokumentation är det företrädesvis du som gör, men i vissa situationer kan den efter överenskommelse göras av FMR. Oavsett vem som dokumenterar så ska FMR:s svar dokumenteras i dokumentationsmallen innan konsultationen avslutas. Innan dokumentet upprättas i HAPO är det viktigt att innehållet stäms av med FMR.

Skriftlig konsultation

Om du efter den muntliga konsultationen med FMR bedömer att det behövs ett skriftligt yttrande ska du begära ett sådant.

Dokumentera i journalen att du ska begära ett skriftligt yttrande och varför.

Vid skriftlig konsultation behöver du formulera dina frågor så tydligt som möjligt. Liksom vid muntlig konsultation ska FMR ha tillgång till relevant underlag i HAPO.

Om FMR anser att någon fråga inte gäller försäkringsmedicin eller är oklar ska hen kontakta dig. Detsamma gäller om någon fråga utgår ifrån ett eller flera medicinska underlag och de inte innehåller den information som behövs för att kunna svara på frågan.

FMR ska yttra sig över de frågor som du har ställt. Om FMR bedömer att en fråga inte kan besvaras ska hen ange detta. I komplicerade ärenden kan det vara lämpligt att FMR går igenom yttrandet tillsammans med dig för att förvissa sig om att det inte finns några oklarheter. Detta ska FMR göra innan hen upprättar yttrandet.

M 20.16.5 Efter konsultationen

När konsultationen är avslutad och FMR:s svar är dokumenterat ska du väga samman all information i ärendet. Därefter ska du dokumentera i journal hur det som framkommit vid konsultationen påverkar den fortsatta bedömningen och planeringen i ärendet.